Skomakare

I veckan hämtades mina darlings hem från skodoktorn, aka skomakaren. Dvs mina Duckfeet Fyn som jag har saknat hela våren. De behövde ny rågummisula eftersom jag tydligen fick ett måndagsexemplar för ett par år sedan. Det här är faktiskt mitt andra par av denna modell men det är en annan historia.

Skomakare är rätt underskattade tycker jag. Jag tror att vi i alldeles för låg utsträckning försöker laga våra skor när de går sönder utan vi tar den lätta vägen och köper nya skor. Ohållbart för miljön och inte heller gynnsamt för skomakarna. Jag har också haft den inställningen tidigare men kommit på bättre tankar tack och lov. Mina Duckfeet i vegetabiliskt garvat läder är verkligen mina bästa skor ever och nu när jag har tillbaka dem känner jag mig som mig själv igen. Jag fick dessutom en extra sula som bonus eftersom skomakaren missade att ta bort ett lager av rågummit. Men jag tänker att då har jag ju bara mer sula att slita på!

För ett par månader sedan lämnade jag även in två andra par till min närmaste skomakare här på torget. Det är en sån där klassisk skomakare som finns överallt men som egentligen mest håller på med nycklar. Jag har inte anlitat honom innan (det var typ 20 år sedan jag anlitade skomakare senaste för övrigt) men tänkte att hur illa kan det bli? Han fixade en söm och limning som släppt i mina Dr Martens som jag fått av en vän och de yttersta sulorna på ett par löparskor (som jag sprungit i ca 1 gång) jag haft i typ 15 år. Det blev skitbra! Limma + sy + limma + putsa kostade totalt 180 spänn. Väl värt får jag säga! Jag har för övrigt fått lämna in mina Clarks jag fyndade på megaloppisen i helgen till honom med. De hade släppt lite i limningen. Värt att lägga kärlek på dem med!

Jag funderade för övrigt på att bli skomakare när jag gick i högstadiet. Det hade nog inte varit helt fel ändå...