Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Testkrokning

Något jag har glömt att blogga om är att jag i höstas testkrokade ett mönster. Det var första gången jag testkrokade/stickade/virkade någonting över huvud taget och det var så klart spännande! Erika Alsdotter som kallar sig för TextilaErika på Ravelry hade ett mönster på krokade handledsvärmare som behövdes testas och jag kände att jag inte kunde låta bli att ställa upp!

De fick ju vara lite hemliga ett tag men nu har mönstret legat ute ett bra tag på Ravelry så nu är det verkligen dags att jag visar upp dem! Min bild är kanske inte den bästa, men här är de i alla fall. De heter Norrbotten och var både roliga och enkla att göra. Jag lärde mig även något nytt! Tunisian reverse stitch heter maskan som bildar de cerisa delarna och den maskan hade jag aldrig testat innan. Men det här var en kul teknik och jag kommer säkerligen att prova den igen.

Mönstret är helt gratis och finns på Ravelry så det är bara till att gå in och ladda ner det här och sätta igång och kroka! Jag kan verkligen rekommendera mönstret och de blir himla fina och varma!

Fina handledsvärmare blir man glad av!

Jag har tidigare nämnt att jag gillar klädbytardagar. Jag och diverse trevliga vänner har sådana ibland och då kan man få tag på massa bra. Den här gången var det verkligen jackpot! Jag fick tag på ett par handstickade handledsvärmare i alpacka med pärlor istickade! Superfina, precis min färg och väldigt sköna. Och aldrig använda. De är stickade fram och tillbaka och sedan ihopsydda. De har även ett finfint spetsmönster. Den skarpsynta kan se att spetsmönstret ser lite eljest (annorlunda) ut på två ställen. Där hade de nämligen gått sönder tyvärr. Jag fick laga dem med nål och tråd så gott det gick. Så jag tänkte att jag kanske skulle försöka sticka upp ett par nya istället. Jag undrar därför om någon har en aning om det finns något mönster till de här? Jag har sett en del liknande och kan säkerligen klura ut exakt ur man skall göra för att sticka ett par likadana, men jag i det här fallet är jag intresserad av originalmönstret. Så har någon sett ett sådant får man gärna hojta till!

Sista projekten

Jag har ett par grejer från krokningsprojektet som jag ännu inte visat. Så det är ju bäst jag gör det så att ni inte missar något.

Ett par handledsvärmare i bikupemönster och Visjögarn från Östergötlands ullspinneri. Trevligt garn och trevlig struktur. Det kommer säkerligen bli fler sådana.

Ett armband krokat med kroknål 2mm i tunt perlgarn. Något ska man ju kroka med en så smal kroknål. Jag virkade en blomma och en hank med luftmaskor som låsmekanism. Inte den mest avancerade designen kanske, men det blev ganska fint ändå. 

En mössa krokad runt av garnet Romy från Red heart, köpt på Gekås. Jag vet inte om jag riktigt gillade passformen på mössan men det blev ganska effektfullt med de två olika garnerna. Beskrivningen hittade jag här.

Nu kanske man kan tro att jag är trött på krokning och vill ha paus ett tag, men faktum är att jag redan börjat på ett nytt projekt. Vi har möblerat om lite i lägenheten och köpt kuddar på Ikea som skall ingå i inredningen. Jag ska göra kuddfodral. Det första blir krokat. Sedan tänkte jag faktiskt sticka ett, virka ett och även nålbinda ett. Det blir förhoppningsvis bra.

Inte bara krokning

...även om det ju blir en hel del... Men jag har stickat också! Jag har blivit klar med dessa revlingar! Revlingar är handledsvärmare från Bohuslän. Fiskare använde dem "förr i världen" för att värma sina handleder, fast jag tänker mig att de även skyddar handlederna från att bli skavda och såriga av de stela linoljade klädesplaggen. Fiskarna linoljade sina kläder för att de skulle stå emot väta nämligan, innan galonen kom. Jag kan tänka mig att revlingar skyddade bra mot skav på handlederna. Och de är verkligen jättesköna! Och snygga med tycker jag. Jag har hittat beskrivningen på 365 saker du kan slöjda och garnet är Senjagarn från Gjestal köpt på Nille i Kinna. Dessa gjorde jag i mosstickning, men jag tänker mig att det blir minst lika snyggt med rätstickning! Så det blir nog fler. Det borde ju även gå att kroka revlingar...

Jag har nu även tagit tag i något som höll på att bli ett UFO. Jag har börjat sticka sjaldelen på sjalen Gratitude. Lövkanten stickade jag klart för flera veckor sedan, men jag blev inte nöjd med den slätstickade delen när jag satte igång med den. Enligt beskrivningen skulle man göra förkortade varv med nån slags ihopstickning av två maskor och jag tyckte inte alls att det blev fint. Det blev liksom knoppar i strukturen, och det gillade jag inte. Därför fick sjalen vila lite tills igår kväll när jag tog tag i att lära mig förkortade varv utan hål och utan knoppar. Fina Elin från Stickpodden har tipsat om en kanonbra video från Pickles som jag satte mig med, och det blir kanonbra! Jag minskar således inte några maskor per varv och tänker mig att sjalen kommer bli lite annorlunda jämfört med originalet så det ska bli spännande att se resultatet! Färgen är inte så matt grön i verkligheten och är verkligen mysigt och blir kanonfint! Jag får avslöja senare vad det är för garn...

Jag håller även på att stickar på en Hermione hearts Ron som jag hittat på Ravelry i Sandnes Mini Alpakka. Mönstret är på engelska vilket jag verkligen behöver öva på att sticka efter, men det har varit en "bumby ride" kan jag säga. Jag ville ha den grå som originalet, men jag ville inte köpa något nytt garn eftersom jag verkligen behöver använda upp det jag har. Och jag ville gärna sticka den i alpacka. Sagt och gjort så snokade jag fram ett nystan Sandnes Mini Alpakka som var lite påbörjat, men jag tänkte att jag skulle räcka. En ny sticka i storlek 2.5mm 40 cm till resåren hade jag köpt på Symässan i Kviberg. Men jag insåg rätt snabbt att garnet inte skulle räcka. Jag tittade på Sandnes hemsida och insåg att den enda butiken som troligen skulle ha garnet var Hannas garn på Axel Dahlströms torg. Jag gick dit och de hade det, men det var ett väldigt annorlunda färgbad, så annorlunda att inte ens jag hade velat ha det i min mössa. Jag brukar inte vara petnoga med sådant, det får gärna skifta lite, men inte så mycket. Så då fick jag skicka Linda till Kinnagarn där jag köpt det från början istället, men jag hade ju så klart missat att skriva upp vilket färgbad det var! Jag brukar annars vara noga med det på Ravelry. Så hon fick köpa ett nystan av var färgbad som fanns (tack och lov bara två) och så fick jag jämföra. Garnet höll nästan på att försvinna i posten dessutom, men till slut så hade jag det. Och jag tror att det är samma färgbad. Annars är skillnaden inte märkbar så det ska nog bli en mössa till slut! Jag fick dessutom köpa en ny sticka också, trots att jag redan hade en 3mm 40cm hemma. Men det var en gammal skrutt som var stel i kabeln och själva stickorna var dessutom i längsta laget så jag fick ont i händerna. Jag hittade inga korta tippar i 3mm heller, så det fick bli en fast från KnitPro för en gångs skull och jag älskar den! Men någon bild får ni inte för min mobilbild krånglar med mig och vill bara lägga sig upp och ner. Ni får se den när den är klar istället.

Men jag har ju så klart krokat en del med så klart. I ett nafs krokade jag ett pannband i Drops Alaska. Jag ville ha en blomma på, och en krokad sådan, men hittade ingen modell jag gillade så jag uppfann en själv. Och det blev faktiskt inte så dumt! Ok, själva pannbandet blev kanske i största laget, men då får jag plats med en tofs eller fläta under, vilket jag ju oftast går med. Så nu får jag försöka bli en pannbandsmänniska med.

Jag har även krokat ett armband och håller på att kroka sjalen Pax i ett tweedgarn (vilken visade sig ha en helt omöjlig beskrivning men det är en annan historia) och lite annat smått och gott, men jag har faktiskt även gjort en kroknål till. Min snälla kurskamrat Ciccis snälla sambo Calle jobbar med plexiglas och kom över en liten skräpbit plexiglas som jag kunde göra en kroknål av. Denna var också 8mm precis som den jag gjorde av rundstav. Biten jag fick räckte till tre bitar så jag hade egentligen tänkt göra en vanlig och en kortare med krok i båda ändarna, men det var mycket mer jobb med plexiglaset än med rundstaven så det blev bara en krok. Jag fick börja med att såga ner en skåra med hjälp kontursåg och sedan fick jag fila bort det överflödiga. Först försökte jag tälja med det var alldeles för hårt och jobbigt. Så en liten en fil och massa tålamod fick det bli. Sedan putsade jag till den på putsbandet och polerade på nån polertrissa i pelarborren. Resultatet blev bra (även om jag har något sluttande form på det jag filade av, men skit samma) och det är ju häftigt med en kroknål jag gjort själv i plexiglas, men shit vilket jobb alltså! Det dröjer nog en stund innan jag ger mig på de bitar jag har kvar. För kroknålar får det ju ändå bli!

Men snart är krokningsprojektet slut och skall redovisas så snart kanske det inte bli så mycket krokning längre. Eller så har jag snöat in på det totalt och vill inte sluta. Och Pax ska bli klar!

Jag har ju gett bort lite julklappar med

Jag hade storslagna planer på alla julklappar jag skulle ge bort. Det skulle vara flådigt värre. Nu gick det inte riktigt så... Examensarbete, två jobb och två julmarknader kom emellan. Men alla fick något hantgjort i alla fall, även om inte allt var handgjort just nu. Jag kommer här bara visa några av julklapparna eftersom det blev lite klassiska nålbundna mössor, enkla raggsockor och sånt.

Men jag stickade faktiskt en Wingspan. Det är en rätstickad sjal som består av förkortade varv som jag tidigare inte har tilltalats av. Och egentligen hade jag andra planer för den här julklappen. Jag visste att jag ville använda det här garnet och hade egentligen tänkt sticka en spetsstickad sjal men så hittade jag inget bra så då tänkte jag kroka en istället. Men det blev inte heller bra. Garnet var för tunt för mönstret och jag orkade inte räkna om mönstret så det blev en sån här. Och den blev faktiskt väldigt bra! Och den var kul att göra. Garnet är Rustik från Netto och det gick åt lite mer än två nystan. Sambons mormor fick den. Är man över 80 år gammal behöver man fina sjalar!

Mamma fick ett par stickade strumpor. Ett par Kristina-strumpor blev det. Jag har tidigare stickat de här till mig själv och modellen är himla bra. Men jag gillar verkligen inte att sticka dem. Jag ogillar verkligen att sticka räta maskor vridna, och det är omständigt och flätan är pillig. Men resultatet blir som sagt väldigt bra så när man väl är klar med dem var det mödan värt. Drops Fabel är garnet och jag tror faktiskt att mamma uppskattade dem.

Det var nog faktiskt dem jag blev mest nöjd med. Men jag kan väl kosta på mig att visa lite mer.

Pannband och handledsvärmare, krokade handledsvärmare och nålbunden mössa med. Till svärmor, syster och pappa. Så det var det. Jag får vara lite tidigare med julklapparna nästa år så jag hinner färdigt och slipper stressa.

Nästa år ska jag läsa slöjd igen och skriva ännu ett examensarbete. Jag ska försöka vara lite mer aktiv med bloggandet. Jag har varit bättre andra halvan av året så lite mer på den nivån så det händer lite på bloggen i alla fall. Och jag ska försöka vara lite roligare. Bättre bilder och så. Men det blir säkert inget med det!

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.

Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.

Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra på! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.

Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.

Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!

Post marknad

Så var det då dags för Skene Marten i helgen. Jag var ju där och sålde hantverk för två år sedan ihop med Linda och Ewaleena. I år var även min pappa med med sin luffarslöjd. Nu är Skene Marten en vanlig knallemarknad och ingen hantverksmarknad men det funkar bra ändå. Det är mest krimskrams på sådana marknader så lite hantverk av kvalitet är i regel mycket uppskattat bland besökare. Och jag sålde riktigt bra! Jag kom upp i över 1500 faktiskt, vilket betyder att fick lite förtjänst om man räknar in kostnaden för marknaden och resekostnad och så. Så jag är nöjd! Får visa vad mina kamrater hade till försäljning med!

Här ser vi delar av Lindas grejer. Hon virkar bl.a. fantastiska pannband som man bara blir helt kär i!

Eva-Lena stickar jättefina strumpor och bäbismössor och virkar bäbisconverse. För två år sedan köpte jag ett par strumpor av henne och de håller kanonbra och är jättefina! Kan verkligen rekommendera dem!

Och jag är så stolt över att min pappa gör så fantastisk luffarslöjd! Jag har själv hållit på lite med luffarslöjd i skolan men det är svårt, pilligt, kan vara smärtsamt och man behöver öva en hel del för att bli bra. Då är det bra att ha en sådan far som inspiration! Här t.ex. har han gjort en takkrona i taggtråd! En sådan fick han såld, och jag ska beställa en sån av honom så fort jag bor lite större så den får plats.

Två höjdpunkter under helgen var dels att det kom en supertrevlig slöjlärare och pratade med oss om luffarslöjd, slöjdlärarutbildningen och diverse annat, samt att vi fick jättefina blommor!

Vi har nästan en liten fanclub i Skene. En kanontrevlig kvinna har kommit till oss tre år i rad (förra året var dock inte jag med) och pratat hantverk och utbytt kunskaper med oss. I år fick vi en muta i form av denna underbara blombukett mot att jag visade langettvirkning för henne. Det hade jag ju så klart gjort utan muta, men vi blev jätteglada och rörda över de fina blommorna! Visst är de härliga!

En negativ sak i helgen var att jag blev bestulen. Jag har absolut inget minne av att jag sålde ett par orangea handledsvärmare i garn av ull och silke, men på söndag morgon när plockade upp mina grejer fanns de inte där. Jag tror verkligen inte att jag har så pass kort minne att jag skulle ha glömt att jag sålde dem så det mest troliga är att någon försnillade dem när vi inte såg. Det är så tråkigt när det händer!

Dessa har nu då en ny ägare, men jag hade ju önskat att jag hade fått ge bort dem själv till någon, eller behållt dem själv, hellre än att någon hade snott dem. Jag var faktiskt inne på att behålla dem själv, för jag upptäckte att de var väldigt sköna och mysiga och det garnet tillverkas inte längre. Får försöka få tag på ny Drops Silke Alpaca på Tradera eller nåt så jag kan göra ett par till mig själv. För lite bitter är jag. Annars var det på det hela en mycket bra helg med mycket trevliga möten!

Nålbundet och växtfärgat

Jag har som sagt kommit igång och nålbinda lite på senare tiden igen. Jag fick inspiration igen och band den här mössan:

Garnet var loppisfynd från Saronkyrkans second hand. Det var lite beige/ljusbrunt och kändes handspunnet. Färgen var fin, men jag tänkte att den kan förbättras! Så jag plockade lite björklöv och färgade den. Och då blev den så här!

Jag blev också sugen på att testa något nytt stygn så jag kollade youtube och lärde mig york-stygnet. Jag gillar inte att göra småsnuttar som prov som inte kan bli nåt så jag gjorde en tub till en mössa. Men så blev den väldigt vid... En mössa med häng fick det bli helt enkelt! Och den åkte också i björkbadet. Denna gång var det lite restgarner och Lópi bland annat. Jag är helnöjd faktiskt! Det får nog bli flera såna faktiskt!















Så blev det ju massa färg över i färgbadet så det fick bli både ett andrabad och ett tredjebad. I andrabadet slängde jag i lite småhärvor och en mössa jag redan hade som var nålbunden i Nornornas garns björkfärgade. Det var en jätteläcker grön färg eftersom det var grått garn från början, men den hade tyvärr bleknat lite i solen. Så jag tänkte fylla på färgen lite och nu blev den närmast gul. Jag älskar ju gult så det var ju bra. Men jag är ändå inte helt nöjd med den. Den är lite lite för lång för att jag ska känna mig bekväm i den. Men efter detta badet blev den ännu mjukare och mysigare så jag får nog behålla den. Annars hade jag en fundering på att sälja den men så blir det nog inte nu...

De två härvorna som är till vänster kommer från tredjebadet och övriga är från andrabadet. Jag kände att det fortfarande fanns så mycket färg kvar i tredjebadet att jag inte nöjde mg med det ljusgråa restgarnet i Järbo Gästrike att jag slängde i en liten härva alpackagarn i ljust beiget med. Men den tog nästan ingen färg alls. Kanske att det är svårare att färga alpacka, men jag lät det bara ligga i kallt med över en natt. Kanske hade det tagit mer färg om det värmts upp. Men det var ett experiment. Enligt Jeanette som jag var på växtfärgningskurs med för några år sedan går det lika bra med kallbad, men det får ligga i längre då. Några veckor eller månader kan vara bra. Då luktar det riktigt illa när det är klart med, om det fortfarande är växtdelar i då. Urk.

Så blev jag till slut klar med mina hanledsvärmare med som jag påbörjade i Hjärtlanda förra året. Det blev riktigt bra faktiskt. Men växtfärgningen har gett blodad tand. Helt plötsligt vill jag växtfärga allt!

Ny nålbindning

Jag har kommit igång att nålbinda igen! Det känns mycket bra. Nålbindning går lite i perioder för mig. Jag blev lite peppad av att jag sålde en del i Ale senast så jag fick lite ny inspiration. Just nu håller jag på med två mössor och ett par handledsvärmare. Handledsvärmarna började jag med i samband med marknaden i Hjärtlanda förra sommaren. De är gjorda i Létt lopi och är det arbetet jag har i min väska som får komma fram på föreläsningar och när det är lugnt på jobbet. En mössa är snart klar och är gjord av vad jag tror är handspunnet loppisgarn från Saron. Det sista schabraket är också en mössa men i ett nytt stygn. Jag såg massa bilder på nålbunda grejer i veckan och blev sugen på att testa York-stygnet. Jag hittade ett bra klipp på youtube och fick till det i stort sett direkt. Jag tycker kanske inte att strukturen är lika fin som den jag brukar göra, men det går relativt snabbt och är roligt. Den är gjord i lite grövre restgarner och blir väldigt stor faktiskt. Tror det blir en slackermössa med häng, men man vet aldrig. Kanske blir det inte bra alls, men då har jag testat iaf. Jag tror jag kommer växtfärga båda mössorna med björk så blir det förhoppningsvis lite grönt.

Om prissättning

Jag tänkte skriva lite om prissättning. Detta är ett ämne som kan engagera och uppröra många. Det tas ofta upp till debatt. Jag funderar även själv på det eftersom jag både säljer på marknader och delvis via min blogg, och tar även vissa beställningar. Det är givetvis jättesvårt att prissätta, speciellt om man gör något till en kompis eller släkting.

När jag säljer på marknader är jag oftast ganska "billig". Jag säljer främst smygmaskvirkade handledsvärmare och virkade örhängen och sånt som inte tar särskilt lång tid att göra och det går i regel inte åt särskilt mycket garn heller. Det garn jag har i mina gömmor är främst arvegods, rest-, rea- och loppisgarn. Detta gör att garnkostnaden inte blir så hög. På marknader vill jag få sålt saker och har medvetet valt att tillverka ganska billiga saker som är relativt "lättsålda". Ofta dyker det upp en åsikt att det är "oförskämt" att vara så billig eftersom det sabbar för dem som värdesätter sitt hantverk och försöker leva på det. Jag värdesätter mitt hantverk, men jag försöker inte leva på det. Dock är de extra kronorna jag får in på detta väldigt välkomna då CSN är extra snåla mot mig nu. Jag lever inte på det, men pengarna spelar ändå en relativt avgörande roll för mig. Men jag tycker dock att det är upp till var och en hur de vill prissätta. Om någon vill sälja sitt hantverk nästan gratis är det inget jag kan göra så mycket åt tyvärr. Däremot går det givetvis att påpeka vänligt att "du är alldeles för billig och borde höja priserna". Man ska värdesätta sitt hantverk men jag har full förståelse för att man ibland bara vill ha grejerna sålda.

När det handlar om beställningar tycker jag att det kan vara en annan femma. Vid en beställning blir det ofta så att nytt garn köps in och det blir att man "skräddarsyr" produkten. När jag smygmaskvirkar mina handledsvärmare gör jag det i stort sett i sömnen. Jag brukar inte behöva koncentrera mig så mycket och gör det framför tv'n eller vid dötid på jobbet exempelvis. Stickar jag en mössa på beställning tex. behövs oftast mer koncentration och omsorg. Då kan jag ta mer betalt. Det är mycket mer jobb som läggs ned på en beställning och man får ju även oftast en unik produkt som inte finns någon annanstans.

Men något man skall akta sig för är att kritisera någon för att den säljer sitt hantverk dyrt! Det är enormt förolämpande tycker jag! Som hantverkare har man rätt att värdesätta sitt hantverk högt och jag känner att man vill ju inte sälja sitt omsorgsfullt utförda hantverk till någon som inte uppskattar det ändå.

Jag har ett exempel på ett par vantar jag nålband på beställning. Jag och beställaren kom överens tillsammans om ett garn som skulle passa hennes händers temperatur och att det skulle bli en färg hon gillar. Jag fick en bild av hennes hand och satte igång att nålbinda efter den mallen. Sen tog det iofs sjukt lång tid att göra dem och jag var extremt seg. Jag kände under bindandet att jag inte var alls nöjd men när de till slut blev klara blev de kalasfina! Jag snajsade till och med till dem med lite enkla broderier på. Dock drog sig köparen ur vilket är en annan historia, så jag fick försöka sälja dem på en marknad istället. Många tittade på mina växtfärgade gula vantar med röda broderier och tyckte om dem. Precis på slutet kom så en kvinna och provade dem och sa: "De är jättefina, men jag tycker att de är alldeles för dyra". Fy vad sur jag blev! I vilket universum är det för dyrt undrar jag? Jag vet snarare med mig att det var på tok för billigt! Och hennes ton var väldigt överlägsen dessutom. Sedan fick jag sålt dem på en vikingamarknad till en kompis istället och där vet jag att de uppskattas i alla fall! Nästa gång jag nålbinder vantar tänker jag ta mer för dem. Och om det blir en beställning tänker jag ta betalat i förskott. Och visst blev de kanonfina!

Med detta vill jag säga att det är upp till mig att sätta priserna på mitt hantverk. Tycker man att det är för dyrt vill man inte ha hantverket. Visst kan jag också pruta ibland om det är till någon jag känner och jag har haft produkten liggande ett tag, men det är fortfarande jag som bestämmer.

Slutligen vill jag berätta en liten fin historia som symboliserar detta med prissättning och underskattning och hantverk väl. En bekant kontaktade mig och ville att jag skulle sticka ett par benvärmare till henne. Jag var lite ovan vid att sticka och var osäker på priset och sa att jag hittills bara sålt nålbundna grejer och att jag tar 300 för en nålbunden mössa. Det sa hon var alldeles för dyrt och jag påpekade att nålbindning är en helt annan sak och frågade henne vad hon kunde tänka sig att betala. Högst 100 kr svarade hon då och eftersom jag var lite oerfaren gick jag med på det men påpekade att hon ju får stå för garnkostnade med. Då blev hon väldigt tveksam och undrade vad garn brukar kosta. Informerade henne att det är väldigt olika beroende på material. Tipsade henne att skaffa billig akryl. Det slutade med att hon drog sig ur och skulle försöka få en släkting att förbarma sig över henne och sticka gratis. Lite fräckt tyckte jag.

Men det är verkligen svårt med prissättning. Det är en balansgång mellan att uppskatta det man gör och att vilja få produkterna sålda. Jag kommer dock att försöka uppskatta det jag gör mer i framtiden. Och dela gärna med er av era "skräckhistorier". Jag tycker att det är lite spännande ;)

Rundkrokning

Jag har kommit igång att kroka lite runt igen. Jag har krokat en del såna här handledsvärmare innan och de har än så länge inte varit någon storsäljare, har inte sålt ett enda par faktiskt, men jag gör ett försök till. Jag tycker faktiskt att de är lite snajsiga. Enkla att göra, och roliga, men effektfulla. Och annars kan de ju bli presenter.

De ser kanske inte mycket ut för världen men de är väldigt fina på faktiskt. Och både varma och sköna.

Jag håller på för fullt med att tillverka grejer till marknaden på Lärjeåns Kafé och Trädgårdar nu nästa lördag (28/4). Jag hoppas det kommer gå bra nu och att många vill komma och titta! 11-15 pågår hantverksmarknaden och det skulle visst vara nån loppis med läste jag nåt om. Det ska bli spännande i alla fall och jag är riktigt pepp på att komma igång och sälja på lite marknader igen. Jag har massa idéer på nya grejer jag kan göra. Jag och Linda ska försöka hitta lite mer marknader och sälja på. Och i September blir det Skene Marten igen och det var ju väldigt trevligt sist!

Tråkig?

Jag funderar över om jag har börjat bli lite tråkig. Jag har snöat in mig lite grand på vissa saker vad gäller mitt stash. Jag har hittat en hantverksmarknad att sälja på 28 april på Lärjeåns kafé och trädgårdar och det är ju väldans kul! Jag hantverkar för fullt inför det så mycket som tiden tillåter. Skolan tar ju lite tid med... Och så ikväll påbörjade jag ett par smygmaskvirkade handledsvärmare till i Svarta Fårets Julia. Jag har redan ett antal par att sälja och marknaden är ju en vårmarknad så kanske att mina smygmaskvirkade handledsvärmare inte är i säsong? Är jag tråkig som kör med mina enkla handledsvärmare och inte snajsar till några snajsiga stickade sjalar eller nåt. Är det fel att vara lite tråkig ibland? Jag gillar dem i alla fall och hoppas att fler gör det. Är det nån som tycker att det är tråkigt att fortsätta med ett vinnande koncept? De är nog annars min storsäljare så...


Jag har även virkat några öronhängen (det heter faktiskt så på småländska). Dessa har jag gjort i pärlgarn nr 8 och virknål nr 1.25. Det är pilligt men ganska tillfredsställande pilligt. Också enkla som skjutton men jag gillar ändå det enkla. Men så tänker jag på min "kollega" Lindas volangsjalar, muffinsmössor och sånt och känner mig lite tråkig igen. Är det ok att vara tråkig?

Lite knyppling och sånt

Jag har nio hp denna termin som skall läggas på egna projekt i hårda och mjuka material. Jag har valt att lägga några poäng på knyppling. Jag lärde mig själv att knyppla i slöjden i högstadiet och gillade det, men sedan dess har jag knypplat minimalt lite. Därför ville jag arbeta lite kring knyppling och "ungdomifiera" den lite. Knyppling förknippas främst med långa vita spetsar som får pryda små dukar och lakan. Knyppling är väldigt rogivande att ägna sig åt, men så pilligt det är! Det krävs mycket övning innan man blir något bra på det. Och det är så lätt att ändå snöa in på vita skira kantspetsar. Än så länge har jag mycket kvar att göra och tar tacksamt emot tips och idéer på knypplingsprojekt som kan passa i grundskolan! Här har jag fått till ett par tovade pulsvärmare i alla fall, men broderier och en knypplad spets på. Jag är riktigt nöjd med dem!



Annars har jag gjort några hemmagjorda julklappar i år, men dem får ni se efter jul. Och jag knypplar inte bara i skolan, utan jobbar även med trä, metall och broderar. Fullt upp och frågan är om jag verkligen kommer bli klar... Jag måste knyppla mera känner jag nu!

Medeltidsmarknad

I helgen var jag på en urmysig medeltidsmarknad i lilla Hjärtlanda utanför Sävsjö i Småland. Och det var verkligen urmysigt! Jag blev inbjuden att komma med min nålbindning till denna marknaden i vintras och jag har försökt vara riktigt ambitiös och nålbinda massa sedan dess men det har gått sådär om jag ska vara ärlig. Jag har ju aldrig tid... Men att komma iväg på något sånt här är verkligen inspirerande så jag ska nog nålbinda mer nu efter detta. Jag behöver ju få till ett litet lager. Men jag sålde en del ändå. Jag sålde ett nyckelband (mest kitsch för mer modernare medeltidsmänniskor;) ), ett par handledsvärmare, en nålbindningsnål och två härvor växtfärgat garn. Den ena härvan var en liten jag färgade nu i somras, den andra var en av min vän Lindas garner som jag fått med mig. Handledsvärmarna var dessa jag gjorde tidigt i våras och hon som köpte dem var en trevlig kvinna som sålde riktigt fina tovade saker, och hon var och klämde på dem 3 ggr innan hon till slut köpte dem. Och de satt verkligen som en smäck på henne! Kul att mina saker kan hitta sin maka så! Lena sålde lite med, och även om resan inte gick ihop sig för fem öre så var det en supermysig marknad och det var kul att komma iväg lite! Helt klart värt det! Här är lite av vad marknaden och Hjärtlanda hade att bjuda på för oss:




Hjärtlanda bjöd både på riddare, en medeltidskyrka och en slottsruin. Mys!

Annars har skolan börjat nu och jag känner att det blir mycket den här terminen. Vi börjar med klädsömnad och det är inget jag ägnat mig så mycket åt hittills i mitt liv. Men det är ju något jag gärna vill vara bra på så det är bara till att sätta igång och öva! Jag ska nog presentera mina framtida sömnadsprojekt i veckan,

Väskan!

Här har vi mästerverket! Ok, en van sömmerska kan hitta mängder av veck, rynkor och sneda sömmar där de inte ska vara, men eftersom jag inte har någon sömnadsvana är jag väldigt nöjd! Modellen är egen men jag har tittat på min vanliga svarta väska från HM för att få fram måtten, och försökt efterlikna den till en viss del. Jag har använt ett tyg köpt för 30 kr på Stadsmissionen (som jag har massor kvar på), bomullstyg från skroten och ett bilbälte till den. Bilbältet hämtade jag en måndagmorgon på en bilskrot här på Hisingen. Sedan har jag applikationer, maskinbroderi, potatistryck och knappar på den med för att piffa till den lite. Den var kul, men pillig som attan att göra. Det gick bra ända tills dragkedjan skulle på. Det var lagom kul att försöka sy genom 6 lager bomullstyg plus ett lager bilbälte på vissa ställen, ganska kraftigt sådant, och försöka få till snygga hörn tredimensionellt. Men efter lite pill blev det helt ok. Jag har använt den i två dagar nu och fått en del komplimanger för den. I måndags redovisades våra tre förvaringsprojekt och förutom denna och tygpåsen i gult gjorde jag ett enkelt virknålsfack i ikeatyg som fyller sin funktion. Det var roligt att sy och spännande att arbeta utifrån projekt man själv tycker passar för skolslöjden.


Jag håller även på med ett projekt i stickning på 4 hp där jag ska försöka utveckla min stickteknik till att sticka efter mönster (recept), i hålmönster, med fler färger som bildar motiv och efter engelska mönster. Jag tycker att stickning är lite knepigt för jag tappar maskor hela tiden och gör lätt fel. Därför tyckte jag att jag behövde bli säkrare på denna teknik. Jag började med att testa flätstickning och hittade ett mönster i boken Pulsvärmare av Birgitta Adolfsson. Jag tycker de blev riktigt bra faktiskt! Det är inte tjejen på bilden som stickat pulsvärmarna.


Och idag hade vi krokning i skolan. Jättekul! Jag som kan kroka kände mig ganska självsäker och fick möjlighet att hjälpa mina trevliga kursare och det var kul. Men så fick vi testa två nya tekniker som jag inte testat innan. Gallerkrokning och snäckmönster blev det och det var skojigt! Snäckmönstret blev jag riktigt förtjust i faktiskt! Så här ser vi ytterligare en provlapp. Hu!

I övrigt försöker jag lägga på ett kål med träbiten nu. Idag har jag sågat bandsåg till skåpet och i morgon blir det mer svep.

Smygmaskvirkning!

Jag tänkte att jag får väl avsluta min trilogi av inlägg om mina favorittekniker, dvs de tekniker som är "min grej". Jag började med nålbindning, sedan följde krokning, och nu kommer ett inlägg om smygmaskvirkning.

När jag för ett par år sen fick garndille och förkovrade mig i det mesta garnrelaterat sprang jag även på tekniken smygmaskvirkning. Jag shoppade på mig fyra begagnade nålar på tradera och satte sedan förra hösten igång med att smygmaskvirka. Jag läste inte på så mycket innan utan körde mest på med samma handfattning som vanlig klassisk virkning och det blev ganska bra.


Här har vi de första handledsvärmarna jag virkade, som ju vid närmare granskning är väldigt ojämna och inte alls särskilt fina. Men de är sköna och jag fullkomligt älskar det garnet! Marks & Kattens Safir superwash i en härlig grön färg som jag köpte för 20 kr nystanet på Evelyns mode & hemslöjd i Gnosjö, dvs där mitt föräldrahem ligger. Tyvärr finns den färgen inte längre och mitt garn är nu uppvirkat. Men nog om det! När jag sedan började läsa på lite insåg jag att man enligt vissa skall hålla virknålen helt annorlunda. Man skall liksom i engelsk stickning (eller vad man nu helst kallar det) kasta garnet runt virknålen med höger hand, och sedan dra nålen rakt ner. Så gör inte jag. Jag håller garnet runt vänster pekfinger och krokar med virknålen precis som vanligt, vilket jag tycker funkar bra och blir snyggt. Dock har jag fått höra muntligen av en kvinna i Sjuhäradsbygden (där smygmaskvirkning är traditionellt) att man måste göra på det andra sättet. Men jag gillar inte måsten så jag skiter i det. Men jag har dock märkt att det kan bli lite knivigt med fler färger då det blir lite för hårt virkat. Men jag får väl öva.


Virknålen man använder är oftast en specialnål som är lite formad som handtaget på en sked, vilket man även tillverkade dem av förr. Ett gammalt namn på tekniken är även just skedvirkning. Jag har numera tre smygmaskvirkningsnålar. Av de fyra jag köpte på tradera som var av två olika modeller har jag gett bort två stycken till vänner. Jag har även köpt en i aluminium från Swelogent när jag gick på folkhögskolan. Den jag har använt mest är den högra på bilden som är en av traderanålarna i trä och jag älskar den! Ångrar nästan lite att jag gav bort dess make till Ida;) Nålar kan man köpa från bl.a. Slöjdmagasinet och på Borås textilmuseum. Nästa gång jag är där får jag nog köpa en. Jag har dessutom pratat med tillverkare Åke i telefon, och han är väldigt trevlig!

Jag har sedan jag kom igång med att smygmaskvirka gjort ett antal handledsvärmare som jag gett bort och jag har även sålt en hel del. De är sjukt enkla att göra, går snabbt och blir, om jag får säga det själv, jäkligt snygga! Så jag kommer nog göra många fler.

Det finns inte mycket litteratur om smygmaskvirkning. Jag har själv boken som heter just Smygmaskvirkning och är skriven av Kerstin Jönsson, och det är nog den enda på marknaden som handlar primärt om denna teknik. Den är bra, har mycket mönster på främst vantar men även lite mössor och strumpor, och innehåller fina bilder. I denna använder man sig av omkastningstekniken. I en annan skrift som tar upp smygmaskvirkning gör man däremot som "vanligt". Det är den tidigare nämnda (i krokningsinlägget) Virka med ullgarn av Berit Westman, som innehåller en beskrivning av tekniken samt mönster på två par vantar och en mössa. I övrigt har jag inte lyckats hitta mycket mer litteratur. Det finns ett häfte som heter Gammalvirkning skriven av Inger Johansson som jag inte har införskaffat ännu. Den finns också att köpa hos Slöjdmagasinet. Lite då och då kan man springa på mönster på vantar och mössor virkade med enbart smygmaskor i "vanliga" stick och virkböcker.

Än så länge har jag bara gett mig på att smygmaskvirka handledsvärmare och mössor, men jag tänker att strumpor nog skulle bli bra med. Så det ska jag göra någon dag när jag får tid. Jag använder nästan uteslutande ullgarn i olika tjocklekar. Entrådigt lite tjockare garn såsom Eskimo är riktigt mysigt. Här är en mössa jag virkat i det.


Är det någon mer där ute som smygmaskvirkar? Hojta gärna! Vore kul att veta:)