Rädd för färg

Jag snackar inte om mig nu alltså. Men runt mig, i olika sammanhang, springer jag ibland på trevliga människor som säger saker som: "Du har ju alltid så härliga färger på dig och jag skulle ju egentligen vilja men jag är lite rädd för färg.". Ingen skam i det, man måste inte gilla starka färger, men jag tycker att det är lite intressant. Vad är det man är rädd för? Att synas? Att sticka ut? Jag tänker att man kan sticka ut vad man än har på sig, det behöver inte ha med färgerna att göra utan om utstrålning. Men visst, den stora massan kanske är mer diskret och dovt klädd så det är väl lättare att smälta in. Om man vill det. Inget fel i det. Man bör ha kläder man känner sig bekväm i. Jag gillar färg och prints. Nä, jag är definitivt inte rädd för färg. Så här exemplifierar jag det. Kanske kan det inspirera någon att "våga" mer? Om man vill det dvs.

Det blir lätt mönstermix när jag ska färgmixa. Kanske för att jag har så mycket mönstrat. Och färgglatt. Skjortan har jag fått från en kompis på en klädbytardag. Hon köpte den ursprungligen till sin sambo på loppis som inte ville ha den. Tur för mig! Klänningen från Gudrun Sjödén har jag köpt på facebook, leggingsen är gamla, strumporna egenstickade och sjalen egenvirkad. Kombo by accident förresten. För att jag frös. Den blev väldigt lyckad!

Här var jag ju färgglad och fin. Vi hade faktiskt tema orange på jobbet den dagen och den här kjolen är verkligen en pärla. Jag har köpt den på en tjockisloppis för 40 spänn av min kompis Anna och den är hemmasydd av henne. Kimonon hade jag suktat efter ett tag. Jag hade en kaftanklänning i samma tyg men den satt inte som jag ville så jag bytte ut den mot denna istället och den känns mycket bättre. Om ni undrar varför jag pekar på magen är det för att jag fått några skumma fläckar mitt på från ingenstans typ. Mystiskt. Toppen är gammal och lagad. Och numera fläckig. Ett nyköp då det begav sig. Sneakerserna är från Sellpy.

Apropå gult fick jag för mig att klä mig helt i gult i våras. Då fick jag kommentarer om att jag verkligen gillar gult. Eh ja, har det undgått någon? Den ärtigt gula tröjan har jag köpt på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen är från min personal clothing dealer, leggingsen är gamla, strumporna är köpta på Röda Korset i Vänersborg och skorna hittade jag på Majornas megaloppis. Jag har även ett par gula örhängen från Pow Studio om du inte upptäckte det. Men fräsigt va? Det är nog första gången jag haft en helt monokrom look för övrigt, skorna undantaget. Förutom svart då. Det är ju också monokromt.

Och när vi ändå snackar monokromt och teman så har vi teman på jobbet ibland. Innan höstlovet hade vi färgtema en hel vecka och en dag var det grönt. Det är ju kul med monokromt så jag körde all in igen, bortsett från lite ränder på kjolen. Tröjan, Flax light, har jag stickat själv, under har jag en fransk militärundertröja från Kvibergs överskottslager (i Björlanda), kjolen är från Reningsborg i Angered och en riktig vintagepärla enligt mig. Leggingsen är gamla och lagade, strumporna har jag stickat själv och skorna är mina gamla trotjänare till Duckfeet. Även här hade jag ett par Pows faktiskt. Fast gröna då.

Att jag inte känner mig jättebekväm i helsvart (längre), det har jag ju berättat förr, men faktum är att i morgon händer det igen. I morgon har vi svart tema på jobbet och klart jag hakar på. Jag har ju massa fina svarta kläder. Kan jag följa temat så gör jag det. Svart är också en färg, och det är ok. Neutralfärg har min kollega lärt mig att det heter. Det är trevligt med svart med. Det enda som inte är ok är marinblått. Marinblått är inte en färg, det är en styggelse. Sorry alla som gillar marinblått.

Jag har fallit för en trend del 2: Pow Studio

Jag kan ju inbilla mig att jag är en sån som inte faller för trender. Att jag är en sådan som går min egen väg och inte vill ha samma som alla andra. Till en viss del är det sant. När jag gick i ettan på gymnasiet hyste jag negativa tankar om en person som hade likadana orangea Dr Martens som jag. Men det gick över eftersom hon var trevlig. Anyway, i somras visade jag mig vara precis som alla andra två gånger. Jag köpte en likadan klänning från H&M som alla andra verkade ha. Jag köpte den dock begagnad så lite mot strömmen gick jag i alla fall.  

Och så hände visst det här. Jag gick verkligen runt och irriterade mig över att alla skulle ha Pows hela tiden. Örhängena alltså. Jag tyckte det var rätt trökigt att alla bara ska ha samma samma. Jag sa någonting om att jag inte skulle köpa några, men som det brukar vara med mig; när jag matats tillräckligt länge med något hade blir jag övervunnen och jag skulle absolut ha ett par själv. Matas man tillräckligt med något brukar det bli så att man gillar det till slut. Jag fungerar så i alla fall. Så, sagt och gjort, när det var någon form av tillbud en helg beställde jag ett par gula - så klart. Gult är ju min favoritfärg. 

Jag har faktiskt fått en del uppmärksamhet och komplimanger när jag använt dem på jobbet. Så det är tydligen fler som gillar dem. Så lite fakta. Pow studio startade 2017 av illustratören och designern Ida T Rosengren. Ida själv tyckte hon saknade statementörhängen på marknaden som inte var svindyra eller svintunga. Därför bestämde hon sig för att göra egna. Pow har ju så klart med ordet "power" att göra och så som jag tolkar budskapet är att man ska känna positiv makt att vara sig själv med hjälp av färg i öronen. Absolut, det köper jag. Man ska få ta plats och synas, även med örhängen. Alla örhängen sätts ihop för hand av henne själv och en person till eller av personer i kooperativet och integrationsprojektet Yalla Trappan i Malmö. De tillverkas småskaligt och säljs bara från Pow själv online eller på speciellt utvalda ställen, events och pop-ups. Exklusivt och lagom helt enkelt. 

Och vi kan verkligen snacka om att de blivit virala i stilsammanhang på instagram. Det känns verkligen som att de flesta med stilkontonhar ett helt koppel hema. Jag har två par, som synes. Jag slog till på ett par i leopard häromveckan. Jag ska ju inte vara den som är den. Just de i leopard brukar ta slut ganska snabbt och jag uppskattar verkligen idén och filosofin med de här örhängena. Småskaligt är bra att stödja tycker jag. De är precis som beskrivs lätta att bära, men jag som gillar lite tyngre grejer i öronen tycker ändå att de är lagom tunga. De är gjorda i plast, vilket man kanske kan tycka är ett aber, men you win some ni vet. Jag tänker mig att det nog inte är giftig plast i alla fall. Och de har verkligen ett värde på andrahandsmarknaden! De dyker upp då och då i säljgrupper på facebook som Circle of Clothes och Labels We Love och de går alltid åt i en rasande fart! 

Ja, och så finns de i tre olika storlekar med förresten, mini, small och large. De jag har är small. Jag tycker de är lagom men tänker mig att ett par svarta i large skulle vara najs med. De kostar 450 till 695 kr beroende på storlek och utförande och de kan skickas både inom Sverige och till utlandet. Nå, är jag en tråkmåns som är som alla andra nu? Eller är jag kanske till och med lite hipp?

Färg för fan!

Det är ett uttryck jag ofta hänvisar till, både när det gäller kläder, garn och allt möjligt. Jag älskar helt enkelt färg. Inte alla färger dock. Har man läst bloggen der senaste vet man att marinblått inte är för mig och inte blå över huvud taget egentligen. Turkos och petrol är däremot dödssnyggt.

Häromdagen pratade min kollega om färg och hävdade att jag väl är en sån som använder alla färger, bara jag gillar dem? Det är jag helt klart! Att ens fundera över vad jag "passar i" är helt främmande. Att jag skulle vara en "vår" eller liknande (ni som var med på 80-90-talet vet) frånsäger jag mig helt. Min favoritfärg är gul, no more no less. Då använder jag gärna gula kläder och skiter fullständigt i om jag passar i dem. Och att jag skulle se ut som ett lik i någon färg känner jag inte alls igen.

Ok, jag har inte alltid varit så färgglad. Jag hade en period på 00-talet när jag pluggade arkeologi när jag hade mest svart. För att se ut som en blivande arkeolog skulle man ha svarta kläder, långt hår och skägg. Jag prickade in två av tre i alla fall. Och jag gillar svart, verkligen, men det är fan dystert att bara ha svart alltså. Så den fasen har jag kommit över och svart får vara ett komplement.

Jag såg en diskussion om färg hos en annan hållbar influencer på instagram (jag övar på att kalla mig själv för influencer) och där såg jag att det var förvånandsvärt många som funderade på om de egentligen passar i färg. Varför skulle man inte göra det? Man passar väl i det man vill ha på sig eller? Och jag såg även att det var flera, som precis som jag är modell större, som funderade över om de verkligen kan ha färg pga denna modell större. Det var det dummaste jag hört! Varför skulle bara smala få använda färg?

Att man inte vill dra uppmärksamhet till sig för att man är tjock kan jag gott förstå men jag håller verkligen inte med! Det är en farlig tanke att bara normkroppar får synas och jag ställer då inte upp på det i alla fall! Alla modeller av kroppar behöver synas och hyllas och jag tänker fortsätta använda färger och mönster precis så mycket jag vill! För mig är det till och med extra viktigt som jobbar inom skolan skulle jag vilja hävda.

Vad har du för inställning till färg då? Bra eller anus? Känner du några begränsningar? Finns det några färger du inte gillar? Och du inbillar väl inte dig att det finns färger du inte passar i? För då är det bara att sluta med det!

Klädhack 5: bär tröja till klänning

Ok, det här är inget revolutionerande. Men det är bra. Jag är ingen byxmänniska längre. Jag får det inte att funka. I ungefäe tio års tid har jag gått runt i klänning och kjol med kofta till. Det kändes som att kofta var det enda rätta, men nu har jag hittat grejen. Jag är lite trött på koftor och har kommit på att tröjor är mer najs. Det har mest blivit tröjor med kjol ett tag men klänningarna behöver ju också luftas och då får man kombinera tröja och klänning! Det är min nya grej. Det blir liksom ett helt annat fall på kjolen om den sitter på en klänning. Tröjor och klänningar kan kombineras i det oändliga och missmatch är ingen nackdel.

Mitt klädhack för att utöka garderobens möjligheter är att kombinera tröjan med klänningen istället för kjolen. Rätt najs va? Den här stickade tröjan visades upp förra månaden men man kan aldrig stoltsera med en egenstickad tröja nog gånger va? Klänningen är från Monki från början och har köpts via facebookgruppen Circle of clothes. Jag lyckades poppa iväg en knapp första gången jag provade den så den är redan lagad. Skorna är Dr Martens och köptes i nyskick på Tradera förra året och jag ska erkänna att jag inte lyckats gå in dem helt ännu. Att gå in Dr Martens är döden.

Inte den mest fashionabla bilden kanske men här har vi en tröja och klänning till. Att det syns igenom att det är en klänning är ingen nackdel och jag tycker färgkombinationen är riktigt tjusig. Klänningen köpte jag för 5 euro i Tallinn förra året, också i nyskick då den hade lapparna kvar, och tröjan kommer från klädbytardagen jag var på i januari. Tröjan är verkligen ett bevis för att storlekslappen inte räknas för det står xs/s på den. Det är inte en storlek jag identifierar mig med. Den är i favoritmaterialet, 100% bomull, och är någon Elsa-historia från Bik Bok. Det märks att jag gillar lejongult va? Jag gillar alla gula nyanser. Även diarrégult. Och även om det är knasigt med kläder som är trasiga från början gillar jag det. Gränsen går vid trasiga och sedan lagade nya plagg. Där går det för långt.

Den enda nackdelen med min nya passion är att jag har habegär efter fler tröjor...

Second hand = billigt?

Det finns många vinster med att handla sina kläder second hand. Miljömässiga är väl den mest uppenbara. Att det är roligt och kreativt och att man har lättare att hitta en egen stil är ytterligare en. Sedan har vi ju de ekonomiska vinsterna med. Men är det alltid billigt att köpa second hand egentligen?

Här har vi ett exempel när andrahandsmarknaden är som bäst skulle jag säga. I våras var jag med och arrangerade en tjockisloppis här i Göteborg som blev mycket lyckad. Jag hittade massa fint som passade mig och mina bästa fynd, om vi ska se till fynd i den ekonomiska bemärkelsen, är nog de här tre. Två klänningar/tunikor och ett par leggings för 10 kr styck. Som hittat. Och man kan verkligen göra superfynd ibland i butikerna. Ibland handlar det om att den som prissatt inte har en aning om andrahandsvärdet för ett plagg. Ibland hittar man sådant som man verkligen gillar för en spottstyver. Och det är klart, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte får en liten kick av att hitta ett plagg billigt, när det egentligen hade kunnat kosta mycket mer. Jag hittade t.ex. både en tröja och en klänning, omärkta, från Gudrun Sjödén på BjörkåFrihet för några veckor sedan. För oss som är stammisar på BjörkåFrihet på Backaplan i Göteborg så vet vi att omärkta trikåplagg på galgar kostar 40 kr. Också som hittat!

Måste second hand var billigt då? Är det inte värt att köpa kläder i andrahand om de inte är billiga. Jo, det hävdar jag bestämt! Det kan ju t.ex. vara så att man är ute efter något speciellt som inte finns i nyproduktion längre som man får leta lite efter. Då är det för mig helt klart värt att betala lite mer för. Vissa plagg får lite legend- och nostalgistatus och då är det nog fler än jag som kan tänka sig att betala lite extra.

Och har man väl fått en fix idé är det svårt att släppa den. I somras kom jag t.ex. på att jag ville ha en sån där floaty kaftan från Monki, trots att den är i polyester. Efter att ha förhört mig med min klädguru Anna om att den är helt ok att ha på sig trots plastinnehållet bestämde jag mig för att slå till på en på Sellpy. Det blev en gul eftersom det är min favoritfärg. Och jag betalade hela 400 kr för den. Så mycket kan jag garantera att den inte kostade i nyskick så man kan ju se det som att jag gick back där. Men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll. Visst har jag skippat att köpa plagg second hand för att jag anser att de är för dyra men då lider jag inte särskilt över det. Det handlar ju om att jag egentligen inte behöver det plagget och då kan det kvitta. Hoarding är inte en bra gren att syssla med. Men är det något jag verkligen verkligen vill ha eller behöver kan jag betala en hel del för det, även om det är i använt skick. För mig behöver inte second hand vara loppispriser. Jag kan gärna betala en slant eftersom den stora vinningen i detta är ju den miljömässiga. Det sparas så mycket vatten och koldioxid på att handla second hand och använda kläderna längre att man inte riktigt kan motivera nyköp anser jag. Och som vän av använda kläder och lite patina är det helt fine att kläderna inte är perfekta från början. Så resonerar jag i alla fall.

Dagens hållbara outfit #4

Jepps. Det är skitsvårt med selfies i spegel. Fast jag sysslar ju egentligen inte med selfies. Men dagens hållbara outfit har temat: färg för fan! Kjolen och linnet köptes för totalt sex euro på second hand i Tallinn i somras, t-shirten är en gammal lagad från Kappahl som panikköptes när jag glömt kläderna till en personalfest en gång och sneakerserna (eller vad det heter) är mina favoriter från DC shoes som jag bloggat om tidigare här och här. Kjolen har fjädrar på sig och kommer från Primark från början. Den var egentligen lite trång men då är det bra att man är sykunnig. Topp!

Fashion revolution week

Så här kan det se ut när jag sitter och läser vid mitt skrivbord på jobbet. Igår såg det ut just så: tunika 30 kr, byxor 70 kr - båda Emmaus och sneakers 95 kr - Erikshjälpen. Jag har inte sällan outfits enbart bestående av second hand. Passar bra den här veckan också!

Denna veckan är det nämligen Fashion revolution week. Eller, igår var det egentligen Fashion revolution day vid årsdagen av Rana plaza, om man ska vara noga. Men det har utökats till en hel vecka, som sig bör! Här kan man läsa mer, men i det stora hela kan man säga att det handlar om att vi under veckan kampanjar för transparens i produktionskedjan av kläder. Man kan demonstrera detta med att bära sina kläder ut-och-in och fråga dem vi köper kläderna hos vem som egentligen tillverkat dem. Detta gör vi med hashtaggen #whomademyclothes. Och så väcker det ju uppmärksamhet och skapar debatt med de man möter om just detta. Super tycker jag! I morgon tänkte jag nog ha något ut-och-in. Kan bli något plagg från Gudrun Sjödén kanske... Vem är med mig?

Och apropå Fashion revolution week och Gudrun Sjödén, Fair Action har startat en kampanj för att få 10 svenska företag att offentliggöra information om vart deras kläder tillverkas. Det här med att skriva "made in China" på en lapp i plagget duger liksom inte. Det måste finnas transparens i vilka specifika fabriker kläderna tillverkas i för att vi ska kunna kontrollera att sömmerskorna får skäliga löner och vettiga arbetstider. Företagen som är med i upproret är: Ellos, Gekås Ullared, Gudrun Sjödén, Intersport, Nelly, Sportamore, Stadium, Team Sportia, Stayhard och Åhléns. Ett mycket rimligt upprop tycker jag!

Och apropå ifrågasättande och upprop, här kommer ett tips: skicka mail och ifrågasätt om det är något som känns knas! Jag har mailat Ellos och Cassels och frågat varför det inte står i deras kläder vart de är tillverkade. Ellos svarade undvikande att det inte finns någon lag om det. Kasst svar! Det var flera år sedan så jag ska nog göra dett försök igen i och med detta upprop. Cassels var mycket mer tillmötesgående. Jag har även mailat EMP (före detta Sweden Rock) hur de kan rättfärdiga att de ger bort gratis tygpåsar när man handlar hos dem. Detta ledde till en lång och plågsam diskussion med någon på kundservice där jag fick förklara på honom att bomull inte är ett djur. Nu senast mailade jag Dressmann och ifrågasatte hållbarheten i att man får en helt ny skjorta om man tappar en knapp. Inget vettigt svar och inte rimligt.

Men, det positiva i all denna misär är att du också kan bli medlem i Fair Action! För mig var det en självklarhet att gå med. För 100 kr blir du medlem i ett år och för 1000 kr får du livslångt medlemskap. Bra va? Du stödjer inte bara ett enormt viktigt arbete, du får även en så här snygg anteckningsbok! Jag älskar gult!

Tallinnshopping

Även fast det stora målet med denna resa var att äta och dricka gott så var en del shopping planerad. Jag planerade t.ex. att köpa en turistig fingerborg eftersom jag börjat samla på fingerborgar. Det gjorde jag också.

Tyvärr upptäckte jag i butiken jag gick in i efteråt att de hade fingerborgar med Tjocka Margareta på och det hade jag nog hellre velat ha men då har jag något att skriva upp på shoppinglistan inför nästa gång jag åker till Tallinn. Jag planerade även att köpa ett par nya vantar i modellen torgvantar med både fingrar och "hylsa" eftersom de jag har har blivit lite slitna på insidan av tummen. Det blev inte alls så. Det blir inte direkt som man tänkt sig när man vandrar bland alla käsitöö-butiker och utomhusstånd utan man blir väldigt spontan och köper det man gillar utan att tänka.

Det blev det här i stället. Muminstrumpor minns jag inte att de hade sist och jag kände att de helt enkelt kallade på mig. Får dock ge er alla ett tips och en tumregel vad gäller att köpa strumpor i utomhusstånden i gamla staden i Tallinn. Säger damen i ståndet att strumporna är i en viss storlek skall ni lägga på minst två storlekar till. Jag bad om storlek 36 och de här är för stora. Min sambo som har storlek 42-43 kan tom. ha dem. Men det funkar på mig med. Blir mysstrumpor i soffan, och det var lite det jag var ute efter med. De fingerlösa vantarna kallade på mig, och jag gillar den modellen med. Strumporna kostade 15 euro och de fingerlösa 12. Det blir ungefär 132 respt 106 kr. Som hittat! De andra vantarna såg jag när jag kikade in i en lite käsitöö-butik strax intill Depeche Mode Baar en kväll och jag blev lite kär. Jag kände att jag helt enkelt behövde dem. Dagen efter gick jag dit och det var en mycket liten och trång butik full med hantverk och det jobbade en jättesöt tant i dem. Och här får jag ändå säga att jag slog på stort. De kostade hela 38 euro vilket blir ungefär 335 kr och det är dyrt i Estland skulle jag säga! och om ärligheten ska fram är de kanske på gränsen till för små för mig då de sitter väl tight över tummen. Men de är bara så fina! Flerfärgsstickade med flätor i resåren och en virkad kant och jag kunde bara inte motstå dem. 100% ull är de och jag har bestämt mig för att det är tanten som stickat dem själv. Och det är lite blandat både i butiken och stånden huruvida plaggen är handstickade eller maskinstickade, men priset skiljer inte direkt skulle jag vilja påstå. Och det är jättefint hantverk alltihop!

 
Mor och far skickade även bud att jag skulle köpa lite åt dem så jag köpte lite stickat till dem med. Båda fick strumpor och mammas är garanterat för stora med, men pappas kan nog passa. Han har feta fötter. Pappa fick ett par vantar eftersom mamma fick ett par sist och mamma fick även en mössa som garanterat är maskinstickad och ganska kommersiell, men jag tror att hon kommer passa i dem.

Jag hade skrivit upp en lista över alla garnaffärer jag kunnat snoka upp i min mobil och hade plan på att besöka en och annan av dem. Dock hanns det bara med en av dem. Och det är rena himmelriket kan jag säga. Nämligen Karnaluks. Har ni aldrig besökt Karnaluks kan jag verkligen rekommendera att ni gör det. Det ligger lite off, tar ca 25-30 min att gå från båten, men är väl värt det. När man väl kommer fram till adressen som är K.A. Hermanni 1 ska man gå in i port C (och inte A som vi gjorde för då hamnar man fel) och sedan är det bara att följa tanterna. Man får ringa på en klocka för att komma in och innanför dörren finns det något helt underbart. Vi var där med Jaana sist vi var i Tallinn och då shoppade jag en del men fick lite ångest och blev överväldigad så när jag gått därifrån hade jag ännu mer ångest över att jag missat att shoppa saker. Den här gången var jag mer vågad.

Jag missade tyvärr att fota den här gången men har bilder från sist och här kommer ett smakprov på hur det ser ut där inne. Vad man ska tänka på när man är där är att alla priser är utan moms så det blir ett påslag på 20% i kassan, men det är sjukt billigt ändå! Man kan hitta i stort sett allt. Där finns garn, lite tyg, stickor, spets, band, tofsar, knappar mm. När jag var där sist köpte jag lite smått och gott men ångrade mig rejält att jag inte köpt tillräckligt med maskinbroderitråd. Jag vågade inte heller gå i närheten av garnet i stort sett för det var för överväldigande. Och det var det den här gången med, men jag kom in i det efter ett tag och började fylla korgen. Jag hade dock inga speciella planer på något garn jag skulle köpa så jag gick efter lösgodisprincipen, dvs. att köpa två av allt jag tyckte verkade spännande.

Ja, jag gillar gult. Jag tycker att det ganska skoj att sitta och räkna ut vad det blir i svenska pengar, och allt det här, bortsett från den regnbågsfärgade härvan längst ner i bild som jag köpte på ett annat ställe, kostade lite drygt 450 kr. Får säga att det är helt ok. Maskinbroderitråden köpte jag tio av eftersom det då kostade 4 kr rullen! Det visade sig även att jag råkat köpa en rulle av samma färg som jag köpte sist, men det är en fin färg så det gör inget. Pärlgarnet kunde man också köpa 10 av för billigare pris, men jag nöjde mig med fyra, men det kostade ändå 4 kr rullen. Det dyraste jag köpte var en dubbeländad kroknål i bambu som kostade 66.63, men väl värt ändå. Jag plockade på mig sådant garn som jag gillar eller som är svårt att hitta i Sverige och kom då hem med två nystan Punto från Schachenmayr för ca 9 kr styck, Rowan Calmer (som inte tillverkas längre) för ca 27 kr styck, strumpgarnet Lane Cervinia som jag tidigare köpt i Frederikshavn och gillar för 23 kr styck och ett mysigt garn med angora i från Austerman för strax över 30 kr styck. Det gula nystanet är "klassisk" estnisk tvåtrådig ull av Aade Löng-typ och kostade hela 21 kr! Borde mer. Stickorna är jag väldigt nöjd med. Kortare stickor i plast som är till för barn i storlek 3.5 och 4, tio par för 20 kr. Jag tänker på dem ur pedagogisk synpunkt. Resårspetsen är till spetstrosor och kostade 21, 23 och 28 kr metern. Jag gick även loss på lite stickmarkörer och en kroknål i storlek 3.75 som jag inte har sedan innan.
Det regnbågsfärgade garnet köpte jag i en ull- och linnebutik mitt emot stickmarknaden. 91 kr för 240g är inte att förakta! Det var något jag planerade att köpa och det ska nog bli en sjal av det.

Det var allt från Tallinn för den här gången men jag hoppas på att få återkomma dit snart igen! Landet, folket och hantverket är verkligen i en klass för sig!

Sista besöket

 

Idag har jag avlagt sista besöket på Hisingens hemslöjd innan ägarbytet på måndag. Jag och Caroline var där och lämnade en blomma från oss och två goda kunder till och hon blev så glad så. Och då fick jag ju passa på att shoppa lite med. Två ytterligare nystan Drops Silke-tweed och tre fyndnystan från rea-korgen. Det känns lite konstigt att det kommer bli en ny ägare men det kommer säkert bli bra. Så tack Mabel för alla dessa åren, det har varit så trevligt så!

Man kan aldrig få nog av växtfärgning

Det tycker i alla fall jag och Linda. Därför hade vi en session i fredags igen. Vi insåg sist att rödlöksskal på mörkgrått garn blir döfint så vi ville färga lite mer sådant. Vi hade fått tag på jättefint grått garn vi ville testa, och det här var ett höjdargarn! Det blev väldigt mjukt och mysigt.

Man blir lite beroende av att växtfärga garn. Längst upp till vänster ser vi sex härvor förstabad i rödlök, två olika gråa garner. Två av härvorna är små bonushärvor på ca 25g som vi får behålla själva. Mycket nöjda. De fyra till vänster i övre raden är andrabad på rödlöksskal. Inte illa det heller. Längst ner har vi min favorit tomtskräppa. De längst till vänster blev lite mesiga, men den till höger blev riktigt fin.

Och så har vi även ett tredjebad rödlök och ett andrabad tomtskräppa. De fick ligga över två nätter. De blev inte så dumma de heller. Den gula blev riktigt sådär citrongul. Det blir nog mer växtfärgning i sommar tror jag...

World Wide Knit In Public Day

Idag har det varit just det, WWKIPD, på Världskulturmuseet i Göteborg. Det samlades ett helt gäng stickerskor och stickare i trappan på Världskulturmuseet och stickade. Jag träffade mina vänner från Stickklubben Göteborg men även en hel del andra människor. Bl.a. Visalisa som jag träffar alldeles för sällan.

Jag hade med mig mitt stora spetssjalsprojekt att sticka på som jag nämnt innan. Det går ganska sakta men säkert framåt. Jag har så mycket annat att sticka, virka och kroka på och just nu monogamstickar jag inte alls.

Man fick ha med stickade plagg och saker man ville visa upp men jag glömde så klart ta med mig något. Hade annars tänkt ta med min krokade Pax som jag ändå är väldigt nöjd med. Och apropåå krokning så fick jag se ett par vackra krokade ting i trappan. En dam hade krokat en helt fantastisk tröja som jag blev väldigt avundsjuk på! Någon dag ska jag också kroka en tröja.

Och en tjej höll på med en näverkrokad filt i Fame Trend som också är to die for! Bilden innehåller även mitt finger upptäckte jag men det bjuder jag på.

Det var väldigt trevligt men jag stannade tyvärr inte så länge. Jag skulle faktiskt hem och titta på prinsessbröllopet. Är man rojalist så är man! Och det fick mig att tänka på ett annat prinsessbröllop jag tittade på för tre år sedan och insåg då även att jag numera har haft den här bloggen i tre år. Det första inlägget skrevs faktiskt den 13:e juni, vilket innebär att den firar tre år på torsdag. Jag får nog fira det med någon tävling eller så, så håll utkik efter den!

Spetssjal

Det har inte blivit så mycket bloggat på senaste tiden Och det har faktiskt inte blivit så mycket handarbetat heller. Efter att vi var på marknaden i Kungsäter hamnade jag i lite handarbetaskoma. Jag hade inte så mycket inspiration, lust eller ork att handarbeta som jag vanligtvis har. Det blev nästan bara när jag var på Stickklubben. Det här med att ha fyra extrajobb och heltidsstudier tar ändå på krafterna. Och det har inte heller blivit något färdigställt på jättelänge. Men nu är jag snart klar med spiralstrumporna och en bolero jag stickar i Rowan Calmer som jag hoppas ska bli bra. Och länge har jag haft ett stort sug att börja på en spetssjal. Jag har inte stickat så mycket spets och känner att det är dags för lite sånt. Förra sommaren färgade jag en 200-gramshärva entrådigt ullgarn med gul lök vilken kostade 15 kr på loppis, och jag har funderat över vad man kan göra med så mycket av så tunt garn. Jag tänkte att det förtjänar att bli en spetssjal. Jag sökte ett bra tag efter ett bra mönster, och jag var lite kräsen. Jag ville ha en stor trekantssjal med löv/blad på, och jag ville att den skulle stickas nedifrån. Och jag ville ha ett gratismönster. Inte för att jag inte gärna betalar för mönster, utan för att jag ville kunna studera mönstret ordentligt och se att jag verkligen fattade det, och att den stickades nedifrån då. Det var faktiskt lättare sagt än gjort. Jag hittade några stycken jag gillade, men jag fattade inte mönstrena alls. De var konstigt uppbyggda och inte så bra förklarade. Men så hittade jag till slut sjalen Kevät på Ravelry och tyckte mig förstå mönstret. Det gjorde jag inte helt heller kan jag säga. Jag hade med det på Stickklubben i torsdags och fick få lite hjälp innan jag fattade. Men jag skyller på att det var konstigt skrivet. I alla fall rå är jag nu igång och det blir riktigt bra faktiskt!

Några fel har jag gjort, några varv har fått repas upp och garnet gör sig förtjänt av sina 15 kr då det redan gått av två ggr. Men jag kör på. Jag vill göra en sjal i det här och om jag orkar så ska den bli gigantofantisk! Kanske kan jag använda den på ett bröllop jag ska på i augusti. Nu sitter i alla fall mönstret ganska bra och jag tänker att jag nästa gång kommer fatta ett spetsmönster bättre. Vi kan ju hoppas i alla fall!

Växtfärgningskväll

I fredags var Linda här och växtfärgade. Det är lite marknader på gång och vi tyckte att vi skulle färga lite mer inför dem. Men eftersom det fortfarande var april då och vi har en sen vår i år var inte utbudet på färgande växter något vidare. Vi hade hoppats på nyutslagen björk som ger knallgul, men vi fick nöja oss med lökskal från gul lök och röd lök. Men det är ju fint det med. Vi passade på att härva upp en del garn vi hade på kon som vi kommit över på olika sätt och knyta om härvorna inför sommarens färgningar. Den här gången var vi hemma i mitt kök och färgade i aluminiumkastruller. Jag har hört från olika håll att aluminiumkastruller kan ge fula avfällningar och förstöra garnet, men jag har bara en aluminiumkastrull att färga i och det har inte hänt mig. Kan tänka mig att det kanske beror på vad man använder för kemikalier och betmedel i. Vi använder oss bara av alun och vinsten, i alla fall hittills. Kommer vi över något annat någon gång, kanske vi provar med det, men vi kommer inte aktivt leta efter dessa substanser för färgning. Alun och vinsten känns mer miljövänligt. Och eftersom jag gärna nålbinder av mitt växtfärgade garn så känns det mer hälsosamt att hålla sig till dessa pulver eftersom jag då drägglar på garnet och stoppar det i min vid skarvning. Och resultatet blev som vanligt fantastiskt! Hur man än gör så blir det alltid bra när man växtfärgar! Det går liksom inte att misslyckas. Växtfärgat blir alltid fint. Bildkavalkad synes nedan.

 

Sista projekten

Jag har ett par grejer från krokningsprojektet som jag ännu inte visat. Så det är ju bäst jag gör det så att ni inte missar något.

Ett par handledsvärmare i bikupemönster och Visjögarn från Östergötlands ullspinneri. Trevligt garn och trevlig struktur. Det kommer säkerligen bli fler sådana.

Ett armband krokat med kroknål 2mm i tunt perlgarn. Något ska man ju kroka med en så smal kroknål. Jag virkade en blomma och en hank med luftmaskor som låsmekanism. Inte den mest avancerade designen kanske, men det blev ganska fint ändå. 

En mössa krokad runt av garnet Romy från Red heart, köpt på Gekås. Jag vet inte om jag riktigt gillade passformen på mössan men det blev ganska effektfullt med de två olika garnerna. Beskrivningen hittade jag här.

Nu kanske man kan tro att jag är trött på krokning och vill ha paus ett tag, men faktum är att jag redan börjat på ett nytt projekt. Vi har möblerat om lite i lägenheten och köpt kuddar på Ikea som skall ingå i inredningen. Jag ska göra kuddfodral. Det första blir krokat. Sedan tänkte jag faktiskt sticka ett, virka ett och även nålbinda ett. Det blir förhoppningsvis bra.

Bättre bild på Pax

 

Här har vi en lite bättre bild på Pax. Och apropå förra inlägget så är det inte den blicken jag har i sängkammaren. Det är snarare den blicken jag har när jag tittar rätt in i blixten när jag blir fotad. Och jag är vansinnigt nöjd! Garnet är ett tweedgarn från Turkiet som faktiskt funkade bra i denna krokade sjal. Men om jag gör en till blir det i ett garn med slätare struktur.

Idag har vi haft redovisning fördjupningsprojektet och jösses vilka fina grejer alla har gjort! Det var mycket metall men även lite trä och en kavaj. Det är enormt berikande att titta och lyssna på varandras redovisningar. Jag visade upp alla mina grejer jag krokat och det mesta har jag ju redan visat här. Men jag har 23 st _provlappar_ som jag inte skrivit om. Ja just det, ni hörde rätt, provlappar. Men jag ska givetvis virka ihop dem till en filt. Många nya och trevliga strukturer har jag provat i alla fall som förtjänar ett eget  blogginlägg. Det får bli under helgen. Men som sagt, mycket nytt har jag lärt mig! Inte minst att kroka spets. Mycket trevligt. Det kommer nog bli fler krokade spetssjalar.

Under redovisningen blev jag klar med min mössa, Hermione hearts Ron, med, och den blev inte så dum. Nu gjorde jag inte den för att jag är kär i Ron Weasley, vilket jag iofs är, utan för att den är så söt. Det känns som en perfekt vårmössa. Och den är extra fin i grått får jag säga, jag som mest har spräckligt och färgglatt garn. Ett trevligt mönster som var lätt att följa och förstå, och tredje gången jag stickade på engelska. Behöver göra det mer. Det är ju inte särskilt knepigt alls.

Pax är klar!

Pax är klar! Blockad och klar till och med. Och jag bjuder härmed på en enormt smickrande bild med sängkammarblick som min sambo tagit. Han tar fram mina bästa sidor kan jag säga ;) Sjalen var rolig att kroka och jag kan faktiskt tänka mig och göra fler. I morgon är det redovisning av krokningsprojektet så det ska bli spännande!

I övrigt kan jag meddela att växtfärgat garn i blött tillstånd och knappnålar inte är en bra kombination. Fast jag gillar ju melerat garn så lite grått ute i kanten dör man inte av :P

Inte bara krokning

...även om det ju blir en hel del... Men jag har stickat också! Jag har blivit klar med dessa revlingar! Revlingar är handledsvärmare från Bohuslän. Fiskare använde dem "förr i världen" för att värma sina handleder, fast jag tänker mig att de även skyddar handlederna från att bli skavda och såriga av de stela linoljade klädesplaggen. Fiskarna linoljade sina kläder för att de skulle stå emot väta nämligan, innan galonen kom. Jag kan tänka mig att revlingar skyddade bra mot skav på handlederna. Och de är verkligen jättesköna! Och snygga med tycker jag. Jag har hittat beskrivningen på 365 saker du kan slöjda och garnet är Senjagarn från Gjestal köpt på Nille i Kinna. Dessa gjorde jag i mosstickning, men jag tänker mig att det blir minst lika snyggt med rätstickning! Så det blir nog fler. Det borde ju även gå att kroka revlingar...

Jag har nu även tagit tag i något som höll på att bli ett UFO. Jag har börjat sticka sjaldelen på sjalen Gratitude. Lövkanten stickade jag klart för flera veckor sedan, men jag blev inte nöjd med den slätstickade delen när jag satte igång med den. Enligt beskrivningen skulle man göra förkortade varv med nån slags ihopstickning av två maskor och jag tyckte inte alls att det blev fint. Det blev liksom knoppar i strukturen, och det gillade jag inte. Därför fick sjalen vila lite tills igår kväll när jag tog tag i att lära mig förkortade varv utan hål och utan knoppar. Fina Elin från Stickpodden har tipsat om en kanonbra video från Pickles som jag satte mig med, och det blir kanonbra! Jag minskar således inte några maskor per varv och tänker mig att sjalen kommer bli lite annorlunda jämfört med originalet så det ska bli spännande att se resultatet! Färgen är inte så matt grön i verkligheten och är verkligen mysigt och blir kanonfint! Jag får avslöja senare vad det är för garn...

Jag håller även på att stickar på en Hermione hearts Ron som jag hittat på Ravelry i Sandnes Mini Alpakka. Mönstret är på engelska vilket jag verkligen behöver öva på att sticka efter, men det har varit en "bumby ride" kan jag säga. Jag ville ha den grå som originalet, men jag ville inte köpa något nytt garn eftersom jag verkligen behöver använda upp det jag har. Och jag ville gärna sticka den i alpacka. Sagt och gjort så snokade jag fram ett nystan Sandnes Mini Alpakka som var lite påbörjat, men jag tänkte att jag skulle räcka. En ny sticka i storlek 2.5mm 40 cm till resåren hade jag köpt på Symässan i Kviberg. Men jag insåg rätt snabbt att garnet inte skulle räcka. Jag tittade på Sandnes hemsida och insåg att den enda butiken som troligen skulle ha garnet var Hannas garn på Axel Dahlströms torg. Jag gick dit och de hade det, men det var ett väldigt annorlunda färgbad, så annorlunda att inte ens jag hade velat ha det i min mössa. Jag brukar inte vara petnoga med sådant, det får gärna skifta lite, men inte så mycket. Så då fick jag skicka Linda till Kinnagarn där jag köpt det från början istället, men jag hade ju så klart missat att skriva upp vilket färgbad det var! Jag brukar annars vara noga med det på Ravelry. Så hon fick köpa ett nystan av var färgbad som fanns (tack och lov bara två) och så fick jag jämföra. Garnet höll nästan på att försvinna i posten dessutom, men till slut så hade jag det. Och jag tror att det är samma färgbad. Annars är skillnaden inte märkbar så det ska nog bli en mössa till slut! Jag fick dessutom köpa en ny sticka också, trots att jag redan hade en 3mm 40cm hemma. Men det var en gammal skrutt som var stel i kabeln och själva stickorna var dessutom i längsta laget så jag fick ont i händerna. Jag hittade inga korta tippar i 3mm heller, så det fick bli en fast från KnitPro för en gångs skull och jag älskar den! Men någon bild får ni inte för min mobilbild krånglar med mig och vill bara lägga sig upp och ner. Ni får se den när den är klar istället.

Men jag har ju så klart krokat en del med så klart. I ett nafs krokade jag ett pannband i Drops Alaska. Jag ville ha en blomma på, och en krokad sådan, men hittade ingen modell jag gillade så jag uppfann en själv. Och det blev faktiskt inte så dumt! Ok, själva pannbandet blev kanske i största laget, men då får jag plats med en tofs eller fläta under, vilket jag ju oftast går med. Så nu får jag försöka bli en pannbandsmänniska med.

Jag har även krokat ett armband och håller på att kroka sjalen Pax i ett tweedgarn (vilken visade sig ha en helt omöjlig beskrivning men det är en annan historia) och lite annat smått och gott, men jag har faktiskt även gjort en kroknål till. Min snälla kurskamrat Ciccis snälla sambo Calle jobbar med plexiglas och kom över en liten skräpbit plexiglas som jag kunde göra en kroknål av. Denna var också 8mm precis som den jag gjorde av rundstav. Biten jag fick räckte till tre bitar så jag hade egentligen tänkt göra en vanlig och en kortare med krok i båda ändarna, men det var mycket mer jobb med plexiglaset än med rundstaven så det blev bara en krok. Jag fick börja med att såga ner en skåra med hjälp kontursåg och sedan fick jag fila bort det överflödiga. Först försökte jag tälja med det var alldeles för hårt och jobbigt. Så en liten en fil och massa tålamod fick det bli. Sedan putsade jag till den på putsbandet och polerade på nån polertrissa i pelarborren. Resultatet blev bra (även om jag har något sluttande form på det jag filade av, men skit samma) och det är ju häftigt med en kroknål jag gjort själv i plexiglas, men shit vilket jobb alltså! Det dröjer nog en stund innan jag ger mig på de bitar jag har kvar. För kroknålar får det ju ändå bli!

Men snart är krokningsprojektet slut och skall redovisas så snart kanske det inte bli så mycket krokning längre. Eller så har jag snöat in på det totalt och vill inte sluta. Och Pax ska bli klar!

Garnköp gone bananas på mässa

Jag gick lite bananas på symässan i Kviberg i helgen. Man kan fundera över om jag var nykter. Men jag har ju en speciell garnkassa så jag blir inte mer fattig än nödvändigt av det här. Jag passade helt enkelt på att köpa fina garner som jag annars har svårt att få tag på. Jag köpte en härva Malabrigo Lace som ska bli något mysigt, tre härvor Drops lingarn som verkar vara på väg bort och jag gillar att sticka disktrasor av det, ett nystan Kauni som jag har varit sugen på att testa länge, en härva kanonfint gult garn i ull och bambu och det bästa och dyraste kan man väl säga: en härva grön, handfärgad 100% silke som jag inte riktigt vet vad det ska bli men det är det dyraste jag någonsin köpt! 250 kr kostade det men det liksom kallade på mig! Det kan hända att det blir en skir estnisk sjal av det. Sedan köpte jag tre små snuttar till min filt, två kroknålar med kabel och en liten rundsticka i 2.5mm som jag behöver till ett mössprojekt. Nu har jag inte nåt kvar i garnkassan knappt, men det får det ha varit värt!

Härlig workshop!

Iår var inte bara en bra dag för att jag fick godkänt för mitt krokningsprojekt. Det var även en bra dag eftersom vi hade en kanonbra workshop! Under ht 11 skulle det ha ingått emaljering och etsning i vår utbildning, men pga flytt till nya lokaler och att saker och ting inte riktigt funkade fick vi aldrig någon utbildning i det. Jag valde att emaljera ändå i mina egna poäng och gjorde knappar som blev ganska bra. Vi skulle sedan ha fått kompensation för detta i en enskild emaljeringskurs men det blev inte heller av. Därför blev vi väldigt glada över att vi skulle få en kurs i emaljering nu istället. Vi har en mycket engagerad lärare i Jocke som inte bara ville gå igenom emaljering med oss, utan även glas. Och det var kanonbra! Jag valde att koncentrera mig på glaset eftersom jag aldrig testat det innan och jag fastnade för att göra glaspärlor. Och jäklar vad svårt det var! Lergojset fastnade gärna på utsidan, glaset var svårt att få att stanna kvar på pinnen och dessutom blev mina pärlor gråa! En blev lite halvgrå eftersom jag hamnat i den blå lågan. Men så blev mina två nästkommande gula pärlor också gråa. Jag konstaterade att det måste berott på just det glaset. Kanske oxiderade det. Men jag fick till en bra klar pärla till slut i alla fall. Den gröna blobben är nån form av fusing som man kan göra ett halsband av tex. Efter ett antal misslyckade försök fick vi till slut ordning på både hot pot och ugn och det blev en grön blobb till slut. Men jag gillar den! Bilden ser förvisso ut som skräp, men man får ett hum om hur det ser ut i alla fall. Den gröna blobben är inte riktigt så stickande grön i verkligheten. Men glas var kul! Jag kan definitivt tänka mig att jobba med det igen!

7.5 hp krokning

Idag är en bra dag! En toppendag i skolan och jag har även fått godkänt att lägga 7.5hp på krokning! I fem veckor blir det alltså krokning för hela slanten! Jag kommer prova på olika strukturer, kroka lite olika plagg, plocka fram beskrivningar och mönster som passar för grundskolan och om allt går som det ska kommer jag även lära en person kroka. Och det blir ett litet experiment där. Men mer om det får jag berätta senare! Det ska i vart fall bli skitkul! Jag har redan kommit igång och kroka lite strukturer här idag och jag är pepp som skjutton på den här kursen!