Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Visa strumporna!

Igår, 21 mars, var det Internationella downs syndrom-dagen igen och dags att rocka sockorna. Jag gjorde givetvis det. En enkel grej för att visa att det är ok att vi är olika. Mitt lifehack är att spara de hela strumporna som har trasiga makar och göra nya par av dem. Då blir det olika mer än en dag om året. Och hållbarare än att slänga hela strumpor.

Och apropå strumpor, passa på att visa dem i allmänhet sådär. Jag går ofta med egenstickade tunna ullstrumpor till vardags. Då skulle det vara synd och skam att inte visa dem. Me även lite trökiga köpestrumpor ska få synas tycker jag! Jag går nästan alla dar i veckan i kjol eller klänning med leggings. Alternativet till att visa strumporna är att peta in dem i leggingsen. Eller gå barfota. Det är både knöligt och obekvämt och strumpbyxor är inte ett alternativ. Och visst är det rätt fräsigt med synliga strumpor?! Märk väl ett annat hopplockat par av strumpor rocka sockorna-style. 

Annars då? Är du team visa strumpor eller team "strumpor är underkläder som inte ska synas"? Och tyckte du detta inlägget var innehållslöst och tråkigt kan jag teasa om att nästa blir en hit!

Jag hatar hösten!

Förra året kom jag ut som hösthatare. Det ät verkligen så. Jag hatar hösten innerligt. Jag fattar inte alls när folk säger: "Men det är ju så fina färger!". Ja, jag gillar gult, orange och brunt men träden dör ju! Eller, löven dör i alla fall. Jag fattar verkligen inte charmen... Jag kunde dock sträcka mig till att jag gillar höstkläder i förra årets inlägg. Men nu är det ju så här att jag inte har någon särskild höst- eller vårgarderob utan de är ju samma, och våren fullkomligt älskar jag! Kan det vara därför jag gillar höstkläder, för att de är egentligen vårkläder? Jag gillar ändå den där mellanperioden när man får vara lite mer påklädd men det funkar ändå med lite kortare leggings och en tunnare jacka, mest. Sommar är fantastiskt pga ledighet men det är lite för varmt aka avklätt. Sen sommaren/början på hösten funkar ändå rätt bra för mig.

Men nu har vi gått in i den där riktigt äckliga hösten när det mest regnar och är mulet och min bästa gröna jacka är för tunn. Jag har nu gått över till den här kappan. Det kan vi väl kalla den för? För ja, jag är en periodare med jackor. Jag orkar inte byta hela tiden och plocka över hörlurar, bajspåsar, hundgodis och allt som behövs i fickorna varje dag. Kappan fick jag köpa av en kompis efter att ha kastat lystna blickar efter den på tjockisloppisen i vintras. Hon tyckte inte den passade på henne när det kom omkring och erbjöd mig att köpa den. Jag slog till, trots att den är marinblå! Känner man mig vet man att jag hatar marinblått. Men modellen är perfekt så den fick gå ändå. Kanske kanske gör jag ett försök att färga den någon gång dock. Till den har jag en tröja jag stickat själv i alpackaull, en ljuvlig kjol jag köpte på samma tjockisloppis och mina bästa Duckfeets. Strumporna, mössan och halstuben har jag stickat själv. Som sig bör.

Och jag gillar ju förvisso gosiga tröjor och koftor och så men återigen, det kan man lika gärna ha på våren. Eller vintern eller sommaren faktiskt. Vi bor ju ändå i Sverige. Men så här kan jag skrota omkring på jobbet en höstdag. Koftan köpte min kollega, jag tror egentligen till sig själv, men gav den till en annan kollega som inte ville ha den och så fick jag den. Man kan ju undra vad som händer med mig för jag avskyr verkligen blått! Och akryl som den här koftan är stickad i. Men jag gillar den ändå! Funkar finfint på jobbet där det är rätt kallt ibland. Klänningen från Vamlingbolaget har jag köpt på en instabloppis och även lagat den lite. Bältet kommer från Reningsborg i Angered och skorna som skymtar är ett par andra Duckfeet. Strumporna har jag återigen stickat själv.

Jag får liksom peppa mig lite för att överleva hösten med att ha kläder jag gillar. Ett par stickade strumpor kan verkligen lyfta en outfit om du frågar mig. För mig är strumpor, även om det är vanliga köpestrumpor, en accessoar som ska synas. De får gärna avvika i färg och mönster. Till och med om jag har finklänning. Jag minns inte ens när jag hade strumpbyxor sist om jag ska vara ärlig. Leggings och strumpor är det som gäller för mig.

Jaha, nu blev det ett inlägg med fokus på mig igen. Men det är väl ok tänker jag. Det är ju min blogg! Jag fyller den ju med vad jag vill. Men när jag nystartade den för ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig jag skulle lägga ut så många selfies. Är jag influencer nu? Obs, ironi.

Hur jag aktiverar skorna

Maria Lagerman, som bl.a. föreläser om hållbart mode och hållbar affärsutveckling, har startat en grej med att man ska aktivera garderoben, på instagram. Under hashtaggen #garderobsaktivering visar hon dagligen upp plaggen hon har i sin garderob. Plagg för plagg betar hon sig igenom garderoben. Det hade jag så klart också kunnat göra men jag har en så himla brokig garderob så det hade nog slutat med att stått med ett gäng mönstrade kjolar kvar att klä kroppen med. Tycker inte riktigt jag har kroppsformen att använda pennkjolar som tubtopp. Och det här med att kombinera är verkligen min akilleshäl. Jag behöver definitivt bli bättre. Men det får komma sen.

Jag nöjer mig med att aktivera mina skor för nu. Och jag har mycket skor. Jag har alltid gillat skor och har förr köpt på mig fler än vad jag någonsin behövt. Jag har rensat för en livstid känns det som. Och problemet är att hur mycket jag än älskar skor så använder jag några få par. Jag har jobbiga fötter som får skav av till och med foppatofflor typ. Vilket jag i och för sig aldrig skulle ta på mig! Men jag har breda fötter med höga fotvalv, särskilt på den högra foten, och som gärna alstrar blåsor på fotsulorna och hälarna. Så jag behöver ganska en ganska hardcore ingångsperiod. Jag går till och från jobbet fem dagar i veckan och då kan jag inte ha obekväma skor. Det blir oftast mina Duckfeet eller vandringskängorna jag köpte för 1.5 år sedan på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Och en del gummistövlar har det blivit med.

Så, hur göra för att aktivera sina skor och gå in dem? De gör ju ingen nytta i hallen liksom! Det får bli på kvällspromenaden med hunden. Så här har det sett ut de senaste tre dagarna. Och alla tre paren är second hand. I tisdags blev det ett par nya Dr Martens jag nöjt ropade in på Tradera för ungefär ett år sedan. De har stått oanvända sedan dess. Vänster sko helt ok, höger klämde över foten. I onsdags blev det ett annat par Dr Martens som jag använde en hel del för 6-7 år sedan. Sedan svällde väl mina fötter eller något och började skava både på tårna, hälen och över foten. En dag på väg till vagnen på morgonen på väg till jobbet fick min sambo komma och möta mig som kom barfota tillbaka i vätan. Så illa var det. Men jag har fått dem av en kompis och jag gillar dem. Jag har en fäbless för Dr Martens och för läder nämligen och det har ändå lagts ner kärlek och omsorg på dem hos skodoktorn. Det gick helt ok. Skavde vid tårna dock. Och över höger fot då. Så klart. Igår torsdag hade jag ett par lite mesplatå från Din Sko på mig. De inhandlades för 149 kr på Myrorna Olskroken i somras. De klämde över båda fötterna och särskilt den högra. Men jag kände att det finns hopp om att alla tre kommer bli bra. Lite brutallästning och fler hundpromenader så! Jag har ett särskilt knep som innefattar läst, toapapper och varmluftspistol som har gjort underverk för mina Duckfeet. Jag tänker att det borde funka även för fejklädret i dem från Din Sko.

Märk väl att jag har samma strumpor på mig både på tisdagsbilden och onsdagsbilden. Inte tvätta i onödan. Och de har inte använts två hela dagar i rad. Det vore helt otänkbart för mig pga fotsvett. De bruna prickiga är för övrigt också second hand. Inköpta på Röda korset i Vänersborg. Jag älskar när man hittar nya strumpor second hand som kommer från något restlager. Och märk väl dammet på onsdagsskorna. Så länge har de stått orörda. I flera år som sagt. Känns bra att använda dem igen nu.

Dagens hållbara outfit #12

Japp, vi kör hållbart för hela slanten idag. Kjol och topp införskaffades på tjockisloppisen jag hade för ett par veckor sedan and I like them a lot. Kjolen kostade 80 kr och toppen var gratis. Koftan är ett av mina mest användna plagg får jag nog säga. Den är från Gina Tricot från början men inköpt på Lindra, inte nån superkvalitet direkt men den är sjukt lätt och bekväm och bara att slänga på sig över vad jag än har på mig och den passar alltid bra. Leggingsen är från Sellpy, halsbandet köpte jag för 20 kr i måndags på Smyrna second hand och strumporna har jag stickat själv av restgarn. Det enda som inte är andrahand är underkläderna och örhängena. Men det får gå ändå.

Dagens hållbara outfit #9 - julvarianten som varken är ny eller röd

Det har surrats en del, som det väl gör alla år, här och där om den där juloutfiten. I kroppspositiva grupper på facebook har det visats upp nyköpta klänningar hela hösten och folk har bett om smakråd och tips. Det är tydligen en grej det där med juloutfit. Jag har inget emot att man vill vara lite fin på julafton, även om jag är lite lagom julhatare. Jag har väl själv alltid klätt upp mig när det ska firas jul, även om jag lätt hade kunnat göra det i pyjamas med sällskap av bara sambon och hunden. Däremot ogillar jag tanken på att det köps en massa nya klänningar och annat som används en gång och sen aldrig mer. Jag vet att det går till så. Jag har gjort det själv. Men det är ju också ett jäkla påfund att man måste ha nya kläder på sig på julafton och att man inte kan ha samma klänning på flera olika fester. Det är ju inte det minsta hållbart.

Så det här är min juloutfit. Klänningen jag hade på mig är förvisso förhållandevis ny för mig eftersom det bara är andra gången jag hade den på mig. Den är dock köpt i andra hand på tjockisloppisen jag arrangerade i våras och jag använde den även på påskafton. Jag är inte för kapselgarderob som jag har skrivit om här, och jag gillar när man kan använda samma plagg under hela året, därför blev det den här. Och den behöver ju användas mer. Och bortsett från strumporna, som jag stickat själv i vanlig ordning, hade jag inget rött på mig. Jag tycker det går lite till överdrift att man till varje pris ska ha rött på sig på jul. Kan man inte bara välja något man känner sig fin och bekväm i? Måste det vara rött bara för att det är jul? Kan dock meddela att partnern valde röd hawaiiskjorta idag. Hawaiiskjorta är ju alltid rätt dock. Att han gillar hawaiiskjortor är tydligt i detta inlägg. Koftan på bilden är från Smyrna second hand och i lin. Det är alltid varmt i båda hemmen där jag firade jul så jag valde ett lite svalare material.

De pratade faktiskt om det där med att det köps så mycket nya outfits till jul i senaste avsnittet av Ecofashionista. Så himla onödigt. Julen är ju så fruktansvärt traditionsbunden i övrigt, varför kan man inte ha en tradition kring vilka kläder man har på sig? Så köp inga nya juloutfits utan använd något du redan har och passa på att skapa en ny tradition om du gillar det. Och i min värld är det helt ok att fira jul i mysbyxor med.

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style

Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!

Är det ok med begagnade julklappar?

Gillar man inte julstress och trängsel kan jag tipsa om vart man ska handla sina julklappar. Jag gjorde nämligen en spaning i lördags på min lilla loppisrunda. För i second handbutikerna var det i alla fall inte fullt. Inte ens på Reningsborg i Angered som bara är öppet onsdagar och lördagar och alltid är välbesökt var det någon trängsel. Det var ovanligt lugnt i alla de tre butikerna jag besökte. Det får att undra: köper inte folk julklappar på second hand?

Förra årets julklapp var det återvunna plagget. Det innebar plagg tillverkade av återbrukat material eller plagg köpta på second hand. En bra julklapp. Helt rätt i tiden. Årets julklapp är en mobillåda. Jag antar att det ligger i tiden med eftersom vi/jag/de flesta skulle behöva lägga ifrån sig mobilen lite mer. Men enligt min spaning handlar inte de flesta julklappar i andrahand. Jag kan bara förutsätta att det var mycket mer folk, trängsel och julstress i Nordstan i lördags. Jag antar att det köps jättemycket julklappar i år med, och att nästan alla är nytillverkade.

Förra året genererade julhandeln 21 miljarder kr. Det är galet mycket pengar det handlar om. Det köps sjuka mängder julklappar och överkonsumtionen av nyproducerat är total. Jag skulle önskar att vi drog ner på julklapparna och det blir mer ok att köpa begagnat. För även om jag fått mycket julklappar från mina föräldrar och syskon som är köpta second hand, som glas, broderade kuddar och böcker, tror jag kanske inte att det ser ut så överallt. Fast är det verkligen ok att köpa något som är begagnat? Ja, svarar jag då! Det är mer än ok!

Kan vi inte bara en gång för alla bara bestämma att second hand inte är äckligt? Det äckliga är att köpa nya grejer som säkert är fulla med kemikalier ändå. Och helt ärligt, mycket av julklapparna som ges bort är väl plikttroget köpta och inte särskilt genomtänkta? Så mitt råd inför nästa år är att vara ute i god tid och försöka hitta eller hitta på något som garanterat kommer bli uppskattat. Tanken är inte att hitta något pliktskyldigt på second hand heller. Hitta den perfekta second handprylen eller plagget, ge bort något du redan har hemma, ge bort en tjänst som t.ex. lagning, baka eller laga något gott eller hantverka ihop något själv istället. Eller köp av någon annan hantverkare. Det är fräscht tycker jag. Och jag känner mig mycket mer nöjd än om jag köpt nåt bös mttagaren säkert ändå inte vill ha.

Många jular har jag gett bort helt egentillverkade grejer såsom stickade strumpor eller virkade handledsvärmare. Det brukar alltid bli uppskattat. Sjukt mycket trevligare och kärleksfullt än en pliktskyldig juicepress som aldrig används t.ex. Jag önskar mig second hand eller handgjort i år. Det är från de kategorierna mina julklappar som jag ger bort kommer från med. Jag hoppas fler är med mig!

Dagens hållbara outfit #7

Dagens hållbara outfit är på resande fot. Jag är i Flensburg i Tyskland och hänger med danska tyskar, andra danskar, norrmän och finnar. Jag passade på att klicka en bild i hissen i morse. Jag har en kofta från Sellpy som har några år på nacken. Dock sa en kollega att flätstickat är modernt i år om jag nu skulle bry mig om det. Men den är i bra kvalitet och en svart kofta är ju ändå en svart en svart kofta. Klänningen kommer från Gudrun Sjödén och är köpt via en instabloppis och kortad för att passa mig bättre. Strumpor är hemstickade som vanligt och så har jag mina sedvanliga Duckfeet.

Jag har hört i podden Säker Stil att man aldrig ska ha ett nytt plagg när man ska hålla föredrag eftersom det kan hända att man inte känner sig bekväm i ett plagg man inte gått in ännu. Jag tänker att det gäller på resan med så jag anammar det. Jag reser i tjänsten men kan glädja med att vi åkte tåg.

Ullstrumpor ftw!

Nu när hösten ändå är på g så blir det ju lätt att man drar fram ullstrumporna som jag gjorde i förra veckan. Jag kan förvisso gå i ullstrumpor mitt i sommaren med men nu är det ändå mer högsäsong. Och stickade strumpor är verkligen något jag gillar! Har man varit inne på denna bloggen version 1.0, dvs innan jag hade paus och ändrade inriktning, vet man att jag har haft, och fortfarande till viss del har, en fäbless för att sticka strumpor. Det är najs. Att ha på sig. Och sticka.

Här är några favoriter. Det märks att jag särskilt gillar att kombinerar stickade strumpor och mina Duckfeet, dvs mina bästa läderskor. Och det är ju ändå så, att det finns många fördelar med handstickade strumpor. Dels är det ju verkligen slow fashion, och har man lite koll på garnet och vart det kommer ifrån kan det ju bli etiskt som sjutton med. Och förutom att det är varmt och skönt är det snyggt. Jag tycker att ett par stickade strumpor liksom kan lyfta hela outfiten! Det blir en riktigt snygg accessoar, nästan som ett smycke! Eller två. På fötterna.

Jag brukar ha strumpor i 75% ull och 25% polyamid för att de ska tåla att nötas på. Och eftersom ull är smutsavvisande och inte alls suger åt sig fukt på samma sätt kan även mina snuskiga svettfötter ha samma ullstrumpor på sig mer än en dag innan tvätt och det är ju en fördel. Ska man dock hitta lite nackdelar så är det ju det här med synteten då givetvis samt att garnet oftast är superwashbehandlat. Superwash är en porcess där man tar bort ullens fjäll med klorin för att sedan lägga på en hinna av plast på varje strå. Det tar ju liksom bort ullens naturliga goda egenskaper.  Och jag hatar ju dessutom plast i kläder. Men ska man kunna tvätta strumporna i maskin, vilket mina svettfötter kräver, får det bli så. Så allt är så klart inte frid och fröjd.

Men jag tänker ändå att mina handstickade strumpor är bättre än fast fashionskit i besprutad bomull. Stickade strumpor är dessutom värda att laga vilket kanske inte de där nötta bomullsstrumporna är och är de beyond repair kan man alltid göra dem till benvärmare eller repa upp skaften och ta tillvara på garnet. Mitt tips är ju givetvis att lära sig att sticka själv då det är superkul och finns massa fina mönster på t.ex. Ravelry. Eller så får man fjäska rejält för en trevlig stickare.

Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Ge inte knark till en knarkare

Kan någon tala om för mig hur jag ska få slut på mitt stash när alla envisas med att ge mig garn hela tiden? Tack snälla Moa för det fina garnet! Jag är ju som bekant svag för strumpgarn och det här är perfekt både till strumpor och min krokade filt. Vilka stickvänner jag har alltså!

Garnberoendet

Alltså jag blev lite förfärad häromdagen. Jag vet att jag har mycket garn, men så mycket garn! Jag skulle dokumentera mina strumpgarner och samtidigt lägga i dem i ziplockpåsar. Det finns onda små kryp som heter pälsängrar nämligen. Nu är det iofs så att garnerna tar mer plats när de ligger i ziplockpåsar, men ändå! Nu räcker det inte med två plastbackar längre utan jag kommer behöva tre! Detta kan ju inte fortgå! Nu har vi iofs en marknad inbokad (återkommer om detta) men det räcker liksom inte. Jag får göra massa julklappar med. Men både julklappar och marknadsgrejer? Hur ska jag hinna med?

I övrigt kan jag konstatera att jag kommer bryta vartenda jäkla nyårslöfte i år. Jag kommer inte ha lagt in hela min stash (akryl och bomull är tråkigt), jag kommer inte ha gjort klart alla UFO:n (tråkigt) och det kommer inte bli några 14 sjalar inte. Hittills har jag stickat tre sjalar i år, jag har en virkad snäckskalssjal på g och jag har paus från Styltakrobaten eftersom han bråkar med mig. Och Dödergöks sockutmaning fullföljde jag inte heller (ska dock försöka sticka klart koftan, lovar Astrid) Så så är det!

Garnfestival

Ja, jag tänker kalla den för det. För jag köpte bara garn. Syfestivalen i Borås dvs. Den här gången visar jag inga bösgarner från Ateljé Margaretha utan bara lite finare garner jag shoppat.

Jag köpte fyra härvor Marks & Kattens Alpaca för 25 kr styck, en härva Järbo Naturgarn Nr 1 (i precis mina färger) för 10 kr, en härva rosa strumpgarn från Tant kofta, ett kit strumpgarner också från Tant Kofta och två härvor Softblend från Färgkraft i färgen Trollskog. De sistnämnda härvorna kostade 240 kr styck. Som hittat! Ekologiskt handfärgat ullgarn från ett familjeföretag. Bättre kan det inte bli! Jag ska kroka sjalen Northern Lights av Patrick Hassel-Zein av det. Ett projekt planerat sedan tidigare så jag är nöjd!

Strumpgarnskitet är till ett par strumpor designade av Eddy och de heter Furuvik. När jag kikade på dem insåg jag att det ju var furor på dem. Dvs, ett par strumpor med tallar på. Jag kände att som slöjdlärare är dessa strumpor ett måste! Total impulsshopping men jag är mycket nöjd!

Visst är de skitsnygga? Fast jag köpte dem i grönt då. Det rosa Tant Kofta-garnet har jag inte bestämt vad det blir av än, men ett par strumpor får det bli i alla fall!

Och när vi ändå är inne på strumpgarn så är det nog ingen som förvånas över att jag köpte ännu mer strumpgarn på mässan. Men Regias Kaffe Fasset, Camouflagegarn (som jag suktat efter länge) och ormgarn för 20 kr nystanet är lite för bra för att bara gå förbi. Jag behöver så klart mer strumpgarn! Jag ska lägga upp en bild på min strumpgarnsstash så får ni se att jag så klart behöver mer!

Det här är för övrigt enda bilden jag tog. Det är Ullcentrums smygmaskvirkade och krokade grejer. Jag hade fullt upp med att träffa folk jag kände, klämma på garn och spendera pengar. En bra festival var det!

De där strumporna...

Hur gick det egentligen med Dödergöks sockutmaning som jag gick med i tidigare i år? Jotack! Den är inte färdig får man väl säga... Min första tanke var att som Dödergök sticka åtta par strumpor innan 1 september. Så tänkte jag sen att jag behöver ju inte sticka lika många som Dödergök men jag kommer säkert sticka fler. Så tänkte jag följa mönstren till punkt och pricka. Och så tänkte jag sticka ett par Skew och ett par efter mitt eget mönster (som skall komma) till. Ett par stickade jag efter mönstret till punkt och pricka. Det blev inga åtta par och det blev inga Skew och inga efter egen modell heller. Men det här är de jag stickade:

Ett par Murgröna av Joanna Nordstrand. Här följde jag mönstret rakt av. Och de blev förstora. Som ankfötter. Men garnet var av krympande art så det gick bra ändå. Och jag lärde mig kitchener stitch. Jag lärde mig även att jag inte gillar kitchener stitch. Men mönstret var jötteroligt att sticka efter!

Ett par vanliga enkla strumpor med istickshäl efter Stickameras beskrivning. Jag påmindes om att jag inte gillar istickshäl. Men garnet är fantastiskt och strumporna blev rätt så bra. Även fast jag även insett att jag inte gillar istickshäl.

Ett par Hermiones everyday socks i Drops Fabel. De blev helt fantastiska! Tyvärr är stövlarna lite obekväma. Det är alla skor på mig eftersom jag har ankfötter helt naturligt. Dvs väldigt breda fötter. Men de är awsome ändå!

Ett par Basket Weave Rib Socks i Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Och de blev också helt fantastiska!

Och ett halvt och lite till par Gander. Just nu håller jag på och förbereder marknaden i helgen så Gander får vänta lite. Men jag tror att de kommer bli awsome för det är fint garn och jag är nöjd med första riktiga försöket till flerfärgsstickning! Så jag fortsätter väl utmaningen helt enkelt!

Skagen levererar

Jag och sambon (eller kanske får börja kalla honom för fästmannen nu) brukar åka till Frederikshavn i augusti varje år. Inte för att Frederikshavn är en så rolig stad (för det är den inte, den är dötrist!) utan för att vi uppenbarligen är lite traditionsbundna. Första året vi åkte dit åkte vi mest för att vi spenderat hela sommaren i sängen och soffan. Det kan låta mysigt men det var det inte. Vi var hyfsat nykära, men anledningen till att vi låg i sängen så mycket var för att han fått en läskig ledsjukdom som gjorde att han inte kunde röra sig utan stor smärta. Så det var sängen/soffan och svenska deckare för hela slanten! Så i augusti var han så pass bra att vi kunde åka stenabåten i Frederikshavn, som också vår ekonomi tillät just då. Och jag köpte lite garn. Ett par år senare köpte jag likadant garn på danska Coop, utan att  ha använt det första jag köpte. Garnet, som heter Lane Cervinia Strømpegarn använde jag först när jag stickade ett par strumpor med avbruten mosstickning and I loved it! Så stickade jag även ett par Ugly ducklings och ett par med istickshäl och sen var garnet slut till mitt stora förtret eftersom jag insåg i augusti förra året att butiken jag handlat garnet i har blivit en annan butik som inte har garn. Bajskorv. Men så i år konstaterade vi att vi är mer än lovligt trötta på Frederikshavn och bestämde oss för att åka till Skagen över dagen i år och jag hade ju givetvis kollat upp att det fanns en Coop.

 

Och där fanns garnet! Yay! Men jag blev lite överväldigad. Jag visste inte vad jag ville ha. Så jag köpte två nystan lite grönturkos flammig färg, ett vitt,  ett petrolblått (som jag haft innan) och ett rosa. Varför köpte jag inte mer? Kan någon tala om det för mig? Det här var ju inte nog! Varför köpte jag bara ett nystan av varje färg av de enfärgade? Det räcker ju ingenstans. Jaja, jag får väl åka till Skagen igen då. 

Vad är det då som är så bra med garnet? Jo, det är lite tjockare än exempelvis Drops Fabel och Opal, och för mig som gillar riktigt täta strumpor är det asbra. Det är sjukt trevligt att sticka med och det håller bra i tvätten och you name it! Jag är nöjd med allt förutom att jag köpte för lite då.

 

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Basket weave rib socks

Så heter dessa strumpor som blev nr 4 att bli färdiga i Dödergöks sockutmaning. Det blir nog inte åtta par som blir färdiga innan 1 september. Men i den här utmaningen sätter jag ju själv reglerna så det gör ju ingenting! Och den här gången drabbades jag faktiskt av en liten släng av SSS. Det gör jag ju annars så sällan. FSS däremot. Men jag har haft massa annat för mig som att åka på semester och sticka styltakrobater och titta på gays i såpor och läsa Isfolket och sånt. Och jag har ju semester så jag gör ju det jag vill!

Dessa har jag dock hållit på med sedan i början på juni och de blev klara i förra veckan. Garnet är Tant Koftas handfärgade trekkinggarn och jag köpte det när jag var på öppen koffert för några i maj. Jag köpte det eftersom jag ville ha ett knallgult Tant Kofta-strumpgarn och jag ville sticka ett par strumpor med enkel struktur i det. En liten Ravelry-surf senare hade jag hittat ett mönster som kallade på mig. Kanske för att projektbilden till mönstret är ungefär lika gult som mitt garn. Assnyggt blev det i alla fall och de här sitter som en smäck! Fast den ena blev lite större som sig bör. Det ska vara så!

Nya gummistövlar!

Är de inte rätt fantastiska mina nya gummistövlar? Jag såg dem figurera i Online stickcafé på facebook och tyckte att jag behövde ett par jag med. Jag har tidigare sett stickade strumpor i genomskinliga Converse och letat hela internet runt efter ett par men de säljs inte längre och trots att jag egentligen inte gillar Converse blev jag bitter. När jag så såg dessa slog jag till direkt. De säljs hos Sweden Rock och kostar inte mer än 449 kr och det var som hittat för ett par stövlar som framhäver stickade strumpor tycker jag. Här har mina senaste färdigställda i Dödergöks sockutmaning, dvs Hermiones everyday socks, fått agera modell för de nya stövlarna som känns rymliga nog. Lite lustigt med dessa stövlar dock är att man verkligen ser vilken kondens som bildas i ett par gummistövlar. Det är ingenting jag tidigare skådat.