Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

När kläderna försvinner

Nu kommer ett dokumentärtips igen. Och jag ska beklaga mig över hur illa det är. Ok, lite bakgrundsfakta först så vi kommer i stämning. Vi svenskar köper i snitt sisådär 14-15 kilo kläder varje år. Kan tillägga att då räknas inte nätshopping från andra länder med i den siffran. Ungefär 7-8 kilo av dessa kläder och textilier vi köper knölar vi ner i soporna. De går till förbränning och blir i bästa fall till energi. Det för bedrövligt ändå, energiutvinningen till trots. Men så är vi duktiga med. Vi skänker 3.8 kilo kläder till välgörenhetsorganisationer varje år. Det är ju bra! Det är klart bättre än att knöla ner det i soporna. Och skänker vi till välgörenhet är vi både snälla och duktiga och då får man köpa mer nya kläder. Eller? Jag är skeptisk. Dessutom är det så att gemene man endast handlar 0.8 kilo varje år på second hand. Det gäller förvisso inte mig, men med tanke på hur mycket jag och många av mina vänner handlar begagnat varje år kan man tycka att det skulle jämna ut sig lite. Icke, det finns nämligen mytomspunna varelser som inte kan tänka sig att handla second hand alls. Märkligt det där.

Vi kan ju konstatera att siffrorna inte alls går ihop. Vi köper asmycket nytt, många kilo mer än vi skänker och vi skänker jättemycket mer än vad vi handlar i andra hand. Jag blir förvirrad bara jag tänker på det. Låt oss en gång för alla konstatera att vi ska sluta handla så förbaskat mycket onödigt nytt, sluta slänga kläder i soporna och handla second hand i första hand. Sedan så får vi också ytterligare en gång slå hål på den fina bilden av att mina kläder hamnar hos en stackars ensamstående morsa i ett fattigt land för så går det väl knappast till? Försvinnande lite av våra utrensade kläder skänks till bättre behövande. Den lilla uträkningen ovan visar ju att välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna får in långt mycket mer än vad de säljer. BjörköFrihet t.ex. får in ca 10 ton kläder och textilier om dagen. Det är rätt mycket det! Mer än vad de kan ta hand om. Ungefär 30-40% hinner de sortera och få ut i sina butiker. Men då skänks det väl vidare till fattiga länder? Nej, det gör det i regel inte det. Vissa organisationer kanske kan ha sådana avtal men det vanligaste är att kläderna säljs vidare, osorterade, till fattigare länder eller länder där det finns en större marknad för begagnade kläder. Där säljs de sedan vidare i lokala butiker, eller bränns upp. Vi är faktiskt inte alls särskilt bra på begagnade kläder här. Och inte på återvinning heller. Men det är en annan historia.

Den fina bilden av den ensamstående mamman i min gamla klänning bleknar mer och mer. Våra gamla kläder hamnar på kommers de med, bara att det sker i andra länder. Det fina i den kråksången är dock att pengarna för de osorterade kläderna ändå hamnar i en verksamhet, som förhoppningsvis gör något gott. Men så har vi en annan sida av myntet. Vi har skänker sådana kopiösa kläder här, och i ett sådant bra skick tydligen, att det har blivit värt för kriminella ligor att etablera sig på den marknaden. Och då skänker vi ändå betydligt färre kläder än vad vi slänger som sagt. Galet. I Uppdrag granskning från 14 april tar de upp detta och gör en rätt avancerad undersökning av det. De fokuserar främst på Human Bridge i reportaget och hänger med en av deras anställda när han ska tömma insamlingsboxarna som står här och var i Storstockholm. Jag blev faktiskt lite chockad när jag såg hur många som länsats helt på kläder. Och det läskigaste av allt är att de inte är uppbrutna, utan att ligorna har nycklar till boxarna. Specialgjorda nycklar som byts ut ofta dessutom för att undvika stölder! Det känns ju som ett insiderjobb. 

Våra avlagda paltor, som uppenbarligen inte är så avlagda alls, är så pass åtråvärda att det har blivit en hel kriminell verksamhet. Vidare i reportaget får vi se hur redaktionen preppar kläder och gosedjur med GPS:er och sedan följer med bil ända till Litauen där de sedan säljs i fina och fräscha second handbutiker. Som jag misstänkt alltså, men jag trodde nog att det skedde på lite mer laglig väg. Visst visste jag att det förekommer stölder från insamlingsboxar, men kanske inte i den utsträckningen. Detta togs för övrigt upp i senaste Ecofashionista och de verkade vara lika förfärade som jag är. Jag kände mig kanske lite naiv när det nämndes i podden att de inte lämnat kläder i boxar på flera år, just för att de inte ska bli förstörda då det sker inbrott och kläderna kan slitas ut i regnet t.ex., utan istället bara lämnar direkt till butikerna. Då undviker man att de förstörs eller blir stulna utan man vet att de hamnar rätt. Förhoppningsvis säljs de även i butikerna sedan och exporteras inte utomlands. Jag brukar lämna i boxar. Men det är lätt att säga. Alla har inte tillgång till bil och just nu i pandemiläget kanske man inte är så sugen på att åka kollektivt bara för att lämna kläder i en butik på andra sidan stan när det finns en box precis utanför huset. men så är det också lätt för mig att säga som har åtminstone tre boxar bara ett par minuter bort på hundpromenaden. I en mindre ort kan det vara skitsvårt att, utan bil, lämna kläderna så de cirkulerar vidare.

Det är för bedrövligt helt enkelt. Hur man än gör är det svårt att få det rätt. Det bästa är dock att från första början undvika överkonsumtion, att återbruka plaggen själv på något sätt och sedan sälja vidare själv via köp- och säljgrupper på Facebook, Tradera eller Sellpy t.ex. Det bästa vore ju om välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna kan ta om hand om allt de får in och slipper skänka, sälja vidare eller i värsta fall, slänga. För allt de får in är inte heller säljbart. Vi behöver ta ett större ansvar från första början över vår klädkonsumtion och inte bara slentrianshoppa utan att reflektera. Jag tänker att om vi, och då menar jag vi som kollektiv och inte individer, värderar våra kläder lite högre och inte har ett sådant överskott i flödet finns det väl ingen lönsamhet i klädstölder? Vi har för mycket, vi slänger för mycket och ja, vi skänker faktiskt också för mycket.

Uppdrag granskning kan du se här fram till 8 november och avsnittet av Ecofashionista finns här. Jag har skrivit några inlägg på temat kläder som skräp, boxar, export och BjörkåFrihets överskott bl.a. tidigare som man gärna får kika in. Vad brukar du göra med dina kläder när de inte platsar i din garderob längre? Tänk till ett extra varv nästa gång tänker jag. Dina kläder är värdefulla.

#hållbarstilchallenge, greenwashing och osäker stil

Det dyker ju som sagt upp en och annan stilutmaning då och då på instagram. Jag har inte tid eller lust att haka på alla, men det har ju hänt ett par gånger. I somras var det #northstylechallenge och för ett par veckor sedan var jag med i en där jag skulle ha samma plagg på mig alla fem vardagar i veckan. Väldigt inte jag, men det gick ju bra. 

Säker stil är en podd som är rätt välkänd. Det finns även böcker med samma namn och jag vet ju att Ebba och Emilia är väldigt väl ansedda när det handlar om stil och kläder. I veckan lanserade de en stilchallenge för v 40, dvs nästa vecka. En hållbar utmaning där man ska visa upp återälskade plagg, lappat och lagat och så vidare. Man skulle ju kunna tro att jag jublar. Mden jag kände ändå att något inte stämmer när en hållbar stilutmaning lottar ut 2000 spänn till en webbutik som börjar på Z som säkert flera känner till. Det där zätat säljer asmånga olika märken påbjuder ju ändå till överkonsumtion och är en del i fast fashionkulturen. För mig rimmar det rätt illa att en utmaning som går ut på att vara hållbar kommer innebära 14000 spänn till Z och konsumtion av nyproducerat. 

Det har givetvis, som sig bör, ifrågasatts. Jag själv påpekade att det ju hade varit fräschare med ett presentkort hos t.ex. Myrorna. Flera andra frågade vad Z har för hållbara märken egentligen och det var fler än jag som reagerade över det olämpliga att uppmana till att ännu mer nyproducerat säljs. Svaren som löd var rätt luftiga. Det sades saker som "Vi är övertygade om att våra följare är medvetna nog att göra kloka köp". Typ. Och de verkar tycka att Z gör ett bra hållbarhetsjobb. I beg to differ. Visst, man kan tydligen se någon flaggning om vilka plagg som är hållbarhetsmärkta på något sätt när man är inne på deras sida men jag tycker inte det är good enough när det ändå är ett företag som bygger på fast fashion. Även om så klart alla initiativ för att lyfta hållbarhet är bra men att uppmana till nyproduktionsköp är inte så himla härligt enligt mig. Det känns som seriös greenwashing här.

Så nä, det kändes inte rätt för mig och jag ville inte hoppa på den utmaningen. Tur för mig då att vi, jag skriver vi för jag var med, skapade någon form av motreaktion och en annan utmaning dök upp, signerat aeknsgarderob och en.garderob.till. Det här känns mycket fräschare! Klockrena teman och man vinner ingenting. Och tanken med det här är inte för att shamea någon eller något, folk gör som de vill, men om det inte känns rätt att vara med i en z-utmaning kan man få vara med och leka ändå. Den här känns det bra att vara med i. Så bra och peppigt att det kan hända att jag får rapportera dagligen från den här på bloggen. #hållbarstilchallenge, eller #osäkerstilmenhållbart som jag kallar den, är här. Get used to us.

Second hand = loppis

Härmed ska jag förkunna någonting. Att all form av begagnathandel är loppis för mig. Jag har liksom alltid sagt att man ska leta på loppis även om det är t.ex. Myrorna jag menar. Någon gång har jag faktiskt fått en kommentar som: "Jaha, du kallar second hand för loppis?". Ja men varför skilja på det? Alltså, butikerna får gärna heta second hand, det är ju ett uttryck jag använder med, men det är ju ett koncept att "leta på loppis" eller "ta en loppisrunda". Om jag är på en loppisrunda spelar det liksom ingen roll om jag går på Kommersen eller besöker Arkivet som för övrigt har öppnat i Göteborg. Vad gäller ordet loppis så kommer ju det från uttrycket loppmarknad som jag inte tänkte fördjupa mig i här. Vill man dock göra det ska man lyssna på Återbrukspodden som reder ut detta begrepp, jag tror redan i första avsnittet. 

Apropå Smyrna second hand, som ju är en loppis, på bilden ovan så var jag där i lördags. Jag var där sent så det inte skulle bli någon trängsel och det är ju onekligen så att det är rätt utplockat senare på dagen. Det är dock inget problem för mig, alla letar ju inte efter samma grejer så fyndet kan finnas ändå, och jag hittade en väldigt stor men väldigt skön tröja. Från det där tantmärket jag hatälskar. Jag blev lite kär när jag tog på mig den och jag ska sätta resår i ärmsluten och färga om den tänkte jag. Då blir det en perfekt gå-i-skogen-tröja. Eller något annat. Grafitgrå tänkte jag mig. 

Och så hade de satt upp den här. Tråkigt tycker jag. I min värld är ändå loppisar som gjorda att ta med hunden in på. Man kan liksom inte skylla på allergier där eftersom hela sortimentet är besudlat. Men jag uppskattar butiken ändå och det är en av mina favoriter. Och vill man ha tips på hundvänliga loppisar istället hänvisar jag till detta inlägg. Tipsa mig gärna om fler!

Detta är livestreamens år

Jag hade en plan på att inte skriva så mycket om corona i den här bloggen men det är ju typ stört omöjligt för det händer ju inget annat än coroniga saker. Jag hade hela våren full med grejer jag tänkte gå på, klädbytardagar, föreläsningar och workshops. Det blev således inget med det och bortsett från webbinariet från WeReDo och ett och annat snabbt second handbesök på min second hand på torget har det inte blivit mycket action på hållbart modefronten. Men det finns ju alltid livestreams!

Idag har jag tittat på två livestreams. En av mina favoritpoddar Återbrukspodden kommer tyvärr inte med några nya avsnitt just nu vilket jag tycker är lite synd. Jag menar (ingen kritik) men det är ju supermånga poddar som spelar in via skype. Men skit samma, de livestreamar lite då och då på instagram och det är ju trevligt att titta på. Idag var det skoj för Malin Jensen gjorde en haul (som givetvis uttalas haol enligt mig) och visade upp 36 plagg köpta på Sellpy. Finfina plagg och det ska erkännas att jag blev sellpyshoppingsugen. Sellpy funkar ju absolut som substitut för uteblivna loppisbesök. Om du inte har testat att handla därifrån ännu och tycker det verkar lite läskigt kan man ju kika in detta inlägg.

Nu kunde inte jag titta på Återbrukspoddens stream live eftersom jag ju faktiskt jobbar och inte hemifrån så den fick ses senare. Man får dock snabba sig om man vill se det för man verkar inte kunna se det efteråt. Eller så är det jag som är korkad och inte fattar hur man gör.

En fin tradition som har startat är att Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden bjuder in oss till sina garderober varje fredag kl 17. Bjussigt! Idag pratade de bl.a. om mönstermix. Missmatch heter det i min värld och är fantastiskt! Dessa damer har dock kanske en lite mer stylish stil än vad jag har men smaken är som baken. Damerna ifråga är dessutom författare till boken 100 looks på 20 plagg som jag införskaffade signerad på F/ACT Festival förra året. På den tiden man kunde gå på festival... Men kolla in deras garderobshäng! Det sänds också på instagram på något av deras konton som jag länkat till ovan.

Och här kommer en liten bonus då. I detta nu tittar jag på en livestream till. Det handlar förvisso om musik och Safety Dance men kopplingen till cirkulärt mode finns. Jag kan nämligen avslöja att min partner har en högst second handfyndad hawaiiskjorta på sig prydd av ananasar i sändningen. Den köpte vi i somras på en trevlig second hand i Tallinn. På den tiden man fortfarande kunde resa alltså. Vet man inte vad Safety Dance är kan jag meddela att det är en trevlig 80-talsklubb arrangerad av nära och kära här i Göteborg. Och skjortan finns att beskåda här. Jag misstänker att ni kommer få se den här igen.

Ett inlägg om barnkläder som jag egentligen inte är rätt person at skriva

Man hade ju kunnat tycka att det skulle vara läge att jag skriver lite om hållbarhet vad gäller barnkläder på den här bloggen. Finns det några bra och hållbara märken? Vad ska jag tänka på när jag letar på second hand? osv... Men det kommer inte hända kan jag säga. Den enkla anledningen är att jag är barnfri. Barnfrihet innebär, i mitt fall, att jag aktivt har valt ett liv utan barn. Eller ja, jag träffar massor med barn dagligen, men jag har inga egna. Det är högst frivilligt. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu.

Min föreställning är att det bara är närmast sörjande som läser den här bloggen. Kanske har jag fel, kanske sitter det någon där ute och bara väntar på att jag ska komma med mina bästa second handtips eller annat vad gäller barnkläder. Det kan jag dock inte, eftersom jag inte har något särskilt att säga om hållbarhet och barnkläder. Men jag kan i alla fall hänvisa vidare. Och jag är ju inte blind, jag ser ju att det finns hur mycket barnkläder som helst där ute, både på nätet och i fysiska second handbutiker. Barn växer väl oftast mer än vad de sliter på kläderna så det är ju bara rimligt att det finns gott om barnkläder i ruljans. Jag tänker att det inte skulle vara svårt att handla enbart second hand om man hat barn idag. Bara man ger sig lite tid att leta. Och missförstå inte detta inlägg nu. Jag brinner för hållbarhet vad gäller textilier på alla plan och tycker det är lysande med alla barnmarknader och bytarinitiativ som finns. Jag har bara inte så mycket att säga om det.

Det här inlägget blir också lite torftigt på bildfronten. Jag har rotat igenom alla mina bilder jag tagit i second handbutiker och på klädbytardagar och inte någonstans är det barnkläder i fokus. Det säger väl det mesta. Jag är helt klart inte rätt person att blogga om barnkläder. Dock knäppte jag av ett par bilder på BjörkåFrihet Linnés skyltning för några veckor sedan. Jag tyckte det var fint. Och sant. Och jag ville köpa ryggsäcken!

Så, lite poddtips då. Förra veckan släppte faktiskt Återbrukspodden ett intressant avsnitt där de besökte och intervjuade Gröna Villans barnkläder som är Stockholms största second hand när det gäller kläder och prylar för barn. Butiken har funnits i 17 år, säljer på kommission, och jag tycker det verkar vara en lysande affärsidé! Cirkulär ekonomi och konsumtion på riktigt liksom. Undrar om det finns något liknande här i Göteborg? Själv blev jag sugen på att starta motsvarande verksamhet för hundprylar! In och lyssnna i alla fall! Jag tycker för övrigt nästan att jag borde få ett omnämnande i den podden så många gånger som jag hänvisat till dem!

Ett helt avsnitt av Johanna Nilssons podcast Slow Fashion har även ägnats åt att snacka barn, barnkläder och hållbarhet. Avsnittet kom i maj förra året och i det intervjuas Linda Glad som tidigare drivit barnbutik på det hållbara temat. I avsnittet intervjuas även affärsinnehavaren för barnsecond handen Bye Buy som också säljer på kommission i Stockholm. Det verkar vara i Stockholm allt händer tydligen.

Ecofashionista har även tagit upp barnkläder otaliga gånger. I stort sett i varenda avsnitt faktiskt, eftersom de är småbarnsmorsor. Kan dock särskilt hänvisa till avsnittet där barnbutiken Frida & Fritiof intervjuas och avsnittet om hållbara kläder när barnen blir större. Men brinner man för hållbart mode och barn kan man nog lyssna på alla avsnitt. Och man hittar mer tips på deras bloggar här och här. Det finns hel del blogginlägg på temat och nu senast såg jag även att Tess Waltenburg skrivit ett med sina tips på hur man handlar second hand till barn. Hon har även en podcast för övrigt.

Ok, det var vad jag hade på rak arm. Man kan garanterat googla fram fler tips. Hoppas ni inte missförstår detta inlägg nu. Men jag tänkte även passa på så här i slutet och tipsa om en helt annan podd på ett annat tema. Min favoritpodd just nu är Barnfrihet och kan garantera att den kan vara intressant även om man inte är barnfri.

ReusedRemade

Innan jul kom jag över en sån här skönhet på Systembolaget efter att ha letat ett tag. Jag antar att de är populära. Jag har införskaffat mig något så lysande som en tygpåse, i formen av en vanlig systemetpåse, sydd av gamla hotellakan! Bakom denna lysande uppfinning står företaget ReusedRemade och påsen kostar 49 kr på Systembolaget.

ReusedRemade har funnits sedan 2016 och har fler kunder än Systembolaget på sin lista. Man kan även beställa påsar direkt från deras hemsida. Och jag måste bara understryka igen, det här är verkligen lysande! Hotellakan kasseras i förtid, trots att de är fullt fungerande för att de fått en liten fläck eller slitning. De kasseras eftersom kunden vill sova i vita och fräscha lakan som om de är helt nya. Det kan man givetvis tycka både det ena och det andra om men faktum är att lakanen, som är av riktigt bra kvalitet, kasseras och antagligen bränns, trots att det finns massa bra tyg kvar i dem. ReusedRemade räddar dem då från tvätterierna (eftersom det är tvätterierna som äger lakanen och leasar ut dem till hotellen) och i fabriker i Litauen sys de upp till väldigt hållbara tygpåsar. Man har till och med testat dem i laboratorium och kommit fram till att de klarar att bära 14 kilo och de håller bokstavligt talat hur lång tid som helst.

Vill man veta mer om detta fantastiska företag kan man läsa mer på deras hemsida eller lyssna på avsnitt 27 av Återbrukspodden, en podd som jag skrivit om flera gånger innan. Den är också lysande tycker jag. Och när man läser detta inlägg kanske man kan tro att detta är någon form av betalt samarbete jag har med ReusedRemade, så översvallande positiv som jag är. Men jag sysslar inte med sådant, jag tycker bara att detta är återbruk i sin bästa form! Och förresten, skarpsynta läsare kan se att Josefine, som är en i duon bakom ReusedRemade, spelar en hubbot i Äkta människor.

Dagens hållbara outfit #9 - julvarianten som varken är ny eller röd

Det har surrats en del, som det väl gör alla år, här och där om den där juloutfiten. I kroppspositiva grupper på facebook har det visats upp nyköpta klänningar hela hösten och folk har bett om smakråd och tips. Det är tydligen en grej det där med juloutfit. Jag har inget emot att man vill vara lite fin på julafton, även om jag är lite lagom julhatare. Jag har väl själv alltid klätt upp mig när det ska firas jul, även om jag lätt hade kunnat göra det i pyjamas med sällskap av bara sambon och hunden. Däremot ogillar jag tanken på att det köps en massa nya klänningar och annat som används en gång och sen aldrig mer. Jag vet att det går till så. Jag har gjort det själv. Men det är ju också ett jäkla påfund att man måste ha nya kläder på sig på julafton och att man inte kan ha samma klänning på flera olika fester. Det är ju inte det minsta hållbart.

Så det här är min juloutfit. Klänningen jag hade på mig är förvisso förhållandevis ny för mig eftersom det bara är andra gången jag hade den på mig. Den är dock köpt i andra hand på tjockisloppisen jag arrangerade i våras och jag använde den även på påskafton. Jag är inte för kapselgarderob som jag har skrivit om här, och jag gillar när man kan använda samma plagg under hela året, därför blev det den här. Och den behöver ju användas mer. Och bortsett från strumporna, som jag stickat själv i vanlig ordning, hade jag inget rött på mig. Jag tycker det går lite till överdrift att man till varje pris ska ha rött på sig på jul. Kan man inte bara välja något man känner sig fin och bekväm i? Måste det vara rött bara för att det är jul? Kan dock meddela att partnern valde röd hawaiiskjorta idag. Hawaiiskjorta är ju alltid rätt dock. Att han gillar hawaiiskjortor är tydligt i detta inlägg. Koftan på bilden är från Smyrna second hand och i lin. Det är alltid varmt i båda hemmen där jag firade jul så jag valde ett lite svalare material.

De pratade faktiskt om det där med att det köps så mycket nya outfits till jul i senaste avsnittet av Ecofashionista. Så himla onödigt. Julen är ju så fruktansvärt traditionsbunden i övrigt, varför kan man inte ha en tradition kring vilka kläder man har på sig? Så köp inga nya juloutfits utan använd något du redan har och passa på att skapa en ny tradition om du gillar det. Och i min värld är det helt ok att fira jul i mysbyxor med.

Second hand(b)lusarna - ny podd om hållbart mode

När Ecofashionista inte har uppdaterat på över en månad, Sustainable Fashionistas har paus på obestämd tid och inte heller Slow Fashion har kommit med en ny säsong i höst kan man hålla tillgodo med en ny podd. Nämligen Second hand(b)lusarna med Anna-Carin Abrahamsson som jag var och hörde på White monday för ett par veckor sedan och Filippa Nielsen aka Fairfashionfilippa på instagram. Första avsnittet kom 18:e oktober och det har redan hunnit komma åtta avsnitt varav två i förra veckan.

Podden kan vara lite svårare att hitta har jag märkt men tricksar man lite finns den där poddar brukar finnas. Eller så kan man lyssna via poddtoppen, spotify, itunes eller via poddens egen hemsida. Podden handlar om kläder. Nu är poddarna själva mer eller mindre inbitna second handshoppare själva så då blir det mycket second hand. Men denna podd kanske inte, ännu i alla fall, har en lika tydlig koppling till hållbart mode som ovan nämnda. Det finns dessutom två avsnitt som handlar om kläder och stil i frikyrkan vilket inte egentligen alls har med second hand att göra. Och jag som kommer från bibelbältet själv har fått mina fördomar lite besannade. Men strunt samma, ett tips är i vart fall att besöka och följa både Anna-Carin och Filippa på instagram där de är väldigt inspirerande om man gillar kläder och second hand och så. Och det gör ju jag.

Om ni undrar lite över namnet förresten får man i podden reda på att det kommer ifrån den här artikeln från i somras. Tidningen Dagen hävdar att man kan få vägglöss av second handkläder. Ovan nämnda poddare svarade på den artikeln som man inte kan läsa om man inte prenumerar på tidningen digitalt. Nu för tiden kan man ju inte läsa några artiklar alls utan att betala förresten. Snålt tycker jag. Svaret kan man dock läsa här. Jag har då aldrig fått några vägglöss av loppiskläder.

Kan dock meddela att Återbrukspodden going strong och har dessutom på senaste tiden haft lite extra fokus på hållbart mode vilket jag gillar. Avsnitt 34 innehåller t.ex. både intervjuer med Maria Lagerman som tidigare jobbade med Remake Sthlm och Per Bolund som är vår finansmarknads- och bostadsminister. Väldigt intressant!

Hur intresset för kläder kom tillbaka

Nu tänkte jag berätta om något som hände förra året, och i och med det ge er ett litet tips. Är det så att du är en av dem som tittar in i garderoben varje dag och suckar över att du inte har något att ha på dig? Är du en av dem som känner dig opepp och inte så jäkla piffig när du går till jobbet eftersom du har samma gamla kläder dag ut och dag in som dessutom är tråkiga? Då är det här ett inlägg för dig.

Redan som liten älskade jag kläder och något av det bästa som fanns var när jag fick rota igenom påsar med mina kusiners urvuxna kläder. Jag har en bl.a. kusin som är tre år äldre än mig och en som är 13 år äldre än mig och vem brydde sig om mode och trender när man var barn på 80- och 90-talet? Redan då gillade jag second hand alltså.

När jag var tonåring använde jag allra helst min mammas 70-talskläder och jag och min kompis Magda gjorde en grej av att ha på oss lustiga hattar och färgglada blusar i skolan. En klasskompis sa till och med till oss en gång: "Alltså, lär er att klä er va!". Det tyckte åtminstone jag var ganska lustigt. Sedan flyttade jag till Göteborg och hittade gärna annorlunda och roliga kläder på Emmaus och Myrorna.T.ex. den gröna jackan/tröjan på bilden ovan som det står Landvetter Airport på ryggen på. På bilden försöker jag blåsa såpbubblor med rök i. Jag rökte egentligen inte på riktigt. Men sedan träffade jag partnern, slutade dansa, började plugga och blev tjock. Då blev det lite trist på klädfronten.

Alltså, i flera år, framför allt sedan jag började jobba heltid, har jag känt mig ganska oinspirerad och oinspirerande. Jag har tyckt det har varit svårt att hitta kläder som passar mig på kedjorna och jag sliter ändå en hel del på mina kläder på jobbet så jag har inte investerat i så mycket nytt, trots regelbundna klädbytardagar. Min shopping har bestått av någon räd på Indiska ibland när jag ändå behövt köpa nya leggings (stapelvara hos mig typ). På Indiska kan jag oftast ha XL och i regel har de mycket kläder som faller mig i smaken. Men det har inte varit ofta jag shoppat. Shopoholicdagarna var över alltså.

Tills en dag. Jag har en kollega som handlar alla sina kläder second hand. Jag nämnde nån gång att jag också gillar second handkläder men att efter jag blev tjock så hittar typ inget där. "Det förstår inte jag." sade hon då. En eftermiddag i skiftet maj/juni förra året tog jag mig till Emmaus på Ångpannegatan (numera BjörkåFrihet) på Hisingen och prövade min lycka. Och jo, jag fick napp!

Denna gång tog mig verkligen tid att leta och kom därifrån med denna outfit i en påse. En kofta (med egentligen lite för mycket akryl i) för 100 k, en välanvänd tunika från Indiska för 30 kr (prutade ner den en tia pga hål) och ett par haremsbyxor för 70 kr tror jag att det var. Men priset är egentligen sekundärt. Jag hittade något på loppis igen! Och det var kläder jag verkligen gillade. Tunikan har jag använt massor. Koftan har jag för övrigt bytt knappar på eftersom de som satt på var skitfula.

Och i och med detta öppnade sig en nygammal värld. Jag tyckte att det var kul och spännande med kläder igen som jag inte tyckt på flera år! Jag gick runt och tittade på folk och reflekterade över deras stil och plagg och funderade över vad det var som gjorde att de köpt och gillade just dem. Jag undrade vart de fått tag på dem och hur gamla och välanvända de var t.ex. Och det var faktiskt kul! I flera år hade jag knappt ens reagerat på andra människors kläder.

Och det här min vän, det är mitt tips till dig som är lite kläduttråkad. Köp kläder second hand helt enkelt. Det är faktiskt dökul. Och det funkar på riktigt. Deltagarna i F/ACT Movement har flera gånger sagt att de fått tillbaka kreativitet i kläder och stil i och med utmaningen med att köpa second hand. Man får en mer personlig stil med second handkläder och jag skulle vilja påstå att det är lättare att hitta något man verkligen gillar i en second handbutik. För vem bryr sig om trender och vad som är modernt egentligen? Och om du nu vill protestera och säga att second hand är sunkigt rekommenderar jag återigen att du lyssnar på första avsnittet av Återbrukspodden. Och om du har några dåliga ursäkter om att det inte går att hitta något begagnat för att du är för tjock, smal, lång, kort eller vad det nu kan vara så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg om hur man shoppar second hand som tjockis. Jag tänker att mina tips lär funka mer eller mindre även för smalisar, långisar och kortisar. Och om du älskar att shoppa mycket kläder bör du definitivt handla second hand eftersom miljöpåverkan är påtagligt mindre än om du shoppar nytt. Jag tror att second handshopping är för alla. Betänkligheter och ursäkter är bara dåliga undanflykter.

Poddtips: Återbrukspodden

Jag har upptäckt en ny podd, nämligen Återbrukspodden! Och nu snackar vi inte bara återbruk som i att göra ett bord av en kabeltrumma, utan att helt enkelt återanvända grejer. Alltså köpa second hand typ. Och den är riktigt bra! Sofia Thelfer, Malin Jensen och Maria Celin snackar ganska fritt om återbruk (utan pekpinnar) utifrån teman såsom affektionsvärde, jakt efter fynd, konsumtion osv. I varje avsnitt förklarar de även ett ord (typ vintage eller kuriosa) och presenterar en spaning. Och shit vad roliga de är! Det är lätt att skratta högt när man lyssnar! Det mesta pratas om med humor men ibland kommer de även in på lite mindre skrattretande ämnen, vilket också är bra. De har också intervjuat flera olika intressanta gäster och organisationer och företag såsom Kretsa och Vintagefabriken. Mycket spännande!

Och är det nu så att du mot förmodan, för annars undrar jag lite varför du läser min blogg, tycker att second hand och loppis är skitäckligt och aldrig någonsin skulle kunna tänka dig att handla något där, då tycker jag att du ska omedelbums lyssna på avsnitt 1 av Återbrukspodden. Det handlar nämligen om huruvida second hand är äckligt. De kommer givetvis fram till att det inte är så, och de har ju en podd om ämnet så de måste ju ha rätt! De berör för övrigt ämnet second handkläder flera gånger så kopplingen till hållbart mode är tydlig. Så, in och lyssna!

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!

Stil i P1

I fredags släpptes ett nytt avsnitt av radioprogrammet Stil som sänds i P1 men man kan ju också lyssna på det på nätet och i poddappar och grejer. Det var ett väldigt intressant avsnitt som handlar om framtiden för modet kan man säga. Och att vi inte kan fortsätta med omiljövänlig framställning av kläder, slit- och slängmentalitet och konsumtionshets är ju sedan gammalt. Detta avsnittet ligger verkligen i tiden!

I avsnittet intervjuas flera olika personer som på något sätt arbetar kreativt och innovativt kring mode. Avsnittet inleds med en intervju med Kerstin Neumüller som driver butiken Second Sunrise i Stockholm och som även har skrivit boken Lappat & Lagat som jag bloggat om tidigare. Senare i programmet intervjuas även Johanna Nilsson som driver bloggen och podden Slow Fashion och som även numera varit med och författat inte mindre än två böcker om hållbarhet. Och detta är är ju två av mina gurus inom hållbart mode! Intressanta och kloka saker som vanligt sa de. Tankar om hållbart mode behöver ju spridas i så många kanaler som möjligt. Om man lyssnar på avsnittet får man bl.a. höra om jeanskyrkogården på Second Sunrise och hur Johanna resonerar om underkläder.

I avsnittet intervjuas även tre studenter på Textilhögskolan i Borås som funderar över framtidens mode i samband med deras examenskollektioner. Dessutom intervjuas Nils-Krister Persson på Smart Textiles som också ligger under högskolan i Borås och som forskar om lite smartare plagg och textilier som t.ex. kan fungera som biosensorer eller hjälpa dövblinda att kommunicera. Väldigt high tech. Personligen är jag mer intresserad av hållbarhetsbiten av mode, såsom lappa och laga och ta fram mer miljövänliga material och så, men det går ju ändå hand i hand tänker jag. Hållbarhet är ju framtiden, om vi väljer att gå rätt väg. Och det hoppas jag att vi gör.

Vill du lyssna på avsnittet kan du göra det här.

Tre poddar om hållbart mode

Jag är en periodare vad gäller poddar. Ett tag kan jag fullkomligt plöja poddar och gilla allt med en podd. Tids nog tröttnar jag dock nästan alltid. Men här kommer tips på tre poddar som jag ännu inte tröttnat på, som dessutom handlar om just hållbart mode.

Ecofashionista är Sveriges första podd om hållbart mode som görs av Erika Kvarnlöf och Angelica Zetterström. Den finns hittills i 81 avsnitt och de hade som ambition att komma en gång i veckan från början, men nu kommer den lite då och då. Den handlar främst om de poddandes egna erfarenheter men innehåller även en del intervjuer med intressanta människor, bl.a. Alice Bah Kuhnke och Sellpys hållbarhetschef. Den här är min favorit av de tre som presenteras här.

Sustainable fashionistas finns i 41 avsnitt och har en lite annan take på hållbart mode. Bakom podden står Clara som har The Vashion blogg och Amina som har bloggen Sustainable Luxury. De började med en utmaning för 2018 där man kunde välja på kapselgarderob, veganskt eller luxury. De utmanade lyssnarna att välja en av utmaningarna samtidigt som de valde varsin. Läs mer om utmaningarna här. Mina tankar om veganskt mode kan man ju läsa här och jag är verkligen ingen luxurytyp så jag är nog inte riktigt i helt rätt målgrupp för den här podden. Men man kan lära sig en hel del  Podden ligger på is just nu men vi kan ju hoppas att den kommer tillbaka!

Den senaste av poddarna är Slow Fashion av Johanna Nilsson. Hon är inte direkt någon nybörjare inom hållbart mode och har även en blogg och skrivit en bok med samma namn. Den här podden bygger helt på intervjuer med personer som har olika koppling till hållbart mode och varje avsnitt har en gäst som samtalar om avsnittets tema och även en "mini-intervju" med någon annan. "Mini-intervjun" kan handla om något helt annat eller även det vara kopplat till temat. Det finns i dagsläget 14 avsnitt och avsnitten kommer ut säsongsvis. Ny säsong planeras i höst.

Det finns även flera andra hållbarhetspoddar där ute som inte har ett fokus på just kläder och mode men som har enstaka avsnitt om temat. Hållbarhetspodden, Steg för steg - inspiration för en hållbar livsstil, Klimatpodden och Miljöpodden är några exempel.

Shop like a man

Här kommer ytterligare ett klädhack från mig, ett det visade sig att jag är rätt bra på, och det är: shop like a man. Det är ett uttryck som är relativt nytt för mig. För några veckor sedan när jag lyssnade på podden Slow fashion (har du inte lyssnat på den ännu bör du göra det) där detta uttryck dök upp. Och det betyder helt enkelt att man köper flera av samma plagg. Jag vet inte hur vedertaget det är, men jag tyckte i alla fall att det var ett lysande uttryck!

Nu ska man inte blanda ihop att shoppa som en karl med att överkonsumera. Det sägs väl förvisso i allmänhet att det är personer med snippa som gillar att shoppa men jag kan vittna om sådana med snopp som är rätt bra på att överkonsumera. Kablar t.ex. som det främst handlar om här hemma. Men nej, detta handlar inte om att man köper lots of lots av kläder, utan snarare om att när man hittat ett plagg man verkligen gillar så ska man köpa flera av samma. På så sätt är det garanterat att man har kläder i sin garderob som man verkligen gillar och trivs i. Då kan man ha den typen av plagg längre också, eftersom man sliter på båda och kan ha dem längre. Jag insåg att jag har åtta plagg som jag har köpt flera exakt likadana av, förutom baslinnen och leggings och sånt då. Och att köpa samma plagg fast i olika färgställningar räknas också.

Det kan vara en idé att köpa olika storlekar med. Som den här favoritklänningen som jag fyndade på en tjockisloppis 2014. När jag själv arrangerade tjockisloppis nu för ett par månader sedan hittade jag en till fast lite större. Jag köpte den med. Jag kan fortfarande ha den mindre, men den här är utmärkt för de dagarna när man inte känner sig så perky. Vad har du shoppat som en karl?

Returer

Är du en sådan som köper kläder via nätet? Brukar du beställa några olika storlekar, prova i lugn och ro och sedan skicka tillbaka det som inte passar? Då bör du genast sluta med det!

Både podden Ecofashionista och tidningen Råd & Rön har uppmärksammat detta på sistone. Jag hade ingen aning om detta iallafall.

Personligen brukar jag inte köpa kläder på postorder. Det är typ helt omöjligt för mig som har en kropp där varenda kroppsdel har en egen storlek. Det är flera år sedan jag köpte något plagg på nätet sist och under mina år har jag knappt skickat tillbaka något. Så mycket meck. I den här artikeln i Råd & Rön avslöjas dock att när vi skickar tillbaka kläder måste de oftast ångas, kanske tvättas, vikas och packas om i en ny jäkla påse och då kan man inte göra det i Sverige utan då måste det göras i ett låglöneland som Polen eller Estland! Tidigare har till och med kläder skickats så långt som till Asien! Helt galet! Det skär dessutom i mig att Estland anses vara ett låglöneland men det är en parentes. Men alltså, detta innebär ju ökade utsläpp av växthusgaser, ökad vattenåtgång, mikroplaster från lastbilarna och massa andra hemskheter! En femtedel av alla kläder vi köper skickas tillbaka, bara för att vi skaffat oss den vanan! Personligen tycker jag att det inte ska vara avgiftsfritt med returer, som det var på en gamla goda tiden. Så dags att sluta upp med detta provrumsbeteende och ta lite ansvar.

Skarpögda kan för övrigt se vad för podd jag lyssnar på just nu.

Metall

Jag var inte bara på Sy(garn)festivalen i helgen utan även på bokmässan. Där köpte jag två HBTQ-relaterade böcker och den här. En bok om metall, hantverk och arkeologi. Den liksom talade till mig. Eller skrek rättare sagt. Jag köpte den från Hemslöjdens förlag och den är jättefin. Misstänker att jag kommer läsa den från pärm till pärm. Hade en period, när jag löste textil på folkhögskolan, när jag läste massa hantverksböcker. Inte beskrivningar och mönster och så, utan faktadelarna, och det var sjukt intressant. Får nog bli en sån period till. Får försöka hinna med både det och att titta på gays på youtube. Och jobba heltid. Och sticka. Och så vidare.

Jag köpte alltså inget garnrelaterat alls på bokmässan, men var ändå med om en garnrelaterad händelse. En stickpodd, dvs Rätt avigt, sände nämligen live från mässan. Jag och kollegan kikade förbi. Dock håller jag med kollegan som påpekade att de inte är trovärdiga som stickpodd, när de inte har ett enda handstickat plagg på sig själva. Och ingen stickning hade ni med er heller. Sorry jejer, det må låta lite kaxigt, men så är det? Hur an man stickpodda offentligt utan nån sorts synlig indikation på stickning? Jag tycker så i alla fall. Så nu har jag sagt det.

Svenska podradiopriset

 

Jag tycker att alla ska gå in och rösta i Svenska podradiopriset och rösta på Stickpodden eftersom det ju är Sveriges bästa podcast! I två kategorier är de nominerade, dvs. Bästa livsstil och Sveriges bästa podcast. Så in och rösta!

Jag gillar: #23 Ravelry

Jag älskar Ravelry! Det är världens bästa community för garnnördar. Jag har flera vänner och bekanta som jag fått till att skaffa ett ravelrykonto som sedan inte alls använt det och det förstår jag inte riktigt. För det är alldeles lysande! Det finns fina mönster en masse att sticka, virka eller kroka där ute som antingen bara är att ladda hem eller så får man betala en slant för dem. Man kan surfa in på olika garner, och inspireras av vad andra gjort med de där ångestnystanen man har hemma t.ex. Man kan dregla över fantastiska projekt som andra gjort och inspireras av allt fint som finns att se i olika grupper exempelvis. Och så finns det både forumfunktion och chatfunktion i olika grupper. Stickpodden har exempelvis en egen ravelrygrupp, och det är ju där den nya stickklubben jag var och träffade i förra veckan skapades. Så fega inte nu, har du inte redan ett konto på Ravelry finns all anledning att skaffa det. Har du däremot redan ett konto du sällan eller aldrig använder så loggar du in nu och surfar runt och kikar lite. Hälsa på mig till exempel. Canonball heter jag. Och känner du att du behöver en nybörjarkurs i Ravelry och lite mer peppning innan du sätter igång så finns ju det med. Stickpodden har pratat om Ravelry i ett avsnitt. Det hittar du här.

Jag gillar: #20 Stickgraffiti

I senaste Stickpodden pratade de om stickgraffiti. Det var väldigt inspirerande. Jag gillar stickgraffiti. Så länge de inte blir farligt och stör trafiken eller förstör kulturföremål. Men det gör det väldigt sällan. Fula bänkar, räcken och stolpar blir ju bara finare av lite garn i alla möjliga färger. På bilden ses mitt favoritgraffiti. En dag när jag passerade Stadsbiblioteket här i Göteborg hade Karin Boye fått en tröja. Och den var så fin! Hennes armar är gjutna mot kroppen men konstnären/mjukvandalen/stickaren/ hade ändå lyckats få till tröjan så att det ser ut som riktiga ärmar. Så fin! Jag fotade tyvärr inte den, men det gjorde andra som tur var. Jag lyckades hitta mer än en bild av Karin i den fina tröjan på nätet. Och hur kan man bli annat än glad av sådant här? Jag har sett väldigt lite stickgraffiti här i Göteborg. Karin har ibland haft lite kläder på sig, men annars kan jag inte komma på något. Jag har nog sett väldigt lite stickgraffiti live över huvud taget. Jag har sett ett instickat räcke i Kinna, men det är allt jag kan komma på. Men någon stickgraffiti borde det väl finnas/ha funnits här i Göteborg? Någon som vet något? Stickgraffiti är inte heller något jag ägnat mig åt själv. Förrän nu. Mer säger jag inte :)

Vill man inspireras av stickgraffiti kan jag tipsa om Stickpoddens/Stickklubbens blogg och specifikt det här inlägget där de länkar till flera inspirerande sidor om stickgraffiti.