Du skall icke blanda

Jag är inte religiös. Alls. Jag försökte bli det en gång men det funkade inte. Jag är helt klart ateist. Jag kan inte heller min bibel ska jag säga. Ja, jag är konfirmerad men inte mer än så. Och då och då stöter man ju på dem som maler "vi är skapade till man och kvinna..." och blabla och har nåt tröttsamt bibelcitat på lut. Härom dagen blev jag dock uppmärksammad på något rätt spännande. Jag har lärt mig något helt nytt om mina synder! För inte är det bara sexualitet, otrohet och stöld och sådant som man kan läsa om i bibeln.

"Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans."

I femte moseboken 22:11 står det här. Eh, jaha? Så, det är en synd, det står alltså i bibeln, att jag inte får ha kläder av blandade material på mig? Nu är det ju det här med tolkning då. Antingen kan jag tolkade det som att jag inte får ha linnebyxor och ulltröja på mig samtidigt. Vad är problemet? Jag blir för varm på överkroppen när jag har svala byxor på mig? Eller, är det viktigaste att jag inte har plagg av olika garntyper och material i samma plagg samtidigt? Jag får i så fall inte ha en bomullskavaj med polyesterfoder i. Det är rätt ofta det är polyestertråd i sömmarna kan jag säga, även om resterande plagget inte är polyester...

Eller, är synden att jag inte får ha kläder av blandgarn på mig? Är det blandningen av fiber som är förbjuden? Om man tänker ur ett återvinningsperspektiv blir ju det lite logiskt. Fast nu börjar det dyka upp lösningar på hur man återvinner blandmaterial också så jag vet inte jag... Men man får inte blanda bomull med polyester eller elastan alltså? Inte polyester med viscose? Och inte heller ull med akryl? Då är vi nog många som syndar. Med tanke på hur stor del av alla kläder som är blandmaterial just nu så har jag svårt att någon kommer undan där.

Eller är det bara just ull och lin jag inte får göra blandmaterial av? I så fall är jag nog safe för någon sådan blandning har jag inte hittat i min garderob Jag har dock strumpgarn med ull och nässlor i liggande i en låda. Är det lika illa? Jag tyckte det var en rätt festlig grej i alla fall. Personligen föredrar jag kläder i rena material så jag kanske skulle bli bokstavstroende? Nä, jag tror inte det. Jag fortsätter synda på jag.

Loppistips #16: Hjällbo klimatsmart

Idag tipsar jag om en loppis jag faktiskt är lite kluven till. På Bergsgårdsgärdet 89C i Hjällbo i Angered ligger Hjällbo klimatsmart second hand. Den drivs av Kristna Alliansförsamlingen och SAM-hjälp biståndscenter och är en sådan second hand som man både kan skänka till men som också hämtar upp dödsbon. De har det mesta här. Mycket glas har jag reagerat på, en hel del lampor och elektronik och sådant men man kan också fynda fina kläder. Läser man på deras hemsida idag står det att de minskat sina dagar de har öppet pga c-ordet, men de har istället öppet längre under de dagarna. Just nu är öppettiderna 10-18 på tisdagar och torsdagar samt 10-15 på lördagar.

Eftersom det här inte är en sån där klassisk box-second hand som Myrorna eller BjörkåFrihet tycker jag det blir ett annat utbud. Jag får känslan av att kläder som annars skulle ha rensats ut och antingen kasserats eller sålts utomlands kan få en chans här vilket jag gillar. Priserna är i regel bra, men som på alla second hander och loppisar egentligen undrar jag ibland hur det tänkte där. Jag har reagerat på att deras lilla och röriga textilhörna känns overpriced och inte särskilt inbjudande, inklämd i ett hörn.

En kul effekt av att butiken ligger i förorten är dock att man kan hitta plagg man annars inte brukar se röken av på loppisar, som de här fina afroplaggen t.ex. Och det gillar jag. Guldkornen finns helt klart här även om jag tycker att klädavdelningen är lite trång att röra sig i. Och man får rota lite, men det gillar ju jag.

Jag har tidigare bloggat om den här fantastiska stickade ulltröjan i näverstickning som jag fullkomligt älskar. Den hittades på Hjällbo klimatsmart förra året och håll i er nu, den kostade bara 50 kr! Vilket fynd! Färgerna och garnet är helt fantastiska och det är ett superfint hantverk. Den hade tidigare lite knepiga detaljer eftersom muddarna var stickade som tunna tuber som sytts på horisontellt vilket ledde till att de blev strama och helt utan resårfunktion. Jag sprätte och repade upp dem och stickade på "normala" muddar i resårstickning. Det blev super.

Jag kan inte heller låta bli att visa mina fantastiska pyjamasbyxor jag hittade där i höstas. De gör sig inte riktigt i helfigur då modellen är mer komfort än skönhet så de får synas som bakgrund till vegansmulpaj i loppisfyndad dessertskål jag köpt på Gnosjö Hjälper. Men tro mig, de är fantastiska. Bara det att det är hundar på gjorde det värt för mig att köpa dem. Jag har dock fått lite kritik för att de är äckliga eftersom de är just pyjamasbyxor. Jag har som bekant dock inga betänkligheter vad gäller det. Lata dagar i soffan blir liksom bara så mycket bättre med de här!

Och apropå hundar så ska jag nu förklara varför jag är kluven till Hjällbo Klimatsmart. Får jag en inte så najs upplevelse på en second handbutik blir jag lite anti och inte superförtjust. Den är bra och har verkligen loppisfeeling och det gillar jag men jag är inte superkär. Första gången jag var där frågade jag om jag fick ta med hunden in eftersom jag kände att den var lagom sunkig (i positiv bemärkelse givetvis) och liksom påbjöd hundvänlighet. Hon i kassan tittade på mig som om jag var dum i huvudet vid min fråga och sa att hundar inte får följa med in. Jag fattar ju att det kan vara hundförbud i butiker men varför ge mig den blicken? Sist jag var där var det någon före mig i kassan som krånglade med något varpå jag började förbereda med att betala med swish, som det stod en skylt om att man kan göra med swishnummer och allt, för att spara lite tid. Då blev hon i kassan sur på mig för att jag ville betala med swish. Jag frågade om jag inte fick det men då muttrade hon något ohörbart och såg jäkligt sur ut. Vad är problemet? Det här gör att jag inte är översvallande förtjust. Men hittar man en sådan fin stickad tröja för 50 spänn har butiken potential och jag kommer så klart ändå besöka den igen. Och tipsa om den.

En riktigt bra ulltröja

Det är något alla borde ha. I alla fall om du frågar mig. Ull är ju ändå det ultimata materialet. Det värmer när det är kallt samtidigt som det liksom svalkar när det är varmt ute. Det är vattenavstötande (så länge lanolinet är kvar då det vill säga) och det renar sig själv då räcker oftast bara att vädra istället för att tvätta, samt att det är slitstarkt. Det är dessutom helt återvinningsbart. Det är bara några av de goda egenskaperna som ull, eller ylle som det heter om det är ett tyg, besitter. Personligen lider jag inte heller av lite kli. Så, en riktigt bra ulltröja tycker jag att alla borde ha sin garderob. Eller flera.

Lite olika kvalitet och tjocklekar är ju ändå bra att ha. Ulltröja kan man ju ändå använda året runt. Jag insåg häromdagen under skogspromenaden att en lite tjockare tröja som den jag använde då är perfekt just nu. Och det här med att sticka sin egen tröja måste väl ändå vara höjden av slow fashion va? Långsamt går det i alla fall, man får oftast spendera en lite mer pengar eftersom garn i regel kostar en del och då tror jag att man automatiskt tar mer hand om plaggen. Ingen annan har heller fått lida under tillverkningsprocessen. Men man ska vara noga med vilket garn man använder eftersom garnindustrin också kan vara rätt smutsig. Stora miljöbelastningar och att någon annan betalar priset kan man räkna med när man köper billigare garn. Precis som med fast fashion är det svårt att veta vart garnet kommer ifrån och om allt gått rätt till när det är storskalig produktion. Småskaligt och lokalt rekommenderas istället.

Som i den här tröjan. Det heter Flax light och den stickades vintern 17/18. Garnet är 100% svensk ull från Ullcentrum Öland. Miljövänligt, småskaligt och lokalt. Perfekt helt enkelt. Och tröjan är perfekt med då den är tunn och skön och samtidigt värmer. Den funkar lika bra på sommaren som på vintern. Bilden ifråga är faktist tagen i Tallinn i juli. Det funkar med ull i solen med. Den här tröjan är så perfekt att jag håller på med en till. En grön den här gången. Garnet från Öland kostar en del, som sig bör. Har man inte möjlighet eller lust att betala lite mer för garnet och inte vill stödja en mindre bra garnindustri kan jag rekommendera loppis och second hand. Inte alltför sällan kan man hitta jättebra och fint garn i toppenkvalitet för inte så mycket pengar alls. Jag har även hittat påbörjade tröjor och koftor ibland om man vill ge sig på det.

Men ok, jag fattar att alla inte kan (utan att öva i alla fall) eller vill sticka sina egna tröjor. Då kan jag återigen rekommendera loppis och second hand. Tröjan på bilden hittade jag förra våren på Hjällbo Klimatsmart här i Göteborg för så mycket som 50 kr! Garnet är en dröm och hantverket alltså! Just den här tekniken kallas näverstickning eller entrelac och jag känner mig sjukt lycklig som hittade den. Det här är också en lite tjockare tröja som funkar perfekt som ytterplagg i fint vårväder. Eller i svampskogen i höst tänker jag.

Och som om jag inte var lycklig nog när jag hittade entrelactröjan förra året. Jag hittade även den här flerfärgsstickade koftan för 139 kr på Myrorna vid Olskrokstorget i höstas. Hur fin är den inte? Ett fantastiskt hantverk här med. Just flerfärgsstickning är inte min starka sida så då är det ju perfekt om någon annan redan stickat en åt mig. Och jag kan lova att second handbutikerna dignar av fina både handstickade och maskinstickade tröjor och koftor i högkvalitativt ullgarn som bara väntar på att få bli återälskade. Mina favoriter här i Göteborg som garanterar jackpot är Smyrna second hand på Ringön och Myrorna på Järntorget. Det är dock större chans om man är där under "säsong, det vill säga inte på sommaren.

Och en parentes: jag var i ulltröjans förlovade land i Tallinn i vintras. Vad jag tycker om Humana har jag bloggat om tidigare men den här Humana vintagebutiken är fruktansvärt trevlig. För en som har stick- och ullfäbless blir det nästan som ett museibesök. Jag fick inte köpa nåt dock. Partnern var tråkig och ville inte ha en fabulös tröja som satt perfekt. Tråkmåns.

Ok, om du nu inte har möjlighet att sticka och inte heller vill leta runt på second handbutiker men vill ha en ulltröja nu nu har jag lösningen. Outdoorbutiken Röjk Superwear säljer nämligen en jättefin ulltröja i unisex som är ofärgad, oblekt och i ekologisk svensk ull som annars skulle gått till spillo. I Sverige slänger eller bränner vi i regel all ull från våra köttdjur. Röjk tar då tillvara på ull från får utanför Kungsör som sedan handskyttlas och tröjan tillverkas i Estland. Vi är ju tyvärr inte så bra på konfektion längre i Sverige och då är ju Estland ett nära och bra alternativ. Tröjan heter Norrby wool sweater och kostar 1499 kr. Den säljs bara via webben och jag tycker den både är snygg och har ett bra pris med tanke på vad man får.

Så, om du inte redan har en eller ett par bra ulltröjor tycker jag att du antingen ska lära dig sticka en egen eller rota runt på second hand. Eller du kanske har någon äldre släkting vars garderob du kan raida? Det brukar finnas ull i sådana. För en ulltröja bör alla ha. Om man inte är vegan då. Då kan det bli lite problematiskt. Och låt nu ulltröjan komma ut i solen! Den är värd det!

Dagens hållbara outfit #13 - skogsmulle style

Det är ju gött när man kan spendera några timmar i skogen, det är 16 grader och man har en nystickad tröja i ull! Och det är påsklov. Vi har ett finfint område nära oss som är något dåligt skyltat men fint som attan och relativt folktomt ändå. Byrackan envisas med att bajsa tidigt på promenaden därav den lilla påsen. Men idag hittade vi en soptunna längs vägen. Och jag måste säga, det är gött när det är så pass varmt att man inte behöver ha jacka på sig. Jag hade i alla fall vandringsskor från Sellpy, leggings från Indiska som jag haft ett tag, en klänning (egentligen tunika men jag är kort så på mig är den en klänning) från det där märket jag typ inte gillar som jag bloggat om här och här, en midjeväska jag fått av kollega och alternerat så den passar mig och tröjan som heter Rock Creek som jag stickat själv. Den blev awesome! Efter blockning blev den iofs lite lång i ärmarna men jag gillar långa ärmar. Och så har jag stickat halstub, handledsvärmare och mössa själv med. Och strumporna är trasiga men funkar ett tag till. Så där gick jag omkring och dög.

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.

Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!

Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.

Visa lagningarna!

Vem har sagt att lagningar inte får synas egentligen? Vad är det för fix idé om att våra kläder ska se ut som om de är nya? Jag, som är gammal wannabe-punkare (jag vågade aldrig ta steget fullt ut kan man säga, har kanske aldrig riktigt anammat det där men jag inbillar mig att många människor aldrig skulle ta på sig ett plagg som uppenbart är lagat. Om det inte handlar om ett par nya jeans då, som jag har skrivit om här tidigare.

Trams, menar jag. Jag gillar när kläderna ser använda ut och har lite patina. Då stör det inte heller mig om människor runt omkring mig ser att jag har ett trasigt, och lagat plagg. Som här t.ex., en kofta i ullblandning från Indiska jag haft i flera år som någon liten rackare har tuggat på. Eller några kanske, eftersom de där otäcka krypen gärna kommer i flock. Jag hade ett lagom stort hål på ryggen som jag gärna ville täppa till varpå jag nu använde boken Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller som jag tidigare bloggat om här. Den här sortens lagning kallas för langettstopp och innebär att man syr langettstygn runt runt i hålet för att fylla det helt. Jag valde ett lite tjockare lila garn för att det skulle synas extra mycket. Nu har jag en bra och varm kofta på jobbet.

Och apropå jobbkofta har jag en till kofta i ullblandning, som även den är från Indiska, som de där husdjuren tuggat på. Eller om den har vittrat sönder på något sätt, jag är lite osäker. Här är det också langettstygn som gäller men jag har bara kantat hålen och låtit dem vara kvar i övrigt, för att framhäva dem lite. Vem har sagt att hål i kläder behöver vara något negativt? Den här använder jag också mest på jobbet. Jag tänker att det är ju bra att vara en lagningsförebild för ungdomarna.

När jag lagar min sambos slitna byxor brukar jag nog främst ta sytråd som är nära i färg men det är ju svårt att lyckas helt. Resultatet är att lagningen syns ändå, vare sig han vill eller inte. Jag tycker även att lite maskerade lagningar är tjusiga, för de syns ju ändå på nära håll.

Det viktigaste är ju att lagningarna blir gjorda, vare sig de är synliga eller ej, men varför inte stoltsera lite med sina sömnadskunskaper och sin miljömedvetenhet genom att låta lagningarna synas? Jag tänker att jag kommer laga mer synligt i framtiden. Hur gör du när du lagar? Lagar du ens? Om inte bör du göra det! Jag har skrivit lite om värdet med att laga sina kläder tidigare i det här inlägget och vill du ha inspiration rekommenderar jag att du kikar på hashtaggarna #visiblemending och #lagningsaktivisterna på instagram. Sedan är det bara att sätta igång!

Ullstrumpor ftw!

Nu när hösten ändå är på g så blir det ju lätt att man drar fram ullstrumporna som jag gjorde i förra veckan. Jag kan förvisso gå i ullstrumpor mitt i sommaren med men nu är det ändå mer högsäsong. Och stickade strumpor är verkligen något jag gillar! Har man varit inne på denna bloggen version 1.0, dvs innan jag hade paus och ändrade inriktning, vet man att jag har haft, och fortfarande till viss del har, en fäbless för att sticka strumpor. Det är najs. Att ha på sig. Och sticka.

Här är några favoriter. Det märks att jag särskilt gillar att kombinerar stickade strumpor och mina Duckfeet, dvs mina bästa läderskor. Och det är ju ändå så, att det finns många fördelar med handstickade strumpor. Dels är det ju verkligen slow fashion, och har man lite koll på garnet och vart det kommer ifrån kan det ju bli etiskt som sjutton med. Och förutom att det är varmt och skönt är det snyggt. Jag tycker att ett par stickade strumpor liksom kan lyfta hela outfiten! Det blir en riktigt snygg accessoar, nästan som ett smycke! Eller två. På fötterna.

Jag brukar ha strumpor i 75% ull och 25% polyamid för att de ska tåla att nötas på. Och eftersom ull är smutsavvisande och inte alls suger åt sig fukt på samma sätt kan även mina snuskiga svettfötter ha samma ullstrumpor på sig mer än en dag innan tvätt och det är ju en fördel. Ska man dock hitta lite nackdelar så är det ju det här med synteten då givetvis samt att garnet oftast är superwashbehandlat. Superwash är en porcess där man tar bort ullens fjäll med klorin för att sedan lägga på en hinna av plast på varje strå. Det tar ju liksom bort ullens naturliga goda egenskaper.  Och jag hatar ju dessutom plast i kläder. Men ska man kunna tvätta strumporna i maskin, vilket mina svettfötter kräver, får det bli så. Så allt är så klart inte frid och fröjd.

Men jag tänker ändå att mina handstickade strumpor är bättre än fast fashionskit i besprutad bomull. Stickade strumpor är dessutom värda att laga vilket kanske inte de där nötta bomullsstrumporna är och är de beyond repair kan man alltid göra dem till benvärmare eller repa upp skaften och ta tillvara på garnet. Mitt tips är ju givetvis att lära sig att sticka själv då det är superkul och finns massa fina mönster på t.ex. Ravelry. Eller så får man fjäska rejält för en trevlig stickare.

Veganism = hållbart?

I dag kanske det blir ett lite kontroversiellt inlägg. Det kommer handla om veganism. Vad gäller kläder då. Jag kommer i detta inlägg presentera mina högst personliga åsikter om veganskt mode. Man behöver inte hålla med mig om man inte vill.

Jag är varken vegan eller vegetarian. När jag var yngre var jag dock vegetarian i 6.5 år. Varför jag inte är vegetarian längre är en helt annan historia och det inte heller vad detta ska handla om. Jag har inte heller någon särskild idé om att jag uteslutande ska ha bara veganska kläder eller skor på mig. Vill man ha en etisk diskussion med mig om detta får man ha det någon annanstans eller annan gång. Jag anser dock att alla har ett eget fritt val huruvida man vill använda sig av animaliska produkter eller ej. Jag dömer ingen men jag kan ifrågasätta ibland.

Jag har i flera olika forum (bl.a. i poddar) stött på veganer som är väldigt noga med att kläder och skor som de har på kroppen/fötterna inte på något sätt innehåller animaliska produkter. Det är helt ok, men jag upplever det som ett problem att man istället väljer plast. I min värld borde väl ändå veganskt gå hand i hand med giftfritt? Det finns ju bättre och sämre plaster men faktum är att mycket plast är gjort av råolja, alltså icke förnyelsebart. När man går omkring med skor med plast i sulan slits de även vilket innebär mikroplaster i naturen. Det är inte heller en hit. Vill man ha ett bättre alternativ ska man välja skor med gummisula. Jag är ju dock så klart inte oskyldig i allt detta. Jag kommer garanterat sprida mikroplaster av mina nya flipflops...

 Det värsta är när jag, vilket jag har gjort flertalet gånger, hör någon säga något som "Jag har köpt nya veganska skor, det är veganläder i dem. Jag vet inte vad veganlädret är gjort av dock..." Och detta handlar om folk som har ett uttalat hållbarthetstänk, och som kanske till och med anses pålästa vad gäller hållbart mode och veganism. Då blir man inte särskilt trovärdig hävdar jag. Ansvaret slutar inte vid det veganska, det är en skyldighet att veta vad det är i ens kläder och skor om man vill vara kunnig i detta och uttala sig om det. Det påminner mig om när jag för 15 år sedan gick förbi ett gäng mer eller mindre militanta veganer på Kungsgatan här i Göteborg som stod med en stor banderoll om något med djurrätt, jag lade inte deras budskap på hjärnan tyvärr. Däremot reagerade jag på deras skor. Det var kallt och snö ute och jag kunde konstatera att i stort sett samtliga hade kängor av läder eller mocka på sig. Jag är så pass kunnig inom detta att jag knappast tror att jag misstog veganläder för äkta. Det var inte heller så vanligt med veganläder och veganmocka för 15 år sedan.

Jag har en kollega som är vegan. I höstas kom hen till jobbet med ett par sprillans nya Dr Martens, av veganskt slag givetvis. Jag frågade hen om han vet vad de är gjorda av. Hen svarade "Jag vet faktiskt inte, det är säkert något annat som är skitdåligt för miljön men för mig är det viktigt med koncept och jag har köpt vegankonceptet.". Det tyckte jag var ett ärligt och bra svar. Du vet inte och är dessutom rätt medveten om att det inte är bra för miljön men det är inget du hymlar med.

Jag då? Jodå, jag har flera par läderskor och ulltröjor/koftor. Flera av mina skor är köpta eller fådda i andrahand och tröjorna/koftorna brukar jag sticka själv. Personligen föredrar jag skor som håller bra vilket läderskor gör. Jag väljer att vårda och laga dem istället för att köpa nya. Har jag köpt nya läderskor gör jag det av vegetabiliskt garvat läder som är ett bättre alternativ än kromgarvat. Och det finns inget som värmer så bra som en tröja i ren ull. Och jag är numera rätt picky med mitt ullgarn med.

Man behöver som sagt inte hålla med mig men jag i framtiden slipper höra s.k. auktoriteter inom hållbart mode sitta och vara clueless inför vad deras kläder och skor är gjorda av och inte bara att de är veganska. Medvetenhet är det bästa, sen får alla göra som de vill.

Vill man veta mer om veganskt mode rekommenderar jag The Vashion blog och podden Sustainable Fashionistas.

Fem goda hållbara gärningar

Idag har jag varit en god medborgare och gjort fem bra saker för miljön. Bra på det sättet att det är det bättre alternativet så klart. Ska man vara mest klimatsmart ska man bo under en sten i skogen typ. Men det gör inte jag. Här kommer de i kronologisk ordning.

1. Fixat i ordning hobbyrummet och syhörnan.

Efter 4.5 år i den här lägenheten är det till slut bra i hobbyrummet. Så när som på platsbrist. Men nu kan jag komma åt att laga och sy om mina kläder. Och det är dessutom bättre att sy sina egna kläder än att köpa fast fashion. Ignorera sytrådshoardingen. Inget av det där är inköpt nyss och mycket är från loppis.

2. Lämnat in två par skor hos skomakaren. 

Det var rätt många år sedan sist. Jag testar närmaste skomakaren på torget för att limma på en sula på ett par gamla gympadojor och laga ett par fådda och begagnade Dr Martens. Jag är spänd på resultatet. Och detta är ju bättre än att slänga och köpa nya så klart.

3. Köpt två Hawaiiskjortor och lite andra pryttlar på Emmaus.

Överkonsumtion är inte bra men second hand är det bättre valet! Och en enda Hawaiiskjorta är faktiskt för lite i min sambos garderob. Den används flitigt. Koner för att träna agility var en annan grej som inhandlades.

4. Skickat två påsar till Sellpy.

Jag älskar Sellpys koncept och jag älskar deras lådcyklar! Sellpy har ett bra miljötänk! Och mina Dr Martens (ja, jag har flera par) och alldeles för lilla Haglöfsjacka mår inte bra av att ligga oanvända. Jag ser fram emot resultatet här med!

5. Lagat sambons stickade tröja.

Tröjan har jag stickat själv och någon rackare har ätit på den. Antagligen något husdjur av det mindre slaget (inte hunden). Turligt nog var hålet i nedre delen av ärmen så det var snabbt upprepat och omstickat. Tröjan heter Flax och är väldigt fin. Jag stickade den dessutom för att byta ut den läskiga fleecetröjan han använde när han frös. Oroa er inte, fleecetröjan har inte slängts, den finns kvar men nu behöver den inte tvättas massor pga användning och släpper inte mikroplaster.

Detta är min dag. Vad har du gjort för miljögärningar idag?

Att börja spinna

 

Jag har tänkt på att börja spinna ett tag men ännu inte kommit till skott. Jag har en spinnrock, som tyvärr är förpassad upp på vinden nu pga platsbrist, och en slända, men mina försök hittills har varit något misslyckade. Jag lärde mig faktiskt spinna när jag var fyra år av min mormor, men typ aldrig spunnit sedan dess. Jag testade dock att spinna på turkisk slända på Syfestivalen i september och det visade sig att jag var grym på det! Då i alla fall... Jag gillar verkligen konstruktionen på turkiska sländor så jag har haft plan på att tillverka en själv, men jag fegade ur till slut och köpte en från Etsy istället. Och så fick jag så klart köpa lite ull med, och klart man köper från Manduzana som var i Fattigskogen då! Bilden är grynig och färgen är fel, men så här ser det ut i alla fall. Nedan ser ni färgen bättre. Ska bli sjukt spännande att prova på att spinna!