Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

#visahantverket!

Jag har kommit på en grej. Jag har massa fint hantverk hemma som är signerat mig. Alltså, jag har gjort grejerna. Jag har massa, om du frågar mig, asschyssta accessoarer och plagg som jag har gjort. Jag har handledsvärmare, stickade strumpor, sjalar, pannband, mössor, stickade tröjor och några kjolar som jag är väldigt förtjust i. Och stolt över. Helt ärligt, är det inte höjden av slow fashion? Lite back to the roots med saker man tillverkat själv. Vi behöver ge hantverk och hantverksskicklighet den uppmärksamhet den förtjänar och samtidigt sluta vara så mycket jante.

Därför har jag kommit på att jag under oktober månad ska visa upp mina egenhändigt tillverkade accessoarer och plagg mycket mer. Jag kommer använda mina grejer mer frekvent, minst en grej jag har gjort själv om dagen, och dokumentera det under hashtaggen #visahantverket! Så får vi se om detta får någon spridning och om fler vill hänga på. Man får vara med så mycket eller så lite man vill och jag tänkte reposta i stories så mycket jag orkar och vill. Hantverk är rätt inne, och har varit det länge nu. Det är inne att sticka, virka och sy, men mer inne kan det bli! Det är extremt coolt att sy sin egen klänning, sticka sin egen tröja och virka sin egen kjol. Eller hur! Vi ses på instagram, instagram lovers!

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.

I sommar ska det väl baske mig bli av!

Kolla på de här fina tygerna. De är mina allihop! Samtliga är köpta på loppis eller auktion och det är främst gamla lakan. Sedan så är jag ju lite hoarder så jag har ca en miljard tyger till. Men syr jag något av dem? Icke. Varje sommar har jag som plan att komma igång att sy mer. Varje sommar misslyckas jag. Jag brukar börja ambitiöst eller ha en liten topp mitt i men så mycket mer blir det inte. Förra sommaren lagade jag förvisso en hel del men sydde på sin höjd ett par mammelucker. Jag skyller på mitt extremt stökiga hobbyrum.

Jag kan sy. Det kan ju alla, men jag är inte superbra. För några år sedan var jag däremot ambitiös och sydde ett par byxor och en kjol. Byxorna enligt mönster från en handarbetstidning (tyget krympte dock asmycket) och kjolen medfavoritkjol som förlaga. Jag har använt båda mycket. Så det gick ju bra!

Sedan var jag på sylan i maj samma år och fick till den här kjolen som verkligen är en favoritkjol. En fd. kursare har för övrigt designat tyget. Den här kjolen är för övrigt ett bevis för att det kan bli skitbra trots att man inte har nån koll på vad man sysslar med. När jag klippt ut delarna insåg jag att jag klippt ut för lite. Då fick jag skarva med resterna och det gick ju bra. Förutom kjolen sydde jag även ett par haremsbyxor och en rätt misslyckad klänning. Men jag sydde ju i alla fall.

I sommar har jag återigen som plan att röja upp det där hobbyrummet och komma igång och sy lite riktiga plagg. Är det dömt att misslyckas? Jag lovar att rapportera mina framgångar. Jag är typ lika pepp som vanligt.

Alla vill sy!

Det är inte bara hundvalparna, stormköken och byggmaterialet som går bra just nu. Pandemin gör att vi skaffat oss andra fritidsvanor och det renoveras, lagas utemat och promeneras i skogen som aldrig förr känns det som. Stormköket blev årets julklapp 2020 och en gammal kompis jag sprang på för ett tag sedan jobbar på bygghandel och hon sa att det har aldrig varit så mycket att göra på jobbet som nu. Rätt rimligt och på ett sätt trevligt. De nya vanorna vi skaffat oss kan jag inte klaga över. Jag gillar att gå långa promenader i skogen med hunden, som ju inte är en coronahund. Ville bara nämna det. Men det verkar inte bara vara hundvalparna som är en bristvara. Tydligen är symaskinerna slut i hela landet i stort sett!

I juli uppmärksammade jag den nya instatrenden med att en massa med influencers har börjat sy egna kläder av loppisfyndade tyger, lakan och gardiner och sånt. Trevligt! Min uppfattning är som bekant att alla som haft slöjd i skolan kan sy så jag är egentligen inte förvånad att symaskinerna är heta just nu. Att sy sina egna kläder, tygpåsar eller annat krafs är väldigt tillfredsställande och för mig är steget mellan ett brinnande modeintresse och att vilja sy själv inte särskilt långt. Hur vet jag att symaskinerna är slut i hela landet förresten? Min symaskinsdealer (ja, jag har en sådan) berättade det för mig i fredags. Men det finns ju i alla fall begagnade att få tag på. Man kan göra riktiga fynd på loppisar t.ex.

Men vad jag inte kan förstå är hur man kan hitta en sådan här pärla i containern utanför huset bara sådär! Har man följt mig här vet man att jag är en stolt dumpster diver, som förvisso inte vågar just divea ner i containern, så jag har som vana att kika i containern varje gång jag går förbi. Vi har en sådan precis utanför porten några dagar i slutet av varje månad. Husqvarna 2000 är en riktig monstermaskin och när den bara låg där, mer eller mindre helt komplett, fick den så klart följa med in. Att jag har en likadan sedan innan, inte fullt lika komplett förvisso, och att den inte vill sy just nu smolkar inte min bägare! Jag tycker det är sjukt märkligt att symaskiner verkar vara en sån grej man bara dumpar när den inte funkar längre när det finns folk som reparerar symaskiner! Jag menar, man kasserar ju inte sin bil bara sådär när den inte går igång. Symaskiner är dyra och livsviktiga och väl värda sin reparation. En timme efter att jag fiskade upp den här pärlan var containern borta förresten. Där hade jag tur som räddade den ur brännugnarna. Och jag, eller en lämplig symaskinsreparatör, ska nog få igång den!

Hur det går med mitt sömmande då? Inte alls just nu. Jag bjuder helt öppet och ärligt på en autentisk bild av mitt hobbyrum just nu. Hur blev det en avställningsyta som det inte går att gå in i egentligen? Jag måste verkligen ta tag i det. Jag, en kompis och min syster hade plan på att genomföra en sal (sew-a-long)! Jag är sugen på att sy mer men när man har tillgång till en mycket mer städad maskinpark (min slöjdsal på jobbet) är det lätt hänt att all enklare sömnad och lagning sker där. Sparka mig i röven va?

Klädhack #6: sy fast resåren

Under v 44 var jag på en väldigt förnöjsam vistelse på Västgötaslätten. Jag passade på att besöka några loppisar precis i skiftet till de nya restriktionerna. Jag shoppade en kjol jag var lite tveksam till om den egentligen var min grej. Jag tror den var det. Jag gillar den hittills. Det är najs när man hittar något tveksamt som blir så himla bra.

Men den hade en grej som inte var så najs, nämligen en vridande resår. Det är så extremt störigt när resåren viker sig på mitten och vrider sig åt fel håll. Jag står bara inte ut med det! Det är extremt obekvämt och blir knöligt och osnyggt. Men där har jag ett mycket praktiskt klädhack som jag ägnade mig åt i dag som dagens fix i min lagningsutmaning.

Man syr helt enkelt fast resåren med en enkel raksöm rakt över kanalen. Superenkelt. Och då håller den sig på plats. Jag har snappat upp det här hacket själv vis av årens erfarenhet. Jag har haft mången vriden resår under åren. Man gör helt enkelt som så att man drar ut resåren såpass att tyget i kanalen ligger slätt över resåren och syr en raksöm på mitten och fäster genom att sy omlott. Busenkelt.

Jag gillar breda resårer och jag gillar när de håller sig på sin plats. Jag syr alltid fast resåren, både på egensydda plagg och på plagg andra sytt åt mig, alltså de som är köpta i andra hand. Tre av de här plaggen har jag sytt själv. Alla fyra är byxor. Personligen tycker jag sömmen gör varken till eller från för utseendet, och den syns för övrigt inte heller då jag typ alltid har överdelen utanpå. Jag har dessutom köpt hemsydda loppisplagg med samma manöver för att hålla resåren på plats. Smidigt tips va?

Det är inget skämt att inte kunna sy

Jag har märkt en grej. Det finns någon form av stolthet i att man inte kan eller är dålig på saker. Man ska göra en grej av det. Fast bara om man har snippa då. Inte om man har snopp. Då kan man ju det mesta. Jag lyssnade på en handarbetspodd en gång i tiden där, framför allt den ena av dem i podden, skulle uttala allting fel och sedan skratta åt att hon inte kunde uttala det. Hela tiden. Det var inget som var särskilt intressant att lyssna på. Och nu har jag snappat upp att det finns en grej, någon form av stolthet i att man inte kan sy. Förra året skrev jag att vi alla, som haft svensk slöjd i skolan, bör kunna sy. Om inte slöjdundervisningen varit helt katastrof ska man kunna sy efter sju år med slöjd i skolan. Jag brukar inte låta mina elever gå vidare utan att i vart fall ha lärt sig grunderna. Om inga exceptionella omständigheter råder ska man klara av att lära sig sy i skolan, och allvarligt, att sy är fasen som att cykla eller simma. Har man en gång lärt sig grunderna ska man ändå kunna fixa det mesta basic. Annars är det är lätt att snappa upp igen med hjälp av youtube.

Ok, jag kastar ingen skugga på dem som tycker att de inte kan sy, eller som inte heller är intresserade av att sy, men jag reagerar ändå på att det har blivit någon form av status i att slänga sig med uttalanden som: "Jag kan inte sy, inte ens om mitt liv skulle hänga på det!". Men kom igen, det kan väl ändå inte vara sant? Så du menar att du hellre skulle slänga dig i ett brinnande hål än att sy en raksöm på en symaskin? Du väljer alltså att dö? Tillåt mig tvivla. Och här hörrni, här sticker jag ut hakan. Att kunna sy i en knapp, att laga, att enkelt lägga in eller sy upp, det bör alla kunna klara. Till och med du. Det är faktiskt rätt basic. Jag blir alltid så förvånad när jag ser säljannonser i diverse facebookgrupper där det står: "Jag säljer dessa då de tyvärr är för långa för mig.". Jaha, men det är väl inget problem eller? Det går att lägga upp byxorna. Att korta dem är faktiskt rätt lätt.

Och nejnej, återigen, jag skammar ingen. Jag fattar om man inte är intresserad nog eller tycker att man inte är kunnig nog. Det senaste kan man lätt göra något åt dock. Det är bara att göra det! Ju mer man syr, desto bättre blir man. Enkel psykologi. Och vill man då inte själv sy, då finns det faktiskt andra som vill det. Kanske har man någon i ens närhet med symaskin, kunskaper, vilja och tid som kan hjälpa en. Annars finns det faktiskt de som lever på det. Sömmerskor finns typ överallt, det är bara att söka. Visst kostar det en liten slant men det är i alla fall billigare än att köpa nya byxor. Och jag antar att man köpte dem för att man ville ha dem. Lätt värt. Och läser man nu och tänker: men jag kan ju inte, jag vill ju inte, jag vågar inte etc, och råkar jobba på samma jobb som jag, då kan man ge byxorna som behövs kortas eller tröjan med sömmen som behövs sys ihop till mig. Jag har nämligen en väldigt fördelaktig deal med att jag lagar och du köper vin till mig. Tjänster och gentjänster helt enkelt. Jag kan lätt utöka den dealen till min bekantskapskrets med. Hojta bara!

Slutpoängen är, det är inget att skämta om att du inte kan sy. Jag fattar om du inte vill, men kan kan du. Jag antar att du vill agera hållbart och inte bara använda och slänga eftersom du läser min blogg? Då är faktiskt att laga och ändra vägen att gå. Sy måste någon göra så det kan lika gärna vara du! Eller jag. Mmen då vet du vad det betyder! Och hur går det med #dagenslagningnovember? Tackar som frågar. Det går fint. Jag ligger i fas.

#2: Kom igång och sy!

Mitt bästa tips för att få det där fantastiska loppisplagget att passa är att sy om det lite. Som jag så många gånger återkommer till så kan i stort sett alla sy. Har du haft slöjd i skolan har du lärt sig grunderna och då kan du helt enkelt sy. Sedan så kanske man måste fräscha upp minnet lite och få lite hjälp men att sy är som att cykla. Så kom nu inte och säg att du inte kan sy. Och att kunna sy, om än bara lite grand, är guld värt när man handlar kläder. För helt ärligt, hur ofta sitter de heeeelt perfekt? Detta gäller både om man handlar på loppis och i vanlig butik tänker jag.

Ok, så det första du ska göra om du kommit på att du vill sy är att ta reda på om du, eller någon annan i din närhet, har en symaskin. Kolla efter instruktionsboken. Finns den inte finns de ofta att hitta på nätet och youtube är fullt av videos på hur man trär symaskiner i alla modeller. Kirrat. Sedan behöver man ju sytråd och så där men det är bara att titta på loppis. Funkar inte symaskinen så bra är det värt att lämna in den på service! När man väl kommit igång och testat och blivit lite vän med sin symaskin är det bara att sätta igång sen. Det finns massor av tutorials på t.ex. youtube. Min to-go-to när jag vill ha sytips är oftast facebookgrupperna. I t.ex. Vi sytokiga eller Sy och skapa om gamla kläder till nya! är två bra men det finns massa fler. Det finns även en grupp för just större sytokiga som är toppen! Man får nästan alltid hjälp och tips i de här grupperna. 

Och med detta vill jag bara peppa till att du kan köpa plagg på second hand som kanske inte sitter helt hundra, alternera om dem och få dem som du vill ha. Kjolen på bilden köpte jag i Tallinn förra sommaren och den gick precis på med lite lätt våld. Den hade från början en paperbag waist som kanske inte är min favoritmodell. Men jag gillade tyget och printet så himla mycket så jag ville verkligen ha den. Fem euro kostade den och efter lite sprättande och syende fick jag istället en kjol med en vanlig linning och resår. Nu sitter den mycket bättre på mig och är dessutom bekväm. Väldigt värt för att få en kjol jag verkligen gillar.

Kjolar är över lag väldigt tacksamt. Det är förhållandevis enkelt att ändra om en tight linning till en med resår. Det är enkelt att sprätta bort linningen och antingen göra som jag gjorde ovan, vika ner en fåll och trä i resår eller varför inte sy på en mudd? Gör det som du trivs bäst i! Och apropå kjolar så är det också förhållandevis enkelt att sy om en klänning till kjol. Nu är förvisso det här ett mindre lyckat exempel på min omsömnad men jag köpte en klänning på tjockisloppis i en färg och modell jag gillade. Den hade fickor och tycket var kraftigt och bra. Men resåren var lite slapp för mig. Jag hade bara tänkt minska den men jäkla vändsömmar och skit gjorde att det gick åt skogen så jag blev sur, kapade hela skiten och det blev en kjol istället. En kjol som funkar skitbra. Med fickor ju! Så det blev ju bra ändå.

Den vanligaste ändringen jag gör att jag kortar plagg eftersom jag är en liten shorty. Det har jag fått göra hela livet så jag har lite rutin på det numera. Jag har även köpt för stora plagg som jag minskat så de passar mig för det är ju relativt lätt att sy in plagg. Men det går också att sy ut plagg som är för små! Hemsydda vintageplagg har ofta breda sömsmåner, just för att man ska kunna sy in och ut plagg vid kroppsförändring eller byte av ägare. Så himla smart! Men man kan också lägga in kilar både här och där för att öka rymden i plaggen med bra resultat! Med avvikande färg och mönster blir det snarare en designdetalj. Man kan också ta en på tok för smal höftväska och sy in band och knäppe så det passar en själv. Fiffigt va?

Mitt favorittricks för att få plagg och passa är att lägga in resår. Som kort och tjock blir det ofta lite märklig passform och udda längder på både ärmar och ben. Min quickfix för det som typ alltid blir bra är att lägga in resår i fållen så kan man kavla upp och kavla ner som man vill. Klänningen ovan som jag köpt i en facebookgrupp var redan ändrad och fållad i ärmarna när jag köpte den. Jag misstänker att den tidigare ägaren inte gillade fransarna den hade. Alltså, lite udda med fransar i ärmsluten ändå. Jag klippte av fransarna och satte in resår och perfekt! Enkelt och ärmar som jag gillar mycket bättre.

Och man kan faktiskt komma långt utan symaskin med vanlig nål och tråd. Och en sax behöver man ju med. Jag har handfållat många par byxor i mina ungdomsår och det är ju liksom bättre att det blir gjort och kanske inte perfekt och man använder det än att plagget ligger och drar och inte blir använt. Jag tycker det är helt ok att göra det lite halvdant och t.ex. nöja sig med att sicksacka kanten i ärmhålan när man klipper ur den och vidgar så den inte skaver och irriterar. Vem tittar en i armhålan ändå? Och som sagt, kom ihåg att du kan sy! Ju mer du grejar desto bättre blir du och ditt nästa loppisfynd kommer passa dig like a boss när du har grejat klart!

Leta hemsytt på loppis

Apropå att sy kläder själv så är mitt tips från coachen att leta hemmasydda kläder på loppis. För det finns massor! Min teori är att hemmasydda plagg kanske till och med har större chans att hamna där än bösig fast fashion. I regel har ändå egensydda kläder bättre kvalitet än hastigt sydda plagg i billiga material som liksom är skapade för att de ska tappa form och gå sönder just för att man ska konsumera mer. Syr man något själv, och lägger ner tid på det, vill man ju att det ska hålla länge väl? Och just för att man sytt dem själv tror jag att man inte kan med att slänga dem i soporna utan man vill gärna bevara dem och skänka vidare. Så second hand och loppisar är verkligen en guldgruva!

När jag var på tjockisloppis i vintras cashade jag hem inte mindre än sju hemsydda plagg för inga pengar alls! Jackpot. Min favorit är definitivt den här klänningen som min kompis Anna sydde på slöjdutbildningen. Så mycket jobb bakom den och så fin! Den kommer om allt går som det ska användas vid ett speciellt tillfälle på söndag. Nej, jag ska inte gifta mig men jag kan definitivt tänka mig att gifta mig i den!

Min favoritkategori att fynda på loppis har nog de hemsydda kjolarna. Det finns mängder där ute i fantastiska tyger. Kjolar är ju förhållandevis lättsydda och passformen är lite mer flytande. Två av blommiga kjolarna jag bloggade om förra veckan är kalasfyndade hemsydda favoriter och den på bilden är ju bara amazing! En gul kjol med cider och tomatjuice på. Kan det bli bättre? Den hittades på Myrorna Olskroken. Det är förhålladevis lätt att sy om en kjol om inte passformen är perfekt dessutom.

Hemsydda vintagepärlor finns der ju ämngder av där ute med. Det syddes väl mer i stugorna förr men den nya instatrenden som spanats kan innebära att det kommer hamna ännu mer hemsydda plagg på second handbutikerna i framtiden.

Och får jag lov att presentera ytterligare en favorit. Kjolen i fantastiskt batiktyg kommer även den från ovan nämnda Anna. Tyget fyndades på loppis, syddes till klänning, syddes om till kjol och hamnade till slut hos mig. Rätt amazing va? Fina batiktyg är inte helt ovanligt att man hittar på loppis heller. Det färgades massa batik på 70-talet.

Och ja, jag har säkert både visat och skrivit om alla plagg i detta inlägg tidigare. Men när de är så himla fina tål de att visas flera gånger. Har du några hemsydda favoriter från loppis? Du använder väl dem flitigt hoppas jag! För hitta man något riktigt najs och hemsytt plagg på loppis kan man vara rätt säker på att man blir ensam om det. För vem vill vara som alla andra?

Den nya instatrenden

Häromdagen hörde en kompis av sig till mig och tyckte jag skulle skriva om den nya trenden på instagram: alla verkar helt plötsligt sy massa kläder! Tja, kanske inte alla, men typ alla. Det slog mig att jag också sett massa med såna där stilmedvetna influencers posta om att de syr. Jag vet inte om det är coronan och att man inte får/bör resa kors och tvärs som gör att folk blir extra kreativa, men jag välkomnar det i vilket fall! Till exempel har man den senaste tiden kunnat se northstyle.ish, saskiacort, 50something.se och självaste elsabillgren vara flitiga vid symaskinerna. Och inte bara för att ändra och laga utan det sys kläder från scratch! Och grejen är dessutom att det handlar inte om några dyra och avancerade tyger utan det är lakan, gardiner och tyger från loppis som gäller. Jag är imponerad, inspirerad och förnöjd.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att enligt mig kan alla som gått i svensk skola och fått slöjdundervisning sy. Har man väl lärt sig grunderna, vilket man ska ha gjort om undervisningen har gått till som den ska, kan man sy. Jag står fast vid det. Sedan kanske man syr olika bra då. Och man kan kanske tro att jag är bra på att sy kläder själv, och i teorin är jag faktiskt det. Jag är rätt bra på att undervisa och instruera faktiskt. Jag fattar hur saker ska gå till i teorin. Men i praktiken? Vojne vojne. Jag är så kass! Jag på riktigt avskyr momentet med att mäta, räkna, förbereda, rita och greja. Det där med att förbereda mönstret, rekonstruera om och se till att det man gör i slutänden passar, det slipper jag helst. Därför ser mina egensydda kläder ut därefter. På bilden ser vi ett par byxor och en kjol jag sydde för tre år sedan. Jag planerade så dåligt och gjorde så fel att linningen till byxorna är i lappteknik. Men det funkar ju det med.

Jag skulle dock vilja vara bra på att sy! Jag skulle vilja sy mer kläder än vad jag gör och jag skulle vilja ägna mig mycket mer åt remake. Så, inspirationen av denna instatrend slog mig och igår fick jag ändå till det! Jag har länge drömt om ett par stora och härliga mamelucker förritiden-style med knyt i sidorna. Sådana fick jag ibland ha undertill när jag klädde mig som en 1800-talstorpare under min uppväxt och jag älskade det! Mamelucker fattades mig helt enkelt. Varför jag klädde mig som en 1800-talstorpare är en annan historia.

Sagt och gjort letade jag fram mitt gamla mönster på baggy mjukisbyxor från slöjdutbildningen. De var konstruerade utan sidosöm vilket jag ändå ville ha pga knyt och som sagt jag orkar inte räkna och greja så jag vek helt sonika ihop mönstret och höftade och hoppades på det bästa. Det är så jag jobbar. På mönstret fanns också en kvarleva från min sinnesstämning under slöjdutbildningen. Jag var rätt irriterad över att någon snott mina egenkonstruerade mönster som vad gjorda för att passa mig så när jag fick konstruera ett nytt förseddes det med denna charmiga text.

Tyget i fråga fick bli ett slitet påslakan jag fått av svärmor. Det var ju mest test ändå. Det där brukar kallas för toille, men jag tycker det är käckt om man kan använda sina provsömnader. Prov som kasseras eller som bara ligger till ingen nytta är inget för mig. Och så var det inga konstigheter när jag sydde, jag orkade inte bråka med min overlock utan bara raksöm och sicksack på hushållsmaskinen, mest raka sömmar, lite fållar och kanaler. Som knytband rotade jag fram en gammal snedremsa jag sprättat bort från något. Troligtvis en gardin.

Så här blev då resultatet. De blev gigantiska. Men det är bara gött. De ser inte så mycket ut för världen men jag är nöjd ändå. Det finns dock room för improvement. Nästa par kommer inte bli riktigt lika breda, något mer formade och jag vill även ha lite högre midja. För det kommer bli fler par. Mamelucker är ju asnajs! Och för att bli bra på något är ju det enda som gäller att öva, öva och öva. Helt ok att det inte alltid blir supernoga och superbra. Så länge man själv är nöjd så.

Suddig bild, jag vet. När jag provade dem med klänning över insåg jag att om de får titta fram lite blir det som en underkjol fast med ben, en byxkjol alltså. Man slipper alltså lårskav med det här gamla påslakanet! Lysande! Här finns det definitivt utvecklingspotential tänker jag. Min partner gillade dem inte dock. Han sa att han tycker det är konstigt att se kläder som man vet är gamla lakan. Han har inte varit särskilt förtjust i min solhatt som också är sydd av ett gammalt påslakan. Är det så alltså? Det är klart att det inte _är_ konstigt, men tycker folk det? I så fall tycker jag de har fel. Kläder av gamla lakan och gardiner är ju grejen. Instatrenden är ju bevis för det!

Alla bra plagg borde ju ha fickor

Det tycker jag i alla fall. För det är ju så enormt störande när man saknar fickor på sina kläder! Ett tag när jag mest gick runt i trikåtunikor, läs klänningar på mig obs kortis, hade jag så få plagg med fickor, och armbandsur är det väl ingen som använder idag (inte jag i alla fall) så jag började lägga mobilen i bh:n. Ni vet, man måst ha mobilen med sig och så behöver man bära på någonting så då hamnar mobilen lätt där. Även på jobbet. Smidigt men inte så bekvämt eller smickrande kanske.

Men det här med fickor alltså. Det är ju lite av ett måste. Inte för att man behöver stoppa dem fulla och gå med putande knölar på kroppen men just när man bara behöver lägga ifrån sig det man har i händerna och samtidigt bära med sig något, då är de väldigt lämpliga. Varför har inte alla damkläder det egentligen? Jeans har ju det absolut men jag har haft så många par byxor, kjolar och klänningar som varit helt ficklösa till ingen nytta. Jag är ingen kuvertväskmänniska direkt och bara en sån grej som att stoppa händerna i fickorna så där lite bekvämt. Det är najs.

Jag fattar ju att alla plagg inte är ficklämpade men jag skulle nog säga att ungefär nästan alla underdelar och klänningar jag har är det. Snittet på mina kläder liksom påbjuder fickor. Fickor på marknaden är dock lite svårare att hitta så jag får liksom passa på när jag hittar ett bra plagg med fickor. Om jag gillar plagget. På second hand givetvis. Som den här kjolen t.ex. Jag hittade dem för 50 spänn på tjockisloppisen i vintras och den är även hemmasydd. Bara en sån sak! Enkel, fin och även praktisk - för den har ju fickor.

Hemsydda plagg har ofta en tendens att ha fickor. Visst, det är lite bökigare att sy fickor, men när man ändå ska göra det och lägga ner den tiden kan man ändå se till att det blir bra. Det kan vara dekorativt med fickor dessutom. Utanpåfickor är ofta snyggt. Den här sitter på drömklänningen, också hemsydd, som jag införskaffade på samma nämnda tjockisloppis. Det här är liksom fickor när de är som bäst.

Utanpåfickor i utförandet ovan är inte alltid den mest praktiska modellen dock. Det får liksom inte plats så mycket i dem. De duger till att bära mobilen i givetvis men ska man bära både mobilen, nycklarna, läppsylen (jo, det heter så i min värld) och kanske ett par bajspåsar och lite hundgodis, då kan den här praktiska fickan vara bra. Lite som en bälgficka och med den här modellen och materialet i kjolen kan det gärna puta lite. Kjolen i fråga kommer från Indiska från början och jag har nog haft den i ungefär tio år nu. Och jag har lagat den med en bit uttjänt lakan. Jag sydde faktiskt ihop en söm som släppt alldeles nyss när jag skulle ta den här bilden. Plagg får gärna ha lite lagningar och patina.

Jag älskar verkligen klänningar med fickor, som den jag hade på mig häromdagen, och jag tycker nog att det kommer mer. Gudrun Sjödén (som jag har lite aber mot) har det ofta, ibland bara en dock vilket jag upplever är lite märkligt. Monki har ganska ofta fickor med, tre av fyra av mina skämmigt inköpta har det, och även alla mina tre Rinoplagg samt sjoket från Lille-Lo. Men där fattar ju kreatörerna verkligen vad som gäller. Fickor är bra. Och Rino.se och Lille-Lo är väldigt bra. Nu blev det mycket länkar här.

Men det här förstår jag liksom inte. Bröstficka på en damtopp i linnetrikå, vad är poängen? Bröstfickan är väl ändå till för att förvara en bröstnäsduk i eller? Jag planerar inte att förvara något i den där fickan, mobilen skulle bara ramla ur och vill man verkligen ha mer volym direkt över bröstvårtorna? Det måste ju vara någon form av designgrej. En märklig sådan i alla fall. Om materialet och modellen tillåter brukar jag sprätta bort fickan, eller som här där jag har sytt igen den med langettstygn. Det är nåt bös mitt på där, inte en fläck. Fyi.

Dagens fickiga outfit bestod av kort kaftanklänning från Monki, nyköpt som folk som har hängt med här vet, och således även lagad eftersom nyproducerade nätshoppade kläder tydligen innebär defekter för mig. Men det blev ju mer hållbart att behålla och laga än att skicka tillbaka i alla fall. Leggingsen är från Indiska, också nya för i år eftersom jag sliter ut dem med jämna mellanrum. Sandalerna är ett par år gamla och från Duckfeet. En helt nyproducerad outfit alltså. Inte det vanligaste när det gäller mig. Men byrackan är i alla fall begagnad. Det känns tryggt.

De där sommarplanerna och en ny favoritlagning

Så, då var det dags för semester igen. För ett år sedan när jag gick på semester skrev jag ett inlägg om mina stora sömnadsplaner för semestern. Ni kan ju gissa hur det gick med dem. Visst, jag gick ut hårt med lite lagningar ett par omsömnader som blev kjolar och så men sen blev det inte mycket mer. Inte ens den där väskan till vattenflaskan jag skrev om. Men i år kanske det ändå kan bli något när man inte kan göra så mycket annat skoj. Sommarpeppen på att sy finns ändå där. Jag behöver bara städa min syhörna först...

Jag tjuvstartade lite i söndags med att laga de riktigt nötta shortsen partnern har. Jag vägrar ge upp på dem eftersom det är perfekta hundshorts. Ni vet sådana shorts man har när man går ut med hunden. Det blev sedvanlig lappning med maskin och några överbroderade småhål. En snedremsa som förstärkning på insidan av fållen blev det med.

Jag passade även på att testa den där fallskärmsjägarlagningen jag presenterade för några veckor sedan, den där som finns med i Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat. Jag gillade den skarpt! Jag förstärkte med en lapp på baksidan med vilket jag tycker funkade fint. När jag ändå var igång lagades även trekvartshundbyxorna som sliceats upp på morgonpromenaden pga ett räcke. Det går visst att fastna i sådana. Och så lagade jag min Kånken jag också skrivit om tidigare. Det har tidigare gjorts försök att laga den med gaffatejp med inte så lyckat resultat. Det syns. Det blev kanske inte superproffsigt och snyggt men det gör ju jobbet! Den lagningen lär det ju bli igen.

Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style

Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!