När kläderna försvinner

Nu kommer ett dokumentärtips igen. Och jag ska beklaga mig över hur illa det är. Ok, lite bakgrundsfakta först så vi kommer i stämning. Vi svenskar köper i snitt sisådär 14-15 kilo kläder varje år. Kan tillägga att då räknas inte nätshopping från andra länder med i den siffran. Ungefär 7-8 kilo av dessa kläder och textilier vi köper knölar vi ner i soporna. De går till förbränning och blir i bästa fall till energi. Det för bedrövligt ändå, energiutvinningen till trots. Men så är vi duktiga med. Vi skänker 3.8 kilo kläder till välgörenhetsorganisationer varje år. Det är ju bra! Det är klart bättre än att knöla ner det i soporna. Och skänker vi till välgörenhet är vi både snälla och duktiga och då får man köpa mer nya kläder. Eller? Jag är skeptisk. Dessutom är det så att gemene man endast handlar 0.8 kilo varje år på second hand. Det gäller förvisso inte mig, men med tanke på hur mycket jag och många av mina vänner handlar begagnat varje år kan man tycka att det skulle jämna ut sig lite. Icke, det finns nämligen mytomspunna varelser som inte kan tänka sig att handla second hand alls. Märkligt det där.

Vi kan ju konstatera att siffrorna inte alls går ihop. Vi köper asmycket nytt, många kilo mer än vi skänker och vi skänker jättemycket mer än vad vi handlar i andra hand. Jag blir förvirrad bara jag tänker på det. Låt oss en gång för alla konstatera att vi ska sluta handla så förbaskat mycket onödigt nytt, sluta slänga kläder i soporna och handla second hand i första hand. Sedan så får vi också ytterligare en gång slå hål på den fina bilden av att mina kläder hamnar hos en stackars ensamstående morsa i ett fattigt land för så går det väl knappast till? Försvinnande lite av våra utrensade kläder skänks till bättre behövande. Den lilla uträkningen ovan visar ju att välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna får in långt mycket mer än vad de säljer. BjörköFrihet t.ex. får in ca 10 ton kläder och textilier om dagen. Det är rätt mycket det! Mer än vad de kan ta hand om. Ungefär 30-40% hinner de sortera och få ut i sina butiker. Men då skänks det väl vidare till fattiga länder? Nej, det gör det i regel inte det. Vissa organisationer kanske kan ha sådana avtal men det vanligaste är att kläderna säljs vidare, osorterade, till fattigare länder eller länder där det finns en större marknad för begagnade kläder. Där säljs de sedan vidare i lokala butiker, eller bränns upp. Vi är faktiskt inte alls särskilt bra på begagnade kläder här. Och inte på återvinning heller. Men det är en annan historia.

Den fina bilden av den ensamstående mamman i min gamla klänning bleknar mer och mer. Våra gamla kläder hamnar på kommers de med, bara att det sker i andra länder. Det fina i den kråksången är dock att pengarna för de osorterade kläderna ändå hamnar i en verksamhet, som förhoppningsvis gör något gott. Men så har vi en annan sida av myntet. Vi har skänker sådana kopiösa kläder här, och i ett sådant bra skick tydligen, att det har blivit värt för kriminella ligor att etablera sig på den marknaden. Och då skänker vi ändå betydligt färre kläder än vad vi slänger som sagt. Galet. I Uppdrag granskning från 14 april tar de upp detta och gör en rätt avancerad undersökning av det. De fokuserar främst på Human Bridge i reportaget och hänger med en av deras anställda när han ska tömma insamlingsboxarna som står här och var i Storstockholm. Jag blev faktiskt lite chockad när jag såg hur många som länsats helt på kläder. Och det läskigaste av allt är att de inte är uppbrutna, utan att ligorna har nycklar till boxarna. Specialgjorda nycklar som byts ut ofta dessutom för att undvika stölder! Det känns ju som ett insiderjobb. 

Våra avlagda paltor, som uppenbarligen inte är så avlagda alls, är så pass åtråvärda att det har blivit en hel kriminell verksamhet. Vidare i reportaget får vi se hur redaktionen preppar kläder och gosedjur med GPS:er och sedan följer med bil ända till Litauen där de sedan säljs i fina och fräscha second handbutiker. Som jag misstänkt alltså, men jag trodde nog att det skedde på lite mer laglig väg. Visst visste jag att det förekommer stölder från insamlingsboxar, men kanske inte i den utsträckningen. Detta togs för övrigt upp i senaste Ecofashionista och de verkade vara lika förfärade som jag är. Jag kände mig kanske lite naiv när det nämndes i podden att de inte lämnat kläder i boxar på flera år, just för att de inte ska bli förstörda då det sker inbrott och kläderna kan slitas ut i regnet t.ex., utan istället bara lämnar direkt till butikerna. Då undviker man att de förstörs eller blir stulna utan man vet att de hamnar rätt. Förhoppningsvis säljs de även i butikerna sedan och exporteras inte utomlands. Jag brukar lämna i boxar. Men det är lätt att säga. Alla har inte tillgång till bil och just nu i pandemiläget kanske man inte är så sugen på att åka kollektivt bara för att lämna kläder i en butik på andra sidan stan när det finns en box precis utanför huset. men så är det också lätt för mig att säga som har åtminstone tre boxar bara ett par minuter bort på hundpromenaden. I en mindre ort kan det vara skitsvårt att, utan bil, lämna kläderna så de cirkulerar vidare.

Det är för bedrövligt helt enkelt. Hur man än gör är det svårt att få det rätt. Det bästa är dock att från första början undvika överkonsumtion, att återbruka plaggen själv på något sätt och sedan sälja vidare själv via köp- och säljgrupper på Facebook, Tradera eller Sellpy t.ex. Det bästa vore ju om välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna kan ta om hand om allt de får in och slipper skänka, sälja vidare eller i värsta fall, slänga. För allt de får in är inte heller säljbart. Vi behöver ta ett större ansvar från första början över vår klädkonsumtion och inte bara slentrianshoppa utan att reflektera. Jag tänker att om vi, och då menar jag vi som kollektiv och inte individer, värderar våra kläder lite högre och inte har ett sådant överskott i flödet finns det väl ingen lönsamhet i klädstölder? Vi har för mycket, vi slänger för mycket och ja, vi skänker faktiskt också för mycket.

Uppdrag granskning kan du se här fram till 8 november och avsnittet av Ecofashionista finns här. Jag har skrivit några inlägg på temat kläder som skräp, boxar, export och BjörkåFrihets överskott bl.a. tidigare som man gärna får kika in. Vad brukar du göra med dina kläder när de inte platsar i din garderob längre? Tänk till ett extra varv nästa gång tänker jag. Dina kläder är värdefulla.

Var noga med vart du skänker - en följetong i bilder

För ett par veckor sedan dök det upp en skum box i vårt område. Lite märkligt för vi har både Human Bridge och BjörkåFrihet nära. På fler ställen. I vanliga fall har vi även en Myrorna vid vår närmaste återvinning men den kommer och går. Ibland tar de in den och jag vet att de har varit lite restriktiva med sina boxar under pandemin. Jag har skrivit om hur jag tänker med vilka insamlingsboxar som är safe att skänka i i detta inlägg. Skumma boxar utan tillräcklig info tycker jag man ska akta sig för. Är det någon okänd organisation som står bakom boxen finns oftast info bara en googling bort om de har 90-konto, årsredovisning på sin hemsida osv. Personligen skulle jag aldrig lägga kläder i en skum box.

Myrornas box samlades in för ett tag sedan men jag antar att den återkommer. Så dök den här upp istället, fast på gräset bredvid återvinningsstationen. Hmm, lite lagom skumt va? Den var taffligt målad och bidrog med ingen som helst information om vilka som satt ut den eller vart kläderna ska gå till. Det stod till en början inte ens att det var kläder det handlade om men utseendet på boxen får ju en osökt att tänka på kläder. Det är så insamlingsboxar ser ut helt enkelt, även om den här såg lite omodern ut.

Så några dagar senare blev den uppmärkt så här. Jaha, det säger ju ingenting? Jag vet ju i och för sig att det finns ett mål att vi 2025 ska minska textilavfall med 60%. Jag hoppades att det kunde vara en liten kort millisekund att det kunde vara något sådant på g men insåg då det orimliga i det. Det skulle det stå någon form av information om vem som ligger bakom det och jag är rätt säker på att mitt bostadsbolag hade kommit med information om detta, innan boxen sattes ut. Och den hade knappast satts på gräset utanför återvinningsstationen. Nä, det luktade ju skumt lång väg.

Japp, det var som jag misstänkte. Stavfelet till trots visade ju detta tydligt att det var något skumt. Boxen fick inte stå där och skummisarna gav sig fortfarande inte till känna. Vad jag inte förstår är hur personen jag såg i veckan ändå kunde lägga kläder i boxen trots att insamlingen inte var lovlig, för det gjorde någon. Det gnisslade betänkligt i den risiga gamla boxen när hen lämnade. Vart har de ens fått tag på schabraket någonstans ifrån? Och det fanns dessutom två i området!

På förmiddagen den 18:e, alltså dagen innan utsatt tid var den så borta. Jag vet fortfarande inte vem eller vilka som satte dit den. De verkar ha gjort allt om natten. Skumt var det i alla fall! Vilket mysterium...

Varför ska man då inte lämna i skumboxar här och var? Ok, tänker man bara ur ett miljömässigt perspektiv kan vi nog sluta oss till att det är bättre att lägga i en skumbox än att slänga kläderna till förbränning, även om vi har förbränningsenergi i Göteborg. Vi kan ju förutsätta att någon haft plan på att tjäna pengar på kläderna som lämnats i boxen så någon form av andra liv hade de väl fått. Men många tror nog att det är ren välgörenhet när vi samlar in textil i boxar och att kläderna går till fattigare länder vilket inte är helt sant vilket vi kan läsa i detta inlägget. Väldigt mycket exporteras utomlands. Det finns många bra verksamheter som sysslar med välgörenhet och humanitär verksamhet medans vissa organisationen är mer för det cirkulära och vill få en vinst på det de gör. I vart fall ska man vara noggrann med vart man skänker utifrån det man själv tycker är viktigast och inte bidra till verksamhet där människor och miljö utnyttjas. Därför ska man kolla upp vilka som ligger bakom boxen man lägger i. Det tycker jag i alla fall.

Säljstopp?

Under veckan som varit har det dykt upp ett begrepp som är nytt för mig, nämligen säljstopp. Alltså, jag har ju hört ordet förr i sådana sammanhang som att butiker inte längre får sälja alkoholhaltig isglass t.ex., men det är nytt för mig i detta sammanhang. En parentes: som jag saknar Niceglassen! Den var så väldigt god. Men i alla fall, i hållbara modesvängar har olika personer börjat fundera över säljstopp. Som i att de inte får sälja av fler kläder på ett tag.

Varför är det dumt att sälja kläder då? Jo, jag fattar det som att de som reflekterar över detta har märkt att när de säljer av sina kläder i säljgrupper på facebook såsom Labels we love och Circle of clothes och instabloppisar se de det som en anledning, eller får ett särskilt behov, av att köpa nytt. Ja, så kan det nog vara, som när man själv klappar sig själv på axeln när man rensat sin garderob och lämnar i en box, "för då skänker man ju ändå till välgörenhet", och så tar man det som en legitim anledning att shoppa ännu mer fast fashion. Och det är ju inte så positivt.

När man skänker sina kläder till en större organisation som BjörkåFrihet. Stadsmissionen eller Myrorna sorteras kläderna varpå _massor_ rensas ut och säljs utomlands. Bara BjörkåFrihet får in 10 ton textil om dagen varpå de hinner sortera ungefär 40%. Allt kan inte säljas utan en del kasseras, men övriga 60% exporteras alltså utomlands. Och allt går faktiskt inte att sälja. Mycket kläder slutar som landfill eller bränns upp. Är det så himla duktigt att skänka då? Egentligen är det ju då bättre att sälja sina plagg själv via social media och är man "någon", om man har lite status och är influencer, då går plaggen åt i rasande fart.

Det är ju så klart inte en hit att hela tiden konsumera och konsumera, även om det är second hand, man blir knappast lyckligare för det, det är väl det säljstoppet handlar om. Men jag är ändå lte kluven. Det finns en poäng i säljstoppet, men har man kläder och mode som sitt största intresse, då blir det naturligt fler köp. Att se second handmarknaden som en enda stor lånegarderob, som jag brukar uttrycka det, och hela tiden se sina plagg som en del av något större och cirkulärt, då lastar det ändå inte miljön så mycket mer (det tillkommer ju ändå viss transport osv). Men vad det här säljstoppet uppmanar till är att man istället försöker aktivera sin garderob mer och kanske fiska upp det där plagget man rensat ut och prova att använda det igen. Kanske börjar man älska det?

Det är inte en så dum idé. Jag behöver definitivt bli bättre på att aktivera det jag har och att kombinera mer för att få najs outfits. Jag är verkligen inte bra på det, det blir mest same same. Och jag gillar ju verkligen lager på lager så jag har verkligen förutsättningarna. Med detta funderar jag på om jag ska nappa upp den där gråa klänningen jag rensade ut för ett tag sedan som jag bara använt en gång? Kommer jag börja älska den. Rätt tveksamt ändå. Och så behöver jag tvätta den igen om jag ändå ska rensa ut den. Vilka i-landsproblem ändå. Nä, med detta sagt utmanar jag mig själv att kombinera mera! Så får det bli.

Loppistips #17: Erikshjälpen Frölunda

Så här lagom till semestern tänkte jag tipsa om ytterligare en trevlig second handbutik. Den här staden, dvs Göteborg, innehåller så många. Erikshjälpen finns, förutom i Kortedala som jag tipsat om tidigare, även i Frölunda. Sedan ett tag tillbaka ligger butiken på Victor Hasselblads gata 11, inne i Frej Jonsson huset. Tidigare låg butiken en bit därifrån och då var den också bra. Den här lokalen är dock större och ljusare. Men jag gillade båda.

Där finns det mycket prylar kan jag lova och jag tycker nog att alla kategorier är välfyllda. Själv har jag köpt en hel del glas, lite böcker och annat smått och gott där. Butiken har även bra öppettider då den är öppen tisdag och torsdag 12-18, onsdagar 12-16 och på lördagar 11-15. Det brukar vara en hel del folk där på lördagar och vill man slippa det pga corona eller folkobi eller något kan vardagar vara det bättre alternativet. Buss 82 går dit bl.a. och åker man kollektivt är det Amalia Jönssons gata som gäller.

Klädavdelningen är bra också. Den är rätt bra uppdelad och det finns en hel del utan att det blir för mycket så man inte får någon överblick. Jag har nog dock upplevt att det inte finns lika mycket vintage i Frölunda som i Kortedala, om det är det man är ute efter. Men priserna är bra. Men jag brukar sällan gnälla över priser om jag hittar något jag verkligen vill ha och dessutom har jag svårt att se kritik när det handlar om välgörenhet. Men det är en annan historia.

Några guldkorn har jag hittat där. En klänning i kraftigare bomull för 45 kr, en blommig kjol för 49 kr och ett par örhängen för 19 kr syns på bilden. Jag är lite löjligt förtjust i blommiga kjolar och örhängen av pärlor. Kjolen är lite intressant. Det står M i den, jag tycker inte smocken känns kass eller uttöjd och ändå känns det som att det får plats minst en till Jenny i den. Och folk hävdar att storleken på lappen är relevant! Men som sagt, en bra butik väl värd att besöka.

Dela ditt lucialinne!

Lucia. En stämningsfull tradition i en klass för sig. Så många luciatåg som finns att beskåda varje år på skolor, ålderdomshem, företag och torg. En tradition som kräver sin dräkt för att det ska räknas. Men vilken onödig grej egentligen! Inte själva tåget eller de stämningsfulla sångerna, men att vi alla måste äga de där lucialinnena, tomtedräkterna och eventuella peppakakskläderna. Men vem orkar leta på loppisar och bland bekanta för att få tag på ett linne, det är väl lika bra att bara gå in i närmaste butik. Eller?

Kan meddela att det finns en hel del lucialinnen på loppisar där ute. Även så här dagen efter lucia. Jag borde så klart ha bloggat igår men än är väl inte alla luciatåg över eller? När jag var liten hade vi en hel uppsättning lucialinnen i storlek liten till vuxen. Jag misstänker att det var i stort sett arvegods alltihop. Men jag minns att vi lånade ut till de som behövde. När lucialinnet kanske bara används en gång per år är det väl rätt onödigt att äga det själv? Vi kan väl lika gärna dela, oavsett om det är köpt på second hand eller nytt i butik? Låna är det bästa tänker jag, som min kollega gjort som synes på den första bilden, av vår fd chef. Är inte det hållbart så säg? Jag har även glatt mig åt att jag sett annonser i bl.a. min lokalgrpp på facebook om att låna eller köpa lucialinnen och tomtekläder istället för att köpa nytt. Och jag tror faktiskt att alla fått napp.

En annan bra grej är något H&M gjorde i år. I sin kampanj För traditionen vidare har man kunnat lämna in urvuxna lucialinnen till dem som då skänker 10 kr per inlämnat linne till Rädda Barnen. Köper man då ett begagnat lucialinne hos H&M kostar det 50 kr som går oavkortat till Rädda Barnen det med. Alltså 60 kr till Rädda Barnen per inlämnat lucialinne, om det blir sålt dvs. Inte så dumt va? Kritiska ögon skulle nog vilja hävda greenwashing här, med tanke på att H&M är ett företag som bygger på fast fashion och överkonsumtion, men jag tänker att varje liten grej är ändå betydelsefull. Så, nu kanske det är lite sent, men till nästa år, köp inget lucialinne va? Låna ett istället! Det finns nog linnen så det räcker till alla.

Loppistips #4: Loppis på landet - Gnosjö hjälper

I pissigt höstväder (jag hatar höst) besökte jag min gamla second hanpärla från förr igår. Gnosjö hjälper, eller second hand i Gnosjö som man säger till vardags, var en av de första second handbutikerna jag blev tjingis med på slutet av 90-talet/början 00-talet. Det är en stor second hand i tre våningar med enbart voluntärarbetare i röda skjortor. Är man från Gnosjö, som jag är, är det inte ovanligt att det är ens gamla lärare, kollega eller granne som har den där röda skjortan på sig.

Prylar finns det gott om här och priserna är i regel bra. När det gäller kläder och skor märker jag dock en klar skillnad mot i Göteborg där jag oftast huserar. Det finns massa kläder och skor men det är inte riktigt likadant utbud som i stan. Kläderna är inte lika "kedjiga" så att säga. På vilken second hand i Göteborg som helst hittar man mängder av kläder från H&M, Kappahl, Gina Tricot och Monki men så är det inte riktigt här. Det handlar väl om utbudet vad gäller "vanliga" butiker i trakten kan jag tänka. Eller så använder man faktiskt sina kläder bättre här.

Jag vill inte säga att kläderna är mossigare, fulare eller mer omoderna, det är relativt ändå, men det är ändå annorlunda på något sätt. Vilket inte är negativt. Om man kan fynda? Absolut! Man kan helt klart hitta pärlor här! Under mina tonår köpte jag massa fint, bl. a. min favoritkappa i grön ylle, den blommiga blusen från 70-talet och mockakappan med kaninpälskrage. Inget av det där har jag dock kvar längre pga byte av kroppsform mer än en gång. Mest vintage var det som gällde för mig på den tiden och det känns inte som att man blir besviken på den fronten idag heller.

Möbler, köksprylar och inredning finns det gott om här och textilavdelningen är super! Jag köpte för övrigt i stort sett varenda pinal till köket i denna butik när jag flyttade hemifrån. Man hittar alltid nåt najs här tycker jag så har du vägarna förbi Gnosjö rekommenderar jag ett besök. De har öppet på torsdagar och lördagar och vissa söndagar.

När man lever på överflöd

Har ni tänkt på en grej? När man som jag, som har avlagt ett löfte i Circular fashion challenge, enbart handlar kläder på second hand är man ju beroende av att andra överkonsumerar. Om inte andra människor runt omkring hade haft ohållbara shoppingvanor och lämnat massor till second hand hade ju jag inte fått tag på det jag vill ha i andrahand. Är det egentligen så himla hållbart?

Exakt hur mycket textilier alla second handbutiken får in landet över vet vi inte, men jag har tidigare nämnt att bara Stockholms Stadsmission får in ungefär 30 ton textilier i veckan, vilket är långt mer än vad de kan ta emot. Och det är bara Stockholms Stadsmission. Vad som händer med överflödet av alla insamlade textilier har jag skrivit om här tidigare. De säljs alltså i regel utomlands för kilopris. Det som blir kvar är det man anser att man kan sälja här i butikerna. Det som rensas ut är inte bara sådant som är smutsigt och trasigt utan det kan vara sådant som är helt och rent men som har dålig kvalitet och alltså har en kort livslängd. Det är troligtvis inte ens second handbutiker intresserade av.

För att jag ska kunna ha ett urval när jag väl går på loppis, och för att jag ska kunna hitta något alls, bygger det på att andra människor köper alldeles för mycket, eller fel, kläder. Kläder som används aldrig eller väldigt lite. I år har jag köpt inte mindre än nio plagg/skodon som var splitter nya på olika sätt på second handmarknaden. Och då räknar jag ändå inte de tre paren nya strumpor jag köpt på loppis. Flera plagg/skodon har varit använda en eller ett par gånger bara. Är inte det galet?

Alltså, hur gött den än är att bara köpa second hand kan det ju inte fortsätta så här. Vad spelar det för roll om vi är några som bara eller delvis handlar second hand om andra konsumerar nytt så det räcker till oss andra med? Det måste bli ett stopp på våra konsumtionsmönster och vi måste börja låna och hyra kläder istället. Man kanske inte behöver köpa nya skidkläder om man åker skidor en vecka om året? Man kanske kan låna istället? Behöver man verkligen en egen smoking till studentbalen eller kan man låna kusinens som ändå har samma storlek och som tog studenten för två år sedan? Troligtvis va?

Second hand i all ära men överflöd och överkonsumtion är inge bra. Om vi shoppar mindre kanske Stockholms Stadsmission faktiskt kan ta hand om alla kläder de får in? Vore inte det härligt?

Tvind, UFF och Humana

Nu ska jag tala om för dig exakt varför man inte ska handla på Humana. Humana är nämligen gamla UFF, dvs det är danska Tvind som står bakom dem. Vilka är Tvind undrar du kanske då? Och som vanligt är det här ett personligt inlägg från mig, inga objektiva sanningar.

Tvind är praktiskt taget en sekt. Inte en religiös sekt, men ändock en sekt. Tvind startade som ett vänsterkollektiv på 70-talet på Jylland i Danmark. Man startade först en resande folkhögskola, som leddes, och leds fortfarande, av en lärargrupp där Mogens Amdi Petersen är högsta hönset, även om det heter att man gör allt tillsammans. Flera andra skolor har följt efter det.

 
P3 Dokumentär har gjort ett avsnitt om Tvind där en avhoppad medlem berättar om hur fruktansvärt hårt alla jobbar, utan någon vettig lön att tala om, starkt kontrollerade av ledaren som inskränker på lärarnas rättigheter. Det berättas även om hur Mogens Amdi Petersen fullkomligt badar i pengar då han har lyxvilla och lyxyacht, samtidigt som han verkar ha gått under jorden och inte går att få tag på. Något luktar ju jäkligt fishy där. Jag rekommenderar varmt att lyssna på dokumentären.

1977 startade då Tvindrörelsen U-landshjälp från folk till folk, dvs UFF. UFF samlade in kläder i gula boxar, kläder som de sedan sålde i sina butiker under intrycket att det handlar om i stort sett ren välgörenhet. Det uppdagades dock till slut att intäkterna i butikerna gick rakt in i Tvindrörelsen och finansierade istället deras verksamhet och då rimligtvis Amdis lyxyachter. Bara några få futtiga % gick till riktig u-landshjälp, säkert bara för syns skull. Detta gjorde att svenska kommuner drog in tillstånden att sätta ut de gula boxarna. Flera högt uppsatta i ledningen har dessutom åtalats för skattebrott i Danmark. UFF fick helt enkelt lägga ner.

Vi pausar lite där. Jag måste säga att jag tyckte ofta att UFF-butikerna var riktigt bra! Den på Kungsgatan i Göteborg gillade jag skarpt i tonåren och jag minns att jag köpte en riktigt najs lila tunika i velour/fakesammet, inspirerad av en ascool tjej i serien Sjätte dagen. Jag var skitsnygg i den! Sen tvättade jag den och den blev kass. Men butikerna hade alltid massa kul vintage så gillar man det kunde man verkligen fynda. Jag känner faktiskt en som brukade skolka från skolan på högstadiet för att åka till UFF på Kungsgatan i Göteborg och köpa kläder. Och hon bodde i Mariestad. Så bra var butiken!

Mitt bästa fynd, som jag fortfarande har kvar, är dock min asfina långkjol i vaxbatikat tyg som jag köpte ca 2003 på UFF i Malmö. Jag kan ha betalat 20 kr för den. Den är rymlig som få och har fortfarande ett bra och fräscht resårband i så den passar fortfarande fint trots att jag inte riktigt har samma kroppsform som när jag var 20. Här har jag den på ett ettårskalas med en topp från en klädbytardag. Visst var jag stunning? Och jag saknar min sidecut...

Så, UFF fick ju lägga ner så det var väl bra eller? Nejdå, UFF bytte bara namn. Numera heter de då Humana och har två butiker i Stockholm och har en i Malmö. Och de finns massor av i Baltikum. Kan tänka mig att de inte riktigt känner till Tvinds kontroversiella förflutna, och nutid. I Estland, som jag skrev om häromdagen, finns det inte mindre än 23 Humana-butiker, varav 11 av dem ligger i Tallinn. På estniska Humanas hemsida länkar de till internationella Humana people to people och skriver att de bildats ur systerorganisationer i Finland och Litauen. En parentes dock - klickar man sig vidare till den internationella organisationen märker man dock, i alla fall just idag, att fliken som handlar vilka organisationen är inte fungerar. Lite typsikt. Som om de har något att dölja.

På svenska Humanas hemsida är allt lite förvirrat. En helt hopplös sida att navigera sig på enligt mig. Bara massa flashiga grejer, segt och ingen direkt information om organisationen. Jag lyckas i alla fall inte någonstans hitta någon information om vad Humana egentligen är. Ingen länk till den internationella organisationen och ingen liten parentes om Tvind eller att de är gamla UFF. Fast det är väl ingenting de vill skylta med. Falsk marknadsföring enligt mig i alla fall. Det enda jag hittar som känns lite mer intressant är en liten dekal om att det är en pälsfri butik och att de är granskade och godkända av givarguiden 2018. Givarguiden är väl lite som 90-konto, de granskar och tillhandahåller information om välgörenhetsorganisationer. Det blir en kvalitetsstämpel helt enkelt. Jag är dock tveksam med den historian. Jag hade inte litat på dem. Inte med Mogens Amdi Petersen i toppen.

Därför handlar inte jag på Humana. Egentligen. Men har man läst mitt senaste inlägg vet man att jag har fuskat. Så himla kasst av mig! Jag bör inte göra så igen. Jag hoppas verkligen att Humana Estlands medarbetare får skälig lön i alla fall. Men man kan ju aldrig riktigt veta. Tvinds sektlika förhållande är helt emot mina tankar om hur världen ska funka i alla fall. Jag tycker inte att man ska handla på Humana helt enkelt, men var och en gör ju som man vill. Och jag är fullt medveten om att jag hycklar själv som handlade där för 1.5 veckor sedan.

Men ni som har handlat på Humana i Stockholm eller Malmö, hur är butikerna? Jag är nyfiken! Är de bra på kläder? Har du hittat något riktigt fint? Berätta gärna! Och glöm nu inte att lyssna på p# dokumentär!

När våra gamla kläder exporteras

Ok, då får vi ta det där med välgörenhet då. Jag har berört det här innan, men det tål att tas upp igen. När vi lämnar in våra, i de flesta fall, fina och funktionsdugliga, kläder i insamlingsboxar (som jag skrivit om här) är det bara en bråkdel som hamnar i butikerna. Organisationer som Myrorna och Stadsmissionen får in flera ton textilier i veckan och alla de tonen får givetvis inte plats i butikerna. Då tänker man ju att det som blir över skänks vidare till bättre behövande, men så är inte fallet. Det säljs vidare för kilopris till Afrika, Asien och Östeuropa bl.a. Det är nog de flesta inte medvetna om när de känner att de gör en god gärning när de skänker till "välgörenhet".

Men gäller detta alla organisationer då? Tja, det kan jag ju så klart inte veta helt säkert men man kan gärna läsa kapitlet om second handmarknaden i Sverker Lindströms bok Gränslösa kläder, som jag skrivit om här. Så mycket som 70-80% av alla insamlade kläder kan säljas utomlands. Rätta mig om jag har fel nu men det här är inget som organisationerna skyltar med direkt. I årsredovisningar står det inte direkt "intäkter kläder sålda till utlandet" eller något liknande. 

Är det bara dåligt då? Myrorna har själva uttalat sig och sagt att handeln med begagnade kläder omsätter mer personal än vad den inhemska textilindustrin som numera är nedlagd på många ställen, skulle ha gjort. Lite ofräsch syn på det hela tänker jag. Och undrar om det är helt sant egentligen... 

Vad jag funderar över är de organisationer som kör hjälpsändningar till exempelvis Estland och Lettland (t.ex. den här), där grejerna säljs i de nya ländernas second handbutiker, är det rena hjälpsändningar då, eller säljer de egentligen grejerna till "vrakpriser? Det är något jag inte vet. Jag hade gärna sett mer information och transparens kring detta. En av mina favoritbutiker skrev på facebook att de rensar ut alla plagg som inte blivit sålda efter tre veckor för att få ett bra flöde. De utrensade plaggen går då enligt inlägget till "bättre behövande". Jag frågade faktiskt vad bättre behövande betyder. Jag fick inget svar på det...

Jag själv har en viss fäbless för Estland och att åka dit. Jag gillar ju även som bekant att handla på second hand med. Mycket av vårt överskott går dit och säljs i butikerna där, och skapar arbetstillfällen med. Och så åker jag dit och köper kläder och tar med dem hem till Sverige igen. Allt bra knasigt va?

90-konto

Något som är värt att reda ut när det gäller insamlingar är vad 90-konto innebär. 90-konto alltså ett sjusiffrigt plusgirokonto som börjar på 90. För att en insamlingsorganisation ska godkännas av svensk insamlingskontroll och få 90-konto måste de uppfylla höga krav som ställs. Det är som svensk insamlingskontroll själva skriver på sin hemsida - det är kvalitetsstämpel för insamlingsorganisationer. Faktum är att den högra boxen på bilden, den från Barnens framtid, ska vara rätt safe. De har både 90-konto och sin årsredovisning på hemsidan. Verkar helt ok tycker jag. Det är en Göteborgsorganisation där överskottet går till utsatta barn. Borde vara helt ok som sagt. Även om jag tycker att boxen ser lite skum ut...

Att skänka kläder

Jag tror, eller inbillar mig i alla fall, att de flesta människorna, någon gång skänkt kläder till välgörenhet. Personligen slänger jag aldrig funtionsdugliga kläder, de går till klädbytardagar, men det som blir över därifrån hamnar i en container till välgörenhet. Det är latisvarianten, eller den lite enklare vägen, om man inte har möjlighet att ta sig till en butik med insamling. Alla har ju inte bil och det kan vara tungt att frakta massa kläder kollektivt. Det kan vara lite snårigt att veta vart man ska skänka dock. Här kommer, för alla göteborgare, lite tips från coachen vilka containrar man ska leta efter. Och som vanligt är det mina högst personliga åsikter det handlar om. Först och främst, så här ska INTE containern se ut:

Fast det det visste ni ju om ni läst bloggen tidigare.

Vi börjar med Myrorna. Myrorna är Sveriges största second handkedja och finns, mig veterligen, över hela landet. Myrorna drivs av Frälsningsarmén som driver många olika bistånds- och sociala verksamheter, bl.a. dagcenter, härbärgen och behandlingshem. Överskottet från butikerna går bl.a. hit. Och det är ju en bra grej! Även om jag inte har mycket till övers för religiösa samfund har jag alltid haft respekt för frälsis. De är ändå förhållandevis transparenta i sin verksamhet. Jag skulle säga att det är helt safe att skänka hit.

Min personliga favorit, av nostalgiska skäl, är Emmaus Björkå, eller BjörkåFrihet som de heter numera. För mig har Emmaus alltid symboliserats av solidaritet och hippiekollektiv vilket ju inte är helt fel. Men det här med Emmaus är lite komplicerat. Enligt wikipedia startade flera olika organisationer på 60-talet med namnet Emmaus. Emmaus Björkå i Åkvarn i Småland var den största. Emmaus Björkå, alltså numera BjörkåFrihet, finns i Göteborg medans i övriga landet finns Emmaus Sverige, med mindre regionala organisationer. Så Emmaus och Emmaus är liksom inte samma sak. Men i vart fall, liksom med Myrorna, är Emmaus relativt transparenta vilket jag tycker är viktigt. Alltså är det safe att skänka hit med.

Mitt tredje säkra tips är nog den minst kända, dvs Human Bridge. Dessa boxar kan se lite skumma ut för den otränade, så har de även gjort för mig. Jag har alltid tyckt att allt utom Emmaus och Myrorna sett skumt ut. Men tittar man noga ser man att det står både Bostadsbolaget och Poseidon på, som ju är ett kommunala bolag i Göteborg, Läkarmissionen och Erikshjälpen på den. Verkar ju rätt seriöst eller hur? Erikshjälpen är ju en bra organisation som i övrigt bara tar emot gåvor i butikerna. Går man då in och läser om Human Bridge förstår man att de samarbetar med Lindra, vilket är lite favoritbutiker för mig i Göteborg. Och Human Bridge samlar t.ex. in och delar ut sjukvårdsmaterial och handikapphjälpmedel i Afrika och Östeuropa vilket ju känns bra. Och vad jag kan se på deras hemsida känns de transparenta. Jag gillart!

Så, vilka brukar du skänka till? Finns det några bra organisationer med boxar i Göteborg eller någon annanstans som jag har missat? I dagarna ska jag även berätta mer om.vad som händer med de kläder vi lämnar in i dessa boxar, vilket är en lite mer solkig historia.