Tbt till en svunnen tid

Känner man mig väl vet man att jag avskyr töntiga förkortningar, särskilt på engelska begrepp. PT och PA och allt vad det heter är inget jag brukar slänga mig med. Jag kommer få anledning att återkomma till detta men idag kostar jag på mig en tbt. En trowback, inte thursday, men ändå.

Så här såg det ut för ungefär ett år sedan. Förra årets mors dag, sista helgen i maj, var och min lilla flock/familj på megaloppisen i Majorna. Loppisarnas loppis. I år blev det ingen sådan och inte mycket annat heller. Förra året var det blomstrande tider på hållbart modefronten, i år blev det inte mycket alls.

Förra året lyckades jag arrangera en tjockisloppis, besöka en annan, gå på internationella klädbytardagen, gå på föreläsning, gå helgkurs i sashiko, ha egen klädbytardag och genomföra otaliga loppisrundor. I år hann jag med att besöka klädbytardag, genomföra en liten sådan, gå på en föreläsning, arrangera tjockisloppis och genomföra ett par loppisrundor. Och en lansering av begagnatkollektion på Thrive då. Detta gjordes på årets två första månader i stort sett. Det kanske låter som mycket men jag hade plan på mer än det dubbla. Och särskilt loppisrundorna har saknats.

Men jag ska inte klaga. Jag har ju hälsan i alla fall. Och nu ska jag göra en beställning på Sellpy. Den tvåbenta partnern behöver nya skor. Loppisshoppat nåt på senaste tiden? Eller nåt annat sköj? Do tell me! Jag är svältfödd.

Ställ om med WeReDo

Idag hade jag skrivit upp att jag skulle gå på föreläsning och modevisning kl 14 till 16. WeReDo fashion arrangerade för andra gången ett event i med hållbart mode i form av modevisning och föreläsning under framtidsveckan i Alingsås. Förra gången kunde jag inte gå, trots att jag ville, men den här gången var jag "där".

Så här gick mitt deltagande till. Mycket ställs in eller skjuts upp just nu, t.ex. Naturskyddsföreningens stora klädbytardag som jag hade tänkt gå på förra helgen. Men WeReDo ställde inte in, de ställde om och anordnade ett webbinarium istället. Lysande!

Lite kort om WeReDo bara. Våren 2019 startades WeReDo upp som ett pilotprojekt ihop med Circular Textile Initiative där de under tre månader skulle skapa mode av textila sopor. Erfarna sömmerskor/sömmare som relativt nyligen kommit hit från andra länder ingick i projektet så det blev även ett språk- och integrationsprojekt. Den externa finansieringen som WeReDo fick tog dock slut i maj 2019 och sedan dess existerar de som socialt företag. Förutom att producera kläder av sopor till försäljning anordnar de även kurser och workshops i sömnad, remake och lagning. Supertrevligt och superviktigt helt enkelt.

Idag satt jag alltså hemma i min säng, med byrackan bredvid, och fick både gå på modevisning och höra föreläsning från Maria Ström på Wargön Innovation som förser WeReDo med sitt material. Jag var jättenyfiken på att höra just den föreläsningen eftersom jag åker förbi lokalen i Vargön lite då och då när familj hälsas på. Det var väldigt spännande att höra, och se, mer om vad som händer innanför väggarna där. Dessutom föreläste Maria von Wachenfeldt från Studiefrämjandet och presenterade ett helt nytt studiecirkelsmaterial de precis tagit fram som heter Aktivera din garderob. Det verkar vara en mycket lovande studiecirkel. Efter detta bjöds det på en pandeldebatt där man kunde ställa frågor i realtid till arrangörerna och föreläsarna. Väldigt trevligt.

Men, jag ska inte bli långrandig. Jag tyckte det var en toppeneftermiddag i alla fall och jag är glad att det blev omställt och inte inställt. Så här kanske även fler har möjlighet att deltaga när man inte fysiskt behöver förflytta sig till Alingsås. Vill du se modevisningen (rekommenderas, väldigt fräsiga kläder) och föreläsningarna så ligger de ute på youtube, följ bara länken. De lovade även att lägga ut paneldebatten efteråt på WeReDo's kanal. En väldigt inspirerande eftrmiddag helt enkelt och nu blev jag ännu mer sugen på remake, som jag skrivit om innan. Nu borde jag väl ändå ha tid till det tänker jag. Och så blev det, indirekt, lite om corona ändå. Sorry.

Tisdagsklubben: Hållbart mode - finns det?

Jag har varit på föreläsning igen. Göteborgs Stadsmuseum har en föreläsningssatsning som heter Tisdagsklubben, men tydligen är den främst för pensionärer. Den är nämligen kl 15 på tisdagar och då jobbar jag i vanliga fall. jag tänker att många gör det, och jag kan inte flexa. Jag har varit på Tisdagsklubben en gång innan, i höstas, när Philip Warkander berättade om sin, och andras, dyra kostymer. Då var det höstlov och jag och mina två kollegor hade fått lov att gå på arbetstid. Idag var det sportlov. Båda gångerna har det varit främst pensionärer där. Jag har inget emot pensionärer, tvärt om, men det är orättvist att de får en hel klubb på tisdagar för sig själva.

Man kan dock säga att jag hade en jäkla röta att just dagens föreläsning var med sortimentsansvarige David Njie på BjörkåFrihet som var där för att prata om hållbart mode, och om det egentligen finns. Det kändes extra fint att han började berätta lite historik om Emmaus Björkå, som de ju hette tills förra året, och visade hur det såg ut på den tiden det begav sig i just Björkå i Småland. Jag har tidigare skrivit om hur vi åkte dit varje sommar när jag var liten, och jag kan vittna om att det osade hippiekollektiv om hela stället. Underbart!

Eftersom BjörkåFrihet är just en second handkedja fick ju rimligtvis föredraget fokusera på hållbart mode i och med second hand. Jag visste sedan tidigare att BjörkåFrihet får in ungefär tio ton kläder varje dag. Nytt för mig var däremot att de bara sorterar fyra ton av dem och exporterar resten. Det är tyvärr allt de hinner med nämligen. Resten hamnar i Belgien eller Polen och sorteras där istället för att sedan säljas där istället, kanske exporteras igen eller brännas. Det är mer kläder som exporteras än som säljs i butikerna i Sverige, och ett antal ton bränns även här pga att det varken kan säljas eller återbrukas eller återvinnas. Alltså finns det inga garantier för att det man själv lägger i boxarna kommer hamna ens i Sverige. Dock har BjörkåFrihet i veckan flyttat sin sortering till en större lokal. Det verkar ju lovande.

Jag har varit på ett antal sådana här föreläsningar nu med olika föreläsare, och det är mycket samma som dyker upp. Vilket ju är vettigt, eftersom verkligheten ser ju ut som den gör. Davied Njies råd till oss konsumenter inför framtiden är, som sig bör, att handla mindre och bättre grejer och ta hand om våra kläder bättre samt att handla second hand givetvis. Han visade även ett flödesschema där, innan man kommer till återvinning av material (som ju idag knappt existerar) ska landa i remake och redesign. Han siade om att i framtiden kommer det vara mycket mer återbrukade, som i remakade, kläder ute i handeln. Det ser jag verkligen fram emot!

Förra gången jag stötte på David Njie var på F/ACT festival i september. Då nämnde han, och visade även upp, lite remakade kläder signerade BjörkåFrihet. Nu fick jag veta lite mer. BjörkåFrihet är på gång med en kollektion kläder och accessoarer, som är sydda eller omsydda av plagg som sorterats ut pga olika defekter. Och jag kan vittna om att det ser lovande ut. Kläderna är sydda i Göteborg och färgade i Borås, så det är inte mycket transport det handlar om heller. Alla kläder i unisex och lanseringen sker i april. Jag ser mycket fram emot detta! Jag fick även med mig ett tips för framtida egen remake som jag är sjukt sugen på. Det är att välja kläder av god kvalitet i bra material att sy om. Det säger ju egentligen sig själv. Böskläder blir inte bra om man syr om dem heller.

En väl spenderad eftermiddag helt enkelt! Jag hoppas det blir mer på det här temat i framtiden, men se till att planera dem till när jag har lov va? Det är väl något jag kan önska av en tidigare arbetsgivare va?

2x Slow Fashion

Jag får erkänna att jag har varit på samma föreläsning två dagar i rad. Som om inte måndagens föreläsning om hållbart mode med Anna-Carin Abrahamsson vore nog. Jag tyckte inte det. Kan man någonsin bli fullärd vad gäller hållbart mode? Knappast. Så när Johanna Nilsson, aka Slow Fashion herself, var i stan passade jag på.

I går tog jag pendeln ut till Mölndal och promenerade bort till Lilla Götafors i Kvarnbyn och evenemanget Green Talks som Mölndal energi arrangerade. Det var väl egentligen ett kundevent, och jag är inte kund, men ingen protesterade när jag anmälde mig i alla fall. Jag har faktiskt aldrig varit i Kvarnbyn innan och bara ytterdörren såg ju inbjudande ut. Väl inne i den urmysiga lokalen blev vi bjudna på supergod veganmat och alkoholfri öl ihop med levande musik. Perfekt kombo! Efter maten fick vi gå en trappa upp där vi blev bjudna på kaffe, veganbrownies och popcorn och två väldigt bra föreläsningar.

Johanna Nilsson har jag hört tidigare i höstas på Musikens hus när hon pratade Gör skillnad, men det var första gången jag hörde föreläsningen Slow Fashion. Johanna är en väldigt bra föreläsare och ämnet är för mig så intressant det kan bli ungefär. Vi fick bl.a. veta att vi idag använde våra kläder hälften så länge som för 15 år sedan. Det är ganska galet. 15 år sedan är ju inte ens särskilt länge. Jag var ju ändå vuxen då! Vi fick även reda på att på 60-talet producerades 90% av alla våra kläder i Sverige. Främst i Borås till och med. Idag är 90% tillverkade i Asien. De övriga 10% är knappast från Sverige i alla fall kan jag säga.

Efter föreläsningen och lite frågestund fick vi en föreläsning till från Nudie Jeans. Kevin och David från Nudie berättade om deras koncept och hur de jobbar och känner man inte till Nudie kan jag meddela att de är schyssta. De har bara ekologisk bomull i sina jeans, de är helt veganska, säljer begagnade jeans både i butik och via webben, de har en kollektion med kläder av återvunnet material samt att de även lagar dina Nudiejeans i butik. Förra året lagades faktiskt 55 000 par Nudiejeans. Det är många par jeans som inte slängdes och därmed många många liter vatten som sparades. Bra där Nudie!

Efteråt bjöds på en lagningsworkshop där man både fick råd och tips på hur man lagar för hand och med symaskin samt att de lagade åt en om man hade trasiga jeans med sig. Både Nudie och andra märken. Superbra! Att man gick därifrån med ett reparationskit från dem gjorde ju inte saken sämre. En helkväll helt enkelt! Ett mycket bra arrangerat event från Mölndal energi. Jag måste erkänna att jag blev lite sugen på att flytta till Mölndal.

Idag tog jag då med min syster till Backa bibliotek och fick exakt samma föreläsning igen. Kan meddela att den var precis lika bra idag! Jag blir liksom inte trött på Slow Fashion. Det var tråkigt nog lite lite folk där men varje frälst själ för hållbart mode räknas! Johanna sa att om vi ska ta med oss något från föreläsningen så är det citatet ovan signerat Vivanne Westwood. Så jag passar på att dela det här med. För det är ju så sant som det är sagt. Vi måste verkligen lägga om och köpa mindre, göra mer genomtänkta köp och vårda kläderna bättre. För att citera Johanna: det handlar om en beteendeförändring, och den måste komma nu tänker jag.

Jag kan verkligen rekommendera att gå och höra Johanna Nilsson om du får chansen. För att se vart hon föreläser kan du kika in på föreläsningsschemat på hennes hemsida. Förhoppningsvis kommer det upp lite nya datum där snart.

Klädbyte för en hållbar garderob

Japp, så här firade jag White monday. Jag har varit på föreläsning och klädbyte i Saronkyrkan här i Göteborg. Jag är inte alls kyrklig av mig men klädbyte är alltid kul och när jag såg att Anna-Carin Abrahamsson, en av f/activisterna från F/ACT Movement, skulle föreläsa om hållbart mode ville jag inte missa det. Eventet var ett samarrangemang av Diakoniaaktivisterna, studieförbundet Bilda och God Jord.

Jag är ledsen att jag inte fick till en bättre bild Anna-Carin, men ljuset var inte riktigt optimalt. Som bakgrund kan jag bara nämna att F/ACT Movement är ett forskningsprojekt, som jag skrivit om här tidigare, där poängen var att få klädshopoholics att få en annan inställning till konsumtion och kläder genom att handla second hand, låna och byta t.ex. Anna-Carin hade en klar och tydlig föreläsning om textilindustrin och konsumtion och vad det gör med oss och vår planet helt enkelt. Och det är verkligen skrämmande på att tänka på att klädkonsumtionen har fördubblats under perioden 2000-2015. Helt sjukt. Och när hon berättade att BjörkåFrihet får in 10 ton textilier om dagen gick det ett sus genom publiken.

Efter föreläsningen, som kunde avnjutas med hembakt fika, var det dags för klädbyte. Och det var väldigt lagom måste jag säga. När jag var på Världskulturmuseets klädbytardag i våras var det rätt hysteriskt ändå. Rörigt och för mycket folk. Men här hade arrangörerna hade hängt och lagt upp allt väldigt fint och inbjudande och det hade inte bara lämnats in massa bös. Jag såg flera gå runt med plagg jag haft med mig (där flera av dem kom från min containerräd i våras) vilket kändes toppen. Jag själv gick inte dit med förväntningar om att hitta något direkt utan var nöjd att bara titta och insupa atmosfären. Alla verkade nöjda i alla fall och jag kom därifrån med två tygpåsar, vilket man uppenbarligen aldrig kan ha för många av...

Ett bra evenemang av arrangörerna, en bra föreläsning med en bra retoriker (det märks att hon är van att prata inför folk) och ett steg i rätt riktigt för en mer cirkulär konsumtion! Det jag främst tar med mig från föreläsningen av det Anna-Carin sa om att man måste ta tillbaka makten över sin konsumtion och det tyckte jag var så himla bra uttryckt. Jag misstänker även att flera kan ha varit på ett klädbyte för första gången ikväll och det är en vinst bara det. Klädbytardagar ftw! Vill du ordna en själv med vänner hänvisar jag till detta inlägg där jag delar med mig av mitt bästa recept!

Göteborgs garderob och Philip Warkanders kostym

Det finns en väldigt trevlig utställning just nu på Göteborgs Stadsmuseum. Den heter Göteborgs garderob och så här beskrivs den på hemsidan:

I vår nya modeutställning gläntar vi på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Vad kan ett enskilt plagg berätta? Vad kan modet avslöja om sin tid? Och hur kan museets modesamling påverka oss idag?

Låter rätt lovande va? Jag kan avslöja att den är superfin! Utställningen fokuserar på tiden 1880-1930 och visar kläder från tiden då klädfabriker och modeindustrin börjar ta få form i staden. I utställningen kan man se hattar skor, klänningar, en yllebaddräkt, underkläder etc etc. Min favorit var den lilla barnjackan som nämns i texten ovan.

Och det är sånt här jag går igång på! När kläder har använts, älskats, sytts om och lagats i år innan de till slut får ett annat syfte. Här hade plagget både ett värde och ett andrahandsvärde, även om det bara slutade som tätning. Uttjänta kläder idag slutar väl i bästa fall som fjärrvärme. Jag hann dock tyvärr inte nörda in mig ordentligt på utställningen då alldeles för lite tid fanns. Jag har dock chansen att återkomma eftersom den står kvar till och med 22 augusti 2021. Det finns gott om tid alltså. Det kostar 40 kr att gå på Stadsmuseet och då får man en biljett som gäller året ut på förutom Stadsmuseet även på Röhsska museet, Konstmuseet och Naturhistoriska museet. En bra deal helt enkelt!

I samband med utställningen arrangerar Göteborgs Stadsmuseum ett gäng intressanta föreläsningar. Tisdagsklubben, sker givetvis på tisdagar, kl 15.00. Då jobbar dock jag så jag har missat massa intressant denna höst. Idag fick jag dock lov från min chef att förkovra mig och turligt nog var det Philip Warkander, Sveriges första doktor i modevetenskap, föreläste om kostymens historia och om kostymen och makt, manlighet och mode. Ett väldigt intressant föredrag och jag kände direkt att jag vill läsa på mig om modehistoria. Jag gillade dessutom herr Warkander stenhårt. Han berättade bl.a. att han blev väldigt fattig när han köpte en Guccikostym för 16 000 kr till sin disputation 2013. Detta eftersom han bara hade 16 200 kr totalt på kontot. En lite rolig anekdot så där. Han hade för övrigt just den kavajen på sig på föredraget.

Gör Skillnad! med Johanna Nilsson

Ikväll har jag varit på en väldigt trevlig föreläsning på Musikens hus med slow fashion-idolen Johanna Nilsson. Hon var där i egenskap av en av grundarna av Klimatklubben som finns på instagram och facebook och hon pratade om den färska boken hon skrivit tillsammans med Emma Sundh och Maria Soxbo. Jag hade inte införskaffat mig boken innan detta och tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att få inspiration och bra lektyr på samma gång.

Men först och främst vill jag bara kort slå ett slag för Musikens hus arrangemang. Det är alltid lika trevligt och bra där! Bandet Stråf spelade före och efter föreläsningen (superduktiga och bra), personalen är alltid lika trevlig och fikat är jättegott! Ett perfekt ställe att ha en klimatrelaterad föreläsning på.

Boken heter då Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft och handlar just om det. För att det inte ska gå käpprätt åt skogen helt enkelt måste vi göra någonting just nu, vi måste göra skillnad för klimatet. Något hon tog upp var att vi måste prata om det för att påverka vår omgivning. Det gör jag ganska mycket redan men blev pepp på att göra det ännu mer. Vi måste visa var vi står och protestera för politikerna finns där för att lyssna på oss. Hon tog också upp lite skrämmande och viktiga siffror om resor, mat och konsumtion som nog gav alla i rummet en tankeställare. Ingen kan ha gått därifrån oberörd helt enkelt.

Jag köpte som sagt boken, som jag har suktat efter ett tag nu, och fick den även signerad. I världen av hållbart mode kan man också bli lite starstruck och jag fick presentera mig och berätta vem jag är eftersom vi har kommunicerat en del via kommentarsfältet i Johannas blogg. Och jag kan avslöja att Johanna är lika trevlig i verkligheten som i kommentarsfältet. Det ska bli jättespännande att läsa boken och jag får återkomma om den här vid ett senare tillfälle. Och om du har chans att gå på någon av Johannas föreläsningar ska du ta den! Du kommer inte ångra dig!

Sustainable Fashion Week

Nu är det Fashion Week! Visste ni inte det? Jag har tidigare skrivit om att Stockholm Fashion Week blev inställd p.g.a. lite dålig ekonomi och även lite hållbarhetsskäl, men nu har vi Östersunds Fashion Week istället. De har nämligen en modeveckan helt i hållbarhetens tecken! Jag är lite missnöjd över att jag inte är där. Men Göteborg och Östersund ligger inte så nära varandra... Hoppas det blir ett årligen återkommande event och att jag får möjlighet att åka dit någon annat år!

Det verkar verkligen helt fantastiskt! Kolla programmet här. Det anordnas modeloppis, utställningar, föreläsningar, workshops med lappa och laga, sömnadskurs, klädbyte och modevisning. Bland gästerna hittar vi bl.a. Slow Fashion herself; Johanna Nilsson och Houdini. Även Per Holknekt från Odd Molly besöker eventet. Jag har lite dålig koll på hållbarhetsaspekten vad gäller Odd Molly dock. Får nog forska lite.

Men kort sagt, det verkar helt awesome! För att veta mer kan man lyssna på detta korta radioinslag från i måndags. Det finns även en hel del artiklar i olika lokalblaskor som jag inte får läsa eftersom man måste prenumerera. Snålt.

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!

Studio Brieditis & Evans och lappning och lagning

I onsdags i förra veckan var jag på en mycket inspirerande föreläsning. Det började egentligen med att jag någon gång i februari insåg att jag har ett alldeles för oinspirerande privatliv. Mina lediga stunder handlar mest om att gå ut med hunden, titta på tv och pilla mig i naveln typ. I en facebookgrupp såg jag då tips om en föreläsning på Världskulturmuseet om Boro och sashiko. Detta är japanska tekniker som enkelt uttryck handlar om lappning och lagning. Jag tog med vän och syster och gick dit. Kände mig nöjd med att ha varit kulturell. Insåg att orken fanns för att det var sportlov. Men nä, jag ska inte såsa till det igen utan försöka fylla min lilla fritid med inspiration, i den hållbara kategorin tänkte jag. Således började jag aktivt leta efter evenemang på temat. Och jag hittade the evenemang av evenemang.

Så alltså, i onsdags kl 18 samlades jag och ett gäng tanter (älskar tanter) på Redbergsteatern för att lyssna på Katarina Brieditis från Studio Brieditis & Evans prata om lappa och laga. Trodde jag! Jag hade visst inte läst eventet ordentligt. Det skulle handla om deras textila arbete OCH lappa och laga. Inte bara lappa och laga. Så första timmen handlade mest om projektet Re Rag Rug, där de skulle göra 12 mattor av trasiga kläder och spillmaterial på 12 månader. Sjukt spännande! Hade hört talas om projektet men visste inget om det. Jag blev särskilt sugen på att virka mattor efter föreläsningen. Min favorit blev nämligen den som heter Re Orient som man ser skymta på bilden ovan. Den är virkad. Kolla in bloggen om projektet!

 Men så till slut, sista halvtimmen, handlade det om att lappa och laga. Jag har väl egentligen alltid lagat mina kläder, och ibland hjälps det inte att lagningen syns, men nu tänker jag att jag kommer sikta på att de ska synas!

Som t.ex. i denna kofta där jag broderat langettstygn runt hål som jag misstänker att mina husdjur pälsängrarna är skyldiga till. Ja ok, inge vidare bild men ni fattar poängen. Jag använder den som varmare jobbkofta men den är rätt fräsig va? Den är dessutom lite fläckig så det kan nog bli mer broderat på den.

Efteråt kunde man även köpa deras nysläppta böcker. Jag hade redan köpt dem. De var en födelsedagspresent till mig själv för pengarna jag fått i present av min mamma. Jag köpte även en bok om bottensömmar som slank med i bilden. Jag är kass på bottensömmar för övrigt. Böckerna är dock fantastiska! Man blir väldigt sugen på att laga fräsigt när man kikar i dem. Man ångrar en och annan "osynlig" lagning dessutom. Det är nästan att jag ska ta upp mina vanliga fullagningar, dvs ihopnästning med sytråd, i en klänning jag köpte begagnad strax efter årskiftet. Den innehöll nämligen 17 hål, men jag fick pengarna tillbaka för den. Men det är en annan historia!