Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här hade jag faktikst blivit VIP-inbjuden. Då fick jag ju helt enkelt gå! För några veckor sedan fick jag ett DM på instagram med frågan om jag hade lust att deltaga under kvällen när Erikshjälpen skulle dela ut priset Sveriges second handprofil 2021 och mingla och shoppa lite hållbart i Göteborgs nya Erikshjälpenbutik. Klart jag ville!

Erikshjälpen Rosenlund öppnade för bara tre veckor sedan och ligger på Rosenlundsgatan 8. Japp, de gamla skumma kvarteren där män ibland ville plocka upp en med bil om man passerade. Butiken är hela 550 kvadrat stor och har öppet vardagar 11-18 och 11-16 på helger. Det är öppet varje dag alltså! Det är en s.k. omnikanalsbutik som tydligen betyder att ett företag interagerar med sina kunder genom flera kanaler. Här alltså både genom en vanlig butik och genom sin webbhandel secondhand.se. Här kommer det anordnas event, pop-ups, föreläsningar och olika samarbeten. Låter jättespännande! Precis vad vi behöver i Göteborg centrum.

Priset Sveriges second handprofil delades ut för nionde gången (om jag räknat rätt) och i år var det Naturskyddsföreningen som vann. Väldigt välförtjänt! I motiveringen nämndes Naturskyddsföreningens väldigt välbesökta klädbytardagar och prylbytardagar som de hållit på med sedan 2009. Senast, 2019 (of obvious reasons), anordnades det 160 olika klädbyten bara i Sverige i stort sett samtidigt. Tydligen så anordnas även klädbyten i övriga nordiska länder samtidigt vilket ju är enormt häftigt! Det stora klädbytet brukar ligga under Fashion Revolution week i april men nästa år, om det går, kommer det ske 26 mars. Tidigare vinnare av priset har t.ex. varit Johanna Leymann, Henning Gillberg på Repamera och Elsa Billgren. Häftigt att få vara med när priset delades ut i år!

Kvällen till ära hade jag förresten en t-shirt (det bruna som sticker ut under) jag bytte till mig på Naturskyddsföreningens stora klädbyte på Världskulturmuseet 2019. Det var egentligen ingen särskild tanke med det utan det bara blev så. Säkert något undermedvetet som gjorde att jag valde den! Till den hade jag en egenstickad tröja, en kjol jag köpt på tjockisloppis, leggings från Sellpy, och mina vinterkängor från Smyrna second hand. Snömodd har varit Göteborgs mellannamn den här veckan.

Hela kvällen var supertrevlig och vi fick både mumsigt tilltugg och smaka på kombucha. Tilltugget kom från Julie's café i Göteborg och var veganskt. Som sig bör. Jättegott som sagt. Och här kommer det. Jag är faktiskt inte ett jättefan av kombucha. Fattar inte riktigt grejen. Vissa sorter jaghar  testat har smakat lite disktrasa. Men den här sorten, som smakade hallon, var faktiskt riktigt fräsch! Jag minns så klart inte vad de hette... Kombucha fastnar liksom inte på mig. 

Butiken då? Vi fick lite chans till VIP-shopping med när butiken var öppen bara för oss speciellt inbjudna. Ja, jag får malla mig lite och låtsas att jag är influencer på riktigt. Butiken är i vart fall jättefin! Väldigt fräsch och välplanerad. Mycket fint, både prylar och kläder. Ett trevligt café har de med. Det är som sagt 550 kvadrat stort och det känns verkligen rymligt men ändå fullpackat med massa bra! Priserna är väl som man tänker sig att det ska vara i en fräsch second hand inne i city.

Det fanns lite vintage men jag hade gärna sett mer, som de har i Kortedalabutiken t.ex. Kan dock avslöja att man tydligen kan göra fynd här! Det fyndades en superfin vintagejacka från Hettemarks för 85 spänn under kvällen! En supersöt tant sa att så billig hade den aldrig varit i Kortedala där hon har koll på vintagekläderna. Men kul för den som fyndade! Det var tyvärr inte jag. För liten storlek för mig ändå.

Jag blev ändå imponerade över hur mycket bra stuff det fanns där! Inte bara kläder utan även bra prylar och det kändes liksom kvalitet på hyllorna. Det fanns massor med köksgrejer t.ex.  Hyllorna var fullpackade med fina glas, grytor, porslin och annat. Det fanns även ett par tallrikar (som jag redan har) i brun Old Höganäs som jag samlar på. Då är det ju en bra butik! Textilavdelningen var ganska liten men bra!

Jag fyndade också. Jag hittade en kitschig brosch, en julklapp till hunden, en vanlig basickjol som jag gillade och inte mindre än två likadana t-shirts med bästa budskapet! Först hittade jag en och gick runt lite med den. Sen pratade jag med en kvinna som blev lite avis och sen kollade jag på ställningen lite till och hittade en till. Nej, jag behöver givetvis inte två men jag köpte en till mig och en till min partner. Vi kan behöva tvinna med #fuckfastfashion tänker jag! T-shirten är från Thrive och trycktes upp till deras ettårsjubileum har jag fått reda på. Kul! Och så fick vi en goodibag. Det är ju alltid trevligt. I den låg en bok från Naturskyddsföreningen som det uppmanas att man ska cirkulera vidare, en burk honung, lite presentkort och annat bra. 

Passa på att besöka Erikshjälpen Rosenlund. Väldigt fin butik som sagt och jag ser fram emot att besöka den fler gånger, både för att handla och att omnikanala mig!

Jag är så jäkla trött på snabbmode!

Jag känner det mer och mer. Snabbmode, eller fast fashion, jag är så jäkla trött på det! Slår man på begreppet fast fashion på wikipedia står det att det är "ett segment för modekedjor där man har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet". Detta innebär att vi har råd att köpa mycket, vi vill köpa mycket eftersom det kommer nytt hela tiden och den höga omsättningshastigheten innebär både att kläderna produceras snabbt, finns i butiken kort tid och gärna hamnar på rea eftersom det ska få plats annat. Det innebär också att de spenderar kort tid i våra garderober eftersom det kommer nya och "ballare" kläder rätt snart. Den snabba produktionen och omsättningen gör dessutom att kläderna är av en kass kvalitet så de tål inte att användas särskilt länge. Det behövs ju ändå inte eftersom det kommer nytt som är mer modernt, typ omgående. Kläder är egentligen inte till för att användas längre. Detta är skevt.

Jag har sedan en tid tillbaka valt bort snabbmode från butikerna. Alltså, jag köper inte nyproducerat krafs. Och helt ärligt, då vill jag inte köpa det second hand heller! Visst, jag gör vissa undantag när jag hittar något jag verkligen vill ha från t.ex. Monki eller H&M. Allt snabbproducerat mode är ju inte heller helt kass. Man kan hitta rätt bra kvalitet ibland ändå. Men jag känner mer och mer att jag är mätt på all form av snabbmode, för det finns vart jag än vänder mig! För ett par veckor sedan var jag på en av Göteborgs största second handbutiker. Det är en sådan butik där jag alltid hittar något. Jag vandrade upp på tredje våningen och bara kände mig matt! Det var ju snabbmode överallt! Jag var inte ens sugen på att rota runt bland alla klädställningar och jag ville liksom inte hitta något bland allt det överflödet som hänger där. För ja, det överproduceras kläder så in i helvete och då kan man bara räkna med att det överkonsumeras och överskänks med! Ok, det kanske inte är ett riktigt ord, men ändå. 

Jag känner mig mer och mer mätt på alla stora second hander med bara, i stort sett helt nya plagg, av snabbmode, galge efter galge. Visst, alla second hander vill få in fina och välbevarade plagg, men när blev det så här att second hand bara blev ytterligare en butik för fast fashion? Vill jag köpa nyproducerat skräp kan jag gå till H&M direkt istället. Det jag gillar med en second hand är att man kan hitta lite vad som helst där, att rota runt och hitta gudlkornen. Inte årets mode, i nästan nyskick. Små second hander, gärna på småorter, med plagg från för fem år sedan o h tio år sedan blandat med vintage från 90-talet och bakåt. Det är det jag vill ha! Det är där jag hittar guldkornen, inte bland plagg jag kunde köpt på Monki i maj. Jag gillar när det är blandat och inte bara same same.

Jag landar mer och mer i att det är vintage jag vill ha. Vintage och kläder av god kvalitet, kanske hemmasydda, men inget jäkla snabbmode! Jag vill att mina kläder ska hålla för användning och tvätt, i flera år framöver. Där duger inte fast fashion, och helt ärligt, vem vill gå runt och se ut som alla andra? Inte jag i alla fall. Eller, jag har inget emot att det finns snabbmode på loppisar (även om jag så klart vill att det inte ska finnas något snabbmode alls), men inte bara. Och det finns en tendens till det just nu. Man ser överproduktionen tydligt i second handbutiker, lika mycket som i vanliga butiker, och det gör mig matt. 

Som en liten motpol till detta deppiga ovan vill jag bara visa hur trevligt det kan bli om man bläddrar sig förbi allt det där snabba och satsar på lite långsamt mode istället. Koftan som jag köpt på Röda Korset i Vänersborg är handstickad, och det var nog rätt länge sedan. Dragkedjan är till och med påsydd för hand. Och så har jag lagat den lite. Toppen han någon sytt själv på maskin innan den hamnade på Myrorna och kjolen är sydd av ett handfärgat vintageloppistyg! Den har varit en klänning ett tag men till slut blivit en kjol perfekt för mig. Jag har köpt den på tjockisloppis. Strumporna har jag stickat själv och skorna är omsulade hos skomakare. Jag matchar väl rätt fint till den k-märkta macken va? Och vet ni, det var faktiskt bättre förr. I alla fall när det gäller kläder!

Rädd för färg

Jag snackar inte om mig nu alltså. Men runt mig, i olika sammanhang, springer jag ibland på trevliga människor som säger saker som: "Du har ju alltid så härliga färger på dig och jag skulle ju egentligen vilja men jag är lite rädd för färg.". Ingen skam i det, man måste inte gilla starka färger, men jag tycker att det är lite intressant. Vad är det man är rädd för? Att synas? Att sticka ut? Jag tänker att man kan sticka ut vad man än har på sig, det behöver inte ha med färgerna att göra utan om utstrålning. Men visst, den stora massan kanske är mer diskret och dovt klädd så det är väl lättare att smälta in. Om man vill det. Inget fel i det. Man bör ha kläder man känner sig bekväm i. Jag gillar färg och prints. Nä, jag är definitivt inte rädd för färg. Så här exemplifierar jag det. Kanske kan det inspirera någon att "våga" mer? Om man vill det dvs.

Det blir lätt mönstermix när jag ska färgmixa. Kanske för att jag har så mycket mönstrat. Och färgglatt. Skjortan har jag fått från en kompis på en klädbytardag. Hon köpte den ursprungligen till sin sambo på loppis som inte ville ha den. Tur för mig! Klänningen från Gudrun Sjödén har jag köpt på facebook, leggingsen är gamla, strumporna egenstickade och sjalen egenvirkad. Kombo by accident förresten. För att jag frös. Den blev väldigt lyckad!

Här var jag ju färgglad och fin. Vi hade faktiskt tema orange på jobbet den dagen och den här kjolen är verkligen en pärla. Jag har köpt den på en tjockisloppis för 40 spänn av min kompis Anna och den är hemmasydd av henne. Kimonon hade jag suktat efter ett tag. Jag hade en kaftanklänning i samma tyg men den satt inte som jag ville så jag bytte ut den mot denna istället och den känns mycket bättre. Om ni undrar varför jag pekar på magen är det för att jag fått några skumma fläckar mitt på från ingenstans typ. Mystiskt. Toppen är gammal och lagad. Och numera fläckig. Ett nyköp då det begav sig. Sneakerserna är från Sellpy.

Apropå gult fick jag för mig att klä mig helt i gult i våras. Då fick jag kommentarer om att jag verkligen gillar gult. Eh ja, har det undgått någon? Den ärtigt gula tröjan har jag köpt på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen är från min personal clothing dealer, leggingsen är gamla, strumporna är köpta på Röda Korset i Vänersborg och skorna hittade jag på Majornas megaloppis. Jag har även ett par gula örhängen från Pow Studio om du inte upptäckte det. Men fräsigt va? Det är nog första gången jag haft en helt monokrom look för övrigt, skorna undantaget. Förutom svart då. Det är ju också monokromt.

Och när vi ändå snackar monokromt och teman så har vi teman på jobbet ibland. Innan höstlovet hade vi färgtema en hel vecka och en dag var det grönt. Det är ju kul med monokromt så jag körde all in igen, bortsett från lite ränder på kjolen. Tröjan, Flax light, har jag stickat själv, under har jag en fransk militärundertröja från Kvibergs överskottslager (i Björlanda), kjolen är från Reningsborg i Angered och en riktig vintagepärla enligt mig. Leggingsen är gamla och lagade, strumporna har jag stickat själv och skorna är mina gamla trotjänare till Duckfeet. Även här hade jag ett par Pows faktiskt. Fast gröna då.

Att jag inte känner mig jättebekväm i helsvart (längre), det har jag ju berättat förr, men faktum är att i morgon händer det igen. I morgon har vi svart tema på jobbet och klart jag hakar på. Jag har ju massa fina svarta kläder. Kan jag följa temat så gör jag det. Svart är också en färg, och det är ok. Neutralfärg har min kollega lärt mig att det heter. Det är trevligt med svart med. Det enda som inte är ok är marinblått. Marinblått är inte en färg, det är en styggelse. Sorry alla som gillar marinblått.

Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

#visahantverket!

Jag har kommit på en grej. Jag har massa fint hantverk hemma som är signerat mig. Alltså, jag har gjort grejerna. Jag har massa, om du frågar mig, asschyssta accessoarer och plagg som jag har gjort. Jag har handledsvärmare, stickade strumpor, sjalar, pannband, mössor, stickade tröjor och några kjolar som jag är väldigt förtjust i. Och stolt över. Helt ärligt, är det inte höjden av slow fashion? Lite back to the roots med saker man tillverkat själv. Vi behöver ge hantverk och hantverksskicklighet den uppmärksamhet den förtjänar och samtidigt sluta vara så mycket jante.

Därför har jag kommit på att jag under oktober månad ska visa upp mina egenhändigt tillverkade accessoarer och plagg mycket mer. Jag kommer använda mina grejer mer frekvent, minst en grej jag har gjort själv om dagen, och dokumentera det under hashtaggen #visahantverket! Så får vi se om detta får någon spridning och om fler vill hänga på. Man får vara med så mycket eller så lite man vill och jag tänkte reposta i stories så mycket jag orkar och vill. Hantverk är rätt inne, och har varit det länge nu. Det är inne att sticka, virka och sy, men mer inne kan det bli! Det är extremt coolt att sy sin egen klänning, sticka sin egen tröja och virka sin egen kjol. Eller hur! Vi ses på instagram, instagram lovers!

Loppistips #23: Röda Korset Vänersborg

Nu är det dags för ett loppistips igen. Idag tar jag mig lite utanför Göteborg nämligen till Vänersborg där det finns lite pärlor. Röda Korset har en second hand som ligger på Sundsgatan 14. Den har legat där i ett par år och den har öppettiderna 12-18 på tisdag, onsdag och torsdag och 10-14 på lördagar. Och den är trevlig! En typisk Röda Korset-butik där det mesta finns. Allt från prylar till kläder till möbler. En lagom butik helt enkelt med helt ok priser. Och textilavdelningen är bra och välordnad. Det är en viktig grej.

Klädavdelningen är rymlig och välordnad vilket ju är bra "i dessa tider". Det känns fräscht och innehåller inte massa avlagda paltor, om man nu är en sån person. Det finns förvånandsvärt mycket kläder från H&M som känns helt nya så jag misstänker något samarbete där. Alla gånger jag har varit där har jag även hittat helt nya strumpor så det kan jag rekommendera om man behöver fylla på med "nytt" fast ändå second hand. Det enda jag kan känna lysa lite med sin frånvaro är vintage om man är lagd åt det hållet. 

Det här är en sån butik där jag tycker dam-, herr- och barnavdelningarna känns ungefär lika välfyllda och det finns definitivt fyndchans. Som sagt, skicket på kläderna känns över lag väldigt nytt och fräscht. Det finns till och med en liten tjockisruta som jag personligen alltid uppskattar. Jag gillar när man tar sig den tiden och åtminstone försöker göra butiken för alla. Även om jag är en sån som tycker att storlekar är sekundärt och ofta hittar lite varstans i alla avdelningar.

Gårdagens fynd, förutom ett par lampor och allmänt krafs, var den här hanstickade ulltröjan med dragkedja. Det här är en sån där härlig sak som är stickad i stycken och monterad så den har nog några år på nacken. Den är välanvänd och lite nopprig och så men det är inga bekymmer! Det är bara att noppra av och fortsätta använda flera år till. Jag är ingen blå person egentligen men jag tyckte den var jäkligt fin och kommer garanterat ha mycket nytta av den i skogen under en vindjacka t.ex. 50 spänn fick jag betala för den vilket är löjligt billigt! Det är verkligen toppen att hitta handstickat på second hand! Så ta dig förbi Röda Korset i Vänersborg om du kan. 30 pers får de ta in i butiken och det är välordnat och det finns handsprit!

Personal clothing dealer

Härom dagen fick jag hemleverans. Hemleverans av kläder. Visst, det får man väl ibland när det kommer paket och så men den här gången kom det en bil och lämnade över två säckar och en påse. En kompis hade rensat ut sin garderob och skulle kommersa iväg lite på nätet när jag fick förtur att välja det jag ville och och köpa för ett förmånligt pris. Jag valde ut några finfina plagg där jag faktiskt spanat lite löst efter ett par av dem. Jackpot!

Jag är lite lätt förtjust i Monkis viscoseplagg och lyckades knipa dessa tre godingar för totalt 400 spänn! Som hittat! Men spoiler alert: jag får återkomma i dagarna till att jag fått vatten på min kvarn vad gäller Monki. Sedan fick jag även förbarma mig över innehållet i säckarna som ändå skulle skänkas och ta det jag ville ha vilket kändes jäkligt lyxigt! Som att få sorteringen i en second handbutik hem till mig själv! Jag hittade bl.a. ett par träningstights (jag tränar inte men tänker att de ska funka att gå i skogen med också), en t-shirt och ett par klänningar jag ska testköra lite. Det är det som är så jäkla bra med klädbytardagar och när man får kläder från folk att man kan ta grejer man är osäker på och testa ett tag för att komma fram till om de är ens grej eller inte. Om inte skänks de bara vidare då istället. Jag hittade även ett par plagg för modifiering vilket både är kul, kreativt och utvecklande. Win win win helt enkelt!

Så måste jag bara visa den här magiska klänningen med! Den är från Zizzi som är ett märke med lite större storlekar och om jag har förstått det rätt en det basicmodell som de har haft ett tag. Och den är helt magisk! Vilken färg, vilken modell, vilken passform! Modellen är helt min stil och den är i vävd lite krinklad bomull som jag gillar. Synd bara att den är made in Bangladesh och just det, i konventionell bomull ja. Men jag har i alla fall inte köpt den nyproducerad utan nu köpt den av en kompis som ändå skulle deala den vidare. Det bättre valet. Och den här kommer jag använda mycket! I övrigt har jag på mig en mössa köpt på Myrorna Järntorget, kofta, strumpor och halstub som jag stickat själv, vantar som jag haft sedan 2011 och lagat samt mina vinterkängor som är superfyndet från Smyrna second hand. 

Jag har för övrigt köpt flera plagg från samma person tidigare, både direkt och på tjockisloppis. Det är skitbra med kompisar som man vet har lite samma stil och lite samma storlek. En personal clothing dealer helt enkelt. Avlagt som hon inte vill ha, vill jag ha. Och en liten bonus: fördelen med att vara kort är att man kan ta över plagg som blivit för korta för andra. Det är ju inte direkt en okänd företeelse att kläder krymper på längden i tvätten. Då kan jag glida in och ta över. Det är väldigt sällan plagg är för korta för mig.

Akryl - äckligare än polyester

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag ogillar polyester och att jag har få plagg i det förhatliga materialet. Det finns dock ett syntetmaterial jag ogillar ännu mer och det är akryl. Fy vad otäckt det är! Det är dock ett väldigt vanligt material i kläder nu för tiden. För ca 11 år sedan gick jag en textilutbildning på folkhögskola och snöade in lite på olika material när vi läste materiallära. Jag brukade roa mig med att gå runt i Nordstan här i Göteborg och klämma på stickade plagg och kika på materiallappen för att se vad det var i dem. Det var bl.a. så jag blev riktigt bra på att känna material i fingrarna. Jag kan avslöja att ca 99% av alla stickade tröjor och koftor var i akryl eller delvis i akryl. Det var så jag mindes det i alla fall. 

Akryl, eller polyakryl som det ibland kallas, en syntetfiber som är kort och gott oljebaserad plast. Olja är skitdåligt att göra kläder av eftersom det är en icke förnybar resurs. Akrylfibern är en svag elastisk fiber men som påverkas väldigt lite av solljus vilket gör att den funkar bra ute. Den funkar dock inte att ha på sig om du frågar mig. Den är framtagen för att likna ull vilket den inte alls gör om du fortsätter fråga mig. Visst finns det akryl och akryl, men läskigare fiber får du ändå leta efter. Den är plastig, gnisslig och svettig. Jag kan inte ha akryl på mig utan att känna mig väldigt obekväm och svettas som en gris. Står det akryl i materiallappen provar jag inte plagget. Deddutom blir det jäkligt noppigt.

Jag fick raida både min egen och sambons garderob för att hitta ett akrylplagg att fota av lappen på. Jag hittade två. Jag ville ha 100% akryl men inte ens det lyckades jag uppbringa. Eftersom akryl anses vara elastiskt kan jag inte förstå varför det ska vara så lite som 1% elastan i som i plagget ovan. Vi späder alltså ut en elastisk fiber med en ännu mer elastisk fiber så det blir blandmaterial och det inte går att återvinna. Bra där. Men när jag tittar på lappen slår det mig att en fördel till med akryl kan jag ändå komma på. Akry tål höga temperaturer och är alltså lätt att tvätta i maskin. Vilket behövs då om man, alltså jag, svettas i det. Men då släpps i och för sig mikroplaster ut så det var ingen fördel ändå.

Två plagg i akryl kom jag fram till att jag själv har. Det ena är den här mössan som jag stickat själv i begynnelsen av mina stickkunskaper. Detta var vid tiden för samma ovan nämnda folkhögskola. En kompis från skolan kunde inte alls förstå mitt färgval utan kommenterade enbart "Men färgen?!" när jag visade den, stolt över mitt första vettiga färdiga stickprojekt. Jag har använt den jättemycket och den håller både formen och färgen så på det sättet är den bra. Jag har två damer i grannskapet som komplimerar mig ofta för den och undrar vart min snygga mössa är när jag har en annan på mig. Så just de två gillar färgen i alla fall. Idag hade jag aldrig valt ett garn i 100% akryl till en mössa till mig själv eftersom det är otrevligt att sticka i och ull är så mycket bättre i en mössa på alla sätt. Men just då funkade det som ett bra nybörjargarn.

Så till dagens bekännelse. Jag har ett plagg till som är delvis i akryl. En blommig kofta har jag som var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag började bli stammis på loppisarnas klädavdelningar igen efter flera års bortavaro. Jag fick på något sätt för mig att den var i 83% lin och 17% akryl istället för tvärt om. 17% är möjligt att stå ut med tänkte jag men hur jag fick till det i mitt huvud vet jag inte. Den känns dock inte så akrylig och jag brukar se till att bara använda den dagar när jag misstänker att det inte blir så svettigt och klibbigt. Och tur att koftan är fin i alla fall. Vad har du för inställning till akryl? Är du obotlig syntethatare som jag eller tycker du att det är helt ok?

Jag hatar hösten!

Förra året kom jag ut som hösthatare. Det ät verkligen så. Jag hatar hösten innerligt. Jag fattar inte alls när folk säger: "Men det är ju så fina färger!". Ja, jag gillar gult, orange och brunt men träden dör ju! Eller, löven dör i alla fall. Jag fattar verkligen inte charmen... Jag kunde dock sträcka mig till att jag gillar höstkläder i förra årets inlägg. Men nu är det ju så här att jag inte har någon särskild höst- eller vårgarderob utan de är ju samma, och våren fullkomligt älskar jag! Kan det vara därför jag gillar höstkläder, för att de är egentligen vårkläder? Jag gillar ändå den där mellanperioden när man får vara lite mer påklädd men det funkar ändå med lite kortare leggings och en tunnare jacka, mest. Sommar är fantastiskt pga ledighet men det är lite för varmt aka avklätt. Sen sommaren/början på hösten funkar ändå rätt bra för mig.

Men nu har vi gått in i den där riktigt äckliga hösten när det mest regnar och är mulet och min bästa gröna jacka är för tunn. Jag har nu gått över till den här kappan. Det kan vi väl kalla den för? För ja, jag är en periodare med jackor. Jag orkar inte byta hela tiden och plocka över hörlurar, bajspåsar, hundgodis och allt som behövs i fickorna varje dag. Kappan fick jag köpa av en kompis efter att ha kastat lystna blickar efter den på tjockisloppisen i vintras. Hon tyckte inte den passade på henne när det kom omkring och erbjöd mig att köpa den. Jag slog till, trots att den är marinblå! Känner man mig vet man att jag hatar marinblått. Men modellen är perfekt så den fick gå ändå. Kanske kanske gör jag ett försök att färga den någon gång dock. Till den har jag en tröja jag stickat själv i alpackaull, en ljuvlig kjol jag köpte på samma tjockisloppis och mina bästa Duckfeets. Strumporna, mössan och halstuben har jag stickat själv. Som sig bör.

Och jag gillar ju förvisso gosiga tröjor och koftor och så men återigen, det kan man lika gärna ha på våren. Eller vintern eller sommaren faktiskt. Vi bor ju ändå i Sverige. Men så här kan jag skrota omkring på jobbet en höstdag. Koftan köpte min kollega, jag tror egentligen till sig själv, men gav den till en annan kollega som inte ville ha den och så fick jag den. Man kan ju undra vad som händer med mig för jag avskyr verkligen blått! Och akryl som den här koftan är stickad i. Men jag gillar den ändå! Funkar finfint på jobbet där det är rätt kallt ibland. Klänningen från Vamlingbolaget har jag köpt på en instabloppis och även lagat den lite. Bältet kommer från Reningsborg i Angered och skorna som skymtar är ett par andra Duckfeet. Strumporna har jag återigen stickat själv.

Jag får liksom peppa mig lite för att överleva hösten med att ha kläder jag gillar. Ett par stickade strumpor kan verkligen lyfta en outfit om du frågar mig. För mig är strumpor, även om det är vanliga köpestrumpor, en accessoar som ska synas. De får gärna avvika i färg och mönster. Till och med om jag har finklänning. Jag minns inte ens när jag hade strumpbyxor sist om jag ska vara ärlig. Leggings och strumpor är det som gäller för mig.

Jaha, nu blev det ett inlägg med fokus på mig igen. Men det är väl ok tänker jag. Det är ju min blogg! Jag fyller den ju med vad jag vill. Men när jag nystartade den för ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig jag skulle lägga ut så många selfies. Är jag influencer nu? Obs, ironi.

Att vara rimligt klädd i skogen

Eftersom jag har hund går jag en hel del i skogen. Jag kanske inte kan tala för alla hundar men min är väldigt förtjust i skogspromenader i alla fall. Då kan man ju fundera över hur man ska göra med vettiga funktionskläder? Och hur får man tag på det på ett hållbart sätt egentligen? Kan man hitta det second hand?

Ingen aning säger jag då, för jag har i alla fall inga! Byxor är inte för mig. Inte just nu i alla fall. Och visst fattar jag att det är vettigt med sådana där funktionsbyxor med svarta fält på benen och knäna och gärna även rumpan med. Men jag har faktiskt inga sådana och jag kan gå i skogen ändå. Så här brukar jag se ut i skogen. Det är klänning där med, i stort sett varje gång. De gånger jag har haft byxor på mig har jag ändå fått gå och dra upp dem hela tiden och det är störigt. Nej för mig funkar det fint med klänning, leggings och lämpligt överdrag till. I somras funkade min stora munkjacka, aka sommarjackan, bra. Klänningen är en omsydd historia från H&M och tröjan har jag köpt på tjockisloppis.

Det funkar till och med att plocka svamp i klänning. Visst kan man fastna i en och annan gren men man kommer ju loss. Jackan må vara av en lite mer funktionell modell, men jag köpte den, second hand givetvis, mest för att ha något som är lite mer regntätt. Är det en sådan jacka som kallas för skaljacka? Jag har ingen aning. Tycker det där med skal låter mystiskt. Jag tänker på nötskal jag. Klänningen på denna bild är en välanvänd och lagad sak från H&M den också, och tröjan, halstuben, mössan och handledsvärmarna har jag stickat själv. De grejerna funkar ju finfint i skogen. Och på jobbet. 

Kängorna på förra bilden må vara av mer skogsmullig typ dock. Det är ett par vandringskängor om jag inte misstolkar dem som jag köpt på BjörkåFrihet på Backaplan för 150 spänn. Väldigt prisvärt. Och när det gäller skor så får jag ändå nämna att där är jag helt med på funktionsbanan. På denna bild har jag vandringsskor från Sellpy. Jag fick tag på dem splitt nya förra året för 400 spänn. Visst hade jag lätt gått ut i skogen med vanliga sneakers med om jag inte haft några andra. Hellre vanliga skor i skogen än ingen skogstur alls, men nu har jag ju dem och då använder jag dem. I skogen. Det är inte lika vanligt att jag har vandringsskor/kängor i stan. Kanske om det är dåligt väder på väg till jobbet någon gång. Men riktigt bra skor i skogen är ändå värt.

Och med detta vill jag säga att det egentligen är lite trams att ha speciella kläder för speciella aktiviteter. Det funkar ju fint med "vanliga" kläder för att gå i skogen om det är det man vill ha. Inte behöver man köpa särskilda kläder för det. Sunt förnuft räcker ju för att välja kläder och jag hade ju knappast haft paljettklänningen på svampplockningen. Om jag hade haft någon. Men om någon vill ha det är det helt ok. Och vill man handla funktionskläder begagnat tycker jag att man ska göra det på Tracks Recycle. Slut på meddelandet.

Förspilld kvinnokraft

Förspilld kvinnokraft. Vilket jävla uttryck egentligen. Jag antar väl att man menar att kvinnor är så starka att det är slöseri att vi ska ägna oss åt handarbete när vi kan ägna oss åt "riktig" kvinnokraft istället. Nu brukar förvisso det i allmänhet inte uppskattas när kvinnor är kraftfulla ändå, men vem har egentligen sagt att det är slöseri med handarbete? 

Vi är väl alla överens om att det är på väg att gå åt skogen med planeten? Och klimatavtrycket från textilindustrin är dubbelt så stort som flyget. Hela 80% av av ett plaggs klimatpåverkan sker under produktionen. Frakt, tvätt och allt annat är tillsammans bara en femtedel av den påverkan på klimatet som plagget ger. Att köpa nyproduktion är alltså kasst för miljön, kort och gott. Och jag kan lova att klimatavtrycket var inte detsamma på den tiden när man hade egna får, odlade sitt eget lin, vävde sitt eget tyg och färgade själv med hjälp av växter. Det var inte ens samma klimatavtryck när man köpte nyproducerat bomullstyg av en knalle och sydde sin dräkt själv på en trampsymaskin. 

Problemet stavas ju givetvis fast fashion. Snabbväxande bomull med mängder av vatten och bekämpningsmedel, kemikaliebomber i tillredningsprocesser, syntetmaterial av råolja osv, överkonsumtion, kläder som slängs och bränns, ännu mer överkonsumtion... Jag blir helt matt bara jag tänker på det. Och mörkrädd. Så jag tänker: är det inte på sin plats med lite förspilld kvinnokraft ändå? Det är ju knappast den handquiltade västen i lappteknik som förpestat världen. Jag har skrivit det förr och jag får skriva det igen: kläder måste få kosta! Vi måste sluta se på kläder som slit och släng utan som något som är värt något. Ett plagg ska få kosta i tid. 

Så här kommer dagens tips. Investera i den förspillda kvinnokraften. Se till att den inte blir förspilld. Antingen kan du slösa din egen kraft genom att sy, sticka och virka dina kläder. Det finns en enorm tillfredsställelse att ha stickat sin egen tröja om du frågar mig. Se till att investera i schysst producerat garn så blir det ännu bättre. Tröjan på bilden har jag stickat själv i schysst svensk ull från Ullcentrum på Öland. Visst tar det tid att sticka en tröja men vem har sagt att ska gå snabbt att göra kläder? Det är ju inte ett självändamål.

Är man inte så händig eller intresserad kan jag avslöja att det kryllar av fantastiska skapelser på second hand på loppis för spottstyvrar. Visst kan en riktigt fin handstickad tröja eller kofta kosta lite mer på en second hand där de har lite koll, men om man tänker på vad materialet och framför allt tiden skulle kosta dig att göra en likadan är det ju inte mycket att bråka om. Koftan ovan hittade jag på Myrorna Järntorget förra helgen. Alltså vilket arbete! 199 kr kostade den vilket säkert vissa skulle vilja skriva "dyrt" om. "Det ska vara loppispriser!". Says who? 199 kr för en så fin kofta är verkligen inte dyrt. Och jag kan förfära er alla med att jag inte köpte den. Jag tyckte inte den satt helt klockrent. Lite ångest över det känner jag förvisso men nu får någon annan chansen. 

Mitt bästa fynd är nog ändå den här tröjan. Näverstickning har jag ännu inte gett mig på och garnet i den här är ju ändå helt fantastiskt, trots att det är så mycket blått i det. Och allvarligt, 50 spänn! Jag har lätt betalat 250 spänn kan jag säga. Jag gjorde om den lite i muddarna så den passade mig bättre dessutom. Och när vi ändå snackar remake och förspilld kvinnokraft. Det har blivit lite inne att sy om gamla broderade dukar till blusar och annat. Visst att det gör lite ont i mig att man klipper sönder det gamla fina men i ett linneskåp gör det ju ingen nytta. Kvaliteten och hantverket i sådana där gamla skapelser brukar vara fantastiskt! Bättre plagg kan man inte få nyproducerat idag.

Personligen är jag stolt över min förspillda kvinnokraft. Jag tänker fortsätta förspilla, för jag tycker inte det är slöseri med tid. Och utan att ha några särskilda belägg för det här vill jag slänga ut en tes, eller ett påstående kanske: det är inte kvinnor som äger de flesta textilfabrikerna i Bangladesh med minimilöner och inga kissepauser. Det är inte kvinnor som sitter på de flesta stora VD-posterna för de stora fast fashionföretagen. Eller tror ni jag har fel?

En något försenad overshoot day

Eller försenad och försenad, den är för tidig varje år. Den ekologiska budgetens dag har kommit tidigare och tidigare varje år. Vi lever som om vi har ca 1.7 jordklot istället för ett enda, och news flash, det har vi inte. Förra året inföll overshoot day 29 juli och det är tre dagar tidigare än 2018. På overshoot day är vår ekologiska budget slut och vi lever på lånade tillgångar. Vi kan ju lätt räkna ut att vi är doomed. Mest synd är det ju om kommande generationer som kommer få leva i det.

Men. I år är det dock lite annorlunda. Jag missade overshoot day i årmen jag kan avslöja att den var i lördags. 22 augusti 2020 inföll alltså overshoot day. Det är inte mindre än 24 dagar senare än förra året och anledningen till det stavas ju så klart c.o.r.o.n.a. Pga den pandemi vi har har vi inte kunnat, eller fått, flyga som vi brukar. Bilresor har sparats in på när folk jobbar hemma och jag kan ju bara gissa att konsumtionen minskat i det stora hela. Och även om denna pandemi är sjukt läskig är det ändå ganska spännande att se vilken skillnad ett annat leverne och några inställda flyg ändå gör för vår miljö. 

Men, så klart, i Sverige är det ändå rätt mycket business as usual. Vår ekologiska budget tog slut redan 2 april. Förra året tog den slut 4 april. Vi backade i år igen. Det var då fasen... Det går liksom inte att ursäkta vårt leverne mer och gömma sig bakom sin sopsortering. Vi gör ju att hela världens kommande generationer får lida. Hur är det med samvetet egentligen?

Ja, nu missade jag ju att uppmärksamma själva dagen på dagen, men hur tacklar jag overshoot day så här i efterhand? Jo, jag fortsätter gå till jobbet och äta mest vegetariskt. Jag har inte flugit sedan 2003 (vilket är rätt bra om jag får säga det själv) och jag är fortfarande barnfri. Och så satsar jag på slow fashion på olika sätt. I dagarna har jag till exempel dragit fram en gammal surdeg, nämligen en tröja jag började sticka i våras. I garn jag redan hade hemma, jag lovar. Att sticka sin egen tröja är väl ändå slow fashion i sitt nötskal va? Och så lagar jag på. Och varje dag lär jag den yngre generationen om allt detta. Jag kan så klart göra mer men det är i alla fall en början. Vad gör du?

Loppistips #16: Hjällbo klimatsmart

Idag tipsar jag om en loppis jag faktiskt är lite kluven till. På Bergsgårdsgärdet 89C i Hjällbo i Angered ligger Hjällbo klimatsmart second hand. Den drivs av Kristna Alliansförsamlingen och SAM-hjälp biståndscenter och är en sådan second hand som man både kan skänka till men som också hämtar upp dödsbon. De har det mesta här. Mycket glas har jag reagerat på, en hel del lampor och elektronik och sådant men man kan också fynda fina kläder. Läser man på deras hemsida idag står det att de minskat sina dagar de har öppet pga c-ordet, men de har istället öppet längre under de dagarna. Just nu är öppettiderna 10-18 på tisdagar och torsdagar samt 10-15 på lördagar.

Eftersom det här inte är en sån där klassisk box-second hand som Myrorna eller BjörkåFrihet tycker jag det blir ett annat utbud. Jag får känslan av att kläder som annars skulle ha rensats ut och antingen kasserats eller sålts utomlands kan få en chans här vilket jag gillar. Priserna är i regel bra, men som på alla second hander och loppisar egentligen undrar jag ibland hur det tänkte där. Jag har reagerat på att deras lilla och röriga textilhörna känns overpriced och inte särskilt inbjudande, inklämd i ett hörn.

En kul effekt av att butiken ligger i förorten är dock att man kan hitta plagg man annars inte brukar se röken av på loppisar, som de här fina afroplaggen t.ex. Och det gillar jag. Guldkornen finns helt klart här även om jag tycker att klädavdelningen är lite trång att röra sig i. Och man får rota lite, men det gillar ju jag.

Jag har tidigare bloggat om den här fantastiska stickade ulltröjan i näverstickning som jag fullkomligt älskar. Den hittades på Hjällbo klimatsmart förra året och håll i er nu, den kostade bara 50 kr! Vilket fynd! Färgerna och garnet är helt fantastiska och det är ett superfint hantverk. Den hade tidigare lite knepiga detaljer eftersom muddarna var stickade som tunna tuber som sytts på horisontellt vilket ledde till att de blev strama och helt utan resårfunktion. Jag sprätte och repade upp dem och stickade på "normala" muddar i resårstickning. Det blev super.

Jag kan inte heller låta bli att visa mina fantastiska pyjamasbyxor jag hittade där i höstas. De gör sig inte riktigt i helfigur då modellen är mer komfort än skönhet så de får synas som bakgrund till vegansmulpaj i loppisfyndad dessertskål jag köpt på Gnosjö Hjälper. Men tro mig, de är fantastiska. Bara det att det är hundar på gjorde det värt för mig att köpa dem. Jag har dock fått lite kritik för att de är äckliga eftersom de är just pyjamasbyxor. Jag har som bekant dock inga betänkligheter vad gäller det. Lata dagar i soffan blir liksom bara så mycket bättre med de här!

Och apropå hundar så ska jag nu förklara varför jag är kluven till Hjällbo Klimatsmart. Får jag en inte så najs upplevelse på en second handbutik blir jag lite anti och inte superförtjust. Den är bra och har verkligen loppisfeeling och det gillar jag men jag är inte superkär. Första gången jag var där frågade jag om jag fick ta med hunden in eftersom jag kände att den var lagom sunkig (i positiv bemärkelse givetvis) och liksom påbjöd hundvänlighet. Hon i kassan tittade på mig som om jag var dum i huvudet vid min fråga och sa att hundar inte får följa med in. Jag fattar ju att det kan vara hundförbud i butiker men varför ge mig den blicken? Sist jag var där var det någon före mig i kassan som krånglade med något varpå jag började förbereda med att betala med swish, som det stod en skylt om att man kan göra med swishnummer och allt, för att spara lite tid. Då blev hon i kassan sur på mig för att jag ville betala med swish. Jag frågade om jag inte fick det men då muttrade hon något ohörbart och såg jäkligt sur ut. Vad är problemet? Det här gör att jag inte är översvallande förtjust. Men hittar man en sådan fin stickad tröja för 50 spänn har butiken potential och jag kommer så klart ändå besöka den igen. Och tipsa om den.

Klädhack 5: bär tröja till klänning

Ok, det här är inget revolutionerande. Men det är bra. Jag är ingen byxmänniska längre. Jag får det inte att funka. I ungefäe tio års tid har jag gått runt i klänning och kjol med kofta till. Det kändes som att kofta var det enda rätta, men nu har jag hittat grejen. Jag är lite trött på koftor och har kommit på att tröjor är mer najs. Det har mest blivit tröjor med kjol ett tag men klänningarna behöver ju också luftas och då får man kombinera tröja och klänning! Det är min nya grej. Det blir liksom ett helt annat fall på kjolen om den sitter på en klänning. Tröjor och klänningar kan kombineras i det oändliga och missmatch är ingen nackdel.

Mitt klädhack för att utöka garderobens möjligheter är att kombinera tröjan med klänningen istället för kjolen. Rätt najs va? Den här stickade tröjan visades upp förra månaden men man kan aldrig stoltsera med en egenstickad tröja nog gånger va? Klänningen är från Monki från början och har köpts via facebookgruppen Circle of clothes. Jag lyckades poppa iväg en knapp första gången jag provade den så den är redan lagad. Skorna är Dr Martens och köptes i nyskick på Tradera förra året och jag ska erkänna att jag inte lyckats gå in dem helt ännu. Att gå in Dr Martens är döden.

Inte den mest fashionabla bilden kanske men här har vi en tröja och klänning till. Att det syns igenom att det är en klänning är ingen nackdel och jag tycker färgkombinationen är riktigt tjusig. Klänningen köpte jag för 5 euro i Tallinn förra året, också i nyskick då den hade lapparna kvar, och tröjan kommer från klädbytardagen jag var på i januari. Tröjan är verkligen ett bevis för att storlekslappen inte räknas för det står xs/s på den. Det är inte en storlek jag identifierar mig med. Den är i favoritmaterialet, 100% bomull, och är någon Elsa-historia från Bik Bok. Det märks att jag gillar lejongult va? Jag gillar alla gula nyanser. Även diarrégult. Och även om det är knasigt med kläder som är trasiga från början gillar jag det. Gränsen går vid trasiga och sedan lagade nya plagg. Där går det för långt.

Den enda nackdelen med min nya passion är att jag har habegär efter fler tröjor...