November är slut - men inte lagningshögen

Min lagningshög tar nog aldrig slut. Och jag har nog inte plats för alla kläder i klädkammaren om alla är lagade eller rena samtidigt. Maximalist javisst. Men min garderob är ju en del i cirkeln som ständigt är i förändring. Det får vara bra så. Och under november har jag lagat eller ändrat 36 plagg/grejer. Inte så illa va? Vissa dagar har jag lagat flera plagg och man kanske tycker att jag borde ha lagat fler men vissa plagg har jag faktiskt fått laga flera gånger. Det har blivit mycket leggings kan jag avslöja. När väl mina leggings började håla sig var det som att det aldrig tog slut. Och leggingsen är faktiskt mitt, ett av dem, dåliga samvete. Jag använder dem i stort sett varje dag och till slut går de ju sönder så jag förbrukar några par om året. Jag har köpt några par på Sellpy men annars blir det nästan bara nyköp, och även om jag använder dem länge så är det inte så länge som jag vill. Och så fort jag gör en lagning går de sönder några dagar senare igen. Nu har jag hittat en lagning, för det finns ju inga rätt och fel, som funkar. Lagningarna håller rätt bra och de är rätt kul att göra. Inte supersnyggt men det blir ju ändå rätt najs med fler och små kratrar som dyker upp. Det är värt att ha ett prickigt skrev för det. Fyra par leggings har i alla fall lagats, i olika omgångar. Det är väldigt mycket bättre än att köpa nya. 

Desto roligare lagningar är mina småkryp. Hål, och även fläckar, kan lätt döljas med en spindel. Jag har nu insett att spindlar har åtta ben, och inte sex som mina spindlar oftast fått tidigare, och visst blir de wonky men det gör inget. Ibland vill jag att de ska synas men ibland vill jag ha mer diskret och väljer en matchande färg. Jag är verkligen inte så himla bra på fritt broderi men det gör liksom inget. Jag gillar när det är lite spretigt och inte så perfekt och ju mer jag gör desto nöjdare blir jag. Vi ska se om jag inte kan utöka repertoaren av småkryp i framtiden. För fler sådana här lagningar och fläckdöljningar lär det bli.

Men jag blev ändå lite löjligt nöjd med tusenfotingen över en defekt/tråddraging i tyget på mina loppisharemsbyxor. Så fler tusenfotingar får det nog bli i framtiden! Just den här sortens lagningar gillar jag särskilt mycket för övrigt. Jag gillar att sitta och småpula framför tv'n så mycket mer än att sy snett vid symaskinen, för snett blir det. Jag är inte alltid så noga. Jag kan dock meddela att tillfredsställelsen över det lagade plagget är lika stor, vare sig det är en pytteliten spindel eller en bytt dragkedja.

Men så har jag ju bytt dragkedja på en av partnerns jackor med. På fulvis. Jag fick tips om att klippa bort piggarna på den trasiga dragkedjan och sy på en ny med trestegssicksack. Ok, det var lättare sagt än gjort eftersom jackan är skräpig fast fashion och är sydd så att man inte riktigt ska kunna byta dragkedjan ens på fulvis. Och i och med detta blev jag återigen påmind om varför jag avskyr fast fashion så mycket! Det är inte meningen man ska kunna laga så klart. Meningen är ju att man ska köpa nytt. Men jag går inte på den lätta och lagar på. Så, jag har som sagt mer att laga och jag kommer nog fortsätta en hel del i december. Så om du har en sådan stor lagningshög som jag, eller berg kanske är mer korrekt sätt att uttrycka det, kan jag verkligen rekommendera att utmana sig själv så här. När man väl har börjat är det liksom svårt att sluta. Så laga på!

Broschen - återkomsten

Jag använder inte direkt smycken. Jag har en ring på vänster ringfinger som jag är rätt förtjust i och så använder jag örhängen. Och det är väl egentligen allt. Fast igår fick jag helt plötsligt en ingivelse. Jag kom på att det är ju ändå rätt fräsigt med brosch! Jag har inte riktigt fattat det innan. Det här med att bara ha en brosch på bröstet på en blus eller kavaj, nja... Men det måste ju finnas andra bra sätt att använda dem. Jag använder för övrigt inte blus. Äger inte ens någon. Nä, jag får hitta mina egna sätt att bära brosch. För det finns väl ändå inget rätt och fel?

Sagt och gjort, imorse rotade jag fram min enda brosch. Denna har jag fått av min kompis i Estland och hon har gjort den själv. Jag tycker den är amazing! Min favoritfärg och ett fint hantverk. Hon har liksom tovat ihop bollar som hon sedan klippt upp och broderat på. Och eftersom jag inte kom på nåt annat snitsigt sätt att bära den blev det på bröstet ändå. Och på en handstickad kofta tycker jag ändå att det funkar. Så det får det nog bli fler gånger.

[foto Erika Kvarnlöf]

Ett annat sätt att använda brosch är så här. Jag känner att det lär ju finnas massa fina broscher på loppisar som bara vill bli använda. Jag misstänker nämligen är brosch inte är the it thing just nu. Eller? Men det är ju riktigt fint att använda brosch på en mössa så här som Erika Kvarnlöf gör. Erika har gentilt nog låtit mig använda en av hennes bilder här på bloggen. Hon har dessutom skrivit ett helt inlägg om att använda broscher ihop med linne. Det finns dock risk att mina framtida broscher inte kommer hamna på mina brutalt hängiga mössor. Det blir nog inte samma siluett då. Däremot använder jag stickad eller virkad sjal/halstub nästan alla dagar om året utom de varmaste. Det kanske kan vara något? Eller på en väska kanske? På något sätt tänker jag att det är dags att starta broschens återtåg. Vem är med mig?

Guilty pleasure: merchandise

Vi var på en helt magisk spelning med Jakob Hellman på Göteborgs Konserthus igår. Där gick jag snabbt förbi mitt guilty pleasure. Circular fashion challenge gäller ju fortfarande. Jag tyckte dessutom att det var så pinsamt att gå nära och fota merchbåset så jag klickade av en snabb bild på håll. Därav kvaliteten. Men jag är ju ingen mästerfotograf direkt.

Nu är ju inte det här någon musikblogg men jag bedyrar er att spelningen var riktigt, riktigt bra! Och jag satt en trappa upp och sippade på lite bubbel och tittade lystert efter de gröna tygpåsarna med Jakobs siluett på. Jag gillar ju som bekant tygpåsar riktigt mycket och det är ju ändå väldigt speciellt att få köpa med sig en fin t-shirt eller tygpåse som minne av spelningen. Jag skulle dock säga att, om man tänker på det att de mest hållbara kläderna är de vi använder, så är nog inte merch så dumt. Jag skulle säga att den vanligaste uniformen på de musikevent jag besöker är en bandtisha från valfritt band eller turné ihop med valfria byxor. Jag skulle vilja hävda att jag tror att dessa t-shirts oftast blir använda. Dessutom är blir det mer och mer vanligt att de är i ekologisk bomull eller märkta med Fairtrade t.ex. Så de kan vara mindre dåliga också. Och en riktigt bra band t-shit gör ju inget om den är gammal och sliten. Det ligger ju ändå litet status i att ha sett det där bandet den där gången för länge, länge sedan.

Men så finns ju det här med. Crappet. En kollega fick en tygpåse i present från förra varvet av Mia Skäringers "No more fucks to give" som gick sönder vid första användningen av ett paket vindruvor. Dessa plastförpackningar kan förvisso vara vassa men inte så vassa väl? Hon reklamerade så klart och jag fick den för att göra något kul med den. Jag bestämde mig för att öva sashiko på den på kursen jag var på i våras. Kan meddela att den gick sönder ännu mer av min beröring! Att det ens finns tygpåsar i så dålig kvalitet är ändå rätt skrämmande. Och då blir ju det fina minnet från föreställningen helt obrukbart och alltså extremt ohållbart. Det gäller att tänka till och känna efter vad gäller kvalitet och användningsgrad på samma sätt vad gäller merchandise som när man köper vanliga kläder.

Så kan det ju vara så här också. Jag har flera fina t-shirts från spelningar som har blivit måttligt använda men som ändå är fina och en del nostalgiska. Men de har blivit för små. Eller, jag har blivit för stor snarare. Jag försökte ge bort dem eftersom jag vill att de ska få ett bra hem. Jag lyckades inte. Jag har då bestämt mig för att de ska få ett nytt liv som kjolar. Jag har sett fina kjolar sydda av gamla t-shirts på pinterest som inspiration. Jag ska bara få tummen ur också...

Så kontentan av detta pladder är nog att det är helt ok att köpa den där t-shirten om du verkligen kommer använda den tills den faller i bitar, och när den gör det syr du en kjol eller ett lapptäckte t.ex. som jag ser att en del har gjort. Men håll dig borta från merch i kass kvalitet. Man lär sig känna kvalitet i fingrarna när man blir riktigt nördig. Det är en bra egenskap!

Visa lagningarna!

Vem har sagt att lagningar inte får synas egentligen? Vad är det för fix idé om att våra kläder ska se ut som om de är nya? Jag, som är gammal wannabe-punkare (jag vågade aldrig ta steget fullt ut kan man säga, har kanske aldrig riktigt anammat det där men jag inbillar mig att många människor aldrig skulle ta på sig ett plagg som uppenbart är lagat. Om det inte handlar om ett par nya jeans då, som jag har skrivit om här tidigare.

Trams, menar jag. Jag gillar när kläderna ser använda ut och har lite patina. Då stör det inte heller mig om människor runt omkring mig ser att jag har ett trasigt, och lagat plagg. Som här t.ex., en kofta i ullblandning från Indiska jag haft i flera år som någon liten rackare har tuggat på. Eller några kanske, eftersom de där otäcka krypen gärna kommer i flock. Jag hade ett lagom stort hål på ryggen som jag gärna ville täppa till varpå jag nu använde boken Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller som jag tidigare bloggat om här. Den här sortens lagning kallas för langettstopp och innebär att man syr langettstygn runt runt i hålet för att fylla det helt. Jag valde ett lite tjockare lila garn för att det skulle synas extra mycket. Nu har jag en bra och varm kofta på jobbet.

Och apropå jobbkofta har jag en till kofta i ullblandning, som även den är från Indiska, som de där husdjuren tuggat på. Eller om den har vittrat sönder på något sätt, jag är lite osäker. Här är det också langettstygn som gäller men jag har bara kantat hålen och låtit dem vara kvar i övrigt, för att framhäva dem lite. Vem har sagt att hål i kläder behöver vara något negativt? Den här använder jag också mest på jobbet. Jag tänker att det är ju bra att vara en lagningsförebild för ungdomarna.

När jag lagar min sambos slitna byxor brukar jag nog främst ta sytråd som är nära i färg men det är ju svårt att lyckas helt. Resultatet är att lagningen syns ändå, vare sig han vill eller inte. Jag tycker även att lite maskerade lagningar är tjusiga, för de syns ju ändå på nära håll.

Det viktigaste är ju att lagningarna blir gjorda, vare sig de är synliga eller ej, men varför inte stoltsera lite med sina sömnadskunskaper och sin miljömedvetenhet genom att låta lagningarna synas? Jag tänker att jag kommer laga mer synligt i framtiden. Hur gör du när du lagar? Lagar du ens? Om inte bör du göra det! Jag har skrivit lite om värdet med att laga sina kläder tidigare i det här inlägget och vill du ha inspiration rekommenderar jag att du kikar på hashtaggarna #visiblemending och #lagningsaktivisterna på instagram. Sedan är det bara att sätta igång!

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.

Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.

Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!

Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

Overshoot day 2019

Så var vi där. Overshoot day 2019 är alltså 29 juli. Det innebär att vi lever som om vi har 1.7 jordklot och det kommer ju inte hålla i längden. Förra året var overshoot day 1 augusti. 2017 var det 3 augusti. 1971 var overshoot day 21 december. Det är lite skillnad. Jag hade hoppats på att dagen skulle infalla lite senare i år med tanke på att det känns som att folk har blivit lite mer medvetna om klimathotet den senaste tiden men tydligen inte...

Overshoot day, eller Den ekologiska skuldens dag som den heter på svenska, innebär att hela världens budget för naturresurser är slut. Vi har helt enkelt gjort åt de resurser vi behöver för att kunna fortsätta leva och lever nu på nästa års naturresurser. Från och med idag. Det är inge bra. Det är inte bra alls. I Sverige dock, är vi ännu värre. Overshoot day i Sverige var 4 april. I Sverige lever vi som om vi hsr fyra jordklot att leva på! Det är tur att inte alla lever dom vi men alla får lida av vårt leverne...

Bilden ovan får symbolisera vår framtid. I en vecka nu har jag plockat kopiösa mängder bär. Vi bor i hyresrätt och på baksidan av vårt hus finns en väldigt trevlig uteplats med plats för grillning. Det finns också pallkragar med odling man kan hyra. Jag gör det ej, trots att jag borde. Odling intresserar mig inte. Eller jo, skörd är najs men att rensa rabatter är det inte. Dock finns det massa bärbuskar som ingen plockar av. Förutom jag då. Så jag fyller frysen så vi överlever vintern så att säga. Lite så känns det faktiskt nu. Svarta vinbär och jostabär har jag plockat idag.

Jag skulle vilja "fira" denna dag med en riktigt hållbar outfit. Det kan jag inte. Jag har haft på mig baddräkt (det är fortfarande 30 grader varmt runt mig) och en klänning från Indiska idag. Båda är nyköpta, om än för flera år sedan. Istället bjuder jag på min senaste lite större lagning. Partnern har ett par stretchjeans som är slitna. Stretch är ju en styggelse. Jag passade på att laga dem med sashiko som jag lärde mig i våras. Nu håller de för fler hundpromenader. Jag har kommit fram till att det är värt att laga även kass kvalitet om man vill fortsätta använda plaggen och gillar det. Gör det du också.

Och så en floskel: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag försöker i alla fall.

Kurs i sashiko

Det här med att laga trasiga kläder har jag ju typ alltid gjort. Men jag har gått runt och trott att lagningar alltid måste vara så osynliga de kan. Så fel det kan bli! Lagningar är ju snyggt ju! Jag har länge varit fascinerad och intresserad av den japanska broderitekniken sashiko, fast sådär lite på avstånd. Men nu har jag varit på kurs så nu vet jag hur jag ska göra när jag ska laga sambons jeans som det gått hål i - igen.

Är man bekant med mig eller den här bloggen vet man att jag hatar att göra provlappar, vilken teknik det än handlar om! Dock kan jag meddela att det här är första gången jag faktiskt varit road av det! Vi började med att göra en provlapp med just lagningstekniken. Jag kan meddela att kypert inte var det bästa tyget till detta. Men jeans är ju i regel kypert så det var väl lika bra att öva. Och om ni imponeras av den andra lappens precision beror det på att stygnen var förtrycka. Ett utmärkt sätt att känna sig duktig på!

Mycket blått blev det! Mina och min kompis Annas bidrag till den samlingen är de färggladaste. Personligen gillar jag inte blått (mer än vissa nyanser) så jag tänker att jag även i framtiden kommer fortsätta att laborera med färger och mönstrade tyger.

Så kan jag ju inte förneka mig själv genom att bara sitta och brodera provlappar utan jag var ju tvungen att ta med mig ett lagningsobjekt. Den här tygpåsen från Mia Skäringers turné No more fucks to give kan vara den sämsta tygpåsen som någonsin producerats. Min kollega fick den i present, använde den en gång och handlade vindruvor och den gick jättesönder! Jag fick den för att experimentera med. Jag tyckte sashikokursen skulle passa perfekt till detta. Kan meddela att den gick ännu mer sönder av mina händer, nålen och lingarnet jag använde. Med tanke på miljöhotet med tygpåsar som jag skrivit om här tycker jag att det är beklämmande att påsen inte ens håller för en enda användning! Detta måste vara den mest miljöovärda påsen någonsin!

Och apropå tygpåsar publicerade Råd & Rön en artikel om just de omiljövänliga tygpåsarna bara tre dagar efter mitt blogginlägg om detta. De tar även upp andra "miljövänliga varor" som t.ex. vattenflaskor och mandelmjölk. Skrämmande läsning!

Mitt budskap med detta inlägg är: lär dig laga med sashiko! Det blir snyggt, hållbart och det fiffiga är att du inte behöver någon symaskin. Alla kan alltså göra det. Jag hittade min kurs via Studieförbundet vuxenskolan men med en snabb googling hittade jag att det finns eller har funnits i olika delar av landet både via Medborgarskolan och Hemslöjden t.ex. Eller så knåpar du själv med hjälp av youtube. Broderigarner i lin och bomull hittar på loppis. Win-win-win! Förutom sambons jeans blir det en gammal uttjänt jacka som ska få ett nytt liv. Laga mera!

Ett seriöst korsstygnsprojekt

I förra veckan fick jag användning av en korsstygnskonverterare på jobbet. Jag googlade och hittade Free Cross Stitch Pattern Maker och den funkade utmärkt! När jag ändå höll på testade lade jag in en svartvit bild på mina favoritgays från den spanska (tyvärr nedlagda) tv-serien Física o Química. Jag har funderat ett tag på att brodera lite snygga svartvita bilder på fina gays, och det var ju kul att se att det fungerade så bra med konverteraren. Den talar till och med om vilka nr på DMC-garnerna som är mest lika i färg. Nu kommer det nog dröja ett tag innan jag kör igång med ett sådant här broderi och det lär ju ta sin lilla tid att brodera, men tanken är ändå att jag ska göra det. Det kommer bli skitsnyggt!

Slöjdminne: broderad duk

I april var jag hemma i Småland en sväng och hittade lite gamla slöjdföremål från grundskolan. Ett av dem var den här broderade duken. Jag minns inte exakt när jag gjorde den men jag vet att det var på högstadiet. Och jag har för mig att det tog en jäkla tid. Jag var nog inte den snabbaste slöjdeleven. Men när jag nu hittade den blev jag djupt imponerad av min noggrannhet! Så noggrann är jag inte idag. Har inte tillräckligt med tålamod. Men då var jag långsam och noggrann och så blev resultatet bra också! Till och med baksidan är fin! Tror faktiskt att att till och med Kristina skulle godkänna den.

Svunna tider

 

Just nu är jag på ett litet besök i Gnosjö. Jag har gjort ett par intervjuer till min uppsats och därmed träffat min textilslöjdslärare från mellanstadiet. Och just denna dag hittade jag det här konstverket som låg och drällde i mitt föräldrahem. Det är bland det första jag gjorde i textilslöjden i tredje klass. Jag tror inte att det är ett självporträtt, och jag minns inte om vi fick rita vad vi ville eller om vi skulle rita ett ansikte, men så här blev det i alla fall. Och jag måste säga att jag är imponerad! Dels är jag faktiskt lite impad av mina teckningskunskaper på den tiden. Så bra tecknar jag inte idag. Och sedan så innehåller broderiet både stjälkstygn, kedjestygn och jag tror att det är efterstygn. Och plattsöm heter det väl... Det måste ha tagit tid, men min slöjdlärare, som jag givetvis fick ta med och visa denna för idag när jag ändå skulle träffa henne, berättade att vi hunnit med en hel del under terminen. Och dessutom fick vi tvinna en snodd, sy ihop tyget på maskin och sy kaststygn längs en av kanterna för att få ihop den efter att plattan placerats i. Dock fick jag reda på att vi hade en lektionstimme mer slöjd i veckan än vad vi har nu när jag gick i klass 3 till 5. Men ändå! Jag känner mig riktigt stolt! Den hade en paljett, som jag tror kan ha varit hjärtformad, på kinden med som tyvärr har fallit bort. Tavlan finns kvar eftersom jag gav den till min pappa i någon form av julklapp eller present. När jag såg den så mindes jag även att munnen egentligen skulle ha innehållit en oval kontur av läpparna istället för strecket, men så blev det lite trångt med kedjestygnen så det fick bli ett streck istället. Och mössan skulle haft fler streck, vilket man kan se om man kikar noga eftersom kalkerpappersstrecken fortfarande finns kvar. Men som sagt, jag är impad av mig själv, och mina klasskamrater som gjorde detta. Jag ska se om jag inte kan snoka reda på lite fler slöjdföremål jag tillverkat själv som jag kan blogga om. Och jag kan försäkra er om att det INTE är meningen att den ska se ut som en clown. Jag såg likheten redan då, och jag har alltid hatat clowner, så det måste vara en slump. 

Om det är någon annan där ute som gick på Bäckaskolan i samma veva som har kvar sina tavlor får hemskt gärna visa upp dem. Hade varit görkul att se! Slöjdföremål i allmänhet hade varit kul att se. Hojta till om ni bloggar, instagramar, facebookar eller annat så man kan se era gamla slöjdprodukter!

Magasin Duett

Idag, just idag, vill jag även tipsa om Magasin Duett, en webbutik som öppnar just idag! Det är min förra lärare från universitetet, Petra, som startat denna guldgruva för handarbetsnördar. Man kan hitta finfina garner, knappar, broderigarner och mängder med tillbehör i denna fina butik. Så skynda och fynda!

Blir man sugen på att brodera nu eller?

En fin jul

Jag vet inte vad jag har gjort för att göra mig förtjänt av så fina julklappar men jag har fått ännu massa fint! Igår firade jag och sambon vår egen jul här hemma och då bytte vi julklappar. Han var faktiskt undantaget från de handgjorda julklapparna (givetvis fick han en handgjord med, annars är det ju inte rättvist) då jag hade köpt lite till honom ändå. Och jag fick t.ex. den här fina boken! Karin Holmberg har sedan tidigare kommit ut med boken Karins broderibok som köpte på bokmässan förra året och den här var lika fin! Den innehöll mer applikationer den här gången och det är ju alltid trevligt! Dessutom finns det mönster på görsöta Pacman-spöken som jag definitivt måste brodera. Och nu har jag blivit rejält inspirerad att brodera igen! och boken jag fick av min syster om smyckesslöjd av återbruk gjorde också mig väldigt inspirerad. Det blir nog lite sånt på slöjden nu till våren.

Äntligen utställning!

Nu är det äntligen klart! Och jag är jättenöjd! Utställningen blev bra. Alla har gjort så fina grejer! Och så många grejer! Det har varit mycket stickat, massa strumpor, mössor, vantar osv. Jag känner mig helt överväldigad och matt och vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns liksom inte ord för vad den här utbildningen har inneburit. Vi kan säga så här att jag ser fram emot att börja leva igen. Jag ser fram emot att få träffa vänner, ha sovmorgon och att få sitta hemma och titta på tv utan att ha massa ångest över allt man skulle kunna göra samtidigt. Jag kommer ju givetvis ha ångest över allt annat jag borde skriva till exempel, men det är en annan typ av ångest.

I vilket fall är jag stolt över utställningen och vad jag åstadkommit och mina stora stoltheter är min stol och min hallupphängningsanordning och den har vi här:


Den är till för alla mina vantar och mössor jag samlat på mig och den har estniska broderier som jag är omåttligt nöjd med och ett brickvävt band som också blev ganska bra.

Det har blivit väldigt mycket småslöjd den här terminen eftersom vi har haft problem med lokaler, maskiner och annat. Och här vi se mina metallprojekt jag gjort. Det är ett par kapsylöppnare, lite smycken och knappar och sånt. Och en grym smygmaskvirkningskrok.



En annan stolthet som jag gjort är min grymma täljda grötslev. Den blev jättebra!



En stor eloge till mina underbara klasskamrater för alla kanonfina grejer som de har gjort som är enormt inspirerande! Jag blir jättesugen på att sticka och virka igen, och det ska bli enormt skönt att få pyssla för sig själv hemma, utan att någon skall syna grejerna i sömmarna och bedöma dem. Och att jag får göra precis vad jag vill, utan tvång!

Lite knyppling och sånt

Jag har nio hp denna termin som skall läggas på egna projekt i hårda och mjuka material. Jag har valt att lägga några poäng på knyppling. Jag lärde mig själv att knyppla i slöjden i högstadiet och gillade det, men sedan dess har jag knypplat minimalt lite. Därför ville jag arbeta lite kring knyppling och "ungdomifiera" den lite. Knyppling förknippas främst med långa vita spetsar som får pryda små dukar och lakan. Knyppling är väldigt rogivande att ägna sig åt, men så pilligt det är! Det krävs mycket övning innan man blir något bra på det. Och det är så lätt att ändå snöa in på vita skira kantspetsar. Än så länge har jag mycket kvar att göra och tar tacksamt emot tips och idéer på knypplingsprojekt som kan passa i grundskolan! Här har jag fått till ett par tovade pulsvärmare i alla fall, men broderier och en knypplad spets på. Jag är riktigt nöjd med dem!



Annars har jag gjort några hemmagjorda julklappar i år, men dem får ni se efter jul. Och jag knypplar inte bara i skolan, utan jobbar även med trä, metall och broderar. Fullt upp och frågan är om jag verkligen kommer bli klar... Jag måste knyppla mera känner jag nu!

Slöjd!

Nu har jag som sagt börjat på slöjden och än så länge är det jättekul! Vi har mjukstartat lite med introduktioner i hårda och mjuka material som det kallas. I fredags hade vi hårda material och då fick vi såga och hyvla en träbit. Jag är kanske ingen hejare på att hyvla men det blev ju en träbit. Och resultatet skall visas. Här är den inte hyvlad på alla sidor dock.


Idag hade vi introduktion till mjuka material och då fick vi brodera ATC-kort. Det betyder Artist Trading Card och är nån slags hockeybilder för konstnärer. Jag försökte brodera hallandssöm i grönt, men det var ju inte så lätt. Det blev lite ojämnt och kanske inte jättesnyggt, men resultatet blev i alla fall någon slags blomma med hallandssöm, stjälkstygn, langettstygn och nån sorts andra små stygn som kanske kan räknas som schatterstygn. Det var kul att brodera! Jag fortsätter rapporten från slöjden löpande.

Synthbonaden är färdig!

Så, då var den färdig! Den var faktiskt ett skolarbete. Vi hade en föreläsning om bonader där en dam som samlade på bonader visade upp sina guldkorn och berättade om olika tekniker, stilar och trender genom tiderna. Vårt ämne var då broderi och jag hade ju egentligen tänkt brodera nåt till mina vikingakläder, men så ställde hon frågan till mig hur en bonad jag skulle göra skulle se ut. Så i min fantasi såg jag den här framför mig och sedan kunde jag inte släppa det! Citatet Like diamonds in the ground we are waiting to be found kommer från låten Wall of sound med Covenant. Den ska få en passande plats i vårt gemensamma hem (från och med söndag) och det ska bli spännande att se vilka som känner igen citatet!

Den är broderad med plattsöm och efterstygn i ullgarn på linnetyg. Att jag valt att göra tre bokstäver röda är bara en estetisk effekt och inget hemligt budskap.Just nu försöker jag släta till den lite. Jag har blött ned den och sedan spänt upp den på mjukt underlag. Jag är dock skeptisk att den blir slät. Den ser oroväckande skrynklig ut. Om någon har något bra tips får ni gärna hojta till!

Så har jag gjort klart mina krokade handedsvärmare också. De är krokade runt i mosskrokning. Jag har använt Trysils sportgarn som jag köpte snorbilligt på Europris i Gislaved förra året. Jag fick lära mig att virka en picotkant eftersom jag inte kunde det innan. Men virkning är ganska självklart för mig så det var inget svårt. Tyvärr räckte inte det mörkare garnet till en virkad kant i nederkanten så jag fick virka vanliga fasta maskor med det ljusare garnet istället. Jag gjorde det för att de inte skulle rulla sig så mycket och det blev ganska bra. De är till marknaden i Skene i September.


Sedan så har Christel lovat att vara demopublik åt mig. Jag tycker det är så svårt att veta vad som kommer sälja på en marknad ute på vischan. Jag vet ju vad jag gillar men alla har ju inte min smak. Men jag försöker tänka utanför det och då får Christel kolla på mina grejer och se om det är något hon skulle kunna tänkas köpa. Vi har nog ganska olika smak tror jag. Ska hem till henne senare och kolla på en byrå vi ska få så då får vi se vad hon tycker!