Älska hata Monki!

Jag älskar Monkis kläder! Det finns så mycket snyggt. Men jag hatar också Monki. Verkligen. Jag hatar deras kvalitet och jag hatar att kläderna går sönder hela tiden. Eller, de är trasiga och defekta när de är nya helt egentligen. Det tycker jag är ett mått på hur mycket snabbmode de är. Monki ägs av H&M och kollar man dem i appen Good on you får de omdömet "it's a start". Det kunde vara sämre alltså.  De har gjort vissa bra val vad gäller miljö genom att använda ekovänliga material som återvunnen bomull samt att de jobbar med att minska utsläppen av växthusgaser. De är upp emot 80% transparenta vad gäller sina leverantörer och de använder inte päls, dun eller angoraull t.ex. Så länge allt väl men det duger faktiskt inte.

Förra året gjorde jag något jag inte borde kanske. Jag köpte fyra nyproducerade klänningar från Monki och samtliga fyra var defekta på ett eller annat sätt som jag skrev om här. Jag valde att behålla dem eftersom jag inte ville skicka tillbaka dem, vänta på återbetalning och beställa igen och då riskera att de skulle ta slut. Det enda jag fick var 20% rabatt på mitt köp och tre klänningar att laga. En av dem var ganska rejält defekt och fick kräva lite sykirurgi. Jag tycker inte det är rimligt att det ska vara så.

I vintras fick jag en leverans av min personal clothing dealer med bl.a. två klänningar och en kaftan från Monki. Samtliga tre var oanvända och bara tvättade. Och kan ni tänka er, två av dem var defekta. Kaftanen hade en förslitning i tyget jag fick laga och den ena klänningen var öppen i sömmen, precis som en av dem jag köpte förra året var. Sykirurgi krävdes igen. Jag köpte dessutom en kaftan i facebookgrupp som jag insåg var fel modell så jag sålde den vidare i samma facebookgrupp, aldrig använd av mig. Den var också defekt visade det sig. Jag blev inte förvånad. Tidigare i år hittade jag ett hål i min favoritkaftan och jag har en klänning som gått sönder vid knapparna två ggr. Båda från Monki. Den här kassa kvaliteten vittnar tydligt om att det produceras för mycket, för snabbt och med för kassa villkor. Och det är inget jag vill stödja. Om jag någon gång ska köpa nytt snabbmode igen kommer det inte bli från Monki. Rent etiskt är det garanterat inte bättre att handla från Kappahl eller H&M t.ex., men där har jag inte haft samma "tur" med de defekta plaggen i alla fall, i mitt förflutna. 

Faktum kvarstår dock att jag tycker att väldigt mycket från Monki är skitsnyggt. Jag kommer garanterat vilja ha Monkikläder igen. Tur att jag bara handlar second hand då. Det känns nästan som att jag litar mer på second handbutikernas kvalitetskontroll än på själva företagens. Och det kan få vara ok med ett hål här och där om det är begagnat tycker jag. Jag kan ju laga. Och inga fler grisen i säcken via nätet heller helst. Det är käckare om jag kan granska plagget själv först. Som med den här koftgrejen jag hittade på Smyrna second hand i våras. Skitsnygg men lite nopprig i kanten. Den kostade 50 spänn och jag har en noppmaskin som gjorde ett hyffsat bra jobb i detta läget. Och det blev ju faktiskt skitsnyggt ihop med snyggskjortklänningen från Rino.se. Så med detta vill jag bara säga: livet är för kort för kass kvalitet.

Dagens hållbara outfit #28

Idag är en sån dag när jag vill berätta lite mer om mina kläder än vad instagram lämpar sig för. Här kan jag vara mer högtravande. Så, utläggning börjar härmed. Den där koftgrejen är från Monki och i polyester, ve och fasa, men överdrivet snygg och lös och flowy så det funkar ändå. Jag har köpt den på Smyrna second hand. Och här har vi återigen beviset på att storleksmärkningen är väldigt irrelevant. Den är i xs/s. Toppen undertill panikköpte jag en dag i Kungsbacka på Kappahl. Det var personalfest och jag hade åkt ifrån mina festkläder. Den är snabbmode i ett nötskal och gick ganska snabbt sönder i tvätten. Men den är lagad och används flitigt, trots att lagningen syns. Den funkar alltid och är i finaste färgen. Kjolen är köpt på Erikshjälpen i Frölunda, är en storlek M men måste vara uttöjd i resåren för den är gigantisk. Ett bevis för att även utnötta plagg har rätt att leva. Mina sneakers köpte jag rätt nyss i facebookgruppen Circle of clothes. De är i min gamla favoritmodell Adidas Superstar och något samarbete med Rita Ora. Skitsnygga om du frågar mig! De var oanvända men än dock second hand. På ett sätt. Jag har även ett par örhängen från nämnda facebookgrupp på bilden. Och så väskan då. Den köpte jag på Åhléns 2013 inför en resa till Talinn. Jag ville ha en väska med både dragkedja och knäppning och hittade denna på rea. Liksom med mina gamla Dr Martens på 90-talet kändes det som att ingen ville ha det orangea lädret nu heller. Konstigt. Den har varit i Tallinn många gånger sedan dess för övrigt.

En parentes är att jag var på BjörkåFrihet Backaplan idag som skarpögda kan se. Jag blev stoppad i trappan och nekad att ta med min korg till nedervåningen. Vad är det för exter? Man får väl börja där nere och ta med sina grejer upp eller? Sånt kan göra mig väldigt off och eftersom jag inte alls fattar syftet halkade denna butik en bra bit ner på listan. Vi ses inte så snart igen. 

Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.

Tantmärken

Det här med märken alltså. Vi fortsätter lite på det temat efter det här inlägget. Det är lite intressant det där med att bara vissa märken räknas som märken, och de märkena vill man gärna skylta med. Om man har något annat "märke" på sig som liksom inte räknas håller man tyst om det. Och det värsta av allt, det är om man har s.k. tantmärken på sig! Dessutom, tantmärken som finns i lite större storlek, fy vad pinsamt! 

Eller? Jag pratar om märken som Isolde, Cellbes, Haléns och Bonprix. Det är definitiv inget man skyltar med! Faktum är att förra sommaren var det en person på insta som berättade att hon hade en klänning från ett "tantmärke" hon aldrig skulle ha tittat åt annars men pga fint print och att den fanns på second hand hade hon fallit för den och gillade den. Ett par dagar senare var den till salu via personens instabloppis. Jag kunde inte låta bli att fundera över om det var lite skämmigt ändå?

Men allvarligt, spelar det verkligen någon roll om kläderna kommer från tantmärken? Det finns förvisso ett och annat tantmärke som kan räknas lite och ett av dem är allas vår Gudrun Sjödén. Kulturtant som jag är har jag en del Gudrun Sjödén i min garderob, allt köpt second hand eftersom jag inte håller med tanten i sak. Mer om det i detta inlägg. Men ett och annat Gudrunplagg kan slinka med flödet hos folk. Min teori är att det är lite ok med ett och annat kulturtantsplagg om det är lite dyrt och exklusivt som Gudrun Sjödén är. Klänningen på bilden har jag fått ta över av min mamma. Den är bra. Sandalerna har jag köpt på Tradera.

Men billiga tantmärken med lite större storlekar, vem har sådana plagg egentligen? Jag har det. Klänningen på bilden är från Isolde och jag har tagit den på en klädbytardag. Jag har lagat och sytt om den lite och den är skön. Och snygg. Tunn viskos är lysande så här på sommaren och printet och färgerna är väl ok eller? Fast, det spelar ju ingen roll om andra tycker det eller ej, så länge jag gillar den.

De här shortsen är jag väldigt nöjd med. Jag hittade dem i våras på BjörkåFrihet på Backaplan här i Göteborg och de passade fint. Återigen, printet är fint, tunn härlig viskos och de motverkar lårskav på sommaren. Att de hade gått upp i sömmen i grenen gjorde ingenting heller, det var bara för mig att sy igen. 20 kr kostade de mig så det var verkligen ett fynd! Det är så värt att köpa trasiga kläder på loppis och laga dem och använda dem. Hade hålet upptäckts vid sorteringen hade de garanterat rensats ut och kanske bränts. Nu kommer jag kunna använda dem i många år till. De är från Cellbes förresten. Linnet kommer från Zizzi och är köpt på en tjockisloppis.

Men vem bryr sig egentligen om det här med märken? Ok, jag vet att det är många som gör det men det är intressant att det finns billighetsmärken, så kallad fast fashion, som räknas i instagrams finaste salonger. Monki och H&M får gärna vara billigt men det är liksom lite mer kidsiga märken så då får de vara med. Men om man ändå handlar allt på second hand, spelar det någon roll om klänningen jag gillar är från Monki eller Haléns? Jag tycker inte det och tycker att ovanstående märken och liknande kan få ta plats i finrummet, de med. Så, hand upp alla som har kläder från något tantmärke!

Kaftanklanen

Det är väl ingen som missat att det är sketvarmt? Då vill jag verkligen slå ett slag för kaftanen! Jag snöade in på kaftaner för ett par år sedan och det har hunnit bli en liten samling sedan dess. När är är så här varmt är det det mest perfekta plagget att toffla runt i anser jag eftersom jag inte är typen som gillar avklätt och klär mig i bikini i hemmet bara för att det är varmt. Nä, ve och fasa! Kaftan i schysst material som böljar runt benen tack! Och det finns en hel del att fynda på andrahandsmarknaden. Här kommer en kavalkad av mina pärlor!

Den här, min första, är från Monki och köpt i en facebookgrupp för ett par hundralappar. Det som är bra med kaftaner är att de har rätt fri passform och kan passa både den trinda som den smala och den här är i storlek xs/s. Den funkar både till vardags och fest, eller vad säger du? 100% viskos och både skön och smickrande! En av mina favoriter.

Apropå Monki så har jag även den här enormt populära modellen i polyester från dem. Ja du läste rätt, polyester! Ett av få polyesterplagg jag har och just det här plagget funkar faktiskt i plast. Den finns i många olika prints men just den här gula känns särskilt poppis och gult är ju min favoritfärg så... Den har ett par knappar framtill och känns också lite festlig tycker jag. Jag köpte den rätt dyrt på Sellpy men det var det värt! Den är väldigt attraktiv på andrahandsmarknaden har jag märkt!

Och när vi ändå avhandlar Monki får jag även visa denna pärla! Jag är väldigt förtjust i öppna kaftaner som bara är att dra på sig och den här är i ett väldigt fräsigt print om du frågar mig! Jag har köpt den av min personal clothing dealer för en hundring och den har ett finfint fall och en ganska rejäl viskos där modellen matchar bra. Jag hade lätt kunnat tänka mig fler plagg i det printet!

Slut på Monki och på med småskaligt. Jag har flera småskaliga favoriter även i kaftangenren som jag köpt nyproducerade direkt av designern. Den här är dock också köpt "begagnad" i en facebookgrupp. Ja, den var oanvänd så, "begagnad". Den är från Dots'n'Bows och har också knappar. Den kallas för "kaftan med fall" på hemsidan och är i en ganska klassisk kaftanmodell som blivit väldigt populär på sistone har jag spanat på insta. Det här kan vara det dyraste andrahandsplagget jag köpt men hur fin är den inte? Tung härlig viskos och jag lyckades krympa den till lagom längd med en maskintvätt. Det är skills!

Sist, och minst i tygåtgång, i denna kavalkad är min vintagepärla från Tallinn 2019. Vintage för att den garanterat är 90-tal och det räknas som vintage. Kanske är det en klänning men jag vill ha den som öppen kaftan. Visst är den snygg! Den kostade mig 15 spänn och jag gillar den väldigt mycket! Fattas bara annat!

Annars har det blivit väldigt poppis att sy kaftaner av gamla påslakan har jag märkt. Kanske ger jag mig på det i sommar men då blir det nog en modell med en liten riktig ärm som trean och femman här. Jag trivs bäst i det har jag märkt. Kaftan is the shit, funkar på allt och alla och vem vill ha åtsittande och smått när det är sketvarmt ute? Inte jag i alla fall!

Nej tack Zalando!

Jag har aldrig handlat från Zalando. Nätshopping från stora aktörer är faktiskt inget jag någonsin fastnat för. Någon beställning från H&M för ca tio år sedan och sedvanlig postordershopping från Josefssons och Ellos i barndomen är nog det enda egentligen. Så Zalando är inte min vän. Jag har aldrig varit intresserad av att lära känna hen. Jag kunde dock konstatera i höstas att det inte var något för mig när Säker stil körde igång sin hållbarhetschallenge i samarbete med presentkort och nyköp från Zalando. Det kändes som att det rimmade illa och jag hoppade på en annan utmaning istället. Men det är historia. 

Jag har dock alltid känt att Zalando ger lite unken eftersmak. Det blev ju inte bättre av den senaste tidens skriverier. En artikel publicerades i Expressen där arbetare på Zalandos lager och e-handel vittnar om arbetsförhållanden som kan liknas vid modernt slaveri. De flesta arbetarna är nyanlända eller asylsökande. Expressen berättar om att arbetarna inte får sitta ner och inte gå på toa förutom på sin halvtimmes rast. Gör de det kan de få löneavdrag. De får inte heller ha mobiltelefoner eller prata med varandra utan att få skäll. Har man t.ex. glömt ta med sin vattenflaska ut på lagret får man inte hämta den under arbetstid. Arbetare har också blivit varnade när de tuggat tuggummi. Kvinnor som kommer från bemanningsbolag eller inte har permanent uppehållstillstånd har vittnat om sexuella trakasserier från chefer. Ja, från chefer! De är dock rädda för att förlora jobbet och därmed kanske inte få uppehållstillstånd om de säger ifrån eller slår larm. Om arbetarna går samman och kontaktar facket eller pratar med tidningarna kan detta leda till osakliga avsked eller icke beviljad ledighet vittnar de om. Zalando tjänar miljarder på den här modellen. Är detta verkligen Sverige vi pratar om? Japp, det är det.

Hur man kan handla från Zalando efter att ha läst det här förstår jag faktiskt inte. Jag personligen tycker det är rätt anskrämligt att säga att det är "billigt", att det "finns bra storlekar" och "jag gör bara genomtänkta val och köper kvalitet ändå". Vad spelar det för roll när folk lever i slaveri då? Sen att Zalando har nåt jäkla hållbarhetsarbete med mystiska märkningar och pre-owned kompenserar ingenting. Hållbarhet innefattar även etnisk hållbarhet om du frågar mig. Nä, Zalando är inte för mig. Och jag tycker att Säker stil kan sluta samarbeta med dem.

Jag har testat Repamera!

Det här är inte ett reklaminlägg eller någon form av samarbete. Jag har inte blivit tillfrågad. Som vanligt gör jag bara reklam för sådant jag själv gillar här på bloggen. Och jag gillar Repamera. Jag tycker det är ett lysande koncept som jag velat testa på länge. Och nu har jag äntligen fått chansen. Jag brukar nämligen laga mina grejer själv och har liksom inte haft en anledning att skicka iväg något, inte ens bara för att. Men jag gillar verkligen konceptet! 

Repamera föddes 2017 när Henning Gillberg (årets second handprofil 2020) slogs av en snilleblixt när han tyckte att det saknades logistiktjänster för reparationer, och startade därmed en, Repamera. Till en början var det en lokal tjänst där Henning själv cyklade Malmö runt och hämtade upp kläder som skulle till skräddaren, för att sedan september 2017 vara rikstäckande och ta emot kläder på postorder. Och det är det jag tycker är så lysande! Man gör helt enkelt så att man går in på hemsidan repamera.se, scrollar fram de plaggen man vill laga i rullistan, lägger in hur mycket och vad som ska lagas i kundvagnen, skickar iväg, betalar direkt eller tar en faktura. Sedan kan man välja på att få en påse skickad till sig eller skriva ut fraktsedel och paketera plaggen själv. Det kostar lite porto men det är det ju värt!

Så till saken. För snart tre veckor sedan drabbades jag av en stor sorg. Under en liten utflykt med byrackan till fastlandet sade det ritsch när jag skulle ta på min kära Kånken. Jag har haft den i 13 år och den har varit med om mycket! Jag har fått laga den med fallskärmsjägarlagning tidigare och min plan är ju att den ska hålla i minst 13 år till. Men ritsch. Som synes gick hela jäkla remmen av! Jag blev verkligen deprimerad och mailade Repamera samma dag och frågade om det gick att laga. Det skulle de lösa och jag fick vara Kånkenlös i ett par veckor. Jag fick tid att skicka in paketet onsdag 21 juni, det kom fram till dem några dagar senare och i onsdags fick jag ett mail om att skräddaren började. Dagen efter hade jag ett paket från Repamera att hämta ut. Det tog alltså en dag för dem att laga och skicka tillbaka till mig. Det kan man kalla service! Och tur med postgången.

Sen är det ju alltid trevligt att få så här fina leveranser. Ett litet band gör ju det hela lite festligare. Två veckors leverans är det enligt deras hemsida, och i mailet jag fick härom dagen stod det att plaggen ska vara tillbaka hos en inom fem dagar från det att skräddaren börjar. Här tog det en dag. Jag är nöjd. Plaggen blev det förresten. Vi passade även på att skicka med partnerns shorts som hade en jobbig gylf som ville åka ner hela tiden. Vi har testat att trycka till kläppen men inte fått till det och han har fått hålla på med snören och grejer för att hålla den uppe vilket han var trött på. Den behövde helt enkelt bytas och sorry, sånt gör inte jag. 

Jag gör det mesta i lagningsväg men jag inser mina begränsningar. Visst skulle jag klara det men med säkerligen inte med det bästa resultatet och då hade jag bara dragit mig för det och då hade shortsen antingen legat i högen eller få fortsätta användas med snöre. Så det passade ju bra att vi skulle skicka till Repamera nu. Det blev superbra. Gylfen åker inte ned och det är toppenbra gjort! Dragkedjan var grå tidigare, men vem bryr sig om den är svart numera? Ingen förutom jag kommer väl titta honom i skrevet ändå?

Och ja, när man lagar saker är det smällar man får ta att det inte blir precis som innan. Följer man Repamera i sociala medier vet man de har det mesta som behövs i lagningsväg i alla de kulörer. Men det var väl lite mycket begärt att de skulle ha remmen till min Kånken i rätt brun. Det blev svart. Inte mig emot alls, jag gillar att skylta med mina lagningar! Man statuerar ett gott exempel då. Och visst blev det toppen! Även om jag hade kunnat göra det själv betalar jag gärna för att någon annan gör saker bättre ibland. 

Vi tar en bild till på skönheten. Finns det något vackrare än en riktigt välanvänd Kånken? Personligen tycker jag att det här är ryggsäckarnas ryggsäck. Vadderade remmar och axelband och skit, det här den enda ryggsäcken jag tycker har varit helt bekväm. Svettiga ryggar och skit är bara att glömma med en Kånken. Och den håller verkligen bra. Jag menar, 13 år och jag har verkligen använt den mycket! Tretton år till som sagt, det är min plan.

Så, jag är toppennöjd med Repamera! Jag misstänkte ju att de skulle vara bra det var därför de fick äran att laga min Kånken. 707 kr kostade det totalt. Dragkedjan kostade 229 kr, Kånken 399 kr och frakten gick på 79 kr. Jo, det är klart att det skulle kosta mindre om jag hade gjort detta själv men det är så värt  att betala för tjänster som blir bra gjorda och det här blev verkligen bra! Jag lagar det mesta själv men den här gången fick Macheal göra det. Visst är det härligt när man får ett namn på den som utfört jobbet! Det här är inte fast fashion. Det här är cirkulärt, personligt och bra. Och titta, jag har sex månaders garanti på lagningarna med! Jag gillar Repamera och kommer garanterat anlita dem igen.