Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.

Att se stor ut

Jag har embraceat min kropp i veckan. Men jag ska inte ljuga, jag väljer nästan alltid, som de flesta antar jag, att publicera bilder i mina olika kanaler som är smickrande. Jag väljer inte bilderna där jag har mest dubbelhaka, tydligast fluff runt magen eller där mina lår och armar ser bredast ut. Jag retuscherar aldrig mina bilder, någon måtta får det ju vara, men visst lägger jag på filter ibland och väljer den vinkeln som gör mig smalast. Vilken det nu är... Och jag lägger gärna upp handen på höften och drar in magen lite extra. Vilket trams egentligen!

Men det är ju så det är. Det råder smalnorm i samhället. Fridasfynd skrev i veckan om det här med oversize och hur svårt det kan vara att bära något som gör att man ser stor ut när man har kurvor och har lärt sig vad som är smickrande för ens figur. Jag känner igen mig samtidigt som jag inte känner igen mig. Nej, jag vill inte lägga ut bilder där jag ser stor ut men jag har också fått lära mig tidigt, redan som barn, att är man tjock får man _absolut_ inte ha tighta kläder på sig. Då ska det helst vara tält. Man kan ju undra vad det är för trams och varför jag fick lära mig det som barn dock. 

Nu råkar det vara så att jag inte alls trivs i tighta kläder. Så av den varan ser man ändå inte så mycket. Och så har det alltid varit. Jag har förvisso alltid varit rätt tjock faktiskt, med några smalare perioder "by accident". Inte ens då tyckte jag om att ha tight på mig. Det har nog något med instängdheten att göra. Men jag har lärt mig leva med att jag är tjock och tjock är fel och därför ska jag helst inte synas. När jag omstartade denna blogg hade jag inte en tanke på att jag någonsin skulle lägga upp en bild på mig själv i den. Stilkontot på instagram tänkte jag länge och väl på om jag verkligen skulle våga starta och nu när jag har det tänker jag ofta på, och tvekar, om jag verkligen ska lägga ut "den där" bilden. Jag är liksom inte smal nog att ha ett "vanligt" stilkonto med hållbart mode, och jag är inte heller tjock nog för att ha ett konto om kroppspositivism. Jag har mer än en gång fått höra att jag är något som tydligen kallas "smallfat" och då ska jag inte uttala mig om det här med kläder för tjocka för jag har ju ingen aaaaning!

Trams. Jag är ju som jag är och jag får synas jag med. Och alla bilder jag lägger upp på sociala medier behöver fan inte vara så jäkla perfekta och smickrande. Häromdagen tog jag en enda bild i spegeln på jobbet eftersom jag inte riktigt hade tid att stå och posa. När jag kom hem insåg jag att den inte blev så bra och att den inte alls var så smickrande. Vad jag gjorde då? Jo, jag lade upp den ändå för jag var ju ändå nöjd med outfiten! Det var steg ett.

Sedan hade jag på mig en ursnygg tröja i torsdags som jag bara använt en gång tidigare då jag drar mig för att använda den eftersom den inte är osmal nog. Jag har tyckt att den är lite, lite för tight så det syns en fluffring då och då. När jag fotade mig i samma tråkiga jobbspegel såg jag till att framhäva mitt fluff istället. Varför skulle jag inte göra det? Och det var steg två.

Så på tredje dagen hade jag pms och en extremt svullen mage. Jag ser gravid ut i vanliga fall men jag märker verkligen när mensen är på gång för då blir jag fasen uppblåst. Vips är jag ett par månader in i graviditeten från ena dagen till en annan och ja, jag får frågan om jag är gravid, titt som tätt. Det är både barn och vuxna. Jag har även blivit gratulerad och klappad på magen. Jag blir lika förvirrad varje gång för det finns ju inte i min världsbild att jag är gravid så jag fattar alltid lite för sent och stämningen blir alltid lite stel. Inombords skrattar jag. Och utombords. Det ä rätt skoj! Min outfitbild i fredags blev modell supergravid. Varför ska inte min pms-mage få fokus i bilden? Är det någon menstruerande kvinna som inte råkar ut för detta?

Det är helt ok att se stor ut. Det är klart de flesta vill lägga ut smickrande bilder på en själv men det är faktiskt ingen dödssynd att lägga ut bilder som är totalt osmickrande. Därför bjuder jag på denna i en kjol jag "sytt", alltså fixat till, själv genom att sätta resår i ett avklippt nattlinne jag fått av en kollega. Jag är tjock med hängande mage och dricker öl på bilden. Vilken skandal va? Nä, det är dags för lite bilder som inte är så tillrättalagda. Vilka är med mig?

En insikt

Så här en bit in i januari har jag drabbats av en insikt om mig själv. Det är att jag behöver piskan. Alltså, jag behöver något som driver och piskar mig för att få något gjort. I november hade jag en utmaning som gick ut på att göra minst en lagning eller fixning om dagen. Det funkade finfint och jag fick massa gjort. Så kom december: jag fick två grejer fixade. Två. Det var för kasst.

Jag fick i alla fall tidigt kortat ärmarna på den här skjortklänningen som jag köpte i slutet på november i Fancy Fatshion. Enklast möjliga, sprätte bara bort manschetterna, sicksack och en enkel fåll. Bättre än innan när ärmarna var jättelånga. Det behöver inte vara så avancerat och modestrikt hela tiden.

Så, 21 december förlängde jag något istället. Tidigare under året köpte jag en fräsig väska i Circle of clothes. Jag hade dragit ut remmen så mycket det gick men tyckte ändå den var för kort. Jag kände mig inte bekväm. Och jag kan inte med att ha väska annat än tvärs över kroppen. Eller "crossbody" som det tydligen heter. Påfund. Vi hade i vart fall väskband i fräsiga färger på jobbet så det blev orange. Ja, jag vet att det är jävla dåliga bilder men det får duga för nu. Lovar att återkomma med den mer representativ.

Japp, det var allt då. Men lagningshögen har ju bara växt så jag behöver nog ha en #dagenslagningfebruari med. Och mars. Och april. Och maj kanske... Ja ni fattar. Får skärpa mig nu. Jag återkommer på temat.

Och btw, två grejer. Att köpa second hand på facebook och andra delar av nätet var naturligt nog grejen förra året. Och det gjorde jag kan jag säga. Den andra är att storskjortan på bilden som är från igår ingick i en fin stilutmaning. Det blir stilutmaning nästa vecka med! Jag kommer återkomma på det temat också.

Klädhack #6: sy fast resåren

Under v 44 var jag på en väldigt förnöjsam vistelse på Västgötaslätten. Jag passade på att besöka några loppisar precis i skiftet till de nya restriktionerna. Jag shoppade en kjol jag var lite tveksam till om den egentligen var min grej. Jag tror den var det. Jag gillar den hittills. Det är najs när man hittar något tveksamt som blir så himla bra.

Men den hade en grej som inte var så najs, nämligen en vridande resår. Det är så extremt störigt när resåren viker sig på mitten och vrider sig åt fel håll. Jag står bara inte ut med det! Det är extremt obekvämt och blir knöligt och osnyggt. Men där har jag ett mycket praktiskt klädhack som jag ägnade mig åt i dag som dagens fix i min lagningsutmaning.

Man syr helt enkelt fast resåren med en enkel raksöm rakt över kanalen. Superenkelt. Och då håller den sig på plats. Jag har snappat upp det här hacket själv vis av årens erfarenhet. Jag har haft mången vriden resår under åren. Man gör helt enkelt som så att man drar ut resåren såpass att tyget i kanalen ligger slätt över resåren och syr en raksöm på mitten och fäster genom att sy omlott. Busenkelt.

Jag gillar breda resårer och jag gillar när de håller sig på sin plats. Jag syr alltid fast resåren, både på egensydda plagg och på plagg andra sytt åt mig, alltså de som är köpta i andra hand. Tre av de här plaggen har jag sytt själv. Alla fyra är byxor. Personligen tycker jag sömmen gör varken till eller från för utseendet, och den syns för övrigt inte heller då jag typ alltid har överdelen utanpå. Jag har dessutom köpt hemsydda loppisplagg med samma manöver för att hålla resåren på plats. Smidigt tips va?

Halvlek i #dagenslagningnovember

Nu har det gått 15 dagar i november. Nu ska jag alltså ha åtminstone 15 lagade eller fixade plagg lagda till handlingarna. Jag tar #dagenslagningnovember på största allvar och tänker inte misslyckas. Mitt inlägg om själva utmaningen har lästs 683 ggr och det är många. Tyvärr har jag inte sett 683 lagningar där ute men de flesta kanske lagar i lugn och ro i sin egen kammare och basunerar inte ut det på sociala medier? Jag har sett att några joinat mig men poängen var ju att utmana mig själv och få grejerna lagade, hur ensam jag än skulle bli. Och jag lagar på med fanan i topp.

Dag ett gjorde jag faktiskt två, om än väldigt anspråkslösa, lagningar. Jag hade tappat en knapp i kappan första dagen på minisemestern på schlätta och den fick vänta en hel vecka på att bli isydd igen. Och när jag ändå höll på förstärkte jag en annan knapp som hängde lite på sniskan i en annan kappa. Båda kapporna är köpta second hand. Den ena har jag köpt dyrt i en facebookgrupp och den andra har jag köpt billigt av en kompis. Båda är trevliga plagg. 

Energin är ju lite olika olika dagar och man kan ändå konstatera att lagningar kan ta tid och ork. Mitt jobb är rätt ansträngande nowdays så ibland blir det riktiga små fislagningar. Den minsta jag gjort är en väldigt snabb ihopnästning av en slitning på en tröja jag använt jättemycket. Men det räknas också! Den är för övrigt också köpt second hand.

Lite omsömnad har det också blivit. Jag hade en klänning, eller tunika egentligen men den är klänning på mig eftersom jag är så kort, som jag inte riktigt kom helt överens med. Jag tyckte kanske att den var lite i kortaste laget samt att den liksom slimmade sig fast i mina leggings så den kröp upp och korvade sig. Men jag har så mycket klänningar så den var inte oumbärlig. T-shirts är däremot inget jag har mycket av så det var ju lämpligt att korta av klänningen då. Det blev himla bra faktiskt!

Jag måste också säga att jag blev himla nöjd med min containerfyndade hoodie. Jag skäms inte över att jag dumspter dive:ar ibland och den här har legat och väntat på en ny dragkedja sedan förra året. Jag är inget fan av att byta dragkedjor direkt men en fullkomligt i övrigt funktionell hoodie bör få leva vidare. Dragkedjan var den enda som fanns i rätt längd så det blev en röd. Min slöjdlärare från universitetet vänder sig troligtvis i sin grav vid närmare titt på mitt hantverk men det syns fasen inte på! Jag är nöjd och som vanligt är det bättre att det blir gjort än att det blir snyggt. Jag har använt den en hel del sedan makeovern. 

Dagens lagning var rätt omfattande ändå. Min lite-kallare-höst-fast-inte-riktigt-vinter-kappa hade gått sönder i fodret, släppt i min fuluppläggning av ärmarna samt att jag tyckte att den saknade en knapp enligt mig. Alltså det skulle inte vara en knapp till men jag hade velat ha det. Jag gillar inte när det är för öppet för långt upp så man fryser om snippområdet. Fodret i den här historien är skitsyntet som bara fransar sig så jag ville sy på en lapp. Det enda fodertyg jag hade var en snutt jag hittat hemma hos min mormor någon gång efter att hon gått bort. Så den är också återbruk. Och att det blev en annan färg spelar ju ingen roll. Sedan tidigare har jag också ersatt hanken som var en kedja som lossnat med andra kedjor från några loppisfyndade små angry birds (byrackan gillar angry birds). Jag sydde även äntligen på den där agraffen jag köpte för två år sedan, längst ner under knapparna. Att det alltid ska ta sån tid att få tummen ur. Men jag tycker det blev rätt bra ändå!

Hittills har det blivit 19 lagade eller ändrade plagg. Inte så illa! Jag har bl.a. bytt dragkedja på fulvis på sambons gamla skräpjacka så han numera har en ok hundjacka. Jag har även gjort synliga lagningar, lagatskor och leggings. För att nämna några. Jag har dock insett hur himla mycket jag hatar att laga fast fashion! Kläder idag görs inte för att de ska kunna lagas. Ibland känns det som att de med mening sys så att de verkligen blir helt omöjliga att laga! Men det hindrar inte mig. Då får man fullaga på sätt som skulle få sömmerskan att blekna. Men jag gillar det! Jag är klart övertygad om att jag kommer klara den här utmaningen fint! Och kika in på hashtaggen #dagenslagningnovember om ni vill se fler av mina lagningar!

Det är inget skämt att inte kunna sy

Jag har märkt en grej. Det finns någon form av stolthet i att man inte kan eller är dålig på saker. Man ska göra en grej av det. Fast bara om man har snippa då. Inte om man har snopp. Då kan man ju det mesta. Jag lyssnade på en handarbetspodd en gång i tiden där, framför allt den ena av dem i podden, skulle uttala allting fel och sedan skratta åt att hon inte kunde uttala det. Hela tiden. Det var inget som var särskilt intressant att lyssna på. Och nu har jag snappat upp att det finns en grej, någon form av stolthet i att man inte kan sy. Förra året skrev jag att vi alla, som haft svensk slöjd i skolan, bör kunna sy. Om inte slöjdundervisningen varit helt katastrof ska man kunna sy efter sju år med slöjd i skolan. Jag brukar inte låta mina elever gå vidare utan att i vart fall ha lärt sig grunderna. Om inga exceptionella omständigheter råder ska man klara av att lära sig sy i skolan, och allvarligt, att sy är fasen som att cykla eller simma. Har man en gång lärt sig grunderna ska man ändå kunna fixa det mesta basic. Annars är det är lätt att snappa upp igen med hjälp av youtube.

Ok, jag kastar ingen skugga på dem som tycker att de inte kan sy, eller som inte heller är intresserade av att sy, men jag reagerar ändå på att det har blivit någon form av status i att slänga sig med uttalanden som: "Jag kan inte sy, inte ens om mitt liv skulle hänga på det!". Men kom igen, det kan väl ändå inte vara sant? Så du menar att du hellre skulle slänga dig i ett brinnande hål än att sy en raksöm på en symaskin? Du väljer alltså att dö? Tillåt mig tvivla. Och här hörrni, här sticker jag ut hakan. Att kunna sy i en knapp, att laga, att enkelt lägga in eller sy upp, det bör alla kunna klara. Till och med du. Det är faktiskt rätt basic. Jag blir alltid så förvånad när jag ser säljannonser i diverse facebookgrupper där det står: "Jag säljer dessa då de tyvärr är för långa för mig.". Jaha, men det är väl inget problem eller? Det går att lägga upp byxorna. Att korta dem är faktiskt rätt lätt.

Och nejnej, återigen, jag skammar ingen. Jag fattar om man inte är intresserad nog eller tycker att man inte är kunnig nog. Det senaste kan man lätt göra något åt dock. Det är bara att göra det! Ju mer man syr, desto bättre blir man. Enkel psykologi. Och vill man då inte själv sy, då finns det faktiskt andra som vill det. Kanske har man någon i ens närhet med symaskin, kunskaper, vilja och tid som kan hjälpa en. Annars finns det faktiskt de som lever på det. Sömmerskor finns typ överallt, det är bara att söka. Visst kostar det en liten slant men det är i alla fall billigare än att köpa nya byxor. Och jag antar att man köpte dem för att man ville ha dem. Lätt värt. Och läser man nu och tänker: men jag kan ju inte, jag vill ju inte, jag vågar inte etc, och råkar jobba på samma jobb som jag, då kan man ge byxorna som behövs kortas eller tröjan med sömmen som behövs sys ihop till mig. Jag har nämligen en väldigt fördelaktig deal med att jag lagar och du köper vin till mig. Tjänster och gentjänster helt enkelt. Jag kan lätt utöka den dealen till min bekantskapskrets med. Hojta bara!

Slutpoängen är, det är inget att skämta om att du inte kan sy. Jag fattar om du inte vill, men kan kan du. Jag antar att du vill agera hållbart och inte bara använda och slänga eftersom du läser min blogg? Då är faktiskt att laga och ändra vägen att gå. Sy måste någon göra så det kan lika gärna vara du! Eller jag. Mmen då vet du vad det betyder! Och hur går det med #dagenslagningnovember? Tackar som frågar. Det går fint. Jag ligger i fas.

Utmaning: en lagning om dagen i November

Har du liksom jag en megahög med kläder som ska lagas hemma? Jag gillar ju egentligen att laga, särskilt när det är klart! Den tillfredsställelsen, när jag förlängt livet på ett plagg, är rätt oslagbar! Men jag är ändå så kass på att få tummen ur...

Jag såg dock att Johanna Nilsson och hennes kompanjon Jennie gav sig på att göra en lagning om dagen i oktober. Lysande tyckte jag men upptäckte det några dagar in i oktober och då går det inte att hoppa på! Jag är en sån som måste vara med från början. Att läsa bok tre i en bokserie först eller att se uppföljaren innan film nummer ett är inte ett alternativ för mig! Därför bestämde jag att det får bli i november istället.

Så, under varje dag i november ska jag göra minst en lagning från min megalaghög! Och ja, det kommer räcka månaden ut. Jag har även konstaterat att fix gills med eftersom jag har en del plagg som inte är trasiga men behöver ändras till förmån för min form. Så, det är novembers utmaning. Det kommer bli små och stora lagningar och fix, alla räknas! 

Är det någon mer som är med mig? Kom igen nu, det är bara att få tummen ur, det är därför jag skriver här på bloggen! Då går det liksom inte att backa ur. Där kan ju folk kommer hålla koll på mig så jag sköter mig. Jag kommer även rapportera på instagram. Och nu tror jag att jag snor någon annans citat men det får jag för det är så bra; det är bättre att det blir av än blir snyggt! För det viktigaste är ju att plaggen blir lagade och använda än att man använder några konstens regler. I lagning finns det ju inget rätt eller fel ändå.

Låt oss vara lite nostalgiska ett tag

Kläder kommer och går. Hur mycket vi än inte vill det så har vi kläder vi älskar som efter ett tag blir helt obrukbara för oss. Man växer, på olika håll, under hela livet, krymper ibland och är plaggen väldigt älskade blir de till slut utslitna. Ibland tröttnar vi dessutom. Jag räknar kallt med att de som läser den här bloggen inte slänger några kläder så jag förutsätter att plaggen istället lever vidare på andra sätt. Klädbytardagar i första hand och second hand i andra hand blir det för mig. Är plaggen slitna sparar jag det som kan sparas till återbruk. Men i vart fall, vissa plagg sörjs mer och andra mindre, och det har hänt mer än en gång att jag gjort mig av med en del plagg som jag senare lite önskar att jag hade haft kvar. Då är det lätt att bli nostalgisk. 

Jag har snokat upp några gamla foton från min tonårstid med lite gamla favoritplagg jag tänkte bjuda på här. Nu handlar det om avfotade gamla bilder så kvaliteten är inte super. Men det här är plagg jag fortfarande känner lite pirr i magen av att se!

 

 

När jag och vännena skulle klä oss som hippies på ett minidisco vi hjälpte till på tvingade jag min mamma att sy den här kjolen. Jag valde ut några tyger jag gillade, förklarade hur jag ville ha det ungefär och sedan satte mamma igång. Jag tror hon tyckte det var rätt kul och resultatet blev finfint! Det är lite av en sorg att jag inte kan ha den länge för jag tycker så mycket om den. Och jag har den kvar. Jag är en sentimental hoarder. Blusen köpte jag på någon loppis, troligtvis Gnosjö Hjälper, för en tia eller två, och jag använde den jättemycket i flera år. Den blev jag också för tjock för tids nog. Och märk väl att jag har den istoppad. Det händer typ aldrig idag. 

 

 

Vi kan kalla den här för "Jenny och Thomas Vikströms långa tunga". Jag har alltid varit lite wannabepunkare och den här långärmade t-shirten med Union Jack på var precis min smak. Jag hade lätt kunnat tänka mig att använda den idag med om jag hade haft den i min ägo fortfarande. Och den formen på min kropp fortfarande. Jag är ändå tonåring at heart. Och kulturtant med. Den bästa kombinationen!

 

 

Nu kommer det bilder på temat första gången i Estland. Det här är på båten dit. Skjortan köpte jag på rea för inga pengar alls på Indiska och jag använde den hur himla mycket som helst! Jag tror jag tvättade sönder den till slut. Jag blev även misstagen för en estet (jag gick samhäll) och kallad för hippien pga den här skjortan och några andra härliga plagg jag använde mycket då. Jeansen har en lång historia. Jag köpte dem på H&M i sjuan och använde dem massor hela högstadiet. Sedan blev det modernt med utsvängt på gymnasiet så jag sydde ut dem själv med fösta bästa tygbit jag hittade hemma. Det blev inte perfekt men jag gillade det. Sedan sprättade jag upp knäna och använde dem som klotterplank ett tag. Till sist blev det också modernt med äckligt lågt skurna jeans och linningslöst så jag sprätte bort den med. Inte riktigt det mest smakfulla jag gjort. De blev dock bara snyggare och snyggare för varje år och jag har dem kvar de med. I källaren. Och det var bra kvalitet på jeansen på H&M på den tiden. Ingen jäkla elastan och skit. Och päronryggsäcken förresten. En sådan skulle jag vilja ha igen.

 

Koftan alltså. Och håret! Koftan köpte jag för julklappspengar jag fått av farfar. Jag hittade den på en reastång på Kappahl i Värnamo. Tillsammans med massa andra plagg. Jag älskade den så fruktansvärt mycket. Supersnygg grön färg och jag använde den jätteofta eftersom den passade till nästan allt. Den var dock någon akrylbajs så den blev nog alldeles söndertvättad och solkig till slut. Under sticker även en supernajs t-shirt upp som jag hittade på Emmus Björkå, dvs originalet i Björkå. Den får ni nog se mer av någon annan gång. Den har jag tyvärr inte kvar. En klädbytardag blev dess öde. 

 

Här äter jag hamburgare på Hesburger. Och har en bra hårdag igen. Tröjan är en reklamtröja för parfymen 4711 och inköpt för 20 kr på High Chaparall. Min syster hade en likadan som hon nästan inte använde. Den ansågs vara ful av folk. Jag älskade den! Den var dåligt sydd och sömmarna släppte i ärmhålorna men jag brydde mig inte. Tyvärr gick den sönder under en arkeologisk utgrävning i Ungern 2006. Jättesönder. Men jag har den kvar och har plan på någon form av återbruksprojekt med den. Och jag skulle verkligen vilja ha tag på en "ny". Spana gärna åt mig på loppisar hörrni!

Vi är fortfarande i Estland vänner. Sista dagen innan hemresan. Kappan jag har på mig köpte jag också på Gnosjö Hjälper för någon hundralapp. Den använde jag också jättemycket. Jag tyckte dock det var lite Sovjet och Lenin över den så jag lämnade min röda stjärna från Ung Vänster hemma när jag åkte till Baltikum år 2000. Varför jag gjorde mig av med den vet jag faktiskt inte för jag tror inte jag växte ur den. Nu hade den ju förvisso inte passat längre men den fick i alla fall ett nytt liv hos mig kusin på en klädbytardag.

Ok jag bjuder på den här med. På skolavslutningen i tvåan sjöng skolkören jag var med i Jimmy Dean av Troll i kyrkan. Jag sjöng solo. Och jag lånade kläder min syster inte använde längre. Det skulle vara lite åttiotal och tacky men hallå, det är ju riktigt snyggt ju! Undrar vart den jackan har tagit vägen...

Jaha, det var allt jag hade just nu. Men jag får nog snoka upp lite fler gamla bilder. Och det är ingen idé att vara bitter och sörja det som var. Jag har ju ändå bilderna kvar.

#2: Kom igång och sy!

Mitt bästa tips för att få det där fantastiska loppisplagget att passa är att sy om det lite. Som jag så många gånger återkommer till så kan i stort sett alla sy. Har du haft slöjd i skolan har du lärt sig grunderna och då kan du helt enkelt sy. Sedan så kanske man måste fräscha upp minnet lite och få lite hjälp men att sy är som att cykla. Så kom nu inte och säg att du inte kan sy. Och att kunna sy, om än bara lite grand, är guld värt när man handlar kläder. För helt ärligt, hur ofta sitter de heeeelt perfekt? Detta gäller både om man handlar på loppis och i vanlig butik tänker jag.

Ok, så det första du ska göra om du kommit på att du vill sy är att ta reda på om du, eller någon annan i din närhet, har en symaskin. Kolla efter instruktionsboken. Finns den inte finns de ofta att hitta på nätet och youtube är fullt av videos på hur man trär symaskiner i alla modeller. Kirrat. Sedan behöver man ju sytråd och så där men det är bara att titta på loppis. Funkar inte symaskinen så bra är det värt att lämna in den på service! När man väl kommit igång och testat och blivit lite vän med sin symaskin är det bara att sätta igång sen. Det finns massor av tutorials på t.ex. youtube. Min to-go-to när jag vill ha sytips är oftast facebookgrupperna. I t.ex. Vi sytokiga eller Sy och skapa om gamla kläder till nya! är två bra men det finns massa fler. Det finns även en grupp för just större sytokiga som är toppen! Man får nästan alltid hjälp och tips i de här grupperna. 

Och med detta vill jag bara peppa till att du kan köpa plagg på second hand som kanske inte sitter helt hundra, alternera om dem och få dem som du vill ha. Kjolen på bilden köpte jag i Tallinn förra sommaren och den gick precis på med lite lätt våld. Den hade från början en paperbag waist som kanske inte är min favoritmodell. Men jag gillade tyget och printet så himla mycket så jag ville verkligen ha den. Fem euro kostade den och efter lite sprättande och syende fick jag istället en kjol med en vanlig linning och resår. Nu sitter den mycket bättre på mig och är dessutom bekväm. Väldigt värt för att få en kjol jag verkligen gillar.

Kjolar är över lag väldigt tacksamt. Det är förhållandevis enkelt att ändra om en tight linning till en med resår. Det är enkelt att sprätta bort linningen och antingen göra som jag gjorde ovan, vika ner en fåll och trä i resår eller varför inte sy på en mudd? Gör det som du trivs bäst i! Och apropå kjolar så är det också förhållandevis enkelt att sy om en klänning till kjol. Nu är förvisso det här ett mindre lyckat exempel på min omsömnad men jag köpte en klänning på tjockisloppis i en färg och modell jag gillade. Den hade fickor och tycket var kraftigt och bra. Men resåren var lite slapp för mig. Jag hade bara tänkt minska den men jäkla vändsömmar och skit gjorde att det gick åt skogen så jag blev sur, kapade hela skiten och det blev en kjol istället. En kjol som funkar skitbra. Med fickor ju! Så det blev ju bra ändå.

Den vanligaste ändringen jag gör att jag kortar plagg eftersom jag är en liten shorty. Det har jag fått göra hela livet så jag har lite rutin på det numera. Jag har även köpt för stora plagg som jag minskat så de passar mig för det är ju relativt lätt att sy in plagg. Men det går också att sy ut plagg som är för små! Hemsydda vintageplagg har ofta breda sömsmåner, just för att man ska kunna sy in och ut plagg vid kroppsförändring eller byte av ägare. Så himla smart! Men man kan också lägga in kilar både här och där för att öka rymden i plaggen med bra resultat! Med avvikande färg och mönster blir det snarare en designdetalj. Man kan också ta en på tok för smal höftväska och sy in band och knäppe så det passar en själv. Fiffigt va?

Mitt favorittricks för att få plagg och passa är att lägga in resår. Som kort och tjock blir det ofta lite märklig passform och udda längder på både ärmar och ben. Min quickfix för det som typ alltid blir bra är att lägga in resår i fållen så kan man kavla upp och kavla ner som man vill. Klänningen ovan som jag köpt i en facebookgrupp var redan ändrad och fållad i ärmarna när jag köpte den. Jag misstänker att den tidigare ägaren inte gillade fransarna den hade. Alltså, lite udda med fransar i ärmsluten ändå. Jag klippte av fransarna och satte in resår och perfekt! Enkelt och ärmar som jag gillar mycket bättre.

Och man kan faktiskt komma långt utan symaskin med vanlig nål och tråd. Och en sax behöver man ju med. Jag har handfållat många par byxor i mina ungdomsår och det är ju liksom bättre att det blir gjort och kanske inte perfekt och man använder det än att plagget ligger och drar och inte blir använt. Jag tycker det är helt ok att göra det lite halvdant och t.ex. nöja sig med att sicksacka kanten i ärmhålan när man klipper ur den och vidgar så den inte skaver och irriterar. Vem tittar en i armhålan ändå? Och som sagt, kom ihåg att du kan sy! Ju mer du grejar desto bättre blir du och ditt nästa loppisfynd kommer passa dig like a boss när du har grejat klart!

De där sommarplanerna och en ny favoritlagning

Så, då var det dags för semester igen. För ett år sedan när jag gick på semester skrev jag ett inlägg om mina stora sömnadsplaner för semestern. Ni kan ju gissa hur det gick med dem. Visst, jag gick ut hårt med lite lagningar ett par omsömnader som blev kjolar och så men sen blev det inte mycket mer. Inte ens den där väskan till vattenflaskan jag skrev om. Men i år kanske det ändå kan bli något när man inte kan göra så mycket annat skoj. Sommarpeppen på att sy finns ändå där. Jag behöver bara städa min syhörna först...

Jag tjuvstartade lite i söndags med att laga de riktigt nötta shortsen partnern har. Jag vägrar ge upp på dem eftersom det är perfekta hundshorts. Ni vet sådana shorts man har när man går ut med hunden. Det blev sedvanlig lappning med maskin och några överbroderade småhål. En snedremsa som förstärkning på insidan av fållen blev det med.

Jag passade även på att testa den där fallskärmsjägarlagningen jag presenterade för några veckor sedan, den där som finns med i Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat. Jag gillade den skarpt! Jag förstärkte med en lapp på baksidan med vilket jag tycker funkade fint. När jag ändå var igång lagades även trekvartshundbyxorna som sliceats upp på morgonpromenaden pga ett räcke. Det går visst att fastna i sådana. Och så lagade jag min Kånken jag också skrivit om tidigare. Det har tidigare gjorts försök att laga den med gaffatejp med inte så lyckat resultat. Det syns. Det blev kanske inte superproffsigt och snyggt men det gör ju jobbet! Den lagningen lär det ju bli igen.

Ställ om med WeReDo

Idag hade jag skrivit upp att jag skulle gå på föreläsning och modevisning kl 14 till 16. WeReDo fashion arrangerade för andra gången ett event i med hållbart mode i form av modevisning och föreläsning under framtidsveckan i Alingsås. Förra gången kunde jag inte gå, trots att jag ville, men den här gången var jag "där".

Så här gick mitt deltagande till. Mycket ställs in eller skjuts upp just nu, t.ex. Naturskyddsföreningens stora klädbytardag som jag hade tänkt gå på förra helgen. Men WeReDo ställde inte in, de ställde om och anordnade ett webbinarium istället. Lysande!

Lite kort om WeReDo bara. Våren 2019 startades WeReDo upp som ett pilotprojekt ihop med Circular Textile Initiative där de under tre månader skulle skapa mode av textila sopor. Erfarna sömmerskor/sömmare som relativt nyligen kommit hit från andra länder ingick i projektet så det blev även ett språk- och integrationsprojekt. Den externa finansieringen som WeReDo fick tog dock slut i maj 2019 och sedan dess existerar de som socialt företag. Förutom att producera kläder av sopor till försäljning anordnar de även kurser och workshops i sömnad, remake och lagning. Supertrevligt och superviktigt helt enkelt.

Idag satt jag alltså hemma i min säng, med byrackan bredvid, och fick både gå på modevisning och höra föreläsning från Maria Ström på Wargön Innovation som förser WeReDo med sitt material. Jag var jättenyfiken på att höra just den föreläsningen eftersom jag åker förbi lokalen i Vargön lite då och då när familj hälsas på. Det var väldigt spännande att höra, och se, mer om vad som händer innanför väggarna där. Dessutom föreläste Maria von Wachenfeldt från Studiefrämjandet och presenterade ett helt nytt studiecirkelsmaterial de precis tagit fram som heter Aktivera din garderob. Det verkar vara en mycket lovande studiecirkel. Efter detta bjöds det på en pandeldebatt där man kunde ställa frågor i realtid till arrangörerna och föreläsarna. Väldigt trevligt.

Men, jag ska inte bli långrandig. Jag tyckte det var en toppeneftermiddag i alla fall och jag är glad att det blev omställt och inte inställt. Så här kanske även fler har möjlighet att deltaga när man inte fysiskt behöver förflytta sig till Alingsås. Vill du se modevisningen (rekommenderas, väldigt fräsiga kläder) och föreläsningarna så ligger de ute på youtube, följ bara länken. De lovade även att lägga ut paneldebatten efteråt på WeReDo's kanal. En väldigt inspirerande eftrmiddag helt enkelt och nu blev jag ännu mer sugen på remake, som jag skrivit om innan. Nu borde jag väl ändå ha tid till det tänker jag. Och så blev det, indirekt, lite om corona ändå. Sorry.

Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.

Guilty pleasure: merchandise

Vi var på en helt magisk spelning med Jakob Hellman på Göteborgs Konserthus igår. Där gick jag snabbt förbi mitt guilty pleasure. Circular fashion challenge gäller ju fortfarande. Jag tyckte dessutom att det var så pinsamt att gå nära och fota merchbåset så jag klickade av en snabb bild på håll. Därav kvaliteten. Men jag är ju ingen mästerfotograf direkt.

Nu är ju inte det här någon musikblogg men jag bedyrar er att spelningen var riktigt, riktigt bra! Och jag satt en trappa upp och sippade på lite bubbel och tittade lystert efter de gröna tygpåsarna med Jakobs siluett på. Jag gillar ju som bekant tygpåsar riktigt mycket och det är ju ändå väldigt speciellt att få köpa med sig en fin t-shirt eller tygpåse som minne av spelningen. Jag skulle dock säga att, om man tänker på det att de mest hållbara kläderna är de vi använder, så är nog inte merch så dumt. Jag skulle säga att den vanligaste uniformen på de musikevent jag besöker är en bandtisha från valfritt band eller turné ihop med valfria byxor. Jag skulle vilja hävda att jag tror att dessa t-shirts oftast blir använda. Dessutom är blir det mer och mer vanligt att de är i ekologisk bomull eller märkta med Fairtrade t.ex. Så de kan vara mindre dåliga också. Och en riktigt bra band t-shit gör ju inget om den är gammal och sliten. Det ligger ju ändå litet status i att ha sett det där bandet den där gången för länge, länge sedan.

Men så finns ju det här med. Crappet. En kollega fick en tygpåse i present från förra varvet av Mia Skäringers "No more fucks to give" som gick sönder vid första användningen av ett paket vindruvor. Dessa plastförpackningar kan förvisso vara vassa men inte så vassa väl? Hon reklamerade så klart och jag fick den för att göra något kul med den. Jag bestämde mig för att öva sashiko på den på kursen jag var på i våras. Kan meddela att den gick sönder ännu mer av min beröring! Att det ens finns tygpåsar i så dålig kvalitet är ändå rätt skrämmande. Och då blir ju det fina minnet från föreställningen helt obrukbart och alltså extremt ohållbart. Det gäller att tänka till och känna efter vad gäller kvalitet och användningsgrad på samma sätt vad gäller merchandise som när man köper vanliga kläder.

Så kan det ju vara så här också. Jag har flera fina t-shirts från spelningar som har blivit måttligt använda men som ändå är fina och en del nostalgiska. Men de har blivit för små. Eller, jag har blivit för stor snarare. Jag försökte ge bort dem eftersom jag vill att de ska få ett bra hem. Jag lyckades inte. Jag har då bestämt mig för att de ska få ett nytt liv som kjolar. Jag har sett fina kjolar sydda av gamla t-shirts på pinterest som inspiration. Jag ska bara få tummen ur också...

Så kontentan av detta pladder är nog att det är helt ok att köpa den där t-shirten om du verkligen kommer använda den tills den faller i bitar, och när den gör det syr du en kjol eller ett lapptäckte t.ex. som jag ser att en del har gjort. Men håll dig borta från merch i kass kvalitet. Man lär sig känna kvalitet i fingrarna när man blir riktigt nördig. Det är en bra egenskap!

Fira White monday i morgon

Härom veckan skrev jag om Singles day, på fredag är det Black friday, men i morgon är det White monday, och det är en dag att uppmärksamma! Och fira tycker jag. Det tänker i alla fall jag göra.

Inte hört talas om White monday? Inte så konstigt ändå med tanke på att det bara är tredje året denna dag existerar. Sedan 2017 har Black friday-veckan inletts med en White monday, för det är ju numera en vecka. Vansinne. Initiativtagaren till denna dag är Henning Gillberg, grundaren av lagningstjänsten Repamera, och syftet med det hela är cirkulär konsumtion. Om Singles day, Black friday och hela julhandeln handlar om att köpa så mycket som möjligt, handlar White monday om att inte göra det. Inte nyproducerat i alla fall. Poängen med denna dag är att du, om du ska handla något, ska handla second hand, men det handlar också om att hyra, låna, lappa och laga, och jag är ju redan hemma för länge sedan. Det här är en dag helt i min smak!

Det handlar inte först och främst om att värna om miljön eller att vara hållbar. Även om det faktiskt går hand i hand. Men att ha hand om sina grejer och att laga i första hand har människan gjort i alla tider, inte för att spara på miljön, utan för att man inte hade obegränsade resurser. Och det har vi ju inte idag heller, vi måste bara påminna oss om det! Därför tycker jag att White monday är så viktigt. För två år sedan var 30 olika företag och organisationer involverade i evenemanget, i år är det 180, i åtta olika länder dessutom. Bra där! För att få delta i White monday ska man låta bli att ha Black friday-erbjudanden och istället erbjuda second handvaror, reparationer, uthyrning eller återvunna produkter. Företag som är med är bl.a. Myrorna, Blocket, Tradera och Sellpy. Det finns garanterat någon särskild happening nära dig också för att uppmärksamma temat. Här i Göteborg där jag bor har bl.a. Smyrnakyrkans second hand, som jag skrivit om här tidigare, extra öppet från kl 14 och man kan även få hjälp med lagningar och sömnadstjänster i butiken. Toppen! Själv tänkte jag besöka en klädbytardag arrangerad av Diakoniaaktivisterna i Saronkyrkan på kvällen.

Om du vill uppmärksamma White monday men inte har något event att besöka i morgon kan jag tipsa om att Myrorna kommer ha ett upprop via instagram för att uppmärksamma det hela. Man ska ta på sig en vit outfit (som helst är second hand), ta en bild och lägga upp på instagram och hashtagga #myrornastil och #whitemonday. Myrorna kommer sedan reposta bilder under veckan för att sprida budskapet. Just detta kommer jag dock inte göra eftersom jag inte har några vita kläder helt enkelt. Eller jo, jag har ett par vita linnen och något par vita trekvartsleggings. Inte klätt enough för november om ni frågar mig. Vita kläder förblir inte vita i min ägo så vis av erfarenhet har jag lagt ned det. Är dessutom inte särskilt förtjust i vitt...

För att läsa med om White monday hänvisar jag till denna artikel som även är min viktigaste källa till detta inlägg.