Lagning i tv

Att jag vurmar för att laga mina kläder är knappast någon nyhet. Att jag även gillar synliga lagningar är rätt tydligt. Ett litet tips så här på kvällskvisten är att kolla in lagningsskolorna i tv4:s Nyhetsmorgon som återkommit ett par gånger.

Vid tre tillfällen har Kerstin Neumüller nämligen varit där och visat finfina sätt att laga kläder på. Ni hittar dem allihop här. Och Kerstin Neumüller är ju hon som skrivit boken Lappat & lagat som jag skrivit om här tidigare. Den är riktigt bra tycker jag och väl värd att investera i. Det är t.ex. i den jag hittat min favorit langettstoppningen som jag visat tidigare.

När Kerstin var med i mars visade hon för övrigt en teknik jag tänker utöka min repetoar med härnäst, nämligen fallskärmsjägarnas söm. Jag har fått en nötning i ett veck i min över tio år gamla Kånken som behövs lagas, och jag tror denna söm blir perfekt! Här hittar du det klippet.

Men bra initiativ tv4! Mer sådant tack! Finns det någon annan bra lagnings-tv tro? Någon lagningskarantän blir det inte för mig eftersom jag går till jobbet varje dag, men snart har jag i alla fall semester! Då ska det bli laga av.

På önskelistan - en märkesdatabas

Som klädintresserad, och dessutom rätt så historieintresserad, tycker jag det är spännande med vintagemärken. Jag liksom myser när jag hittar en gammal lapp i ett plagg och vill genast veta mer. När startade varumärket? Var någonstans? Av vem? Vart syddes i regel kläderna? Och i de flesta fallen är det i stort sett omöjligt att hitta något på hela stora internet. Eller så är det jag som är kass på research. Men en ensam logga eller ett no name-namn säger liksom inte så mycket.

Ibland kan man dock få lite ledtrådar om man letar lite i plagget. Jag anar att partnerns hawaiiskjorta, köpt för 1.5 euro i Tallinn förra sommaren, är en turistig historia från Mallorca. Inte så dumt ändå. Det lär finnas miljarders miljarders dylika skjortor i garderoberna världen över. De har säkert kostat en spottstyver när de köptes som souvenirer, men har de tur kostar de numera 289 kr på Beyond Retro. Det är de värda tycker jag.

Ibland kan man dock hitta lite intressant info när man söker. Argus fashion verkar vara ett svenskt varumärke från Ystad. Märket registrerades 1993 (tidigt 90-tal, precis vad jag anade med den här tröjan för övrigt), men tyvärr gick det i konkurs 2018. Dock hittar man ingenting i plagget vart det är tillverkat. Det hade ändå varit intressant att veta. Jag kollar alltid det när jag köper ett plagg, vare sig det är nytt eller second hand.

Jag saknar helt enkelt någon form av databas för vintagemärken där man kan hitta allt det där man skulle vilja veta. En databas där man kan få veta när och hur företaget startade, vem och vilka som var drivande, lite populäritet och försäljningssiffror och så. Jag hade gärna sett bilder på loggan och kanske lite nyckelplagg genom tiderna. För det finns väl inte? Jag har inte lyckats hitta någon i alla fall. Ibland kan man hitta lite på wikipedia om det är välkända och lite större märken men de mindre och bortglömda märkena, särskilt de som försvann innan internet blev stort. Men kanske dags att starta en sådan databas?

Ofta när jag köper vintagekläder är de dock hemmasydda. Det är större chans för mig att hitta hemmasydda plagg som passar mig. Om man vill forska lite i dem kan man ju kika på tygerna och då är den här boken till hjälp. Tyger vi minns av Sara Axtelius tar som synes upp tyger från 60-70-talet med frukt- barn- och blomtema. Och den är superfin! Som jag skrivit om tidigare är inte barngrejer något för mig men barntyger är undantaget. Äldre barntyger är ofta väldigt fina. Det finns även en bok till med grafiska och stiliserade mönster som jag är väldigt sugen på. I böckerna kan man läsa lite om formgivarna och se exempel på vilka tyger de designat. Det finns även en väldigt trevlig facebookgrupp där man kan lägga upp bilder på sina loppisfynd för att ta reda på vad det är man har hittat. Trevligt trevligt.

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda så är det ändå viktigt för mig, på ett personligt plan, att det är mycket business as usual. Annars orkar ju ingen gå upp på dagarna. Men visst funderar man ändå. Dock är mitt mål att bloggen ska, som vanligt, fokusera på hållbart mode och textilier och inte corona.

Men. Faktum är att för väldigt många individer just nu är det inte business as usual. Jag oroar mig just nu ganska mycket för ekonomin och företagsamheten. För mig, på det där personliga planet igen, vore det väldigt tråkigt om mina favoritbryggerier och favoritcaféer går omkull nu i och med detta. Många nystartade rörelser kommer gå i graven innan de ens har fått en chans. Och det är fruktansvärt. Personer i min närhet kommer behöva använda sina undanstoppade resurser för att gå runt och rädda det som räddas kan. För många kommer det bli mer ansträngt nu, och ganska lång tid framöver.

För vissa är dock läget just nu än mer akut och kritiskt. Det finns de som inte har någon buffert, inga skyddsnät och ingen plan b. Handel, konsumtion och transport av något så ytligt som kläder står ganska, i jämförelse med det "normala", rätt så still just nu. I Asien har sömmerskorna fått lämna sina jobb från ena dagen till den andra utan någon möjlighet till fortsatt försörjning. Innestående löner har inte betalats ut och någon buffert finns inte. Ofta är sömmerskorna och textilarbetarna redan skuldsatta över öronen eftersom lönen de får är minimilön eller mindre, och inte levnadslön som faktiskt går att klara sig på. Där produktionen ändå fortgår är troligtvis arbetsmiljön så pass dålig att personlig hygien och social distancing inte är möjlig. Likadant i de trånga arbetarbostäderna. De arbetare som blivit av med sina jobb och inte får bo kvar i arbetarbostäder kanske inte har någonstans att ta vägen då all kollektivtrafik står stilla och det är långt till hemmet i en annan del av landet.

Sömmerskor världen över får nu betala priset för för den ohållbara fast fashionindustrin. Det är extra tydligt just nu hur sårbart hela det här systemet är. Ett system som bygger på snabb produktion, dåliga löner och villkor, kass kvalitet och mycket nya kläder hela tiden som vi sedan slänger och en pandemi där folk dör går helt enkelt inte ihop. Frågan är hur modeindustrin kommer klara detta? Frågan är om vi kommer ha en annan inställning till mode och kläder när krisen har dragit över? Värdesätter vi kläder mer då? Kan vi tänka oss att betala mer för kläder som vi är villiga att använda längre? Den som lever får se, sa hon lite morbidt.

Bilden kommer från boken Slow Fashion av Johanna Nilsson och Jennie Johansson. Det är en bra bok. Och nästa inlägg kommer inte handla om corona.

Slutet på loppistorkan och loppistips #13 Reningsborg Frölunda

Efter två veckors frivilligt loppisförbud och en ofrivillig (jag har helt enkelt inte hunnit) trotsade jag förkylning idag och gick på loppis. Jag tyckte det var dags nu. Och det var dessutom dags för Reningsborg i Frölunda för första gången efter nyöppningen för en månad sedan. Frölundabutiken brann nämligen i somras och har renoverats och fått samla på sig nya prylar sedan dess. Det ska tydligen ha varit en anlagd brand vilket är helt galet. När butiken öppnade 8 februari var det kö hela dagen har jag sett rapporter om, och det var massor med folk där idag med. Det märks att det är en populär butik.

Och visst, den är bra. Det finns mycket av allt där helt enkelt. Textilavdeningen, som jag alltid engagerar mig i, är bra, det finns mycket köksprylar, en hel del finare grejer i form av design och antikviteter och här, till skillnad från i Angeredsbutiken, finns det dessutom en bra bokavdelning. Däremot, om jag ska vara ärlig, tycker jag den inte är super på kläder. Tidigare har jag bara köpt ett par jeans där och jag tycker det mest känns som moderna flimsy tantkläder. Missförstå mig inte, jag älskar tanter och tantkläder, men här känns det lite oinspirerande. Jag vet att det tidigare har funnits en del vintage där, men idag tyckte jag det var rätt dött på den fronten.

Jag vet att många har denna butik som en favorit men jag tycker personligen att Angeredsbutiken är tusen gånger bättre! Visst, det är fint i Frölunda och det är bra ordning och så, men jag gillar nog det lite mer överfulla när man får rota lite mer för att hitta något. Men alla är vi olika och smaken är ju som baken och jag rekommenderar ändå att man besöker Reningsborg Frölunda, för det är en bra second hand. Var loppis fyller sin funktion och jag har olika loppishumör så vissa dagar vill jag ha det lite mer ordnat. Och de har verkligen fått det väldigt fint och fräscht i Frölunda efter renoveringen.

Och fynd blev det. Jag har börjat samla på mig glasburkar med gummiring till mina kok och annat av bär jag gör samt produkterna av dem och nu hittade jag tre stycken lite större för 15 kr styck. Ett par handarbetsböcker kommer alltid väl till pass och sådana där broderiringar är de enda jag kan med så jag brukar köpa när jag hittar. Tvistsömsbroderiet varr fint så det förslår så det fick följa med hem också eftersom jag bedriver någon form av samlande. Och så hittade jag en klänning med. Jag gjorde det där dumma som jag inte ska göra, nämligen att jag köpte utan att prova först. Men det var kö till provrummet och den var storlek 52 så jag tyckte det borde gå. Och den passade perfekt! Nu är det iofs fast fashion från H&M men jag älskar gult och jag ska egentligen inte hålla på och försvara mig när det ändå handlar om second hand. Den var dessutom ny insåg jag när kom hem och hittade lappen kvar i plagget. 70 kr kostade den.

Vill man få mer inblick i storheten med Reningsborg Frölunda rekommenderar jag det här avsnittet av Återbrukspodden. Och så var jag där igen och hänvisade till just den podden! Det märks att den är en favorit hos mig.

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.

Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.

Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.

Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

Boktips #6: Modeslavar

I veckan har jag läst ut boken Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom. Boken, som beskrivs som ett reportage om en industri med mycket att dölja på baksidan, kom ut 2016 på Leopard förlag. I tolv kapitel kan vi läsa reportage med beskrivningar av textilindustrin i Asien, men även på lite närmare håll från oss då det görs en återblick till 1900-talets textilindustri i Borås samt att vi kan läsa om den förre VD:n för H&M och hans "erövringar" på den brittiska landsbygden. Det visar sig att han äger en hel by bl.a. Och det är faktiskt de kapitlen jag tycker är mest intressanta. Kanske för att det är lite mer close to home, men kanske även för att jag inte kände till så mycket om detta innan. Att vi mer eller mindre hade sweatshops i Sverige på 1900-talet är kanske inget som är så vida känt.

Boken har i övrigt som sagt specifikt koncentrerat sig på Asien och innehåller reportage från Burma, Kambodja och Bangladesh. Och det är inte bara textilindustrin som tas upp utan även den smutsiga läderindustrin med kromgarvning och allt vad det innebär i miljö- och hälsofara. Det står t.ex. i boken att Hazaribag i Bangladesh, som är ett centrum för lädergarvning, rankades 2013 som en av världens tio giftigaste platser, i samma liga som Tjernobyl alltså. Det är ju helt galet! I boken intervjuas även textilarbetare som varit med i Rana Plaza-katastrofen 2013, hur de upplevde katastrofen och hur deras liv är idag. Inte som före olyckan kan man konstatera.

Det är en väldigt gripande och intressant bok. Jag blev ofta upprörd och förfärad när jag läste den och lärde mig mycket, även om jag sedan tidigare vet mycket om textilindustrin i Asien. Och skrämmande reportage om detta anser jag dock att man inte kan få för mycket av. Man blir liksom inte fullärd och om man har ett intresse för hållbart mode och textilindustrin är detta helt klart en bok man ska läsa. Men. Om det är någonting jag ska framhålla som lite negativt med boken kan jag tycka att en korrläsning till hade varit på sin plats. Den innehåller tyvärr en del språkfelaktigheter och stavfel. Det går dock att bortse ifrån.

Boken finns fortfarande att köpa i pocket på Bokus och Adlibris för 55 kr. Så passa på att göra det om du ännu inte gjort det, eller låna den på bibblan.

Gör Skillnad! med Johanna Nilsson

Ikväll har jag varit på en väldigt trevlig föreläsning på Musikens hus med slow fashion-idolen Johanna Nilsson. Hon var där i egenskap av en av grundarna av Klimatklubben som finns på instagram och facebook och hon pratade om den färska boken hon skrivit tillsammans med Emma Sundh och Maria Soxbo. Jag hade inte införskaffat mig boken innan detta och tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att få inspiration och bra lektyr på samma gång.

Men först och främst vill jag bara kort slå ett slag för Musikens hus arrangemang. Det är alltid lika trevligt och bra där! Bandet Stråf spelade före och efter föreläsningen (superduktiga och bra), personalen är alltid lika trevlig och fikat är jättegott! Ett perfekt ställe att ha en klimatrelaterad föreläsning på.

Boken heter då Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft och handlar just om det. För att det inte ska gå käpprätt åt skogen helt enkelt måste vi göra någonting just nu, vi måste göra skillnad för klimatet. Något hon tog upp var att vi måste prata om det för att påverka vår omgivning. Det gör jag ganska mycket redan men blev pepp på att göra det ännu mer. Vi måste visa var vi står och protestera för politikerna finns där för att lyssna på oss. Hon tog också upp lite skrämmande och viktiga siffror om resor, mat och konsumtion som nog gav alla i rummet en tankeställare. Ingen kan ha gått därifrån oberörd helt enkelt.

Jag köpte som sagt boken, som jag har suktat efter ett tag nu, och fick den även signerad. I världen av hållbart mode kan man också bli lite starstruck och jag fick presentera mig och berätta vem jag är eftersom vi har kommunicerat en del via kommentarsfältet i Johannas blogg. Och jag kan avslöja att Johanna är lika trevlig i verkligheten som i kommentarsfältet. Det ska bli jättespännande att läsa boken och jag får återkomma om den här vid ett senare tillfälle. Och om du har chans att gå på någon av Johannas föreläsningar ska du ta den! Du kommer inte ångra dig!

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.

Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.

Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!

Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

Boktips #4 - Om att utbilda unga i hållbar textil

Så, ännu en bok genomläst på jobbet. Det finns faktiskt ganska många böcker som berör hållbar textil när man väl börjar leta. Denna har ett lite mindre töntigt namn än den förra jag läste, dvs Om att utbilda unga i hållbar textil och den kommer från Stilmedveten. Den fick beställas på on demand-tryck och den är en handbok för lärare eller andra som just ska utbilda unga i hållbar textil. Den innehåller kortare reportage och flera texter som författats av olika personer, som t.ex. en student och en bloggare. De tar upp mer handfasta metoder och olika flödesscheman som jag tror skulle tilltala unga. Sedan har vi de där klassiska inslagen som en genomgång av olika miljömärkningar och materialskola med olika fibrer, men här tycker jag att det är relativt väl genomgånget, jämfört med denna bok. Syntetfibrer behandlas även här, vilket uppskattas!

Det finns även ett viktigt reportage om sweatshops med bilder. Jag har märkt när jag undervisar att eleverna blir väldigt påverkade av just sådana reportage som t.ex. i serien Sweatshop. Något som hela tiden återkommer i boken är rekommendationen att man ska ha en gemensam garderob genom att låna och byta kläder med varandra. Detta tror jag är nyckeln när man ska få elever att gå över till en mer hållbar livsstil. Och sist men inte minst - det finns även konkreta lektionsförslag, som t.ex. att man ska dela upp sin klass i två mindre grupper där ena ska sy så många tygpåsar som möjligt under en viss tid och och andra gruppen ska istället fokusera på ett så noggrant resultat som möjligt. jag tänker mig att detta kan leda till intressanta diskussioner i klassrummet.

Dock är inte detta bara en bok för lärare och andra som undervisar. Jag tror att många skulle kunna ha nytta och glädje av denna handbok. Det kanske inte är så mycket nytt i den bara, om man kan sitt hållbara mode. Men den uppskattas i alla fall av mig! Den finns både som pdf och att beställa från Konsumentverket.

Boktips #3 - Wow - jag kan bidra

Så heter boken jag ska behandla idag. Jag har haft den som jobblektyr mellan varven när jag haft någon kort stund då och då att sitta ned. Jag erkänner, jag tycker faktiskt att boken har en lite töntig titel, även om just det är budskapet. Att man kan bidra. Och ett viktigt budskap så klart. Undertiteln är "ditt val att förbruka textil gör skillnad" och så är det ju så klart. Boken känns som att den riktar sig mot skolungdomar, vilket givetvis tilltalar mig eftersom jag är slöjdlärare.

I boken, som är en handbok, talas det om att den är en guide för att ta ett steg närmare en mer hållbar framtid. Det görs genom att författaren, Annika Dahlström, delar med sig av sina egna tips såsom att konsumera medvetet, minska konsumtionen, vårda, vädra och laga och att sy om bl.a. Det finns en klassisk infodel om olika textilfibrer, det står om ekologisk odling och några märkningen av textilier tas upp.

Jag tycker dock att det finns några lösa trådar som aldrig riktigt följs upp. T.ex. skriver författaren inledningsvis att hon är övertygad om att hon fått cancer pga ett par byxor. Ok, ingen förklaring till det alltså... Hon skriver dessutom under rubriken "syntetiska textilfibrer" att de kemiskt skapade fibrerna är skadliga för natur och hav men att det inte tas upp i denna bok. Hon hänvisar istället till sin blogg. Är inte det en lös tråd så säg?! Och om nu, vilket jag ändå får känslan av, denna bok är riktad mot lite yngre människor, är det inte typ dödsviktigt att de faktiskt förstår vad syntetiska fibrer egentligen är (plast) och hur jäkla dåliga (extremt jättemycket) de är för både människor, djur och natur? Jag hade inte skippat den delen.

Missförstå mig inte, det är en bra bok. Den är tydlig och lätt att ta till sig. Kanske är den dock lite för basic och luftig för mig. Den tillför mig liksom inget nytt (förutom massa frågor om byxor och hudcancer) och vilket ju i och för sig känns skönt. Då vet jag att jag har rätt bra koll på det här.

Internationella klädbytardagen

Idag är det tydligen den internationella klädbytardagen! Inte just idag egentligen, men någon gång i början av april arrangerar Naturskyddsföreningen klädbytardagar på flera orter i landet, ungefär samtidigt. Att byta kläder är inget nytt för mig, jag har gjort det med kompisar i tolv års tid, men jag kände för att testa en stor officiell tillställning.

Här i Göteborg anordnades tre stycken, varav en bara för barnkläder. Jag valde att gå på den största, den på Världskulturmuseet. Det var en annorlunda upplevelse jämfört med mina vanliga i någons vardagsrum med mys och fika! Jag fick köa lite för att komma in men sedan gick inlämnandet smidigt. Kul att se så många intresserade där!

Jag fick mina fem biljetter, och sedan var det lite djungelns lag som gällde! Hade jag varit storlek 38, som större delen av landets kvinnliga befolkning tydligen är, hade jag nog haft massa fint att välja på. Men. Och nu ska jag klaga lite. Men. Jag tyckte det var väl trångt. En större sal och inte fyra mindre rum hade ju varit att föredra. Det var trångt och folk var ganska gamiga. Det var svårt att komma fram till kläderna och jag fick en och annan sur blick när jag nappade åt mig ett plagg mellan människorna, för att kunna få titta på något alls. Och personligen gillar jag inte att rota i stora klädhögar och balar för att hitta något intressant. Så om jag ska ha något önskemål till nästa år: gärna större yta! Speglar och omklädningsrum kändes inte ens som någon idé att titta efter, så trångt var det.

Och om jag ska fortsätta gnälla lite så kan jag gnälla lite på de inlämnade kläderna med. Jag hade verkligen ansträngt mig för att välja ut hela och fina kläder. Tre superfina och nästan oanvända klänningar, en lackkjol och ett helt nytt linne hade jag med mig. I högarna på borden fanns en hel del smutsiga, urtvättade och noppriga plagg. Personligen hade jag tyckt det varit pinsamt att lämna in solkplagg till sådan tillställning. Men, jag hittade fina grejer! Helt otroligt egentligen med tanke på hur svårt det var att komma till. En typ jacka eller rock i collagetyg som blir perfekt att bara slänga på sig till sommaren, en superfin pandaklänning i ekologisk bomull och en mopströja! Mopsen ska sys om. Och på väg ut fick jag en bok. Årsboken från 2016. Trevligt!

Nej, jag är inte missnöjd eller besviken. Jag är jättenöjd med mina fynd och att jag gick dit. Jag tycker att detta är ett lysande koncept och jag hoppas att någon har valt mina kläder och kommer slita ut dem ordentligt! Jag kommer garanterat besöka en sådan här tillställning igen, men kanske i lite mindre skala.

Boktips #2 - Gränslösa kläder

Ibland kan man råka på en pärla till bok på jobbet som bara står där i hyllan och väntar på en! Det gjorde jag när jag för ett par år sedan hittade Gränslösa kläder av Sverker Lindström. Det har dröjt tills nu innan jag haft tid och möjlighet att läsa den. Boken har några år på nacken då den kom ut 2004 men den är ändå aktuell.

I den beskrivs den smutsiga textilindustrin ur två aspekter. Den första delen handlar om nyproduktionen och allt vad den innebär. Man får bl.a. reda på att man i Kina kan få jobba så mycket som 98 timmar i veckan trots att det i Kina bara är tillåtet att, som här i Sverige, jobba 40 timmar. Man får givetvis bara betalt för 40 timmar. Om man har tur. Man kan även läsa att om man gör en höjning på ca 2-6 procent på klädesplaggen och den höjningen går direkt till textilarbetarna skulle deras lön kunna höjas med 100 procent! Det är helt svindlande att tänka på att så lite för oss kan påverka så mycket för dem. Och då undrar man lite varför det inte händer? För att vi är snåla och giriga antagligen...

I den andra delen av boken berättas även om den smutsiga handeln med second handplagg utomlands, för den finns ju med. Våra välgörenhetsorganisationer tar emot alldeles för mycket kläder och kan helt enkelt inte ta hand om allt och sälja i sina butiker. Men då skickas de ju utomlands givetvis, till bättre behövande, tänker ni! Jodå, det gör de, men mot betalning. Begagnade kläder säljs i massor, alltså vi snackar flera tusen ton, bara hos en enda välgörenhetsorganisation. Organisationerna säljer kläderna med pris per kilo och vad detta innebär för den inhemska textilindustrin kan ni ju bara tänka er. De olika organisationerna hävdar dock att denna handel ger fler arbetstillfällen än vad textilindustrin hade kunnat göra. Detta är så klart en sanning med modifikation. Det bidrar inte till importlandets välfärd utan leder bara till missad skatteintäkt ett skapat beroende av denna införsel. Inge bra alltså.

Boken finns tyvärr inte att köpa längre så man får hålla utkik på antikvariat. Den är maxad med uppgifter och siffror och kan tyvärr bli lite torr och plottrig bitvis men väl värd att läsa! Särskilt kapitlet om andrahandshandeln som var en ögonöppnare för mig. Det är inte nödvändigtvis en god gärning att skänka kläder till Myrorna eller Emmaus. Och verkligen inte till Humana men det är en annan historia.

Boktips #1 - Grön design

Ibland kan man hitta pärlor på loppis. Som när man hittar den här temaboken från Naturskyddsföreningen för 3.33 kr. På Lindra vid Selma Lagerlöfs torg i Göteborg säljer de sina böcker för fem kr styck men tre för tio nämligen. Som hittat! Den här köpte jag i höstas ihop med ett par andra böcker med hantverkstema. Boken handlar just om grön design, främst inom textil faktiskt. Man kan läsa texter om olika material som hampa och miljöfaran med bomullsodlingarna t.ex. Det finns texter i om textila företag som satsar på hållbarhet som Dem collective (som tyvärr inte finns längre) och Ekelunds linneväveri i Horred. Men man kan också läsa intressanta reportage om passivhus och återbrukat glas. Genom att läsa den här har jag lärt mig att hampa växer utan både bekämpningsmedel och konstgödning, att en sömmerska kan bli gruppvåldtagen på Sri Lanka om hon blir fel och att ett kilo textil orsakar tre gånger så mycket klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Hur mycket man än läser slutar man aldrig förvånas. Det finns alltid mer skrämmande historier från textilfabrikerna att höra, fler ofattbara siffror som visar på klimathotet och fler basala kunskaper som man undrar hur man ha kunnat missa om olika material och fibrer. Jag menar, jag är ju påläst och utbildad! Jag ska iallafall leta fler temaböcker från Naturskyddsföreningen på loppis!

Och apropå Lindra, det är en trevlig second hand-kedja som finns på två ställen i Göteborg, förutom Selma Lagerlöfs torg även på Wieselgrensplatsen. Den på Wieselgrensplatsen är relativt ny då den öppnade i höstas. Den på Selma ska lägga ner dock. 31 maj stänger butiken eftersom huset ska rivas. Trist! Det känns lite som inflation i att lägga ner loppisar just nu. Två Ebbes (Stadsmissionen) har lagt ner det senaste, däribland min närmaste. Tur att det poppar upp nya hela tiden. Även Lindror faktiskt då de ska öppna upp en ny butik i Gårdsten eftersom den i Backa lägger ner. Tur är väl det!

Studio Brieditis & Evans och lappning och lagning

I onsdags i förra veckan var jag på en mycket inspirerande föreläsning. Det började egentligen med att jag någon gång i februari insåg att jag har ett alldeles för oinspirerande privatliv. Mina lediga stunder handlar mest om att gå ut med hunden, titta på tv och pilla mig i naveln typ. I en facebookgrupp såg jag då tips om en föreläsning på Världskulturmuseet om Boro och sashiko. Detta är japanska tekniker som enkelt uttryck handlar om lappning och lagning. Jag tog med vän och syster och gick dit. Kände mig nöjd med att ha varit kulturell. Insåg att orken fanns för att det var sportlov. Men nä, jag ska inte såsa till det igen utan försöka fylla min lilla fritid med inspiration, i den hållbara kategorin tänkte jag. Således började jag aktivt leta efter evenemang på temat. Och jag hittade the evenemang av evenemang.

Så alltså, i onsdags kl 18 samlades jag och ett gäng tanter (älskar tanter) på Redbergsteatern för att lyssna på Katarina Brieditis från Studio Brieditis & Evans prata om lappa och laga. Trodde jag! Jag hade visst inte läst eventet ordentligt. Det skulle handla om deras textila arbete OCH lappa och laga. Inte bara lappa och laga. Så första timmen handlade mest om projektet Re Rag Rug, där de skulle göra 12 mattor av trasiga kläder och spillmaterial på 12 månader. Sjukt spännande! Hade hört talas om projektet men visste inget om det. Jag blev särskilt sugen på att virka mattor efter föreläsningen. Min favorit blev nämligen den som heter Re Orient som man ser skymta på bilden ovan. Den är virkad. Kolla in bloggen om projektet!

 Men så till slut, sista halvtimmen, handlade det om att lappa och laga. Jag har väl egentligen alltid lagat mina kläder, och ibland hjälps det inte att lagningen syns, men nu tänker jag att jag kommer sikta på att de ska synas!

Som t.ex. i denna kofta där jag broderat langettstygn runt hål som jag misstänker att mina husdjur pälsängrarna är skyldiga till. Ja ok, inge vidare bild men ni fattar poängen. Jag använder den som varmare jobbkofta men den är rätt fräsig va? Den är dessutom lite fläckig så det kan nog bli mer broderat på den.

Efteråt kunde man även köpa deras nysläppta böcker. Jag hade redan köpt dem. De var en födelsedagspresent till mig själv för pengarna jag fått i present av min mamma. Jag köpte även en bok om bottensömmar som slank med i bilden. Jag är kass på bottensömmar för övrigt. Böckerna är dock fantastiska! Man blir väldigt sugen på att laga fräsigt när man kikar i dem. Man ångrar en och annan "osynlig" lagning dessutom. Det är nästan att jag ska ta upp mina vanliga fullagningar, dvs ihopnästning med sytråd, i en klänning jag köpte begagnad strax efter årskiftet. Den innehöll nämligen 17 hål, men jag fick pengarna tillbaka för den. Men det är en annan historia!

Ola Salo

Se där ja! En frivirkad tröja! På Ola Salo! Och den är helt fabulös! Jag tvingade fästmannen att titta på Så mycket bättre igår. Det har egentligen inte varit bra sedan E-Type enligt mig men med både Ola Salo, Familjen-Johan och Orup i samma program blir man helt enkelt tvungen att titta. Orup är för övrigt min stora förebild. Har alltid haft komplex och blivit tråkad för min stamning, och skämts över den, men så var Orup med i Sen kväll med Luuk en gång och pratade om sin stamning på ett sätt som gjorde att jag blev stolt över att jag stammar. Sedan dess är Orup min stora förebild

Men nu var det Ola Salos frivirkade tröja detta skulle handla om! I ett klipp, som visade sig vara från Nyhetsmorgon (som de visade i Så mycket bättre i lördags), där The Ark spelar Echo Chamber, har alltså Ola Salo en frivirkad tröja, i vitt och blått. Hur fantastiskt är inte det? Jag blir sjukt sugen på att frivirka, vilket jag aldrig testad ens. Men jag och Linda har sagt att vi måste göra det snart. Jag menar, hur svårt kan det vara? Säkert jättesvårt.

Jag har en bok om Frivirkning av Lis Paludan som jag tror jag köpt på Tradera. Jättefin, men ganska svår att få tag på. Den kan jag rekommendera om man är sugen på att prova på frivirkning. Så mycket mer svensk litteratur finns det inte om denna teknik. Det finns ett litet avsnitt om det i Stora boken om virkning av Margaret Hubert. Om någon känner till någon mer litteratur får ni gärna hojta. Och vill ni se en ett riktigt proffs på frivirkning ska ni kolla in Kristins nitsirks blogg! Hon håller även i kurser.

Så åter till Ola Salos tröja igen! Det går ju inte att virka med maskin så den är garanterat handvirkad. Men vem har virkat den? Ola själv? En släkting eller partner? En vän? Eller har han köpt den svindyrt av den designer? Vill ni se Ola Salos fantastiska virkade tröja in action ska ni följa länken: https://www.youtube.com/watch?v=XaADLP6z2aY.

Metall

Jag var inte bara på Sy(garn)festivalen i helgen utan även på bokmässan. Där köpte jag två HBTQ-relaterade böcker och den här. En bok om metall, hantverk och arkeologi. Den liksom talade till mig. Eller skrek rättare sagt. Jag köpte den från Hemslöjdens förlag och den är jättefin. Misstänker att jag kommer läsa den från pärm till pärm. Hade en period, när jag löste textil på folkhögskolan, när jag läste massa hantverksböcker. Inte beskrivningar och mönster och så, utan faktadelarna, och det var sjukt intressant. Får nog bli en sån period till. Får försöka hinna med både det och att titta på gays på youtube. Och jobba heltid. Och sticka. Och så vidare.

Jag köpte alltså inget garnrelaterat alls på bokmässan, men var ändå med om en garnrelaterad händelse. En stickpodd, dvs Rätt avigt, sände nämligen live från mässan. Jag och kollegan kikade förbi. Dock håller jag med kollegan som påpekade att de inte är trovärdiga som stickpodd, när de inte har ett enda handstickat plagg på sig själva. Och ingen stickning hade ni med er heller. Sorry jejer, det må låta lite kaxigt, men så är det? Hur an man stickpodda offentligt utan nån sorts synlig indikation på stickning? Jag tycker så i alla fall. Så nu har jag sagt det.

Bokrea

Jag har passat på att shoppa lite böcker på bokrean med. Jag var lat i år och beställde enbart på nätet från ett och samma ställe. Virkat för män av Theo Sundh har jag lånat på biblioteket förut. Den är ganska charmig. Jag gillar flugan och döskallen i alla fall. Och den är lite kul liksom. Den med 75 snäckor, fiskar och koraller tyckte jag skulle komplettera mitt handarbetsbibliotek. Den med blommor har jag sedan innan och jag får skaffa den med småkryp med. Snickra träleksaker köpte jag mest för att ha nytta av i jobbet. Fulmonster hade jag ingen koll på och köpte grisen i säcken. Jag blev väldigt positivt överraskad! Den är verkligen kanonfin! Det är Fuldesign som gjort den och dem har jag stött på innan på olika ställen. Jag har en tygkasse att brodera på som kommer därifrån. Och jag har köpt ett korsstygnsbroderi i present också. Den här boken innehåller fula monster, korsstygnsbroderi, aktivism och massa annat! 60 kr på CDON kostar den och jag rekommenderar den verkligen till alla handarbetsnördar och slöjdlärare!

En något senare födelsedagspresent

Min pappa är väldigt duktig på luffarslöjd och i julklapp gav jag honom då en bok som heter Smycketråd och pärlor. Jag var lite osäker på om han hade den (och det var han med) så jag hade köpt en till bok i reserv, en om vävning eftersom pappa har börjat väva. I helgen var mina föräldrar här och då avslöjade han att hade luffarslöjdsboken. Så då fick han vävboken istället och luffarslöjdsboken blev min. Helt ok, eftersom jag ändå ville ha den. Men jag vill ju ha vävboken med så jag får köpa den med... Och så hade jag talat om för mamma att jag tyckte att de kunde köpa uppföljaren till Gamla svenska lapptäcken som jag fick i julklapp i födelsedagspresent så då fick jag den med. Jättefina böcker båda två! Och jag tycker att det är jättebra att jag bara kan tala om för mina nära och kära vilka handarbetsböcker jag vill ha i present så får jag det!

Jag har fyllt år!

För en vecka sedan fyllde jag år. 31 närmare bestämt. Jag har inte träffat mina föräldrar eller syskon ännu, men sambon och vännen Linda förärat mig med finfina födelsedagspresenter!

Av sambon fick jag Karin Holmbergs senaste bok Karins syjunta. Jag sa helt enkelt till honom att jag ville ha den så han fick köpa den. Jag har hennes två tidigare broderiböcker och de är helt fantastiskt fina! Denna bok gjorde mig inte heller besviken. Det fanns både fina broderier, sömnadsmönster, virkbeskrivning, recept på kakor och annat. Kanonfin och jag är mycket nöjd med mitt val av födelsedagspresent!

Både jag och Linda är garnjunkies och därför ville hon föda mitt beroende genom att ge mig garn i födelsedagspresent. Hon hade helt enkelt gått in på Kinnagarn i Kinna och plockat på sig det hon trodde att jag skulle gilla. Och hon känner ju mig väl! Grönt tweedgarn, neonstrumpgarn i grönt och gult och regnbågsfärgat garn mm, är ju precis min grej! Det regnbågsfärgade i vänstra hörnet, dvs Nordlys från Viking of Norway skall bli en sjal i alla fall har jag bestämt. Det neonfärgade kommer säkerligen bli ett par strumpor.

Jag känner mig kort och gott mycket nöjd med mina födelsedagspresenter och jag är nöjd med att mina vänner och jag själv känner mig själv så väl.