Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Handla småskaligt!

Idag ska jag uppmärksamma en form av klädshopping jag tycker att an kan ägna sig ut utan att känna några större olustkänslor för, så länge man gör det med måtta så klart. Detta är inte ett inlägg som förespråkar överkonsumtion. Men jag tycker, att ska man unna sig något nytt plagg någon gång så bör man välja ett småskaligt producerat sådant. Med småskalig produktion menas givetvis att kläderna produceras i liten skala och det är motsatsen till vad snabbmode och fast fashion är. Detta innebär också att för att kunna överleva på det har kläderna skäliga priser och man kan inte köpa en klänning i linnemix för 199 kr utan snarare kanske 1199. Det kanske låter saftigt för många men det är det med rätta. Det rimliga priset är det senare och inte första, om man tänker efter.

Ingen klädproduktion kan egentligen bli miljövänlig. Det går fortfarande åt skitmycket vatten till när bomullen odlas hur ekologisk den än är och även om färgningen sker i ett slutet system och inte släpps rakt ut i närmaste flod är det ändå kemikalier som ska till. Vad det hela handlar om är mängden kläder som produceras. Det produceras så orimligt mycket kläder varje dag världen över och det säljs och slängs lika mängder orimligt mycket. Eftersom snabbmodekläder inte egentligen har något egenvärde spelar det ingen roll om plaggen används få gånger eller inga gånger alls kanske, innan de vandrar vidare ut ur din garderob. Men den där klänningen för tolvhundra spänn, visst skulle det svida om den aldrig användes? Tolvhundra spänn i sjön är inget man gör lättvindligt och jag vill ändå tro att man tänker till lite innan man köper det där plagget för över tusenlappen. Fina plagg som kostar fyrsiffrigt lär man vårda mer ömt och skulle det vara så att de inte platsar i garderoben är det större chans att de säljs vidare än knölas ner i en skänkespåse eller ännu värre, en soppåse. Plaggen har mer andrahandsvärde helt enkelt och därmed mer egenvärde. Det är denna struktur vi ska sträva efter att återkomma till hävdar jag. Kläder ska få kosta. Jag vill härmed ge tips på mina småskaliga favoriter som jag hela tiden återkommer till. Även här på bloggen.

Lille-Lo var min inkörsport i den småskaliga världen. Jag bröt mitt andrahandslöfte 2019 och köpte ett sjok definitivt var värd sin tusenlapp. Den var egentligen ett prov och de som finns att köpa hos Cecilia idag är någon procent olik min men den är ändå magisk! Jag känner mig alltid dösnygg i den och den känns lyxig på något rimligt vis. Sedan dess har jag även införskaffat kaftanklänningen spektakel, en solskärm och ett pannband från Lille-Lo. Nu senaste även en scrunchi faktiskt i andrahand. Jag hade kunnat köpa en av varje sort hos Lille-Lo men där är jag inte just nu. Något jag gillar med sådana här småskaliga producenter är att utbudet hela tiden är föränderligt utifrån tygtillgången. En modell kan finnas i flera år men det blir liksom som små kollektioner genom åren med vilka tyger som finns. Ett tyg kan räcka till kanske fem klänningar och sedan finns det inte mer. Då blir det lite exklusivt. 

Gillar man Lille-Lo ska man definitivt kolla in hennes kompis Rino.se. Här snackar vi också mycket färg och mönster och jag tilltalas särskilt av alla flowy och kroppspositiva plagg. Vill man prova plaggen kan man med fördel besöka Lille-Los och Rinos gemensamma butik, Färgstark butik, som ligger vid Midsommarkransen i Stockholm. Det gjorde jag i februari förra året och köpte världens finaste kimono i feministtyg. Jag har även förälskat mig i skjortklänningen som jag har två av. Förutom den sketsnygga på bilden har jag även en gul i linnemixtyg. Skjortklänningen kostar 1399 och finns i upp till 2Xl. Det är den storleken jag har för övrigt. Och jag känner mig sällan så snygg som jag gör i den här! Och för mer närmare presentation av butiken, Lille-Lo och Rino, kika in här.

När vi ändå snackar flowy och kaftaner har jag helt snöat in på Dots'n'Bows kaftaner. Jag ska erkänna att jag har fyra stycken men en köpte jag i andra hand och en var andrasortering. Och inte skäms jag för det! Min favorit är den gula i Stoff&Stils trantyg jag köpte i höstas. Den var redan uppsydd och såldes ut men i övrigt syr de på on demand. En väntetid på några veckor får man räkna med men det är värt det! Förutom kaftaner har de supersnygga byxor och jumpsuits bl.a. och jag är väldigt sugen på att beställa en hoodklänning. Dots'n'Bows har flaggat för att pandemin har påverkat försäljningen negativt så om man någon gång ska beställa därifrån är det nu, hävdar jag. För mer om Dots'n'Bows finns detta inlägget.

Jag har tidigare tipsat om några örhängesfavoriter vilka alla tål att nämnas igen. Jocelyn Superstar och Kajsaellen gör örhängen i polymerlera och Pow Studio, som ingen kan ha missat pga superhajpad, gör i plast. Alla har har förärats med egna blogginlägg tidigare som sig bör. Jocelyn Superstar gjort mina supersnygga tegnellisar, Kajsaellen har bidragit med mina blingigaste bling och Pow Studio finns numera i fyra exemplar i min örhängessamling. Två par är köpta i andra hand. Och vill ha unika handgjorda örhängen finns det en hel uppsjö där ute. Fajjans Mini Sweets är en annan favorit men jag har även spanat in Lilla Grå, Femmeclay och Marlene Boke. Det finns verkligen hur mycket som helst!

Och för att sticka in lite fler klädtips när jag har chansen så finns relativt nya Kaftanheladan som bara säljer via instagram. Där man man snacka kaftanhimlen! Sysarasyr gör kläder i färgsprakande tyger som andas 70-tal och en hel del tyger är återbruk. Och gillar man retrotyger och återbruk ska man definitivt spana in Hjärtrud som har funnits relativt länge på marknaden. Det började med enbart barnkläder av återbruk och nu finns det även vuxenkläder. Jag var så nära på att köpa ett par omlottbyxor i somras men det blev inget då. Jag har stora planer för denna sommaren istället.

Det finns massor där ute och fler ska det bli hoppas jag! Mina favoriter är inget nytt under solen eftersom jag bloggat om dem mer än en gång tidigare men de tål att omskrivas igen. Det är så här jag vill att textilbranschen ska vara. Det känns så ofräscht med multinationella snabbmodekedjor och efter monkifadäsen förra året skulle jag aldrig handla nytt från dem igen. Köper man däremot från småskaliga eldsjälar är det köp som inte skaver och jag längtar efter en textilbransch helt dominerad av småskaligt och schysst. Men det lär väl inte hända under min livstid. Har du några småskaliga favoriter då? Tipsa mig gärna!

Stora örhängen

Jag tog hål i öronen sent. 26 år gammal var jag och det var hösten 2009. Jag pluggade textila tekniker på folkhögskola då. Jag ville ha lite snyggare piercinghängen så jag gjorde 2 mm hål på en riktigt piercingstudio. Piercearen hette Ville och jag blev lite småkär i honom. Så småkär att jag snodde en reklamskylt med honom på på spårvagnen en natt på väg hem. Men det är en annan historia. Jag tog hålen sent eftersom jag inte hade varit så intresserad innan. När jag växte upp på 90-talet var örhängen rätt tråkiga. Små snirkliga saker i silver och guld som inte tilltalade mig. När jag var 26 år upptäckte jag hur mycket kitsch som finns att hänga i öronen så då var det dags!

Till en början köpte jag en del på lite trashiga fast fashionbutiker och på tradera, jag plockade en del på klädbytardagar och jag har köpt en hel del småskaligt producerade grejer. Jag har dock lärt mig att är örhängena för "vanliga" och tråkiga går de bort snabbt. Jag använder dem helt enkelt inte. Kitsch ska det vara! Och de ska väcka uppmärksamhet. Tråkiga stilrena grejer funkar inte för mig! Och det råkar vara så att jag har snöat in på stora örhängen det senaste. Statementgrejer ska det vara. Jag har dock massa fina små öronpynt men de används sällan. Alldeles för sällan för de är fina! Men jag får nog göra en rensning till. Det är ju bättre att de kommer till användning.

Men vad gör man när man inte kan göra så mycket annat än jobba och... jag inte så mycket mer? Jo, jag erkänner, jag shoppar på nätet. Örhängen har det blivit en hel del. Och det har blivit stora sådana. Här är mina senaste inköp. Behöver jag fler? Nja, behöver och behöver, men jag vill. Och ibland får det vara så. De runda största slog jag till på för ett par tjugor i Circle of clothes på facebook. Tyckte de var stora och kitschiga nog. Och de är verkligen stora! Ansiktena är från samma nämnda grupp och av märket Kina & Tam. De har massa fina modeller. De svarta köpte jag faktiskt nya från Pampas men de är gjorda av rester från deras klädproduktion. De har plagg med sketastora paljetter som är värda att kolla in! Jag älskar småskaligt producerat! Och de här känns verkligen som jag! Jag gillar stora och tunga örhängen. Om jag går utan örhängen eller med vanliga små tunna krokar ett tag drar mina hål ihop sig så att ha lite tyngre hängen löser det. Alla mina favoriter har lite tyngd i sig. 

Och så har jag köpt ett par Pows till i facebookgruppen Labels We Love. De brukar gå åt som schmör när de kommer ut i gruppen  och just svartvita har jag varit sugen på. Ministorleken har jag inte kikat seriöst på innan men jag chansade på att jag skulle gilla dem ändå. De andra paren jag har är i storlek small men nu vet jag att mini faller mig i smaken, de också. Visst är de snygga! Ni ser väl hur nöjd jag ser ut? Och man kan väl säga att mina örhängen matchar min personlighet? Stora och högljudda. Jag är inte den som håller käft. Och det är helt ok.

Jag har fallit för en trend del 2: Pow Studio

Jag kan ju inbilla mig att jag är en sån som inte faller för trender. Att jag är en sådan som går min egen väg och inte vill ha samma som alla andra. Till en viss del är det sant. När jag gick i ettan på gymnasiet hyste jag negativa tankar om en person som hade likadana orangea Dr Martens som jag. Men det gick över eftersom hon var trevlig. Anyway, i somras visade jag mig vara precis som alla andra två gånger. Jag köpte en likadan klänning från H&M som alla andra verkade ha. Jag köpte den dock begagnad så lite mot strömmen gick jag i alla fall.  

Och så hände visst det här. Jag gick verkligen runt och irriterade mig över att alla skulle ha Pows hela tiden. Örhängena alltså. Jag tyckte det var rätt trökigt att alla bara ska ha samma samma. Jag sa någonting om att jag inte skulle köpa några, men som det brukar vara med mig; när jag matats tillräckligt länge med något hade blir jag övervunnen och jag skulle absolut ha ett par själv. Matas man tillräckligt med något brukar det bli så att man gillar det till slut. Jag fungerar så i alla fall. Så, sagt och gjort, när det var någon form av tillbud en helg beställde jag ett par gula - så klart. Gult är ju min favoritfärg. 

Jag har faktiskt fått en del uppmärksamhet och komplimanger när jag använt dem på jobbet. Så det är tydligen fler som gillar dem. Så lite fakta. Pow studio startade 2017 av illustratören och designern Ida T Rosengren. Ida själv tyckte hon saknade statementörhängen på marknaden som inte var svindyra eller svintunga. Därför bestämde hon sig för att göra egna. Pow har ju så klart med ordet "power" att göra och så som jag tolkar budskapet är att man ska känna positiv makt att vara sig själv med hjälp av färg i öronen. Absolut, det köper jag. Man ska få ta plats och synas, även med örhängen. Alla örhängen sätts ihop för hand av henne själv och en person till eller av personer i kooperativet och integrationsprojektet Yalla Trappan i Malmö. De tillverkas småskaligt och säljs bara från Pow själv online eller på speciellt utvalda ställen, events och pop-ups. Exklusivt och lagom helt enkelt. 

Och vi kan verkligen snacka om att de blivit virala i stilsammanhang på instagram. Det känns verkligen som att de flesta med stilkontonhar ett helt koppel hema. Jag har två par, som synes. Jag slog till på ett par i leopard häromveckan. Jag ska ju inte vara den som är den. Just de i leopard brukar ta slut ganska snabbt och jag uppskattar verkligen idén och filosofin med de här örhängena. Småskaligt är bra att stödja tycker jag. De är precis som beskrivs lätta att bära, men jag som gillar lite tyngre grejer i öronen tycker ändå att de är lagom tunga. De är gjorda i plast, vilket man kanske kan tycka är ett aber, men you win some ni vet. Jag tänker mig att det nog inte är giftig plast i alla fall. Och de har verkligen ett värde på andrahandsmarknaden! De dyker upp då och då i säljgrupper på facebook som Circle of Clothes och Labels We Love och de går alltid åt i en rasande fart! 

Ja, och så finns de i tre olika storlekar med förresten, mini, small och large. De jag har är small. Jag tycker de är lagom men tänker mig att ett par svarta i large skulle vara najs med. De kostar 450 till 695 kr beroende på storlek och utförande och de kan skickas både inom Sverige och till utlandet. Nå, är jag en tråkmåns som är som alla andra nu? Eller är jag kanske till och med lite hipp?

Kajsaellen: en småskalig pärla

Jag tänkte bara sticka in lite så här emellan loppisrundan och lördagsmiddagen med ett litet tips. Jag gillar ju som bekant att handla småskaligt och örhängen är lite av en fäbless för mig. I somras tipsade jag om Jocelyn som gjort mina tegnellisar och gör mängder med snyggt som hon släpper lite då och då på sin hemsida och jag har numera två par skönheter i min ägo. Så är det ju så med instagrams algoritmer att börjar man klicka på något och följa lite konton så tänker de att: "Aha, den här personen gillar örhängen i polymerlera!" och sätter igång att mata en med det. Det var så jag hittade kajsaellen. 

Här snackar vi örhängesporr här med! Hur fina är inte de jag köpte i somras? Och inte fasen är hon dyr heller! Nu var de här på lite tillbud och kostade totalt 336 kr men de är inte alls dyra annars heller. Från lite drygt en hundring upp till 300 får man ge för ett fint par. Jag har slagit på stort och köpt stora örhängen men det finns mindre och diskreta med. Men jag är över den fasen får jag säga. Och det är ju väldigt trevligt med små handskrivna meddelanden när man köper småskaligt.

Kajsa tillverkar alla sina örhängen själv i små exklusiva upplagor och precis som med alla andra sådana här kreativa konstnärer och hantverkare får man vara snabb när det kommer ett släpp. Så gillar du exklusiva statementörhängen (som jag har lärt mig att det heter) kan jag varmt rekommendera kajsaellen. Jag är riktigt sugen på ett par GRL PWR nu. Jag får hålla utkik! Kika in på hemsidan. Där kan man även se slutsålda varianter. Och just det, hon är från Göteborg också. Så support your local!

Dagens hållbara outfit #22: lufta garderobsvärmaren

Temat idag är "lufta garderobsvärmaren". Jag har alltid varit bra på att ha garderobsvärmare. Dels för att jag köper utan att tänka. Det blir jag dock bättre och bättre på. Men också dels för att jag är alldeles för nostalgisk med mina kläder och har svårt för att göra mig av med plagg som jag gillar, även om de kanske inte passar längre. Där finns det också förbättringspotential. 

Dagens garderobsvärmare är nog egentligen en tunika, fast det blir ju en klänning på mig, från H&M från början som jag köpte på Reningsborg i Frölunda i våras på min sista riktiga loppisrunda innan the c-word. Jag orkade inte prova den, trots att jag vet att jag ska. Jag tänkte att den passar nog. Det gjorde den förvisso men den är lite stor, och samtidigt lite liten. Ibland undrar jag om det är människor kläderna skapas för? Den är skitsmal över axlar och i ärmarna men stor över bröstkorgen. Och den ska nog ändå vara lite mer slimmad. Men med ett bälte från en klädbytardag funkar det i alla fall ok. Tycker ni att jag ska behålla den?

I övrigt har jag örhängen, skor och jeggings som också behöver luftas lite mer. Örhängena har jag tagit på en klädbytardag och de är väldigt tjusiga men jag tycker de sällan passar in i sammanhanget. Jeggingsen har jag fått av en kompis och de har jag både lagat och kortat. Väldigt bekväma och idag lyckades jag faktiskt lura en kollega att de var jeans. Och skorna är ett par Dr Martens jag fått av en annan kompis som jag använde en hel del för ungefär sju år sedan men som jag inte har lyckats gå in helt ännu. Jag har så himla breda fötter. De är dock ursnygga och jag har även fått beröm för mina bra skor av skomakaren när jag lagade dem. Just nu jobbar jag på att gå in dem på jobbet. Och nu är det bara två dagar av #hållbarstilchallenge kvar!

Dagens hållbara outfit #21: outfit på repeat

Outfit på repeat är temat idag i den riktiga hållbara utmaningen. Jag hade både klänningen och tröjan för ett par veckor sedan, men inte tillsammans. Outfiten som är på repeat är konceptet tröja och klänning tillsammans, som jag har insett att jag älskar! Det är fan den bästa kombinationen. Även om jag älskar kjolar och koftor med. Men inte lika mycket tror jag. Tröjan köpte jag på en liten lätt loppistur för en månad sedan på BjörkåFrihet Backaplan. Jag var lite osäker på modellen först, men materialet (lin och bomull) och färgen avgjorde att den var värd en femtilapp. Den var dessutom på tillbud. Klänningen är också på repeat eftersom jag i dagsläget har två stycken av den. Båda har jag köpt på tjockisloppisar, men den här är ett par storlekar större än den "gamla" och passar därmed bättre så den här behåller jag. Den lite mindre tänkte jag kränga. Skorna har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och de är helt awesome! Örhängen är en historia för sig men jag kan erkänna att jag har fallit för en trend igen. De är från Pow studio. Gult är den bästa färgen enligt mig. Och så vill jag avsluta med att säga att ni kommer att få se mig i tröja och klänning här igen. Outfit på reepeat.

Dagens hållbara outfit #20: lappat och lagat

#hållbarstilchallenge tuffar på och jag försökte få på mig så mycket lagat som möjligt idag. Jag har mycket lagade kläder men inte så stora och avancerade saker. Än. Jag har har däremot en stor laghög som behöver lite tid och omsorg. Koftan är en gammal sak från Indiska som fått en synlig lagning i form av langettstopp som är en av mina favoritlagningar. Klänningen från Monki har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och den lyckades jag spräcka tyget i första gången jag provade den. När jag böjde mig ner för att gosa med min hund gick den sönder precis vid nedersta knappen. Det lagade jag hyfsat osynligt och sen har jag gjort samma sak med näst nedersta knappen. Bräckligt tyg alltså. Leggingsen har fått ett minihål som lagats medelst snörpa ihop med sytråd och mina bästa Duckfeet har fått nya sulor hos skomakaren. 

Till och med strumporna, som har mopsar på, är lagade och örhängena med. Örhängena köpte jag för ett par år sedan på Ebbe och Haldis när det fanns kvar på Vallgatan och jag tycker de är döfina! Jag hittade en lös tråd en dag som jag klippte av och då visade det sig att den släppt och när jag klippte den tappade jag pärlor. Så jag fick reparera skadan med ny sytråd och de pärlor jag hade kvar. Så ena damen är lite naggad i kanten nedtill. Men det syns ju inte! Någon mer än jag som har en fäbless för sådana här pärlsmycken?

I övrigt så gillar jag konsten av att laga skarpt! Jag kan vara lite kass att få tummen ur och lägga på hög som sagt men tillfredsställelsen när jag har fått en lagning kvar och vet att jag ökat plaggets livslängd är oslagbar. Och av någon anledning gör jag de mest avancerade lagningarna till min partner. Inte för att han är försöksperson på något sätt utan mer att det känns mer värt att laga hans kläder. Mina kan jag ju laga någon annan gång! Jag har dessutom en bra deal med mina kollegor när deras kläder behövs lagas som ni kan läsa om här.

Hyllning av favoriterna

Idag blir det ett kort appreciationinlägg till mina favoritörhängen. De här pärlorna, som inte är några pärlor, utan i silver, är handgjorda och jag köpte dem på Etsy för lite mer än fyra år sedan. De kostade 234 kr för ett par, vilket är helt galet billigt. Och så lite frakt på det. Säljaren finns i London och heter passande nog Tribulondon. Jag har hål som är 2mm från början och de här är enligt mig de perfekta piercingsmyckena. De är lätta att ta på och av, de hänger kvar, de är snygga och passar till varje tillfälle. Helt ärligt skulle jag inte behöva några fler örhängen någonsin och det här är helt klart de jag använder mest. Några gånger i veckan blir det i alla fall. Så det är garanterat lågt PPA på de här. Men... Känner man mig så vet man att jag har många många fler par örhängen. Men om jag skulle till en öde ö och bara fick ta med ett par örhängen hade det blivit de här. Har du något sådant par?

Begagnade örhängen

Kan man köpa örhängen begagnat undrar kanske du? Eller så gör du inte det... Men det är klart man kan! Även om man är känslig och kräver äkta vara kan man hitta skatter på loppis, helt klart. Det gäller att kunna sina stämplar och grejer då dock. Annars hänvisar jag till det gamla vanliga - nätet förstås. Det finns Tradera, Sellpy och mängder med facebookgrupper att ösa ur. Nu är inte jag så knusslig alls med vad jag har i öronen dock. Jag är inte känslig för nickel och bös och kan egentligen ha vilket skräp som helst i mina öron. Och om jag får bestämma ska det vara kitsch. Jag gillar färg, form och symboler. Det får gärna vara stort och over the top! Små  stilrena, diskreta och klassiska grejer är liksom inte min grej. Och jag tycker inte, som med allt annat, inte att det är alls äckligt att använda något som någon annan redan haft i öronen.

När det gäller örhängen är det tre kategorier som är dominerande i min samling. Nämligen köpta/fådda i andrahand, fådda i present och köpta av små hantverkare i butiker och från Etsy t.ex.. Och några jag gjort själv. Här har vi några jag förvärvat i andrahand. Fiskarna har jag köpt på bakluckeloppis i Slottskogen, de med pärlor har jag fått från en kollega som i sin tur fått den av någon annan, de vita kommer från första tjockisloppisen och de guldiga/rosa kommer från en klädbytardag. Jag har massor fler fina som jag förvärvat på samma sätt.

Och apropå örhängen så har jag några stycken. Det här är inte ens alla. Och just nu får de lufta sig väldigt lite. Har hamnat i nån slags coronaörhängeskris. Dt blir mest same same. Den fantastiska förvaringen har jag för övrigt köpt på en marknad och den kostade i stort sett ingenting. 200-250 kr nånstans tror jag att det var. Den är, som synes, gjord för hand. Hur många örhängen bör man ha egentligen? Frågar du mig kan man uppenbarligen inte få nog. Så förespråkar jag överkonsumtion igen! Men second hand och småskaligt tillverkat är faktiskt ok.

Jocelyn

Idag tipsar jag om en småskalig favorit. Jag har inget dåligt samvete när jag handlar bra grejer från små hantverkare som gör det de gör själva eller i liten schysst produktion i Europa. Tidigare i våras tipsade jag om mina favoriter Lille-Lo och Rino.se. Jag tänkte nog att det ska bli en liten följetong. Så idag tipsar jag om Jocelyn.

Ok, den här bilden har ni sett innan men det skadar inte att se mina tegnellisar en gång till. Visst är de fina! Den här våren har jag inte orkat nåt särskilt med mina örhängen utan använt samma gamla handgjorda piercingsmycken från Etsy varje dag. Förutom när jag festat till det lite och använt de här! För de är ju helt adorable!

Jocelyn är utbildad inom grafik och sömnad bl.a. och gör alla sina smycken själv hemma. De görs i polymerlera och de är helt fantastiska! Stora och rejäla med en härlig tyngd i vilket jag gillar. Det passar dessutom utmärkt till mina 2mm hål så de inte drar ihop sig.

Förutom tegnellisarna har jag de här. Jag köpte dem för några veckor sedan vid ett släpp, vilket görs då och då, och då får man vara snabb! Följ och håll koll på instagram. Men det finns alltid fina inne i lager. De här heter Havsglas vilket passade mig ypperligt eftersom jag samlar på havsglas.

Jocelyn gör inget annat än det här så support your local helt enkelt! Just nu, till och med söndag, är det faktiskt 30% rabatt på alla örhängen. Så passa på att haffa ett par du gillar! Jag är sugen på ett helt gäng till ska avslöjas. Webbshoppen hittar du här.

Loppistips #17: Erikshjälpen Frölunda

Så här lagom till semestern tänkte jag tipsa om ytterligare en trevlig second handbutik. Den här staden, dvs Göteborg, innehåller så många. Erikshjälpen finns, förutom i Kortedala som jag tipsat om tidigare, även i Frölunda. Sedan ett tag tillbaka ligger butiken på Victor Hasselblads gata 11, inne i Frej Jonsson huset. Tidigare låg butiken en bit därifrån och då var den också bra. Den här lokalen är dock större och ljusare. Men jag gillade båda.

Där finns det mycket prylar kan jag lova och jag tycker nog att alla kategorier är välfyllda. Själv har jag köpt en hel del glas, lite böcker och annat smått och gott där. Butiken har även bra öppettider då den är öppen tisdag och torsdag 12-18, onsdagar 12-16 och på lördagar 11-15. Det brukar vara en hel del folk där på lördagar och vill man slippa det pga corona eller folkobi eller något kan vardagar vara det bättre alternativet. Buss 82 går dit bl.a. och åker man kollektivt är det Amalia Jönssons gata som gäller.

Klädavdelningen är bra också. Den är rätt bra uppdelad och det finns en hel del utan att det blir för mycket så man inte får någon överblick. Jag har nog dock upplevt att det inte finns lika mycket vintage i Frölunda som i Kortedala, om det är det man är ute efter. Men priserna är bra. Men jag brukar sällan gnälla över priser om jag hittar något jag verkligen vill ha och dessutom har jag svårt att se kritik när det handlar om välgörenhet. Men det är en annan historia.

Några guldkorn har jag hittat där. En klänning i kraftigare bomull för 45 kr, en blommig kjol för 49 kr och ett par örhängen för 19 kr syns på bilden. Jag är lite löjligt förtjust i blommiga kjolar och örhängen av pärlor. Kjolen är lite intressant. Det står M i den, jag tycker inte smocken känns kass eller uttöjd och ändå känns det som att det får plats minst en till Jenny i den. Och folk hävdar att storleken på lappen är relevant! Men som sagt, en bra butik väl värd att besöka.

Nya, och väldigt snygga, örhängen

Jag fick en del uppmärksamhet för mina nya örhängen av kollegorna idag. Kan inte klandra dem, de är amazing! En kollega frågade dock om inte örhängen innefattades av det cirkulära. Jag upplyste honom om att utmaningen är slut, att jag får köpa nytt igen och att smycken faktiskt inte innefattades av utmaningen ändå. Han såg faktiskt lite kränkt ut.

Jag kan erkänna att jag inte tvekade alls när jag såg dem. Anders Tegnell som örhängen var jag bara tvungen att ha. De dök upp i flödet på instagram och det är Jocelyn Superstar som gör dem. 299 kr kostade de och det tyckte jag var väldigt värt! Du hittar dem i webbshopen här. Riktigt bra design och hantverk får kosta en del. Jag tror dock inte Tegnell himself skulle bli supersmickrad. Han har inte varit sugen på att kommentera tatueringen som är förlagan.

Anledningarna till att inte smycken innefattades av Circular fashion challenge förra året är några stycken. Dels är jag inte storkonsument då jag i regel enbart använder örhängen och min förlovningsring. Jag använder i stort sett bara kitsch (inga blood diamonds här inte) och om de inte är från second hand är de alltid från en indiedesigner eller hantverkare. Det har blivit lite etsy, lite souvenirbutiker och mitt favoritställe av all times i Tallinn, Oma Asi, som jag även har bloggat om tidigare. Och de här nu. Små designers stödjer jag gärna om jag hittar något jag gillar.

Textilindustrin och feminismen

Japp, idag är det 8 mars. Den internationella kvinnodagen. Det finns många anledningar till att den behövs. Att vi kvinnor jobbar en del av dagen gratis t.ex., om man jämför lön. Under dagen har jag i olika kanaler sett flera olika anledningar till varför den här dagen behövs. Ingen är mindre viktig än någon annan. Jag tänker dock ta upp den som är kopplad till textilindustrin. Det är nämligen så att 80% av alla textilarbetare som syr våra kläder är just kvinnor. Det är också en försvinnande liten del av dessa kvinnor som syr våra kläder under schyssta villkor med en lön som går att leva på, möjlighet att ansluta sig till facket och göra något så enkelt som att gå på toa när man behöver under arbetstid. De som syr våra kläder i Bangladesh eller Kambodja t.ex. utnyttjas för att vi ska kunna shoppa kläder ofta och billigt. Kan man då kalla sig för feminist om man regelbundet köper fast fashion? Jag bara slänger ut frågan.

Dessa tankegångar är ingenting jag klurat ut själv och är ensam om direkt. Johanna Nilsson nämner ironin i att t-shirten med feministprint är tillverkad av någon på ett väldigt antifeministiskt sätt på sin instagram. Thrive går steget längre och ställer samma fråga som jag på instagram och facebook. Om man ändå handlar fast fashion blir ju den där t-shirten med kvinnotecknet eller tygpåsen som skanderar "feminist" ganska värdelös. Det blir rätt rejält kontraproduktivt om den har sytts av någon som blir gruppvåldtagen varenda gång hon syr fel. Därför tänkte jag uppmärksamma några personliga favoriter där villkoren varit helt andra under tillverkningsprocessen. Vill man visa att man är feminist kan man istället göra det på detta sätt.

Jag är fortfarande eländigt förkyld så det är inte så mycket go i mig idag. Jag valde dock uppiggning i form av min feministkimono från Rino.se som jag köpte för några veckor sedan när jag var i Stockholm. Ja, jag har i år köpt nyproducerade plagg, men jag kan lova att detta inte är fast fashion. Rinos kläder tillverkas i en liten skala i tyger som är tryckta i Europa. Tygerna är ekologiska och/eller oeko tex-certifierade. Just det här tyget är tecknat av Stina Barbrosdotter och fibern är viskos. Det här är ett plagg jag tänker att jag kommer ha hela livet och det är ju själva definitionen av slow fashion. Nästa steg är att ta reda på vart den är sydd för den informationen finns inte på hemsidan.

I öronen, till feministkimonon, passar dessa örhängen finfint. De är tillverkade av Fröken Fyrkant i hennes laserskärare hemma i sin verkstad. De finns i flera olika färger men det givna valet för mig var givetvis neongult när jag inhandlade dem på sy- och hantverksfestivalen i augusti. Mulle meeldib neon kollane värv. Sedan dess har de även kommit i en mindre variant samt att de finns som stickmarkörer med. Dem har jag också. En kul grej är att jag har jobbat med Fröken Fyrkant, innan hon blev Fröken Fyrkant så att säga. Ytterligare en anledning till att örhängena är favoriter.

Ok, nu ska jag tipsa om något som inte finns kvar på marknaden. Men jag gör det ändå. Förra året på 8 mars hade jag ett annat fint örhänge i örat på jobbet. Det är inte det enklaste att bära då det är stort, ganska tungt och lite kantigt och fastnar i det mesta. Men värt ändå! Fatta är en ideell medlemsförening mot sexuellt våld och för samtycke, oavsett kön eller könsidentitet. En viktig förening att stötta helt enkelt och att uppmärksamma en dag som denna. Örhänget är från Johanna Nilssons nedlagda smyckesmärka JohannaN och gjort i mässing. Nedlagt betyder att det inte finns att få tag på längre, om man inte har turen att hitta i andra hand då dvs. Vill ändå stötta Fatta finns det en ny smyckeskollektion från dem i samarbete med Feministsmeden. Smyckena är i silver och kostar 400-650 kr. Jäkligt värt känns det ju som!

Till sist vill jag tipsa om snyggaste vantarna i världshistorien. Är man riktigt skillad på flerfärgsstickning (till skillnad från mig) kan man sticka dem själv men är man inte det kan man också köpa ett par uppstickade av designern Maria Lärkäng själv. Vanten heter Gudrun (efter Gudrun Schyman obviously) och man kan köpa mönstret på Ravelry för 52 kr. Vill man köpa färdigstickade kan man göra det på Etsy och där finns de i flera olika färgställningar och kostar 579 kr. Verkligen som hittat! Själv, trots att jag är kass på flerfärgsstickning, har jag stickat två par. Ett par till min mamma och ett par till en kär kollega som slutade. Det är dem som är på bilden. Jag har ett par till på gång till mig själv men det har stått still ett tag. Dags att ta tag i igen känner jag.

Har du ändå den där gamla t-shirten eller tygpåsen ska du givetvis behålla den och bära den med stolthet. Köp dock ingen ny förrän du vet säkert att den tillverkats under bra förhållanden. Köp istället något av mina tips, eller vet du något annat schysst producerat på temat feminism kanske?

Favoritöronhängen

Ja, för visst heter det väl öronhängen? I Småland säger vi så. Jag nämnde i senaste inlägget att jag i stort sett enbart köper smycken när jag köper örhängen i en liten designbutik i Tallinn. Jag har köpt några på Etsy med, också handgjorda då, men det var några år sedan nu.

I vart fall, butiken heter Oma Asi och ligger mitt inne i gamla staden, nära rådhustorget på Saiakang 4. Det ligger i ett litet rött gulligt hus i en mysig gränd. Här säljer lokala designers smycken, accessoarer och annat designhantverk av olika slag. Jag älskar örhängena! Här syns ett urval av de jag köpt. Mina favoriter är de laserskurna från Märk Yourself som jag har flera olika modeller av. De första jag köpte var kasettbanden. Men det finns många olika stilar med fina örhängen och för att de finns vid ett besök betyder inte det att de finns kvar nästa. En riktig pärla av butiker alltså som jag verkligen rekommenderar om man besöker Tallinn. Att stödja små lokala designers får ju ändå anses vara hållbart, om de inte gör extremt miljöfarliga grejer dvs.

Och nä, nån sån där snygg blogg med drömmiga rosa fluffiga bilder kommer det här aldrig bli. Jag är inte tillräckligt intresserad av foto för det. Och det är inte heller riktigt jag. Jag är inte heller så intresserad av att visa upp någon glamorös ickeverklighet. Så lakan med hundhår på it is!

Tallinnsemester

Tallinn, denna underbara stad! Det blev semester där i år igen. Men varför bryta ett vinnande koncept? Staden är vacker, folket är trevliga, maten är god, spriten är billig... Och hantverket då. I år blev det mindre shoppande då jag inte besökte himmelriket Karnaluks (tänker att jag kanske åtminstone ska börja använda det jag köpte där förra året först) men lite garn och annat blev det ändå.

Bortsett från en härva jag köpte till en kompis som är väldigt dålig på att blogga köpte jag två härvor på över 200 g styck av det fantastiska garnet Aade Lõng Artistic 8/2. Jag har en plan på att sticka den här kjolen nämligen och då behövs det en del. Men härvorna kostade bara lite drygt 11 euro så det är ju ingenting! Ingenting jämfört med Kauni i alla fall, som ju egentligen är samma garn men som har blivit väldigt garnhipstrigt och kostar massor.

Jag fick ju så klart även köpa sådan som andra strickat åt mig och hade redan planerat att köpa vantar. Förra året köpte jag jättefina halvvantar som jag slitit ut den högra av, men de kostade i stort sett ingenting och jag använde dem varje dag i vintras, så ett par till sådana fick det bli. I en lite snajsigare färg den här gången. När jag var i Tallinn för tre år sedan köpte jag ett par superfina svarta och gula vantar med löstagbar topp med fingrar som blivit lite slitna sedan dess och jag har inte velat använda dem eftersom jag inte vill slita ut dem. Jag ska laga dem när jag får tummen ur. Förra året hade jag tänkt köpa sådana men det blev inte av så det fick bli i år istället. Jättesköna är de! Jag betalade lite drygt 250 kr för dem. Som hittat!

Jag köpte även ett par örhängen i form av kasettband och en fingerborg med Tjocka Margareta på. Man behöver så klart en fingerborg med Tjocka Margareta!

I övrigt var det klassisk textilspotting på restauranger och museer och jag fick bl.a. se de här godbitarna:

Lägg märke till den fantastiska stickade klänningen! Jag har ingen aning om vad den kostade men jag antar att det inte var några småsummor!

Dessutom råkade det vara en sång- och dansfestival i staden som bara är vart femte år och detta innebar att det gick runt massor med folk i folkdräkt hela tiden och det var ju inget jag mådde dåligt av direkt!

Det kanske inte kommer som en överraskning direkt men jag diggar Tallinn stenhårt! Det finns stor risk att vi kommer spendera semestern där nästa år igen. Bara jag lyckas övertyga den andre hälften.

Ny bekantskap

Björketorps marknad blev en ny bekantskap i helgen. Det är en årlig marknad som var för 32:a gången i år i Björketorp i Marks kommun. Jag, Linda och Viktoria var där och krängde grejer. Det var varmt och fint väder och till en början gick det trögt. Men sedan kom det igång och jag fick in över 600 kr i alla fall. Men jag gör det ju inte för att bli rik utan jag gör det för att det är roligt så klart.

Det var en kanontrevlig marknad som vi gärna återkommer till! Det var väldigt bra arrangerat med trevliga arrangörer och vi fick frukost. Bara en sån sak! Det fanns faktiskt en hel del intressanta grejer att inhandla med, och jag köpte ett par döfina haremsbyxor i brunt och gult.

Viktoria gör jättefina grejer med pärlor som man kan se på bilden här. Hon gör både med vanliga nabbypärlor som det hette på min tid, och med nabbypärlor modell pyttesmå. Döfint!

Som tack för att hon fick följa med oss på marknaden fick vi välja varsin sak av henne och jag valde de här dösöta muffinsöronhängerna. Ja, det heter öronhängen.

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.

Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.

Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra på! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.

Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.

Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!