onsdag 14 april 2021

Att samla på kläder...

Det kan hända att jag har påbörjat en samling. Ok, jag har aldrig varit någon minimalist eller så och vem som helst som känner mig och min garderob skulle nog påstå att jag samlar på kläder, punkt. Eller skor. Fråga min sambo. Men nu är det så här att jag lite har börjat samla på specifika plagg. Inte så att jag har flera av samma men av samma kategori. Och har man fastnat för en viss sorts plagg är det ju rätt svårt att gå förbi när man hittar något som passar in i samlingen på loppisen. Jag har embraceat det. Och då är det så att jag helt klart samlar på stora stickade tröjor från slutet på 80- början på 90-talet.  Där skulle jag vilja placera dem i alla fall och jag tycker nog att jag har hyfsad koll.


Det började med den här. Visst är den fantastisk! Jag hade inte trott för några år sedan att jag någonsin skulle vilja ha något 90-ish på mig igen men can you blame me? Denna köpte jag på Myrorna Järntorget våren 2019 och jag har använt den en hel del. Den kan vara favoriten faktiskt. Den är i ett rätt använt skick men det är inget som stör tycker jag. Det gör bara att den är döbekväm. Jag vill minnas att min syster hade något liknande på 90-talet och jag misstänker att jag suktade lite efter den. Den är i 55% rami och 45% bomull. Rami är också något jag förälskat mig lite i. Det är nog främst för att det är en lite udda och okänd fiber. Jag gillar att vara lite unik.


Nr 2 blev den här, också från Myrorna Järntorget. När den första kostade 139 kr kostade denna bara 49! Verkligen som hittat tyckte jag. Den var nedsatt till halva priset och hur denna kunnat bli kvar till tillbudsavdelningen förstår jag inte. Den är ju också fantastisk! Den har skor på sig och innehåller rami den med! Bara en sån sak. Och färgerna hörrni! What's not to like med färgerna!


Den här är förvisso i min favoritfärg men jag har inte använt den jättemycket. Jag tycker ju om den men kanske att den är lite lång för att passa med min vanliga repertoar? Jag älskar den verkligen dock och den kommer användas mer. Massa mer. Och jag brukar få komplimanger för den. Jag köpte den på förra vårens tjockisloppis, pre-corona, för 150 spänn och det gör den till den dyraste tröjan i samlingen. Men den är helt klart värd det. Jag älskar ju gult! Och man skådar ju dessutom någon sorts regnbåge längst ner där. Bara en sån sak. För att använda ett favorituttryck.


Den här innebar förälskelse vid första ögonkastet. Jag hittade den på Sellpy förra våren och den är från Gudrun Sjödén. Den är lite mindre färgglad än de övriga, om man säger så, och det kan ha varit det jag föll för. Den passade in i samlingen helt enkelt. Den här kostade 300 kr och om man är van sellpyare som jag vet man att man lägger till massa plagg i favoriter och sedan låter dem ticka ner till billigt innan man köper dem. Om man har tur att de är kvar dvs. Jag ville inte riktigt vänta på den turen utan kände mig högst tvungen att köpa den när jag ändå skulle köpa några par nya skor till hushållet i slutet på maj. Nu kanske du reagerar på att den här inte räknas som den dyraste när den kostade 300. Hur går det ihop? Det var nämligen så att den hade två rätt svaga fläckar och ett litet hål och jag använde mig av den mycket välfungerande reklamationstjänsten Sellpy har. Det var inte specificerat nämligen och då kan man få sina pengar tillbaka och behålla plagget. Det fick jag. Och den är lysande. Fantastisk kvalitet! Tjock rejäl bomull som jag älskar. Den finns för övrigt i mer färgglatt utförande också. Jag drömmer om att någon gång få lägga till den till samlingen, den med. 


Så, nyast i samlingen. I måndags introducerade jag favoriten Smyrna second hand för en kompis som inte varit där innan och ni kan ju tänka mig att jag inte kunde motstå den här! Den är stickad i lite grövre garn och jag hade ju inte en vit sedan innan. Den är i "one size fits all" för övrigt. Nja. Märket är Mexx och det är ett bra märke påpekade hon i kassan. Det kanske det är, jag har ingen aning, men jag kan konstatera att det här är det närmaste polo jag kommer i min garderob! Jag hatar polo. 69 spänn fick jag ge för den och det var som hittat tycker jag. Den är i väldigt fint skick. Och om ni nu tycker jag jag är lite hoarder vill jag bara påpeka att lät bli den gula och blekt vinröda med sprund och v-ringad hals med en kaktus på som hängde bredvid. Trots samma pris och att den var underbar. Men den var i lite sämre skick och jag har ju redan en gul... Jag ångrar mig inte men jag sörjer den lite. Jag har egentligen en till som kan passa in i samlingen men den är lite trasig och kanske lite liten och jag kanske gör mig av med den. Så den räknas inte just nu. 

Så, bör man samla på kläder? Räcker det inte att man har _en_ galen början på 90-talströja? Nä, man får faktiskt ha flera om man använder dem, och det gör jag. Och mer användning ska det bli. Och varför inte samla på tröjor när andra samlar på frimärken eller tomtar eller vad det kan vara? Jag skrev att den första var en favorit. Men det kan även vara så att Gudruntröjan är en favorit. Och alla är ju fina och fantastiska på sitt sätt. Men vilken är din favorit? Och visst är det ok att samla på kläder?

fredag 9 april 2021

Vetenskapens värld om E-handeln och klädindustrins framtid


Jag sticker in så här på fredagskvällen och tipsar om ett program ni bör se, dvs Vetenskapens Värld från förrförra söndagen. Det avsnittet handlade nämligen då dels om E-handeln och den helt galna utvecklingen som har skett det senaste. De tog upp just det att vi svenskar tar med oss butiken och provrummet hem när vi köper flera plagg i olika storlekar för att testa och bestämma oss hemma. Vi brer på med "kanske-plagg" och har med i planen redan från början att vi ska skicka tillbaka kanske två tredjedelar. Och så det här med att returerna åker fram och tillbaka till olika länder hit och dit. De nämnde att ett par skor t.ex. kan ha varit hemma hos fem personer innan de kommer till sin slutgiltliga användare. Helt galet. Och vad som är ännu mer galet är att vi i Sverige är rätt kassa på E-handel. Vi ligger långt efter Storbritannien som ligger i framkant och har haft skitmycket E-handel i flera år. Sedan nämndes också att det ju egentligen är bättre för miljön att vi beställer på nätet och att massa beställningar samlas i en bil än att vi alla (även om så klart inte alla gör det) tar bilen till flera olika affärer för att göra sina inköp. Inte en lätt nöt att knäcka alltså. 

I programmet finns även ett annat inslag om klädinsudtrins framtid som fokuserar särskilt på återvinning av textilier och hur man kan göra nya textilier. Man kan t.ex. se hur man göra nya jeans av gamla. Problemen med textilåtervinning har handlat om att det är svårt och tidskrävande med handsortering, att sömmar behöver sprättas pga att tråden ofta är i polyester vilket kanske inte övriga plagget är samt att blandmaterial inte har kunnat återvinnas tidigare. Forskningen leder framåt vad gäller blandmaterial och i Vetenskapens Värld får vi även se en maskin vid namn Siptex som finns i Malmö som verkar vara hela lysande! Den känner nämligen av med sensorer vilka material och vilken materialhalt plagget har. Hur fantastiskt är inte det? Det känns väldigt cyber för mig och väldigt bra! Revolutionerande förhoppningsvis. Nu har jag spoilat typ hela programmet för er men det är helt klart sevärt för en textilnörd. En som som jag är alltså. Man kan se programmet här på SVT Play.


Och apropå textilåtervinning. Jag har en påse som ligger och tar plats i min klädkammare. I den finns plagg med permanenta fläckar plus dålig passform plus slitet (en av nämnda orsaker är inte skäl nog att kassera tänker jag), söndersprätta plagg, trasiga strumpor och så vidare. Inget att ha alltså. Jag är tyvärr inte riktigt där än att jag använder mina trasiga strumpor som skurtrasor utan kör på egenvirkade/stickade disktrasor istället, så de här trasorna bör återvinnas. Och det måste fasen bli lättare att återvinna! Lindex, Kappahl och H&M brukar ha återvinning i butik även om det är greenwashing som handlar om att sälja mer. Man brukar nämligen för en rabattkupong på 50 kr om man handlar för över 300 kr. Det bidrar ju bara till ännu mer överkonsumtion och jag är inte så sugen på det. Jag handlar ju ändå inte nyproducerat snabbmode. Men så såg jag att Hemtex också har återvinning i butik och lakan eller handdukar kanske jag hitta något bland. Men så har Hemtex pausat sin återvinning pga covid-19. Så vad ska jag göra med min påse?! Ett ganska allvarligt i-landsproblem ändå. Jag ser fram emot framtiden när vi förhoppningsvis har boxar vid återvinningsstationen. Jag ser den framför mig mellan kartong och klarglas.

torsdag 8 april 2021

Second handhunden

Jag har en second handhund. Ur flera perspektiv tydligen. Dels har jag skrivit tidigare om att hon är second hand. Hon är nämligen begagnad. Innan hon flyttade in hos oss bodde hon på en hundgård i Spanien några veckor och innan det bodde hon på en annan hundgård i Spanien i ungefär ett år. Ingen ville tydligen ha henne. Och innan det bodde hon och hennes syster hos en man som inte var så trevlig mot sina hundar, kan vi anta. Så jag är cirkulär både när det gäller kläder och hundar. Och jag lever helt för devisen "Adopt don't shop!". 

 
Att jag gillar hundvänliga loppisar är inte heller en nyhet. Jag har redan listat flera hundvänliga i Göteborg och jag det kan nog behövas en uppdatering av den listan snart eftersom det både tillkommit och fallit bort några sedan dess. Men här kommer det nya. Min hund älskar också att gå på loppis! Sådan matte sådan hund tydligen. Här kan hon inte ens vänta tills loppisen har öppnat kan man tydligt se. Ibland kan hon streta och gny för att få komma in på loppisen. Jag var på väg att skriva en hänvisning till mitt loppistips om Vännplatsen i Torslanda här på bloggen, men så insåg jag att jag inte skrivit något sådant inlägg! Så det kommer snart.

Här är grejen, min hund är, pga sin bakgrund, en ganska osäker sak. Hon är inte förtjust i främmande människor, särskilt inte män, och kan lätt skälla och morra lite. Eller mycket. Senast idag skällde hon ut en lokalvårdare som tog en paus på Vårväderstorget. Ibland spelar det ingen roll om det är hundmänniskor eller inte, vissa bara frammanar mycket skall från hennes sida. Men hon är ju också en hund. Hon kan även få tokspel på vissa andra hundar vi passerar på gatan. Vissa är hon superglad över att få hälsa på. Hon är rätt lynnig. Däremot sköter hon sig helt exemplariskt så fort vi är inne i en second hand. Det är helt otroligt! Om det är en annan hund där inne kan hon morra ytterst lite, men på loppisar har hon inte skällt ut folk på evigheter. På gatan däremot!


Min ytterst ovetenskapliga teori är att hon älskar att få följa med och hon har så fullt upp med att utforska och lukta att hon inte riktigt hinner engagera sig i andra människor. På loppisar lär det ju finnas extra mycket intressanta lukter att koncentrera sig på. Men lite konstigt är det! Hon har viss tendens att bli rastlös om man uppehåller sig för länge någonstans och det inte händer något, men på en loppis kan han snällt stå bredvid samtidigt som man plöjer igenom DVD-hyllan efter fåniga svenska komedier, som är vår nya grej för övrigt. Det är ändå så att vi varje gång blir lite förvånade över hur himla duktig hon är!


Igår var vi faktiskt inne i stan. Bortsett från ett tandläkarbesök och två visiter till passcentralen har jag inte varit i stan på över ett år. Vi åkte in för att besöka Stadsmissionens nya pop-upbutik i Arkaden som jag kommer få anledning att återkomma till. Den är, liksom den på Vårväderstorget, Mölndals galleria och Kungsmässan en sån där luftig sak med handplockade och utvalda grejer som ska vara lite mer inbjudande än butiker överfulla med grejs. Den var superfin och trevlig och jag gillade den skarpt, även om jag ju faktiskt älskar riktigt junkiga överfulla butiker med!

Och för övrigt, alla råd om hundupfostran, träning och terapi och sådant undanbedes. Det är väldigt lätt att veta bäst och komma med absoluta sanningar om hur man ska hantera sin hund tydligen. Jag tror på att alla hundar är olika jag. Min hund gillar loppis, vad gillar din?

söndag 4 april 2021

Loppistips #23: Röda Korset Vänersborg


Nu är det dags för ett loppistips igen. Idag tar jag mig lite utanför Göteborg nämligen till Vänersborg där det finns lite pärlor. Röda Korset har en second hand som ligger på Sundsgatan 14. Den har legat där i ett par år och den har öppettiderna 12-18 på tisdag, onsdag och torsdag och 10-14 på lördagar. Och den är trevlig! En typisk Röda Korset-butik där det mesta finns. Allt från prylar till kläder till möbler. En lagom butik helt enkelt med helt ok priser. Och textilavdelningen är bra och välordnad. Det är en viktig grej.


Klädavdelningen är rymlig och välordnad vilket ju är bra "i dessa tider". Det känns fräscht och innehåller inte massa avlagda paltor, om man nu är en sån person. Det finns förvånandsvärt mycket kläder från H&M som känns helt nya så jag misstänker något samarbete där. Alla gånger jag har varit där har jag även hittat helt nya strumpor så det kan jag rekommendera om man behöver fylla på med "nytt" fast ändå second hand. Det enda jag kan känna lysa lite med sin frånvaro är vintage om man är lagd åt det hållet. 


Det här är en sån butik där jag tycker dam-, herr- och barnavdelningarna känns ungefär lika välfyllda och det finns definitivt fyndchans. Som sagt, skicket på kläderna känns över lag väldigt nytt och fräscht. Det finns till och med en liten tjockisruta som jag personligen alltid uppskattar. Jag gillar när man tar sig den tiden och åtminstone försöker göra butiken för alla. Även om jag är en sån som tycker att storlekar är sekundärt och ofta hittar lite varstans i alla avdelningar.


Gårdagens fynd, förutom ett par lampor och allmänt krafs, var den här hanstickade ulltröjan med dragkedja. Det här är en sån där härlig sak som är stickad i stycken och monterad så den har nog några år på nacken. Den är välanvänd och lite nopprig och så men det är inga bekymmer! Det är bara att noppra av och fortsätta använda flera år till. Jag är ingen blå person egentligen men jag tyckte den var jäkligt fin och kommer garanterat ha mycket nytta av den i skogen under en vindjacka t.ex. 50 spänn fick jag betala för den vilket är löjligt billigt! Det är verkligen toppen att hitta handstickat på second hand! Så ta dig förbi Röda Korset i Vänersborg om du kan. 30 pers får de ta in i butiken och det är välordnat och det finns handsprit!

torsdag 1 april 2021

Vi är bortskämda!


Jag hittade den här tröjan på second hand i helgen. En tom och rymlig second hand, bara för att försvara mig sådär som man ju gör. Jag tilltalades av leopardprintet som jag uppenbarligen gillar men tvekade lite pga det rödvita kluddet mitt på tuttarna. Jag tyckte det kändes lite fjortis. Men den passade och hade allt det där jag gillar; bra passform, najs print, 100% bomull, tvättad och färdgkrympt osv. Men så slog det mig att texten gör ju sin grej! För om det är någonting vi ändå är, så också jag, så är det bortskämda! När det gäller att handla kläder använder vi ofta det som ursäkt när vi ska motivera våra nyköp av snabbmode, det där med att vi inte har råd annars. Jag skriver "vi" för jag har också gjort det. "Men jag har inte råd att köpa annat än billiga t-shirts från H&M!". Det där är väl ändå en sanning med modifikation för de flesta. Nej visst, du har väl inte råd att köpa sex schysst tillverkade t-shirts för 600 kr styck men du kanske har råd med en? Istället för alternativet att köpa sex inte så schysst tillverkade för 99 kr styck. Det är så jag tänker. 

"Jag har inte tid att springa på second hand och leta för tid är pengar!" sa någon. Vad det hela handlar om är att det är enklare att bara springa in och köpa de där sex t-shirtsen på en gång istället. Men det är det som är problemet, vi är så bortskämda med att det finns jättemycket billiga produkter och vi har både råd och tid att överkonsumera men att köpa få grejer, leta runt lite och vårda och använda länge är de flesta inte så intresserade av. Fast fashion bygger på att vi ska handla mycket och billigt och använda lite innan vi kasserar och konsumerar mycket igen. Nya kläder ska ständigt vara ett flöde in i vår garderob. Det är där problemet ligger och det är där vi alla, konsumenter som politiker som fabriksägare, behöver ställa om. Ansvaret ligger inte bara hos en grupp men det kan inte längre vara försvarbart att köpa mycket och använda lite, sätta för långa priser, tillverka för billig kvalitet, betala sömmerskor för lite, tillåta minimilöner osv. Och vi måste sluta vara så bortskämda och vänja oss av med allt ska vara lättillgängligt och billigt.


Och det här med att hävda att vi inte har råd? Det beror ju helt på hur man ser det. För över tio år sedan kom en hemlös man fram till mig i Malmö och bad om lite pengar. Jag hade tagit tåget till Malmö för att träffa kompisar, gå på musikal, fika, gå på museum osv. Utan att blinka svarade jag "Nej. Ge dig inte på en fattig student." Jag ville liksom ha en ursäkt för att inte ge honom pengar. Han svarade att han var hemlös så han inte heller har det så fett. Då skämdes jag lite faktiskt. Jag menar, även om jag inte var ekonomiskt oberoende direkt hade jag väl ändå råd att ge honom några spänn, om jag verkligen hade velat? Och det där med att jag var student var ju inte ens sant. Jag hade slutat plugga och var timanställd på ett museum just då och hade i regel jobb så det blev över. Jag skulle säga att de flesta ändå både har råd och tid att välja annat än billigt snabbmode. Konsumera hellre mindre och bra och använd och vårda mer. Handlar du second hand är det dessutom billigare än nyproduktion. Det kan man inte komma ifrån. Vill man så kan man. Nästa gång vill jag istället att du är ärlig och säger: "Vet du, jag har inte lust att köpa färre grejer som är schysst producerade. Jag har inte lust att leta second hand.". Då kommer jag ta dig mer på allvar.

söndag 28 mars 2021

Jag vill inte ha någon basgarderob!

Idag ska jag filosofera lite om den så kallade basgarderoben och basplagg. Sånt som man tydligen "måste" ha. Det skrivs i modemagasinen med jämna mellanrum om den perfekta basgarderoben och vad den ska innehålla. Den man behöver, och vad den måste innehålla. Redan där har man tappat mig. Jag gillar inte krav. Och ännu värre, ofta inleds artiklarna med första steget, dvs utrensningen. Man ska helt enkelt göra sig av med massor, för att sedan köpa nytt. Det är inget jag förespråkar. Och särskilt hållbart är det ju inte heller, vilket det ofta framstås som.Visst, jag fattar poängen. Basgarderoben hyllas som det mest hållbara eftersom det just är basplagg som tanken är att man ska ha länge genom att köpa kvalitet osv, och tanken är även att allt ska passa ihop och kunna kombineras i oändlighet. Men fy vad tråkigt.


Ok, vi backar tillbaka lite. Jag är i princip inte emot att rensa garderoben med jämna mellanrum, det gör jag med, men den här uppmaningen borde fan förbjudas! Den är hämtad från en känd bok på temat stil där basgarderoben hyllas flitigt. Läser man i texten står det förvisso att man ska sälja kläderna man rensat ut på nätet eller skänka till second hand, och det är ju vettigt, men i rubriken står ändå uppmaningen att man ska slänga kläder! Det kan vara den värsta dödssynden vi har tänker jag, tätt följd av att slänga mat. Totalt förkastligt är det och inget man ska ägna sig åt. Kläder ska inte hamna i soporna utan i värsta fall återvinnas om man inte kan fortsätta bruka dem på ett eller annat sätt. Så då har vi konstaterat det.


Och det där med basplaggen. Jag har inget emot få plagg som kan kombineras i princip men varför måste det alltid vara så himla tråkiga plagg i en basgarderob? Som i den här listan jag lånat från en artikel i Damernas värld på nätet. Här är alltså de plagg jag "behöver". Låt oss se då hur jag står mig i basgarderoben. Jag har ingen vit skjorta. Jeans äger jag men använder aldrig. Jag använder i stort sett aldrig klackskor. Trenchcoat är fult. Jag har både svarta kjolar och stickade tröjor, det var ju tur. Jag äger ingen skinnjacka men jag har tidigare haft en läderrock. Räknas det?  T-shirtar har jag men inga basic utan främst mönstrade eller med tryck. Kavaj tar jag inte på mig eftersom jag inte klär i det eller känner mig hemma i det alls. Den lilla svarta har jag väl kanske men trivs bäst i jersey men det räknas inte har jag hört. Sneakers gillar jag, ankelboots absolut inte! Den perfekta kappan äger jag nog inte och vet inte ens vad det är och skinnbyxor - skojar du? Så jag kommer fram till att jag äger och brukar kanske fyra av fjorton kategorier i den här listan. Det finns givetvis flera sådana här listor med lite olika innehåll men det är ungefär så här det ser ut.


Så har jag tolkat er rätt nu, jag ska alltså rensa ut det mesta av mina färgglada och mönstrade plagg jag gillar i min garderob och köpa på mig plagg jag aldrig kommer trivas i? Det kan väl ändå inte vara poängen? Är det meningen att alla måste ha samma stil och smak? Nja, som tur är finns det utrymme för lite färg och form i basgarderoben, i alla fall om man frågar Jenny Segergren och Frida Zetterström som skrivit boken 100 looks på 20 plagg som står i min hylla. När jag hörde ett föredrag med dem på F/ACT festival för ett och ett halvt år sedan poängterade de att basgarderoben kan se olika ut för olika människor. Deras 20 plagg som de bygger sina 100 looks kring är sådant som de gillar och gillar att kombinera men att basplaggen kan har olika stil och snitt så att den passar just dig. En bas fast ändå olika liksom. Jag gillar den idén bättre och i denna lista hittar jag fler plagg som är mer jag som t.ex. collegertröja, skjortklänning och långkjol. Men jag kommer ändå inte ifrån jeans, vit skjorta och kavaj. Vad är det med att alla kvinnor måste gilla de plaggen?

Och dessutom, jag tycker alla basgarderober bygger alldeles för mycket på att man har en normkropp. På riktigt, jag kan inte ha kavaj. Jag är kort och tjock och har alldeles för mycket tuttar. Jag skulle inte se riktigt klok ut i kostymkavaj! Jeans passar inte mig heller. Eller blus. Eller polon som ofta smyger sig in i basgarderoben. Polo får mig att känna mig kvävd. Det är inte en bekväm känsla! Och let's face it, alla människor ser olika ut och trivs i helt olika grejer och så måste det ju få vara! Jag hamnade i en diskussion på instagram härom dagen om just basplagg. Skribenten i detta inlägg menade att basplaggen i min garderob är de plagg som passar till det allra mesta men att basgarderoben kan se helt olika ut beroende på vems den är. Poängen här var att man ska utgå ifrån sitt eget sätt att klä sig vilken stil man själv gillar. Min basgarderob om 14 plagg kan alltså innehålla helt andra plagg än vad din basgarderob har. Här börjar det närma sig någonting i alla fall.


Men. Jag fattar fortfarande inte. Måste man verkligen ha en basgarderob? Enligt den här skribenten är basplaggen de plagg som är återkommande. När man slitit ut sitt basplagg ersätter man det med ett nytt. Ja, alltså jag fattar ju principen men jag fattar inte riktigt hur det går till. Jag har ju bytt både stil och kroppsform flera gånger och kan inte riktigt påminna mig om att jag haft något som hela tiden varit återkommande. Det enda jag kan komma på som är i närheten är Dr Martenskängor men där hade jag uppehåll på 10 år innan jag skaffade nya efter att de gamla slitits ut. Räknas inte riktigt då väl? Och visst, mina leggings från Indiska köper jag nya så fort de slitits ut. Men de ingår väl snarare i min garderob av underkläder tänker jag. Jag köper ju nya trosor när de är utslitna men trosor har jag aldrig sett ingå i någon basgarderob.

Nä men på riktigt, basgarderob är inget för mig. Dötrista plagg som jag "måste" ha och "måste" köpa nya när jag inte kan använda de gamla längre. Jag gillar att byta stil med jämna mellanrum och hela tiden ha ett konstant flöde in och ut ur min garderob. Och eftersom jag (nästan) bara handlar second hand skadar det ju inte heller direkt miljön när jag gör mina inköp. Visst kan det vara hållbart att ha en begränsad garderob med få plagg som ständigt används tills de är utslitna men jag tänker att min ruljansgarderob borde gå på ett ut. Jag tror inte jag någonsin kommer landa i någon basgarderob med samma typ av plagg som används i 20 års tid. Jag är brokig och ombytlig och jag gillar det! Vilken typ är du? Och berätta gärna hur många av de fjorton i listan du har i din garderob! Jag är skeptisk till om personen som har och gillar alla dessa fjorton plagg verkligen finns! Men det kanske är jag som är trångsynt.

onsdag 24 mars 2021

Kind of - din digitala personal shopper

Jag har ett riktigt hett tips. Jag har köpt en tjänst. Jag har köpt personlig shopping! Personlig second handshopping dessutom! Jag har nämligen testat tjänsten Kind of.  I maj förra året lanserade Malin Jensen (japp, det är hon från Återbrukspodden) och Maria Lagerman sin tjänst med digital personal shopping. Second hand sådan. Det tål att påpekas en gång till. Det är en reaktion på pandemin och vilken lysande sådan dessutom! Sedan i maj har de släppt 13 olika looker man får boka in sig på och gör man det går Maria och Malin ut och köper kläder åt en istället, och man själv slipper springa på second hand. Det där med springandet (vi bortser fortfarande från pandemin) är inte ett bekymmer för mig egentligen men jag kände ändå att jag ville testa tjänsten. Jag var jäkligt pepp och nyfiken helt enkelt. Att jag inte testat förrän nu och berott på att jag väntat på den perfekta looken.


Så här gick det till. Den 25 februari släpptes look nr 13 som jag föll för. Kind of släpper moodboards med bilder på hur looken kan se ut och jag slog till på den 1 mars. De släpper i regel en ny look varannan till var fjärde torsdag. För att se hur just den här looken såg ut rekommenderar jag att kika på deras instagram, där det mesta händer helt enkelt. Men vi snackar grönt, leopard, brunt och beiget och sånt. Dösnyggt! Några dagar senare fick jag sedan ett formulär på mail som jag skulle svara på. Där fick jag skriva ner diverse olika mått som stussmått, innerbenslängd och sådant. Jag passade på att skriva rätt mycket till dem. Inte för att jag är så kinkig med kläder egentligen men jag skulle inte vilja påstå att allt funkar på mig. Kort och tjock kräver sin grej. Jag kunde även välja bort vissa material för en femhundring extra. Jag bestämde mig för att inte göra det för att inte utesluta schyssta polyesterkjolar i leopard helt enkelt. Sedan blev jag även uppringd någon vecka senare och fick svara på massa vettiga frågor om vilka ringningar jag gillar, kjollängd, om jag kan tänka mig lite tightare osv. Ett mycket trevligt samtal för övrigt! Och som trogen Återbrukspoddenlyssnare kändes det ju som att prata med en gammal kompis!


I fredags skickades då mitt paket sedan och i måndags kunde jag hämta ut fem nya gamla plagg. Från det att jag bokade looken tog det alltså 21 dagar. Inte så illa när det är customized hävdar jag! Så kan vi gå in på lite detaljer med. Looksen har sett lite olika ut i kvantitet och så men just den här innehöll fem plagg och kostade 1995 kr plus frakt. Jag har aldrig ägnat mig åt personal shopping förr men jag tycker det känns väldigt rimligt! Vissa looks har innehållit färre plagg och då kostat lite mindre. Det ska bli spännande att se hur de ser ut framöver! Och förutom att vara petig med material för en femhundring kunde man också lägga till accessoarer och plagg för lite olika summor om det var något man saknar i sin garderob. Ännu mer customized alltså. Och kolla in det fina paketet jag fick då! Handskrivna brev är inte direkt något jag blir ledsen över!


Resultatet då! Jo serru, jag blev väldigt nöjd! Av fem plagg passade och gillade jag alla fem! Ok, ska jag vara helt ärlig har jag alternerat två av dem lite grand men det är dels för att det är så jag gör, och dels är det för att jag är extremt känslig mot åtsittande ärmhålor. Jag har typ fobi! Det är ju inget Kind of kan ta hänsyn till tänker. Jag skrev även med i mitt formulär att jag var beredd på att alternera. Alla kan ju som bekant sy! Jag fick då två klänningar, en kofta, en en stickad tröja och en kortärmad blus. Och de matchar helt magiskt med varandra! Dagens outfit har inneburit leopardklänning och grön stickad tröja. Rätt snajsigt va? Klänningen har skitfint snitt med slitsar och rundningar och tröjan har guldtrådar. Bara en sån sak. Jag insåg dock idag att tröjan inte är som gjord för mitt jobb eftersom jag fastnar i allt. Jobbnycklarna inte minst. Men jäklar vad fin den är!


Och här har vi övriga plagg. Blusen är i 100% modal och känns verkligen som siden. I detta plagg fattar man verkligen att viscose är gjort för att efterlikna just siden. Plaggen är i bra skick om du frågar mig och jag gillar dem verkligen allihop! Det fiffiga är ju att jag nu har fem plagg som verkligen passar ihop med varandra. Inte för att jag räds att mismatcha, men ändå! Jag har svårt att välja mina favroriter, men jag tror jag gillar den gröna tröjan och blusen bäst. Och leopardklänningen. Och den andra klänningen! Ja ni fattar.

Känner man mig kanske man dock tänker att hade jag inte fixat det här själv? Klart jag hade men helt ärligt hade jag nog aldrig kommit på den looken själv. Det fina är att här har någon annan använt sin goda smak och tänkt åt mig. Jag tycker konceptet är lysande och jag önskar, här med, att jag hade kommit på den här idén själv! Som ni märker är jag väldigt nöjd och jag har ändå haft inställningen att jag blir nöjd vad det än blir. Jag ville testa grejen och supporta det här fräscha konceptet helt enkelt. Och är man inte nöjd, att kläderna inte passar eller har ett skick som inte är önskvärt (trasigt osv) får man skicka tillbaka och byta de plaggen. På hemsidan finns en lång lista med kundvillkor att läsa på dessutom om man känner för det. Så, är du sugen på second hand men inte hinner/orkar/vågar ge dig ut själv rekommenderar jag Kind of. Eller om du bara som jag vill supporta Malin och Maria och deras lysande koncept och få en helt ny look på köpet! Kör på säger jag bara! Eftersom de går efter mått och inte några ointressanta storlekar finns det möjlighet för alla kroppar. Nästa look släpps dessutom i morgon. Jag har sett en sneak peek. Det är gult och prickar bl.a.! Snacka om att jag är sugen!

Att samla på kläder...

Det kan hända att jag har påbörjat en samling. Ok, jag har aldrig varit någon minimalist eller så och vem som helst som känner mig och min g...