Jag är så jäkla trött på snabbmode!

Jag känner det mer och mer. Snabbmode, eller fast fashion, jag är så jäkla trött på det! Slår man på begreppet fast fashion på wikipedia står det att det är "ett segment för modekedjor där man har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet". Detta innebär att vi har råd att köpa mycket, vi vill köpa mycket eftersom det kommer nytt hela tiden och den höga omsättningshastigheten innebär både att kläderna produceras snabbt, finns i butiken kort tid och gärna hamnar på rea eftersom det ska få plats annat. Det innebär också att de spenderar kort tid i våra garderober eftersom det kommer nya och "ballare" kläder rätt snart. Den snabba produktionen och omsättningen gör dessutom att kläderna är av en kass kvalitet så de tål inte att användas särskilt länge. Det behövs ju ändå inte eftersom det kommer nytt som är mer modernt, typ omgående. Kläder är egentligen inte till för att användas längre. Detta är skevt.

Jag har sedan en tid tillbaka valt bort snabbmode från butikerna. Alltså, jag köper inte nyproducerat krafs. Och helt ärligt, då vill jag inte köpa det second hand heller! Visst, jag gör vissa undantag när jag hittar något jag verkligen vill ha från t.ex. Monki eller H&M. Allt snabbproducerat mode är ju inte heller helt kass. Man kan hitta rätt bra kvalitet ibland ändå. Men jag känner mer och mer att jag är mätt på all form av snabbmode, för det finns vart jag än vänder mig! För ett par veckor sedan var jag på en av Göteborgs största second handbutiker. Det är en sådan butik där jag alltid hittar något. Jag vandrade upp på tredje våningen och bara kände mig matt! Det var ju snabbmode överallt! Jag var inte ens sugen på att rota runt bland alla klädställningar och jag ville liksom inte hitta något bland allt det överflödet som hänger där. För ja, det överproduceras kläder så in i helvete och då kan man bara räkna med att det överkonsumeras och överskänks med! Ok, det kanske inte är ett riktigt ord, men ändå. 

Jag känner mig mer och mer mätt på alla stora second hander med bara, i stort sett helt nya plagg, av snabbmode, galge efter galge. Visst, alla second hander vill få in fina och välbevarade plagg, men när blev det så här att second hand bara blev ytterligare en butik för fast fashion? Vill jag köpa nyproducerat skräp kan jag gå till H&M direkt istället. Det jag gillar med en second hand är att man kan hitta lite vad som helst där, att rota runt och hitta gudlkornen. Inte årets mode, i nästan nyskick. Små second hander, gärna på småorter, med plagg från för fem år sedan o h tio år sedan blandat med vintage från 90-talet och bakåt. Det är det jag vill ha! Det är där jag hittar guldkornen, inte bland plagg jag kunde köpt på Monki i maj. Jag gillar när det är blandat och inte bara same same.

Jag landar mer och mer i att det är vintage jag vill ha. Vintage och kläder av god kvalitet, kanske hemmasydda, men inget jäkla snabbmode! Jag vill att mina kläder ska hålla för användning och tvätt, i flera år framöver. Där duger inte fast fashion, och helt ärligt, vem vill gå runt och se ut som alla andra? Inte jag i alla fall. Eller, jag har inget emot att det finns snabbmode på loppisar (även om jag så klart vill att det inte ska finnas något snabbmode alls), men inte bara. Och det finns en tendens till det just nu. Man ser överproduktionen tydligt i second handbutiker, lika mycket som i vanliga butiker, och det gör mig matt. 

Som en liten motpol till detta deppiga ovan vill jag bara visa hur trevligt det kan bli om man bläddrar sig förbi allt det där snabba och satsar på lite långsamt mode istället. Koftan som jag köpt på Röda Korset i Vänersborg är handstickad, och det var nog rätt länge sedan. Dragkedjan är till och med påsydd för hand. Och så har jag lagat den lite. Toppen han någon sytt själv på maskin innan den hamnade på Myrorna och kjolen är sydd av ett handfärgat vintageloppistyg! Den har varit en klänning ett tag men till slut blivit en kjol perfekt för mig. Jag har köpt den på tjockisloppis. Strumporna har jag stickat själv och skorna är omsulade hos skomakare. Jag matchar väl rätt fint till den k-märkta macken va? Och vet ni, det var faktiskt bättre förr. I alla fall när det gäller kläder!

Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Lite lappteknik

Jag börjar med en liten anekdot. Jag hade en kollega en gång som fick för sig att vi skulle rensa ut massa tyg hen inte tyckte var snyggt. Det var mycket småmönstrat, alltså typiskt bra för lappteknik. Jag påpekade att vi visst kunde behålla tygerna eftersom man kunde ha dem just till denna ädla teknik. När jag påpekat det ett antal gånger frågade hen: "Gillar du lappteknik eller nåt eller?", typ. Tro fasen att jag gör det! Vem gör väl inte det? Tyvärr har jag inte supermycket kläder i just lappteknik dock. Jag har lite loppisgrejer i tekniken, som t.ex. någon grytlapp och ett supersnyggt lapptäcke som ligger i "hundfönstret", alltså burspråket där byrackan ligger och skäller om dagarna. Men kläder i lappteknik, varför har jag inte det?

Eller jo, ett och annat plagg har jag väl ändå. Den här kjolen är ett riktigt mästerverk faktiskt. Jag skulle vara hippie på en tillställning en gång (inget problem för mig tydligen enligt förra inlägget) och dikterade för mamma hur kjolen skulle se ut som hon fick sy åt mig. Tygerna valde jag bland hennes rester och stuvbitar. Som lappteknik påbjuder. Visst är den helt fantastisk? Och jättemycket för liten. Jag har den dock i källaren fortfarande. Jag kan ju inte göra mig av med den. Inte när mamma sytt den. Och jag minns att hon tyckte den var rolig att sy! Synd att den inte blir använd dock så jag kanske lånar ut den till någon.

Och apropå för små kjolar så har jag den här med. Jag köpte den på Myrorna på Järntorget för kanske tre år sedan, trots att den var för liten. Men. Jag är ändå slöjdlärare. Det kan ändå vara befogat att köpa riktigt bra textilhantverk, t.ex. i återbruk, för att ha som inspiration eller så. Så, en lite för liten kjol sydd av slipsar, helt ok att ha i sin ägo va? Hade jag haft plats hade jag fan samlat på kläder seriöst och haft dom på väggen alltså... Och lappteknik, det är det ju ändå! Om än med slipsar istället för resttyger. 

Ja, jag gillar lappteknik. På riktigt. Det är snyggt och jäkligt bra ur miljösynpunkt. Tekniken uppstod för att ta tillvara på allt tyg som ju faktiskt var väldigt dyrbart förr. Vår miljö är dyrbar nu så det liggerju definitivt i tiden. Jag älskar långskjortorna och jeansen i återbruk som Remake STHLM gör. Redesign på Kupan i Åmål gör helt fantastiska kreationer, t.ex. min anorak jag köpte i somras. Det finns massor med fantastiska kreatörer där ute som använder gamla textilier och loppismaterial till olika kläder. Det blir ju på ett eller annat sätt ofta lappteknik av det hela när man syr ihop olika delar för att det ska bli ett större stycke. Skitfint helt enkelt. Och till och med lite större och snajsigare märken sysslar med lappteknik ibland. Rodebjer har t.ex. sålt jeans ihopsydda av lappar. Fast jag tycker ju bättre om Remakes variant då.

Så idag var det faktiskt en elev som gjorde mig uppmärksam på att min fantastiska träningsoverallsjacka köpt på Lindra i Gårdsten i våras, ja den är ju faktiskt gjord i någon form av lappteknik! Riktigt schysst sådan också. Det är kanske lätt hänt att tänka att lappteknik är lite mossigt, och fattigmansteknik, men jäklar vad schysst det är ändå! Det kan aldrig bli fel med lappteknik. Fram för lapptekniken! Och så var det visst nåt mer jag måste komplettera min garderob med... Mer plagg i lappteknik alltså! I vintage. Helst.

Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Linslus

För några veckor sedan taggade en fd kollega mig i en efterlysning på facebook. Efterlysningen var från tidningen GöteborgDirekt och de ville ha tag på någon som bor eller jobbar i Biskopsgården och som ville prata kläder med dem. Ja det ville jag ju! Jag mailade samma dag och snabba ryck blev det för dagen efter mötte två sköna damer från tidningen upp mig på jobbet och snackade lite kläder och fotade mig vid vår snygga vägg.

I helgen kom så tidningen ut och se där ja, jag fick en halvsida! Jag fick även komplimanger för mina färgglada kläder och det är ju alltid positivt. Jag blev fint citerad (även om jag ju inte är textillärare utan slöjdlärare) och bara pratstunden var så trevlig att det var värt det. Jag älskar ju att prata kläder! Tyvärr fick jag inte tidningen själv dock. Det var slarv med utdelningen men snäll kollega gav mig hennes nummer. 

Det blir tyvärr inte bättre än så här när man fötsöker fota grynig tidningsbild. Dagen till ära hade jag min kimonojacka från Remake STHLM, en topp från Reningsborg Angered, en hemmasydd kjol och Vejasneakers köpta i facebookgruppen Circle of clothes. Eftersom jag inte visste att de skulle vilja träffa mig dagen efter var det inte planerat med just denna outfit för tidningen. Men det blev ju bra. Även konstnären S Camilla E Boström, SCEB, har uppmärksammat detta på sin  instagram. Kul! Målningen är ju helt fantastisk! Så, vem vill intervjua mig härnäst? 

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

I sommar ska det väl baske mig bli av!

Kolla på de här fina tygerna. De är mina allihop! Samtliga är köpta på loppis eller auktion och det är främst gamla lakan. Sedan så är jag ju lite hoarder så jag har ca en miljard tyger till. Men syr jag något av dem? Icke. Varje sommar har jag som plan att komma igång att sy mer. Varje sommar misslyckas jag. Jag brukar börja ambitiöst eller ha en liten topp mitt i men så mycket mer blir det inte. Förra sommaren lagade jag förvisso en hel del men sydde på sin höjd ett par mammelucker. Jag skyller på mitt extremt stökiga hobbyrum.

Jag kan sy. Det kan ju alla, men jag är inte superbra. För några år sedan var jag däremot ambitiös och sydde ett par byxor och en kjol. Byxorna enligt mönster från en handarbetstidning (tyget krympte dock asmycket) och kjolen medfavoritkjol som förlaga. Jag har använt båda mycket. Så det gick ju bra!

Sedan var jag på sylan i maj samma år och fick till den här kjolen som verkligen är en favoritkjol. En fd. kursare har för övrigt designat tyget. Den här kjolen är för övrigt ett bevis för att det kan bli skitbra trots att man inte har nån koll på vad man sysslar med. När jag klippt ut delarna insåg jag att jag klippt ut för lite. Då fick jag skarva med resterna och det gick ju bra. Förutom kjolen sydde jag även ett par haremsbyxor och en rätt misslyckad klänning. Men jag sydde ju i alla fall.

I sommar har jag återigen som plan att röja upp det där hobbyrummet och komma igång och sy lite riktiga plagg. Är det dömt att misslyckas? Jag lovar att rapportera mina framgångar. Jag är typ lika pepp som vanligt.

Alla vill sy!

Det är inte bara hundvalparna, stormköken och byggmaterialet som går bra just nu. Pandemin gör att vi skaffat oss andra fritidsvanor och det renoveras, lagas utemat och promeneras i skogen som aldrig förr känns det som. Stormköket blev årets julklapp 2020 och en gammal kompis jag sprang på för ett tag sedan jobbar på bygghandel och hon sa att det har aldrig varit så mycket att göra på jobbet som nu. Rätt rimligt och på ett sätt trevligt. De nya vanorna vi skaffat oss kan jag inte klaga över. Jag gillar att gå långa promenader i skogen med hunden, som ju inte är en coronahund. Ville bara nämna det. Men det verkar inte bara vara hundvalparna som är en bristvara. Tydligen är symaskinerna slut i hela landet i stort sett!

I juli uppmärksammade jag den nya instatrenden med att en massa med influencers har börjat sy egna kläder av loppisfyndade tyger, lakan och gardiner och sånt. Trevligt! Min uppfattning är som bekant att alla som haft slöjd i skolan kan sy så jag är egentligen inte förvånad att symaskinerna är heta just nu. Att sy sina egna kläder, tygpåsar eller annat krafs är väldigt tillfredsställande och för mig är steget mellan ett brinnande modeintresse och att vilja sy själv inte särskilt långt. Hur vet jag att symaskinerna är slut i hela landet förresten? Min symaskinsdealer (ja, jag har en sådan) berättade det för mig i fredags. Men det finns ju i alla fall begagnade att få tag på. Man kan göra riktiga fynd på loppisar t.ex.

Men vad jag inte kan förstå är hur man kan hitta en sådan här pärla i containern utanför huset bara sådär! Har man följt mig här vet man att jag är en stolt dumpster diver, som förvisso inte vågar just divea ner i containern, så jag har som vana att kika i containern varje gång jag går förbi. Vi har en sådan precis utanför porten några dagar i slutet av varje månad. Husqvarna 2000 är en riktig monstermaskin och när den bara låg där, mer eller mindre helt komplett, fick den så klart följa med in. Att jag har en likadan sedan innan, inte fullt lika komplett förvisso, och att den inte vill sy just nu smolkar inte min bägare! Jag tycker det är sjukt märkligt att symaskiner verkar vara en sån grej man bara dumpar när den inte funkar längre när det finns folk som reparerar symaskiner! Jag menar, man kasserar ju inte sin bil bara sådär när den inte går igång. Symaskiner är dyra och livsviktiga och väl värda sin reparation. En timme efter att jag fiskade upp den här pärlan var containern borta förresten. Där hade jag tur som räddade den ur brännugnarna. Och jag, eller en lämplig symaskinsreparatör, ska nog få igång den!

Hur det går med mitt sömmande då? Inte alls just nu. Jag bjuder helt öppet och ärligt på en autentisk bild av mitt hobbyrum just nu. Hur blev det en avställningsyta som det inte går att gå in i egentligen? Jag måste verkligen ta tag i det. Jag, en kompis och min syster hade plan på att genomföra en sal (sew-a-long)! Jag är sugen på att sy mer men när man har tillgång till en mycket mer städad maskinpark (min slöjdsal på jobbet) är det lätt hänt att all enklare sömnad och lagning sker där. Sparka mig i röven va?

Leta hemsytt på loppis

Apropå att sy kläder själv så är mitt tips från coachen att leta hemmasydda kläder på loppis. För det finns massor! Min teori är att hemmasydda plagg kanske till och med har större chans att hamna där än bösig fast fashion. I regel har ändå egensydda kläder bättre kvalitet än hastigt sydda plagg i billiga material som liksom är skapade för att de ska tappa form och gå sönder just för att man ska konsumera mer. Syr man något själv, och lägger ner tid på det, vill man ju att det ska hålla länge väl? Och just för att man sytt dem själv tror jag att man inte kan med att slänga dem i soporna utan man vill gärna bevara dem och skänka vidare. Så second hand och loppisar är verkligen en guldgruva!

När jag var på tjockisloppis i vintras cashade jag hem inte mindre än sju hemsydda plagg för inga pengar alls! Jackpot. Min favorit är definitivt den här klänningen som min kompis Anna sydde på slöjdutbildningen. Så mycket jobb bakom den och så fin! Den kommer om allt går som det ska användas vid ett speciellt tillfälle på söndag. Nej, jag ska inte gifta mig men jag kan definitivt tänka mig att gifta mig i den!

Min favoritkategori att fynda på loppis har nog de hemsydda kjolarna. Det finns mängder där ute i fantastiska tyger. Kjolar är ju förhållandevis lättsydda och passformen är lite mer flytande. Två av blommiga kjolarna jag bloggade om förra veckan är kalasfyndade hemsydda favoriter och den på bilden är ju bara amazing! En gul kjol med cider och tomatjuice på. Kan det bli bättre? Den hittades på Myrorna Olskroken. Det är förhålladevis lätt att sy om en kjol om inte passformen är perfekt dessutom.

Hemsydda vintagepärlor finns der ju ämngder av där ute med. Det syddes väl mer i stugorna förr men den nya instatrenden som spanats kan innebära att det kommer hamna ännu mer hemsydda plagg på second handbutikerna i framtiden.

Och får jag lov att presentera ytterligare en favorit. Kjolen i fantastiskt batiktyg kommer även den från ovan nämnda Anna. Tyget fyndades på loppis, syddes till klänning, syddes om till kjol och hamnade till slut hos mig. Rätt amazing va? Fina batiktyg är inte helt ovanligt att man hittar på loppis heller. Det färgades massa batik på 70-talet.

Och ja, jag har säkert både visat och skrivit om alla plagg i detta inlägg tidigare. Men när de är så himla fina tål de att visas flera gånger. Har du några hemsydda favoriter från loppis? Du använder väl dem flitigt hoppas jag! För hitta man något riktigt najs och hemsytt plagg på loppis kan man vara rätt säker på att man blir ensam om det. För vem vill vara som alla andra?

Den nya instatrenden

Häromdagen hörde en kompis av sig till mig och tyckte jag skulle skriva om den nya trenden på instagram: alla verkar helt plötsligt sy massa kläder! Tja, kanske inte alla, men typ alla. Det slog mig att jag också sett massa med såna där stilmedvetna influencers posta om att de syr. Jag vet inte om det är coronan och att man inte får/bör resa kors och tvärs som gör att folk blir extra kreativa, men jag välkomnar det i vilket fall! Till exempel har man den senaste tiden kunnat se northstyle.ish, saskiacort, 50something.se och självaste elsabillgren vara flitiga vid symaskinerna. Och inte bara för att ändra och laga utan det sys kläder från scratch! Och grejen är dessutom att det handlar inte om några dyra och avancerade tyger utan det är lakan, gardiner och tyger från loppis som gäller. Jag är imponerad, inspirerad och förnöjd.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att enligt mig kan alla som gått i svensk skola och fått slöjdundervisning sy. Har man väl lärt sig grunderna, vilket man ska ha gjort om undervisningen har gått till som den ska, kan man sy. Jag står fast vid det. Sedan kanske man syr olika bra då. Och man kan kanske tro att jag är bra på att sy kläder själv, och i teorin är jag faktiskt det. Jag är rätt bra på att undervisa och instruera faktiskt. Jag fattar hur saker ska gå till i teorin. Men i praktiken? Vojne vojne. Jag är så kass! Jag på riktigt avskyr momentet med att mäta, räkna, förbereda, rita och greja. Det där med att förbereda mönstret, rekonstruera om och se till att det man gör i slutänden passar, det slipper jag helst. Därför ser mina egensydda kläder ut därefter. På bilden ser vi ett par byxor och en kjol jag sydde för tre år sedan. Jag planerade så dåligt och gjorde så fel att linningen till byxorna är i lappteknik. Men det funkar ju det med.

Jag skulle dock vilja vara bra på att sy! Jag skulle vilja sy mer kläder än vad jag gör och jag skulle vilja ägna mig mycket mer åt remake. Så, inspirationen av denna instatrend slog mig och igår fick jag ändå till det! Jag har länge drömt om ett par stora och härliga mamelucker förritiden-style med knyt i sidorna. Sådana fick jag ibland ha undertill när jag klädde mig som en 1800-talstorpare under min uppväxt och jag älskade det! Mamelucker fattades mig helt enkelt. Varför jag klädde mig som en 1800-talstorpare är en annan historia.

Sagt och gjort letade jag fram mitt gamla mönster på baggy mjukisbyxor från slöjdutbildningen. De var konstruerade utan sidosöm vilket jag ändå ville ha pga knyt och som sagt jag orkar inte räkna och greja så jag vek helt sonika ihop mönstret och höftade och hoppades på det bästa. Det är så jag jobbar. På mönstret fanns också en kvarleva från min sinnesstämning under slöjdutbildningen. Jag var rätt irriterad över att någon snott mina egenkonstruerade mönster som vad gjorda för att passa mig så när jag fick konstruera ett nytt förseddes det med denna charmiga text.

Tyget i fråga fick bli ett slitet påslakan jag fått av svärmor. Det var ju mest test ändå. Det där brukar kallas för toille, men jag tycker det är käckt om man kan använda sina provsömnader. Prov som kasseras eller som bara ligger till ingen nytta är inget för mig. Och så var det inga konstigheter när jag sydde, jag orkade inte bråka med min overlock utan bara raksöm och sicksack på hushållsmaskinen, mest raka sömmar, lite fållar och kanaler. Som knytband rotade jag fram en gammal snedremsa jag sprättat bort från något. Troligtvis en gardin.

Så här blev då resultatet. De blev gigantiska. Men det är bara gött. De ser inte så mycket ut för världen men jag är nöjd ändå. Det finns dock room för improvement. Nästa par kommer inte bli riktigt lika breda, något mer formade och jag vill även ha lite högre midja. För det kommer bli fler par. Mamelucker är ju asnajs! Och för att bli bra på något är ju det enda som gäller att öva, öva och öva. Helt ok att det inte alltid blir supernoga och superbra. Så länge man själv är nöjd så.

Suddig bild, jag vet. När jag provade dem med klänning över insåg jag att om de får titta fram lite blir det som en underkjol fast med ben, en byxkjol alltså. Man slipper alltså lårskav med det här gamla påslakanet! Lysande! Här finns det definitivt utvecklingspotential tänker jag. Min partner gillade dem inte dock. Han sa att han tycker det är konstigt att se kläder som man vet är gamla lakan. Han har inte varit särskilt förtjust i min solhatt som också är sydd av ett gammalt påslakan. Är det så alltså? Det är klart att det inte _är_ konstigt, men tycker folk det? I så fall tycker jag de har fel. Kläder av gamla lakan och gardiner är ju grejen. Instatrenden är ju bevis för det!

Alla bra plagg borde ju ha fickor

Det tycker jag i alla fall. För det är ju så enormt störande när man saknar fickor på sina kläder! Ett tag när jag mest gick runt i trikåtunikor, läs klänningar på mig obs kortis, hade jag så få plagg med fickor, och armbandsur är det väl ingen som använder idag (inte jag i alla fall) så jag började lägga mobilen i bh:n. Ni vet, man måst ha mobilen med sig och så behöver man bära på någonting så då hamnar mobilen lätt där. Även på jobbet. Smidigt men inte så bekvämt eller smickrande kanske.

Men det här med fickor alltså. Det är ju lite av ett måste. Inte för att man behöver stoppa dem fulla och gå med putande knölar på kroppen men just när man bara behöver lägga ifrån sig det man har i händerna och samtidigt bära med sig något, då är de väldigt lämpliga. Varför har inte alla damkläder det egentligen? Jeans har ju det absolut men jag har haft så många par byxor, kjolar och klänningar som varit helt ficklösa till ingen nytta. Jag är ingen kuvertväskmänniska direkt och bara en sån grej som att stoppa händerna i fickorna så där lite bekvämt. Det är najs.

Jag fattar ju att alla plagg inte är ficklämpade men jag skulle nog säga att ungefär nästan alla underdelar och klänningar jag har är det. Snittet på mina kläder liksom påbjuder fickor. Fickor på marknaden är dock lite svårare att hitta så jag får liksom passa på när jag hittar ett bra plagg med fickor. Om jag gillar plagget. På second hand givetvis. Som den här kjolen t.ex. Jag hittade dem för 50 spänn på tjockisloppisen i vintras och den är även hemmasydd. Bara en sån sak! Enkel, fin och även praktisk - för den har ju fickor.

Hemsydda plagg har ofta en tendens att ha fickor. Visst, det är lite bökigare att sy fickor, men när man ändå ska göra det och lägga ner den tiden kan man ändå se till att det blir bra. Det kan vara dekorativt med fickor dessutom. Utanpåfickor är ofta snyggt. Den här sitter på drömklänningen, också hemsydd, som jag införskaffade på samma nämnda tjockisloppis. Det här är liksom fickor när de är som bäst.

Utanpåfickor i utförandet ovan är inte alltid den mest praktiska modellen dock. Det får liksom inte plats så mycket i dem. De duger till att bära mobilen i givetvis men ska man bära både mobilen, nycklarna, läppsylen (jo, det heter så i min värld) och kanske ett par bajspåsar och lite hundgodis, då kan den här praktiska fickan vara bra. Lite som en bälgficka och med den här modellen och materialet i kjolen kan det gärna puta lite. Kjolen i fråga kommer från Indiska från början och jag har nog haft den i ungefär tio år nu. Och jag har lagat den med en bit uttjänt lakan. Jag sydde faktiskt ihop en söm som släppt alldeles nyss när jag skulle ta den här bilden. Plagg får gärna ha lite lagningar och patina.

Jag älskar verkligen klänningar med fickor, som den jag hade på mig häromdagen, och jag tycker nog att det kommer mer. Gudrun Sjödén (som jag har lite aber mot) har det ofta, ibland bara en dock vilket jag upplever är lite märkligt. Monki har ganska ofta fickor med, tre av fyra av mina skämmigt inköpta har det, och även alla mina tre Rinoplagg samt sjoket från Lille-Lo. Men där fattar ju kreatörerna verkligen vad som gäller. Fickor är bra. Och Rino.se och Lille-Lo är väldigt bra. Nu blev det mycket länkar här.

Men det här förstår jag liksom inte. Bröstficka på en damtopp i linnetrikå, vad är poängen? Bröstfickan är väl ändå till för att förvara en bröstnäsduk i eller? Jag planerar inte att förvara något i den där fickan, mobilen skulle bara ramla ur och vill man verkligen ha mer volym direkt över bröstvårtorna? Det måste ju vara någon form av designgrej. En märklig sådan i alla fall. Om materialet och modellen tillåter brukar jag sprätta bort fickan, eller som här där jag har sytt igen den med langettstygn. Det är nåt bös mitt på där, inte en fläck. Fyi.

Dagens fickiga outfit bestod av kort kaftanklänning från Monki, nyköpt som folk som har hängt med här vet, och således även lagad eftersom nyproducerade nätshoppade kläder tydligen innebär defekter för mig. Men det blev ju mer hållbart att behålla och laga än att skicka tillbaka i alla fall. Leggingsen är från Indiska, också nya för i år eftersom jag sliter ut dem med jämna mellanrum. Sandalerna är ett par år gamla och från Duckfeet. En helt nyproducerad outfit alltså. Inte det vanligaste när det gäller mig. Men byrackan är i alla fall begagnad. Det känns tryggt.

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style

Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!

Jag gillar: #9 Min kompis Annas blogg

Jag har en kompis som heter Anna. Hon har en mycket bra blogg. Den kanske inte är så "handarbetsrelaterad" men hon syr en del kläder själv så det räknas. Gå in på hennes blogg Tjocka katter vill också dansa och fröjdas. Finns det någon piffigare och snyggare än hon?

Hängslekjol

Bilden blev inge vidare och passformen blev inge vidare heller men nu är en ny hängslekjol klar i alla fall! Jag skulle sy en ny hängslekjol eftersom jag har lagt ut lite och min gamla blåa sitter som ett ålaskinn, men något gick fel. Hur jag än mätte och donade, och det borde ju inte vara svårt att klippa rätt när tyget är rutigt, men på något sätt blev den nya hängslekjolen exakt samma storlek som den förra. Hur det gick till vet jag inte men jag ser det som en pik. Tyget ska vara helylle och har inhandlats på Holmens marknad för 30 kr. Brickbandet är vävt i lin och köpt av Karro för en spottstyver och är gult passande nog eftersom jag bara färgar gult garn. Typ. Jag tyckte den blev bra i alla fall och den här kommer jag förhoppningsvis ha på mig nästa sommar.

Kjolen

Jag tänkte jag skulle visa en bild på kjolen hur den blev när den var färdig också. jag tycker den sitter ganska bra. Som jag sa på redovisningen så har jag tillräckligt tjocka lår för att kunna ha en kjol i den modellen ;)

Klädsömnaden klar och lite annat

Klädsömnaden är klar och redovisad och här är min stolthet - min kjol. Jag hade en annan kjol hemma som jag använde för mått och modell. Jag i stort sett återskapade den och den blev precis som jag ville ha den. Dock vet jag inte alls hur den kommer bli bedömd. Det kommer nog ske vid mer än ett tillfälle att det kommer elever med plagg som de vill återskapa, och då är det ju bra att öva på det.


Här har vi även baksidan på kjolen vid besparingen, och krysset är ju ett sånt där klassiskt jeanskryss som ser ut som det ska tycker jag. Och jag är riktigt imponerad av mig själv! Jag är ju i stort sett nybörjare vad gäller sömnad så det är inte så illa pinkat tänker jag.


Här har vi även förklädesklänningen jag sytt. Synar man dem i sömmarna finns det betydligt mer att klaga på. Mina stickningar är inte alls raka och fickorna ser ut lite som hej kom och hjälp mig. Men den är väldigt bekväm! Fast jag ser ut som en flygande tunna i den. Mer cylindrisk form får man leta efter. En cylinder som buktar ut på mitten då...

Så nu är det alltså dags att komma igång med att snickra ihop en stol eller pall. Jag har en idé på en stol jag skulle vilja göra, men jag hade gärna gjort en pall eller liten solstol med. Så vi får se på vilken nivå jag lägger mig.
Metallen har bidragit till fyra drivna skålar i olika storlek som jag också känner mig ganska nöjd med. Och idag kom jag igång med knypplandet, som jag har som eget projekt. Det var kul. Kändes lite ringrostigt till en början, men sen när jag kom igång satt det i ryggraden. Jag gjorde en Udd och stad mellanspets för att bli lite varm i kläderna.


Så har jag ju givetvis shoppat lite med. Det har blivit en del handarbetsböcker på tradera, loppis och bokmässan det senaste. Den röda längst upp på bilder är "Stora handarbetsboken" som jag fick tag på för 30 spänn hos ett antikvariat på bokmässan. Karins Broderier har jag velat ha ett tag, och nu hittade jag den till mässpris. Jämtlandssöm är till ett skolprojekt. Jag ska brodera min vikingakappa jag håller på och syr, och då ska jag göra min egen version av Jämtlandssöm a la viking tänkte jag.


Jag har råkat få med lite garn hem också så klart... Igår råkade jag hitta 4 nystan strumpgarn i Fabel och Frost som jag gillade, för 25 kr styck, och så håller jag just nu på med ett par strumpor i ett garn jag hittade på danska Coop för 15 DKK nystanet. Jag vet, jag är en shopoholic. Men jag är ju medveten om det i alla fall ;)

Klädsömnad igen

Jag har tidigare berättat att jag inte är så bra på klädsömnad. Förklädesklänningen jag håller på och syr blir så sjukt sned att det inte är klokt! Men det får bli så. Jag behöver övning på att sy. Och mycket av det! Men här är något jag fått till i alla fall! Ett par haremsbyxor i något tyg av oklar kvalitet från Tygaffären. Och jag är galet nöjd. De är stora nog för profeten att födas i och de är jättesköna. Jag har orange mudd i midjan och muddar i benen. Men benmuddarna är uppdragna till knävecken på bilden här eftersom jag gillar byxor av den modellen. Och de var fruktansvärt enkla att sy. Bara tre klipp, muddar i rätt storlek och en overlock så var de klara. Tack Stoff & och Stil för receptet! :)

Skitdålig

Jag är verkligen skitdålig på att sy kläder. Framför allt på att göra stickningar i avvikande färg. Vet inte varför jag gav mig in på det. Och så ska jag gör en kjol med det med! Nä, antingen får jag öva, vara mer noggrann (yeah right!) eller helt enkelt låta bli sånt! Inte för att jag bryr mig så mycket egentligen om det blir snett och vint, men det finns ju andra som gör det. Och det här med att klippa två motsatta stycken, vad ska det vara bra för egentligen? Nä, isch för att sy kläder just nu...

Metallslöjd

Lite suddig bild från min mobilkamera men det här är vad jag håller på med i skolan nu. Jag har börjat med metallslöjd. Det är riktigt roligt! I grundskolan minns jag inte mycket av metallslöjd. Jag vet att jag inte gjorde något emaljerat smycke i koppar som många gjort, och fortfarande gör i skolslöjden, men däremot minns jag att jag gjorde en ljusstake eller värmeljushållare i nån klippt och bockad plåt. Kan ha varit en popnit i den med... Och jag vet att jag mjuklödde, men jag minns inte vad... I vart fall så var inte metallslöjd en dominerande del i min träslöjd i tredje till sjätte klass. Men nu har jag börjat med drivning på slöjdutbildningen och det är kul. Man tar en rund bit plåt aluminium, koppar eller mässing och så har man en kulhammare och en sorts form och så bankar man på från insidan. Jag är inte helt klar med den här och den ser inte mycket ut för världen nu, men den ska nog bli fin! Koppar är materialet och det var ett trevligt material. Mässing var inte min grej.

Sedan så har vi ju då klädsömnad med. Det ska förhoppningsvis bli ett par haremsbyxor, en förklädesklänning, en kjol och en vikingakappa. Haremsbyxornas beskrivning kommer från Stoff & Stil, förklädesklänningens mönster är från Almedahls och kjolen och kappan har jag konstruerat själv. Bara jag får till en gylf på kjolen kommer jag nog bli toknöjd förhoppningsvis! Jag ger er en liten förtitt på tyget som skall användas till förklädesklänningen. Fortsättning följer...