Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Ge inte knark till en knarkare

Kan någon tala om för mig hur jag ska få slut på mitt stash när alla envisas med att ge mig garn hela tiden? Tack snälla Moa för det fina garnet! Jag är ju som bekant svag för strumpgarn och det här är perfekt både till strumpor och min krokade filt. Vilka stickvänner jag har alltså!

Matematik

 

Jag har ägnat mig åt lite matematik. Jag har under veckan ägnat en timme om dagen åt att kroka på min filt och under en veckas tid har jag krokat 68 rutor. Jag har även räknat ut att jag behöver göra den 4.8 ggr större för att få den storleken jag vill ha (överkast till dubbelsäng) och om jag då gör 68 rutor i veckan kommer jag bli klar med filten på 70 veckor. Dvs, det kommer ta mig ca ett år och fyra månader att bli klar med filten. Inte så illa ändå. Det ska jag nog stå ut med. Och jag tänker att i perioder kommer jag ju kroka mer än så så kanske blir den klar snabbare till och med.

Men vad som däremot stör mig är att jag upptäckte idag att någon har ätit på filten! På två ställen var det lite trasigt. Det gick att laga men det stör mig verkligen! Jäkla kryp. Ska man aldrig vara säker från dem...

Fantastiska människor och fantastiska restgarner!

Idag fick jag två paket på posten med mjukt innehåll! Jag hade visat min krokade restgarnsfilt i flera olika handarbetsrelaterade grupper på facebook, eftersom jag till slut fått tummen ur att fota den, och jag måste ändå erkänna att jag väldigt stolt över den redan innan den är klar! Och vips hade ett par sköna bönor (som Stickpodden uttrycker det) hört av sig och erbjudit mig att skicka lite restgarnsstumpar de hade liggande! Det tackar man ju inte nej till direkt, eftersom det är just det den här filten ska bestå av, små restgarnsstumpar som egentligen är för små för att göra något med och som ändå bara ligger och tar plats. I det första paketet jag öppnade gömde sig detta:

Fler paket! Och lite Lane Cervinia som är ett favoritgarn bland strumpgarner. Som synes fick jag både Opal, Regia, Lidls strumpgarn och lite Miniraggi av olika ålder. Och att givaren har tagit sig tid att slå in små paket och skriva små kommentarer är ju verkligen jättekul! Och dessa små snuttar var verkligen perfekta att ha i min filt! Perfekt storlek och många roliga färger som jag inte har sedan innan.

Det andra paktet innehöll omsorgsfullt inpackade garnrester i plastfickor väl märkta med vilket garn det var. Här fick jag både Regia, Opal, Fabel och lite annat. Rena julafton! Och vad dessa rester kommer att passa i min filt!

Totalt hade jag fått 35 snuttar till min krokade filt! Vilken lycka! Jag måste tacka Susann och Lotta som varit så snälla och skickat denna skatt till mig! Jag är superglad! Det har varit rena julafton här i eftermiddags och jag måste erkänna att det är lite tillfredsställande att sitta och nysta om småsnuttarna så de blir i likadan form allihop. I går satt jag och nystade om mina snuttar som jag hade sedan tidigare så att de är i likadana små härvor.

För ett par veckor sedan hade jag och några vänner klädbytardag här hemma och efter den hittade jag en korg som någon hade haft med sig. En korg är ju alltid bra att ha och den passade perfekt att ha mina strumpgarnssnuttar i till filten. Och som ni ser har jag en hel del snuttar nu. En del snuttar som ligger längre ner i botten är lite större snuttar och de ska få bli något annat först innan de blir mindre snuttar till filten, så allt i korgen är faktiskt inte till filten, men jag har en hel del garn ändå. Men det läskiga är att även om jag krokar in allt detta i filten skulle jag ändå tro att det inte ens räcker till halva filten så som jag har tänkt den och dess storlek. Så har ni såna där pyttesnuttar i Opal, Regia, Fabel, Miniraggi eller liknande som kanske ändå aldrig används upp, eller ännu värre, kanske slängs, då vet de vart de gärna hamnar!

Jag har nog inte pratat om den nog...

Jag erkänner, jag är barnsligt stolt och förtjust i min krokade filt jag håller på med, som jag nämnt ett antal gånger innan. Det är delvis den som gör att jag överdoserar strumpgarner, och bara inte kan sluta att handla sådana en masse! Sedan så älskar jag ju att sticka strumpor med, det ska jag ju inte sticka under stolen med. Men i alla fall, jag har kommit igång att kroka på den igen, och jag har även utökat min samling rester av strumpgarner. Ni vet sådana där som Opal, Regia, Fabel, OnLine, Austerman step och Frost, som jag handlar hela tiden. Eftersom jag bestämt mig för att den ska vara krokad helt i restgarner innebär ju det att jag måste sticka en jäkla massa strumpor av mina garner, vilket inte är mig emot. Idag tog jag och spände ut filten och den är nog lite mer än 1x1 m nu, men det är mycket kvar innan den täcker dubbelsängen som ni ser. Jag och sambon planerar dessutom för en 180 i framtiden med, när vi har större boende. Så det är en hel del kvar. Men jag vill även passa på att tacka alla som bidragit till denna filt hittills! Ni är många fantastiska människor som varit så generösa! Ni vet vilka ni är!

FSS

Blev bjuden på fika av Lena idag. Hon behövde intervjua mig för ett skolarbete. Men så var vi så klart tvungna att prata lite stickskvaller och sådant med. Jag kom in på min frustration över min krokade filt som skymtar i bakgrunden på bilden och hur jag känner att mitt garnbehov till den liksom inte mättas. Att man måste sticka så mycket strumpor för att få snuttar över. Och vi konstaterade båda två att det här med SSS - second sock syndrom, det är nog en myt. Det stämmer inte in på oss i alla fall! FSS - first sock syndrom, det liter vi av! Man kommer igång och börjar sticka på en strumpa, och det går bra och är kul, men någonstans efter hälen tar det stopp. Varför ska det behöva vara så? Strumpa nr 2 stickar nästan sig själv däremot. Då är man ju sugen på att få klart strumporna för att kunna använda dem. De strumporna som jag stickar nu efter ett drops-mönster kommer att sitta som en smäck och jag tycker verkligen att de är roliga att sticka, men jag får liksom inte ro till det. Jag vill mest kroka på filten just nu, och det unnar jag mig att göra eftersom jag har haft massa annat att göra hela tiden så den har fått vila, men nu tycker jag faktiskt att jag får kroka på den, samtidigt som jag gör massa annat så klart. Men då behöver jag ju mer restgarn och då måste jag sticka mina strumpor. Det är en ond cirkel alltihop...

Jag gillar: #27 Att jag kan handarbeta på jobbet

Jag har ett jobb som inte är drömyrket direkt. Men jag har inget CSN och då måste man jobba. Jag har ett jobb där jag sitter i telefon och det kan ibland vara ganska lugnt och då passar det utmärkt att sitta och handarbeta mellan samtalen. Vi får dessutom inte slentriansurfa och det här med att sitta och stirra rakt framför sig fungerar inte för mig. Alltså handarbetar jag. Perfekt att handarbeta! Jag har broderat, krokat, stickat, virkat, smygmaskvirkat och nålbundit på jobbet. De senaste två dagarna har jag haft med min filt och krokat på så jag har hunnit en del. Den blir större och större men varven är långa nu så det märks inte så tydligt att den faktiskt blir större. Men jag har i alla fall bestämt att det ska bli ett överkast till en dubbelsäng. Lika bra när man ändå håller på. Jag stickar strumpor för fulla muggar (lider inte direkt av det) för att få restgarn, men jag har även fått en hel del av flera snälla personer. Så tack så mycket! Jag älskar den grälla mångfalden i den här filten! Jag har dessutom upptäckt att entrelackrokning även kallas näverkrokning. Och jag gillar ju att använda svenska uttryck så jag kommer kalla det för det hädanefter har jag bestämt.

Söta små fötter.

Har man kusinbarn som man aldrig träffat ska de skämmas bort med stickade strumpor. Och har man kusinbarn man aldrig träffat (skäms) kan man lika gärna sticka söta strumpor i nya favoritmodellen tågstrumpan. Eftersom det önskades lila strumpor tyckte jag att det passade ypperligt att använda det från slöjden färgade garnet som blev över efter sambons julklappsstrumpor. Så här söta kan fötterna bli då:

Entrelac-krokning

Mitt senaste projekt är detta! Jag började igår kväll och har redan kommit så här långt och lite mer därtill under kvällen! Entrelac-krokning har jag velat lära mig länge nu men aldrig riktigt vågat. Verkade mer avancerat än vad det var kan jag säga. Jag inspirerades av dominostickade filtar i strumpgarn som mina vänner fick dille på i våras men jag tänkte att jag vill inte vara som alla andra utan jag ville kroka istället så igår satte jag igång! Roligt är det! Jag använder mig av strumpgarnsrester av olika slag såsom Fabel, Opal, Regia och annat. Jag känner dock att mina rester räcker inte hur länge som helst så antingen får jag sticka massor med strumpor av de mängder med restgarn jag har eller så får jag försöka få tag på snuttar någon annanstans ifrån. Så om någon där ute sitter på strumprestgarner som är så små snuttar att det inte riktigt går att göra något vettigt av dem så kan jag förbarma mg :)

Symässa och sånt

Jag och Lena var på symässa på Kajskul 8 i fredags. Det var lite samma visa som det varit i Kviberg. Massa lappteknikstyger och andra tyger och inte så mycket garn. Och tyger finns det ju massa fina, men jag kan inte riktigt impuslshoppa tyger utan att ha ett projekt till det. Så shoppingen bestod av: en trådrulle, en påse lila knappar, två undertrådsspolar, ett mönster på krokade vantar och en påse restgarner. Helt ok. Tyvärr missade jag att köpa neongul sytråd som jag såg där. Jag gillar neon.
Sedan var vi förbi Stadsmuseet då man brukar kunna hitta bra fynd på bokrean. Jag hoppades på att hitta en bok som heter "Kärlek, nål och tråd" som jag gav till min mamma i julklapp förra julen och där var den för halva priset! Perfekt! Den handlar om syföreningar och dess historia och innehåller både massa fakta, mönster och recept på kakor bl.a. Jättemysig! Och så var jag även förbi Lidl och köpte en stickbok som flera har tipsat om och det var mycket fina mönster i den. Och allt detta köpte jag för min snälla svärmors födelsedagspresent. Jag tror att jag har världens bästa svärmor!
Annars är det fullt ös medvetslös i skolan nu. Måste verkligen rappa på så jag får mycket gjort!

Krokning!

Eftersom jag dragit fram mitt gamla UFO, den krokade halsduken igen, så kanske man skulle blogga lite om krokning då!

Krokning lärde jag mig för lite mer än två år sedan när det var lite dötid på före detta jobbet. Jag hade med mig en vanlig virknål och lite acrylgarn (en stor orange boll, jag har haft flera, typ fem, och gett bort typ tre, och efter att ha smygmaskvirkat en massa av det har jag fortfarande två stora bollar kvar! Det tar aldrig slut!) och surfade in på Slöjdmagasinet där jag hittade den här superbra beskrivningen! Jag lärde mig snabbt och smittade genast av mig till en kollega! Kroknål lyckades jag hitta på Hisingens hemslöjd och sedan har jag kompletterat med fler storlekar från mormors samling bl.a. Det första jag krokade var ett par grytlappar i Schachenmayr Punto som jag lärde mig gilla, men nu hittar jag inte det någonstans att köpa. Typiskt. Sedan började jag på med den här halsduken. Jag började med den hemma i Gnosjö och plockade i mammas garnkorg och hittade massa restgarner i jordnära färger. Jag tar varannan maska från andra hållet så blir det ett annat mönster. Mosskrokning kan det kallas ibland. Och jag har givetvis lyckats öka massa maskor från det att jag började, men så får det vara! Och den ska bli jättelång! Men det går lite långsamt beroende på huruvida jag hittar bra restgarner då.


Innan jul 2009 bestämde jag mig för att jag skulle testa att kroka runt. Jag köpte en kroknål med krok i båda ändarna på Stäkets hantverk och design och satte igång och det gick som på räls! Det resulterade i dessa handledsvärmare till mamma i julklapp förra året. Garnet är Trysil sportsgarn som förhoppningsvis svärfar ska fixa åt mig i Norge.

Krokning går ganska snabbt, är roligt och blir snyggt! Det går dock åt mer garn än om man virkar eller stickar. Det blir också tjockt och tätt och funkar därför bra till grytlappar. Man har även krokat dambindor förr har jag läst mig till. Det är dock inte jättelätt att hitta kroknålar i butik, och det finns inte heller jättemycket litteratur om det. Krokning kallas också tunisisk virkning och söker man på tunisian crochet på nätet kan man hitta en del dock. Det verkar ganska stort i USA. Den litteratur jag hittat på svenska som är bra är större verk som har kapitel om krokning. Min favorit är Schachenmayrs Stora stick- och virkboken som är görsvår att få tag på. Jag hittade den i mormors bokhylla. I den finns det bra och tydliga bilder och förklaringar på mängder med krokningstekniker. Det finns även ett litet kapitel i Bonniers stora bok om handarbete där några olika tekniker visas och det finns även vissa mönster. Det är lättare att hitta mönster och kapitel om krokning i lite äldre böcker, då det var ganska hett på 1800-talet och levde kvar in på 1900-talet. ICA-kurirens Stickning, virkning, krokning från 1965 är inte så dum t.ex. Och jag brukar kolla efter mönsterblad på tradera och har hittat en hel del faktiskt. Och i väldigt många nya virkböcker finns det något enstaka mönster på någon krokad mössa eller vantar eller så. Så jag brukar samla på mig vad jag kan hitta.

Jag träffar på fler och fler som kan det, så det verkar vara på uppgång igen hoppas jag. För det är som sagt både roligt och snyggt! Jag gillar lite bortglömda tekniker som inte så många kan, och nålbindning och krokning är två av dem.