#dagenslagningnovember 2.0

Jag vill bara meddela att jag idag har kört igång #dagenslagningnovember igen. Jag har (fortfarande) en megastor lagnings- och fixhög som behöver göras något åt och varför inte göra det nu i november? Det är ju en så sjukt mörk och tråkig månad ändå och laga är ju rätt mysigt. Jag tänker att det kommer bli något återkommande. Jag har startat med att sy några langettstygn på en krage där tyget fransat upp sig i sömmen. Monki så klart. Kass kvalitet. Som vanligt. Så, vem är med på en lagning om dagen i november månad?

Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Köp mer trasigt!

Ja, ni hörde, eller läste egentligen, mig rätt. Här kommer ett tips från coachen. En bra idé är faktiskt att köpa trasigt på loppis. Jag ska berätta varför. Och då vill jag först återkomma till den gamla klassikern: alla kan sy! Har du gått i svensk skola har du haft slöjd och alltså kan du sy. Om inte någon haft totalt undermålig slöjd i skolan är sömnadskunskaperna befintliga och då går det mesta att fixa. Och har man inte de där baskunskaperna inom sömnad på grund av inte gått i skola i Sverige (eller övriga Norden eller Baltikum) kan man faktiskt lära sig att sy. Om man vill. Så fick jag det sagt. Igen.

Det här skulle nog få en hel del att rynka lite på näsan och inte bli så pepp av. Jag ser något helt annat faktiskt! Jag ser potential. Jag ser ett par vintagebyxor av god kvalitet som bara gått upp lite i sömmen. Jag ser en enkel lagning medelst maskin och så har man ett par skitbra och snygga manchesterbyxor. Ja, jag vet att bilden är kass men ni fattar principen. Att sy ihop en söm som gått upp är bland det enklaste man kan göra. Om man har symaskin. Men det går ju att göra det för hand med. Så klart.

Att ett och annat hål slinker förbi i sorteringen är inga konstigheter egentligen. Det är svårt att se allt. De större organisationerna får in enorma mängden som ska sorteras så jag kan bara tänka mig att det är ett pressat schema. Det händer då och då att jag hittar ett plagg second hand som är lite trasigt. Gillar jag det hindrar det inte mig alls att köpa det. Jag tycker också att det är helt ok att påpeka det och standard är då att ett avdrag görs. Vissa butiker har 20% som policy men ibland blir det mer. Eftersom jag har lite koll på saker kan jag också argumentera för om jag tycker det bör dras av mer, om plagget faktiskt är av lite kass kvalitet och kanske kommer behöva lagas igen. Jag brukar inte bli ifrågasatt. Jag är inte snål, det går ju till en god sak, men jag resonerar som så att hade skadan uppmärksammats av sorterarna hade plagget nog rensats ut och antagligen bränts. Då kan ett avdrag vara rätt gentilt för att jag ska tycka det är värt att laga. Som shortsen ovan. Ovan är ett stort hål och under är inget hål. Det tog kanske två minuter att laga. 

Syns det när jag har dem på mig? Nej, så klart. Shortsen kostade mig 20 kr på BjörkåFrihet och de är assköna. För mig var det jäkligt värt att köpa dem och laga. För visst är det bättre att de blir lagade och får användas vidare av mig än att de bränns? Jag tycker min matchning är lite fulsnygg dessutom. Det matchar ju nästan men ändå inte riktigt. Sånt som jag gillar. Jag har köpt en hel del trikåplagg med småhål som är en enkel biff att laga och en och annan skavank stör inte mig. Och det är ju helt ok att lagningar syns. Att laga sina kläder är något att vara stolt över!

Och apropå lagningar har jag faktiskt för en gångs skull kommit på en lysande idé om jag får säga det själv!Jag blir så avis på alla andras smarta idéer men nu är det faktiskt jag som kommit på nåt. Jag fnular lite på den fortfarande och får berätta vidare en annan gång, men det har med lagningar att göra kan jag säga! Jag ber om att få återkomma.

Älska hata Monki!

Jag älskar Monkis kläder! Det finns så mycket snyggt. Men jag hatar också Monki. Verkligen. Jag hatar deras kvalitet och jag hatar att kläderna går sönder hela tiden. Eller, de är trasiga och defekta när de är nya helt egentligen. Det tycker jag är ett mått på hur mycket snabbmode de är. Monki ägs av H&M och kollar man dem i appen Good on you får de omdömet "it's a start". Det kunde vara sämre alltså.  De har gjort vissa bra val vad gäller miljö genom att använda ekovänliga material som återvunnen bomull samt att de jobbar med att minska utsläppen av växthusgaser. De är upp emot 80% transparenta vad gäller sina leverantörer och de använder inte päls, dun eller angoraull t.ex. Så länge allt väl men det duger faktiskt inte.

Förra året gjorde jag något jag inte borde kanske. Jag köpte fyra nyproducerade klänningar från Monki och samtliga fyra var defekta på ett eller annat sätt som jag skrev om här. Jag valde att behålla dem eftersom jag inte ville skicka tillbaka dem, vänta på återbetalning och beställa igen och då riskera att de skulle ta slut. Det enda jag fick var 20% rabatt på mitt köp och tre klänningar att laga. En av dem var ganska rejält defekt och fick kräva lite sykirurgi. Jag tycker inte det är rimligt att det ska vara så.

I vintras fick jag en leverans av min personal clothing dealer med bl.a. två klänningar och en kaftan från Monki. Samtliga tre var oanvända och bara tvättade. Och kan ni tänka er, två av dem var defekta. Kaftanen hade en förslitning i tyget jag fick laga och den ena klänningen var öppen i sömmen, precis som en av dem jag köpte förra året var. Sykirurgi krävdes igen. Jag köpte dessutom en kaftan i facebookgrupp som jag insåg var fel modell så jag sålde den vidare i samma facebookgrupp, aldrig använd av mig. Den var också defekt visade det sig. Jag blev inte förvånad. Tidigare i år hittade jag ett hål i min favoritkaftan och jag har en klänning som gått sönder vid knapparna två ggr. Båda från Monki. Den här kassa kvaliteten vittnar tydligt om att det produceras för mycket, för snabbt och med för kassa villkor. Och det är inget jag vill stödja. Om jag någon gång ska köpa nytt snabbmode igen kommer det inte bli från Monki. Rent etiskt är det garanterat inte bättre att handla från Kappahl eller H&M t.ex., men där har jag inte haft samma "tur" med de defekta plaggen i alla fall, i mitt förflutna. 

Faktum kvarstår dock att jag tycker att väldigt mycket från Monki är skitsnyggt. Jag kommer garanterat vilja ha Monkikläder igen. Tur att jag bara handlar second hand då. Det känns nästan som att jag litar mer på second handbutikernas kvalitetskontroll än på själva företagens. Och det kan få vara ok med ett hål här och där om det är begagnat tycker jag. Jag kan ju laga. Och inga fler grisen i säcken via nätet heller helst. Det är käckare om jag kan granska plagget själv först. Som med den här koftgrejen jag hittade på Smyrna second hand i våras. Skitsnygg men lite nopprig i kanten. Den kostade 50 spänn och jag har en noppmaskin som gjorde ett hyffsat bra jobb i detta läget. Och det blev ju faktiskt skitsnyggt ihop med snyggskjortklänningen från Rino.se. Så med detta vill jag bara säga: livet är för kort för kass kvalitet.

Jag har testat Repamera!

Det här är inte ett reklaminlägg eller någon form av samarbete. Jag har inte blivit tillfrågad. Som vanligt gör jag bara reklam för sådant jag själv gillar här på bloggen. Och jag gillar Repamera. Jag tycker det är ett lysande koncept som jag velat testa på länge. Och nu har jag äntligen fått chansen. Jag brukar nämligen laga mina grejer själv och har liksom inte haft en anledning att skicka iväg något, inte ens bara för att. Men jag gillar verkligen konceptet! 

Repamera föddes 2017 när Henning Gillberg (årets second handprofil 2020) slogs av en snilleblixt när han tyckte att det saknades logistiktjänster för reparationer, och startade därmed en, Repamera. Till en början var det en lokal tjänst där Henning själv cyklade Malmö runt och hämtade upp kläder som skulle till skräddaren, för att sedan september 2017 vara rikstäckande och ta emot kläder på postorder. Och det är det jag tycker är så lysande! Man gör helt enkelt så att man går in på hemsidan repamera.se, scrollar fram de plaggen man vill laga i rullistan, lägger in hur mycket och vad som ska lagas i kundvagnen, skickar iväg, betalar direkt eller tar en faktura. Sedan kan man välja på att få en påse skickad till sig eller skriva ut fraktsedel och paketera plaggen själv. Det kostar lite porto men det är det ju värt!

Så till saken. För snart tre veckor sedan drabbades jag av en stor sorg. Under en liten utflykt med byrackan till fastlandet sade det ritsch när jag skulle ta på min kära Kånken. Jag har haft den i 13 år och den har varit med om mycket! Jag har fått laga den med fallskärmsjägarlagning tidigare och min plan är ju att den ska hålla i minst 13 år till. Men ritsch. Som synes gick hela jäkla remmen av! Jag blev verkligen deprimerad och mailade Repamera samma dag och frågade om det gick att laga. Det skulle de lösa och jag fick vara Kånkenlös i ett par veckor. Jag fick tid att skicka in paketet onsdag 21 juni, det kom fram till dem några dagar senare och i onsdags fick jag ett mail om att skräddaren började. Dagen efter hade jag ett paket från Repamera att hämta ut. Det tog alltså en dag för dem att laga och skicka tillbaka till mig. Det kan man kalla service! Och tur med postgången.

Sen är det ju alltid trevligt att få så här fina leveranser. Ett litet band gör ju det hela lite festligare. Två veckors leverans är det enligt deras hemsida, och i mailet jag fick härom dagen stod det att plaggen ska vara tillbaka hos en inom fem dagar från det att skräddaren börjar. Här tog det en dag. Jag är nöjd. Plaggen blev det förresten. Vi passade även på att skicka med partnerns shorts som hade en jobbig gylf som ville åka ner hela tiden. Vi har testat att trycka till kläppen men inte fått till det och han har fått hålla på med snören och grejer för att hålla den uppe vilket han var trött på. Den behövde helt enkelt bytas och sorry, sånt gör inte jag. 

Jag gör det mesta i lagningsväg men jag inser mina begränsningar. Visst skulle jag klara det men med säkerligen inte med det bästa resultatet och då hade jag bara dragit mig för det och då hade shortsen antingen legat i högen eller få fortsätta användas med snöre. Så det passade ju bra att vi skulle skicka till Repamera nu. Det blev superbra. Gylfen åker inte ned och det är toppenbra gjort! Dragkedjan var grå tidigare, men vem bryr sig om den är svart numera? Ingen förutom jag kommer väl titta honom i skrevet ändå?

Och ja, när man lagar saker är det smällar man får ta att det inte blir precis som innan. Följer man Repamera i sociala medier vet man de har det mesta som behövs i lagningsväg i alla de kulörer. Men det var väl lite mycket begärt att de skulle ha remmen till min Kånken i rätt brun. Det blev svart. Inte mig emot alls, jag gillar att skylta med mina lagningar! Man statuerar ett gott exempel då. Och visst blev det toppen! Även om jag hade kunnat göra det själv betalar jag gärna för att någon annan gör saker bättre ibland. 

Vi tar en bild till på skönheten. Finns det något vackrare än en riktigt välanvänd Kånken? Personligen tycker jag att det här är ryggsäckarnas ryggsäck. Vadderade remmar och axelband och skit, det här den enda ryggsäcken jag tycker har varit helt bekväm. Svettiga ryggar och skit är bara att glömma med en Kånken. Och den håller verkligen bra. Jag menar, 13 år och jag har verkligen använt den mycket! Tretton år till som sagt, det är min plan.

Så, jag är toppennöjd med Repamera! Jag misstänkte ju att de skulle vara bra det var därför de fick äran att laga min Kånken. 707 kr kostade det totalt. Dragkedjan kostade 229 kr, Kånken 399 kr och frakten gick på 79 kr. Jo, det är klart att det skulle kosta mindre om jag hade gjort detta själv men det är så värt  att betala för tjänster som blir bra gjorda och det här blev verkligen bra! Jag lagar det mesta själv men den här gången fick Macheal göra det. Visst är det härligt när man får ett namn på den som utfört jobbet! Det här är inte fast fashion. Det här är cirkulärt, personligt och bra. Och titta, jag har sex månaders garanti på lagningarna med! Jag gillar Repamera och kommer garanterat anlita dem igen.

Hur länge är det värt?

Tidigare har jag skrivit om att kläder håller sämre idag än vad de gjorde förr av olika anledningar. Kortare fibrer och glesare väv är två av anledningarna. I detta inlägg kan man läsa mer. Jag har nu kommit hit där jag lagar mer än vad jag gjorde förr. Kanske inte mer som i fler plagg, jag är fortfarande kass på att få tummen ur, men jag lagar liksom längre. Och mer. Sådant som förr fick gå hädan har jag nu gett mig på, om och om igen. 

Det här är söndagens skörd för övrigt. En lagning, den som har fått en broderad spindel, är en Monkikaftan jag köpt i en facebookgrupp och den är det nog ingen som ifrågasätter men övriga lagningar är tunnslitna leggings från Indiska som jag har som stapelvara. Förr när de blev tillräckligt tunnslitna, efter några ihopnästningar vid innesömmen på låren, kasserades de. Och jag köpte nya. Jag använder dem i stort sett dagligen så det får vara värt det. Men det stör mig att det går massa hål i inre lårområdet när resten är ok! Nu tycker jag det är värt att lappa och sy små kluster i vallgravsform. Eller hur ska jag beskriva dem. Lagningarna håller rätt bra ändå och jag kan använda dem flera gånger till. Typiskt värt!

Här har vi en annan grej jag tyckte var värt. Jag fick överta en klänning av min personal clothing dealer i vintras som är väldigt tunnsliten. Den är även väldigt tvättpåverkad av sköljmedel men let's not go there. När jag fick den var jag tveksam eftersom den var blå och I don't do blue egentligen. Men jag tycker den sitter bra och jag gillade den! Jag hittade dock en del hål i den, speciellt i mitten på blommorna, i det rosa, vilket är lite lustigt. Jag har lagat den synligt med broderier för att jag kan liksom! Jag kommer nog laga den ett tag till. Det är ju helt klart värt att förlänga livet på ett plagg så här tycker jag!

När vi ändå snackar lagningar har kajsnordin på instagram startat en initiativ att man ska fixa en grej om dagen, lite som min #dagenslagningnovember från i höstas. Jag är inte sen att haka på eftersom jag vill få min hög att minska. Hittills har jag fixat ett par örhängen, en hoodie och ett riktigt tunnslitet linne som nog snart behöver fixas igen. På bilden är dagens fix. En höftväska jag köpte för massa år sedan på Indigo här i Göteborg som jag älskade men hann använda väldigt lite innan jag blev för tjock. Nu kan jag använda den igen med hjälp av lite väskband och ett spänne. Väldigt nöjd! Man kan hitta initiativet under hashtaggen #engrejomdagen. 

Vad som är värt att laga eller fixa är väldigt individuellt. Höftväskan var också värd det. Jag tycker dessutom att mina leggings är jättemycket värda eftersom jag använder dem så mycket. Men vet ni vad jag inte riktigt orkar? Det är strumpor. Jag har hittills dragit gränsen där. Jag pallar helt enkelt inte att sitta och stoppa tunna bomullsstrumpor utan de får gå hädan när det är alldeles för stora hål i dem. Och det känns faktiskt helt ok. For now. Numera använder jag dem längre i alla fall. Förr fick de passera så fort ett hål uppstått men nu är jag inte så knusslig. Men jag vet att många lagar sina slitna gamla skräpstrumpor. Jag apploderar er. Jag är inte där än. Men jag kan kanske bli! Vart går din lagningsgräns?

Konsumtionspyramiden

Idag ska vi snacka konsumtionspyramiden. Jag tar inte på något sätt åt mig äran för den. Jag har inte kommit på den, jag har inte gjort illustrationen, jag försöker bara leva efter den. Illustrationen har Johanna Leymann gjort på den tiden hon hette Nilsson. Man får gärna låna hennes illustrationer och dela dem, så länge man hänvisar till henne. Delningsekonomi helt enkelt. Bilden är inte min, jag bara lånar den. Jag har hämtat den härifrån och här man också kan läsa mer om just konsumtionspyramiden. Om man vill det.

Så, konsumtionspyramiden är din vän i vardagen som du alltid ska förhålla dig till. För även om man inte är som jag, dvs en sån som knarkar kläder i alla dess former, så behöver vi faktisk ett och annat nytt ibland. Eller, "nytt" menar jag då. Så, säg att du behöver, eller för den delen, får lust på, ett par nya sandaler. Vad gör du då? Så här menar jag!

1. Använd det du redan har. Har jag redan ett par sandaler? Ja just det, jag har ju ett par sandaler från ett par år sedan som funkar alldeles utmärkt så jag använder så klart dem detta året också. De funkar ju fortfarande. Vi köper redan alldeles för mycket nya textilier, kläder och skor så det kan vara nog. 80% av ett plaggs klimatpåverkan sker vid produktionen och med tanke på hur lite vi använder våra plagg är det rätt orimligt att vi springer och köper nytt hela tiden. En t-shirt används i snitt 30 ggr. Inte rimligt. Använd det du redan har, om du kan. Det är det allra bästa.

2. Dela. Ok, de sandaler jag redan har funkar inte av någon anledning. Finns det några andra sandaler i min närhet jag kan låna då? Har min kompis med samma skostorlek något par som hen inte använder? Då är saken biff! Annars kan jag kanske hyra ett par? Det finns en hel del hyrtjänster för kläder. Om just sandaler är topp tio på uthyrningsbara plagg vet jag inte. Men kanske en klänning? Eller en kavaj? Man måste ju faktiskt inte äga det man använder. Då delar man helt enkelt på livslängden på plagget med andra människor. Lite som med en hyrcykel. Eller, vad sägs om att byta med någon? Om jag får dina sandaler får du min paljettväska? Klädbytardagar, stora som små, är något jag verkligen gillar. Mina bästa tips på hur man ordnar en egen har jag här. 

3. Laga och uppdatera. Om jag inte hittar några sandaler att dela på får jag väl ta mina gamla ändå då. De har ju lossnat lite i sulan med det går ju faktiskt att laga! Kanske kan jag limma på den själv? Annars finns det ju faktiskt sådana som försörjer sig på detta. Enligt illustrationen ovan, även den från Johanna Leymann, sparar man över 30 kg i koldioxidutsläpp av att laga ett par läderskor jämfört med att köpa nya. Skomakare finns, tack och lov, fortfarande lite överallt. Skräddare också, om man börjar spana efter dem. Har man ingen sådan i närheten kan man alltid anlita Repamera, som jag för övrigt rekommenderade till en kollega idag, utan att ens ha testat dem själv. Eller så kan man göra det som jag är skitdålig på, dvs vårda skorna eller plaggen redan från början. Särskilt med skor jag kass. Och som sista utväg, om plagget är helt kört kan man alltid återbruka och göra något annat av det. Det är jag däremot helt ok på. Slänga ska man i vart fall inte göra!

4. Köpa second hand. Det här är jag riktigt bra på. Dels tycker jag ju att det är roligt att handla begagnat och dels så vet jag ju att det är det bästa. Second hand i första hand. Och Johannas illustrationer funkar så bra så tar en till. En nyproducerad jacka har lika mycket klimatavtryck som 394 stycken begagnade! Det är rätt sjukt. Då tycker jag inte det finns någon anledning att köpa nytt. Jag har blivit riktigt bra på att hitta det jag vill ha eller behöver begagnat. Det gäller bara att inte ha så bråttom och att veta vart man ska leta. Sellpy och favoritloppisar, som jag för övrigt brukar tipsa om här, är dit jag oftast vänder mig. Och ja, det finns faktiskt second hand i min storlek också. 

5. Köpa nytt. Ok, då i allra sista hand kan man få köpa nytt. Säg att jag verkligen behöver ett par sandaler och jag hittar inga på annat sätt. Men då finns det i alla fall bättre val man kan göra. I första hand tycker jag man ska kolla efter hållbart och schysst producerade grejer. Veganska skor eller vegetabiliskt garvat läder kanske? Jag har fastnat för Duckfeet som är det sistnämnda. Sedan ska man fundera över vad man kommer använda, om det håller god kvalitet och akta sig för snabba modetrender som snart flaxat förbi. Jag är ingen basgarderobsmänniska men jag vet vad jag gillar och vad jag kommer gilla om fem-tio år. Köper jag något jag verkligen vill ha och gillar kommer jag använda det länge och vända mig till min egna garderob innan jag letar efter någon annat. Och så var vi tillbaka på ettan. Kanske är konsumtionspyramiden en cirkel egentligen?

Och när jag funderar på det så har jag faktiskt funderat på ett par "nya" sandaler, ett par mer chunky. Ja, jag har redan sandaler och behöver egentligen inga "nya", men jag är sugen på att spana lite på begagnatmarknaden. Att spana utan att köpa är också kul! Så det tänker jag ägna kvällen åt nu.

Vad är det värt?

Härom veckan fick jag hem ett par nya vandringskängor från Sellpy. Mina förra jag köpt på Björkå Backaplan har gått sönder och jag är faktiskt osäker på om det går att laga dem på ett bra sätt. De har liksom spruckit på sidan av sulan på ett par ställen och tar in vatten. Kanske skulle det gå att gegga på någon plastic padding eller något men jag chansade inte då jag ändå kände att jag behövde ett par lite mer rymliga med en lite mindre slät sula. 

Jag kör i 99 fall av hundra second hand i första hand så det blev de här för 200 spänn. Jag är väldigt nöjd med mina vandringsskor (också från Sellpy faktiskt) av märken Salomon så jag blev väldigt glad att jag hittade ett par i lite högre modell också. Jag går mycket dagligen och mycket i skogen med hunden. Så så här ser de alltså ut. Väldigt fint skick och för det priset alltså! Tyvärr saknade de innesulor men det är ju en enkel biff att fixa så det var ju bara för mig att fixa ett par nya sulor. Jag googlade runt lite och föll för ett par av märket Meindl eftersom jag ville ha en ganska enkel sula, inte i ull (typ enda gången jag inte ville ha ull), och behövde inga krusiduller för ett vettigt pris. Meindl gör också vandringskängor så det kändes ju vettigt. Jag insåg rätt snabbt att sulor kostar en del. De här var förhållandevis billiga men med frakt gick de på mer än vad själva kängorna kostade. Men jag behövde ju sulorna så det fick bli så. Men ja, det kändes lite skumt att ett par enkla innesulor kostar mer än ett par rejäla vandringskängor, på gott och ont. Nu köpte jag ju dem second hand så det är ju inte riktigt applicerbart eftersom man kan komma över riktiga kap i andra hand. Och det gillar jag ju. Men det här fick mig ändå att tänka.

Ett par vandringskängor från Salomon kostar i regel från en tusenlapp och uppåt vilket jag alltså inte betalade för de här. Det skulle inte kännas särskilt konstigt att köpa sulor för 200 spänn till ett par så dyra skor men det känns lite märkligt ändå att sulorna kostade mer än själva skorna. Och det är ju faktiskt inte helt omöjligt att komma över ett sko i kängmodell för 200 spänn. Särskilt inte på rea. Och det är ju inte sulorna som är för dyra utan skorna som är för billiga. Det är väl därför vi är så ovilliga att lägga lite pengar på våra befintliga plagg antar jag. Man kan ju lika gärna köpa ett nytt plagg eller par skor! Detta är en inställning vi måste släppa. Vi måste ta hand om det vi har i första hand och köpa nytt, vare sig det är second hand eller nyproduktion, i andra hand. För miljöns vinning är det alltid värt att laga!

Så här visualiserar Johanna Leymann (fd Nilsson) det. Tänker man på miljön i första hand och ekonomin i andra hand, är det alltid värt att laga. Jag minns ett avsnitt av Ecofashionista från ett par tre år sedan där Angelica pratar om att byta en trasig dragkedja i ett par stövlar hos en skomakare. Jag kollade runt lite efter priser och det ligger i regel mellan 249 - 450 spänn för en dragkedja. Hon konstaterade att, eftersom hon då ville byta båda dragkedjorna så det är samma på båda stövlarna, skulle det kosta långt mer än vad hon betalat för stövlarna. Och det är nog många som backar då. Men nej, det är inte dyrt att anlita en skomakare. Det är skorna som är alldeles för billiga! Mitt råd är att bara köpa sådant man tycker är värt att vårda och reparera. Kanske är det mer värt att köpa ett par jeans från Nudie för över tusenlappen och få dem reparerade (de gör ju det gratis) i flera års tid än att köpa ett par från t.ex. Ellos för 399 kr varje år eftersom det kan vara ungefär så länge de håller. I slutändan lönar det inte sig att köpa billigt om man hela tiden behöver köpa nytt pga kass kvalitet när Nudie har en så pass förmånlig lagningsservice. Den borde fler ta efter tycker jag!

Men jag ska inte sitta här och säga att det inte är värt att laga jeans från Ellos. Sambons har lagts många timmar på och nu behöver de en omgång till då hålen blir fler och fler. Men jag lagar på. Miljön vinner ju ändå på det. Och mitt hantverkskunnande Och har du hittat din favoritmodell hos någon billigare kedja är det förhoppningsvis värt för dig att laga dem, även om de inte var så dyra. Det är faktiskt helt ok att lagningen kostar mer än själva byxan, om du frågar mig i alla fall. Det finns skräddare över hela landet och får man inte nys om någon bra kan man alltid skicka till Repamera som är en skräddare online dit man skickar sina kläder eller skor. Som jag önskar att jag kom på den lysande idén! Så ska man vara krass skulle jag ha försökt laga mina kängor innan jag bytte ut dem. Dåligt av mig. För ja, det är värt att laga. Värt för vår planet! Tänk på det.

Vatten på min kvarn

I våras begick jag en hållbarhetssynd och okynnesköpte fyra klänningar från Monki bara för att jag ville och kunde. Jag upptäckte Monkis kaftaner lite efter alla andra och har sedan dess fått leta upp dem på begagnatmarknaden. Inget problem för mig eftersom jag ju föredrar begagnat framför nytt men i våras kände bara att allt var så trist och kände att jag för en gångs skull inte ville leta och hitta begagnat efter alla andra utan unnade mig en ny kaftan. Och med denna även tre andra kaftaner/klänningar eftersom "jag ändå skulle beställa" och jag kände liksom att jag var värd det eftersom våren varit så tråkig. Ja, jag tröstshoppade helt enkelt vilket jag verkligen inte förespråkar. Man kan ju säga att karma tog mig eftersom alla fyra klänningar var defekta. En hade en lång och tydlig tråddragning, en hade ett litet hål och en defekt i tyget på ryggen, en hade en lös hank och en hade ett megahål vid en söm. 

 

 

Jag gnällde om att Monki har kass kvalitet och försökte deala med dem. Det gick sådär. Jag inte var sugen på att skicka tillbaka eftersom åtminstone en av dem var helt slutsåld och jag misstänkte att fler kunde bli slutsålda så jag ville inte ta risken att missa plaggen. Jag var dessutom tvungen att beställa mina plagg igen om jag ville ha nya hela plagg och då ligga ute med massa pengar eftersom det skulle dröja åtminstone två veckor innan jag fick tillbaka pengarna för de trasiga plaggen. Det tyckte jag var skitdålig service vilket jag också talade om för dem och behöll mina trasiga plagg. Jag fick då i alla fall 20% tillbaka av priset på hela min order vilket var någonting i alla fall. Och så lagade jag plaggen. 

De här klänningarna, hur fina de än är, förde ändå en viss bismak med sig eftersom jag totalt utan behov okynnesshoppade nyproducerat vilket är inte min grej. Det kändes liksom som att kosmos försökte säga mig något och jag kände att nyproducerat från ett företag som ägs av H&M och luktar fast fashion lång väg. Jag ska helt enkelt hålla mig borta från det. Jag fick ju inte heller så jättebra vibbar av Monki. Alltså, jag älskar verkligen deras kläder rent stilmässigt då de har mycket oversize i snygga modeller och mycket färg och mönster. De har också väldigt bekväma plagg. Jag kände dock att kvaliteten lämnade en del att önska även om folk runtomkring mig sa att de aldrig haft några problem med defekta plagg. Min erfarenhet var ju ändå att fyra av fyra var kass och det lämnar sina spår även fast jag tänkte att jag kanske hade otur. 

En liten faktaruta om Monki då. De ägs som sagt av H&M group och har funnits sedan 2006. De är i grunden systerföretag till Weekday och Cheap Monday (som ju inte finns längre) vilka tre företag blev uppköpta av H&M 2008. Monki är en svensk kedja men de har inte kundservice på svenska märkte jag vilket är lite märkligt. Deras första butik öppnade 2006 i Göteborg och de har idag butik i 20 olika länder. De marknadsför sig gärna som lite extra hållbara genom att meddela att all bomull i deras kläder är lite bättre. Bomullen är antingen ekologisk, BCI eller återvunnen tydligen och visst, det är väl bra. Vidare om man läser på deras hemsida berättar de att de inte använder päls, regnskogsprodukter eller pvc bl.a. och det är också bra. Monki i Göteborg och Stockholm är dessutom HBTQ-certifierade vilket också är viktigt och bra. Visst finns det mycket bra med Monki.

Men kolla här. Här är en av de klänningar jag köpte av min personal clothing dealer i veckan. Den var oanvänd och bara tvättad. Det är exakt samma fel på den som på en av dem jag köpte förra våren och det är ju bara för dåligt! Jag fick verkligen vatten på min kvarn vad gäller Monkis kvalitet. Den är kass helt enkelt. Men kan man förvänta sig något annat när vi snackar fast fashion? För det är ändå vad det är. Läser man om Monki hos Good on you kan man se att de är en bit på väg genom bl.a. ekologisk bomull och djurvälfärd och de är ändå hyfsat transparenta i sin produktionskedja. Men deras enorma sortiment, många kollektioner och billiga priser är ändå belägg nog för att det är fast fashion och tanken är inte att plaggen ska hålla i evigheters evighet och då är de inte bättre sydda än så. Slöjdläraren i mig mässar om min trasiga söm att "Det är därför man ska sicksacka kanterna!". 

Nu kan ju som bekant jag sy. Alla kan ju det. Jag har redan lagat klänningen. Ok, vi snackar inte perfektion här men klänningen är användbar, vem ser egentligen lagningen utan att syna klänningen i kanten och vad gör väl det om det syns att jag lagat den? Jag gillar min klänning ändå och man kan ju säga att jag återigen lärt mig att jag inte ska köpa nyproducerad fast fashion. Det gjorde jag i och för sig inte heller eftersom klänningen var i andra hand. Fast den var oanvänd. Men ni fattar poängen. Kläder idag har ingen bra kvalitet och då är det lika bra att köpa begagnat. Det är liksom inte befogat att öpa nytt för det håller inte måttet ändå. Vill man ha kvalitet kan man lika gärna sy själv.

En insikt

Så här en bit in i januari har jag drabbats av en insikt om mig själv. Det är att jag behöver piskan. Alltså, jag behöver något som driver och piskar mig för att få något gjort. I november hade jag en utmaning som gick ut på att göra minst en lagning eller fixning om dagen. Det funkade finfint och jag fick massa gjort. Så kom december: jag fick två grejer fixade. Två. Det var för kasst.

Jag fick i alla fall tidigt kortat ärmarna på den här skjortklänningen som jag köpte i slutet på november i Fancy Fatshion. Enklast möjliga, sprätte bara bort manschetterna, sicksack och en enkel fåll. Bättre än innan när ärmarna var jättelånga. Det behöver inte vara så avancerat och modestrikt hela tiden.

Så, 21 december förlängde jag något istället. Tidigare under året köpte jag en fräsig väska i Circle of clothes. Jag hade dragit ut remmen så mycket det gick men tyckte ändå den var för kort. Jag kände mig inte bekväm. Och jag kan inte med att ha väska annat än tvärs över kroppen. Eller "crossbody" som det tydligen heter. Påfund. Vi hade i vart fall väskband i fräsiga färger på jobbet så det blev orange. Ja, jag vet att det är jävla dåliga bilder men det får duga för nu. Lovar att återkomma med den mer representativ.

Japp, det var allt då. Men lagningshögen har ju bara växt så jag behöver nog ha en #dagenslagningfebruari med. Och mars. Och april. Och maj kanske... Ja ni fattar. Får skärpa mig nu. Jag återkommer på temat.

Och btw, två grejer. Att köpa second hand på facebook och andra delar av nätet var naturligt nog grejen förra året. Och det gjorde jag kan jag säga. Den andra är att storskjortan på bilden som är från igår ingick i en fin stilutmaning. Det blir stilutmaning nästa vecka med! Jag kommer återkomma på det temat också.

November är slut - men inte lagningshögen

Min lagningshög tar nog aldrig slut. Och jag har nog inte plats för alla kläder i klädkammaren om alla är lagade eller rena samtidigt. Maximalist javisst. Men min garderob är ju en del i cirkeln som ständigt är i förändring. Det får vara bra så. Och under november har jag lagat eller ändrat 36 plagg/grejer. Inte så illa va? Vissa dagar har jag lagat flera plagg och man kanske tycker att jag borde ha lagat fler men vissa plagg har jag faktiskt fått laga flera gånger. Det har blivit mycket leggings kan jag avslöja. När väl mina leggings började håla sig var det som att det aldrig tog slut. Och leggingsen är faktiskt mitt, ett av dem, dåliga samvete. Jag använder dem i stort sett varje dag och till slut går de ju sönder så jag förbrukar några par om året. Jag har köpt några par på Sellpy men annars blir det nästan bara nyköp, och även om jag använder dem länge så är det inte så länge som jag vill. Och så fort jag gör en lagning går de sönder några dagar senare igen. Nu har jag hittat en lagning, för det finns ju inga rätt och fel, som funkar. Lagningarna håller rätt bra och de är rätt kul att göra. Inte supersnyggt men det blir ju ändå rätt najs med fler och små kratrar som dyker upp. Det är värt att ha ett prickigt skrev för det. Fyra par leggings har i alla fall lagats, i olika omgångar. Det är väldigt mycket bättre än att köpa nya. 

Desto roligare lagningar är mina småkryp. Hål, och även fläckar, kan lätt döljas med en spindel. Jag har nu insett att spindlar har åtta ben, och inte sex som mina spindlar oftast fått tidigare, och visst blir de wonky men det gör inget. Ibland vill jag att de ska synas men ibland vill jag ha mer diskret och väljer en matchande färg. Jag är verkligen inte så himla bra på fritt broderi men det gör liksom inget. Jag gillar när det är lite spretigt och inte så perfekt och ju mer jag gör desto nöjdare blir jag. Vi ska se om jag inte kan utöka repertoaren av småkryp i framtiden. För fler sådana här lagningar och fläckdöljningar lär det bli.

Men jag blev ändå lite löjligt nöjd med tusenfotingen över en defekt/tråddraging i tyget på mina loppisharemsbyxor. Så fler tusenfotingar får det nog bli i framtiden! Just den här sortens lagningar gillar jag särskilt mycket för övrigt. Jag gillar att sitta och småpula framför tv'n så mycket mer än att sy snett vid symaskinen, för snett blir det. Jag är inte alltid så noga. Jag kan dock meddela att tillfredsställelsen över det lagade plagget är lika stor, vare sig det är en pytteliten spindel eller en bytt dragkedja.

Men så har jag ju bytt dragkedja på en av partnerns jackor med. På fulvis. Jag fick tips om att klippa bort piggarna på den trasiga dragkedjan och sy på en ny med trestegssicksack. Ok, det var lättare sagt än gjort eftersom jackan är skräpig fast fashion och är sydd så att man inte riktigt ska kunna byta dragkedjan ens på fulvis. Och i och med detta blev jag återigen påmind om varför jag avskyr fast fashion så mycket! Det är inte meningen man ska kunna laga så klart. Meningen är ju att man ska köpa nytt. Men jag går inte på den lätta och lagar på. Så, jag har som sagt mer att laga och jag kommer nog fortsätta en hel del i december. Så om du har en sådan stor lagningshög som jag, eller berg kanske är mer korrekt sätt att uttrycka det, kan jag verkligen rekommendera att utmana sig själv så här. När man väl har börjat är det liksom svårt att sluta. Så laga på!

Den förhatliga Black Friday är över

Men tyvärr fortgår fortfarande Black Week. Och så ska det visst vara någon form av Cyber Monday på måndag med... Vad jag tycker om Black Friday är väl inte så oväntat. Jag tycker det är skräp! Som sagt så överkonsumerar vi ändå så det räcker och julhandeln är riktigt läskig. I år kan vi väl ändå sluta oss till att det inte blir julafton med tjocka släkten. Black Friday behövs inte för vi kommer inte kunna ses ändå och då är väl julklappar sekundärt? Min mamma, som ändå rätt mycket traditionalist, sa för ett par veckor sedan att det blir ju ändå inte att vi ses i år så då skippar vi julklappar och kan sätta in pengar till välgörande ändamål istället. Lyssna på mamma! Vi kan väl klara oss utan 1000 julklappar ett år i alla fall och istället passa på att mysa med dem vi kan och får träffa?

Jaja, jag fattar i år med att rean kan vara viktig för många, att de som i vanliga fall inte har råd med det ena och det andra faktiskt kan köpa det de behöver, mycket billigare denna dag. Got it. Men Black Friday kom jäkligt olämpligt i år när vi ändå inte ska springa i butiker. Jag hoppas verkligen inte det var någon trängsel igår. Nätshopping fick faktiskt duga i år. Och liksom förra året gjorde jag en liten koll på vilka som hakade på och sålde sig till den svarta dagen. Lindex, Indiska och Kappahl hoppade givetvis på och hade rejäla erbjudanden. H&M nöjde sig med att ge rabatt till sina medlemmar. Sedan kan ju vem som helst bli medlem när som helst dock... Nudie var på liksom förra året och liksom förra året är jag besviken. Däremot höll Haglöfs fanan högt i topp med att stänga sin försäljning i år igen samt att Dedicated körde Plant Friday och planterade träd istället. Bra där.

Nu blev det här lite av en upprepning av förra årets inlägg med intet nytt under solen men jag tycker inte att Black Friday ska få så mycket mer uppmärksamhet. Dock reagerade jag på att både Dots'n'bows och Pow Studio, som jag skrivit här om innan, hakade på Black Friday. Alltså, när det gäller småskaliga företag kan jag dock se en poäng i att ha lite drives då och då. All försäljning är viktig och där kan de ändå fylla sin funktion med att någon som egentligen inte har råd att handla faktiskt till slut kan få köpa ett efterlängtat plagg som kommer användas hela livet. Nog så. Och slutligen ska jag dock erkänna att jag för första gången någonsin föll för "riktg" Black Fridayrea och köpte kläder! Fast fashion till och med! När jag kikade in på Indiska såg jag att de hade 30% på allt. Mina leggings sjunger på sista versen så jag passade faktiskt på att köpa två par i olika modeller som används under olika säsonger. Ja, jag är ett as. Men jag står för det. Jag använder leggingsen varje dag och tills de ärbeyond repair. Och de mest hållbara kläderna är ju de vi använder. Så, då var den bekännelsen över och snart är den här hemska svarta veckan över! Lägg ner Black Friday nu!

Circular monday - den vita dagen i november

Så var snart Circular Monday till ända, dvs dagen som 2017-2019 hette White Monday. Men det är ju cirkulär ekonomi och konsumtion det handlar om så det är väl ett lämpligt namnbyte. Jag skrev ett inlägg om dagen förra året i bloggen som jag hänvisar till istället för att upprepa. Handla second hand, hyra, laga och låna handlar det om i alla fall. Och så är det ju en reaktion mot överkonsumtionen kring Black Friday. Jag har för övrigt skamlöst lånat bilden från circularmonday.com.

Jag har inte shoppat någonting idag kan meddelas. Springa i butiker bör man ju inte göra nu ändå och jag har inte heller handlat något i andrahand på nätet, även om jag har spanat lite. Och erbjudanden har funnits. Erikshjälpen har t.ex erbjudit 20% hela dagen på secondhand.se. Sedan så kan man ju konstatera att det inte behövs några erbjudanden för att göra rätt idag så länge man inte shoppar i onödan och ser till att eventuell handling blir cirkulär. För att hitta alla samarbetspartners är det bara att klicka in på hemsidan. Alltid second hand i första hand ni vet.

För att uppmärksamma denna dag har jag som sagt inte shoppat nåt men haft enbart second handköpta eller lagade plagg på mig, det bara blev så, och även lagat ett par leggings. Det dyker visst upp fler och fler hål i dem och jag fortsätter laga. De här kommer jag inte ge upp på länge. Det känns gött att även laga enkla vardagsplagg så här. Och nu ska jag nog ändå spana lite på second handkläder på nätet. Bara för att det är kul.

Att verkligen ogilla elastan

Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!

Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!

Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt. 

Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?

Halvlek i #dagenslagningnovember

Nu har det gått 15 dagar i november. Nu ska jag alltså ha åtminstone 15 lagade eller fixade plagg lagda till handlingarna. Jag tar #dagenslagningnovember på största allvar och tänker inte misslyckas. Mitt inlägg om själva utmaningen har lästs 683 ggr och det är många. Tyvärr har jag inte sett 683 lagningar där ute men de flesta kanske lagar i lugn och ro i sin egen kammare och basunerar inte ut det på sociala medier? Jag har sett att några joinat mig men poängen var ju att utmana mig själv och få grejerna lagade, hur ensam jag än skulle bli. Och jag lagar på med fanan i topp.

Dag ett gjorde jag faktiskt två, om än väldigt anspråkslösa, lagningar. Jag hade tappat en knapp i kappan första dagen på minisemestern på schlätta och den fick vänta en hel vecka på att bli isydd igen. Och när jag ändå höll på förstärkte jag en annan knapp som hängde lite på sniskan i en annan kappa. Båda kapporna är köpta second hand. Den ena har jag köpt dyrt i en facebookgrupp och den andra har jag köpt billigt av en kompis. Båda är trevliga plagg. 

Energin är ju lite olika olika dagar och man kan ändå konstatera att lagningar kan ta tid och ork. Mitt jobb är rätt ansträngande nowdays så ibland blir det riktiga små fislagningar. Den minsta jag gjort är en väldigt snabb ihopnästning av en slitning på en tröja jag använt jättemycket. Men det räknas också! Den är för övrigt också köpt second hand.

Lite omsömnad har det också blivit. Jag hade en klänning, eller tunika egentligen men den är klänning på mig eftersom jag är så kort, som jag inte riktigt kom helt överens med. Jag tyckte kanske att den var lite i kortaste laget samt att den liksom slimmade sig fast i mina leggings så den kröp upp och korvade sig. Men jag har så mycket klänningar så den var inte oumbärlig. T-shirts är däremot inget jag har mycket av så det var ju lämpligt att korta av klänningen då. Det blev himla bra faktiskt!

Jag måste också säga att jag blev himla nöjd med min containerfyndade hoodie. Jag skäms inte över att jag dumspter dive:ar ibland och den här har legat och väntat på en ny dragkedja sedan förra året. Jag är inget fan av att byta dragkedjor direkt men en fullkomligt i övrigt funktionell hoodie bör få leva vidare. Dragkedjan var den enda som fanns i rätt längd så det blev en röd. Min slöjdlärare från universitetet vänder sig troligtvis i sin grav vid närmare titt på mitt hantverk men det syns fasen inte på! Jag är nöjd och som vanligt är det bättre att det blir gjort än att det blir snyggt. Jag har använt den en hel del sedan makeovern. 

Dagens lagning var rätt omfattande ändå. Min lite-kallare-höst-fast-inte-riktigt-vinter-kappa hade gått sönder i fodret, släppt i min fuluppläggning av ärmarna samt att jag tyckte att den saknade en knapp enligt mig. Alltså det skulle inte vara en knapp till men jag hade velat ha det. Jag gillar inte när det är för öppet för långt upp så man fryser om snippområdet. Fodret i den här historien är skitsyntet som bara fransar sig så jag ville sy på en lapp. Det enda fodertyg jag hade var en snutt jag hittat hemma hos min mormor någon gång efter att hon gått bort. Så den är också återbruk. Och att det blev en annan färg spelar ju ingen roll. Sedan tidigare har jag också ersatt hanken som var en kedja som lossnat med andra kedjor från några loppisfyndade små angry birds (byrackan gillar angry birds). Jag sydde även äntligen på den där agraffen jag köpte för två år sedan, längst ner under knapparna. Att det alltid ska ta sån tid att få tummen ur. Men jag tycker det blev rätt bra ändå!

Hittills har det blivit 19 lagade eller ändrade plagg. Inte så illa! Jag har bl.a. bytt dragkedja på fulvis på sambons gamla skräpjacka så han numera har en ok hundjacka. Jag har även gjort synliga lagningar, lagatskor och leggings. För att nämna några. Jag har dock insett hur himla mycket jag hatar att laga fast fashion! Kläder idag görs inte för att de ska kunna lagas. Ibland känns det som att de med mening sys så att de verkligen blir helt omöjliga att laga! Men det hindrar inte mig. Då får man fullaga på sätt som skulle få sömmerskan att blekna. Men jag gillar det! Jag är klart övertygad om att jag kommer klara den här utmaningen fint! Och kika in på hashtaggen #dagenslagningnovember om ni vill se fler av mina lagningar!

Det är inget skämt att inte kunna sy

Jag har märkt en grej. Det finns någon form av stolthet i att man inte kan eller är dålig på saker. Man ska göra en grej av det. Fast bara om man har snippa då. Inte om man har snopp. Då kan man ju det mesta. Jag lyssnade på en handarbetspodd en gång i tiden där, framför allt den ena av dem i podden, skulle uttala allting fel och sedan skratta åt att hon inte kunde uttala det. Hela tiden. Det var inget som var särskilt intressant att lyssna på. Och nu har jag snappat upp att det finns en grej, någon form av stolthet i att man inte kan sy. Förra året skrev jag att vi alla, som haft svensk slöjd i skolan, bör kunna sy. Om inte slöjdundervisningen varit helt katastrof ska man kunna sy efter sju år med slöjd i skolan. Jag brukar inte låta mina elever gå vidare utan att i vart fall ha lärt sig grunderna. Om inga exceptionella omständigheter råder ska man klara av att lära sig sy i skolan, och allvarligt, att sy är fasen som att cykla eller simma. Har man en gång lärt sig grunderna ska man ändå kunna fixa det mesta basic. Annars är det är lätt att snappa upp igen med hjälp av youtube.

Ok, jag kastar ingen skugga på dem som tycker att de inte kan sy, eller som inte heller är intresserade av att sy, men jag reagerar ändå på att det har blivit någon form av status i att slänga sig med uttalanden som: "Jag kan inte sy, inte ens om mitt liv skulle hänga på det!". Men kom igen, det kan väl ändå inte vara sant? Så du menar att du hellre skulle slänga dig i ett brinnande hål än att sy en raksöm på en symaskin? Du väljer alltså att dö? Tillåt mig tvivla. Och här hörrni, här sticker jag ut hakan. Att kunna sy i en knapp, att laga, att enkelt lägga in eller sy upp, det bör alla kunna klara. Till och med du. Det är faktiskt rätt basic. Jag blir alltid så förvånad när jag ser säljannonser i diverse facebookgrupper där det står: "Jag säljer dessa då de tyvärr är för långa för mig.". Jaha, men det är väl inget problem eller? Det går att lägga upp byxorna. Att korta dem är faktiskt rätt lätt.

Och nejnej, återigen, jag skammar ingen. Jag fattar om man inte är intresserad nog eller tycker att man inte är kunnig nog. Det senaste kan man lätt göra något åt dock. Det är bara att göra det! Ju mer man syr, desto bättre blir man. Enkel psykologi. Och vill man då inte själv sy, då finns det faktiskt andra som vill det. Kanske har man någon i ens närhet med symaskin, kunskaper, vilja och tid som kan hjälpa en. Annars finns det faktiskt de som lever på det. Sömmerskor finns typ överallt, det är bara att söka. Visst kostar det en liten slant men det är i alla fall billigare än att köpa nya byxor. Och jag antar att man köpte dem för att man ville ha dem. Lätt värt. Och läser man nu och tänker: men jag kan ju inte, jag vill ju inte, jag vågar inte etc, och råkar jobba på samma jobb som jag, då kan man ge byxorna som behövs kortas eller tröjan med sömmen som behövs sys ihop till mig. Jag har nämligen en väldigt fördelaktig deal med att jag lagar och du köper vin till mig. Tjänster och gentjänster helt enkelt. Jag kan lätt utöka den dealen till min bekantskapskrets med. Hojta bara!

Slutpoängen är, det är inget att skämta om att du inte kan sy. Jag fattar om du inte vill, men kan kan du. Jag antar att du vill agera hållbart och inte bara använda och slänga eftersom du läser min blogg? Då är faktiskt att laga och ändra vägen att gå. Sy måste någon göra så det kan lika gärna vara du! Eller jag. Mmen då vet du vad det betyder! Och hur går det med #dagenslagningnovember? Tackar som frågar. Det går fint. Jag ligger i fas.

Utmaning: en lagning om dagen i November

Har du liksom jag en megahög med kläder som ska lagas hemma? Jag gillar ju egentligen att laga, särskilt när det är klart! Den tillfredsställelsen, när jag förlängt livet på ett plagg, är rätt oslagbar! Men jag är ändå så kass på att få tummen ur...

Jag såg dock att Johanna Nilsson och hennes kompanjon Jennie gav sig på att göra en lagning om dagen i oktober. Lysande tyckte jag men upptäckte det några dagar in i oktober och då går det inte att hoppa på! Jag är en sån som måste vara med från början. Att läsa bok tre i en bokserie först eller att se uppföljaren innan film nummer ett är inte ett alternativ för mig! Därför bestämde jag att det får bli i november istället.

Så, under varje dag i november ska jag göra minst en lagning från min megalaghög! Och ja, det kommer räcka månaden ut. Jag har även konstaterat att fix gills med eftersom jag har en del plagg som inte är trasiga men behöver ändras till förmån för min form. Så, det är novembers utmaning. Det kommer bli små och stora lagningar och fix, alla räknas! 

Är det någon mer som är med mig? Kom igen nu, det är bara att få tummen ur, det är därför jag skriver här på bloggen! Då går det liksom inte att backa ur. Där kan ju folk kommer hålla koll på mig så jag sköter mig. Jag kommer även rapportera på instagram. Och nu tror jag att jag snor någon annans citat men det får jag för det är så bra; det är bättre att det blir av än blir snyggt! För det viktigaste är ju att plaggen blir lagade och använda än att man använder några konstens regler. I lagning finns det ju inget rätt eller fel ändå.