Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

I love 90-tal!

Japp, så är det. På mer än ett sätt faktiskt. Jag är född under första halvan av 80-talet så jag minns 90-talet väl. Även om jag brukar säga att jag inte gillade att vara barn så var det väl ändå det glada 90-talet på ett sätt. Min tidiga tonårstid var då med. Och den gillade jag, även om den var sjukt jobbig. Så, what's not to like? Musiken, tv-programmen, humorn! Vem blir inte nostalgisk av Barbie girl och Skilda Världar? Min partner hade faktiskt ett tag en 90-talsklubb som jag älskade mycket mer än 80-talsklubben han fortfarande har kvar. På sätt och vis. Det är ju ändå pandemi. Men, jag älskar kort och gott 90-talet!

Jag älskar även 90-talskläder! Jag gillar 80-talskläder med och ibland kan det vara svårt att skilja på dem. Talen flyter ju ändå ihop. Men, låt oss fokusera på 90-talet här. Och det jag symboliserar med 90-talet. Som den här vindjackan. I love it! Jag köpte den i våras på Lindra i Gårdsten och den kostade bara 60 spänn. Nu råkar 90-tal vara ganska poppis just nu men det gäller ju att hitta sin guldklimpar. Den här kan vara 80- eller 90-tal men den känns väldigt 90 för mig. Perfekt till blommig kjol! Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, linnet från en second hand i Tallinn, leotoppen under från Myrorna Järntorget och sneakersen är från Sellpy.

I Tallinn kan man förresten hitta en hel del 90-tal på second handbutikerna. De gillar vintage där. Eller, det var så 2019 i alla fall, när jag var där senast. Och sommaren 2019 hittade jag den här pärlan! Det är egentligen en klänning tror jag men jag har den som öppen kaftan. Stängd blir den lite i tightaste laget för mig. Och jag tycker den är så snygg! Nån sorts typ 90-talsbatik som lika gärna hade kunnat vara tyget på en sarong. Och vem gillar inte 90-talets saronger? Jag hade tur den dagen då allt i butiken kostade 1.5 euro! Men jag hade köpt den om den kostat 11 euro med, som det stod på prislappen. Jag tyckte den funkade fint ihop med leoklänningen Kind of köpt till mig! Skorna har jag fått av en kompis och örhängena är från Pow Studio, men jag har köpt dem begagnat på facebook.

Sen har jag ju min lilla 90-talssamling med. De stickade tröjorna med härlig myskaraktär. Den här är min senaste i samlingen från i våras. Jag blev väldigt glad när jag hittade den på Smyrna second hand. Den här har lite grövre garn än mina andra och den var i stort sett i nyskick. Men, kläder hade ju en helt annat kvalitet på den tiden så det är inte så konstigt att den är i toppskick. Och det är det här som är det fina med 90-talskläder enligt mig! Pga att modet var så oversize och löst och ledigt på 90-talet kan till och med jag hitta vintage som passar! Det är ju en bra bonus för mig som 90-tals-lover. Jag tycker alla årtionden har sin charm och älskar 60- och 70-talsmode med men det är nåt speciellt med 90-talet. Många i min generation har sagt att de tycker det är lite "close to home" men det är inget bekymmer för mig! Kjolen på bilden är från en tjockisloppis och strumporna är från Myrorna Järntorget, de med. 

Man kan ju säga att jag var väldigt nöjd med det rymliga 90-talet när jag hittade den här bomberjackan i rayon hos Retrosagan på instagram i förra veckan! Vindjackan ovan är storlek 38/40 och den här färgbomben är storlek L. Båda passar fint. Och den här var definitivt för fantastisk för att låta passera! 200 spänn fick jag ge för den och det kändes så sjukt värt för det här härliga plagget! Den kan ju lyfta vilken outfit som helst känner jag. Jag fick hem den i torsdags och bestämde mig raskt för att ta bort axelvaddarna. Och det var ju enkelt ordnat med en sprätkniv, nåloch tråd. Vid axelvaddarna går ändå min 90-talsgräns! Till färgbomben, som ibland kan kännas lite clownig (jag är dock rädd för clowner), har jag en klänning från samma tjockisloppis som den gråa kjolen, Adidas-sneakers från Circle of clothes och örhängen från Kajsaellen. 

Sen är det ju det här med att gå utanför lådan med. Jag har tidigare proklamerat att jag tycker herravdelningen på second hand är en bra grej. Det här tror jag är en herrpyjamas och jag tror att den är 90-tal. Jag vet i vart fall att den är från Resteröds och att den är tillverkad i Sverige. Det står nämligen i den. Bara en sån sak! Anledningen till att jag tror den är 90-tal är bomullskvaliteten. Det görs knappt sådana bra bomullskläder längre. Och även om det är en pyjamas tycker jag att den funkar finfint att ha även dagtid. Som ett set. Det är verkligen värt att kolla igenom alla avdelningar i second handbutikerna för man kan hitta sådana här pärlor! Jag hittade den i somras på min lokala Kyrkbytorgets second hand. Den kostade 52.50, eftersom det var 25% på allt just den dagen. Den är verkligen fabulös!

Jag har som sagt några tröjor till och en hel del hemsydda loppisfynd jag misstänker kan vara 90-tal. Hemsytt över lag är ju trevligt också. Men som sagt, kvaliteten, rymligheten, färgerna, printsen, snitten... Jag gillar 90-tal så mycket! Jag hoppas på mer i min garderob. 90-talskläderna känns så mycket mer värda att ha och använda än krafs från snabbmodekedjorna! De har ju ändå överlevt tills idag och då ska de få vara kvar ett tag till!

Kaftanklanen

Det är väl ingen som missat att det är sketvarmt? Då vill jag verkligen slå ett slag för kaftanen! Jag snöade in på kaftaner för ett par år sedan och det har hunnit bli en liten samling sedan dess. När är är så här varmt är det det mest perfekta plagget att toffla runt i anser jag eftersom jag inte är typen som gillar avklätt och klär mig i bikini i hemmet bara för att det är varmt. Nä, ve och fasa! Kaftan i schysst material som böljar runt benen tack! Och det finns en hel del att fynda på andrahandsmarknaden. Här kommer en kavalkad av mina pärlor!

Den här, min första, är från Monki och köpt i en facebookgrupp för ett par hundralappar. Det som är bra med kaftaner är att de har rätt fri passform och kan passa både den trinda som den smala och den här är i storlek xs/s. Den funkar både till vardags och fest, eller vad säger du? 100% viskos och både skön och smickrande! En av mina favoriter.

Apropå Monki så har jag även den här enormt populära modellen i polyester från dem. Ja du läste rätt, polyester! Ett av få polyesterplagg jag har och just det här plagget funkar faktiskt i plast. Den finns i många olika prints men just den här gula känns särskilt poppis och gult är ju min favoritfärg så... Den har ett par knappar framtill och känns också lite festlig tycker jag. Jag köpte den rätt dyrt på Sellpy men det var det värt! Den är väldigt attraktiv på andrahandsmarknaden har jag märkt!

Och när vi ändå avhandlar Monki får jag även visa denna pärla! Jag är väldigt förtjust i öppna kaftaner som bara är att dra på sig och den här är i ett väldigt fräsigt print om du frågar mig! Jag har köpt den av min personal clothing dealer för en hundring och den har ett finfint fall och en ganska rejäl viskos där modellen matchar bra. Jag hade lätt kunnat tänka mig fler plagg i det printet!

Slut på Monki och på med småskaligt. Jag har flera småskaliga favoriter även i kaftangenren som jag köpt nyproducerade direkt av designern. Den här är dock också köpt "begagnad" i en facebookgrupp. Ja, den var oanvänd så, "begagnad". Den är från Dots'n'Bows och har också knappar. Den kallas för "kaftan med fall" på hemsidan och är i en ganska klassisk kaftanmodell som blivit väldigt populär på sistone har jag spanat på insta. Det här kan vara det dyraste andrahandsplagget jag köpt men hur fin är den inte? Tung härlig viskos och jag lyckades krympa den till lagom längd med en maskintvätt. Det är skills!

Sist, och minst i tygåtgång, i denna kavalkad är min vintagepärla från Tallinn 2019. Vintage för att den garanterat är 90-tal och det räknas som vintage. Kanske är det en klänning men jag vill ha den som öppen kaftan. Visst är den snygg! Den kostade mig 15 spänn och jag gillar den väldigt mycket! Fattas bara annat!

Annars har det blivit väldigt poppis att sy kaftaner av gamla påslakan har jag märkt. Kanske ger jag mig på det i sommar men då blir det nog en modell med en liten riktig ärm som trean och femman här. Jag trivs bäst i det har jag märkt. Kaftan is the shit, funkar på allt och alla och vem vill ha åtsittande och smått när det är sketvarmt ute? Inte jag i alla fall!

Det våras för vintage

Jag har faktiskt börjat snegla mer och mer mot vintage det senaste. I tonåren använde jag mycket vintage. Jag både köpte på second hand och använde min mammas gamla kläder. Det var nästan uteslutande 70-tal på den tiden. På den tiden var det väl dessutom så att det var mest vintage som fanns i second handbutikerna. Idag kan man hitta senaste mode överallt. Man kan till och med hitta exakt samma plagg som fortfarande hänger på H&M, Kappahl och Monki, knappt använda. Det har blivit lite tokigt känner jag. Kläder är inte engångsartiklar utan tanken är ju att man ska använda dem länge och väl. Det är min syn på kläder i alla fall.

Jag är inte ensam om den här tanken, jag vet att det är flera influencers (som om jag skulle vara någon) sneglar mer och mer åt vintage och har börjat se det ovettiga i att nya kläder skänks bort efter bara några veckor och ett par användningar. Jag har också köpt säsongskläder i andra hand. H&M-klänningen från förra året t.ex. var oanvänd och dessutom förra sommarens snackis. Det är ju inte så hållbart att det är nya oanvända kläder som hänger i second handbutikerna. Då blir det ju snarare som en outlet. Vintagekläder är verkligen en helt annan grej än det nya böset som produceras nu. Kläder med några tiotal år på nacken har en helt annan kvalitet än nutidens. Och jag har gjort en del finfina loppisfynd det senaste.

En stor favorit är den här vindjackan från tidigt 90-tal om jag får gissa. Eller kan den vara 80-tal till och med? Den är i 100% förhatlig polyester men det ska ju sådana här ha och jag gillar den verkligen! Jag hade en jätteschysst Adidasjacka jag köpte på Tradera för lite mer än 10 år sedan som jag brukade matcha med den här kjolen och och få en del kommentarer om att det var en konstig kombination. Vadå konstig? Blommig kjol och vindjacka är väl det bästa? Jag hittade den på Linda i Gårdsten för några veckor sedan och den kostade så mycket som 60 kr. Kjolen har jag haft i mer än 10 år. Den är lagad och sliten men super!

Som tydligt var när jag visade mina samlingströjor för ett tag sedan är att det främst är 90-tal som hamnar i min garderob numera. Det beror på flera orsaker. Dels tycker jag att 90-tal är väldigt fräsigt just nu! Allt kommer tillbaka och för mig var 90-talet en hit. Jag som växte upp under 90-talet känner väldig nostalgi kring kläderna och musiken inte minst. Dessutom var modet rätt lagom oversize då vilket gör att det blir mer fri passform som passar mig. Mycket vintage är väldigt smått (alla dessa minimidjor på 70-talet alltså) så det är rätt svårt för mig att hitta vintage som passar. Då är 90-tal bra och den här slipovern, för det heter det ju, kallade på mig. Jag trodde nog inte att jag skulle bära slipover igen men den är rätt fräsig va? Denna köpte jag på Lindra på Wieselgrensplatsen och den kostade så mycket som 50 kr. Till den har jag dessutom min mest använda kjol som jag tagit på en klädbytardag.

Och apropå kjolar så har jag en rejäl fäbless för ananasar nu så den här kjolen fick inte slinka mig ur fingrarna. Den är också i polyester, som mycket vintage ändå är, men när det gäller en kjol tycker jag det är helt ok. Kanske att den är lite lång? Men den får nog vara så. Jag vill ju inte ta bort några ananasar. Ju fler desto bättre! Jag köpte den i en facebookgrupp för 60 spänn. Jag gillar den! 80-tal va?

Tur att all vintage inte är polyester i alla fall. När synteten kom blev det ju rätt snabbt populärt. Det var ju nytt, slitstarkt och behövde inte strykas. Det finns ju klart bra saker med polyester och annan syntet men för mig finns det inget som går upp emot riktigt stadig och kraftig bomull. Fattar ni hur glad jag blev när min kollega skulle rensa ut den här pärlan och jag fick den?! Ska det vara rosa ska det vara den här sortens rosa tycker jag och den sitter perfekt på mig! Kul med något som inte är lite äldre dessutom och den här är made in Sweden! Jag börjar känna hoppet öka om en mycket större vintagegarderob för mig när jag fick denna. Den är i storlek 48 och i ett väldigt fint skick! Jag får återkomma med den på för övrigt. 

Varför ska man handla vintage då? Ja alltså, om man tänker i banorna att man ska använda det som redan finns ska man använda vintage. Kan det bli så mycket bättre än att förlänga livslängden på ett plagg som redan har funnits i 40 år? Vi får återkomma till det faktum att 80% av plaggets klimatpåverkan sker under tillverkningsprocessen och du kan köpa 197 stycken begagnade jeans innan du är upp i samma klimatutsläpp som för ett par nyproducerade. Ju längre bak vi rotar desto bättre kanske? Ja, det lär ju ligga mängder med schyssta vintagekläder i lådor på vindar och i källarförråd som bara vill ut och röra på sig. Och så kvaliteten då. Kläder är i mycket sämre kvalitet idag än vad de var för bara 10 år sedan. Detta beror bl.a. stressväxt bomull, kortare fibrer och glesare vävda tyger. Fast fashion med dess snabba, och slarviga, produktion är en grej. Sedan är det ju inte meningen kläder ska hålla en halv livslängd längre, som det var meningen förr. På den tiden när plaggen var värda något och hade en integritet.

Sedan är det ju så att det är kul med vintage också. Hur kan man inte gilla den här schyssta hawaiiskjortan som kostade 1.5 euro i Tallinn 2019? Apropå ananasar. Det finns  jättemycket kul vintage där ute och jag tycker det är dags att vintage får ett rejält uppsving så det är det som är åtråvärt och säljer bäst på second hand. Det är galet att det ska löna sig att köpa loss fem av årets Monkikaftaner och sälja dem fortfarande inplastade nästa år på tradera och tjäna flera hundralappar på det. Vore det inte mer schysst om den där gamla städrocken från mormor istället såldes för några hundra på tradera?

Hur känner man igen sin vintage då? Givetvis på de gamla snitten och modetrenderna. Det syns ju liksom om kläderna är från 70-, 80- och 90-talet t.ex. Sedan var det ju det där med kvaliteten också. Man liksom känner i fingrarna på ett plagg att det är äldre och bättre tillverkat. Man ser det på sömmarna. Och tycker man ändå det är svårt kan man alltid kika på de gamla lapparna i plagget. Då blir det ganska tydligt. Eller så har det inga lappar och är hemmasytt eller något så fantastiskt som ett plagg som inte är ett "märke". Det är ballt.

Jag kör lite vintage i dag med för övrigt. Jag fick den här kimonon av ovan nämnda kollega för att jag hjälpte henne med en grej på jobbet. Absolut inte nödvändigt menvilken  tur för mig! Visst är den stunning med handsydda detaljer och allt! Jag gillar vintage och det går alldeles utmärkt att kombinera vintage med nytt. Vad gillar du vintage? Dela med dig!

#2: Kom igång och sy!

Mitt bästa tips för att få det där fantastiska loppisplagget att passa är att sy om det lite. Som jag så många gånger återkommer till så kan i stort sett alla sy. Har du haft slöjd i skolan har du lärt sig grunderna och då kan du helt enkelt sy. Sedan så kanske man måste fräscha upp minnet lite och få lite hjälp men att sy är som att cykla. Så kom nu inte och säg att du inte kan sy. Och att kunna sy, om än bara lite grand, är guld värt när man handlar kläder. För helt ärligt, hur ofta sitter de heeeelt perfekt? Detta gäller både om man handlar på loppis och i vanlig butik tänker jag.

Ok, så det första du ska göra om du kommit på att du vill sy är att ta reda på om du, eller någon annan i din närhet, har en symaskin. Kolla efter instruktionsboken. Finns den inte finns de ofta att hitta på nätet och youtube är fullt av videos på hur man trär symaskiner i alla modeller. Kirrat. Sedan behöver man ju sytråd och så där men det är bara att titta på loppis. Funkar inte symaskinen så bra är det värt att lämna in den på service! När man väl kommit igång och testat och blivit lite vän med sin symaskin är det bara att sätta igång sen. Det finns massor av tutorials på t.ex. youtube. Min to-go-to när jag vill ha sytips är oftast facebookgrupperna. I t.ex. Vi sytokiga eller Sy och skapa om gamla kläder till nya! är två bra men det finns massa fler. Det finns även en grupp för just större sytokiga som är toppen! Man får nästan alltid hjälp och tips i de här grupperna. 

Och med detta vill jag bara peppa till att du kan köpa plagg på second hand som kanske inte sitter helt hundra, alternera om dem och få dem som du vill ha. Kjolen på bilden köpte jag i Tallinn förra sommaren och den gick precis på med lite lätt våld. Den hade från början en paperbag waist som kanske inte är min favoritmodell. Men jag gillade tyget och printet så himla mycket så jag ville verkligen ha den. Fem euro kostade den och efter lite sprättande och syende fick jag istället en kjol med en vanlig linning och resår. Nu sitter den mycket bättre på mig och är dessutom bekväm. Väldigt värt för att få en kjol jag verkligen gillar.

Kjolar är över lag väldigt tacksamt. Det är förhållandevis enkelt att ändra om en tight linning till en med resår. Det är enkelt att sprätta bort linningen och antingen göra som jag gjorde ovan, vika ner en fåll och trä i resår eller varför inte sy på en mudd? Gör det som du trivs bäst i! Och apropå kjolar så är det också förhållandevis enkelt att sy om en klänning till kjol. Nu är förvisso det här ett mindre lyckat exempel på min omsömnad men jag köpte en klänning på tjockisloppis i en färg och modell jag gillade. Den hade fickor och tycket var kraftigt och bra. Men resåren var lite slapp för mig. Jag hade bara tänkt minska den men jäkla vändsömmar och skit gjorde att det gick åt skogen så jag blev sur, kapade hela skiten och det blev en kjol istället. En kjol som funkar skitbra. Med fickor ju! Så det blev ju bra ändå.

Den vanligaste ändringen jag gör att jag kortar plagg eftersom jag är en liten shorty. Det har jag fått göra hela livet så jag har lite rutin på det numera. Jag har även köpt för stora plagg som jag minskat så de passar mig för det är ju relativt lätt att sy in plagg. Men det går också att sy ut plagg som är för små! Hemsydda vintageplagg har ofta breda sömsmåner, just för att man ska kunna sy in och ut plagg vid kroppsförändring eller byte av ägare. Så himla smart! Men man kan också lägga in kilar både här och där för att öka rymden i plaggen med bra resultat! Med avvikande färg och mönster blir det snarare en designdetalj. Man kan också ta en på tok för smal höftväska och sy in band och knäppe så det passar en själv. Fiffigt va?

Mitt favorittricks för att få plagg och passa är att lägga in resår. Som kort och tjock blir det ofta lite märklig passform och udda längder på både ärmar och ben. Min quickfix för det som typ alltid blir bra är att lägga in resår i fållen så kan man kavla upp och kavla ner som man vill. Klänningen ovan som jag köpt i en facebookgrupp var redan ändrad och fållad i ärmarna när jag köpte den. Jag misstänker att den tidigare ägaren inte gillade fransarna den hade. Alltså, lite udda med fransar i ärmsluten ändå. Jag klippte av fransarna och satte in resår och perfekt! Enkelt och ärmar som jag gillar mycket bättre.

Och man kan faktiskt komma långt utan symaskin med vanlig nål och tråd. Och en sax behöver man ju med. Jag har handfållat många par byxor i mina ungdomsår och det är ju liksom bättre att det blir gjort och kanske inte perfekt och man använder det än att plagget ligger och drar och inte blir använt. Jag tycker det är helt ok att göra det lite halvdant och t.ex. nöja sig med att sicksacka kanten i ärmhålan när man klipper ur den och vidgar så den inte skaver och irriterar. Vem tittar en i armhålan ändå? Och som sagt, kom ihåg att du kan sy! Ju mer du grejar desto bättre blir du och ditt nästa loppisfynd kommer passa dig like a boss när du har grejat klart!

Låna - höjden av hållbarhet

I senast utkomna avsnittet av podden Secondhand(b)lusarna pratar Filippa och Anna-Carin om att man ska låna mer kläder av varandra. Briljant ju. Varför gör vi inte det mer? Jag gjorde nog det mer när jag var yngre men idag blir det inte så mycket. Kanske för att jag inte har så många vänner i närheten med kläder som kan passa mig kanske? Men som de så klokt påpekar, man kan ju skicka kläder till varandra. Det är ju ändå fullt rimligt och görbart.

Och det här med att låna. Det är fullt möjligt att låna mycket idag. I facebookgrupper för stadsdelar och bostadsområden frågas det ganska ofta om någon har ens slagborr, byggställning, skottkärra eller vad det kan vara. På flera av Göteborgs bibliotek, t.ex. Biskopsgårdens som är nära mig, kan man låna sällskapsspel, och på några andra även verktyg och köksredskap. Det är en mycket bra grej. Och då undrar jag bara: vart är alla kädbibliotek? Jag vet att det har funnits en del här och var som har fått lägga ner tyvärr. Här i Göteborg har vi i alla fall Klädoteket som numera bara verkar finnas som webbshop. Men det borde definitivt finnas fler. Uthyrningstjänster på nätet finns det ju ändå en del, men de där med mer bibliotekstfeelingen. Vart är ni?

Vi borde verkligen släppa det där med att äganderätt är så viktigt. Personligen är jag inte så bra på det. Jag har alltid haft nån form av hoarderådra och ägandetillfredsställelse. Det där är ju någonting jag får skärpa mig med. Men jag har ändå mina tillfällen då jag varit bra och lånat utan att köpa nytt i mitt vuxna liv. Även om det kanske mest har handlat om en ekonomisk fråga, men det gills med! På bilden är jag i Östersjöns pärla, dvs Tallinn, under min slöjdlärarutbildning i en lånad kappa. Vi hade blivit strängt tillsagda att vi skulle ha korrekta kläder på oss och jag hade ingen riktigt bra jacka just då. Jag hade en jättefin prickig kappa som jag blivit för tjock för varpå min kompis Anna erbjöd mig att låna en kappa hon blivit för tjock för. Jag gillade den skarpt och fick komplimanger. När jag sedan blev erbjuden att köpa den avböjde jag då jag tyckte att jag hade för många jackor. Uppenbarligen ingen som passade ju och jag ångrade mig så klart sedan! Jag har letat efter en liknande i min storlek senare utan att lyckas. Snooze you loose. Men det blev ju i alla fall ett fint minne.

Idag lånar jag mest min kollegas varma koftor som hon har flera av på jobbet (alla loppisköpta så klart) när jag fryser och ibland händer det även att jag lånar min partners regnjacka, som blir mer som en kappa på mig, när jag skördar. Jag har så klart en egen gul men den är inte lika fin och bra. Den här är i galon och jag gillar ju det. Jag kan även upplysa om att det finns en klänning där under, men partnens regnjacka är så lång att den inte syns. Regnjackan är köpt för tre hundralappar på Sellpy och klänningen under är köpt för tre tior i en facebookgrupp. Och så mina sneakers då, som jag hackat genom att rengöra med tandkräm, är numera lite slitna så de har fått bli bärplockarskor. De vita sulorna är numera blålila.

Om du nu gillar att låna så kan du ta en bild och hashtagga med #jaglånade detta och tagga Filippa, aka fairfashionistafilippa. Då blir man repostad i stories. Jag har gjort det. Jag blev repostad. Det är alltid kul med lite rampljus! Och berätta gärna om när du har lånat något istället för att köpa nytt!

Klädhack 5: bär tröja till klänning

Ok, det här är inget revolutionerande. Men det är bra. Jag är ingen byxmänniska längre. Jag får det inte att funka. I ungefäe tio års tid har jag gått runt i klänning och kjol med kofta till. Det kändes som att kofta var det enda rätta, men nu har jag hittat grejen. Jag är lite trött på koftor och har kommit på att tröjor är mer najs. Det har mest blivit tröjor med kjol ett tag men klänningarna behöver ju också luftas och då får man kombinera tröja och klänning! Det är min nya grej. Det blir liksom ett helt annat fall på kjolen om den sitter på en klänning. Tröjor och klänningar kan kombineras i det oändliga och missmatch är ingen nackdel.

Mitt klädhack för att utöka garderobens möjligheter är att kombinera tröjan med klänningen istället för kjolen. Rätt najs va? Den här stickade tröjan visades upp förra månaden men man kan aldrig stoltsera med en egenstickad tröja nog gånger va? Klänningen är från Monki från början och har köpts via facebookgruppen Circle of clothes. Jag lyckades poppa iväg en knapp första gången jag provade den så den är redan lagad. Skorna är Dr Martens och köptes i nyskick på Tradera förra året och jag ska erkänna att jag inte lyckats gå in dem helt ännu. Att gå in Dr Martens är döden.

Inte den mest fashionabla bilden kanske men här har vi en tröja och klänning till. Att det syns igenom att det är en klänning är ingen nackdel och jag tycker färgkombinationen är riktigt tjusig. Klänningen köpte jag för 5 euro i Tallinn förra året, också i nyskick då den hade lapparna kvar, och tröjan kommer från klädbytardagen jag var på i januari. Tröjan är verkligen ett bevis för att storlekslappen inte räknas för det står xs/s på den. Det är inte en storlek jag identifierar mig med. Den är i favoritmaterialet, 100% bomull, och är någon Elsa-historia från Bik Bok. Det märks att jag gillar lejongult va? Jag gillar alla gula nyanser. Även diarrégult. Och även om det är knasigt med kläder som är trasiga från början gillar jag det. Gränsen går vid trasiga och sedan lagade nya plagg. Där går det för långt.

Den enda nackdelen med min nya passion är att jag har habegär efter fler tröjor...

På önskelistan - en märkesdatabas

Som klädintresserad, och dessutom rätt så historieintresserad, tycker jag det är spännande med vintagemärken. Jag liksom myser när jag hittar en gammal lapp i ett plagg och vill genast veta mer. När startade varumärket? Var någonstans? Av vem? Vart syddes i regel kläderna? Och i de flesta fallen är det i stort sett omöjligt att hitta något på hela stora internet. Eller så är det jag som är kass på research. Men en ensam logga eller ett no name-namn säger liksom inte så mycket.

Ibland kan man dock få lite ledtrådar om man letar lite i plagget. Jag anar att partnerns hawaiiskjorta, köpt för 1.5 euro i Tallinn förra sommaren, är en turistig historia från Mallorca. Inte så dumt ändå. Det lär finnas miljarders miljarders dylika skjortor i garderoberna världen över. De har säkert kostat en spottstyver när de köptes som souvenirer, men har de tur kostar de numera 289 kr på Beyond Retro. Det är de värda tycker jag.

Ibland kan man dock hitta lite intressant info när man söker. Argus fashion verkar vara ett svenskt varumärke från Ystad. Märket registrerades 1993 (tidigt 90-tal, precis vad jag anade med den här tröjan för övrigt), men tyvärr gick det i konkurs 2018. Dock hittar man ingenting i plagget vart det är tillverkat. Det hade ändå varit intressant att veta. Jag kollar alltid det när jag köper ett plagg, vare sig det är nytt eller second hand.

Jag saknar helt enkelt någon form av databas för vintagemärken där man kan hitta allt det där man skulle vilja veta. En databas där man kan få veta när och hur företaget startade, vem och vilka som var drivande, lite populäritet och försäljningssiffror och så. Jag hade gärna sett bilder på loggan och kanske lite nyckelplagg genom tiderna. För det finns väl inte? Jag har inte lyckats hitta någon i alla fall. Ibland kan man hitta lite på wikipedia om det är välkända och lite större märken men de mindre och bortglömda märkena, särskilt de som försvann innan internet blev stort. Men kanske dags att starta en sådan databas?

Ofta när jag köper vintagekläder är de dock hemmasydda. Det är större chans för mig att hitta hemmasydda plagg som passar mig. Om man vill forska lite i dem kan man ju kika på tygerna och då är den här boken till hjälp. Tyger vi minns av Sara Axtelius tar som synes upp tyger från 60-70-talet med frukt- barn- och blomtema. Och den är superfin! Som jag skrivit om tidigare är inte barngrejer något för mig men barntyger är undantaget. Äldre barntyger är ofta väldigt fina. Det finns även en bok till med grafiska och stiliserade mönster som jag är väldigt sugen på. I böckerna kan man läsa lite om formgivarna och se exempel på vilka tyger de designat. Det finns även en väldigt trevlig facebookgrupp där man kan lägga upp bilder på sina loppisfynd för att ta reda på vad det är man har hittat. Trevligt trevligt.

En riktigt bra ulltröja

Det är något alla borde ha. I alla fall om du frågar mig. Ull är ju ändå det ultimata materialet. Det värmer när det är kallt samtidigt som det liksom svalkar när det är varmt ute. Det är vattenavstötande (så länge lanolinet är kvar då det vill säga) och det renar sig själv då räcker oftast bara att vädra istället för att tvätta, samt att det är slitstarkt. Det är dessutom helt återvinningsbart. Det är bara några av de goda egenskaperna som ull, eller ylle som det heter om det är ett tyg, besitter. Personligen lider jag inte heller av lite kli. Så, en riktigt bra ulltröja tycker jag att alla borde ha sin garderob. Eller flera.

Lite olika kvalitet och tjocklekar är ju ändå bra att ha. Ulltröja kan man ju ändå använda året runt. Jag insåg häromdagen under skogspromenaden att en lite tjockare tröja som den jag använde då är perfekt just nu. Och det här med att sticka sin egen tröja måste väl ändå vara höjden av slow fashion va? Långsamt går det i alla fall, man får oftast spendera en lite mer pengar eftersom garn i regel kostar en del och då tror jag att man automatiskt tar mer hand om plaggen. Ingen annan har heller fått lida under tillverkningsprocessen. Men man ska vara noga med vilket garn man använder eftersom garnindustrin också kan vara rätt smutsig. Stora miljöbelastningar och att någon annan betalar priset kan man räkna med när man köper billigare garn. Precis som med fast fashion är det svårt att veta vart garnet kommer ifrån och om allt gått rätt till när det är storskalig produktion. Småskaligt och lokalt rekommenderas istället.

Som i den här tröjan. Det heter Flax light och den stickades vintern 17/18. Garnet är 100% svensk ull från Ullcentrum Öland. Miljövänligt, småskaligt och lokalt. Perfekt helt enkelt. Och tröjan är perfekt med då den är tunn och skön och samtidigt värmer. Den funkar lika bra på sommaren som på vintern. Bilden ifråga är faktist tagen i Tallinn i juli. Det funkar med ull i solen med. Den här tröjan är så perfekt att jag håller på med en till. En grön den här gången. Garnet från Öland kostar en del, som sig bör. Har man inte möjlighet eller lust att betala lite mer för garnet och inte vill stödja en mindre bra garnindustri kan jag rekommendera loppis och second hand. Inte alltför sällan kan man hitta jättebra och fint garn i toppenkvalitet för inte så mycket pengar alls. Jag har även hittat påbörjade tröjor och koftor ibland om man vill ge sig på det.

Men ok, jag fattar att alla inte kan (utan att öva i alla fall) eller vill sticka sina egna tröjor. Då kan jag återigen rekommendera loppis och second hand. Tröjan på bilden hittade jag förra våren på Hjällbo Klimatsmart här i Göteborg för så mycket som 50 kr! Garnet är en dröm och hantverket alltså! Just den här tekniken kallas näverstickning eller entrelac och jag känner mig sjukt lycklig som hittade den. Det här är också en lite tjockare tröja som funkar perfekt som ytterplagg i fint vårväder. Eller i svampskogen i höst tänker jag.

Och som om jag inte var lycklig nog när jag hittade entrelactröjan förra året. Jag hittade även den här flerfärgsstickade koftan för 139 kr på Myrorna vid Olskrokstorget i höstas. Hur fin är den inte? Ett fantastiskt hantverk här med. Just flerfärgsstickning är inte min starka sida så då är det ju perfekt om någon annan redan stickat en åt mig. Och jag kan lova att second handbutikerna dignar av fina både handstickade och maskinstickade tröjor och koftor i högkvalitativt ullgarn som bara väntar på att få bli återälskade. Mina favoriter här i Göteborg som garanterar jackpot är Smyrna second hand på Ringön och Myrorna på Järntorget. Det är dock större chans om man är där under "säsong, det vill säga inte på sommaren.

Och en parentes: jag var i ulltröjans förlovade land i Tallinn i vintras. Vad jag tycker om Humana har jag bloggat om tidigare men den här Humana vintagebutiken är fruktansvärt trevlig. För en som har stick- och ullfäbless blir det nästan som ett museibesök. Jag fick inte köpa nåt dock. Partnern var tråkig och ville inte ha en fabulös tröja som satt perfekt. Tråkmåns.

Ok, om du nu inte har möjlighet att sticka och inte heller vill leta runt på second handbutiker men vill ha en ulltröja nu nu har jag lösningen. Outdoorbutiken Röjk Superwear säljer nämligen en jättefin ulltröja i unisex som är ofärgad, oblekt och i ekologisk svensk ull som annars skulle gått till spillo. I Sverige slänger eller bränner vi i regel all ull från våra köttdjur. Röjk tar då tillvara på ull från får utanför Kungsör som sedan handskyttlas och tröjan tillverkas i Estland. Vi är ju tyvärr inte så bra på konfektion längre i Sverige och då är ju Estland ett nära och bra alternativ. Tröjan heter Norrby wool sweater och kostar 1499 kr. Den säljs bara via webben och jag tycker den både är snygg och har ett bra pris med tanke på vad man får.

Så, om du inte redan har en eller ett par bra ulltröjor tycker jag att du antingen ska lära dig sticka en egen eller rota runt på second hand. Eller du kanske har någon äldre släkting vars garderob du kan raida? Det brukar finnas ull i sådana. För en ulltröja bör alla ha. Om man inte är vegan då. Då kan det bli lite problematiskt. Och låt nu ulltröjan komma ut i solen! Den är värd det!

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.

Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!

Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.

Tvätta second hand?

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag i stort sett kan köpa allt i klädväg second hand. Jag är inte så lättäcklad och det går ju ändå att tvätta grejer. Så till den naturliga följdfrågan på detta: tvättar jag alla kläder jag köpt second hand innan jag använder dem? Det finns ett enkelt svar på det och det är: nej. Det gör jag definitivt inte.

I podden Slow Fashion med Johanna Nilsson intervjuades i våras en kille som blivit second handbiten och som både i podden och bloggen presenterade sina second handtips. Bra och vettig lista men när jag kom till nr 4 höll jag inte alls med. Här kommer ett direktcitat: Allt du köper ska direkt ur påsen i tvätten. Men varför då undrar jag? Om det redan är rent och fräscht finns det väl ingen som helst anledning att tvätta det? Det här med att det skulle kunna gömma sig ohyra i kläderna tycker jag är lite onödig nojja. Jag har haft både mal och pälsängrar och dem ser man. Äggen är förvisso jättesmå, men finns det, eller har funnits, larver ser man dem direkt. De är äckliga...

Jag upplever att kläderna man hittar i second handbutikerna i regel är nytvättade. Jag själv skulle aldrig skänka plagg som är insvettade i alla fall. Visst kan de ha legat nedpackade och lukta lite förråd kanske, men då går det oftast att vädra bort. Och vissa butiker, som den jag tidigare bloggat om i Gnosjö och min favorit i Tallinn har egna tvättmaskiner så de kan tvätta textilier om de är sunkiga eller smutsiga. Och det är ju bra!

Jag tror nog ändå att de flesta skulle se till att tvätta eventuella smutsiga kläder innan de skänks iväg. Vi ser alltid till att kläderna är nytvättade på klädbytardagarna vi anordnar regelbundet i kompisgänget. Däremot måste jag erkänna att ett ställe jag haft lite otur med smutsiga, och även trasiga kläder, är Sellpy. Det är märkligt att bara för att de hämtas upp och någon annan sköter försäljningen åt en, då frånsäger man sig allt ansvar. Jag skulle aldrig drömma om att skicka in smutsiga och trasiga kläder till Sellpy! De har däremot en välfungerande reklamationsrätt så det har blivit bra ändå. Men till Sellpy, och vad jag tycker om dem, får jag återkomma till någon annan dag.

Det jag däremot har lite större problem när det gäller second handkläder är lukten av tvättmedel och sköljmedel. Jag är inte på något sätt allergisk men jag tycker personligen inte om starka parfymerade lukter och vill inte gå runt och lukta tvättstuga. Så om det är så att plaggen fullkomligt stinker sköljmedel kan det hända att jag tvättar dem. Förr var jag mer känslig med det och tvättade allt jag tog hem från klädbytardagarna, för att inte gå omkring och lukta någon annans tvättmedel, men nu skiter jag i det. Känns plagget fräscht struntar jag helt i tvätt innan jag själv svettat ned plagget. Det är inget som helst ofräscht i det. Rena kläder ska man inte tvätta och därmed basta! Det går så mycket vatten ändå. Och sliter gör det på kläderna med. Så resonerar jag i alla fall. 

Hawaiiskjortorna

Idag tänkte jag ägna ett helt inlägg åt min partners hawaiiskjortor. Jag tyckte de förtjänade det. Han har numera några stycken. Och de är mer eller mindre begagnade allihop. De presenteras från vänster till höger, som sig bör.

1. Den rosa. Den är väl egentligen ingen "riktig" hawaiiskjorta utan mer en vanlig kortärmad skjorta. Fast rosa. Och med stiliserade palmer på. Den är i 100% bomull och kostade 60 kr på Emmaus, när det fortfarande hette Emmaus.

2. Den blåa, lite mer "riktiga" hawaiiskjortan näst längst till vänster är också i 100% bomull, inköpt i Tallinn i somras och kostade 1.5 euro på Humana Vintage. Den är välanvänd men fortfarande görsnygg!

3. Den med ananasarna. Kan vara partnerns favorit. Syns lite dåligt på den här bilden men kan beskådas i detta inlägg. Också inköpt i Tallinn i somras, fast för 1 euro. 100% polyester men partnern verkar gilla det.

4. Den ljusa. Den har partnern fått av en vän som inte längre passade i den och som hade fler. Partnern hade ingen så detta blev hans första. 100% bomull.

5. Den orangerödrosa. Syns också lite dåligt men kan också beskådas i inlägget ovan eftersom den ju också är inköpt i Tallinn i somras. Också för 1.5 euro och också från Humana Vintage. Också 100% polyester. Men också jättesnygg.

6. Den röda är i 52% lin och 48% bomull. Inköptes vid samma tillfälle som den rosa på Emmaus i våras. Den kostade också 60 kr, fast denna var ny och hade lapparna kvar. Partnern blev även imponerad när jag bara av att känna på den kunde avgöra vilka material den var gjord i. Dock fick jag inte procentsatsen rätt men ingen är väl perfekt.

7. En mörkblå, nästan svart, historia som partnern fick av en annan vän i våras när han fick nys om att partnern gillar hawaiiskjortor. Känner jag den vännen rätt har även han köpt den second hand. Denna har ingen innehållsförteckning men mina expertfingrar säger bomull.

Det var alla. Och inte en enda är inköpt för 279 kr på Beyond Retro. Alla är second hand och har kostat oss totalt 160 kr, cirkus. Hawaiiskjortesamlingar ftw, tänker jag. Särskilt om de inte har belastat miljön ytterligare. Någon mer som har en liten samling?

Dagens hållbara outfit #4

Jepps. Det är skitsvårt med selfies i spegel. Fast jag sysslar ju egentligen inte med selfies. Men dagens hållbara outfit har temat: färg för fan! Kjolen och linnet köptes för totalt sex euro på second hand i Tallinn i somras, t-shirten är en gammal lagad från Kappahl som panikköptes när jag glömt kläderna till en personalfest en gång och sneakerserna (eller vad det heter) är mina favoriter från DC shoes som jag bloggat om tidigare här och här. Kjolen har fjädrar på sig och kommer från Primark från början. Den var egentligen lite trång men då är det bra att man är sykunnig. Topp!

Second handpärlor i Estland

Det brukar bli ett par resor till Estland och Tallinn varje år för oss. Jag skulle kunna komma med en lång utläggning om vad det är som är så himla bra med Estland men då hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Istället tänkte jag presentera ett par pärlor till second handaffärer under min senaste tur till det fantastiska grannlandet i öst.

Först ut tänkte jag presentera Karuselli Kleidipuhvet i Pärnu. Det är något så fantastiskt som en vintage dress shop och drinkery! Vilken härlig kombination tycker jag! Vintagekläder och drinkställe alltså! Något sådant hade jag gillat i Göteborg. Vi nöjde oss dock med att förtära drinkar där. Det blev inga inköp eftersom just vintage har en tendens att vara i små storleken. Jag undrar lite vad tjockisar hade på sig på 70-talet? 

I Tallinn finns det två fantastiska butiker i närheten av varandra en bit bort i Kalamaja. Det är dock inga problem att gå dit från centrum. Den första är Paavli Sendikas där allt kostar 0.1-1 euro. Där har vi fyndat nödvändiga grejer både i år och förra året. Som en kniv till ostbrickan till färjan hem för 0.2 euro t.ex. Värt! Vi hittade dessutom en riktigt najs hawaiiskjorta med ananasar på till partnern för en euro. Som hittat!

Ett par hundra meter bort ligger Paavli Kaltsukas (som vi kan se reklam för i förra bilden). Det är den lite större butiken i två våningar med barngrejer på en våning och vuxengrejer på den andra. Här kan man snacka seriös butik med tvättmaskiner så allt känns alltid fräscht i butiken. En väldigt bra grej är att kläderna är uppdelade i storlekar vilket passar mig bra eftersom jag inte har den vanligaste storleken direkt. Förra året när vi var där hittade jag bl.a. linnet i detta inlägg och i år blev det fina fynd med. 

Här våra fynd (minus den där kniven då) från båda Paavlibutikerna. Kjolen blev jag lite kär i. Den kostade fem euro och ska sys om en aning för att underlätta på- och avtagande. Angry birdsen är till hunden som älskar sina leksaker. Totalt lade vi ut 12.4 euro på detta.

Sista dagen innan färjan gick hem slank vi in på en Humana. Jag bojkottar egentligen Humana vilket jag kommer berätta om i ett senare inlägg, men jag gjorde ett undantag denna gång. Jag gick dit för en empirisk undersökning och trillade dit. Det visade sig att denna Humanan har blivit en Humana vintage sedan förra året och just den dagen var det readag när allting i butiken kostade 1.5 euro.

Så det blev två till hawaiiskjortor till partnern och en kaftanliknande grej till mig. Eller det är nog en klänning men jag kommer gå med den öppen. Jag hittade äntligen något som räknas som vintage som passade mig! Jag skulle tro att den är 90-tal och det räknas som vintage numera.

Som jag skrev häromdagen kanske våra fynd kommer från Sverige från början, och då har de fraktats hit och dit i onödan. Men, som jag återkommer till hela tiden, om vi inte överkonsumerar så mycket och tar hand om våra kläder genom att lappa och laga och faktiskt slita ut dem på riktigt, då blir det inte lika mycket som lämnas in och då blir det inte heller ett sådant enormt överskott som säljs utomlands. Men det dröjer nog ett tag innan vi är där tyvärr. Jag tror inte att second handbutikerna blir tråkigare för det. Och second hand utomlands är kul!