Jag trivs bäst i gamla kläder

Jag har kommit på en grej. Jag gillar förvisso att ha något "nytt" på mig. Det är ju ändå lite glädje i att visa upp ett plagg för första gången och det ligger nog en förväntan i att någon ska säga: "Har du en ny tröja? Fin!". Det ligger nog kvar någon sorts stolthet i mig från när jag var ung och ville visa upp mina nya plagg. Med nya häftiga kläder blev man någon. Det är lite som att visa: "Kolla, vi har råd att köpa nya kläder!". Det känns som att det är något inprogrammerat i oss sedan fattigare dagar. "Nya" kläder är liksom ändå värt något, trots att kläder är skitbilliga och slit och släng idag. Man vill ändå visa upp något nytt. Ja, jag generaliserar, men jag tror nog att många känner igen sig. 

Ja, premiäranvändningen av ett "nytt" plagg är speciell. Jag skriver ändå "nytt", för det är det jag har kommit på. Jag gillar verkligen att skaffa "nytt" för mig för jag trivs så mycket bättre i begagnat! Jag har ett klädintresse, jag gillar att fylla på garderoben ändå. Men jag känner inte alls likadant för de kläder jag köpt nya som de jag rotat fram på loppis. Ta mina karmaklänningar t.ex. Jag tycker väldigt mycket om dem alla fyra, men de får liksom ändå en liten unken bismak eftersom de är fast fashion, de är köpta nyproducerade och de visade sig dessutom vara crap eftersom alla fyra var defekta när jag fick hem dem. Jag kommer aldrig känna likadant för dem som för skjortklänningen jag köpte i Circle of clothes t.ex. Kanske har det lite med fyndkänslan att göra, men jag tror ännu mer att det handlar om etik. Det känns liksom inte lika bra med nyproducerat. Ens om jag haft plaggen länge och använt dem väl. De ska vara väldigt välanvända och lagade för att jag ska känna mig helt tillfreds. Min gråa munkjacka är där uppe på piedestalen, men inte koftan från Indiska jag köpte 2014.

Här är ett lysande exempel på att second hand är bäst. I tisdags hade jag på mig förra veckans loppisfynd och jag kände mig både smashing, lite stolt över mina nya plagg och det krafsade inte på mitt samvete. Koftan från Carin Wester hittade jag på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen från Gudrun Sjödén hittades på Erikshjälpen i Vänersborg. Båda var tydligt använda och inte alls nya, och jag älskar dem båda! Koftan har redan blivit en favorit. Till och med strumporna är second hand, då jag hittade dem på Röda Korset, också i Vänersborg. De var förvisso nya, men det känns ändå bättre med nytt second hand, än helt nytt. Jag har köpt strumpor där förr och det är uppenbart att de fått något restlager som ändå skulle avyttras. Då känns ok med nytt second hand. Halstuben är en favorit jag stickat av restgarn och skorna är finfina Dr Martens jag fått av en kompis. Det känns mycket mer najs att ha dem på sig, som jag fick lite slitna, som varit en vända hos skomakaren, än mina nya kängor jag köpte i höstas. Även om de var ett väldigt väl genomtänkt köp.

Och det där med att hitta helt nya kläder second hand, sådana med lappar kvar, jag erkänner att det har känts najs för stunden, men det är ju inte alls najs! Kläder med lappar på, även om de är restlager, felköp eller någon som helt enkelt ångrat sig, är ändå ett tecken på att vi är överkonsumtionens slavar. Ja, det är bättre att kläderna hamnar på second hand än att de bränns upp, men något är riktigt galet när mängder med producerade kläder inte säljs och sedan är helt ovärdefulla för butiken. Och en annan anledning att jag inte gillar nytt: efter en tvätt är alltid plaggen sämre. De krymper, noppar och luddar sig, tappar färg och form och känns helt enkelt meh. Köper du välanvända plagg second hand you see what you get eftersom de redan är tvättade. Och visst känns det gött när någon säger: "Åh men vilken fin klänning, vart har du köpt den?", och man får svara "Second hand!". Eller håller du inte med?

Jag har dock några undantag vad gäller nya plagg. Mina småskaliga favoriter, de som jag vet är etiskt bra tillverkade med lite schysstare material, de som jag har betalat rimliga priser för, de känns ändå riktigt fint att ha på sig. Jag älskar mina plagg från Lille-Lo, Rino och Dots'n'Bows och tar gärna emot komplimanger när jag har dem på mig. För visst vill jag väcka uppmärksamhet med mina kläder, något annat vore lögn att påstå. När jag har kläder jag verkligen gillar, då trivs jag bäst, och jag trivs bäst i mina gamla paltor. Och ja, det blir mycket selfies i spegeln på jobbet!

Akryl - äckligare än polyester

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag ogillar polyester och att jag har få plagg i det förhatliga materialet. Det finns dock ett syntetmaterial jag ogillar ännu mer och det är akryl. Fy vad otäckt det är! Det är dock ett väldigt vanligt material i kläder nu för tiden. För ca 11 år sedan gick jag en textilutbildning på folkhögskola och snöade in lite på olika material när vi läste materiallära. Jag brukade roa mig med att gå runt i Nordstan här i Göteborg och klämma på stickade plagg och kika på materiallappen för att se vad det var i dem. Det var bl.a. så jag blev riktigt bra på att känna material i fingrarna. Jag kan avslöja att ca 99% av alla stickade tröjor och koftor var i akryl eller delvis i akryl. Det var så jag mindes det i alla fall. 

Akryl, eller polyakryl som det ibland kallas, en syntetfiber som är kort och gott oljebaserad plast. Olja är skitdåligt att göra kläder av eftersom det är en icke förnybar resurs. Akrylfibern är en svag elastisk fiber men som påverkas väldigt lite av solljus vilket gör att den funkar bra ute. Den funkar dock inte att ha på sig om du frågar mig. Den är framtagen för att likna ull vilket den inte alls gör om du fortsätter fråga mig. Visst finns det akryl och akryl, men läskigare fiber får du ändå leta efter. Den är plastig, gnisslig och svettig. Jag kan inte ha akryl på mig utan att känna mig väldigt obekväm och svettas som en gris. Står det akryl i materiallappen provar jag inte plagget. Deddutom blir det jäkligt noppigt.

Jag fick raida både min egen och sambons garderob för att hitta ett akrylplagg att fota av lappen på. Jag hittade två. Jag ville ha 100% akryl men inte ens det lyckades jag uppbringa. Eftersom akryl anses vara elastiskt kan jag inte förstå varför det ska vara så lite som 1% elastan i som i plagget ovan. Vi späder alltså ut en elastisk fiber med en ännu mer elastisk fiber så det blir blandmaterial och det inte går att återvinna. Bra där. Men när jag tittar på lappen slår det mig att en fördel till med akryl kan jag ändå komma på. Akry tål höga temperaturer och är alltså lätt att tvätta i maskin. Vilket behövs då om man, alltså jag, svettas i det. Men då släpps i och för sig mikroplaster ut så det var ingen fördel ändå.

Två plagg i akryl kom jag fram till att jag själv har. Det ena är den här mössan som jag stickat själv i begynnelsen av mina stickkunskaper. Detta var vid tiden för samma ovan nämnda folkhögskola. En kompis från skolan kunde inte alls förstå mitt färgval utan kommenterade enbart "Men färgen?!" när jag visade den, stolt över mitt första vettiga färdiga stickprojekt. Jag har använt den jättemycket och den håller både formen och färgen så på det sättet är den bra. Jag har två damer i grannskapet som komplimerar mig ofta för den och undrar vart min snygga mössa är när jag har en annan på mig. Så just de två gillar färgen i alla fall. Idag hade jag aldrig valt ett garn i 100% akryl till en mössa till mig själv eftersom det är otrevligt att sticka i och ull är så mycket bättre i en mössa på alla sätt. Men just då funkade det som ett bra nybörjargarn.

Så till dagens bekännelse. Jag har ett plagg till som är delvis i akryl. En blommig kofta har jag som var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag började bli stammis på loppisarnas klädavdelningar igen efter flera års bortavaro. Jag fick på något sätt för mig att den var i 83% lin och 17% akryl istället för tvärt om. 17% är möjligt att stå ut med tänkte jag men hur jag fick till det i mitt huvud vet jag inte. Den känns dock inte så akrylig och jag brukar se till att bara använda den dagar när jag misstänker att det inte blir så svettigt och klibbigt. Och tur att koftan är fin i alla fall. Vad har du för inställning till akryl? Är du obotlig syntethatare som jag eller tycker du att det är helt ok?

Utmaningarnas fördelar och nackdelar

Genom att köra två stilutmaningar på raken har jag insett en del grejer. Det finns trevliga vinningar på att vara med i stilutmaningar på instagram men det finns även irriterande nackdelar. De stora fördelarna är givetvis det här med att aktivera garderoben och testa nya kombinationer och jobba med det man har på ett nytt sätt. Det är trevligt och utmanande att ha "regler" att förhålla sig till. Jag har i alla fall insett saker på kuppen och hittat nya favoritkombos och utrönat om jag gillar vissa plagg eller inte.

#tänkomstilchallenge hade olika färger och prints som tema och jag fick verkligen rota långt ner i garderoben vissa dagar. Resultatet är som skådas ovan. Det var lite turligt och oturligt att fem av sju temat kändes väldigt främmande för mig. I kronologisk ordning under veckodagarna skulle jag klä mig i vitt, djurprint, blått, rosa, metallic, rött och grönt. Jag är inte så vänligt inställd till vitt, blått, rosa och rött och metallic är inte något jag brukar ha. Resultater blev att jag fick plocka fram sådant jag sällan använder och lufta. Den vita måndagskjolen gillar jag men använder sällan men fick mycket komplimanger för. Den kommer således få användas mer. Jag valde att tolka "blått" som turkos och petrol och kände mig genast bekvämare än om jag hade tvingat på mig "riktig" blå. Jag hatar blått. Rosa är inte min grej och jag insåg att jag inte riktigt gillar klänningen från i torsdags så den kanske får vandra vidare. Likaså leggingsen från fredagen om jag inte väljer att sy ut dem lite. Att dra i nedkasande leggings hela dagen är inte värdigt! När det var rött igår, lördag, rotade jag fram ett par långkalsonger jag köpte 2009 och i stort sett inte använt sedan dess. Men jag insåg att jag gillar dem och kommer använda dem mer. Bara i tisdags och idag har jag knappt behövt fundera över tänkbar lösning och fick samtidigt möjlighet att använda älsklingsplagg från mina småskaliga favoriter Lille-Lo och Rino.se. 

Nackdelar då? Hur trevligt det än är att få tänka till och vara kreativ och aktivera gamla garderobsvärmare har jag även drabbats av missöden. Fina favoritplagg passar sig inte alltid i skolmiljö vilket jag bittert fick erfara i fredags när den fina skjortklänningen, en av mina karmaklänningar, fick en fläck av låsolja mitt på! Ibland borde jag faktisk använda mer oömma plagg på jobbet så de fina inte blir förstörda! Ok, plaggen gör ingen nytta om de är för fina för att användas, men någon måtta får det vara! Turligt nog gick fläcken nästan helt bort av massa skrubbande och vanish. Därtill kan jag även tillägga att den rosa klänningen också blev smutsig i veckan.

Jag hoppar inte på någon "officiell" utmaning nästa vecka. Jag vet att de finns men jag behöver en paus. Däremot kanske jag skulle utmana mig själv att använda mer av mina oömma "jobbplagg" som jag dedikerat till detta när de tjänat klart som finare plagg pga slitna och lagade. Jag har ändå en hel korg i min klädkammare. Jag får helt enkelt sluta vara så sjåpig med att klä mig luffsigt på jobbet och sluta jämföra mig med min extremt piffiga vintagekollega. Det blir min utmaning framöver. Jag får väl återkomma om det med någon gång. Och kort och gott: en trevlig och viktig utmaning med bra teman!

Mellan utmaningarna

Eftersom jul och nyår blev så jäkla trist på klädfronten var jag lite pepp på en stilutmaning till denna veckan. noppans_bryderier som är en favorit på instagram hade dragit ihop utmaningen #stilpeppen och jag hoppade på. Jag tycker det är kul med stilutmaningar men jag har verkligen inte ork till alla, för jag skojar inte, det finns åtminstone en stilutmaning varje vecka bland Sveriges hållbara stilinfluencers. Och ibland gillar jag bara inte temana. Den här veckan, dvs vecka 2, gillade jag det dock och det är ju alltid skönt att få lite hjälp på traven med hur man ska klä sig. Temana var som följer.

Jag konstaterade direkt att lördag och söndag skulle bli svåra. Särskilt söndag. Polokrage ägs ingen. Jag har på riktigt fobi för polos. Jag hade ett par när jag var ung, alltså barn och tonåring, men sedan har de lyst med sin frånvaro i det stora hela. Polokrage får mig att känna mig strypt och det är inte najs! Jag hatar helt enkelt när någon sitter över halsen. Sjal och halstub går bra men icke polo. Och utanför min comfort zone... Sådana kläder äger jag ju inte!

Nu sprang jag dock iväg lite här och började med slutet på veckan men jag kan avslöja att måndagen, som var den lättaste dagen, såg ut så här. Jag äger mängder med kjolar och det var den här jag spontant tänkte på när jag såg temat. Den är från förra årets tjockisloppis och jag tycker den är riktigt fräsig. T-shirten har jag fått av en kompis, koftan är gammal och lagad och strumporna har jag stickat själv. Det var för övrigt första gången jag jobbade hemifrån denna pandemi. Det tog bara tio månader. Så är det när man är lärare.

Tisdagens storskjorta visade jag i förra inlägget men jag kan ju även passa på att visa en annan stor skjorta, nämligen min slöjdskjorta! Jag har tagit den på en klädbytardag och den var min kompis exmans, fast då var de fortfarande gifta. Jag älskar färgerna och jag tycker det är rätt najs med en stor skjorta i oversize ihop med pennkjol. Jag är rätt fräsig ändå. Temat den här torsdag var androgynt och jag är inte så bra på det. Jag var bättre förr och gick gärna i cargobyxor och stora munkjackor, vilket får räknas som androgynt men det här med herrigt mode idag är inte riktigt jag. Jag tycker förvisso att alla kläder kan anses vara androgyna eftersom man får gå klädd precis som man vill i kjol eller byxor vare sig man har snopp eller snippa. Så det så. Och för att se övriga dagar hänvisar jag till mitt stilkonto på instagram. Det blir för tradigt att rada upp alla dagar.

Men så kan jag avslöja att det blir stilutmaning nästa vecka med. #tänkomstilchallenge som handlar om att vi ska tänka om vad gäller konsumtionsvanor och beteende. De här utmaningarna går ju ut på att aktivera garderoben och vara kreativa och med så djupa och betydelsefulla teman kan jag inte stå utanför. Men jag erkänner att flera dagar känns lite knepiga. Jag har liksom i regel inte vita kläder, blåa kläder, rosa kläder, metallic eller röda kläder. Det är inte mina färger. Visst, man får tolka det som man vill och när jag konstaterat min brist på nämnda färger har flera påpekat att man kan jobba med kontrastfärger. Men det är tråkigt. Nu råkar det vara så att jag har varit sugen på att testa mer monokromt länge nu så jag ska ändå göra vad jag kan för att få till så mycket som möjligt av färgerna. Jag får återkomma till resultatet om en vecka. Och haka på du med!

En insikt

Så här en bit in i januari har jag drabbats av en insikt om mig själv. Det är att jag behöver piskan. Alltså, jag behöver något som driver och piskar mig för att få något gjort. I november hade jag en utmaning som gick ut på att göra minst en lagning eller fixning om dagen. Det funkade finfint och jag fick massa gjort. Så kom december: jag fick två grejer fixade. Två. Det var för kasst.

Jag fick i alla fall tidigt kortat ärmarna på den här skjortklänningen som jag köpte i slutet på november i Fancy Fatshion. Enklast möjliga, sprätte bara bort manschetterna, sicksack och en enkel fåll. Bättre än innan när ärmarna var jättelånga. Det behöver inte vara så avancerat och modestrikt hela tiden.

Så, 21 december förlängde jag något istället. Tidigare under året köpte jag en fräsig väska i Circle of clothes. Jag hade dragit ut remmen så mycket det gick men tyckte ändå den var för kort. Jag kände mig inte bekväm. Och jag kan inte med att ha väska annat än tvärs över kroppen. Eller "crossbody" som det tydligen heter. Påfund. Vi hade i vart fall väskband i fräsiga färger på jobbet så det blev orange. Ja, jag vet att det är jävla dåliga bilder men det får duga för nu. Lovar att återkomma med den mer representativ.

Japp, det var allt då. Men lagningshögen har ju bara växt så jag behöver nog ha en #dagenslagningfebruari med. Och mars. Och april. Och maj kanske... Ja ni fattar. Får skärpa mig nu. Jag återkommer på temat.

Och btw, två grejer. Att köpa second hand på facebook och andra delar av nätet var naturligt nog grejen förra året. Och det gjorde jag kan jag säga. Den andra är att storskjortan på bilden som är från igår ingick i en fin stilutmaning. Det blir stilutmaning nästa vecka med! Jag kommer återkomma på det temat också.

Fail!

Jag har failat. Rejält. När jag återstartade denna blogg för snart två år sedan bestämde jag mig för att jag skulle komma med minst 10 inlägg i månaden. Jag skulle inte heller producera mindre än två inlägg i veckan. Det sket sig i december kan jag säga. Jag var oinspirerad, utarbetad, stressad... Ja, ni fellow lärare vet vad jag menar. Så jag sket helt enkelt i det. Det var inte någon planerad paus. Det var inte heller ett statement. Det blev bara så.

Det andra jag har failat med är stilkontot på instagram. När jag startade det i somras hade jag bestämt att jag skulle minst posta en bild om dagen. Jag har hållit det ända till julafton. Sen sket det sig. Återigen, oinspiration och sådant. Och så kom ett annat brev på posten som jag kommer till. Så nä, jag har varit skittråkig på stilfronten det senaste. Det här är min nyårsoutfit för övrigt. Lördagskaftan från Dots'n'bows, mysbyxor och raggsockar. För att få veta vad som finns i papperskassarna - fortsätt läsa.

Och så var det ju så här. Jag var väldigt pepp på mitt jullov. Ledighet med god mat, dryck, kreativitet, långa hundpromenader och utflykter hade jag planerat för. Jag var pepp. Men så kom det där brevet på posten, dvs covid-19. Jag jobbar ju som sagt som lärare och helt ärligt kan inte jag riktigt förstå att det dröjde ända till slutet av december innan jag fick det. Restriktioner och social distancing i grundskolan är ändå ett skämt. Så, jag var "sjuk" helt enkelt. Jag skriver "sjuk" eftersom jag knappt märkte av det. Väldigt milda symptom som jag knappt märkte av. Men testet var positivt så det var ett faktum. Men nu är jag frisk. Men fail på mitt välplanerade jullov. Det har mest varit pyjamas och mysbyxor.

En annan sak jag har failat med är mitt löfte. Nyårslöften är egentligen inte för mig men jag gillar utmaningar. Circlar Fashion Challenge 2019 blev ändå en lyckad historia och förra året hade jag någon form av slow fashion-utmaning samt att jag skulle minska på matsvinnet. Rejält. Det gjordes, även om jag fortfarande slänger alldeles för mycket mat. Men jag är jättemycket bättre. I år, 2021, var jag väldigt pepp på att utmana mig att inte köpa något nyproducerat på hela året. Jag är bra på att köpa second hand och jag tänkte att det kommer jag ju klara fint. Fail! Det kan hända att jag snöade in totalt på Lego under mellandagarna. Jag skyller allt på Lego Masters. Så, när året bara var tre dagar gammalt beställde jag nytt Lego. Även om vi firade nyårsafton med att köpa åtta kilo begagnat via Marketplace, men det är ändå kört. Så, det är bara att glömma den utmaningen nu då. Fast, jag kan ju förvisso fokusera mest på begagnat. Och nyproducerade kläder kan jag ju skita i. Det klarar jag.

Som om inte allt detta vore nog så har jag skokris! Jag, skokris! Kan ni fatta, jag har ju miljarders skor. Men mina skräpsneakers som jag bara brukar ha på korta hundpromenader och oinspirerande dagar på jobbet, de där jag rengjort med tandkräm och som är toppen att bara dra på sig, de faller sönder just nu. Jag har slitit sönder sulan så att småsten kryper in i den och skaver sönder mina fötter underifrån. Typiskt dålig grej. Mina vandringskängor jag köpt på BjörkåFrihet för 150 spänn har visst någon form av slitning på sulorna så de läcker in där. Skitdåligt. Och mina fantastiska vinterkängor som jag köpt på Smyrna second hand för 30 spänn håller inte så bra för väta märkte jag på nyårsafton när jag traskade omkring i en lerig skog. De behöver helt klart impregneras men jag har ingen impregnering! Det är så svårt med impregnering för jag vill ha något bra som inte är skitdåligt för miljön. Vad ska man ta liksom?! Djungel. Vet du nåt bra?

Nä, jag har inte haft min bästa period det senaste men nu får det änna bli bättre! Jag är pepp på mer hållbart mode och kanske en liten tur till en loppis snart. Ja, jag håller avstånd och sköter mig. Jag lovar!