Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Dagens hållbara outfit #24: fulmatcha

Dagens, och sista temat, i #hållbarstilchallenge, den riktiga hållbara utmaningen, är "fulmatcha". Jag tänker att fulmatcha är finmatcha! För några år sedan hade jag inte kunnat tänka mig att kombinera olika mönster, prints, rutor, ränder och prickar med varandra. Nu tänker jag typ: ju grällare desto bättre! Jag gillar de olika ränderna ihop! Tröjan fick jag hem i veckan och det är en sån där kulturtantig grej från Gudrun igen. Jag fick den för en spottstyver (älskar det uttrycket) i Circle of clothes. Kjolen innehåller blått. Jag hatar egentligen blått i alla former, förutom petrol och turkos och en och annan isblå. Fast det är ju inte blått, utan petrol och turkos. Och isblå då kanske. Men blått ihop med grönt, det är grejer det! Jag köpte den förra året på Reningsborg i Angered och den är definitivt inte ny. 80-90-tal garanterat och den är made in Denmark. Bara en sån sak. Favoritleggings från Indiska som det brukar bli, och sneakers, Nike Air Force 1 som är mina nya favoriter, köpta på tradera. Strumporna är faktiskt också second hand. Jag köpte dem, om än nya, på Myrorna Järntorget förra året för en tia. Jag älskar när det finns nya strumpor second hand. Och hatar det. För vad är det som gör att de inte kan säljas nya i "vanlig" butik? Det är ju bara strumpor.

Så var då #hållbarstilchallenge till ända. Och fint var det! I mina ögon hade denna utmaning en större genomslagskraft än den som Säker stil arrade, och det glädjer mig. Jag älskar att vi är så många som inte ställer upp på fejkad hållbarhet och greenwashing och faktiskt gör något åt det! Jag är förvisso av åsikten att allt som är ett steg åt mer hållbart är bättre än inget alls men det gör inte att man inte kan ifrågasätta och protestera om det behövs. På instagram har det ändå blivit en liten svallvåg och både här och där påpekas det att det får ju vara hållbarhet på riktigt nu! Johanna Nilsson skrev att det inte är upp till var och en vad hållbarhet är och jag håller verkligen med. Trettiodagarharnovember stack ut hakan med att om man om man har ett större konto med en uttalad hållbarhetsprofil då kan man förvänta sig att man har koll på saker och ting och inte bara gissa sig till "fakta". Jag håller med där med. Det går liksom inte att bara slänga ur sig saker för att sedan ursäkta sig med att "nä jag vet ju inte egentligen" och hävda att man inte är "expert". 

Jag är ingen expert, så är det. Men vad jag däremot kan konstatera är att jag hela tiden när jag läser i social media eller lyssnar på poddar kan slå hål på både det ena och det andra. Nej, det är inte fritt fram att köpa hur mycket nyproducerat som helst bara för att det är GOTS-märkt för GOTS är inte så bra som det verkar. Levnadslöner garanteras ej, bl.a. Det är bara ett exempel på grejer jag reagerat på. Jag är ändå trygg i att jag kan det här, bättre än de flesta. Jag har koll och jag lär mig mer och mer varje dag. Jag tänker inte vara blygsam i det. Jag är bra på vad som är hållbarhet i kläder och jag delar gärna med mig av min kunskap. Fråga och diskutera med mig gärna!

Färgstark med Lille-Lo och Rino!

Så, här kommer mina högst personliga tips på support your locals. Om du bor i Stockholm då, eftersom båda varumärkena, samt butiken jag kommer tipsa om, ligger i Stockholm. Jag bor i Göteborg. Men jag tänker att local kan räknas som Sverige just nu. Man får liksom bestämma själv.

Först tänkte jag, med en sån där inte så smickrande hallspegelbild, bara presentera det där köpet som fick mig att bryta Circular fashion challenge, som fick mig att falla precis på målsnöret. Faktum är att jag föll bara några dagar innan året var slut. I och för sig, hela tio dagar. Det kunde varit värre. 21 december 2019 beställde jag faktiskt ett nyproducerat plagg. jag köpte nämligen detta, sjoket. Sjoket, eller kaftanen, kommer från Lille-Lo och är faktiskt ett provplagg. Efter att denna, och några till, hade sytts upp förändrades designen en liten aning och dessa såldes således ut lite billigare. Den kostade 1000 kr istället för 1299 som den annars kostar. Jag erkänner, jag impulsköpte något jag "egentligen" inte behövde. Eller? Jag älskar den i vart fall! Funkar både hemma och på fest känner jag. Ett väldigt värt köp.

För här kommer storheten med hela grejen. Lille-Lo, eller Cecilia som hon egentligen heter, startade med att själv sy barnkläder i vintagetyger från 70-talet, lite vid sidan av. Med tiden har det blivit mer och mer vuxenkläder samt mer och mer nya tyger. Sedan en tid tillbaka satsar hon på heltid med detta och driver även, tillsammans med en annan trevlig företagare, butiken Färgstark, som jag återkommer till senare. Tanken har varit att det bara ska handla om ekologiska tyger, men utbudet på detta är väldigt litet så det verkar i stort sett vara en omöjlighet. Däremot är alla tyger ökotexmärkta. Plaggen är uppsydda på ett litet skrädderi i Litauen som Lille-Lo har en nära och direkt kontakt med där sömmerskorna själva meddelar hur mycket de vill ha för att sy upp ett plagg. Som et ska vara helt enkelt. Tanken är att plaggen ska vara lättburna, bekväma, tidlösa och trivsamma så att de kan användas om och om igen i åratal. Är ändå inte det så lång ifrån fast fashion man kan komma?

Och jag erkänner, efter att jag öppnade den dörren till att köpa nyproducerade plagg har jag inte stängt den. Mitt mål med detta året är dock att fortsätta med begagnat som förra året, men att jag tillåter mig att köpa några väl genomtänkta plagg som är småskaligt och schysst tillverkade. Så här kommer ett till från Lille-Lo. Den här fantastiska skapelsen kallas för ett spektakel och jag var faktiskt i butik och provade ut den, så jag köpte inte grisen i säcken där. Den är dock för lång för en sån liten kortis som jag är. Men sykunnig som jag är kommer jag sy upp den. Och jag fnular på att använda den på en speciell tillställning som förhoppningsvis blir av i år.

Här har vi butiken då. Färgstark butik ligger ligger på Svandammsvägen 9 vid Midsommarkransen i Stockholm. Och vilken butik sedan! Jag kom lite grand in i himmelriket när jag var där i februari. Jag älskar färgglatt och mönster och ville ha i stort sett allting som hängde där. Sambon som var med var ett ypperligt smakråd och ett stort plus för att vår byracka var välkommen med in. Det var Lille-Lo herself som stod i butiken den dagen och servicen var grym.

Jag menar, titta vilket trivsamt ställe! Jag gillar dessutom att plagg i nya tyger hänger blandat med kläder i vintagetyger. I butiken kan man även hitta lite andra plagg som koftor, skor och accessoarer från mindre svenska och europeiska märken. Jag var väldigt sugen på en städrock i gult 70-talstyg från Lille-Lo med men det blev ingen sådan. Den var lite trång i ärmarna, men det är ju också något man kan lösa känner jag så det kommer säkerligen bli en sådan i framtiden.

Jag kan avslöja att jag köpte två plagg, spektaklet och kimonon jag bloggat om innan från Rino.se som är den andra som huserar i butiken. Två plagg som gjorde att konton var i stort sett tomt när jag skulle handla folköl på Folk&Friends senare på kvällen. Värt kan jag säga! Jag hade på min lista att jag ville ha en kimono och/eller ett spektakel och/eller en städrock. Två av tre alltså. Jag var väldigt sugen på att köpa kimonon från Rino med tuttar på men kände att den gröna feministkimonon var mer användbar och lite bekvämare faktiskt. När jag stod och skulle betala sneglade jag dock åt skjortklänningarna från Rino som är så himla snygga och ångrade i efterhand att jag inte provade en...

Ok, lite om Rino.se då. Rino, som heter Carina egentligen, skriver på sin sin hemsida att tanken med Rino är lekfull slow fashion och glada kläder med lång hållbarhet. Check. Det är Carina själv som designar kläderna och många av tygerna som många av dem även kan köpas som metervara. Precis som för Lille-Lo började det med med kläder sydda av återbrukade vintagetyger men har senare gått över till att mer handla om nyproducerade tyger, alla tryckta i Europa och ökotex-certifierade. Rinos kläder är, precis som Lille-Los, också sydda i Litauen. Europeiskt betyder, om inte något gått väldigt fel, alltid schysstare än Asien då man har strängare regler och lagar här.

Jag ångrade som sagt att jag inte provade skjortklänningen. Sen blev det ju så här att corona och social distancing kom och våra svenska företag går på knäna. Både Lille-Lo och Rino slog då till på fri frakt och jag slog då till på en illrosa skjortklännning i leopardmönster. Det gäller ju att supporta sina favoriter och jag kände verkligen att jag ville hjälpa till. Och så ville jag ha detta fantastiska plagg i min garderob. Och här kan vi snacka om kärlek vd första provningen! Jag kände mig så fab i den! Så himla fin! Och så kan det hända att det är vårrea just nu och att jag har beställt en till. En helgul i linneblandning den här gången. Jag är liksom bara så kär i den här klänningen. Och jag tycker att är det några kläder man ska köpa är det sådana här småskaligt och schysst producerade som svider det lite mer i plånboken av. De här plaggen kommer jag bära, älska och vårda och om jag inte använder dem fortfarande om tio år kan du skälla på mig. Och härmed invigs damen jag fick tidigare i veckan. Bilderna blir dock inte roligare för det när hemmet är en tråkig bakgrund. Men jag gillar tråk också.

Men. Nu ska jag faktiskt komma med lite blygsam kritik mot kläderna hos Färgstärk, Lille-Lo och Rino. Spektaklet och sjoket är lite storleksutmanande men annars är det lite så att storlekarna är lite små. De flesta plaggen finns upp till storlek XXL men då är det en XXL i min storlek. Större personer kommer inte kunna ha skjortklänningen eller kimonon. I butiken provade jag dessutom en kjol i XXL som inte gick att knäppa runt min midja. Och jag är bara lagom tjock. Jag kan tänka mig att det finns större personer som gärna hade haft kläder från Lille-Lo och Rino. Så det är något att utveckla i framtiden tänker jag.

Så, med detta inlägg vill jag bara säga, vill du ha superfina och färgglada kläder som du kommer kunna älska länge ska du köpa kläder av Lille-Lo och Rino. Tyvärr har butiken fått stänga tillfälligt under coronaskiten men webbshopparna är öppna och det är snabb service! Jag brukar inte uppmana till konsumtion men; köp köp! Och så redovisar du för mig vad du köpt sen. För jag vill veta!

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.

Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.

Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.

Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

Greenwashing

Det är väl allmänt känt att miljömedvetenhet, hållbarhet och ECO är inne just nu? Många svenska företag, vad de än håller på med, vill gärna profilera sig som gröna. Det är jäkligt omodernt att inte tänka på miljön helt enkelt. Men betyder det att allt grönt egentligen är bra för miljön? Jag det är frågan...

Det finns nämligen någonting som kallas för greenwashing. Greenwashing, eller grönmålning eller gröntvättning som det ibland kallas för på svenska, handlar egentligen om att en verksamhet utgör sig för att vara grönare än den egentligen är. Ett företag skulle kunna marknadsföra och kampanjera något speciellt de gjort som miljövänligt samtidigt som resten som företaget gör är ganska miljövidrigt. Man plockar liksom pluspoäng och utger sig för att vara miljömedvetna i och med någon detalj, samtidigt som att resten av produktionen kan vara skitkass för miljön. Värdelöst helt enkelt.

Enligt mig är H&M:s, Kappahls och Hemtex:s återvinningsverksamhet där man kan lämna in påsar med kläder för återvinning greenwashing. Återvinning av textil finns i stort sett inte i Sverige utan kläderna hamnar antingen på second handmarknaden (vilket iofs är bra) eller blir isolering, stoppning eller eventuellt bilklädsel. Nån vidare återvinning som pantburkar som blir pantburkar igen handlar det alltså inte om, vilket jag tänker att många tror. Vad det egentligen handlar om är att kedjorna, med sin rabattkupong på 50 kr om man handlar över 300 kr, ska sälja ännu mer kläder. I klädvärde mätt hade man lika gärna kunnat lägga de hela och dugliga kläderna i en Myrornabox direkt. Det blir i alla fall färre mellanhänder då.

Greenwashing kan även ibland innebära rena lögner. Färgen grön på en lapp får oss konsumenter lätt att associera till miljövänlighet. För ett par år sedan hade Polarn o Pyret en märkning på sina kläder som hette ECO som icke betydde ekologisk. Det är ju annars det man tror. ECO brukar ju betyda ekologiskt. Men Polarn o Pyret kom på den smarta idén att märka kläder med ECO som egentligen betydde Environmentally Conscious Option. Vad betyder det då? Inte att det är ekologiskt i alla fall. Det betyder bara att det är lite bättre än alla andra kläder som inte är märkta så. Hur lite bättre det är, det vet ingen. De fick ta bort den märkningen sedan pga kritik. Det kan jag förstå.

Är det bara kass med greenwashing då? Nä visst, rent krasst betyder ju greenwashing att företaget gör något lite lite bättre ändå. Polarn o Pyrets ECO-märkning var ju i alla fall bättre än ingenting. Måste man verkligen köpa ett nytt plagg är det väl bättre med ett greenwashat plagg än ett som är helt konventionellt och giftigt. Men man ska inte låta sig luras av snygga märkningar utan att läsa på lite först. För att läsa mer om greenwashing rekommenderar jag detta inlägg av Johanna Nilsson/Slow Fashion och konstaterar än en gång att det är säkrast med second hand ändå.

GOTS-märkningen - vad jag egentligen tycker om den

Häromdagen bloggade jag om olika märkningar på kläder, både sådana som har med miljö och socialt ansvar att göra. Jag nämnde GOTS och att det är den mest omfattande märkningen och den som är mest "poppis" hos oss hållbart modenördar. Här kommer jag dock berätta vad jag högst personligen tycker om den. Värt att påpeka är att jag inte är ute efter att skamma någon. Det här handlar inte  individnivå.

Det som är så bra med GOTS är att den omfattar både miljömässiga och sociala krav och att det gäller för hela produktionskedjan. För att ett plagg ska bli GOTS-märkt ska det vara nära på 100% ekologiska fibrer i det, ingen konstbevattning eller bekämpningsmedel får förekomma, kemikalier under processen är strikt reglerade, klorinblekning är inte tillåten, förpackningar får inte innehålla PVC och mycket, mycket mer. För att nörda in sig riktigt ordentligt i märkningen kan man läsa på GOTS egen hemsida. So far so good va?

Men jag har hittat något jag tycker man helt klart kan förbättra. Och rätta mig gärna om jag har fel, för det har jag gärna, men jag kan inte komma fram till att strikta levnadslöner ingår i kraven. Man kan hitta informationen att levnadslöner tillämpas på vissa hållbarhetssidor men jag lyckas bara komma fram till, via deras lite torra och sjukt omoderna hemsida, att det bara är minst minmilön som garanteras. Detta är enligt ILO's krav. Den informationen har jag även sett på flera andra ställen, bl.a. här och här. Man kan ju utgå ifrån att levnadslön förespråkas men att det enbart är minimilön som ställs krav på, det är helt enkelt inte good enough.

Jag har sett att vissa ibland i denna hållbart mode-bubbla liksom rättfärdigar en del nyköp med att det ju ändå var GOTS-märkt så då är det ju safe. Missförstå mig inte här nu, jag tycker verkligen att märkningen är bra. Och jag har full förståelse för att second hand kanske inte är ens allas kopp te, samt att allt man behöver inte alltid finns där, och ska man ändå köpa nytt är ju GOTS-märkta plagg ändå det säkraste. Men jag tycker att de direkt ska utöka sina krav till att innefatta levnadslöner. Vissa kanske tänker att om det ska vara krav på levnadslön kanske det inte kommer finnas knappt några GOTS-plagg kvar på marknaden. Men jag har en enkel lösning på detta. Man kan i detta nu hitta GOTS-märkta bomullstoppar på Lindex för 99 kr. 99 kr alltså! Lägg till några tior på den toppen så kan jag nästan garantera att sömmerskan och bomullsplockaren kan leva på sin lön. Det skulle vi helt klart ha råd med anser jag.

Jag mailade faktiskt Lindex för några månader sedan och frågade hur det kan vara möjligt att deras GOTS-kläder är så billiga. De hänvisade bara till deras hållbarhetssidor på hemsidan. Och där hittar jag ingen riktig förklaring. Så inte riktigt det svaret jag hade hoppats på kan jag säga. Så nej, gör om gör rätt alla inblandade. Och heja GOTS ändå.

För att läsa mer om levnadslön vs. minimilön, se detta inlägget.

Några miljömärkningar

Det allra bästa för vår miljö vad gäller klädkonsumtion är ju så klart att inte köpa något alls. Men ibland måste man ju. Då är det bästa valet att köpa second hand. På så sätt belastar man inte miljön ytterligare eftersom plagget redan finns. Men om man inte är så sugen på det, eller om man helt enkelt inte hittar det man behöver, kan man ändå försöker göra det bästa möjliga miljövalet. Då finns det ett antal miljömärkningar till ens hjälp. Jag tänkte presentera några här.

Jag hade egentligen velat visa bilder på märkningarna från mina egna plagg. Faktum är dock att jag  knappt inte har några plagg med märkningar i. Varken lite större och "bättre" eller kedjornas egna. Jag har en del plagg som jag vet har varit ett bättre val enligt den avtagbara lappen. Jag har t.ex. ett linne med återvunnen polyester i och en tunika i ekologisk bomull men själva plagget är inte miljömärkt. Är inte det lite kasst?

Global Organic Textile Standard - GOTS
Det här anses vara den "bästa" märkningen. Det är den som är bäst omtalad. Märkningen tar hänsyn till både miljön och det sociala ansvaret i hela produktionskedjan med allt från odling, beredning, produktionen av plagget och även det färdiga plagget. Märkningen gäller naturfiber, logiskt nog, och finns i två nivåer. Det som skiljer nivåerna åt är mängden ekologiska fibrer. Plagget måste innehålla minst 70% eller minst 95% ekologiska fibrer. Man kan alltså inte räkna med 100% ekologisk bomull t.ex. Ändock är det den bästa märkningen som de flesta köper med gott samvete. Jag har inget plagg med denna märkningen, men däremot några tyger.

Fairtrade
Fairtrade är en oberoende organisation som arbetar för odlare och anställdas förbättrade arbets- och levnadsvillkor i utvecklingsländer. Det finns även vissa miljökrav så som minskad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel men inte krav på ekologisk odling. Däremot är ofta fairtrademärkta plagg även märkta som ekologiska. Fairtrade finns inte bara på textilier utan även på kaffe, bananer, choklad mm. Jag själv har inget plagg som är fairtrade men sambon har ett par jeans och flera t-shirts från Dedicated. Jag har även några fairtrademärkta tygpåsar.

EU Ecolabel
EU Ecolabel ställer krav på begränsning av utsläpp i vatten och luft från fabriker samt användning av ämnen i produktionen som kan vara skadliga för miljö och hälsa. Det får inte heller finnas miljöfarliga ämnen i de färdiga textilierna. Denna märkning ser man oftare på andra produkter och tjänster såsom elektronik och hotell t.ex. Jag har inga plagg med denna märkning heller.

Bra Miljöval - Falken
Bra Miljöval är Naturskyddsföreningens märkning man kan se på bl.a. rengöringsmedel men den finns även på textilier. Denna märkning är oberoende och ställer både miljömässiga krav på fiberinnehållet som på processerna därefter såsom färgning och strykning t.ex. Det ställs också krav på arbetsförhållandena då arbetarna ska kunna leva på sin lön. Second handkläder och Re-design kan också märkas med bra miljöval. Man kan tycka att det är kasst att jag inte har någonting med denna märkning så jag kunde ta en egen bild men jag vet att jag definitivt har produkter med denna märkning. Jag har bara inte kvar någon förpackning.

Oeko-tex
Denna märkning finns också i två olika nivåer. Här handlar det inte om någon ekologisk odling utan bara om att textilierna inte ska innehålla något gift. Har en produkt denna märkning ska man vara garanterad att inte utsättas för kemikalierester som kan orsaka allergiska reaktioner och andra hälsoproblem. Detta är Oeko-Tex 100. Det finns en Oeko-Tex 1000 med. Där finns det även vissa krav på produktionen vad gäller miljöfarliga hjälpmedel eller färgämnen. Bilden är på min kudde.

Det finns fler märkningar men de här tänker jag är de vanligaste/mest relevanta. Det är dock vanligt att klädkedjorna har sina egna märkningar. Det är inte ovanligt att man märker upp plaggen med gröna lappar och annat för att locka miljömedvetna kunder. Ibland är det till och med rena lurendrejeriet. För ett par år sedan t.ex. märkte Polarn och Pyret upp sina kläder med "ECO". Det är inte så konstigt om man tolkar det som att de kläderna är ekologiska. Det var de dock inte. Inte fullt ut i alla fall. ECO betydde istället Environmentally Conscious Option. Inte riktigt samma sak. Läs mer om den skandalen här.

Här är exempel på hur det kan se ut i kläder. Istället för att märka sina kläder med reglerade märkningar hittar man på sina egna. Man kan ju ana att det handlar om att de inte skulle hålla måttet för en GOTS-märkning t.ex. Och när ett plagg har en märkning med Organic cotton inuti samtidigt som det "bara" står 100% bomull på tvättrådslappen, inte 100% organic cotton, är det verkligen säkert att plagget är i 100% bomull då? Troligtvis inte. Men vi kan ändå sluta oss till att det är bättre att köpa ett plagg med vilken miljömärkning som helst, reglerad eller "påhittad", än ett plagg med ingen märkning alls. Slut på meddelandet.

Boktips #4 - Om att utbilda unga i hållbar textil

Så, ännu en bok genomläst på jobbet. Det finns faktiskt ganska många böcker som berör hållbar textil när man väl börjar leta. Denna har ett lite mindre töntigt namn än den förra jag läste, dvs Om att utbilda unga i hållbar textil och den kommer från Stilmedveten. Den fick beställas på on demand-tryck och den är en handbok för lärare eller andra som just ska utbilda unga i hållbar textil. Den innehåller kortare reportage och flera texter som författats av olika personer, som t.ex. en student och en bloggare. De tar upp mer handfasta metoder och olika flödesscheman som jag tror skulle tilltala unga. Sedan har vi de där klassiska inslagen som en genomgång av olika miljömärkningar och materialskola med olika fibrer, men här tycker jag att det är relativt väl genomgånget, jämfört med denna bok. Syntetfibrer behandlas även här, vilket uppskattas!

Det finns även ett viktigt reportage om sweatshops med bilder. Jag har märkt när jag undervisar att eleverna blir väldigt påverkade av just sådana reportage som t.ex. i serien Sweatshop. Något som hela tiden återkommer i boken är rekommendationen att man ska ha en gemensam garderob genom att låna och byta kläder med varandra. Detta tror jag är nyckeln när man ska få elever att gå över till en mer hållbar livsstil. Och sist men inte minst - det finns även konkreta lektionsförslag, som t.ex. att man ska dela upp sin klass i två mindre grupper där ena ska sy så många tygpåsar som möjligt under en viss tid och och andra gruppen ska istället fokusera på ett så noggrant resultat som möjligt. jag tänker mig att detta kan leda till intressanta diskussioner i klassrummet.

Dock är inte detta bara en bok för lärare och andra som undervisar. Jag tror att många skulle kunna ha nytta och glädje av denna handbok. Det kanske inte är så mycket nytt i den bara, om man kan sitt hållbara mode. Men den uppskattas i alla fall av mig! Den finns både som pdf och att beställa från Konsumentverket.

Boktips #3 - Wow - jag kan bidra

Så heter boken jag ska behandla idag. Jag har haft den som jobblektyr mellan varven när jag haft någon kort stund då och då att sitta ned. Jag erkänner, jag tycker faktiskt att boken har en lite töntig titel, även om just det är budskapet. Att man kan bidra. Och ett viktigt budskap så klart. Undertiteln är "ditt val att förbruka textil gör skillnad" och så är det ju så klart. Boken känns som att den riktar sig mot skolungdomar, vilket givetvis tilltalar mig eftersom jag är slöjdlärare.

I boken, som är en handbok, talas det om att den är en guide för att ta ett steg närmare en mer hållbar framtid. Det görs genom att författaren, Annika Dahlström, delar med sig av sina egna tips såsom att konsumera medvetet, minska konsumtionen, vårda, vädra och laga och att sy om bl.a. Det finns en klassisk infodel om olika textilfibrer, det står om ekologisk odling och några märkningen av textilier tas upp.

Jag tycker dock att det finns några lösa trådar som aldrig riktigt följs upp. T.ex. skriver författaren inledningsvis att hon är övertygad om att hon fått cancer pga ett par byxor. Ok, ingen förklaring till det alltså... Hon skriver dessutom under rubriken "syntetiska textilfibrer" att de kemiskt skapade fibrerna är skadliga för natur och hav men att det inte tas upp i denna bok. Hon hänvisar istället till sin blogg. Är inte det en lös tråd så säg?! Och om nu, vilket jag ändå får känslan av, denna bok är riktad mot lite yngre människor, är det inte typ dödsviktigt att de faktiskt förstår vad syntetiska fibrer egentligen är (plast) och hur jäkla dåliga (extremt jättemycket) de är för både människor, djur och natur? Jag hade inte skippat den delen.

Missförstå mig inte, det är en bra bok. Den är tydlig och lätt att ta till sig. Kanske är den dock lite för basic och luftig för mig. Den tillför mig liksom inget nytt (förutom massa frågor om byxor och hudcancer) och vilket ju i och för sig känns skönt. Då vet jag att jag har rätt bra koll på det här.

Påverkan

Det här med att bara köpa begagnat i år är det bara jag i det här hushållet som kör med. I min familj finns, förutom mig, en sambo och en liten byracka. Byrackan hanterar inte sina egna pengar men sambon gör det och han konsumerar som han vill. För några veckor sedan frågade han mig helt apropå: "Är Turkiet ett bra land?". Jag fattade ju så klart att han undrade om Turkiet är ett bra produktionsland vad gäller kläder! Det fick jag meddela honom att Turkiet är förhållandevis bra om man jämför med t.ex. Bangladesh, Kambodja eller Sri Lanka. Så länge de inte utnyttjar syriska flyktingar då dvs. Men jo, det godkände jag. Han hade nämligen fått en rabattkupong på Dressmann som han ville använda och han behövde ju ändå nya jeans. Och han använder verkligen jeansen till de är utslitna. Så ingen överkonsumtion där. Nu kom han förvisso hem med ett par jeans från Serbien istället men det var ju också godkänt. Men det riktigt positiva var ju att han köpt ett par jeans som inte bara var tillverkade i Serbien, de var fairtrade också! Och det berättade han att han valt medvetet då han inte ens tittat på de som inte var märkta fairtrade. Hur glad blir man inte då? Och lite stolt med! Allt mitt babbel om hållbarhet vad gäller kläder på hundpromenaderna har gjort avtryck. Så nu är det bara resten av världen kvar att frälsa!