Att förmedla kläder

Jag håller just nu på att läsa en bok där jag stötte på ett begrepp jag inte stött på tidigare. Begreppet var klädmäklare. Boken är 1793 av Niklas Natt och Dag för övrigt. Den är ruskig. Men i alla fall, jag blev fascinerad av begreppet. I boken går två personer till en klädmäklare och köpte kläder. Jag kollade upp begreppet och hamnade då på Anbytarforum (som är en sajt som min mamma hänger på kan jag avslöja) där en person stött på begreppet och undrade vad man gjorde om man var en sån och om det var ett yrke. En kunnig person vid namn Helene svarade då följande: "En Klädmäklare köpte och sålde begagnade kläder. Kan jämföras med våra second handbutiker idag.". Men vad lysande! Varför säger vi inte så idag?

Jag gillar ordet klädmäklare. En mäklare är enligt wikipedia en person som handlar med, eller förmedlar, tjänster, egendom som fastigheter eller skepp, företag, aktier eller värdepapper. Kläder är väl egendom ändå? Om man köper och säljer, eller förmedlar, kläder måste man väl kunna kalla sig för mäklare eller? Jag gillar att det i ordet klädmäklare signalerar ett värde i kläder, precis som i övriga tingestar jag gett exempel på. Vi behöver värdeladda ordet igen och jag tycker vi ska reclaima ordet klädmäklare! Det är ett bra ord som bör användas! Allt för att höja värdet i kläder ska göras. "Jag ska gå till klädmäklaren på Wieselgrensplatsen och se om jag kan få tag på en ny jacka.". Det låter väl trevligt? Jag hade kunnat tänka mig att jobba som klädmäklare faktiskt, men just nu får jag väl nöja mig med att göra det lite grand på min fritid... Men det duger det med!

Avlagda paltor i mitt hjärta

Det hettar alltid till lite i mig när jag hör någon säga något sånt här: "Jag vill liksom inte ha någons annans gamla avlagda paltor på mig!". Men vad är det liksom? Vad grundas det i? Är det inte fint nog att ha kläder som någon annan använt innan? Är det fräschheten det handlar om igen? Att det skulle vara ofräscht med begagnade kläder och second hand är helt grundlöst, det har jag skrivit om flera gånger förr, och det finns många bra anledningar till att man ska ha just någon annans gamla paltor. Det har jag också skrivit om förr. Men jag har kommit på en grej. Jag har kommit på att jag trivs allra helst i någon annans gamla avlagda paltor. 

Och så har det nog alltid varit. Jag kommer från en arbetarfamilj och har alltid fått ärva kläder. Kanske inte främst för att vi inte hade råd med nya kläder utan för att man gjorde så då. Och säkert fortfarande, kommer många föräldrar påpeka nu. När jag var liten var det självklart att jag fick rota igenom mina kusiners avlagda kläder, både de som är över 10 år äldre än mig och den som bara är ett par tre år äldre. Och så fick jag ju ärva av mina syskon så klart. Det var inte sällan de plaggen redan var ärvda en eller flera gånger. En enda stor cirkel. Och jag älskade att få rota igenom påsarna själv och prova och välja de där plaggen som just jag gillade. Det spelade ju ingen större roll om de var nya eller lite lätt omoderna. Många känner säkert igen sig i det här. Här hade det för övrigt varit perfekt att ha en gammal bild på mig en härligt ärvd 80-talströja, men jag har inte det just nu. Så bilden ovan får duga. Jag har klänning från tjockisloppis och tröja från BjörkåFrihet.

Jag har ibland velat ha exakt samma som alla andra, men helst med en liten unik twist som i en annan färg t.ex., men oftast har jag velat ha det som ingen annan har. På högstadiet plundrade jag och min kompis M våra mödrars garderober och använde glatt i skolan och skäll fick vi för det. Av andra ungdomar då som tyckte vi var knäppa. Mödrarna tyckte det var kul. Och ju mer udda kläder desto bättre. På högstadiet och gymnasiet kom jag också igång med min second handshopping ordentligt. Vår second hand i Gnosjö, Emmaus i Björkå när det fanns kvar och UFF här i Göteborg var favoriterna. Och vill man se hur jag såg ut på gymnasiet hänvisar jag till detta inlägg. 

På den tiden fick man ju en hel de plagg av sina kompisar med. Eller, åtminstone fick jag det. Och det är just flera av dessa plagg, de jag förvärvade från begagnatmarknaden, jag minns mest från den tiden. De där byxorna jag fick och sedan sydde om av min kompis F, den där lila velourtunikan jag köpte på UFF för att den var så mycket hon den där gothiga i Sjätte dagen och den där fina mockakappan med kaninpälskrage jag var så jäkla snygg i. Allt var avlagda paltor. Jag har många plagg jag köpt nya genom åren jag verkligen älskat men de som någon annan ägt innan mig var lite mer härliga liksom. Toppen på bilden i fråga kommer från en klädbytardag. Och jag har tandkräm runt munnen.

Och så är det ju ändå. Mina loppisfynd kommer med en mycket bättre känsla än de jag köpt nya. Jag tror att jag känner så här dels pga unikheten. Flera av dessa plagg är mer unika och alla springer inte runt med sådana. Jag tror dels det handlar om att de har en proveniens och mer, vad ska man säga... intressant historia om de köpts på en gatuloppis än "Jag köpte dem på H&M.". Dels tror jag att det handlar om att det känns bättre i mitt miljömedvetna sinne om jag vet att kläderna inte gått direkt från fabrik till mig. Och så kan man ju inte förneka att lite mer använda och ingådda plagg är mer bekväma en kemikaliestela och nya. Så tycker jag i alla fall.

Och det är faktiskt inte ett problem för mig att plaggen är lite slitna. Som den här tröjan från Monki t.ex. Jag tycker så vansinnigt mycket om den. Den var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag väl började göra det igen, den är i favoritmaterialet 100% bomull, den är lös och ledig och dessutom snygg. Och nu har jag använt den så mycket att den börjar bli lite tunnsliten och jag har lagat den ett par gånger. Men jag har liksom bara bestämt att jag ska ha den, och laga den, tills den inte håller ihop längre! Det ska bli spännande att se när jag måste ge upp den. För det är så kläder ska bli behandlade. De ska användas, älskas, lagas och lappas tills det inte går mer. Då har plagget fått det det förtjänat. Så mycket är den gamla avlagda paltan värd!

Skämmigt med second hand

Det är ju inte jag som tycker det så klart. Men för ett par tre veckor sedan skrev jag att det här med att second hand skulle vara ofräscht bara är trams. Sekelskiftesvillan och Lisa Larsson-hunden är ju inte ofräscha utan det är något man gladeligen återbrukar. Varför skulle den där kjolen från Stadsmissionen vara ofräsch då? Nä, jag tror egentligen det beror på något annat att vissa människor aldrig skulle kunna tänka sig att handla ett par byxor eller en osthyvel t.ex. second hand. Jag tror nämligen det beror på skam.

Förr i tiden, alltså för hundra år sedan och så vidare, fanns det ett helt annat värde i kläder. Innan fast fashion, eller snabbmode som jag numera ska säga egentligen, dök upp var det helt andra pengar i kläder för en vanlig konsument. Att köpa tyg kostade mycket. Tyget skulle ju ändå vävas och färgas, och tråden/garnet skulle spinnas vilket också kräver en del förarbete. Hade man inte råd eller möjlighet att köpa tyget gjorde man allt det där själv. I bondesamhället var tid pengar och råvaran hade man inte obegränsat av heller. Då kunde man inte skaffa fyra nya toppar i månaden utan de kläderna man hade vårdades och användes tills det inte gick längre. Växtes de ur ärvdes de eller syddes om. Blev det slitet tog man tillvara på det gick att tas tillvara på. Och på den tiden var nya fina kläder väldigt värdefullt och tjusigt.

Att nya kläder var så värdefullt kunde även göra att de där ärvda kläderna, som var ett nödvändigt ont, inte var lika roliga. Det syntes givetvis på en och ens kläder om man var rik eller fattig på ett annat sätt än vad det gör idag. Det var kanske inte alltid lika roligt att ha mammas utslitna blus som kjol. Och även om jag gillar synliga lagningar kan jag förstå att det på den tiden symboliserade fattigdom. En riktigt rik person hade ju istället kunnat köpa en ny blus. Och det är detta jag tror lever lite kvar i oss. Det är skam som gör att vi inte vill köpa begagnade bruksföremål som om vi inte hade haft råd med nya. Saker som det finns ett värde i, som den där sekelskiftesvillan och Lisa Larsson-hunden, det är inte pinsamt. För tänk om någon skulle tro att jag inte har råd att köpa nya kläder, hur hade det sett ut?

Ja, vad hade det spelat för roll egentligen? Och i perioder, som när jag pluggade med halvt eller inget studielån, då har jag inte riktigt haft pengar till nya kläder. Och så ser ju livet ut. Min teori är att folk (dvs andra personer än jag) blandar ihop det där skämmiga med det ofräscha. Personligen är jag snarare mer stolt än generad över att jag handlar second hand. Med ett stort intresse för textilier och miljö är det det enda rätta för mig. Det känns toppenbra att ha tagit klivet över till andrahandsvärlden. Jag har nämligen på senare gått på en rejäl nit när det gäller nyproducerat. Vi ska se hur den historien slutar innan jag bekänner min synd. Jag återkommer med det!

Tredje gången gillt - att reklamera på Sellpy

I höstas skrev jag ett lån, kanske lite för långt till och med, inlägg om hur jag tycker det är att handla och sälja på Sellpy. Jag är i det stora hela nöjd. Jag tycker konceptet är lysande och man kan verkligen hitta superfynd där. Jag blev även nöjd med försäljningen, kanske främst pga ett par vintage Dr Martens.

Men i alla fall, nu ska jag klaga lite. Jag fick utrensat fina och vettiga kläder som inte ansågs värda ens 50 spänn när jag sålde, samtidigt som andra folk verkar skicka in värsta skräpet för försäljning. Lite som på stora klädbytardagar har jag märkt. Att folk kan med!

Flera gånger har jag hittat defekter på plagg som inte har stått med i annonsen. Jag fattar verkligen att Sellpy själva inte kan upptäcka alla detaljer men det känns som att folk tänker: "Det här plagget är kasst, då säljer jag det!". Är det inte meningen att man ska tänka tvärt om tänker jag? Några gånger har defekterna (hål och fläckar), upptäckts efter att jag använt eller tvättat plaggen, några gånger har jag tänkt att skitsamma. Jag kan ju laga ändå. Jag fattar ju att slitna hälar på insidan av sneakers och sömmar som släppt kan vara normalslitage. Plaggen är värda att anväda ändå.

Tre gånger har jag dock ändå känt att nä, det här duger inte. Första gången var när en jerseyklänning i min första beställning hade 17 småhål på framstycket. En gång var när ett par leggings var så tunna att man såg rakt igenom i rumpan. Och så nu senast då, i onsdags, när min nyleverade beställning innehöll en tröja både med hål och fläckar.

Tröjan ifråga kommer från det glada 90-talet skulle jag tro och är av det där tantmärket jag egentligen känner lite missnöje med. Men den var döfin och passar in i min samling av slutet på 80-, början på 90-talströjor jag lagt mig till med. Den kostade lite eftersom den är av det där tantmärket och jag kände att nä, lite får de ändå dra av på priset.

Och här kommer det fina: tre gånger har jag reklamerat på Sellpy och tre gånger har jag fått pengarna tillbaka och behålla plagget. Hur fint är inte det? Och smidigt är det också! Det är bara att klicka in på ordern, klicka på knappen Returnera / reklamera som finns under plagget, beskriva felet och lägga in bilder. Det görs på ett par minuter och svaret kommer i regel inom ett dygn. Och man kan även returnera om plaggen inte passar.

I mailet med reklamationsbeslutet man får har det alla tre gånger jag fått det stått att man får behålla plagget då de inte vill belasta miljön med ytterligare returer. Och så får man återvinna eller göra vad man vill med det. Alla tre gångerna har kläderna fått leva vidare för mig. Klänningen togs på vår senaste klädbytardag här hemma hos mig (med 17 lagningar), leggingsen tänker jag använa tills det är hål rakt igenom och tröjan har lagats och jag ska göra vad jag kan för att få bort fläckarna.

Här hänger den nu på tork men jag tror nog den behöver en omgång i tvättmaskinen med fläckvatten också. Jag tror dock att fläckarna har bleknat något. Men får jag inte bort dem broderar jag maskstygn eller något annat trevligt över dem. Tröjan är fortfarande värdefull för mig!

När man har funderat över något i tolv år...

Som ett led i slow fashionrörelsen ska man tänka igenom sina köp väl och köpa god kvalitet som håller länge. Kan vi inte komma överens om att ca 12 år är en helt ok betänketid? Jag har nämligen velat ha mitt senaste nyköp i ungefär 12 år men det har liksom inte blivit av ännu.  Jag har köpt en gul mini-Kånken och den är döfin! Jag gillar Kånken.

2008 gjorde jag och min kompis C en happening av att köpa varsin Kånken som vi verkligen ville ha. Jag skulle köpa en gul och C skulle ha en svart eller lila. Vi besökte alla Naturkompaniet som fanns innanför vallgraven i Göteborg (vilket var några stycken) och det slutade med att hon kom därifrån med en svart och jag med en brun istället för en gul. Jag insåg att Kånken mini är snyggast i gul. Den stora kändes mycket bättre i brunt. Sedan dess har jag planerat att köpa en gul mini någon gång men liksom inte fått till det. I torsdags gjorde jag faktiskt en beställning.

Just nu går jag inte direkt på loppis och förutom att supporta ett par locals göra ett par mer eller mindre nödvändiga inköp pga slitage har jag faktiskt inte gjort någon nätshopping. Jag kan ju bara ana att e-handeln hos kedjorna går rätt bra just nu om folk inte vågar gå i butiker. Jag vet att man inte kan shoppa sig lycklig och jag är starkt kritisk till överkonsumtion. Men jag ville ha min Kånken. Det ska tilläggas att jag letade second hand först på Tradera, Sellpy och Marketplace utan att jag hittade någon. Massa andra färger fanns men ingen gul.

Fjällräven Kånken är den ultimata ryggsäcken enligt mig. Förutom att den är dösnygg är det den enda som känns riktigt bekväm på min rygg. Fjällräven grundades 1960 i en källarlokal i Örnsköldsvik och 1978 lanserades Kånken för att förebygga ryggproblem hos skolbarn. Inte underligt att den är så bekväm då. Fjällrävens grej är att tillverka bra grejer som håller över generationer och de uppmanar också till att man ska sköta om och reparera sina grejer. På deras hemsida hittar man t.ex. en hel del om produktvård. Själva Kånken är förvisso gjord i syntet men jag skulle säga att den ändå är gjord för att hålla. Det ser man ju bara på skicket på en 30 år gammal Kånken. Den blir ju bara snyggare och snyggare. Och då får väl till och med jag acceptera lite syntet i livet.

Igår förkunnade jag att det är cirkulent man ska vara och inte konsument. Förra året handlade jag bara second hand och nu har jag alltså köpt en ny väska. Men om man kikar tillbaka på gårdagens inlägg kan man konstatera att jag har värderat kvalitet och gjort ett rejält genomtänkt köp. Det kommer inte bli något prylsvinn här heller eftersom jag kommer kunna ha kvar min Kånken hela livet och den har dessutom ett andrahandsvärde och kommer kunna finnas kvar även efter mig, om jag inte totalt sliter sönder den. Och jag kände ändå ett behov av en lite mindre ryggsäck, även om mitt liv inte stod och vägde på det. Kan man vara cirkulent och konsument samtidigt? Men nu får det vara bra med nyshopping på ett tag.

Världens bästa loppis!

Igår var det dags för den andra tjockisloppisen arrangerad av mig och min vän Anna. Jag hade två planer. Den ena var att inte köpa lika mycket som sist. Den andra var att bara titta efter sånt jag hade planerat för och där behov finns. Man kan säga att jag misslyckades. Men det får vara så! Jag är verkligen inte för överkonsumtion, men när man befinner sig i en lokal full med peppiga och härliga kvinnor och superfina kläder får man liksom släppa det där. Vem försökte jag lura egentligen? Klart jag skulle handla massor! Det är ju liksom dumt att inte göra det när man befinner sig på en loppis där större delen av kläderna passar. När det dessutom är andrahand och seriöst billigt.

Mitt mest lästa inlägg här på bloggen är det som handlar om att man visst kan handla second hand som tjock. I det listar jag helt enkelt mina fem bästa tips på hur man ska lyckas med sin second handshopping om man är lite mer omfångsrik. Nr fyra på den listan är att man ska passa på när det är tjockisloppis. Och det gjorde jag. Och på ett sätt lyckades jag dock med mitt mål med gårdagens loppis. Jag köpte faktiskt inte lika mycket som förra gången. Jag köpte faktiskt bara 22 plagg mot förra gångens 24. Så det så.

Och ok, det kan hända att jag hoardar kjolar. Jag har massor med kjolar, och igår kom jag hem med sju till. Jag använder dock kjol och klänning ca 28 dagar i månaden så de kommer alltid till användning. Och nu känner jag mig lite grand som nån sån där vloggare som visar upp nån haul från något lämpligt fast fashionföretag med ursäkten att "Jag var bara tvungen för de var ju så fina och jag behövde verkligen en sån kjol..." yadayada men jag ser det som så här. Jag lånar kläder ur ett enormt klädbibliotek och när jag har använt klart plaggen lämnas de tillbaka via klädbytardag och sedan eventuellt i sista hand till loppis igen. Cirkulär konsumtion är ju ändå den bästa konsumtionen, om man ska konsumera.

Ok, nog med ursäkter, jag är superglad över alla mina fina plagg! Jag går lite särskilt igång på att sju av plaggen är hemsydda. Hemsytt på second hand är slow fashion på riktigt. Jag lovar att använda och vårda plaggen ömt. Finast av alla är den gröna klänningen jag köpte av Anna. Den är så himla fin och hon har både sytt och designat den själv. Den är dessutom universitetspoäng. Bara en sån sak! Hur lycklig är inte jag över att den numera passar mig! Med ett bälte i midjan ser den ut som en dröm på mig. Finklänningarnas finklänning!

Jag är även jätteglad att jag hittade den här bomberjackan/kavajen eller vad det nu är. Jag har suktat efter den sedan jag såg en kollega i den när den var ny. Jag har letat efter den på second hand ett tag men bara hittat den i små storlekar. Den är från Lindex och innehåller 15% lin vilket ger den ett fint fall. Den är välanvänd och välälskad och nu kommer jag älska den ett tag till. En värdig framtid för ett fint plagg. 50 spänn gav jag för den! Extremt som hittat när det är ett plagg man verkligen vill ha.

Det känns som att alla var nöjda med sina inköp och jag är även väldigt nöjd att jag fick agera personal shopper åt min syster igen. 10 plagg fick hon med hem. Hon var ute efter toppar och kjolar vilket jag försåg henne med, plus några klänningar. Och jag hade ju som sagt en plan. Jag var ute efter tre kategorier plagg som jag tycker mig behöva, nämligen byxor, toppar med kort ärm och rutiga skjortor. Jobbar man som slöjdlärare och gillar att dricka öl på fritiden behöver man rutiga skjortor anser jag. Inga rutiga skjortor kom med hem, bara en topp med kort ärm men däremot två par byxor a 20 kr styck. Det är jag väldigt nöjd med. Ett par jeans och ett par "vanliga" byxor som kommer användas flitigt på hundpromenader i skogen.

Japp, nu blev visst det här ett sånt där inlägg där jag skryter om mina senaste inköp. Men jag är verkligen löjligt nöjd. 22 plagg från 0 till 150 kr styck och alla kändes helt rätt. Nischad klädloppis där klientelet är rätt är verkligen grejen. Då snackar vi verkligen cirkulärt mode! Det är större chans att plaggen hamnar hos någon som kommer älska och använda dem om man anordnar en sån här loppis än om man lägger dem i en second handbox. Så mycket kläder som de får in måste de rensa ut massor och då finns det stor risk att de går ett ovärdigt öde till mötes. I värsta fall brännugnen eller som landfill. Personligen gillar jag att få lite historia om plagget med och veta vem som haft det innan t.ex. Då får kläderna ett andrahandsvärde värt att bevara. Vi planerar att köra loppis i höst igen. Håll utkik efter info!

Stor klädbytardag tarva sin ordning

Idag har jag varit på en offentlig, och stor, klädbytardag. På ett sätt kan jag tycka att sådana klädbytardagar är lite bortkastat på mig. Jag är inte average size. Jag är tjock och dessutom kort. På riktigt, inga kläder i världen är skapade specifikt för min kroppsform. Man kan dock konsumera enbart cirkulärt även om man är tjock vilket jag redovisat i detta inlägget. På klädbytardagar finns det inte asmycket kläder för tjockisar. Jag och min syster tog oss ändå till Frilagret idag, för att det är trevligt, och sedan måste ju även vi tjockisar börja gå på sådana tillställningar, om det ska finnas kläder för oss där. Och det var trevligt.

Dock var kön in mindre trevlig pga vädret. Och kön var lång. Jag har förstått det som att det har varit lång kö under hela eventet. Ok, det här är inget klagoinlägg. Jag tycker sådana här event är enormt bra och viktiga! Extra glädjande var att just det här eventet, arrangerat av Röda korsets ungdomsförbund, hade väldigt stort intresse. 3542 personer klickade sig som intresserade på facebook vilket är enormt!. Det är ju väldigt roligt och viktigt att folk vill byta kläder med varandra. Men. Det var alldeles en alldeles för liten lokal. Lokal tillät bara 50 personer åt gången. Vi var ute i god tid och ställde oss i kön innan öppning men fick ändå stå ca 30 minuter i kö. Då fick vi ändå lite förtur eftersom vi hade lämnat in kläder i förväg. Jag läste dessutom att de slutade släppa in folk en halvtimme innan eventet var slut pga de långa köerna. Jag hade ju tyckt att en förlängning av eventet hade varit på sin plats.

Väl inne reagerade jag på att det var, just en liten lokal, och ganska glest bland kläderna. Med så mycket intresserade människor och två tillfällen för inlämning i förtid borde det kunna vara packat med kläder förställde mig jag. Jag hyser hopp om att nästa gång, för jag hoppas verkligen att det blir en nästa gång, att är det är en större lokal där man kan hänga ut allt samtidigt och ta in mer folk på en gång. För sådana här event ska ju vara en folkfest tänker jag! Och förhoppningsvis är dam- och herrkläder uppdelade i olika avdelningar, vilket det inte var idag. Annars var det bra arrangerat med att man kunde lämna in i förväg samt att man då kunde få två extra biljetter förutsatt att man hade sju eller fler plagg då. Annars var det fem plagg in och fem plagg ut som klassiska stora klädbytardagar brukar vara.

Annars, som sagt för det var ju inget klagoinlägg, var det ett fint arrangerat evenemang med bra ordning och uppdelat i storlekar vilket alltid är uppskattat. Jag gillar verkligen inte när det ligger i högar där folk river och sliter i grejerna. Volontärerna gjorde ett jättebra jobb. 

Men. Och nu kommer det stora gnället. Jag kom därifrån med fyra plagg. Helt klart nöjd med skörden. Min syster hittade tyvärr ingenting men hennes biljetter fick en söt person i kön istället. Bättre att det kommer till användning. Men. Kan folk sluta lämna in crap på klädbytardagar! Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot lite slitna och trasiga kläder, de förtjänar kärlek också. Jag kan lätt förbarma mig över trasiga plagg och laga dem om det är så. Lagningar är bra och kan vara snyggt men jag tycker verkligen inte att det hör hemma trasiga, solkiga och smutsiga plagg på en sån här stor offentlig klädbytardag. När jag var på Naturskyddsföreningens förra våren reagerade jag på hur mycket crap folk lämnat in. Mycket nopprigt, solkigt och smutsigt. Kläder helt utan andrahandsvärde. Och jag blev inte jättenöjd när jag upptäckte att byxorna jag fått med mig hem idag hade hål i sig. En reva i tyget är inte ok enligt mig. Mitt råd är därför: Ta inte med dig kläder du själv inte hade velat ta med dig därifrån! Och det ansvaret ligger faktiskt hos inlämnaren, inte volontärerna. Sedan är det ju alltid lite svårt med provning och så vid sådana tillställningar och jag insåg att byxorna satt riktigt illa på mig när jag kom hem. Så det blir att de lagas och tas med på en klädbytardag med vänner i framtiden. Vid sådana tillställningar kan jag ta med lagade kläder. Lagade kläder behöver inte vara dåligt och jag hade lätt kunnat ta med mig ett lagat plagg hem från en sådan sammankomst enligt det här receptet. Då är det mer lösa bobbiner och man är bland vänner.

Så, en stor offentlig klädbytardag är inte ett tillfälle när du ska göra dig av med crap och komma därifrån med finplagg. Skärpning! För övrigt tog vi en sväng till Myrorna på Järntorget efteråt och handlade lite cirkulärt efteråt. Jag köpte två plagg men den ömma systern köpte fem! Jag är lite stolt och känner mer och mer att personal shopper på second hand vore nåt för mig!

Thrift & Thrive

Idag har jag varit på baluns. Ikväll har jag nämligen varit på plats när Thrive lanserade sitt nya koncept Thrift & Thrive. Thrive är en konceptbutik som ligger i Haga i Göteborg som säljer respektfullt, veganskt och hållbart mode. Och nu har de även ett second handkoncept! Är inte det lysande så säg!

Man inser ju att man är på the place to be när man behöver stå i kö i 15-20 minuter för att ens komma in i butiken. Det var ett välbesökt evenemang som sig bör när det vankas klädbyte. För det hade det med ikväll. Man fick ta med sig två fina och fräscha plagg av god kvalitet som för den delen inte behövde vara köpta hos dem. Det var väldigt mycket folk i butiken och det är ingen stor butik så det var väldigt trångt, men när jag slog mina getögon mot klädbytarhörnan såg man att det var fina kläder folk hade tagit med sig. Inte bara massa bös och det såg väldigt trevligt ut. Jag var dock inte med och bytte idag. Fina kläder av god kvalitet har jag, men återigen, jag är inte direkt average size. Och man måste faktiskt inte vara med och byta varje gång.

Att det bjuds på tilltugg vid sådana här tillfällen är ju också uppskattat. Det fanns veganskt snacks och HUJ var där och bjöd på veganska pålägg. Den rökiga pastejen var verkligen en hit kan jag säga! När jag var vegetarian för över tio år sedan var Tartex det enda man kunde hitta i den kategori. Det är förvisso gott men det här var något helt annat. Påläggen tillverkas i Alingsås och finns i ett 20-tal butiker i Göteborg med omnejd berättade de. Och det kändes faktiskt lite skumt att gå omkring i en klädbutik och kolla på kläder med dryck i handen för det fick vi också. Och här kommer en bekännelse, jag har verkligen inte fattat storheten med kombucha. Jag tycker mest det smakar bös. Den här från Hasselson var dock bättre än de jag provat innan. Det var ju ändå ingefära i den. Och så här är det, jag kan vänja mig vid och lära mig att uppskatta all sorts dryck tror jag. Rödvin och te lärde jag mig dricka i min kompis Lindas lägenhet vid Vågmästareplatsen samtidigt som det producerades arkeologisk text för ca 16 år sedan. Nu håller jag på och lär mig dricka gin och tonic. Går rätt bra ändå! Så jag lovar att fortsätta öva på kombucha.

Så till huvudattraktionen för mig, den lilla second handhörnan! Den var liten men väldigt tilltalande. Thrift & Thrive är kläder som antingen är köpta från Thrive eller kommer från något av de varumärken de saluför som nu får en andra chans. De säljs i "befintligt skick", som är ett uttryck det fnissas en del åt i Återbrukspodden, och kan givetvis innehålla en del defekter. Det är ju så med second hand. Och det är det här gott folk som är så bra som får mig att bli lite till mig. Deras kläder håller så god kvalitet att Thrive tycker det är värt att fixa till och laga dem, i den mån de har möjlighet, för att de ska kunna säljas, och leva, vidare. Det är det här man kan kalla andrahandsvärde! De har t.ex. just nu en jacka till salu där dragkedjan är trasig som de säljer för 300 kr. Nypris för en sådan är 3000. Väldigt värt att köpa den då och antingen byta dragkedja på själv eller göra det hos en skräddare. Jag fortsätter applodera. Thrift & Thrive finns även på webben och de har planer på att utöka detta koncept. I butik ska ni hålla utkik efter lappen som det står "second chance" på. Väldigt rimliga priser handlar det om också. Jag hoppas att fler butiker och varumärken med hållbar profil tar efter detta koncept.

Thrive öppnade sin butik på Södra Allégatan i oktober 2015 och de finns även på webben som sagt. En butik väl värd ett besök om man är i Göteborg. Fredrik, som är en av grundarna, berättade även för mig att de kommer i vår satsa på fler sådana här kvällar med socialt häng med olika teman som t.ex. lagningsverkstad och liknande. Låter mycket trevligt! En annan grej jag gillar med Thrive är att de inte delar in sina kläder i "dam" och "herr", utan "feministiskt" och "maskulint". Det känns fräscht och väldigt rätt. Och sist men inte minst - hatten av för Thrive som genomförde detta så bra efter att de hade inbrott i helgen. De är mycket dedikerade helt enkelt.

Second hand = billigt?

Det finns många vinster med att handla sina kläder second hand. Miljömässiga är väl den mest uppenbara. Att det är roligt och kreativt och att man har lättare att hitta en egen stil är ytterligare en. Sedan har vi ju de ekonomiska vinsterna med. Men är det alltid billigt att köpa second hand egentligen?

Här har vi ett exempel när andrahandsmarknaden är som bäst skulle jag säga. I våras var jag med och arrangerade en tjockisloppis här i Göteborg som blev mycket lyckad. Jag hittade massa fint som passade mig och mina bästa fynd, om vi ska se till fynd i den ekonomiska bemärkelsen, är nog de här tre. Två klänningar/tunikor och ett par leggings för 10 kr styck. Som hittat. Och man kan verkligen göra superfynd ibland i butikerna. Ibland handlar det om att den som prissatt inte har en aning om andrahandsvärdet för ett plagg. Ibland hittar man sådant som man verkligen gillar för en spottstyver. Och det är klart, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte får en liten kick av att hitta ett plagg billigt, när det egentligen hade kunnat kosta mycket mer. Jag hittade t.ex. både en tröja och en klänning, omärkta, från Gudrun Sjödén på BjörkåFrihet för några veckor sedan. För oss som är stammisar på BjörkåFrihet på Backaplan i Göteborg så vet vi att omärkta trikåplagg på galgar kostar 40 kr. Också som hittat!

Måste second hand var billigt då? Är det inte värt att köpa kläder i andrahand om de inte är billiga. Jo, det hävdar jag bestämt! Det kan ju t.ex. vara så att man är ute efter något speciellt som inte finns i nyproduktion längre som man får leta lite efter. Då är det för mig helt klart värt att betala lite mer för. Vissa plagg får lite legend- och nostalgistatus och då är det nog fler än jag som kan tänka sig att betala lite extra.

Och har man väl fått en fix idé är det svårt att släppa den. I somras kom jag t.ex. på att jag ville ha en sån där floaty kaftan från Monki, trots att den är i polyester. Efter att ha förhört mig med min klädguru Anna om att den är helt ok att ha på sig trots plastinnehållet bestämde jag mig för att slå till på en på Sellpy. Det blev en gul eftersom det är min favoritfärg. Och jag betalade hela 400 kr för den. Så mycket kan jag garantera att den inte kostade i nyskick så man kan ju se det som att jag gick back där. Men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll. Visst har jag skippat att köpa plagg second hand för att jag anser att de är för dyra men då lider jag inte särskilt över det. Det handlar ju om att jag egentligen inte behöver det plagget och då kan det kvitta. Hoarding är inte en bra gren att syssla med. Men är det något jag verkligen verkligen vill ha eller behöver kan jag betala en hel del för det, även om det är i använt skick. För mig behöver inte second hand vara loppispriser. Jag kan gärna betala en slant eftersom den stora vinningen i detta är ju den miljömässiga. Det sparas så mycket vatten och koldioxid på att handla second hand och använda kläderna längre att man inte riktigt kan motivera nyköp anser jag. Och som vän av använda kläder och lite patina är det helt fine att kläderna inte är perfekta från början. Så resonerar jag i alla fall.

Göteborgs garderob och Philip Warkanders kostym

Det finns en väldigt trevlig utställning just nu på Göteborgs Stadsmuseum. Den heter Göteborgs garderob och så här beskrivs den på hemsidan:

I vår nya modeutställning gläntar vi på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Vad kan ett enskilt plagg berätta? Vad kan modet avslöja om sin tid? Och hur kan museets modesamling påverka oss idag?

Låter rätt lovande va? Jag kan avslöja att den är superfin! Utställningen fokuserar på tiden 1880-1930 och visar kläder från tiden då klädfabriker och modeindustrin börjar ta få form i staden. I utställningen kan man se hattar skor, klänningar, en yllebaddräkt, underkläder etc etc. Min favorit var den lilla barnjackan som nämns i texten ovan.

Och det är sånt här jag går igång på! När kläder har använts, älskats, sytts om och lagats i år innan de till slut får ett annat syfte. Här hade plagget både ett värde och ett andrahandsvärde, även om det bara slutade som tätning. Uttjänta kläder idag slutar väl i bästa fall som fjärrvärme. Jag hann dock tyvärr inte nörda in mig ordentligt på utställningen då alldeles för lite tid fanns. Jag har dock chansen att återkomma eftersom den står kvar till och med 22 augusti 2021. Det finns gott om tid alltså. Det kostar 40 kr att gå på Stadsmuseet och då får man en biljett som gäller året ut på förutom Stadsmuseet även på Röhsska museet, Konstmuseet och Naturhistoriska museet. En bra deal helt enkelt!

I samband med utställningen arrangerar Göteborgs Stadsmuseum ett gäng intressanta föreläsningar. Tisdagsklubben, sker givetvis på tisdagar, kl 15.00. Då jobbar dock jag så jag har missat massa intressant denna höst. Idag fick jag dock lov från min chef att förkovra mig och turligt nog var det Philip Warkander, Sveriges första doktor i modevetenskap, föreläste om kostymens historia och om kostymen och makt, manlighet och mode. Ett väldigt intressant föredrag och jag kände direkt att jag vill läsa på mig om modehistoria. Jag gillade dessutom herr Warkander stenhårt. Han berättade bl.a. att han blev väldigt fattig när han köpte en Guccikostym för 16 000 kr till sin disputation 2013. Detta eftersom han bara hade 16 200 kr totalt på kontot. En lite rolig anekdot så där. Han hade för övrigt just den kavajen på sig på föredraget.

Utan andrahandsvärde

Idag bloggar JohannaN om andrahandsvärde på kläder. I dagens inlägg på hennes blogg Slow fashion, skriver hon att det är inflödet av produkter som grundproblemet och att textilåtervinning inte löser problemet. Det som löser problemet är om vi minskar mängden (potentiellt) avfall från början. Därför är hennes uppmaning att vi aldrig ska köpa några kläder som inte har andrahandsvärde, vilket ju innebär att det så klart inte ska skapas saker som inte har ett andrahandsvärde. Det måste bli slut på sånt som blir förstörda av tvätt och orimligt lite användande och alltså inte kan säljas second hand, och sådant som inte är intressant nog på andrahandsmarknaden helt enkelt. Jag håller ju så klart med, men jag blir också väldigt frustrerad över vad som räknas ha just andrahandsvärde, eller rättare sagt - det som _inte_ anses ha det!

För några veckor sedan skickade jag ett par påsar till Sellpy. Nu har de börjat värdera mina grejer och lägga ut till försäljning och flera av mina plagg har blivit ratade. Detta är inte ett "skäll på Sellpy"-inlägg, jag vet ju att de bara säljer sådant som de värderar till minst 50 spänn, och jag kommer skriva mer om dem när mina grejer blivit sålda för att få helhetsupplevelsen. Men faktum är ändå att de anser att mina knappt använda t-shirts i kraftig bomull, mina helt oanvända skor och min rutiga skjorta inte anses vart värt nog att sälja. Och då är ju ändå världen galen. Jag får liksom inte in i mitt huvud att fullt fungerande, hela och fina, plagg inte anses vara värt något. Nu kommer dessa skänkas vidare ändå och förhoppningsvis säljas i en fysisk second hand-butik istället, vilket hade hänt ändå om jag inte valt att skicka dem till Sellpy. Jag orkar inte hålla på och greja med egen försäljning via tradera eller facebook eftersom skicka paket är det tråkigaste jag vet, så får jag in något via Sellpy är jag ändå glad.

Men det har liksom slagit mig det finns så mycket som inte "godkänns" på andrahandsmarknaden. I detta fall verkar det som att dessa fabrikat säljer dåligt på Sellpy. Men för att spinna vidare på det som Johanna skriver så ska vi ta vårt ansvar och inte köpa kläder utan andrahandsvärde, men jag blir faktiskt lite ledsen när ibland helt oanvända plagg inte anses ha något värde, just för att de inte är från ett tillräckligt fint märke eller inte av senaste modellen. Och där måste samhället helt enkelt skärpa sig! Personligen är jag varken märkesnörd eller trendig, så för mig är sådant sekundärt.

Det överflöd som råder just nu på second hand-marknaden hjälper ju knappast till. Bara Stockholms Stadsmission får in 30 ton textil i veckan och kan således knappast ta hand om allt, varken i sina butiker, i sin Remake-verksamhet, eller i sin biståndsverksamhet. Större organisationer säljer istället mängder, alltså _mängder_, med kläder utomlands för ett kilopris. Och helt ärligt, jag som gått med i Circular fashion challenge i år, och shoppar massa fint hela tiden efter flera års torka vad gäller "nya" kläder, jag lever ju på andras överflöd. Hade inte alla runtomkring mig konsumerat för mycket hade jag inte haft så mycket att köpa på andrahandsmarknaden.

Jag har dock uppmaningar att komma med i och med detta, förutom the obvious, sluta överkonsumera. Men något jag skulle vilja se mer av, vilket  även Johanna skriver i sitt inlägg, är fler butiker som säljer sina egna kläder begagnat i sina egna butiker. Gudrun Sjödén och Filippa K gör det, och idag fick jag även reda på att Nudie och Boomerang också gör det. Gör de det visar de att de ser ett värde i sina kläder och de tar även ansvar för plaggen på andrahandsmarknaden. Det allra bästa hade ju varit om man när man lämnar in inte fick rabattkuponger att handla för, så man inte uppmanar till mer konsumtion. Menmen.

Det andra är det jag på något sätt alltid återkommer till - laga dina kläder istället! Favoritplaggen blir inte mindre bra utan snarare mer unika och älskade av en lagning! Lagar man sina kläder tills de tar slut behöver man inte heller få dåligt samvete över brist på andrahandsvärde. Köp mindre och laga mer helt enkelt. Det får vara slutklämmen!

Avlagda paltor

Igår skrev jag om mina tre bästa tips på hur du får en mer hållbar garderob. Idag ska jag presentera det första tipset på den listan lite mer. För det finns nog en och annan där ute som behöver övertygas.

När jag pratar med folk om att köpa kläder second hand får jag inte sällan höra saker som att "jag vill inte ha andras avlagda gamla paltor" eller "jag tycker allt är så urtvättat och fult". Det är så klart inte helt sant men jag ska börja med att förklara för dig just varför du ska köpa folks "gamla avlagda paltor", för det är faktiskt det allra bästa.

Köper du redan använda kläder på second hand är de redan tvättade vilket innebär att de redan har krympt klart. För även om du vet att nya kläder kan krympa i tvätten, köper du ett plagg som är för stort och inte sitter helt hundra då? Köper du istället ett använt plagg som sitter som det ska är risken väldigt liten att det krymper eller förlorar formen i första tvätten. Och är det så att du hittar ett välanvänt plagg som du gillar passform och skick på så lovar jag att du kommer fortsätta att uppskatta det ett bra tag till. Nya kläder är stela och har en viss finish, det troliga är att det snabbt ser annorlunda ut. Resultatet är att du blir besviken och gör dig av med det. Så har det i alla fall varit för mig.

Och personligen tycker jag oftast att välanvända plagg är snyggare än nya och stela. Som den här tröjan t.ex. 100% bomull från Monki, hade använts en hel när jag hittade den på Emmaus. Den är dock lika fin nu som när jag köpte den förra sommaren. Och jag har också använt den mycket.

Att kläderna redan är tvättade innebär även att du inte exponerar dig för lika mycket giftiga kemikalier som om du har ett nytt plagg på dig. För seriöst, tvättar du plagget först innan du använder det, trots att du vet att man egentligen ska det? Det gör inte jag i alla fall. Och det här med att man måste tvätta alla second hand-plagg innan man använder dem för att det är ofräscht annars tycker jag bara är överdrivet. De flesta skäner ändå nytvättade kläder och luktar de fräscht är de garanterat det.

Sedan är det ju inte heller så att alla kläder som finns på second hand är solkiga. Ibland har man tur och hittar helt nya plagg. Jag har t.ex. hittat både en kjol och ett par jeans på senare tid som har haft lapparna kvar. Jag har dessutom hittat två par riktigt bra kängor som har varit väldigt lite använda. Perfekt med vandringskängor för 150 spänn till hundpromenaden i Rya skog tidigare idag.

Kort och gott: allt är inte anlagda paltor men avlagda paltor är faktiskt något bra om du vill vara en miljömedveten konsument. Avlagda paltor håller längre, enligt mig. Sedan tycker ju jag att second hand är väldigt kul med, men det får bli ett annat inlägg!