Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Det här med Halloween

Alltså, jag är inte en fantast av Halloween. Det är myisgt, pumpor är fina, jag gillar både skelett och vampyrer och sånt förvisso. Helt ok liksom, men jag har nog bara varit på en enda Halloweenfest vad jag kan komma på. För sisådär sex år sedan var jag faktiskt på en lite större Halloweenfest utklädd till Amy Dyer i In The Flesh. Fast med smink. Ni som fattar fattar. Det var en nödläåsning pga att vi bestämde oss sent. Det finns inga bilder som förevigat detta. Det var inte särskilt klockrent men jag tog i alla fall både en klänning och en tyllkjol jag hade hemma sedan tidigare. Inget var nyköpt. 

Och hör här nu. Ska du  på Halloweenfest, idag eller nästa helg, eller något annat år: köpt inte nåt jäkla plastbös från typ Buttericks! Såna utklädningskläder är riktig skräp och håller antagligen inte mer än en kväll, och överprisade är de också! Jag gissar mig till att typ 90% av alla dessa plastutstyrslar, sexig sjuksköterska och så vidare, hamnar i soporna sedan. Och det ska inte kläder göra, ens om det är plast! Det enda rimliga är att inte köpa sånt skräp från början. Vad jag kan komma på har jag aldrig köpt några nyproducerade plagg till någon form av maskeradutstyrsel. Second hand däremot, det vet jag att jag har köpt.

Jag gillar temafest. Jag kan tycka att det är kul att klä mig enligt tema, men maskerad och att klä ut mig till sexy kitten och sånt, det har nog aldrig varit min grej. Jag brukar istället försöka ta något jag redan har hemma, eventuellt göra om och i så fall komplettera med second handplagg. När jag var ung och viril arkeologistudent hade vi en tradition att ha en insparksfest varje termin där B-kursarna sparkade in A-kursarna. Det kunde vara spacetema, westerntema osv. Jag minns särskilt västkusttemat där jag var räköga och hade målat en svart cirkel på en blå t-shirt med textilfärg. T-shirten hade jag sedn innan. När det var pirattema hade jag köpt en svart långärmad t-shirt och en något blekt mössa på Myrorna. Kombinerat med svarta byxor jag redan hade och en påtad stubin min kompis gjort åt mig var jag kanonkula, obviously. Ja ok, kanonkulor har inte stubiner men det funkade ändå. Både tröjan och mössan använde jag i flera år efteråt. Skitbra. Inga bilder finns här heller. Eller, jag har inga i alla fall. Lika bra det kanske. 

[foto Cicci Leppänen]

Vad det däremot finns bild på är när ett par kompisar hade fest med temat att man skulle klä ut sig till sin favoritkaraktär från en tv-serie. Är det tydligt att jag var Abby i NCIS eller? Just då var jag lite besatt av henne och hennes gothiga stil. Byxorna, ett par riktigt gothiga sådana med kedjor och sånt hade jag sedan innan, köpta på Shock. T-shirten var en barn-t-shirt från Sjöfartsmuseets shop, som jag dessutom använde flitigt på de barnkalas jag gjorde där, och rocken hade jag lånat av en kollega på Stadsmuseet. Jag kan eventuellt ha köpt halsbandet nytt men armbandet hade jag sedan innan. Det som inte var super ur hållbarhetssynpunkt var väl den svart hårfärgen. Två sprayflaskor gick det åt och det täckte inte riktigt ändå. Men snygg var jag ju!

Min kompis Cicci har haft några episka temafester genom åren. När det var mustaschfest var jag Mustaschmannen, en karaktär från stället vi dansade på, med danskläder jag redan ägde och lite tovat spill från folkhögskoletiden som mustasch. Bra användning av material. Och jag kan avslöja att det går alldeles utmärkt att använda samma kläder vid flera tillfällen. 80-tal är ett populärt tema och jag har använt exakt samma outfit på hemmafest, som på personalfest på Stadsmuseet som på 80-talsklubben Safety Dance. Så vill jag passa på att be om ursäkt till dem som inte gett sitt samtycke till att läggas ut på bild så här på min blogg. Men bilderna är ju så fina!

Med detta vill jag då säga till er som får för er att köpa massa töntiga och kassa maskeraddräkter på skämtbutiker osv: låt bli det! Försök skapa en kostym av det ni har i garderoben istället. Det finns säkert något! Förstör inte fullt fungerande kläder genom att stoppa ut någon dockarm ur magen eller något, om du inte tänkt använda just den kostymen flera gånger igen. För det är faktiskt helt ok att använda samma maskeraddräkt flera gånger. Om du behöver komplettera med något, välj second hand och välj något du kan använda fler gånger, även till vardags. Engångskläder är inget vi ska ägna oss åt! Och vill du ha lite tips på vettiga och hållbara Halloweenklädslar? Lyssna på avsnitt 9 av Hållbar Stil. Där har de en hel lång lista på hur man kan klä sig till Halloween, enbart i vintage. Det är hållbarhet det!

Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Lite lappteknik

Jag börjar med en liten anekdot. Jag hade en kollega en gång som fick för sig att vi skulle rensa ut massa tyg hen inte tyckte var snyggt. Det var mycket småmönstrat, alltså typiskt bra för lappteknik. Jag påpekade att vi visst kunde behålla tygerna eftersom man kunde ha dem just till denna ädla teknik. När jag påpekat det ett antal gånger frågade hen: "Gillar du lappteknik eller nåt eller?", typ. Tro fasen att jag gör det! Vem gör väl inte det? Tyvärr har jag inte supermycket kläder i just lappteknik dock. Jag har lite loppisgrejer i tekniken, som t.ex. någon grytlapp och ett supersnyggt lapptäcke som ligger i "hundfönstret", alltså burspråket där byrackan ligger och skäller om dagarna. Men kläder i lappteknik, varför har jag inte det?

Eller jo, ett och annat plagg har jag väl ändå. Den här kjolen är ett riktigt mästerverk faktiskt. Jag skulle vara hippie på en tillställning en gång (inget problem för mig tydligen enligt förra inlägget) och dikterade för mamma hur kjolen skulle se ut som hon fick sy åt mig. Tygerna valde jag bland hennes rester och stuvbitar. Som lappteknik påbjuder. Visst är den helt fantastisk? Och jättemycket för liten. Jag har den dock i källaren fortfarande. Jag kan ju inte göra mig av med den. Inte när mamma sytt den. Och jag minns att hon tyckte den var rolig att sy! Synd att den inte blir använd dock så jag kanske lånar ut den till någon.

Och apropå för små kjolar så har jag den här med. Jag köpte den på Myrorna på Järntorget för kanske tre år sedan, trots att den var för liten. Men. Jag är ändå slöjdlärare. Det kan ändå vara befogat att köpa riktigt bra textilhantverk, t.ex. i återbruk, för att ha som inspiration eller så. Så, en lite för liten kjol sydd av slipsar, helt ok att ha i sin ägo va? Hade jag haft plats hade jag fan samlat på kläder seriöst och haft dom på väggen alltså... Och lappteknik, det är det ju ändå! Om än med slipsar istället för resttyger. 

Ja, jag gillar lappteknik. På riktigt. Det är snyggt och jäkligt bra ur miljösynpunkt. Tekniken uppstod för att ta tillvara på allt tyg som ju faktiskt var väldigt dyrbart förr. Vår miljö är dyrbar nu så det liggerju definitivt i tiden. Jag älskar långskjortorna och jeansen i återbruk som Remake STHLM gör. Redesign på Kupan i Åmål gör helt fantastiska kreationer, t.ex. min anorak jag köpte i somras. Det finns massor med fantastiska kreatörer där ute som använder gamla textilier och loppismaterial till olika kläder. Det blir ju på ett eller annat sätt ofta lappteknik av det hela när man syr ihop olika delar för att det ska bli ett större stycke. Skitfint helt enkelt. Och till och med lite större och snajsigare märken sysslar med lappteknik ibland. Rodebjer har t.ex. sålt jeans ihopsydda av lappar. Fast jag tycker ju bättre om Remakes variant då.

Så idag var det faktiskt en elev som gjorde mig uppmärksam på att min fantastiska träningsoverallsjacka köpt på Lindra i Gårdsten i våras, ja den är ju faktiskt gjord i någon form av lappteknik! Riktigt schysst sådan också. Det är kanske lätt hänt att tänka att lappteknik är lite mossigt, och fattigmansteknik, men jäklar vad schysst det är ändå! Det kan aldrig bli fel med lappteknik. Fram för lapptekniken! Och så var det visst nåt mer jag måste komplettera min garderob med... Mer plagg i lappteknik alltså! I vintage. Helst.

Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Det här med att bära svart

Igår var jag på begravning. Jag hade helsvart. Det stod ingenting på begravningssidan att man skulle ha det så jag safeade. Jag kände mig både fin och bekväm i kläderna så, men helsvart är inte riktigt min grej. Längre ska jag påpeka. För ungefär 15 år sedan kunde jag gå i helsvart ganska mycket. På den tiden jag var student och hängde med arkeologer och svartrockare. Idag blir det inte så mycket svart. Visst kan jag ha en svart kofta, kjol eller ett par svart leggings. Bottenfärgen i ett plagg kan också vara svart. Jag gillar svart men att vara helsvart är lite trist tycker jag. 

Varför har vi svart på begravningar egentligen. Tydligen var det på 1700-talet som svart slog igenom som sorgens färg och blev brukligt på begravningar. Hos överklassen i alla fall. Mindre välbeställda människor fick ha mörkt och sorgebindel istället. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av ett bröllopsfoto från 1800-talet där bruden bar svart. Mamma förklarade för mig att man hade en svart finklänning (eller blus och kjol egentligen, tvådelad klänning) som man använde både när man gifte sig och i kyrkan och andra viktiga tillställningar. Om man var vanlig dödlig bonde i alla fall. Logiskt faktiskt. Man hade så klart inte råd att skaffa massa nya kläder till bröllop, begravningar och dop och sånt. 

Och nu är vi lite inne på det väsentliga här. Det är rätt orimligt att man ska behöva köpa nya kläder för en begravning, bara för att man snöar in på att det ska vara svart. Det skulle aldrig falla mig in. Inte idag i alla fall. För några år sedan hade det kunnat hända. Jag har en del svart hemma och komponerade ihop en bra kombo för mig. Jag hade en kimono jag köpt på Lindra på Wieselgrensplatsen över en av mina karmaklänningar från Monki. Jag tyckte det kändes lite kort så jag drog på mig en kjol under som jag köpt på Smyrna och använde ett par leggings jag köpt på Sellpy. Strumporna är från Myrorna Järntorget och skorna, ett par gamla Dr Martens, har jag fått av en kompis. Jag hade örhängen jag gjort själv, armband från Blizdesign jag haft i flera år och ett halsband från JohannaN jag köpt i Circle of clothes på facebook. Det gick för övrigt sönder någon timme innan begravningen så jag fick låna en tång på Myrorna och laga det. Väskan lånade jag av en kollega. Jag har bara handväskor i oranget och neongult. Snyggt absolut men inte så himla diskret om man nu vill vara det.

Det här med svart på begravningar är nog rätt djupt rotat i oss. Men är det så nödvändigt egentligen? Kollar man på olika begravningsbyråars hemsida och andra vett och etikettsidor står det att man ska klä upp sig fint i dova och mörka färger traditionellt. Förutom svart funkar mörkblått och mörkgrått. Det står också att det blir mer och mer vanligt att ha på sig ljusa kläder på en begravning för att hylla livet. Ja det är ju fint. Ibland har den avlidna önskemål och man vet kanske hur traditionell den avlidna var. Det ska man ju så klart respektera. Personligen tycker jag dock att man själv ska känna sig bekväm i det man har på sig. Man ska inte behöva känna sig utklädd eller obekväm och inte behöva känna någon stress över att behöva ta sig ut och köpa nytt. Detta gäller även bröllop, stora fester osv. Ta det du har hemma istället! Något du gillar! Det är ingen som tackar dig för att du går ut och köper nytt och stressar upp dig på kuppen.

Det kommer inte på fråga att jag köper något nyproducerat till någon form av tillställning. Och inte heller något nytt för mig. Jag tänker att jag lika gärna kan ta något jag redan har hemma. För kläder, det har jag ju! Gången innan jag var på begravning ville jag ha en brun klänning. Det var det jag kände för då. Det var i januari och mycket kallare och jag kände för en mer rejäl klänning. Den här är från Gudrun Sjödén och jag har köpt den i en facebookgrupp och sytt om den lite. Både den och de kläderna jag använde igår har använts vid flera tillfällen tidigare av mig. Jag använde dessutom samma skor och strumpor i januari som igår. De funkar bra. Den gången lånade jag handväska av min svägerska. Jag har så många runt mig som har små svarta väskor att jag definitivt inte behöver skaffa mig någon egen. Men hur mycket jag än gillar min bruna klänning och min svarta komposition jag använde igår kan jag inte komma ifrån att jag, om jag ska klä upp mig, använder mer färg och mönstrat. Det här med att man måste vara korrekt och avskalad, vad är grejen med det egentligen? Hade det skadat om jag haft färgglatt och crazy på mig igår? Antagligen inte. Jag tycker vi ska våga lite mer och ha lite mer glatt på begravning och skippa det där med svart. Om vi vill. Jag vill i alla fall. Vill du?

Svart är för övrigt en skitdålig färg ur miljösynpunkt. Det råkar vara den svåraste färgen att få till och dessutom den mest miljöfarliga färgen. Det är ytterligare en anledning till att jag inte tycker att man ska behöva springa ut och köpa nya svarta plagg till en begravning. Men det där med svart och miljön får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Köp mer trasigt!

Ja, ni hörde, eller läste egentligen, mig rätt. Här kommer ett tips från coachen. En bra idé är faktiskt att köpa trasigt på loppis. Jag ska berätta varför. Och då vill jag först återkomma till den gamla klassikern: alla kan sy! Har du gått i svensk skola har du haft slöjd och alltså kan du sy. Om inte någon haft totalt undermålig slöjd i skolan är sömnadskunskaperna befintliga och då går det mesta att fixa. Och har man inte de där baskunskaperna inom sömnad på grund av inte gått i skola i Sverige (eller övriga Norden eller Baltikum) kan man faktiskt lära sig att sy. Om man vill. Så fick jag det sagt. Igen.

Det här skulle nog få en hel del att rynka lite på näsan och inte bli så pepp av. Jag ser något helt annat faktiskt! Jag ser potential. Jag ser ett par vintagebyxor av god kvalitet som bara gått upp lite i sömmen. Jag ser en enkel lagning medelst maskin och så har man ett par skitbra och snygga manchesterbyxor. Ja, jag vet att bilden är kass men ni fattar principen. Att sy ihop en söm som gått upp är bland det enklaste man kan göra. Om man har symaskin. Men det går ju att göra det för hand med. Så klart.

Att ett och annat hål slinker förbi i sorteringen är inga konstigheter egentligen. Det är svårt att se allt. De större organisationerna får in enorma mängden som ska sorteras så jag kan bara tänka mig att det är ett pressat schema. Det händer då och då att jag hittar ett plagg second hand som är lite trasigt. Gillar jag det hindrar det inte mig alls att köpa det. Jag tycker också att det är helt ok att påpeka det och standard är då att ett avdrag görs. Vissa butiker har 20% som policy men ibland blir det mer. Eftersom jag har lite koll på saker kan jag också argumentera för om jag tycker det bör dras av mer, om plagget faktiskt är av lite kass kvalitet och kanske kommer behöva lagas igen. Jag brukar inte bli ifrågasatt. Jag är inte snål, det går ju till en god sak, men jag resonerar som så att hade skadan uppmärksammats av sorterarna hade plagget nog rensats ut och antagligen bränts. Då kan ett avdrag vara rätt gentilt för att jag ska tycka det är värt att laga. Som shortsen ovan. Ovan är ett stort hål och under är inget hål. Det tog kanske två minuter att laga. 

Syns det när jag har dem på mig? Nej, så klart. Shortsen kostade mig 20 kr på BjörkåFrihet och de är assköna. För mig var det jäkligt värt att köpa dem och laga. För visst är det bättre att de blir lagade och får användas vidare av mig än att de bränns? Jag tycker min matchning är lite fulsnygg dessutom. Det matchar ju nästan men ändå inte riktigt. Sånt som jag gillar. Jag har köpt en hel del trikåplagg med småhål som är en enkel biff att laga och en och annan skavank stör inte mig. Och det är ju helt ok att lagningar syns. Att laga sina kläder är något att vara stolt över!

Och apropå lagningar har jag faktiskt för en gångs skull kommit på en lysande idé om jag får säga det själv!Jag blir så avis på alla andras smarta idéer men nu är det faktiskt jag som kommit på nåt. Jag fnular lite på den fortfarande och får berätta vidare en annan gång, men det har med lagningar att göra kan jag säga! Jag ber om att få återkomma.