Materiallära är livsviktigt!

När jag gick ett år textilt hantverk på folkhögskola ingick det en kurs i materiallära. Jag tyckte det var jättespännande! Där fick jag bl.a. lära mig att bomull inte blir rent i 40 grader utan att bomullskläder kräver minst 60 grader för att bli rent. Tvättar man det i 40 krymper plagget gradvis över en tid istället. Därför ska man alltid köpa ett bomullsplagg i en storlek för stort och tvätta det i 60 direkt så det krymper klart. Nu handlar ju jag nästan bara second hand så jag räknar med att det redan är färdigkrympt i tvätten. Och då behöver jag inte vara så knusslig med om jag tvättar det i 60 grader heller. En av de fina grejerna med att handla second hand. En av många.

Men det här med olika material, det behöver man verkligen hålla koll på. Man behöver veta vad man gillar och hur det funkar på ens egen kropp innan man köper det. Ett plagg i polyester skulle förvisso kunna sitta superbra på mig i provrummet men jag vet att jag inte kommer gilla att bära det. Om jag ska köpa ett plagg i 100% rayon behöver jag ju också veta vad rayon är för något. Jag kan avslöja att rayon egentligen är viscose, alltså en cellulosafiber. Just rayon brukar vara vävd och ska efterlikna siden. Det är nog många som inte vet vad rayon är och en del hade kanske misstagit det för syntet och skippat det. Den här klänningen har ett helt fantastiskt fall och är inte det minsta syntetig. Därför gäller det att läsa på lite för att inte gå på nitar eller missa grejer. 

Ska man handla kläder av bomull tycker jag också att det är viktigt att man vet vad man köper. Man ska veta att man köper uttorkning av stora områden, att inte alla får rent vatten att dricka och föroreningar av odlingsområdena där odlarna blir sjuka. Om man inte köper ekologisk bomull då. Då är det bara det där med vattnet man köper. Jordbrukskemikalier och konstgödsel används inte vid ekologisk odling av bomull. Om man inte handlar second hand då och bomullsplaggen redan finns i cirkeln. Det är det bästa.

Det gäller dessutom att ha koll på om plaggen är av vävt eller stickat tyg. Jag har köpt en del plagg via facebookgrupper, Sellpy och Tradera det senaste då loppisbesöken uteblivit en längre period. Även om material och mått står väl utmärkt i annonsen behöver man veta hur plagget beter sig när man har det på sig. Ett visst bystmått är liksom inte likadant i ett plagg av vävt tyg som i ett av stickat tyg. Stickat tyg är nämligen stretchigt vilket inte vävt är och för mig som har en mer fyllig form spelar i alla fall det roll. Om inte det vävda plagget innehåller elastan då, men det gör få av mina plagg. Om det är bra bilder i annonsen kan jag dock oftast se om det är stickat eller vävt tyg. Den är en av mina superkrafter. Och jag undviker oftast syntet. Jag höll förresten på att köpa en skjortklänning i polyester i helgen. Jag hade nämligen för mig att just den klänningen var i viscose men det visade sig senare att den var i polyester. Säljaren var dock schysst och lät mig hoppa av. Mitt råd är dock: skriv alltid ut material i annonsen! Jag blir omåttligt provocerad om det inte står nämligen. 

Att bli bra på material sker dock inte i en handvändning. Och man behöver inte heller bli så nördig som jag som ofta kan känna i fingrarna vad det är för material. Jag har flera gånger imponerat på partnern med det. Men olika materialblandningar och olika kvaliteter på materialen kan göra det knivigt. Se därför alltid till att kolla materiallappen. Och läs på. Boken Slow Fashion innehåller ett utmärkt materialschema med tillhörande information. Böckerna Wow - jag kan bidra och Om att utbilda unga i hållbar textil, som jag skrivit om tidigare, innehåller också materialskolor värda att kika på. Helena Bäckströms slöjdsida har en bra sida med material samt att Naturskyddsföreningen har en kortare genomgång på sin hemsida. Det finns garanterat fler där ute samt att gamla textilböcker, såsom Hemmets handarbetslexikon, innehåller mycket bra. Men om du vill börja någonstans kan du börja med Slow Fashion. 

Men först av allt ska du komma fram till vad du gillar och trivs i, både vad gäller material, plagg och stil. Sedan ska du leta på second hand efter det tycker jag. Och efter det ska du nörda in dig ordentligt och en hel värld öppnas.  Om du vill. Och nu när jag googlade runt hittade jag en hel 7.5-poängskurs i textil materiallära vid Högskolan i Borås. Den låter väldigt spännande! Och lockande!

Något är riktigt galet med dagens priser på kläder

En sak har slagit mig. Att kläder är för billiga vet vi ju redan men de är ju galet billiga idag! När jag var liten kunde man få tag på en billig vanlig t-shirt för 39 spänn. Det kan man fortfarande. I tonåren hade jag en rätt ordinär röd långärmad t-shirt från JC som jag använde väldigt mycket. JC har gått i konkurs men jag minns att den kostade 79 kr. På H&M's hemsida idag finns det en vanlig långärmad t-shirt för 79.90. Kläder kostar alltså lika mycket idag som när jag var barn och tonåring. Det är ju helt galet med tanke på att det är över 20 år sedan! Kläder har alltså egentligen inte stigit i pris, sådär i allmänhet. Visst, ett par Dr Martens kostar mer idag än när jag var tonåring (jag köpte ett par för 175 kr när jag var 14-15 men det är en annan historia) men en klänning eller t-shirt hos våra fast fashionkedjor kostar alltså inte mer. Vad är det frågan om?

Är man bra på matte och gillar siffror kan man säkert hitta någon form av formel för hur priserna har stigit sedan 1997, men jag är inge bra på sådant. Men vi kan ju symbolisera detta med något jag förstår, dvs glasspriser. En Magnum mandel kostade år 1997 12 kr. Idag år 2020 kostar samma glass 24 kr. Priset är alltså dubbelt så mycket som det var för 23 år sedan. Det gäller definitivt inte kläder kan jag säga. Jag köpte som bekant lite fast fashion i våras, vilket jag bittert fick ångra. Jag köpte bl.a. en fin klänning/kaftan för 300 kr. Min skolavslutningsklänning i årskurs åtta eller nio vad det nu var kostade 299 kr. En kronas skillnad alltså. Klädindustrin hänger ju inte med! Och det är helt galet. Och kvaliteten har ju bara blivit sämre med åren.

Så låt oss göra ett litet nedslag i historien. 1953 startade Per-Olof Ahl en kappaffär i en källare i Kallebäck Göteborg, dvs Kappahl. Jag har bott i Kallebäck för övrigt. Det är trevligt. Konceptet för Kappahl var redan från början att kappor och andra kläder skulle säljas till marknades bästa priser, dvs priser som alla skulle ha råd med. En kappa skulle inte få kosta mer än 139 kr vilket skapade ramaskri i branschen och en konkurrent ingen hade räknat med. Det var givetvis kilometerlånga köer utanför butiken och ett år efter uppstarten omsatte företaget mer än fyra miljoner kronor. Det ska enligt dagens pengavärde vara över 60 miljoner kr och kappan i fråga skulle ha kostat en bit över 2000 idag. En kappa för 139 kr är inte så lätt att få tag på kanske men jag har faktiskt inte köpt någon kappa för 2000 heller någon gång. Även om det är fullt rimligt. Men det säger nog egentligen mer om mig än om Kappahl. Men något som var totalt bisarrt för 70 år sedan är fullt rimligt idag och där kan man även se att priserna dessutom har sjunkit! För visst kan man hitta en snygg kappa för mindre pengar än så?

Jag har varit inne på det förr men det tål att sägas fler gånger. Kläder måste få kosta! Jag tycker att man ofta stöter på kommentarer som: "men de var så billiga så det gör inget om de går sönder inom ett år", om ett par skor t.ex.. Men det gör det ju, om vi har miljön som insats! Jag fattar att man har olika möjligheter och olika ekonomi men vem har sagt att det är en mänsklig rättighet att få köpa billiga kläder egentligen? Kläder behöver vi, och som ensamstående förälder t.ex. är det knivigt att få det att gå ihop om man ska ekipera en hel barnaskara själv. Men. Där måste vi bli bättre och börja se på kläder på ett helt annat sätt. Det finns liksom andra lösningar än att springa och köpa dyrt och nytt. Vi kan ärva, låna, köpa second hand, sy om, laga och sy själv t.ex.. Back to the roots helt enkelt. Men vem har tid med det egentligen? Och där kommer jag oftast till samma punkt i mina tankar. Det är fel på samhället vi lever i och det är inte nyttigt för oss med denna stress, press och tidsbrist. Japp, dålig stämning blev det, jag vet. Men vi kan ju i alla fall göra det lilla för ett steg i rätt riktning. Min uppmaning är att du nästa gång du behöver ett plagg av något slag kikar på second hand istället för nytt. Det är en bra början. Och någon gång måste vi väl ändå nå peaken för fast fashion?

Vill man läsa mer om Kappahl och deras historia rekommenderar jag kapitel 2 i Modeslavar av Moa Känrstrand och Tobias Andersson Åkerblom. En mycket intressant bok! Jag har gjort någon form av recension av den i det här inlägget. Och en annan grej: hörrni, vad blev det av Overshoot day i år? Jag får nog anledning att återkomma till den dagen.

Lagning i tv

Att jag vurmar för att laga mina kläder är knappast någon nyhet. Att jag även gillar synliga lagningar är rätt tydligt. Ett litet tips så här på kvällskvisten är att kolla in lagningsskolorna i tv4:s Nyhetsmorgon som återkommit ett par gånger.

Vid tre tillfällen har Kerstin Neumüller nämligen varit där och visat finfina sätt att laga kläder på. Ni hittar dem allihop här. Och Kerstin Neumüller är ju hon som skrivit boken Lappat & lagat som jag skrivit om här tidigare. Den är riktigt bra tycker jag och väl värd att investera i. Det är t.ex. i den jag hittat min favorit langettstoppningen som jag visat tidigare.

När Kerstin var med i mars visade hon för övrigt en teknik jag tänker utöka min repetoar med härnäst, nämligen fallskärmsjägarnas söm. Jag har fått en nötning i ett veck i min över tio år gamla Kånken som behövs lagas, och jag tror denna söm blir perfekt! Här hittar du det klippet.

Men bra initiativ tv4! Mer sådant tack! Finns det någon annan bra lagnings-tv tro? Någon lagningskarantän blir det inte för mig eftersom jag går till jobbet varje dag, men snart har jag i alla fall semester! Då ska det bli laga av.

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.

Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.

Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.

Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

Boktips #6: Modeslavar

I veckan har jag läst ut boken Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom. Boken, som beskrivs som ett reportage om en industri med mycket att dölja på baksidan, kom ut 2016 på Leopard förlag. I tolv kapitel kan vi läsa reportage med beskrivningar av textilindustrin i Asien, men även på lite närmare håll från oss då det görs en återblick till 1900-talets textilindustri i Borås samt att vi kan läsa om den förre VD:n för H&M och hans "erövringar" på den brittiska landsbygden. Det visar sig att han äger en hel by bl.a. Och det är faktiskt de kapitlen jag tycker är mest intressanta. Kanske för att det är lite mer close to home, men kanske även för att jag inte kände till så mycket om detta innan. Att vi mer eller mindre hade sweatshops i Sverige på 1900-talet är kanske inget som är så vida känt.

Boken har i övrigt som sagt specifikt koncentrerat sig på Asien och innehåller reportage från Burma, Kambodja och Bangladesh. Och det är inte bara textilindustrin som tas upp utan även den smutsiga läderindustrin med kromgarvning och allt vad det innebär i miljö- och hälsofara. Det står t.ex. i boken att Hazaribag i Bangladesh, som är ett centrum för lädergarvning, rankades 2013 som en av världens tio giftigaste platser, i samma liga som Tjernobyl alltså. Det är ju helt galet! I boken intervjuas även textilarbetare som varit med i Rana Plaza-katastrofen 2013, hur de upplevde katastrofen och hur deras liv är idag. Inte som före olyckan kan man konstatera.

Det är en väldigt gripande och intressant bok. Jag blev ofta upprörd och förfärad när jag läste den och lärde mig mycket, även om jag sedan tidigare vet mycket om textilindustrin i Asien. Och skrämmande reportage om detta anser jag dock att man inte kan få för mycket av. Man blir liksom inte fullärd och om man har ett intresse för hållbart mode och textilindustrin är detta helt klart en bok man ska läsa. Men. Om det är någonting jag ska framhålla som lite negativt med boken kan jag tycka att en korrläsning till hade varit på sin plats. Den innehåller tyvärr en del språkfelaktigheter och stavfel. Det går dock att bortse ifrån.

Boken finns fortfarande att köpa i pocket på Bokus och Adlibris för 55 kr. Så passa på att göra det om du ännu inte gjort det, eller låna den på bibblan.

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.

Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.

Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!

Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

Boktips #4 - Om att utbilda unga i hållbar textil

Så, ännu en bok genomläst på jobbet. Det finns faktiskt ganska många böcker som berör hållbar textil när man väl börjar leta. Denna har ett lite mindre töntigt namn än den förra jag läste, dvs Om att utbilda unga i hållbar textil och den kommer från Stilmedveten. Den fick beställas på on demand-tryck och den är en handbok för lärare eller andra som just ska utbilda unga i hållbar textil. Den innehåller kortare reportage och flera texter som författats av olika personer, som t.ex. en student och en bloggare. De tar upp mer handfasta metoder och olika flödesscheman som jag tror skulle tilltala unga. Sedan har vi de där klassiska inslagen som en genomgång av olika miljömärkningar och materialskola med olika fibrer, men här tycker jag att det är relativt väl genomgånget, jämfört med denna bok. Syntetfibrer behandlas även här, vilket uppskattas!

Det finns även ett viktigt reportage om sweatshops med bilder. Jag har märkt när jag undervisar att eleverna blir väldigt påverkade av just sådana reportage som t.ex. i serien Sweatshop. Något som hela tiden återkommer i boken är rekommendationen att man ska ha en gemensam garderob genom att låna och byta kläder med varandra. Detta tror jag är nyckeln när man ska få elever att gå över till en mer hållbar livsstil. Och sist men inte minst - det finns även konkreta lektionsförslag, som t.ex. att man ska dela upp sin klass i två mindre grupper där ena ska sy så många tygpåsar som möjligt under en viss tid och och andra gruppen ska istället fokusera på ett så noggrant resultat som möjligt. jag tänker mig att detta kan leda till intressanta diskussioner i klassrummet.

Dock är inte detta bara en bok för lärare och andra som undervisar. Jag tror att många skulle kunna ha nytta och glädje av denna handbok. Det kanske inte är så mycket nytt i den bara, om man kan sitt hållbara mode. Men den uppskattas i alla fall av mig! Den finns både som pdf och att beställa från Konsumentverket.

Boktips #3 - Wow - jag kan bidra

Så heter boken jag ska behandla idag. Jag har haft den som jobblektyr mellan varven när jag haft någon kort stund då och då att sitta ned. Jag erkänner, jag tycker faktiskt att boken har en lite töntig titel, även om just det är budskapet. Att man kan bidra. Och ett viktigt budskap så klart. Undertiteln är "ditt val att förbruka textil gör skillnad" och så är det ju så klart. Boken känns som att den riktar sig mot skolungdomar, vilket givetvis tilltalar mig eftersom jag är slöjdlärare.

I boken, som är en handbok, talas det om att den är en guide för att ta ett steg närmare en mer hållbar framtid. Det görs genom att författaren, Annika Dahlström, delar med sig av sina egna tips såsom att konsumera medvetet, minska konsumtionen, vårda, vädra och laga och att sy om bl.a. Det finns en klassisk infodel om olika textilfibrer, det står om ekologisk odling och några märkningen av textilier tas upp.

Jag tycker dock att det finns några lösa trådar som aldrig riktigt följs upp. T.ex. skriver författaren inledningsvis att hon är övertygad om att hon fått cancer pga ett par byxor. Ok, ingen förklaring till det alltså... Hon skriver dessutom under rubriken "syntetiska textilfibrer" att de kemiskt skapade fibrerna är skadliga för natur och hav men att det inte tas upp i denna bok. Hon hänvisar istället till sin blogg. Är inte det en lös tråd så säg?! Och om nu, vilket jag ändå får känslan av, denna bok är riktad mot lite yngre människor, är det inte typ dödsviktigt att de faktiskt förstår vad syntetiska fibrer egentligen är (plast) och hur jäkla dåliga (extremt jättemycket) de är för både människor, djur och natur? Jag hade inte skippat den delen.

Missförstå mig inte, det är en bra bok. Den är tydlig och lätt att ta till sig. Kanske är den dock lite för basic och luftig för mig. Den tillför mig liksom inget nytt (förutom massa frågor om byxor och hudcancer) och vilket ju i och för sig känns skönt. Då vet jag att jag har rätt bra koll på det här.

Boktips #2 - Gränslösa kläder

Ibland kan man råka på en pärla till bok på jobbet som bara står där i hyllan och väntar på en! Det gjorde jag när jag för ett par år sedan hittade Gränslösa kläder av Sverker Lindström. Det har dröjt tills nu innan jag haft tid och möjlighet att läsa den. Boken har några år på nacken då den kom ut 2004 men den är ändå aktuell.

I den beskrivs den smutsiga textilindustrin ur två aspekter. Den första delen handlar om nyproduktionen och allt vad den innebär. Man får bl.a. reda på att man i Kina kan få jobba så mycket som 98 timmar i veckan trots att det i Kina bara är tillåtet att, som här i Sverige, jobba 40 timmar. Man får givetvis bara betalt för 40 timmar. Om man har tur. Man kan även läsa att om man gör en höjning på ca 2-6 procent på klädesplaggen och den höjningen går direkt till textilarbetarna skulle deras lön kunna höjas med 100 procent! Det är helt svindlande att tänka på att så lite för oss kan påverka så mycket för dem. Och då undrar man lite varför det inte händer? För att vi är snåla och giriga antagligen...

I den andra delen av boken berättas även om den smutsiga handeln med second handplagg utomlands, för den finns ju med. Våra välgörenhetsorganisationer tar emot alldeles för mycket kläder och kan helt enkelt inte ta hand om allt och sälja i sina butiker. Men då skickas de ju utomlands givetvis, till bättre behövande, tänker ni! Jodå, det gör de, men mot betalning. Begagnade kläder säljs i massor, alltså vi snackar flera tusen ton, bara hos en enda välgörenhetsorganisation. Organisationerna säljer kläderna med pris per kilo och vad detta innebär för den inhemska textilindustrin kan ni ju bara tänka er. De olika organisationerna hävdar dock att denna handel ger fler arbetstillfällen än vad textilindustrin hade kunnat göra. Detta är så klart en sanning med modifikation. Det bidrar inte till importlandets välfärd utan leder bara till missad skatteintäkt ett skapat beroende av denna införsel. Inge bra alltså.

Boken finns tyvärr inte att köpa längre så man får hålla utkik på antikvariat. Den är maxad med uppgifter och siffror och kan tyvärr bli lite torr och plottrig bitvis men väl värd att läsa! Särskilt kapitlet om andrahandshandeln som var en ögonöppnare för mig. Det är inte nödvändigtvis en god gärning att skänka kläder till Myrorna eller Emmaus. Och verkligen inte till Humana men det är en annan historia.

Boktips #1 - Grön design

Ibland kan man hitta pärlor på loppis. Som när man hittar den här temaboken från Naturskyddsföreningen för 3.33 kr. På Lindra vid Selma Lagerlöfs torg i Göteborg säljer de sina böcker för fem kr styck men tre för tio nämligen. Som hittat! Den här köpte jag i höstas ihop med ett par andra böcker med hantverkstema. Boken handlar just om grön design, främst inom textil faktiskt. Man kan läsa texter om olika material som hampa och miljöfaran med bomullsodlingarna t.ex. Det finns texter i om textila företag som satsar på hållbarhet som Dem collective (som tyvärr inte finns längre) och Ekelunds linneväveri i Horred. Men man kan också läsa intressanta reportage om passivhus och återbrukat glas. Genom att läsa den här har jag lärt mig att hampa växer utan både bekämpningsmedel och konstgödning, att en sömmerska kan bli gruppvåldtagen på Sri Lanka om hon blir fel och att ett kilo textil orsakar tre gånger så mycket klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Hur mycket man än läser slutar man aldrig förvånas. Det finns alltid mer skrämmande historier från textilfabrikerna att höra, fler ofattbara siffror som visar på klimathotet och fler basala kunskaper som man undrar hur man ha kunnat missa om olika material och fibrer. Jag menar, jag är ju påläst och utbildad! Jag ska iallafall leta fler temaböcker från Naturskyddsföreningen på loppis!

Och apropå Lindra, det är en trevlig second hand-kedja som finns på två ställen i Göteborg, förutom Selma Lagerlöfs torg även på Wieselgrensplatsen. Den på Wieselgrensplatsen är relativt ny då den öppnade i höstas. Den på Selma ska lägga ner dock. 31 maj stänger butiken eftersom huset ska rivas. Trist! Det känns lite som inflation i att lägga ner loppisar just nu. Två Ebbes (Stadsmissionen) har lagt ner det senaste, däribland min närmaste. Tur att det poppar upp nya hela tiden. Även Lindror faktiskt då de ska öppna upp en ny butik i Gårdsten eftersom den i Backa lägger ner. Tur är väl det!

Studio Brieditis & Evans och lappning och lagning

I onsdags i förra veckan var jag på en mycket inspirerande föreläsning. Det började egentligen med att jag någon gång i februari insåg att jag har ett alldeles för oinspirerande privatliv. Mina lediga stunder handlar mest om att gå ut med hunden, titta på tv och pilla mig i naveln typ. I en facebookgrupp såg jag då tips om en föreläsning på Världskulturmuseet om Boro och sashiko. Detta är japanska tekniker som enkelt uttryck handlar om lappning och lagning. Jag tog med vän och syster och gick dit. Kände mig nöjd med att ha varit kulturell. Insåg att orken fanns för att det var sportlov. Men nä, jag ska inte såsa till det igen utan försöka fylla min lilla fritid med inspiration, i den hållbara kategorin tänkte jag. Således började jag aktivt leta efter evenemang på temat. Och jag hittade the evenemang av evenemang.

Så alltså, i onsdags kl 18 samlades jag och ett gäng tanter (älskar tanter) på Redbergsteatern för att lyssna på Katarina Brieditis från Studio Brieditis & Evans prata om lappa och laga. Trodde jag! Jag hade visst inte läst eventet ordentligt. Det skulle handla om deras textila arbete OCH lappa och laga. Inte bara lappa och laga. Så första timmen handlade mest om projektet Re Rag Rug, där de skulle göra 12 mattor av trasiga kläder och spillmaterial på 12 månader. Sjukt spännande! Hade hört talas om projektet men visste inget om det. Jag blev särskilt sugen på att virka mattor efter föreläsningen. Min favorit blev nämligen den som heter Re Orient som man ser skymta på bilden ovan. Den är virkad. Kolla in bloggen om projektet!

 Men så till slut, sista halvtimmen, handlade det om att lappa och laga. Jag har väl egentligen alltid lagat mina kläder, och ibland hjälps det inte att lagningen syns, men nu tänker jag att jag kommer sikta på att de ska synas!

Som t.ex. i denna kofta där jag broderat langettstygn runt hål som jag misstänker att mina husdjur pälsängrarna är skyldiga till. Ja ok, inge vidare bild men ni fattar poängen. Jag använder den som varmare jobbkofta men den är rätt fräsig va? Den är dessutom lite fläckig så det kan nog bli mer broderat på den.

Efteråt kunde man även köpa deras nysläppta böcker. Jag hade redan köpt dem. De var en födelsedagspresent till mig själv för pengarna jag fått i present av min mamma. Jag köpte även en bok om bottensömmar som slank med i bilden. Jag är kass på bottensömmar för övrigt. Böckerna är dock fantastiska! Man blir väldigt sugen på att laga fräsigt när man kikar i dem. Man ångrar en och annan "osynlig" lagning dessutom. Det är nästan att jag ska ta upp mina vanliga fullagningar, dvs ihopnästning med sytråd, i en klänning jag köpte begagnad strax efter årskiftet. Den innehöll nämligen 17 hål, men jag fick pengarna tillbaka för den. Men det är en annan historia!