Alla vill sy!

Det är inte bara hundvalparna, stormköken och byggmaterialet som går bra just nu. Pandemin gör att vi skaffat oss andra fritidsvanor och det renoveras, lagas utemat och promeneras i skogen som aldrig förr känns det som. Stormköket blev årets julklapp 2020 och en gammal kompis jag sprang på för ett tag sedan jobbar på bygghandel och hon sa att det har aldrig varit så mycket att göra på jobbet som nu. Rätt rimligt och på ett sätt trevligt. De nya vanorna vi skaffat oss kan jag inte klaga över. Jag gillar att gå långa promenader i skogen med hunden, som ju inte är en coronahund. Ville bara nämna det. Men det verkar inte bara vara hundvalparna som är en bristvara. Tydligen är symaskinerna slut i hela landet i stort sett!

I juli uppmärksammade jag den nya instatrenden med att en massa med influencers har börjat sy egna kläder av loppisfyndade tyger, lakan och gardiner och sånt. Trevligt! Min uppfattning är som bekant att alla som haft slöjd i skolan kan sy så jag är egentligen inte förvånad att symaskinerna är heta just nu. Att sy sina egna kläder, tygpåsar eller annat krafs är väldigt tillfredsställande och för mig är steget mellan ett brinnande modeintresse och att vilja sy själv inte särskilt långt. Hur vet jag att symaskinerna är slut i hela landet förresten? Min symaskinsdealer (ja, jag har en sådan) berättade det för mig i fredags. Men det finns ju i alla fall begagnade att få tag på. Man kan göra riktiga fynd på loppisar t.ex.

Men vad jag inte kan förstå är hur man kan hitta en sådan här pärla i containern utanför huset bara sådär! Har man följt mig här vet man att jag är en stolt dumpster diver, som förvisso inte vågar just divea ner i containern, så jag har som vana att kika i containern varje gång jag går förbi. Vi har en sådan precis utanför porten några dagar i slutet av varje månad. Husqvarna 2000 är en riktig monstermaskin och när den bara låg där, mer eller mindre helt komplett, fick den så klart följa med in. Att jag har en likadan sedan innan, inte fullt lika komplett förvisso, och att den inte vill sy just nu smolkar inte min bägare! Jag tycker det är sjukt märkligt att symaskiner verkar vara en sån grej man bara dumpar när den inte funkar längre när det finns folk som reparerar symaskiner! Jag menar, man kasserar ju inte sin bil bara sådär när den inte går igång. Symaskiner är dyra och livsviktiga och väl värda sin reparation. En timme efter att jag fiskade upp den här pärlan var containern borta förresten. Där hade jag tur som räddade den ur brännugnarna. Och jag, eller en lämplig symaskinsreparatör, ska nog få igång den!

Hur det går med mitt sömmande då? Inte alls just nu. Jag bjuder helt öppet och ärligt på en autentisk bild av mitt hobbyrum just nu. Hur blev det en avställningsyta som det inte går att gå in i egentligen? Jag måste verkligen ta tag i det. Jag, en kompis och min syster hade plan på att genomföra en sal (sew-a-long)! Jag är sugen på att sy mer men när man har tillgång till en mycket mer städad maskinpark (min slöjdsal på jobbet) är det lätt hänt att all enklare sömnad och lagning sker där. Sparka mig i röven va?

Stoltheten

För lite mer än ett år sedan skrev jag ett inlägg om att jag påverkat min partner till att bli en mer medveten konsument. Att han påverkats av mig att tänka etiskt när han skulle köpa nya jeans och valde ett fairtrademärkt par tillverkade i Serbien. Redan då blev jag stolt men ni kan ju ana att jag är ännu stoltare nu när det visat sig att jag närt en riktig loppisfantast vid min barm. Ok, inte vid min barm eftersom det är min partner och han är inte min son, det hade varit creepy, men ni fattar!

Redan i början på förra sommaren smög han fram när han konstaterade att han behövde en ny svart hoodie eftersom hans gamla hade börjat släppa i sömmar och behövde en ny dragkedja. Eller "en bättre begagnad" som han själv uttryckte det. Jag blev ju barnsligt nöjd över att få åka till BjörkåFrihet på Ångpannegatan och hjälpa honom välja en "ny". Men den var nog faktiskt ny för den kändes helt oanvänd. 80 kr tror jag vi betalade och han använde den bokstavligen varje dag hela sommaren. En munkjacka är ju egentligen en sommarjacka, det vet väl alla? Den gamla ligger för övrigt i laghögen. Ja, jag har en alldeles för stor sådan. Men inte slänger vi inte!

Sedan rullade det bara på. Som bekant inhandlades det ett antal hawaiiskjortor på samma resa som bilden ovan är tagen. Han skulle inreda sin musikstudio med lite lampor och enkla möbler - det blev second hand. Vår popcornmaskin gick sönder och självklart köpte vi en ny på second hand. Vi insåg att hans hundjeans var väl slitna och ersatte dem då med ett par väldigt fina från BjörkåFrihet. De blev sedan uppgraderade till finjeans eftersom de var så snygga på och de slitna blåjeansen får lagas ett tag till. Inte mig emot. Exemplen är många och jag får ändå säga att han har anammat "second hand i första hand" i nästan alla fall. Och det är bra så.

Men döm av min förvåning när han en dag kom hem med en sån där rund pall på hjul jag behövde till min syhörna när han bara skulle ut och slänga skräp i en container. Efter att i ett års tid ha skämts, gått undan och låtsat att han inte känt mig varenda gång jag sneglade och rotade i containern utanför oss tog han nu steget att dumster diva själv! Jag får erkänna att jag blev lite chockad. Två hjul var trasiga men de bytte han helt enkelt bara ut. Han är händig också! Pallen kostade då totalt 90 kr för de nya hjulen. Och lite för resan till butiken då men det är petitesser. Och numera sneglar även han ner i containern utanför, varenda gång vi går ut eller in vår port. Mission complete!

Stöld?

Jag håller på och läser en väldigt intressant bok just nu. Den heter Svinnlandet och är skriven av journalisten Andreas Jakobsson. Kanske känner du igen honom från SVT's Maträddarna som gick hösten 2018. Det är nämligen så att Andreas är en dumpstrare. Med dumpstring menas att man letar i containrar och soprum tillhörande mataffärer efter mat som man sedan äter upp. Faktum är att författaren och hans familj lever helt på dumpstrad mat. Imponerande! Och väldigt inspirerande.

Nu är inte det här en blogg om mat eller matsvinn men boken har ändå fått mig att tänka. Det hävdas nämligen ibland att det är stöld att plocka saker ur containrar som andra har slängt. Någon har alltså gjort sig av med något för förbränning och då räknas det alltså som stöld att ta dem. Trots att de är slängda. Befängt hävdar jag. Senast i helgen fick jag höra från en person att jag gjort mig skyldig till stöld när jag plockat kläder ur containrar tidigare. I senaste avsnittet av Återbrukspodden drar de det till och med så långt att det är förbjudet att plocka med sig grejer från grovsoprummet i ett bostadsområde. I grovsoprummet till vår förra lägenhet fanns det en hylla där folk ställde grejer synligt som andra sedan tog. Så även jag. Jag blev både av med fullt fungerande grejer jag ville ha och plockade med mig både det ena och det andra. Bl.a. ölglas och vhs-filmer som jag sedan vävde av. Det är väl därför den där hyllan finns där eller?

Lagen säger att containerdykning i regel är olagligt och brotten man kan göra sig skyldig till är olaga intrång om man inte har rätt att vara på platsen, stöld eller snatteri eftersom när grejer hamnat i en container tillhör de den som har hand om containern, t.ex. ett bostadsbolag. Men för att det ska räknas som stöld måste dock ägaren har drabbats av ekonomisk skada genom att bli av med grejerna. Detta innebär att grejen måste ha ett värde. Det kan däremot handla om egenmäktigt förfarande vilket innebär att ta eller använda något man inte har rätt till. Jag tolkar det som att det inte är stöld att dumpstra då. För att citera boken ovan:

"Jag ringer Christer Nordström på Uppsalapolisen. Han säger att det aldrig är ett brott att ta sopor från en container. Undantaget är om soporna i fråga har ett uppenbart andrahandsvärde på skrotmarknaden, som bilbatterier och kopparskrot.
- Det är inget brott att gå in i ett olåst soprum eller ta sig in i en låst container - så länge du inte har sönder låset. Det är bara om du förstör något när du tar dig in som det handlar om brott. Fast även då beror ett eventuellt brott på omfattningen och vad du tar. Det skulle kunna rubriceras som stöld om du till exempel tar gamla däck eller andra grejer som kan säljas vidare. Dit räknas inte filmjölk med passerat bästföredatum."

Nog så. Jag fattar ju att kopparskrot i en container på en inhägnad byggplats t.ex. inte är up for grabs. Jag tänker dock inte gå med på att ett helt gäng mer eller mindre trasiga jeans jag fiskade upp ur containern hos oss i slutet på maj skulle göra mig till brottsling. Jag blev i samband med detta även kallad för "klädräddaraktivist" vilket jag givetvis ser som en komplimang. Jag räddar gärna både trasiga och hela kläder från ett öde i brännugnen om jag kan. Kläderna har knappast något stort värde att tala om och några pengar har jag inte tjänat på dem. Kläderna har istället blivit återbruk på jobbet, givits bort till anhöriga, hamnat på klädbytardagar och skänkts vidare till Myrorna. Och jag förstår verkligen inte hur man kan slänga fullt fungerande, fina och även helt nya kläder i en container! Vi har tre klädboxar i närheten och en second handaffär bara några minuter bort. Och så här är det, liksom Andreas Jakobsson, författaren till Svinnlandet, resonerar jag som så att även om det är något olagligt jag gör så tänker jag fortsätta med det med etiken och moralen i ryggen. Vinsten är större för klimatet. Det är inte försvarbart att slänga kläder och alla bör sluta med det om vi ska ha en framtid här. Men jag tyckte precis att jag förklarade varför mina klädräddarinsatser inte är ett brott så... Kalla mig inte för brottsling tack. Jag ser mig själv som en hjälte.

Och vill man veta mer om detta rekommenderar jag givetvis Andreas Jakobssons bok, som finns att köpa på Adlibris bl.a., men man kan också läsa på lite mer här t.ex.

Klädräddaraktivist

Jag fick faktiskt lite kritik efter mitt senaste inlägg där jag berättade om hur jag räddat fullt brukbara, och även en del helt nya, kläder ur containern utanför vår dörr. Eller, "tips" hette det visst. Jag fick höra saker som att "det är obehagligt att inte veta vart det man slängt tagit vägen", "då tänker jag inte slänga i containern för brännbart där jag bor igen" och "jag vill inte att någon skadar sig på mina sopor". Ok. Jag förstår helt ärligt inte vad att jag räddat kläder ur min container här hemma har med andra containrar i landet att göra. Och alla som hoppar ner i en container är väl ändå medveten om att man kan skada sig eller?! Jag var kanske inte tillräckligt tydlig med att det inte hoppas in i några containers här? Jag är kort och tjock. Och feg. Så nej, jag kommer inte skada mig. Jag trodde dessutom att alla människor visste att folk hoppar ner i containers men ändå lite kul att man kan bidra med ny information! Jag blev till och med kallad för klädräddaraktivist! Trevligt epitet tycker jag! Jag tänker bära det med äran. Jag skäms fortfarande inte. Och tänker inte börja göra det heller.

Klädräddaren

Så var det dags igen. I veckan har vi haft en container utanför vår port och återigen har någon slängt fullt fungerande prylar och framför allt kläder! Det började med att jag hittade flera par lite trasiga jeans (som ej var beyond repair dock). Eftersom vi tänkte återbruka jeans på jobbet nästa läsår fick jag ju rädda dem. Jag hittade även ett par hela och inte ens slitna Lee-jeans jag tänker att någon i min närhet borde kunna ha. Efter det kikade jag varenda gång jag gick förbi (några gånger per dag pga hund) och till slut, caught in the act, ser jag någon trycka ner flera säckar kläder i containern.

Jag kunde så klart inte släppa detta utan satt och grämde mig med ångesten bultande i bröstet. Vem fan slänger kläder liksom! Så jag gick ner och hämtade ett par säckar. Jag kunde inte ta alla och flera låg under grejer och runt låg krossat glas så jag fick ta dem på toppen. I dem fullt fungerande plagg!

Jag sorterade ut hela fem påsar till Myrornaboxen. Ja vi har en sådan ca 30 meter bort så varför kläderna inte hamnade där är ett mysterium. En del plagg lades i min tvättkorg och kommer dyka upp på klädbytardagar i framtiden. Och alla andra jeans räddades till jobbet om ingen annan kan ha dem dvs. Fina och hela plagg ska inte slängas! Flera plagg var dessutom helt nya med lappar kvar! Världen är galen!

Så här hänger de nu på tork (alla fick inte plats dock, har ett helt lass i badrummet med) med en mindre tragisk framtid framför sig. Och till min granne vill jag säga: nästa gång kan du lika gärna lämna dem direkt till mig så ser jag till att de kommer till nytta alternativt lämnar in dem i Myrornaboxen några meter bort, du kanske inte visste att den fanns där? Jag visar dig gärna.

Skräp?

Jag bor i hyresrätt. Det är jag väldigt nöjd med. Vi har inget grovsoprum vilket vår gamla lägenhet hade. Vi hittade många fynd i det och försåg våra grannar både med det ena och det andra när vi skulle flytta. Ett cd-ställ t.ex. som jag ställde ned var borta efter bara nån halvtimme eller så. Där vi bor nu kommer det en container i slutet på varje månad där man kan slänga sina större sopor. Alla har ju inte bil och då är det svårt att göra sig av med sina större grejer. Så det är bra. Eller är det?

Så här ser det ut varje månad. Containern fylls upp snabbt med både obrukbara och brukbara grejer. Och där är problemet, och det gör mig faktiskt riktigt förbaskad måste jag erkänna. Folk slänger ju fullt brukbara grejer! I morse efter morgonpromenaden när vi höll på att installera oss i bilen (ja vi har bil, men det är en annan historia) kom ett par och gick förbi och slängde i ett fullt fungerande diskställ (som du kan se på bilden om du är skarpsynt). Men hallå! Vad var det för fel på det då? Vi har en second hand-affär på torget som garanterat hade kunnat sälja det. Det kan knappast vara längre att gå dit än att gå till containern. Och där har vi problemet i samhället. Vi slänger något så fort vi inte vill ha det längre. Vi tänker inte ens på att det har krävts enorma resurser för att tillverka det där diskstället.

Jag hade önskat att vi gjorde som i Tyskland. Eller gjorde i alla fall. Jag hoppas att det fortfarande existerar. När jag läste tyska på högstadiet fick vi läsa ett kapitel i tyskaboken om vad tyskar gör med sina möbler när de inte vill/kan ha kvar dem längre. Nån gång då och då, kanske en gång om året eller en gång i månaden kanske, ställer tyskarna ut sina möbler och gamla tv-apparater på gatan. Sedan får vem som helst gå och plocka det de vill ha. Behöver man en ny soffa scoutar man runt lite i kvarteren tills man hittar en man vill ha. Senare på kvällen kommer en lastbil och hämtar upp det som står kvar. Lysande enligt mig.

För några veckor sedan såg vi även ett återbrukshus i en annan stadsdel här i Göteborg. I det fick man ställa ner prylar man inte längre vill ha så kan någon annan gå dit och hämta upp glas, kläder, leksaker eller vad det kan vara, som de har bättre nytta av! Också lysande!

Jag gissar att paret köpt ett nytt diskställ i en annan modell och därför slängde det "gamla". Och jag undrar helt ärligt, behövde ni verkligen ett nytt diskställ? Jag tror knappast det. Det gör på riktigt ont i mig när folk slänger hela och fungerande prylar! Och vet ni, vi har faktiskt inte 3.9 jordklot som vi kan konsumera av. Jag önskar att overshoot day kommer senare än 5 april nästa år för oss i Sverige. Jag önskar att vi kunde sluta slänga sånt som inte är skräp.

P.S. Heja alla dumpsterdivers! Vi applåderar er som tog det fina och rejäla bordet som stack upp igår. Vi var sugna på det.