Köpstopp

Man skulle ju kunna tycka att jag borde ha lite köpstopp så här i januari efter min shopping spree på second handkläder förra året. Jag har sett att många köp- och klädutmaningar som handlar om hållbart mode börjar just med det, en månads totalt köpstopp. Men se det har inte jag! Jag tror inte riktigt på köpstopp. Köpstopp innebär förbud, och jag känner att det är något som är laddat med skam och krav på en, och jag tycker det verkar så himla tråkigt. Liksom löften, som jag skrivit om här. Och jag känner att köpstopp är lite dömt att misslyckas. På något plan i alla fall.

Missförstå mig inte nu, jag beundrar verkligen de som lyckas med köpstopp. Vissa, som Erika och Angelica som gör Ecofashionista, har lyckats med ett helt år, Erika hela två gånger! Sjukt imponerande. Och jättebra, om det kommer något gott ur det. För många är nog det där köpstoppet ett sätt att avgifta sig från överkonsumtion och det är ju jättebra. Och om man nu lär sig något på det där året, halvåret eller månaden man har avstrikt köpstopp, alltså att man inte får köpa något i klädväg (bortsett från ett och annat nödköp av underbyxor kanske), och sedan slår av på takten och tänker sig för innan varje köp, då har man ju så klart åstadkommit något. Jag tror absolut på att förändringar som känns och plågar en lite behövs för att man ska få nya vanor och bli mer medveten. Men jag tror också att om man går från att vara en shopoholic till inte få köpa något alls, då finns det nog större chans för återfall i överkonsumtionen när väl köpstoppet är slut. Man tycker att man har varit duktig och ska unna sig något och sedan handlar i stort sett som man gjorde innan köpstoppet. Man går tillbaka till de dåliga vanorna helt enkelt. Ungefär som att banta. Min kompis Anna berättade för mig idag att 90% av alla som bantar går upp i vikt igen. Någon vetenskapliga studie med källa bakom den uppgiften har jag inte letat upp men jag tycker det låter rimligt. Jag tror inte på bantning heller.

Sedan så tror jag också på att alla är olika och att något som funkar för mig inte nödvändigtvis måste funka för andra. Vill man ge sig på köpstopp tycker jag att man ska det. Men jag tänker att ett absolut köpstopp av kläder inte alls funkar för mig. Inte när jag ju gillar kläder! Därför var Circular fashion challenge där enbart second hand tilläts var en bra grej för mig. Jag ville ju ändå handla mer second hand, alltså var jag peppad. Då kan jag även avslöja att jag i lördags gjorde årets första second handköp av kläder och allt vad som hör till den kategorin. Behövde jag örhängena ovan? Knappast. Ville jag ha dem? Svar ja. Och inte har de belastat miljön mer heller eftersom de redan fanns och är det så känns det helt ok att köpa krimskramsiga örhängen i något oidentiferat bösmaterial. Sedan kan det hända att jag kom hem med två kjolar med. Båda köpte jag utan att prova, vilket jag tidigare fördömt, och båda kostade 40 kr. Den ena var egentligen tänkt till en annan person men till hen var den för stor och på mig satt den perfekt. Tänkte dock försöka sätta i någon resår så vi kan använda den båda två. Både en av kjolarna och örhängena åkte på i morse och jag kände mig smashing på jobbet.

Japp, du kan se second hand som en stor lånegarderob om du vill. Du köper hem plagg du gillar för en liten slant, använder dem ett tag och testar stilen, gillar du dem inte lämnar du tillbaka dem till second hand igen. Cirkulärt helt enkelt. Jag önskar att fler gjorde så här istället för att "låna" nya kläder från H&M eller Kappahl t.ex. I värsta fall "lämnas de tillbaka" till soporna. Vi kan väl alla komma överens om att vi ska sluta slänga kläder?