Rädd för färg

Jag snackar inte om mig nu alltså. Men runt mig, i olika sammanhang, springer jag ibland på trevliga människor som säger saker som: "Du har ju alltid så härliga färger på dig och jag skulle ju egentligen vilja men jag är lite rädd för färg.". Ingen skam i det, man måste inte gilla starka färger, men jag tycker att det är lite intressant. Vad är det man är rädd för? Att synas? Att sticka ut? Jag tänker att man kan sticka ut vad man än har på sig, det behöver inte ha med färgerna att göra utan om utstrålning. Men visst, den stora massan kanske är mer diskret och dovt klädd så det är väl lättare att smälta in. Om man vill det. Inget fel i det. Man bör ha kläder man känner sig bekväm i. Jag gillar färg och prints. Nä, jag är definitivt inte rädd för färg. Så här exemplifierar jag det. Kanske kan det inspirera någon att "våga" mer? Om man vill det dvs.

Det blir lätt mönstermix när jag ska färgmixa. Kanske för att jag har så mycket mönstrat. Och färgglatt. Skjortan har jag fått från en kompis på en klädbytardag. Hon köpte den ursprungligen till sin sambo på loppis som inte ville ha den. Tur för mig! Klänningen från Gudrun Sjödén har jag köpt på facebook, leggingsen är gamla, strumporna egenstickade och sjalen egenvirkad. Kombo by accident förresten. För att jag frös. Den blev väldigt lyckad!

Här var jag ju färgglad och fin. Vi hade faktiskt tema orange på jobbet den dagen och den här kjolen är verkligen en pärla. Jag har köpt den på en tjockisloppis för 40 spänn av min kompis Anna och den är hemmasydd av henne. Kimonon hade jag suktat efter ett tag. Jag hade en kaftanklänning i samma tyg men den satt inte som jag ville så jag bytte ut den mot denna istället och den känns mycket bättre. Om ni undrar varför jag pekar på magen är det för att jag fått några skumma fläckar mitt på från ingenstans typ. Mystiskt. Toppen är gammal och lagad. Och numera fläckig. Ett nyköp då det begav sig. Sneakerserna är från Sellpy.

Apropå gult fick jag för mig att klä mig helt i gult i våras. Då fick jag kommentarer om att jag verkligen gillar gult. Eh ja, har det undgått någon? Den ärtigt gula tröjan har jag köpt på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen är från min personal clothing dealer, leggingsen är gamla, strumporna är köpta på Röda Korset i Vänersborg och skorna hittade jag på Majornas megaloppis. Jag har även ett par gula örhängen från Pow Studio om du inte upptäckte det. Men fräsigt va? Det är nog första gången jag haft en helt monokrom look för övrigt, skorna undantaget. Förutom svart då. Det är ju också monokromt.

Och när vi ändå snackar monokromt och teman så har vi teman på jobbet ibland. Innan höstlovet hade vi färgtema en hel vecka och en dag var det grönt. Det är ju kul med monokromt så jag körde all in igen, bortsett från lite ränder på kjolen. Tröjan, Flax light, har jag stickat själv, under har jag en fransk militärundertröja från Kvibergs överskottslager (i Björlanda), kjolen är från Reningsborg i Angered och en riktig vintagepärla enligt mig. Leggingsen är gamla och lagade, strumporna har jag stickat själv och skorna är mina gamla trotjänare till Duckfeet. Även här hade jag ett par Pows faktiskt. Fast gröna då.

Att jag inte känner mig jättebekväm i helsvart (längre), det har jag ju berättat förr, men faktum är att i morgon händer det igen. I morgon har vi svart tema på jobbet och klart jag hakar på. Jag har ju massa fina svarta kläder. Kan jag följa temat så gör jag det. Svart är också en färg, och det är ok. Neutralfärg har min kollega lärt mig att det heter. Det är trevligt med svart med. Det enda som inte är ok är marinblått. Marinblått är inte en färg, det är en styggelse. Sorry alla som gillar marinblått.

#visahantverket!

Jag har kommit på en grej. Jag har massa fint hantverk hemma som är signerat mig. Alltså, jag har gjort grejerna. Jag har massa, om du frågar mig, asschyssta accessoarer och plagg som jag har gjort. Jag har handledsvärmare, stickade strumpor, sjalar, pannband, mössor, stickade tröjor och några kjolar som jag är väldigt förtjust i. Och stolt över. Helt ärligt, är det inte höjden av slow fashion? Lite back to the roots med saker man tillverkat själv. Vi behöver ge hantverk och hantverksskicklighet den uppmärksamhet den förtjänar och samtidigt sluta vara så mycket jante.

Därför har jag kommit på att jag under oktober månad ska visa upp mina egenhändigt tillverkade accessoarer och plagg mycket mer. Jag kommer använda mina grejer mer frekvent, minst en grej jag har gjort själv om dagen, och dokumentera det under hashtaggen #visahantverket! Så får vi se om detta får någon spridning och om fler vill hänga på. Man får vara med så mycket eller så lite man vill och jag tänkte reposta i stories så mycket jag orkar och vill. Hantverk är rätt inne, och har varit det länge nu. Det är inne att sticka, virka och sy, men mer inne kan det bli! Det är extremt coolt att sy sin egen klänning, sticka sin egen tröja och virka sin egen kjol. Eller hur! Vi ses på instagram, instagram lovers!

Ecofashionistautmaningen - vi snackar brosch igen

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att broschen borde göra återkomst. Jag tänkte väl att den inte är the it-thing men att den borde vara det. Inte anade jag då att jag hade rätt, broschen är en stor trend till våren! Jag är egentligen inte intresserad av trender utan tycker att det rimliga är att man har på sig det man själv gillar, men välkomnar ändå den här trenden. Jag tycker broschen är värd det!

Jag blev rätt nöjd när jag såg på Go Kväll, tror jag att det var, att broschen spås vara trendaccessoaren i vår och tänkte att ni läste det hos mig först. Men jag är ju så klart inte först på bollen. Erika Kvarnlöf, som jag även hänvisar till i mitt broschinlägg från December, har rockat brosch i flera år. Bra där! Och som ett led i detta har Ecofashionista startat ecofashionistautmaningen som uppmuntrar till att använda brosch, gärna på olika sätt och även att raida anhörigas smyckesskrin på fina broscher. Jag raidade min egen påse till klädbytardag och drog fram denna, rätt anspråkslösa brosch som syftar till mitt förnamn. Jag tror jag har fått den av mamma någon gång. Jag testade min idé att använda brosch till stickad, slamsig sjal, som jag så klart stickat själv, och den gjorde jobbet! Den får stanna hos mig helt enkelt.

Inte nog med det, igår rotade jag fram en brosch till. Jag trodde att jag bara hade en, den tovade från min estniska kompis Kristiin, men där hade jag alltså fel. Denna blaffa tog jag på en klädbytardag en gång med planen att göra något annat med den. Den har legat orörd och nu fick den då leva vidare som brosch. Jag testade brosch och kimono vilket funkade fint. Är dock osäker på om kimono är min grej. Tycker mest den glider runt på min kuperade kropp. Den är för övrigt köpt på second hand, som sig bör.

Jag tycker du ska hoppa på utmaningen du med genom att rocka brosch och hashtagga #ecofashionistautmaningen på insta. Brosch är ju rätt kul! Och ok då, googlar man lite verkar det som att det är främst blombroscher det handlar om. Petitesser tänker jag! Men för säkerhets skull letade jag upp ytterligare en brosch (jag har alltså fyra broscher) som jag både virkat och monterat själv. Och växtfärgat. Men blaffa på bröstet är nog ändå inte min grej...

Dagens hållbara outfit #6

Samma jobbspegel som vanligt. Idag har jag haft på mig en Gudrun Sjödéntunika jag köpte på BjörkåFrihet för en hundring i söndags (för second hand är ju Gudrun ok), en kjol jag köpte på Myrorna Järntorget i vintras och mina Clarks jag köpte på Majornas megaloppis i våras. Skorna har även varit en sväng hos skomakaren vilket är en bra investering. Jag tror dessutom att kjolen var ny, den kändes i alla fall som det, men den var ändå trasig. Den hade några småhål upptill så jag prutade lite. Egentligen drar de aldrig av mer än 20% vid hål i plagg sade hon i kassan men hon höll med mig om att tyget är så tunt att den lätt kan gå sönder igen. Men jag gillade den, och kommer ta hand om den och laga den om det behövs så jag köpte den ändå för 75 kr. Jag hade även örhängen som jag gjorde på slöjdutbildningen för massa år sedan, som förvisso inte syns men de är väldigt fina kan jag lova. Och en Irvingsjal som jag virkat själv. Leggingsen har jag köpt nya. Men även där har jag börjat hitta begagnade på Sellpy så jag kommer nog klara mig utan "nya" leggings i framtiden med. Och det är bra.

Garderobsshopping

Ibland kan man ha sån tur att man gör ett garderobsfynd. Eller tur och tur egentligen, det handlar väl mest om att man har för mycket kläder och inte kommer ihåg vad man har. Men i vart fall, den allra bästa shoppingen gör man hos sig själv. Om man behöver ett plagg eller ett par skor t.ex., blir det ju den minsta belastningen på miljön om man hittar det man behöver hemma i sin egen garderob. Så det är ju lite dubbelt.

Något jag har insett i år när jag aktiverat och blivit mer medveten om vad jag har i min garderob är att jag lider brist på t-shirts. Det beror på flera olika anledningar. En av dem är att jag gillar linnen mer egentligen. En anledning är att det är svårt att hitta t-shirts jag riktigt trivs i eftersom jag inte gillar figursytt och inte heller kan med syntet. Att jag har stora bröst är inte heller till en fördel vad gäller t-shirts. Ibland behöver man dem dock när man inte vill visa axlarna eller har en tjockare stickad tröja över och man inte vill ha naken armhåla mot stickad kvalitet t.ex. Gött när jag då hittade denna t-shirt i 100% linne bland kläder sambon rensat ut ur sin garderob. Hur den har hamnat där vet jag dock inte då den måste ha varit min från början. Den var dock vad jag letade efter så den fick behållas. Den är från H&M från början så det är ju fast fashion men lin är ju ett relativt hållbart material.  Både hållbart som i att det håller bra och att det odlas och bereds (i bästa fall) med mindre miljöbeslastning. Och yep, det är min stortå man ser där nere i vänstra hörnet.

Och gött när jag hittade de här snajsiga skorna i en låda i källaren. För ett par år sedan hade vi renovering i vår lägenhet då vi fick tömma hela klädkammaren och magasinera hela vårt källarförråd. Mycket kördes i väg och i våras när jag skulle rensa bland mina kläder och skor inför en klädbytardag hittade jag dessa. Varför har jag inte använt dem på flera år? De är ju skitsnygga! För att de klämmer lite på tårna på mina ankfötter antar jag. Men jag använder dem numera regelbundet så förhoppningsvis kommer de sluta klämma en dag. De är från Freeport av alla ställen. Jag har varit på Freeport en enda gång och då inhandlades de här skorna. Dörrmattan har jag för övrigt virkat själv av egenhändigt växtfärgat ullgarn.

Och det här med garderobsshopping. Ibland behöver man ju ändå något nytt pga att man saknar något, har slitit ut befintligt plagg eller för att man helt enkelt bytt form. Det bästa för miljön just då är ju givetvis som jag nämnde innan att plocka fram något som redan finns i hemmet men det är också värdelöst att sitta på massa undanplockade kläder som inte används. Eftersom jag deltar i klädbytardagar regelbundet rensar jag garderoben ofta, så för små eller för stora kläder blir oftast inte så långvariga hos mig.

Så, hur ska man göra då? Tja, det bästa är väl att bara behålla de kläder det är stor chans man kommer använda igen. Fast inte för länge. Och varför inte låna ut dem under tiden tills man kommer behöva dem igen? Så blir det liksom ett eget lite kretslopp. Hur brukar du göra? Brukar du lagra kläder som inte passar längre i väntan på bättre dagar? Eller rensar du direkt?

Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Ola Salo

Se där ja! En frivirkad tröja! På Ola Salo! Och den är helt fabulös! Jag tvingade fästmannen att titta på Så mycket bättre igår. Det har egentligen inte varit bra sedan E-Type enligt mig men med både Ola Salo, Familjen-Johan och Orup i samma program blir man helt enkelt tvungen att titta. Orup är för övrigt min stora förebild. Har alltid haft komplex och blivit tråkad för min stamning, och skämts över den, men så var Orup med i Sen kväll med Luuk en gång och pratade om sin stamning på ett sätt som gjorde att jag blev stolt över att jag stammar. Sedan dess är Orup min stora förebild

Men nu var det Ola Salos frivirkade tröja detta skulle handla om! I ett klipp, som visade sig vara från Nyhetsmorgon (som de visade i Så mycket bättre i lördags), där The Ark spelar Echo Chamber, har alltså Ola Salo en frivirkad tröja, i vitt och blått. Hur fantastiskt är inte det? Jag blir sjukt sugen på att frivirka, vilket jag aldrig testad ens. Men jag och Linda har sagt att vi måste göra det snart. Jag menar, hur svårt kan det vara? Säkert jättesvårt.

Jag har en bok om Frivirkning av Lis Paludan som jag tror jag köpt på Tradera. Jättefin, men ganska svår att få tag på. Den kan jag rekommendera om man är sugen på att prova på frivirkning. Så mycket mer svensk litteratur finns det inte om denna teknik. Det finns ett litet avsnitt om det i Stora boken om virkning av Margaret Hubert. Om någon känner till någon mer litteratur får ni gärna hojta. Och vill ni se en ett riktigt proffs på frivirkning ska ni kolla in Kristins nitsirks blogg! Hon håller även i kurser.

Så åter till Ola Salos tröja igen! Det går ju inte att virka med maskin så den är garanterat handvirkad. Men vem har virkat den? Ola själv? En släkting eller partner? En vän? Eller har han köpt den svindyrt av den designer? Vill ni se Ola Salos fantastiska virkade tröja in action ska ni följa länken: https://www.youtube.com/watch?v=XaADLP6z2aY.

Swing

Jag plockade inte bara åt mig massa fint garn under garnlotteriet i Fattigskogen utan jag fick även tag på en fin virknål! Jag har velat testa Addo swing ett bra tag nu och det fanns faktiskt flera stycken i olika storlekar på lotteribordet. Jag plockade åt mig en storlek 3 för det är en gångbar storlek. Inte minst om man virkar amigurumis vilket jag aldrig gör nu för tiden. I vilket fall ville jag testa den igår och satte igång med en snäckskalsjal som är en sån där poppis sjal som alla virkar. Därför har jag varit lite anti den ett tag men jag har hört att den ska vara rolig så why not! Och den är faktiskt jätterolig att virka! Mönstret är enkelt och sätter sig i huvudet snabbt och det är olika moment på olika varv så man blir liksom inte trött på det heller. Jag tycker det blir rätt najs faktiskt!

Tallinnsemester

Tallinn, denna underbara stad! Det blev semester där i år igen. Men varför bryta ett vinnande koncept? Staden är vacker, folket är trevliga, maten är god, spriten är billig... Och hantverket då. I år blev det mindre shoppande då jag inte besökte himmelriket Karnaluks (tänker att jag kanske åtminstone ska börja använda det jag köpte där förra året först) men lite garn och annat blev det ändå.

Bortsett från en härva jag köpte till en kompis som är väldigt dålig på att blogga köpte jag två härvor på över 200 g styck av det fantastiska garnet Aade Lõng Artistic 8/2. Jag har en plan på att sticka den här kjolen nämligen och då behövs det en del. Men härvorna kostade bara lite drygt 11 euro så det är ju ingenting! Ingenting jämfört med Kauni i alla fall, som ju egentligen är samma garn men som har blivit väldigt garnhipstrigt och kostar massor.

Jag fick ju så klart även köpa sådan som andra strickat åt mig och hade redan planerat att köpa vantar. Förra året köpte jag jättefina halvvantar som jag slitit ut den högra av, men de kostade i stort sett ingenting och jag använde dem varje dag i vintras, så ett par till sådana fick det bli. I en lite snajsigare färg den här gången. När jag var i Tallinn för tre år sedan köpte jag ett par superfina svarta och gula vantar med löstagbar topp med fingrar som blivit lite slitna sedan dess och jag har inte velat använda dem eftersom jag inte vill slita ut dem. Jag ska laga dem när jag får tummen ur. Förra året hade jag tänkt köpa sådana men det blev inte av så det fick bli i år istället. Jättesköna är de! Jag betalade lite drygt 250 kr för dem. Som hittat!

Jag köpte även ett par örhängen i form av kasettband och en fingerborg med Tjocka Margareta på. Man behöver så klart en fingerborg med Tjocka Margareta!

I övrigt var det klassisk textilspotting på restauranger och museer och jag fick bl.a. se de här godbitarna:

Lägg märke till den fantastiska stickade klänningen! Jag har ingen aning om vad den kostade men jag antar att det inte var några småsummor!

Dessutom råkade det vara en sång- och dansfestival i staden som bara är vart femte år och detta innebar att det gick runt massor med folk i folkdräkt hela tiden och det var ju inget jag mådde dåligt av direkt!

Det kanske inte kommer som en överraskning direkt men jag diggar Tallinn stenhårt! Det finns stor risk att vi kommer spendera semestern där nästa år igen. Bara jag lyckas övertyga den andre hälften.

Jul 2013

I år var det en ganska torftig jul julklappsmässigt på temat handarbete. Jag har inte orkat vara så ambitiös att jag gjort handgjorda julklappar till alla. Jag har inte haft tid heller. Och i år har jag ju faktiskt haft råd att köpa julklappar. Men några fick det bli i alla fall. Sambons mormor och mamma fick en krokad halstub resp. några disktrasor. Min syster och hennes sambo fick också disktrasor och glasunderlägg. Inte så inspirerande kanske, men stickade disktrasor är verkligen the shit!

Och för första gången på flera år fick jag nästan inget handarbetsrelaterat alls, trots att jag önskade mig massa böcker. Men jag klagar inte, jag fick jättefina julklappar! Jag fick dock en prenumeration av tidningen Hemslöjd, vilket är en alldeles utmärkt julklapp vilken jag får varje år, och så fick jag denna boken: Gamla svenska lapptäcken. Den har jag suktat efter länge!

Jag upptäckte även att det finns en andra del: Spår av liv. Den får jag önska mig i födelsedagspresent i januari!

Virkad matta

Min svarta Ikeamatta fick slängas i veckan. Den hade blivit förstörd helt enkelt. Alltså behöver jag ju en ny och det är ju mycket trevligare att ha en egenvirkad matta än en från Ikea. Förra året köpte jag mattrasor på rulle för en femma, och tillsammans med ett av påslakanen från auktionen för ett par veckor sedan blir det nu en rund matta virkad med stolpar. Det tog en jäkla tid att strimla lakanet kan jag säga, och då gjorde jag det rationellt och rev. Och jäklar vad det sliter på handleden att virka med mattrasor. Speciellt de på rullarna är lite "styva", och dessutom lite i olika tjocklekar, så det tar sin tid. Men det blir bra i alla fall! Virknål 10 använder jag till detta.

Något nytt

Jag kände att jag ville prova på något nytt. Jag kikade in crocodile stitch och wool eaters på youtube, men till slut föll lotten på kärleksknutar, eller solomons knot eller lovers knot som det heter på engelska. Jag har varit sugen på att testa länge, men inte riktigt vågat. Det verkade komplicerat att dra ut öglor och få dem lika stora allihop. Men jag hittade en bra tutorial, eller instruktionsvideo som det heter på svenska, och med hjälp av dem kom jag igång. Det är redan en sjal på gång. Och det är både roligt och går snabbt! Jag rekommenderar ovanstående video för den är både bra och tydlig, och innehåller kanonbra musik! Garnet är Shimmer från Red Heart ett akrylgarn med lite metallic i, som är både trevligt och snyggt. Billigt och bra från Gekås med.

Kavelvirkning

Idag sysselsätter jag mig med kavelvirkning/langettvirkning i solen. Livet är gött ibland!

WIP

  

Jag gillar ju egentligen inte engelska uttryck och förkortningar men idag använder jag en i alla fall. WIP = Work In Progress. Efter att ha genomfört det stora krokningsprojektet i skolan och stickat klart några lite större projekt har jag inte hittat stickglöden riktigt. Jag har liksom inte riktigt kommit på något bra stickprojekt som jag känt någon särskild inspiration för. Så jag satte igång lite allt möjligt. Jag började sticka ett par revlingar till att matcha en liten sjal jag stickat i CottonWool från Gepard. Men det är bara mosstickning fram och tillbaka så det är inte särskilt inspirerande även om resultatet blir bra. I påskhelgen började jag virka en Irvingsjal i strumpgarn från TGR som blir bra, men inte heller det är särskilt inspirerande. Så kom jag på att jag ville sticka ett par riktigt najs strumpor och har sedan länge fallit för mönstret Butterflies are free av Rose Hiver. Jag köpte lite svart Fabel (som jag tycker är ett utmärkt strumpgarn) i helgen på Fridalin i Vänersborg, och rotade fram strumpgarnet från Netto jag köpte i vintras och satte igång. De ska egentligen stickas på magic loop men det är inte min grej, och dessutom har jag ingen sticka som passar till det så jag började på strumpstickor istället. Längst upp skulle det vara en picotkant och jag satt i evigheter framför youtube och försökte få till en bra picotkant, men till slut gav jag upp. Det blev helt enkelt inte bra. Och om det fanns en beskrivning av picotkanten i mönstret så fattade inte jag den. Så det blev vriden resår istället. Och jösses, flerfärgsstickning alltså. Inte min grej. Men jag borde ju öva på det. Så jag kämpade på och repade upp en och annan gång och resultatet blir helt ok, även om det blir lite ojämnt. Men diagrammet är omfattande och lite krångligt så jag måste skriva ut det och markera vart brytningen mellan stickorna är om jag ska orka fortsätta. Jag ska inte ge upp, men jag är lite fundersam över hur pass stretchigt det kommer bli med färgmönstret... Men vi får se.

   

Men i brist på annat började jag sticka en kjol. Jag behövde som sagt bli inspirerad igen och det blev jag. Kjolen heter Lanesplitter skirt och jag stickar den i dubbel Drops Alpaca och Rustik från Netto. och jag tror att det blir riktigt bra.

Längst upp i bild ser ni en korv. Korven är ett krokat kuddfodral. Det är nog det jag känner minst inspiration för just nu. Men det är perfekt att hålla på med på jobbet. Drops Alaska i mängder och olika färger blir det.

Får jag lov att presentera...

Jag insåg att jag inte presenterat Ralf här på bloggen så det måste ju ske! Får några år sedan gick jag en textilutbildning på Löftadalens folkhögskola som en personlig förberedelse för ett eventuellt slöjdlärarprogram. Eftersom jag inte hade tillräckligt med CSN kvar ville jag dels känna på om det här med textilslöjd var något för mig, och jag hoppades även på att jag skulle kunna tillgodoräkna det textila året i mitt slöjdlärarprogram. Det gick inte alls visade det sig. Men jag ångrar inte alls att jag gick utbildningen, för hade jag inte gått den kanske jag inte hade kommit på att jag verkligen ville bli slöjdlärare. Och det var både roligt och lärorikt. Både undervisningen och lärarna var dock av varierande kvalitet och något vi märkte tidigt var att det fanns status mellan utbildningarna på skolan. Utbildningen var en textil inriktning av Konst och konsthantverksprogrammet så en del av undervisningen bestod i att förbereda oss för att bli konstnärer. Just i min årskull var det främst personer som ville lära sig olika hantverkstekniker och inte hur man skall vara konstnär, så det hände ibland att det var viss frustration. Mycket av förberedelserna till att bli konstnär var dock både lärorikt och nyttigt, däribland kursen i kroki vi hade. Till en början var jag livrädd för krokin. Jag är verkligen värdelös på att teckna, och det här med skissa snabbt funkar bara inte för mig. Jag har varken rutin eller talang för det och jag fick en hel del kritik för mina små och detaljrika krokier, som jag dock själv var toknöjd med! För jag märkte verkligen en utveckling! Från att inte kunna teckna alls gick jag till att teckna något jag blev nöjd med! Och det var verkligen kors i taket!

En gång per termin hade vi så modellveckor, dvs vi hade modell hela dagen, varje dag i veckan som skulle avbildas. I Konst och konsthantverksprogrammet fanns även inriktningarna Väv, Bild och Keramik. Och under dessa modellveckor blev verkligen den här statusen bland inriktningarna extra tydlig. Inför modellveckan fick vi höra från våra lärare att de som går inriktning bild skall måla tavlor; prova helst på både olja, akryl och akvarell samt att ni ska skulptera eftersom det ingår i er utbildning att ha lite keramik. De som gick keramik skulle lägga fokus på skulpterande, men de skulle också måla tavla eftersom de också hade det i sin utbildning. Och vi som gick textil och väv ja vi... vi kunde måla om vi ville. Eller teckna. Tja, det var inte så viktigt vad vi gjorde. Vi kände oss därmed ganska oviktiga och gick ner i den kalla gympasalen en halvdag och tecknade i våra skissblock och sedan sket vi i det sen. Vi kände inte riktigt att vi fyllde någon funktion där så vi skapade våra modeller i textila material i vår textilsal istället, och det var inte alls populärt för de tyckte ju att vi skulle teckna i en hel vecka helst.

Jag struntade dock helt i detta och gjorde något jag tyckte var inspirerande och meningsfullt. Jag valde att brodera vår modell Carina i ett linnetyg som är en avklippt ärm från en medeltidsklänning som modifierades om på en tidigare arbetsplats. Och jag blev toknöjd!

Jag bara älskar hennes kroppsform! Den gör sig enormt bra både som teckning och bild. Vi var fler som broderade henne och alla blev kanonnöjda!

Den andra modellen jag valde att återskapa i textilt material var Ralf. Ralf hade en väldigt olik kroppsform från Carinas, och han var betydligt äldre. Jag tyckte han var svår att teckna då han var så jäkla smal och senig. Men med lite övning så gick det ganska bra.

Så här såg han ut när man tecknade av honom. Jag var inte så sugen på att brodera igen så jag kom på att han borde bli en amigurumi. Jag virkade honom helt på frihand utan några särskilda beräkningar så han blev kanske lite oproportionerlig.

Och om ni undrar varför han har så stor penis så är det för att han hade det.
Så det här är Ralf. Och visst är han ganska söt!

Första julmarknaden

Så var första julmarknaden avklarad. Och det är faktiskt första julmarknaden vi någonsin deltagit i. Och det gick bra! Vi sålde ganska bra och det var en mysig julmarknad med fint hantverk och goda saker man kunde stoppa i munnen på Vareborgs bärodling, anordnat av Wilhelminagården. Det var dock väldigt kallt, framför allt om fötterna, och kanske lite långt att åka för att vara med på en marknad, för oss båda. Men det var helt klart värt att åka dit och vi fick mycket beröm för vårt hantverk och det är ju alltid kul att visa upp sig och träffa folk! Vi hade även kanontrevligt sällskap av min vän Maria från Löftadalens folkhögskola, Fagermyrskan.

Dock måste jag berätta om en händelse som irriterade lite. Innan marknaden hade satt igång gick övriga utställare runt och kikade lite och då kom det två damer och kikade på våra grejer. De konstaterade att vi virkade mycket och att det var saker som är "enkla att göra själv". Bara det var ju en lite ohyfsad kommentar, men vi lade inte så mycket vikt vid det. Vi gör inga extremt avancerade grejer, utan vi gillar det enkla i fina garner. Enkelt behöver inte vara tråkigt. Men så kom frågan vart vi hade lärt oss virka, för vi var ju väldigt unga, ungefär. Nu är vi båda i 30-årsåldern, men jämfört med dem kanske vi är unga. Jag svarade sanningsenligt att det är i slöjden jag lärt mig och då blev de väldigt förvånade och sa: "Menar du det? Det hade jag aldrig trott! Att slöjdlärarna lär ut sådant!" och fortsatte prata om att det minsann har varit en lång period när ingen har kunnat virka och att man inte alls lärt ut det i slöjden. Linda svarade då att hon lärt sig både i slöjden och av sin mamma och då fick de vatten på sin kvarn och var väldigt nöjda med att det minsann är något man lär sig av damer i deras generation och tyckte ungefär att jag borde ha lärt mig av min mormor eller farmor och liksom inte riktigt trodde på att jag lärt mig i slöjden. Vad är det för inställning egentligen? Varför misstror alla slöjdundervisningen? Min fantastiska mormor både virkade, stickade, nålband, spann, kardade och vävde och när jag var liten lärde hon mig både tova, karda och spinna, en kunskap som tyvärr inte upprätthölls ordentligt, och av någon anledning blev det heller inte mer än så. Mamma kan också sticka och virka, men har aldrig riktigt hållit på med det ordentligt, och någon farmor har jag aldrig haft då hon tyvärr gick bort när pappa var ung. Så där fick min slöjdlärare Lena träda in och jag är väldigt glad över den kunskap jag fått i skolslöjden. Idag läser jag till slöjdlärare och mina största intressen är textilhantverk av alla slag, även fast jag "bara" lärt mig i slöjden. Det får mig även osökt att tänka på när jag var på en loppis och hittade en stickbok från 1945 och en dam kom förbi och klappade mig på axeln och sa att det är kul att se att unga tjejer håller på med sånt och att det är viktigt att det bevaras. Det kanske är dags att vakna nu världen och inse att handarbete är inne, även i den "yngre generationen"! Och det känns lite grand som att vi får just de reaktionerna när vi besöker marknader att "Oj, ni som är så unga håller på med sånt här!".

Men om vi ska sluta klaga en stund så var det som sagt lyckat igår! :)

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.

Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.

Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra på! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.

Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.

Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!

Tråkig?

Jag funderar över om jag har börjat bli lite tråkig. Jag har snöat in mig lite grand på vissa saker vad gäller mitt stash. Jag har hittat en hantverksmarknad att sälja på 28 april på Lärjeåns kafé och trädgårdar och det är ju väldans kul! Jag hantverkar för fullt inför det så mycket som tiden tillåter. Skolan tar ju lite tid med... Och så ikväll påbörjade jag ett par smygmaskvirkade handledsvärmare till i Svarta Fårets Julia. Jag har redan ett antal par att sälja och marknaden är ju en vårmarknad så kanske att mina smygmaskvirkade handledsvärmare inte är i säsong? Är jag tråkig som kör med mina enkla handledsvärmare och inte snajsar till några snajsiga stickade sjalar eller nåt. Är det fel att vara lite tråkig ibland? Jag gillar dem i alla fall och hoppas att fler gör det. Är det nån som tycker att det är tråkigt att fortsätta med ett vinnande koncept? De är nog annars min storsäljare så...


Jag har även virkat några öronhängen (det heter faktiskt så på småländska). Dessa har jag gjort i pärlgarn nr 8 och virknål nr 1.25. Det är pilligt men ganska tillfredsställande pilligt. Också enkla som skjutton men jag gillar ändå det enkla. Men så tänker jag på min "kollega" Lindas volangsjalar, muffinsmössor och sånt och känner mig lite tråkig igen. Är det ok att vara tråkig?

Iphonefodral

En dag på jobbet när jag satt i godan ro och dubbelvirkade en grytlapp råkade jag få beställningar på två iphonefodral. Här är det första jag blev klar med i Svarta Fårets Tilda. Beställarens Iphone 4 passade som en smäck i det!


Dock ville hon pimpa det lite så då gjorde hon så här! Visst blev det snajsigt! Jag får nog göra några fler och lägga på hög och pimpa med stickers. Med lite superlim borde det hålla ordentligt!

Blandade guldkorn från slöjden

Jag tänkte jag skulle visa lite bilder från mitt år på slöjden på saker som inte fått någon plats på bloggen innan. Jag svarvade ju en del förra terminen och förutom mitt stora fat i lind och min lilla skål i bok svarvade jag även en Barbapapa. Jag fick tag på en bit lind som hade några år på nacken, och det visade sig att det här med att svarva runt var svårt så han fick ett väldigt platt huvud. Men jag virkade en svart basker till honom. Han är ju ändå fransos.


Jag sydde även ett fack för virknålar, måttband och nålbindningsnålar och grejs under första sömnadskursen. Jag har inte sytt så mycket innan, och det här med dragkedja i en sån liten grej var lite knepigt. Jag fick bara inte till flärparna ordentligt så den ena fick hänga utanför och istället för att sy på en liten fyrkant i samma tyg som facket, som man ofta ser, satte jag en egen prägel på facket och nålband en liten grej som jag sydde på istället. Det blev mer jag. Och facket används dagligen kan jag säga!


Sedan hade vi en ganska onödig kurs i visuell gestaltning där vi fick mer eller mindre inspirerande uppgifter. Av den här masken skulle jag ta idén och överföra den till ett annat material. Jag gjorde det ganska lätt för mig och virkade en bläckfisk ska det föreställa. Jag blev ändå väldigt nöjd med den!


Så passade jag även på att sticka två par strumpor med, i bäbisstorlek. Två par gjorde jag för att åtminstone få två så lika som möjligt, och ett par av dem var med i mina egna poäng och i utställningen. Det andra paret gav jag till söta Kathleen, dvs söta Christels dotter. Undrar om hon har använt dem...?


Det var lite godbitar från förra terminen. Så har jag ju gjort en del den här terminen med. Det visade sig att jag har tagit en jäkla massa suddiga bilder, men en del går i alla fall att använda. Här har vi, tillsammans med mina finfina täljda knyppelpinnar, en smygmaskvirkningskrok som jag sågat, täljt och slipat ut i en. Den blev både fin och bra.


Jag gjorde även en uppsättning bandslungor, då jag tycker att det är en bra och trevlig slöjduppgift. Det är ett historiskt hantverk (så får man in lite historia med) som även tränar koordinationsförmågan och som är enkelt och snabbt. I björk är de gjorda, ytbehandlade med olivolja och har mitt namn i runor inbränt.


Jag knypplade en del och gjorde massa små armband och grejer, men det jag blev mest nöjd med, förutom mina pulsvärmare, är den här rosetten med en brun Udd & Stad applicerad på. Rosetten var kul att sy, och spetsen är väldigt dekorativ. Det är ett hårspänne.


Jag är även nöjd med dessa spiralstickade bäbisstrumpor med en knypplad Udd & Stad uddspets applicerad på som rosett. Tack Janina för idén!


Till slut blev även den här metallskålen riktigt bra. Drivning var kul, men ansträngande. Botten fick jag inte riktigt centrerad, men det ger en mycket snyggare skål enligt mig.


Jag har fortfarande inte visat allt, men det mesta som blev bra, och som jag har bra bilder på. Latoxen orkar inte ta nya bilder... Men men, som sagt, ser mycket fram emot att få pyssla för min egen skull, och utan att bli bedömd och granskad i sömmarna. Om jag pysslar något till någon annan gör jag ändå det till folk som inte kan tekniken själv, så de är imponerade hur jag än gör det! :)