Trädgårdsloppis

Idag har jag varit på trädgårdsloppis! Det var inte bara en trevlig klädloppis, som jag ju förvisso älskar, utan även ett riktigt peppigt event i hållbarhetens tecken! Och det var inte igår får jag säga. Jag har sedan jag omstartade den här bloggen, och lite innan det, försökt gå på så många hållbara events som möjligt. Om det handlar om kläder och textil då. Annars hade jag nog inte fått göra annat för hållbarhetsevents dyker det ju upp en del. Eller dök då. Sedan pandemins intåg har det varit sådan torka på roliga grejer som har med hållbart mode att göra och det är faktiskt lite deppigt. Inga föreläsningar, förutom några webbaserade men de flesta har varit dagtid då jag jobbar, inga klädbytardagar och inga megaloppisar. Visst kan man ordna mer eller mindre covidsäkra klädbyten men jag har inte haft glädjen att besöka några. Några loppisbesök har varit de enda ljusglimtarna på det här temat.

Så, när Fridasfynd och 50something.se fixar trädgårdsloppis med sina garderobsrensingsrester passade jag på! Fint väder fick vi och trevligt var det! Det är ju en alldeles lysande idé att ha loppis i sin trädgård när man rensat garderoben. Att slå ihop sig med en kompis, som med fördel har trädgård då för det har inte jag, är ju toppen! Det kanske skulle kunna vara något för våra tjockisloppisar? Ha en utomhus kanske? Loppisen var i vart fall hos Frida som i Fridasfynd och förutom massa fina kläder kunde man fika hembakt i sonens café. Bara en sån sak!

Ett annat trevligt inslag vad att Rekitchen var där! Rekitchen.nu finns just nu bara på instagram men en webbshop kommer om ca en månad. Emma, som kommit på den smarta grejen, kommer ha en renodlad köksbutik med begagnade prylar på nätet och att hon kommit på idén och nu satsar på den tycker jag både är totalt lysande som extremt rätt i tiden! De har faktiskt efterfrågat det i Återbrukspodden och nu är det på g, här i Göteborg dessutom. Jag hoppas ju på att det blir en fysisk butik med. Och just det, ni ser ju, inget plastkrafs utan rejäla och gedigna köksgrejer. Precis sånt jag vill köpa till mitt kök! Kul att få se en liten försmak av utbudet!

Om jag köpte nånting då? Jodå, jag slog till på ett par kitschiga halsband för några tior. Nu när jag har snöat in på det fick jag liksom fylla på min lilla samling. Valen tycker jag var riktigt fin dessutom och inte bara kitschig! Även om det inte utesluter varandra då. Och så köpte jag en klänning från H&M med i väldigt fint tyg. Gult mönster. Min favoritfärg. Jag var lite osäker på modellen men det satt väldigt snyggt men det finns risk för att jag ändrar om den lite. Jag får återkomma med den!

Men, även om jag är väldigt nöjd med mina fynd var ändå det bästa att komma ut och träffa lite folk och att det händer något! När jag omstartade bloggen var det mest jag som skrev på min lilla kammare och var något event smög jag runt lite för mig själv. Det är lite knäppt att ett rätt anspråkslöst instagramkonto helt plötsligt gjort att jag känner igen folk så här och de känner igen mig! Innan jag startade det kände jag ingen i hållbarhetsinfluencervärlden men nu träffade jag flera, för mig, kända instagramprofiler. Och tydligen blev jag igenkänd med. Förutom Frida och Maggan som arrade loppisen träffade jag för första gången min instakompis Sofie och det var så himla trevligt att bara sitta och fika prata med henne och Miasstil i solen och det kändes helt naturligt och som att vi känt varandra ett bra tag och inte alls som första gången vi träffades. Man ska inte underskatta sociala medier! Tack alla för en toppendag och så kul att träffa så mycket trevliga människor i verkligheten! Jag vill ha mer sånt här! Och märk väl hur himla fint färgkoordinerade vi är på bilden. Tack Sofie för lånet av bild.

MNOP - smycken av återvunnet silver

Här kommer ett till småskaligt tips! Det här är för dig som gillar äkta vara. Personligen är jag inte så knusslig med mina smycken men det här är riktigt bra grejer! Jag råkade på MNOP på instagram när det flimrade förbi i flödet. MNOP Jewelry är ett litet svenskt företag stationerat i Tranås som gör smycken i återvunnet silver och guld. På företaget jobbar tre personer där Magdalena Nehm är grundaren och den som designar alla smycken. Magdalena har en bakgrund som designer och produktutvecklare inom klädbranschen men har nu hoppat av den branschen och designar smycken istället. MNOP är både miljövänligt och etiskt eftersom det handlar om återbrukade material och alla smycken tillverkas under schyssta förhållanden i Sverige, och en stor del av dem i sin egen verkstad. I den mån det går är även ädelstenarna återanvända samt att de jobbar med återvunnet emballage. Läser man på deras hemsida kan man även se att de har återbrukade grejer runt omkring sig såsom gamla valsedlar som anteckningspapper, begagnade kontorsmöbler och laptops och att de även köper miljövänligt fika. Väldigt inspirerande! Man kan givetvis även lämna sina MNOP-smycken till återanvändning och återbruk om man tröttnar på dem. Men varför skulle man vilja göra det så snygga som de är?

Att jag gillar stora kitschiga örhängen är uppenbart men de här föll jag för direkt. Jag gillar när designen är både praktisk och snygg med en twist. De här köpte jag i september förra året och de kostade 379 kr. Det är verkligen inget att bråka om när det handlar om schyssta producerade, svenskdesignade och handgjorda grejer. Jag älskar dem och de funkar både till vardags och fest. Jag är särskilt svag för den hamrade ytan. MNOP har supersnygga örhängen, halsband, armband och ringar i silver eller 18 karats guld. De har även manchettknappar och slipsnålar om man gillar det. Jag skulle säga att MNOP är det självklara valet om man ska köpa present till konfirmation, dop eller namngivning t.ex. Det finns även superfina vigsel- eller förlovningsringar i både silver och guld och jag ska erkänna att jag är väldigt sugen på en ring. Jag har min förlovningsring i titan och silver men någon annan har slarvat bort sin. Så det kan vara läge med två nya ringar om det blir bröllop någon gång...

Så, kolla in MNOP Jewelry! Som jag har sagt tidigare, det här tror jag att vägen att gå för framtiden. Att använda det som redan finns är grejen och det finns så jäkla mycket smycken och bling där ute som bara ligger och dammar i smyckesskrin som inte används. Varför inte låta dem bli något annat då?

Halsbandskitsch

Jag är mycket för kitsch men inte så mycket för bling. Alltså, jag gillar örhängen och använder en ring varje dag men jag hänger inte på mig så mycket mer. Men jag är periodare. Jag har haft perioder då jag använt armband ganska flitigt. Jag hade en del ringar när jag var ung och viril. Och halsband har jag kommit tillbaka till i flera perioder. Nu har lite en sån period. Och jäklar vad mycket najs kitsch det finns där ute! Härmed uppvisas några fina loppisfynd.

Det är inte bara i kläder jag gillar färg och form. Diamanter har en form som tilltalar mig och färgen är verkligen upp min alley. Lime och neon är grejer det. Halsbandet har jag fått tag på i en instabloppis och övrigt är från facebookgruppen Circle of clothes, BjörkåFrihet Backaplan och tradera. Kjolen har jag sytt själv.

Även denna pärla har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes. Halsbandet kostade mig 10 spänn! Inget att bråka om. Det får mig att associera till den gamla svartvita 60-talsserien om Batman. Och det är ju inte något dåligt!

Mitt senaste fynd är den här hamburgaren jag köpte på Lindra Wieselgrensplatsen i veckan. 25 spänn kostade det mig. Alltså, vem vill inte ha ett halsband i form av en hamburgare? Det är rätt uppenbart att jag inte är så mycket finsmakare vad gäller design och material. Ju kitschigare desto bättre!

Det händer dock att jag köper fingrejer ibland med. Jag blev så himla glad när jag hittade detta renhorn i mässing från JohannaN, smyckesmärket av Johanna Leymann som inte finns längre! Jag betalade 262 inkl frakt för det i ovan nämnda facebookgrupp. Jag är så himla förtjust i det och det här får vara mitt finhalsband. 

Och när vi ändå snackar finhalsband vill jag även passa på att tipsa om min grannes fina smycken! De Hex Designs finns både på instagram och facebook och säljer handgjorda smycken som är superfina! Sedan tidigare har jag två par örhängen jag köpt av henne och efter att ha suktat ett bra tag efter ekollonet slog jag till i våras. Det går faktiskt att öppna om man vill förvara något mer eller mindre lämpligt i det. Jag tycker det passar rätt bra ihop med mina favoritörhängen jag haft i flera år, köpta av ett estniskt par på en vikingamarknad. Jag gillar att stödja lokala slöjdare, hantverkare och designers. Och det här är ju så lokalt det kan bli!

Detta halsband är faktiskt mitt enda nyköp i klädkatergorin detta år, förutom ett par innesulor till ett par kängor då. Och kimonojackan från Remake Sthlm. Men den är ju återbruk ändå. Begagnatköp är det bästa!

Stora örhängen

Jag tog hål i öronen sent. 26 år gammal var jag och det var hösten 2009. Jag pluggade textila tekniker på folkhögskola då. Jag ville ha lite snyggare piercinghängen så jag gjorde 2 mm hål på en riktigt piercingstudio. Piercearen hette Ville och jag blev lite småkär i honom. Så småkär att jag snodde en reklamskylt med honom på på spårvagnen en natt på väg hem. Men det är en annan historia. Jag tog hålen sent eftersom jag inte hade varit så intresserad innan. När jag växte upp på 90-talet var örhängen rätt tråkiga. Små snirkliga saker i silver och guld som inte tilltalade mig. När jag var 26 år upptäckte jag hur mycket kitsch som finns att hänga i öronen så då var det dags!

Till en början köpte jag en del på lite trashiga fast fashionbutiker och på tradera, jag plockade en del på klädbytardagar och jag har köpt en hel del småskaligt producerade grejer. Jag har dock lärt mig att är örhängena för "vanliga" och tråkiga går de bort snabbt. Jag använder dem helt enkelt inte. Kitsch ska det vara! Och de ska väcka uppmärksamhet. Tråkiga stilrena grejer funkar inte för mig! Och det råkar vara så att jag har snöat in på stora örhängen det senaste. Statementgrejer ska det vara. Jag har dock massa fina små öronpynt men de används sällan. Alldeles för sällan för de är fina! Men jag får nog göra en rensning till. Det är ju bättre att de kommer till användning.

Men vad gör man när man inte kan göra så mycket annat än jobba och... jag inte så mycket mer? Jo, jag erkänner, jag shoppar på nätet. Örhängen har det blivit en hel del. Och det har blivit stora sådana. Här är mina senaste inköp. Behöver jag fler? Nja, behöver och behöver, men jag vill. Och ibland får det vara så. De runda största slog jag till på för ett par tjugor i Circle of clothes på facebook. Tyckte de var stora och kitschiga nog. Och de är verkligen stora! Ansiktena är från samma nämnda grupp och av märket Kina & Tam. De har massa fina modeller. De svarta köpte jag faktiskt nya från Pampas men de är gjorda av rester från deras klädproduktion. De har plagg med sketastora paljetter som är värda att kolla in! Jag älskar småskaligt producerat! Och de här känns verkligen som jag! Jag gillar stora och tunga örhängen. Om jag går utan örhängen eller med vanliga små tunna krokar ett tag drar mina hål ihop sig så att ha lite tyngre hängen löser det. Alla mina favoriter har lite tyngd i sig. 

Och så har jag köpt ett par Pows till i facebookgruppen Labels We Love. De brukar gå åt som schmör när de kommer ut i gruppen  och just svartvita har jag varit sugen på. Ministorleken har jag inte kikat seriöst på innan men jag chansade på att jag skulle gilla dem ändå. De andra paren jag har är i storlek small men nu vet jag att mini faller mig i smaken, de också. Visst är de snygga! Ni ser väl hur nöjd jag ser ut? Och man kan väl säga att mina örhängen matchar min personlighet? Stora och högljudda. Jag är inte den som håller käft. Och det är helt ok.

Jag har fallit för en trend del 2: Pow Studio

Jag kan ju inbilla mig att jag är en sån som inte faller för trender. Att jag är en sådan som går min egen väg och inte vill ha samma som alla andra. Till en viss del är det sant. När jag gick i ettan på gymnasiet hyste jag negativa tankar om en person som hade likadana orangea Dr Martens som jag. Men det gick över eftersom hon var trevlig. Anyway, i somras visade jag mig vara precis som alla andra två gånger. Jag köpte en likadan klänning från H&M som alla andra verkade ha. Jag köpte den dock begagnad så lite mot strömmen gick jag i alla fall.  

Och så hände visst det här. Jag gick verkligen runt och irriterade mig över att alla skulle ha Pows hela tiden. Örhängena alltså. Jag tyckte det var rätt trökigt att alla bara ska ha samma samma. Jag sa någonting om att jag inte skulle köpa några, men som det brukar vara med mig; när jag matats tillräckligt länge med något hade blir jag övervunnen och jag skulle absolut ha ett par själv. Matas man tillräckligt med något brukar det bli så att man gillar det till slut. Jag fungerar så i alla fall. Så, sagt och gjort, när det var någon form av tillbud en helg beställde jag ett par gula - så klart. Gult är ju min favoritfärg. 

Jag har faktiskt fått en del uppmärksamhet och komplimanger när jag använt dem på jobbet. Så det är tydligen fler som gillar dem. Så lite fakta. Pow studio startade 2017 av illustratören och designern Ida T Rosengren. Ida själv tyckte hon saknade statementörhängen på marknaden som inte var svindyra eller svintunga. Därför bestämde hon sig för att göra egna. Pow har ju så klart med ordet "power" att göra och så som jag tolkar budskapet är att man ska känna positiv makt att vara sig själv med hjälp av färg i öronen. Absolut, det köper jag. Man ska få ta plats och synas, även med örhängen. Alla örhängen sätts ihop för hand av henne själv och en person till eller av personer i kooperativet och integrationsprojektet Yalla Trappan i Malmö. De tillverkas småskaligt och säljs bara från Pow själv online eller på speciellt utvalda ställen, events och pop-ups. Exklusivt och lagom helt enkelt. 

Och vi kan verkligen snacka om att de blivit virala i stilsammanhang på instagram. Det känns verkligen som att de flesta med stilkontonhar ett helt koppel hema. Jag har två par, som synes. Jag slog till på ett par i leopard häromveckan. Jag ska ju inte vara den som är den. Just de i leopard brukar ta slut ganska snabbt och jag uppskattar verkligen idén och filosofin med de här örhängena. Småskaligt är bra att stödja tycker jag. De är precis som beskrivs lätta att bära, men jag som gillar lite tyngre grejer i öronen tycker ändå att de är lagom tunga. De är gjorda i plast, vilket man kanske kan tycka är ett aber, men you win some ni vet. Jag tänker mig att det nog inte är giftig plast i alla fall. Och de har verkligen ett värde på andrahandsmarknaden! De dyker upp då och då i säljgrupper på facebook som Circle of Clothes och Labels We Love och de går alltid åt i en rasande fart! 

Ja, och så finns de i tre olika storlekar med förresten, mini, small och large. De jag har är small. Jag tycker de är lagom men tänker mig att ett par svarta i large skulle vara najs med. De kostar 450 till 695 kr beroende på storlek och utförande och de kan skickas både inom Sverige och till utlandet. Nå, är jag en tråkmåns som är som alla andra nu? Eller är jag kanske till och med lite hipp?

Kajsaellen: en småskalig pärla

Jag tänkte bara sticka in lite så här emellan loppisrundan och lördagsmiddagen med ett litet tips. Jag gillar ju som bekant att handla småskaligt och örhängen är lite av en fäbless för mig. I somras tipsade jag om Jocelyn som gjort mina tegnellisar och gör mängder med snyggt som hon släpper lite då och då på sin hemsida och jag har numera två par skönheter i min ägo. Så är det ju så med instagrams algoritmer att börjar man klicka på något och följa lite konton så tänker de att: "Aha, den här personen gillar örhängen i polymerlera!" och sätter igång att mata en med det. Det var så jag hittade kajsaellen. 

Här snackar vi örhängesporr här med! Hur fina är inte de jag köpte i somras? Och inte fasen är hon dyr heller! Nu var de här på lite tillbud och kostade totalt 336 kr men de är inte alls dyra annars heller. Från lite drygt en hundring upp till 300 får man ge för ett fint par. Jag har slagit på stort och köpt stora örhängen men det finns mindre och diskreta med. Men jag är över den fasen får jag säga. Och det är ju väldigt trevligt med små handskrivna meddelanden när man köper småskaligt.

Kajsa tillverkar alla sina örhängen själv i små exklusiva upplagor och precis som med alla andra sådana här kreativa konstnärer och hantverkare får man vara snabb när det kommer ett släpp. Så gillar du exklusiva statementörhängen (som jag har lärt mig att det heter) kan jag varmt rekommendera kajsaellen. Jag är riktigt sugen på ett par GRL PWR nu. Jag får hålla utkik! Kika in på hemsidan. Där kan man även se slutsålda varianter. Och just det, hon är från Göteborg också. Så support your local!

Dagens hållbara outfit #22: lufta garderobsvärmaren

Temat idag är "lufta garderobsvärmaren". Jag har alltid varit bra på att ha garderobsvärmare. Dels för att jag köper utan att tänka. Det blir jag dock bättre och bättre på. Men också dels för att jag är alldeles för nostalgisk med mina kläder och har svårt för att göra mig av med plagg som jag gillar, även om de kanske inte passar längre. Där finns det också förbättringspotential. 

Dagens garderobsvärmare är nog egentligen en tunika, fast det blir ju en klänning på mig, från H&M från början som jag köpte på Reningsborg i Frölunda i våras på min sista riktiga loppisrunda innan the c-word. Jag orkade inte prova den, trots att jag vet att jag ska. Jag tänkte att den passar nog. Det gjorde den förvisso men den är lite stor, och samtidigt lite liten. Ibland undrar jag om det är människor kläderna skapas för? Den är skitsmal över axlar och i ärmarna men stor över bröstkorgen. Och den ska nog ändå vara lite mer slimmad. Men med ett bälte från en klädbytardag funkar det i alla fall ok. Tycker ni att jag ska behålla den?

I övrigt har jag örhängen, skor och jeggings som också behöver luftas lite mer. Örhängena har jag tagit på en klädbytardag och de är väldigt tjusiga men jag tycker de sällan passar in i sammanhanget. Jeggingsen har jag fått av en kompis och de har jag både lagat och kortat. Väldigt bekväma och idag lyckades jag faktiskt lura en kollega att de var jeans. Och skorna är ett par Dr Martens jag fått av en annan kompis som jag använde en hel del för ungefär sju år sedan men som jag inte har lyckats gå in helt ännu. Jag har så himla breda fötter. De är dock ursnygga och jag har även fått beröm för mina bra skor av skomakaren när jag lagade dem. Just nu jobbar jag på att gå in dem på jobbet. Och nu är det bara två dagar av #hållbarstilchallenge kvar!

Dagens hållbara outfit #21: outfit på repeat

Outfit på repeat är temat idag i den riktiga hållbara utmaningen. Jag hade både klänningen och tröjan för ett par veckor sedan, men inte tillsammans. Outfiten som är på repeat är konceptet tröja och klänning tillsammans, som jag har insett att jag älskar! Det är fan den bästa kombinationen. Även om jag älskar kjolar och koftor med. Men inte lika mycket tror jag. Tröjan köpte jag på en liten lätt loppistur för en månad sedan på BjörkåFrihet Backaplan. Jag var lite osäker på modellen först, men materialet (lin och bomull) och färgen avgjorde att den var värd en femtilapp. Den var dessutom på tillbud. Klänningen är också på repeat eftersom jag i dagsläget har två stycken av den. Båda har jag köpt på tjockisloppisar, men den här är ett par storlekar större än den "gamla" och passar därmed bättre så den här behåller jag. Den lite mindre tänkte jag kränga. Skorna har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och de är helt awesome! Örhängen är en historia för sig men jag kan erkänna att jag har fallit för en trend igen. De är från Pow studio. Gult är den bästa färgen enligt mig. Och så vill jag avsluta med att säga att ni kommer att få se mig i tröja och klänning här igen. Outfit på reepeat.

Dagens hållbara outfit #20: lappat och lagat

#hållbarstilchallenge tuffar på och jag försökte få på mig så mycket lagat som möjligt idag. Jag har mycket lagade kläder men inte så stora och avancerade saker. Än. Jag har har däremot en stor laghög som behöver lite tid och omsorg. Koftan är en gammal sak från Indiska som fått en synlig lagning i form av langettstopp som är en av mina favoritlagningar. Klänningen från Monki har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och den lyckades jag spräcka tyget i första gången jag provade den. När jag böjde mig ner för att gosa med min hund gick den sönder precis vid nedersta knappen. Det lagade jag hyfsat osynligt och sen har jag gjort samma sak med näst nedersta knappen. Bräckligt tyg alltså. Leggingsen har fått ett minihål som lagats medelst snörpa ihop med sytråd och mina bästa Duckfeet har fått nya sulor hos skomakaren. 

Till och med strumporna, som har mopsar på, är lagade och örhängena med. Örhängena köpte jag för ett par år sedan på Ebbe och Haldis när det fanns kvar på Vallgatan och jag tycker de är döfina! Jag hittade en lös tråd en dag som jag klippte av och då visade det sig att den släppt och när jag klippte den tappade jag pärlor. Så jag fick reparera skadan med ny sytråd och de pärlor jag hade kvar. Så ena damen är lite naggad i kanten nedtill. Men det syns ju inte! Någon mer än jag som har en fäbless för sådana här pärlsmycken?

I övrigt så gillar jag konsten av att laga skarpt! Jag kan vara lite kass att få tummen ur och lägga på hög som sagt men tillfredsställelsen när jag har fått en lagning kvar och vet att jag ökat plaggets livslängd är oslagbar. Och av någon anledning gör jag de mest avancerade lagningarna till min partner. Inte för att han är försöksperson på något sätt utan mer att det känns mer värt att laga hans kläder. Mina kan jag ju laga någon annan gång! Jag har dessutom en bra deal med mina kollegor när deras kläder behövs lagas som ni kan läsa om här.

Hyllning av favoriterna

Idag blir det ett kort appreciationinlägg till mina favoritörhängen. De här pärlorna, som inte är några pärlor, utan i silver, är handgjorda och jag köpte dem på Etsy för lite mer än fyra år sedan. De kostade 234 kr för ett par, vilket är helt galet billigt. Och så lite frakt på det. Säljaren finns i London och heter passande nog Tribulondon. Jag har hål som är 2mm från början och de här är enligt mig de perfekta piercingsmyckena. De är lätta att ta på och av, de hänger kvar, de är snygga och passar till varje tillfälle. Helt ärligt skulle jag inte behöva några fler örhängen någonsin och det här är helt klart de jag använder mest. Några gånger i veckan blir det i alla fall. Så det är garanterat lågt PPA på de här. Men... Känner man mig så vet man att jag har många många fler par örhängen. Men om jag skulle till en öde ö och bara fick ta med ett par örhängen hade det blivit de här. Har du något sådant par?

Begagnade örhängen

Kan man köpa örhängen begagnat undrar kanske du? Eller så gör du inte det... Men det är klart man kan! Även om man är känslig och kräver äkta vara kan man hitta skatter på loppis, helt klart. Det gäller att kunna sina stämplar och grejer då dock. Annars hänvisar jag till det gamla vanliga - nätet förstås. Det finns Tradera, Sellpy och mängder med facebookgrupper att ösa ur. Nu är inte jag så knusslig alls med vad jag har i öronen dock. Jag är inte känslig för nickel och bös och kan egentligen ha vilket skräp som helst i mina öron. Och om jag får bestämma ska det vara kitsch. Jag gillar färg, form och symboler. Det får gärna vara stort och over the top! Små  stilrena, diskreta och klassiska grejer är liksom inte min grej. Och jag tycker inte, som med allt annat, inte att det är alls äckligt att använda något som någon annan redan haft i öronen.

När det gäller örhängen är det tre kategorier som är dominerande i min samling. Nämligen köpta/fådda i andrahand, fådda i present och köpta av små hantverkare i butiker och från Etsy t.ex.. Och några jag gjort själv. Här har vi några jag förvärvat i andrahand. Fiskarna har jag köpt på bakluckeloppis i Slottskogen, de med pärlor har jag fått från en kollega som i sin tur fått den av någon annan, de vita kommer från första tjockisloppisen och de guldiga/rosa kommer från en klädbytardag. Jag har massor fler fina som jag förvärvat på samma sätt.

Och apropå örhängen så har jag några stycken. Det här är inte ens alla. Och just nu får de lufta sig väldigt lite. Har hamnat i nån slags coronaörhängeskris. Dt blir mest same same. Den fantastiska förvaringen har jag för övrigt köpt på en marknad och den kostade i stort sett ingenting. 200-250 kr nånstans tror jag att det var. Den är, som synes, gjord för hand. Hur många örhängen bör man ha egentligen? Frågar du mig kan man uppenbarligen inte få nog. Så förespråkar jag överkonsumtion igen! Men second hand och småskaligt tillverkat är faktiskt ok.

Jocelyn

Idag tipsar jag om en småskalig favorit. Jag har inget dåligt samvete när jag handlar bra grejer från små hantverkare som gör det de gör själva eller i liten schysst produktion i Europa. Tidigare i våras tipsade jag om mina favoriter Lille-Lo och Rino.se. Jag tänkte nog att det ska bli en liten följetong. Så idag tipsar jag om Jocelyn.

Ok, den här bilden har ni sett innan men det skadar inte att se mina tegnellisar en gång till. Visst är de fina! Den här våren har jag inte orkat nåt särskilt med mina örhängen utan använt samma gamla handgjorda piercingsmycken från Etsy varje dag. Förutom när jag festat till det lite och använt de här! För de är ju helt adorable!

Jocelyn är utbildad inom grafik och sömnad bl.a. och gör alla sina smycken själv hemma. De görs i polymerlera och de är helt fantastiska! Stora och rejäla med en härlig tyngd i vilket jag gillar. Det passar dessutom utmärkt till mina 2mm hål så de inte drar ihop sig.

Förutom tegnellisarna har jag de här. Jag köpte dem för några veckor sedan vid ett släpp, vilket görs då och då, och då får man vara snabb! Följ och håll koll på instagram. Men det finns alltid fina inne i lager. De här heter Havsglas vilket passade mig ypperligt eftersom jag samlar på havsglas.

Jocelyn gör inget annat än det här så support your local helt enkelt! Just nu, till och med söndag, är det faktiskt 30% rabatt på alla örhängen. Så passa på att haffa ett par du gillar! Jag är sugen på ett helt gäng till ska avslöjas. Webbshoppen hittar du här.

Loppistips #17: Erikshjälpen Frölunda

Så här lagom till semestern tänkte jag tipsa om ytterligare en trevlig second handbutik. Den här staden, dvs Göteborg, innehåller så många. Erikshjälpen finns, förutom i Kortedala som jag tipsat om tidigare, även i Frölunda. Sedan ett tag tillbaka ligger butiken på Victor Hasselblads gata 11, inne i Frej Jonsson huset. Tidigare låg butiken en bit därifrån och då var den också bra. Den här lokalen är dock större och ljusare. Men jag gillade båda.

Där finns det mycket prylar kan jag lova och jag tycker nog att alla kategorier är välfyllda. Själv har jag köpt en hel del glas, lite böcker och annat smått och gott där. Butiken har även bra öppettider då den är öppen tisdag och torsdag 12-18, onsdagar 12-16 och på lördagar 11-15. Det brukar vara en hel del folk där på lördagar och vill man slippa det pga corona eller folkobi eller något kan vardagar vara det bättre alternativet. Buss 82 går dit bl.a. och åker man kollektivt är det Amalia Jönssons gata som gäller.

Klädavdelningen är bra också. Den är rätt bra uppdelad och det finns en hel del utan att det blir för mycket så man inte får någon överblick. Jag har nog dock upplevt att det inte finns lika mycket vintage i Frölunda som i Kortedala, om det är det man är ute efter. Men priserna är bra. Men jag brukar sällan gnälla över priser om jag hittar något jag verkligen vill ha och dessutom har jag svårt att se kritik när det handlar om välgörenhet. Men det är en annan historia.

Några guldkorn har jag hittat där. En klänning i kraftigare bomull för 45 kr, en blommig kjol för 49 kr och ett par örhängen för 19 kr syns på bilden. Jag är lite löjligt förtjust i blommiga kjolar och örhängen av pärlor. Kjolen är lite intressant. Det står M i den, jag tycker inte smocken känns kass eller uttöjd och ändå känns det som att det får plats minst en till Jenny i den. Och folk hävdar att storleken på lappen är relevant! Men som sagt, en bra butik väl värd att besöka.

Nya, och väldigt snygga, örhängen

Jag fick en del uppmärksamhet för mina nya örhängen av kollegorna idag. Kan inte klandra dem, de är amazing! En kollega frågade dock om inte örhängen innefattades av det cirkulära. Jag upplyste honom om att utmaningen är slut, att jag får köpa nytt igen och att smycken faktiskt inte innefattades av utmaningen ändå. Han såg faktiskt lite kränkt ut.

Jag kan erkänna att jag inte tvekade alls när jag såg dem. Anders Tegnell som örhängen var jag bara tvungen att ha. De dök upp i flödet på instagram och det är Jocelyn Superstar som gör dem. 299 kr kostade de och det tyckte jag var väldigt värt! Du hittar dem i webbshopen här. Riktigt bra design och hantverk får kosta en del. Jag tror dock inte Tegnell himself skulle bli supersmickrad. Han har inte varit sugen på att kommentera tatueringen som är förlagan.

Anledningarna till att inte smycken innefattades av Circular fashion challenge förra året är några stycken. Dels är jag inte storkonsument då jag i regel enbart använder örhängen och min förlovningsring. Jag använder i stort sett bara kitsch (inga blood diamonds här inte) och om de inte är från second hand är de alltid från en indiedesigner eller hantverkare. Det har blivit lite etsy, lite souvenirbutiker och mitt favoritställe av all times i Tallinn, Oma Asi, som jag även har bloggat om tidigare. Och de här nu. Små designers stödjer jag gärna om jag hittar något jag gillar.

Textilindustrin och feminismen

Japp, idag är det 8 mars. Den internationella kvinnodagen. Det finns många anledningar till att den behövs. Att vi kvinnor jobbar en del av dagen gratis t.ex., om man jämför lön. Under dagen har jag i olika kanaler sett flera olika anledningar till varför den här dagen behövs. Ingen är mindre viktig än någon annan. Jag tänker dock ta upp den som är kopplad till textilindustrin. Det är nämligen så att 80% av alla textilarbetare som syr våra kläder är just kvinnor. Det är också en försvinnande liten del av dessa kvinnor som syr våra kläder under schyssta villkor med en lön som går att leva på, möjlighet att ansluta sig till facket och göra något så enkelt som att gå på toa när man behöver under arbetstid. De som syr våra kläder i Bangladesh eller Kambodja t.ex. utnyttjas för att vi ska kunna shoppa kläder ofta och billigt. Kan man då kalla sig för feminist om man regelbundet köper fast fashion? Jag bara slänger ut frågan.

Dessa tankegångar är ingenting jag klurat ut själv och är ensam om direkt. Johanna Nilsson nämner ironin i att t-shirten med feministprint är tillverkad av någon på ett väldigt antifeministiskt sätt på sin instagram. Thrive går steget längre och ställer samma fråga som jag på instagram och facebook. Om man ändå handlar fast fashion blir ju den där t-shirten med kvinnotecknet eller tygpåsen som skanderar "feminist" ganska värdelös. Det blir rätt rejält kontraproduktivt om den har sytts av någon som blir gruppvåldtagen varenda gång hon syr fel. Därför tänkte jag uppmärksamma några personliga favoriter där villkoren varit helt andra under tillverkningsprocessen. Vill man visa att man är feminist kan man istället göra det på detta sätt.

Jag är fortfarande eländigt förkyld så det är inte så mycket go i mig idag. Jag valde dock uppiggning i form av min feministkimono från Rino.se som jag köpte för några veckor sedan när jag var i Stockholm. Ja, jag har i år köpt nyproducerade plagg, men jag kan lova att detta inte är fast fashion. Rinos kläder tillverkas i en liten skala i tyger som är tryckta i Europa. Tygerna är ekologiska och/eller oeko tex-certifierade. Just det här tyget är tecknat av Stina Barbrosdotter och fibern är viskos. Det här är ett plagg jag tänker att jag kommer ha hela livet och det är ju själva definitionen av slow fashion. Nästa steg är att ta reda på vart den är sydd för den informationen finns inte på hemsidan.

I öronen, till feministkimonon, passar dessa örhängen finfint. De är tillverkade av Fröken Fyrkant i hennes laserskärare hemma i sin verkstad. De finns i flera olika färger men det givna valet för mig var givetvis neongult när jag inhandlade dem på sy- och hantverksfestivalen i augusti. Mulle meeldib neon kollane värv. Sedan dess har de även kommit i en mindre variant samt att de finns som stickmarkörer med. Dem har jag också. En kul grej är att jag har jobbat med Fröken Fyrkant, innan hon blev Fröken Fyrkant så att säga. Ytterligare en anledning till att örhängena är favoriter.

Ok, nu ska jag tipsa om något som inte finns kvar på marknaden. Men jag gör det ändå. Förra året på 8 mars hade jag ett annat fint örhänge i örat på jobbet. Det är inte det enklaste att bära då det är stort, ganska tungt och lite kantigt och fastnar i det mesta. Men värt ändå! Fatta är en ideell medlemsförening mot sexuellt våld och för samtycke, oavsett kön eller könsidentitet. En viktig förening att stötta helt enkelt och att uppmärksamma en dag som denna. Örhänget är från Johanna Nilssons nedlagda smyckesmärka JohannaN och gjort i mässing. Nedlagt betyder att det inte finns att få tag på längre, om man inte har turen att hitta i andra hand då dvs. Vill ändå stötta Fatta finns det en ny smyckeskollektion från dem i samarbete med Feministsmeden. Smyckena är i silver och kostar 400-650 kr. Jäkligt värt känns det ju som!

Till sist vill jag tipsa om snyggaste vantarna i världshistorien. Är man riktigt skillad på flerfärgsstickning (till skillnad från mig) kan man sticka dem själv men är man inte det kan man också köpa ett par uppstickade av designern Maria Lärkäng själv. Vanten heter Gudrun (efter Gudrun Schyman obviously) och man kan köpa mönstret på Ravelry för 52 kr. Vill man köpa färdigstickade kan man göra det på Etsy och där finns de i flera olika färgställningar och kostar 579 kr. Verkligen som hittat! Själv, trots att jag är kass på flerfärgsstickning, har jag stickat två par. Ett par till min mamma och ett par till en kär kollega som slutade. Det är dem som är på bilden. Jag har ett par till på gång till mig själv men det har stått still ett tag. Dags att ta tag i igen känner jag.

Har du ändå den där gamla t-shirten eller tygpåsen ska du givetvis behålla den och bära den med stolthet. Köp dock ingen ny förrän du vet säkert att den tillverkats under bra förhållanden. Köp istället något av mina tips, eller vet du något annat schysst producerat på temat feminism kanske?

Dagens hållbara outfit #12

Japp, vi kör hållbart för hela slanten idag. Kjol och topp införskaffades på tjockisloppisen jag hade för ett par veckor sedan and I like them a lot. Kjolen kostade 80 kr och toppen var gratis. Koftan är ett av mina mest användna plagg får jag nog säga. Den är från Gina Tricot från början men inköpt på Lindra, inte nån superkvalitet direkt men den är sjukt lätt och bekväm och bara att slänga på sig över vad jag än har på mig och den passar alltid bra. Leggingsen är från Sellpy, halsbandet köpte jag för 20 kr i måndags på Smyrna second hand och strumporna har jag stickat själv av restgarn. Det enda som inte är andrahand är underkläderna och örhängena. Men det får gå ändå.

Ecofashionistautmaningen - vi snackar brosch igen

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att broschen borde göra återkomst. Jag tänkte väl att den inte är the it-thing men att den borde vara det. Inte anade jag då att jag hade rätt, broschen är en stor trend till våren! Jag är egentligen inte intresserad av trender utan tycker att det rimliga är att man har på sig det man själv gillar, men välkomnar ändå den här trenden. Jag tycker broschen är värd det!

Jag blev rätt nöjd när jag såg på Go Kväll, tror jag att det var, att broschen spås vara trendaccessoaren i vår och tänkte att ni läste det hos mig först. Men jag är ju så klart inte först på bollen. Erika Kvarnlöf, som jag även hänvisar till i mitt broschinlägg från December, har rockat brosch i flera år. Bra där! Och som ett led i detta har Ecofashionista startat ecofashionistautmaningen som uppmuntrar till att använda brosch, gärna på olika sätt och även att raida anhörigas smyckesskrin på fina broscher. Jag raidade min egen påse till klädbytardag och drog fram denna, rätt anspråkslösa brosch som syftar till mitt förnamn. Jag tror jag har fått den av mamma någon gång. Jag testade min idé att använda brosch till stickad, slamsig sjal, som jag så klart stickat själv, och den gjorde jobbet! Den får stanna hos mig helt enkelt.

Inte nog med det, igår rotade jag fram en brosch till. Jag trodde att jag bara hade en, den tovade från min estniska kompis Kristiin, men där hade jag alltså fel. Denna blaffa tog jag på en klädbytardag en gång med planen att göra något annat med den. Den har legat orörd och nu fick den då leva vidare som brosch. Jag testade brosch och kimono vilket funkade fint. Är dock osäker på om kimono är min grej. Tycker mest den glider runt på min kuperade kropp. Den är för övrigt köpt på second hand, som sig bör.

Jag tycker du ska hoppa på utmaningen du med genom att rocka brosch och hashtagga #ecofashionistautmaningen på insta. Brosch är ju rätt kul! Och ok då, googlar man lite verkar det som att det är främst blombroscher det handlar om. Petitesser tänker jag! Men för säkerhets skull letade jag upp ytterligare en brosch (jag har alltså fyra broscher) som jag både virkat och monterat själv. Och växtfärgat. Men blaffa på bröstet är nog ändå inte min grej...

Köpstopp

Man skulle ju kunna tycka att jag borde ha lite köpstopp så här i januari efter min shopping spree på second handkläder förra året. Jag har sett att många köp- och klädutmaningar som handlar om hållbart mode börjar just med det, en månads totalt köpstopp. Men se det har inte jag! Jag tror inte riktigt på köpstopp. Köpstopp innebär förbud, och jag känner att det är något som är laddat med skam och krav på en, och jag tycker det verkar så himla tråkigt. Liksom löften, som jag skrivit om här. Och jag känner att köpstopp är lite dömt att misslyckas. På något plan i alla fall.

Missförstå mig inte nu, jag beundrar verkligen de som lyckas med köpstopp. Vissa, som Erika och Angelica som gör Ecofashionista, har lyckats med ett helt år, Erika hela två gånger! Sjukt imponerande. Och jättebra, om det kommer något gott ur det. För många är nog det där köpstoppet ett sätt att avgifta sig från överkonsumtion och det är ju jättebra. Och om man nu lär sig något på det där året, halvåret eller månaden man har avstrikt köpstopp, alltså att man inte får köpa något i klädväg (bortsett från ett och annat nödköp av underbyxor kanske), och sedan slår av på takten och tänker sig för innan varje köp, då har man ju så klart åstadkommit något. Jag tror absolut på att förändringar som känns och plågar en lite behövs för att man ska få nya vanor och bli mer medveten. Men jag tror också att om man går från att vara en shopoholic till inte få köpa något alls, då finns det nog större chans för återfall i överkonsumtionen när väl köpstoppet är slut. Man tycker att man har varit duktig och ska unna sig något och sedan handlar i stort sett som man gjorde innan köpstoppet. Man går tillbaka till de dåliga vanorna helt enkelt. Ungefär som att banta. Min kompis Anna berättade för mig idag att 90% av alla som bantar går upp i vikt igen. Någon vetenskapliga studie med källa bakom den uppgiften har jag inte letat upp men jag tycker det låter rimligt. Jag tror inte på bantning heller.

Sedan så tror jag också på att alla är olika och att något som funkar för mig inte nödvändigtvis måste funka för andra. Vill man ge sig på köpstopp tycker jag att man ska det. Men jag tänker att ett absolut köpstopp av kläder inte alls funkar för mig. Inte när jag ju gillar kläder! Därför var Circular fashion challenge där enbart second hand tilläts var en bra grej för mig. Jag ville ju ändå handla mer second hand, alltså var jag peppad. Då kan jag även avslöja att jag i lördags gjorde årets första second handköp av kläder och allt vad som hör till den kategorin. Behövde jag örhängena ovan? Knappast. Ville jag ha dem? Svar ja. Och inte har de belastat miljön mer heller eftersom de redan fanns och är det så känns det helt ok att köpa krimskramsiga örhängen i något oidentiferat bösmaterial. Sedan kan det hända att jag kom hem med två kjolar med. Båda köpte jag utan att prova, vilket jag tidigare fördömt, och båda kostade 40 kr. Den ena var egentligen tänkt till en annan person men till hen var den för stor och på mig satt den perfekt. Tänkte dock försöka sätta i någon resår så vi kan använda den båda två. Både en av kjolarna och örhängena åkte på i morse och jag kände mig smashing på jobbet.

Japp, du kan se second hand som en stor lånegarderob om du vill. Du köper hem plagg du gillar för en liten slant, använder dem ett tag och testar stilen, gillar du dem inte lämnar du tillbaka dem till second hand igen. Cirkulärt helt enkelt. Jag önskar att fler gjorde så här istället för att "låna" nya kläder från H&M eller Kappahl t.ex. I värsta fall "lämnas de tillbaka" till soporna. Vi kan väl alla komma överens om att vi ska sluta slänga kläder?

Broschen - återkomsten

Jag använder inte direkt smycken. Jag har en ring på vänster ringfinger som jag är rätt förtjust i och så använder jag örhängen. Och det är väl egentligen allt. Fast igår fick jag helt plötsligt en ingivelse. Jag kom på att det är ju ändå rätt fräsigt med brosch! Jag har inte riktigt fattat det innan. Det här med att bara ha en brosch på bröstet på en blus eller kavaj, nja... Men det måste ju finnas andra bra sätt att använda dem. Jag använder för övrigt inte blus. Äger inte ens någon. Nä, jag får hitta mina egna sätt att bära brosch. För det finns väl ändå inget rätt och fel?

Sagt och gjort, imorse rotade jag fram min enda brosch. Denna har jag fått av min kompis i Estland och hon har gjort den själv. Jag tycker den är amazing! Min favoritfärg och ett fint hantverk. Hon har liksom tovat ihop bollar som hon sedan klippt upp och broderat på. Och eftersom jag inte kom på nåt annat snitsigt sätt att bära den blev det på bröstet ändå. Och på en handstickad kofta tycker jag ändå att det funkar. Så det får det nog bli fler gånger.

[foto Erika Kvarnlöf]

Ett annat sätt att använda brosch är så här. Jag känner att det lär ju finnas massa fina broscher på loppisar som bara vill bli använda. Jag misstänker nämligen är brosch inte är the it thing just nu. Eller? Men det är ju riktigt fint att använda brosch på en mössa så här som Erika Kvarnlöf gör. Erika har gentilt nog låtit mig använda en av hennes bilder här på bloggen. Hon har dessutom skrivit ett helt inlägg om att använda broscher ihop med linne. Det finns dock risk att mina framtida broscher inte kommer hamna på mina brutalt hängiga mössor. Det blir nog inte samma siluett då. Däremot använder jag stickad eller virkad sjal/halstub nästan alla dagar om året utom de varmaste. Det kanske kan vara något? Eller på en väska kanske? På något sätt tänker jag att det är dags att starta broschens återtåg. Vem är med mig?

Favoritöronhängen

Ja, för visst heter det väl öronhängen? I Småland säger vi så. Jag nämnde i senaste inlägget att jag i stort sett enbart köper smycken när jag köper örhängen i en liten designbutik i Tallinn. Jag har köpt några på Etsy med, också handgjorda då, men det var några år sedan nu.

I vart fall, butiken heter Oma Asi och ligger mitt inne i gamla staden, nära rådhustorget på Saiakang 4. Det ligger i ett litet rött gulligt hus i en mysig gränd. Här säljer lokala designers smycken, accessoarer och annat designhantverk av olika slag. Jag älskar örhängena! Här syns ett urval av de jag köpt. Mina favoriter är de laserskurna från Märk Yourself som jag har flera olika modeller av. De första jag köpte var kasettbanden. Men det finns många olika stilar med fina örhängen och för att de finns vid ett besök betyder inte det att de finns kvar nästa. En riktig pärla av butiker alltså som jag verkligen rekommenderar om man besöker Tallinn. Att stödja små lokala designers får ju ändå anses vara hållbart, om de inte gör extremt miljöfarliga grejer dvs.

Och nä, nån sån där snygg blogg med drömmiga rosa fluffiga bilder kommer det här aldrig bli. Jag är inte tillräckligt intresserad av foto för det. Och det är inte heller riktigt jag. Jag är inte heller så intresserad av att visa upp någon glamorös ickeverklighet. Så lakan med hundhår på it is!