ReusedRemade

Innan jul kom jag över en sån här skönhet på Systembolaget efter att ha letat ett tag. Jag antar att de är populära. Jag har införskaffat mig något så lysande som en tygpåse, i formen av en vanlig systemetpåse, sydd av gamla hotellakan! Bakom denna lysande uppfinning står företaget ReusedRemade och påsen kostar 49 kr på Systembolaget.

ReusedRemade har funnits sedan 2016 och har fler kunder än Systembolaget på sin lista. Man kan även beställa påsar direkt från deras hemsida. Och jag måste bara understryka igen, det här är verkligen lysande! Hotellakan kasseras i förtid, trots att de är fullt fungerande för att de fått en liten fläck eller slitning. De kasseras eftersom kunden vill sova i vita och fräscha lakan som om de är helt nya. Det kan man givetvis tycka både det ena och det andra om men faktum är att lakanen, som är av riktigt bra kvalitet, kasseras och antagligen bränns, trots att det finns massa bra tyg kvar i dem. ReusedRemade räddar dem då från tvätterierna (eftersom det är tvätterierna som äger lakanen och leasar ut dem till hotellen) och i fabriker i Litauen sys de upp till väldigt hållbara tygpåsar. Man har till och med testat dem i laboratorium och kommit fram till att de klarar att bära 14 kilo och de håller bokstavligt talat hur lång tid som helst.

Vill man veta mer om detta fantastiska företag kan man läsa mer på deras hemsida eller lyssna på avsnitt 27 av Återbrukspodden, en podd som jag skrivit om flera gånger innan. Den är också lysande tycker jag. Och när man läser detta inlägg kanske man kan tro att detta är någon form av betalt samarbete jag har med ReusedRemade, så översvallande positiv som jag är. Men jag sysslar inte med sådant, jag tycker bara att detta är återbruk i sin bästa form! Och förresten, skarpsynta läsare kan se att Josefine, som är en i duon bakom ReusedRemade, spelar en hubbot i Äkta människor.

Guilty pleasure: merchandise

Vi var på en helt magisk spelning med Jakob Hellman på Göteborgs Konserthus igår. Där gick jag snabbt förbi mitt guilty pleasure. Circular fashion challenge gäller ju fortfarande. Jag tyckte dessutom att det var så pinsamt att gå nära och fota merchbåset så jag klickade av en snabb bild på håll. Därav kvaliteten. Men jag är ju ingen mästerfotograf direkt.

Nu är ju inte det här någon musikblogg men jag bedyrar er att spelningen var riktigt, riktigt bra! Och jag satt en trappa upp och sippade på lite bubbel och tittade lystert efter de gröna tygpåsarna med Jakobs siluett på. Jag gillar ju som bekant tygpåsar riktigt mycket och det är ju ändå väldigt speciellt att få köpa med sig en fin t-shirt eller tygpåse som minne av spelningen. Jag skulle dock säga att, om man tänker på det att de mest hållbara kläderna är de vi använder, så är nog inte merch så dumt. Jag skulle säga att den vanligaste uniformen på de musikevent jag besöker är en bandtisha från valfritt band eller turné ihop med valfria byxor. Jag skulle vilja hävda att jag tror att dessa t-shirts oftast blir använda. Dessutom är blir det mer och mer vanligt att de är i ekologisk bomull eller märkta med Fairtrade t.ex. Så de kan vara mindre dåliga också. Och en riktigt bra band t-shit gör ju inget om den är gammal och sliten. Det ligger ju ändå litet status i att ha sett det där bandet den där gången för länge, länge sedan.

Men så finns ju det här med. Crappet. En kollega fick en tygpåse i present från förra varvet av Mia Skäringers "No more fucks to give" som gick sönder vid första användningen av ett paket vindruvor. Dessa plastförpackningar kan förvisso vara vassa men inte så vassa väl? Hon reklamerade så klart och jag fick den för att göra något kul med den. Jag bestämde mig för att öva sashiko på den på kursen jag var på i våras. Kan meddela att den gick sönder ännu mer av min beröring! Att det ens finns tygpåsar i så dålig kvalitet är ändå rätt skrämmande. Och då blir ju det fina minnet från föreställningen helt obrukbart och alltså extremt ohållbart. Det gäller att tänka till och känna efter vad gäller kvalitet och användningsgrad på samma sätt vad gäller merchandise som när man köper vanliga kläder.

Så kan det ju vara så här också. Jag har flera fina t-shirts från spelningar som har blivit måttligt använda men som ändå är fina och en del nostalgiska. Men de har blivit för små. Eller, jag har blivit för stor snarare. Jag försökte ge bort dem eftersom jag vill att de ska få ett bra hem. Jag lyckades inte. Jag har då bestämt mig för att de ska få ett nytt liv som kjolar. Jag har sett fina kjolar sydda av gamla t-shirts på pinterest som inspiration. Jag ska bara få tummen ur också...

Så kontentan av detta pladder är nog att det är helt ok att köpa den där t-shirten om du verkligen kommer använda den tills den faller i bitar, och när den gör det syr du en kjol eller ett lapptäckte t.ex. som jag ser att en del har gjort. Men håll dig borta från merch i kass kvalitet. Man lär sig känna kvalitet i fingrarna när man blir riktigt nördig. Det är en bra egenskap!

Loppistips #8: Smyrna second hand på Ringön

Idag tipsar jag om en av mina äldsta och bästa second handfavoriter. Smyrna second hand är verkligen en pärla bland pärlor. Jag har besökt den i över tio års tid och jag har hittat massor med fina grejer. Ofta på textilavdelningen. För de har verkligen en superbra textilavdelning. Ibland hittar man massa billigt, men ibland tycker man, alltså jag, att det är alldeles för dyrt. Priserna skiftar lite i perioder. Vilket är helt ok. Det är ju inte som att jag är i desperat behov mer tyg eller sytråd egentligen.

Faktum är att jag ofta brukar gilla "små" välgörenhetsbutiker bäst, dvs inte de som tillhör en kedja som t.ex. Myrorna. Och här tycker jag verkligen att de har lyckats med att ha ett brett sortiment. Förutom på textilavdelningen har jag hittat mycket bra till köket, som t.ex. vinglas, gryta, teburkar och annat. Bokavdelningen är bra och de har alltid massa fina möbler.

Men, då var ju det här en blogg om hållbart mode. Och vill man köpa sina kläder second hand tycker jag man har en god chans att hitta bra grejer här. Smyrna second hand har den perfekta mixen av nyproducerat och vintage och man kan både hitta lite "finare" märken och fast fashion från kedjorna. Jag tänker att när det handlar om en välgörenhetsbutik som en kyrka driver har de inte samma urvalsprocess som t.ex. BjörkåFrihet måste ha eftersom de får in 10 ton kläder om dagen! Det är helt galet. Och det här med andrahandsvärde, som jag skrivit om tidigare, anser jag är i betraktarens ögon. Bara för att någon anser att ett plagg inte är bra nog betyder inte det att alla andra känner likadant. Jag gillar när någons bös blir någon annans vintlott. Jag har t.ex. hittat en fläckig och trasig klänning som jag tänkt fixa till, eftersom modellen tilltalar mig. Jag gillar när den chansen finns. Jag ska bara få tummen ur också...

Och man kan verkligen hitta fynd här. Speciellt när de har halva priset på allt som de har ett par gånger om året. Jag har t.ex. köpt mina vinterkängor för 30 kr här, som jag skrivit om i det här inlägget. Jag hittade även en välbehållen basickjol från H&M för 20 kr vid samma tillfälle. Men även när det är fullpris är det rimligt, som t.ex. ett par knappt använda sneakers för 40 kr som jag hittade i våras. Jag upptäckte dessutom igår att de höjt priset på tygpåsarna från 2 kr till 5 kr, vilket är fullt rimligt. Så många fina tygpåsar jag hittat där för inga pengar alls!

Ett tips från coachen dock. Smyrna second hand ligger på Ringögatan 3 i Göteborg och är öppet på måndagar 16-18 och lördagar 10-14. Och vill man ha det så här lugnt som på mina bilder ska man gå på måndagar. På lördagar är det helt galet mycket folk och allmänt stressigt. Men det kan ju också ha sin charm att trängas.

Vilket är ditt bästa fynd på Smyrna second hand?

En liten djupdykning i: Gudrun Sjödén

Det blev inget shoppat i klädväg på min gamla favoritloppis i helgen som jag skrev om häromdagen men jag gick inte lottlös från mitt besök. Jag gjorde ändå den bästa sortens shopping. Jag shoppade i min mammas garderob. Jag kom därifrån med två klänningar från Gudrun Sjödén som är lite av en favorit. Och ett märke som jag dessutom inte alls gillar. Jag får förklara.

Varför står man typ alltid med handen i sidan när man fotar sig själv? Det finns säkert någon smart förklaring som har med slankhet att göra. Jag tycker alltid jag ser så fånig ut när jag står så men ändå gör jag det. Störigt. Men i alla fall, djupdykning i Gudrun Sjödén var det.

Jag var på väg att skriva en liten biografi om själva Gudrun herself men kände att det var sekundärt så jag hänvisar istället till den här wikipediasidan. Klädmärket Gudrun Sjödén kan anses vara lite (eller ganska mycket) kulturtant men jag gillar kulturtant och således gillar jag kläderna. Men jag köper ingenting nytt utan bara second hand, även om jag inte avlagt löfte i Circular fashion challenge (som det känns som om jag hänvisar till i ca alla inlägg). Jag ska berätta varför men jag tänkte börja med lite objektivt om sådant som anses bra med Gudrun Sjödén.

Läser man under fliken miljö på hemsidan får man bl.a. reda på att Gudruns kläder är design med lång livslängd. Det innebär att märket saluför kläder med god slitstyrka och tidlös design vilket gör att man kan använda kläderna tills de är utslitna. Det kan vara det viktigaste vi kan göra inom hållbart mode. Vad gäller material satsar de på mycket ekologisk bomull från Grekland men även på andra material som ger ett förhållandevis litet avtryck på vår planet som t.ex. lyocell och linne. Det står dessutom att de satsar på klorfritt papper, så lite plast som möjligt och att de väljer båttransporter framför flyg. Det står även att de använder så lite kemikalier som möjligt och att bomullen färgas och spinns i slutna system utan att det genererar massa utsläpp. Det står till och med under fliken att de föredrar telefonkonferenser istället för transporter hit och dit, att de ser det som viktigt att så många anställda som möjligt går eller cyklar till jobbet, vilken sorts mat de serverar på under sina event och vilken färg butikerna är målade med. Jag tycker ändå att det känns som att de försöker göra sitt bästa för miljön hos Gudrun Sjödén och hemsidan vittnar om transparens. Plus i kanten för det.

En till positiv sak är att de äntligen har börjat ta betalt för sina tygpåsar de har som kundpåsar. Numera kostar skönheterna på bilden ovan 10 kr styck vilket är fullt rimligt med tanke på miljöpåverkan tygpåsar har, vilket jag har berättat om tidigare. Inte ens en påse i ekologisk bomull bör vara gratis anser jag. Vattenmängden är ju ändå densamma. Jag har köpt samtliga påsar i andrahand givetvis. Vissa har jag haft tur och hittat för en eller två kronor styck. Jag tänker att tyget i dem nog ska få bli något annat en dag.

En annan positiv sak är att det säljs Gudrun Sjödén vintage, dvs second hand i deras butiker. Det är något som ökar värdet på kläderna anser jag vilket jag också skrivit om tidigare.

De redovisar även sin uppförandekod för leverantörer och i regel står tillverkningslandet i plagget vilket jag tycker är viktigt. I uppförandekoden lovar de bl.a. arbetsrättsliga kompensationer, lön och övertidsersättning, föreningsfrihet, förbud mot diskriminering och barnarbete. Huruvida bomullsplockarna och sömmerskorna får rimligt betalt utifrån levnadslön eller ej kan jag dock inte svara på. Men om vi ändå ska sätta Gudrun Sjödén i ett sammanhang  med andra klädföretag tycker jag ändå att de verkar mindre onda än andra. Men jag tänker ändå inte stödja dem genom att köpa nytt. Jag har faktiskt till och med en bojkott på gång. Det är för att (utan inbördes ordning):

1. Gudrun Sjödén saknar kollektivavtal. Jag har sett något skrivelse om att de har andra system som funkar. Skitsnack hävdar jag. Det finns inga ursäkter till att man inte har kollektivavtal. Källa finns här.

2. Gudrun Sjödén har uttalat sig riktigt ruttet om att kvinnor som har låg lön och pension får skylla sig själva eftersom de varit bekväma och inte satsat på sitt yrke. Ursäkta? Vilket borgarkärringsuttalande! Orkar inte ens skrapa på vad som är knas med det uttalandet. Och källa till det härliga uttalandet finns här.

3. Gudrun Sjödén gör handstilsprov på de personer hon eventuellt ska anställa. Hallå! Artonhundratalet ringde! Så omodernt, och ovetenskapligt, så jag storknar. Källa finns här.

Men alltså jag gillar verkligen Gudruns koncept vad gäller kläder. Jag gillar kulturtanteriet, jag gillar att det satsas på slitstyrka, bra kvalitet och material och jag gillar verkligen att designen är tidlös. Även om man ser mode och trender lysa igenom, som med oversize på 90-talet t.ex., så går det att kombinera ett plagg som är 20 år gammalt med ett som är från den senaste kollektionen. Jag gillar att de finns i storlek upp till XXL och jag gillar att samma plagg i regel klär både smala och tjocka människor. Men ovan listade anledningar är ändå något som gör mig inte så sugen på att lägga pengar i Gudruns ficka. Då får jag hålla till godo med second hand-butiker, Sellpy, facebookgrupper som den här och min mammas garderob. Min mamma har för övrigt också slutat köpa från Gudrun Sjödén. Jag har massa fina plagg från Gudrun, men inte ett enda har jag köpt nytt. Och det känns gött.

Bästa presenten

Bara en liten parentes så här: det här är fasen bästa presenten! När en kär kollega lämnar för att gå vidare och plugga är det fullt rimligt att man syr en tygpåse till hen, i hens smak, och fyller den med massa snask. Hen gillar dessutom fotboll och GAIS så det fick bli lite på det temat med. Den är sydd av tre av mina gamla lakan som rensats ut och en kvarlämnad slöjdpåse. Hållbart så det förslår och den behöver inte användas 20 000 ggr för att hamna på plus. När jag ger bort handgjorda presenter ingår det dessutom eventuell lagning. Vi kan alla lätt räkna ut vad hen ska plugga va?

Kurs i sashiko

Det här med att laga trasiga kläder har jag ju typ alltid gjort. Men jag har gått runt och trott att lagningar alltid måste vara så osynliga de kan. Så fel det kan bli! Lagningar är ju snyggt ju! Jag har länge varit fascinerad och intresserad av den japanska broderitekniken sashiko, fast sådär lite på avstånd. Men nu har jag varit på kurs så nu vet jag hur jag ska göra när jag ska laga sambons jeans som det gått hål i - igen.

Är man bekant med mig eller den här bloggen vet man att jag hatar att göra provlappar, vilken teknik det än handlar om! Dock kan jag meddela att det här är första gången jag faktiskt varit road av det! Vi började med att göra en provlapp med just lagningstekniken. Jag kan meddela att kypert inte var det bästa tyget till detta. Men jeans är ju i regel kypert så det var väl lika bra att öva. Och om ni imponeras av den andra lappens precision beror det på att stygnen var förtrycka. Ett utmärkt sätt att känna sig duktig på!

Mycket blått blev det! Mina och min kompis Annas bidrag till den samlingen är de färggladaste. Personligen gillar jag inte blått (mer än vissa nyanser) så jag tänker att jag även i framtiden kommer fortsätta att laborera med färger och mönstrade tyger.

Så kan jag ju inte förneka mig själv genom att bara sitta och brodera provlappar utan jag var ju tvungen att ta med mig ett lagningsobjekt. Den här tygpåsen från Mia Skäringers turné No more fucks to give kan vara den sämsta tygpåsen som någonsin producerats. Min kollega fick den i present, använde den en gång och handlade vindruvor och den gick jättesönder! Jag fick den för att experimentera med. Jag tyckte sashikokursen skulle passa perfekt till detta. Kan meddela att den gick ännu mer sönder av mina händer, nålen och lingarnet jag använde. Med tanke på miljöhotet med tygpåsar som jag skrivit om här tycker jag att det är beklämmande att påsen inte ens håller för en enda användning! Detta måste vara den mest miljöovärda påsen någonsin!

Och apropå tygpåsar publicerade Råd & Rön en artikel om just de omiljövänliga tygpåsarna bara tre dagar efter mitt blogginlägg om detta. De tar även upp andra "miljövänliga varor" som t.ex. vattenflaskor och mandelmjölk. Skrämmande läsning!

Mitt budskap med detta inlägg är: lär dig laga med sashiko! Det blir snyggt, hållbart och det fiffiga är att du inte behöver någon symaskin. Alla kan alltså göra det. Jag hittade min kurs via Studieförbundet vuxenskolan men med en snabb googling hittade jag att det finns eller har funnits i olika delar av landet både via Medborgarskolan och Hemslöjden t.ex. Eller så knåpar du själv med hjälp av youtube. Broderigarner i lin och bomull hittar på loppis. Win-win-win! Förutom sambons jeans blir det en gammal uttjänt jacka som ska få ett nytt liv. Laga mera!

Tygpåsar

Jag älskar tygpåsar! De är snygga, praktiska och miljövänliga. Eller...? Ja, det är ju nämligen så att nyproducerade tygpåsar i bomull är sämre för miljön plastpåsar. Enligt den här artikeln måste man använda tygpåsen ca 20 000 ggr för att hamna på plus för miljön. Och så många gånger håller inte tygpåsen för. Bomull drar ju så sjukt mycket vatten och vid konventionell bomullsodling används mängder med jordbrukskemikalier så att tygpåsen skulle vara bra för miljön är helt fel. I den här artikeln jämför man tygpåsar i olika material och man kan läsa att påsar i t.ex. non woven eller återbrukad polyester är bättre för miljön jämfört med bomull eller engångspåsar i plast. Men jag har svaret på hur man ska kunna ha den klassiska bomullspåsen och ändå vara snäll mot miljön. Och det är inte, att köpa reklampåsar, som den från Gina Tricot ovan, på second hand hur trevligt det än är. Företagen måste helt enkelt sluta göra reklampåsar på bekostnad av vår miljö och framtid!

Svaret är att sy sina egna tygpåsar i återbrukat material, som tex. gamla lakan eller gardiner i vävt bomullstyg. Här är två jag har sytt. Den ena, ni kan säkert gissa vilken, är en julklapp till min bror av mina, kollegans och svärmors gamla lakan. Applikation piggar upp! Den andra är sydd i lappteknik av örngott, spillbitar, en gardin och en gammal slöjdpåse. Piffigt va? Och kan du inte sy är det ok att köpa på loppis. Tycker jag.