Hantverk i Ramnaparken

[Foto: Chrisse]

I helgen var jag och Linda (som är värdelös på att blogga!) och representerade Nornornas garn på slöjdfestivalen i Ramnaparken i Borås. Och det var sjukt trevligt! Det var väldigt mysig miljö med duktiga hantverkare, bra arrangerat och mycket trevliga besökare. Och vi sålde riktigt bra också.

Vi hade med oss allt vårt växtfärgade garn och satsade bara på växtfärgat hantverk. Vi fick massa beröm för både vårt hantverk och garn (som ju också är ett hantverk) och många var intresserade och frågade om olika tekniker och färgning och sådant. Vi stiftade många nya och trevliga bekantskaper. Dit vill vi absolut återkomma!

Det enda negativa var dock vädret. Stundtals var det jättefint och soligt, men det var väldigt ombytligt för stunden efter öste det ner. Och det visade sig att taket som vi så snällt hade fått låna av en kollega till Linda inte var ett regntak utan ett soltak så det regnade helt enkelt igenom och både vi och våra garner och grejer blev blöta.

Men jag var glad ändå. Dagen till ära hade jag tagit på mig i stort sett allt växtfärgat jag äger. Jag hade på mig min nålbundna mössa i york-stygnet som jag har fått höra är chapeau-formad, min nålbundna sjal som jag köpt på Ale vikingamarknad för några år sedan, mina nålbundna benvärmare som är delvis högskolepoäng och ett par nålbundna handledsvärmare. Bara nålbindning alltså.

Dock var det ju som vanligt något som irriterade mig som hände denna marknad. Det var en äldre man med på marknaden som sålde jättefina svep och jättefina svarvade grejer. När jag tog en liten runda runt marknaden och stannade en stund vid hans försäljningsstånd stod det även ett medelålders par där. Hantverkaren berättade att han gjort allt själv och den medelålders mannen frågade lite skämtsamt "Jasså, har du gjort det alldeles själv?". Hantverkaren skrattade till lite och sa "Ja det har jag gjort helt själv, inte ens gumman har varit med". Och då. Då sa den medelålders mannen, kanske på skämt, kanske på allvar, "Ja det är bäst att hålla henne borta från det där" med kontentan att hon förstår väl sig inte på det där. Då var jag tvungen att gå därifrån. Jag blev förbannad. Men jag borde ha sagt något. Nu är kanske inte svep och skärsvarvning just mina starkaste sidor, men det har väl ingenting med mitt könsorgan att göra eller?

Jaja, i alla fall så var det som sagt sjukt trevligt och vi vill gärna åka dit igen!

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Vinterfärgning

Jag är, som en del av er vet, engagerad i ett växtfärgningskollektiv (eller vad man ska kalla det) också. Vi kallar oss för Nornornas garn och växtfärgar för att det är kul och säljer även en del på marknader och så. Det brukar dock mest bli på somrarna då det finns en hel del växter att färga av. Men för ett tag sedan blev vi kontaktade av Helena som ville att vi skulle prova på att färga hennes mamma Ingegerds handspunna garn. Det ville vi ju gärna göra och fick då ett paket med 1.3kg garn från glada svenska får. På vintern får man taga vad man haver när det gäller växtfärgning och mataffären har lökskal. Så i fredags färgade vi allt detta ullgarn med gula och röda löksal. Det blev gul och grönt, som det brukar bli när vi färgar. Vilken tur att det är mina favoritfärger! Garnet var helt galet fett av allt naturligt lanolin och det blev kanonfint och tog åt sig färgen bra. Man blev riktigt sugen på att nålbinda när man hanterade det garnet kan jag påpeka. Vi är nästan lite ledsna att vi måste skicka iväg garnet igen...

Jag har ju gett bort lite julklappar med

Jag hade storslagna planer på alla julklappar jag skulle ge bort. Det skulle vara flådigt värre. Nu gick det inte riktigt så... Examensarbete, två jobb och två julmarknader kom emellan. Men alla fick något hantgjort i alla fall, även om inte allt var handgjort just nu. Jag kommer här bara visa några av julklapparna eftersom det blev lite klassiska nålbundna mössor, enkla raggsockor och sånt.

Men jag stickade faktiskt en Wingspan. Det är en rätstickad sjal som består av förkortade varv som jag tidigare inte har tilltalats av. Och egentligen hade jag andra planer för den här julklappen. Jag visste att jag ville använda det här garnet och hade egentligen tänkt sticka en spetsstickad sjal men så hittade jag inget bra så då tänkte jag kroka en istället. Men det blev inte heller bra. Garnet var för tunt för mönstret och jag orkade inte räkna om mönstret så det blev en sån här. Och den blev faktiskt väldigt bra! Och den var kul att göra. Garnet är Rustik från Netto och det gick åt lite mer än två nystan. Sambons mormor fick den. Är man över 80 år gammal behöver man fina sjalar!

Mamma fick ett par stickade strumpor. Ett par Kristina-strumpor blev det. Jag har tidigare stickat de här till mig själv och modellen är himla bra. Men jag gillar verkligen inte att sticka dem. Jag ogillar verkligen att sticka räta maskor vridna, och det är omständigt och flätan är pillig. Men resultatet blir som sagt väldigt bra så när man väl är klar med dem var det mödan värt. Drops Fabel är garnet och jag tror faktiskt att mamma uppskattade dem.

Det var nog faktiskt dem jag blev mest nöjd med. Men jag kan väl kosta på mig att visa lite mer.

Pannband och handledsvärmare, krokade handledsvärmare och nålbunden mössa med. Till svärmor, syster och pappa. Så det var det. Jag får vara lite tidigare med julklapparna nästa år så jag hinner färdigt och slipper stressa.

Nästa år ska jag läsa slöjd igen och skriva ännu ett examensarbete. Jag ska försöka vara lite mer aktiv med bloggandet. Jag har varit bättre andra halvan av året så lite mer på den nivån så det händer lite på bloggen i alla fall. Och jag ska försöka vara lite roligare. Bättre bilder och så. Men det blir säkert inget med det!

En liten bokrecension

Jag tänkte ge mig på en liten bokrecension. Jag fick höra att det skulle finnas nålbundna vantar i boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig så det var jag ju tvungen att undersöka! Fattig som man är och eftersom det fortfarande var några veckor kvar till julafton så ställde jag mig på kö till den på biblioteket. Och jag fick den så lagom till jul. Boken innehåller flera mönster på härliga stickade vantar, några virkade, en del raggsockor och lite nålbunden som sagt. Och de stickade vantarna är verkligen kanonfina! Det finns ett par vantar med fåglar på som är fantastiska, och ett par estniska halvvantar som är to die for. Men, ska jag vara ärlig blev jag inte helt såld på boken. Boken är upplagd så att varje beskrivning inleds med en liten text om vantens/strumpans historia eller bakgrund vilket är trevligt, men jag för min del tycker att det ges för lite information. Till exempel kan det stå om författarens vän Björn som gjort en egen version av en vante. Vem är Björn undrar jag då? Jag gillar inte när man får lite information men inte tillräckligt. Och för lite är det på flera ställen. Det finns t.ex. en fin berättelse om en vante som hittats i snön och som har fått en uppstickad maka till för att det skall bli ett helt par, men det finns ingen beskrivning. Det berättas bara om vanten, visas en bild och sedan får man inte mer. Det står att om man vill lära sig tvåändsstickning, som vanten är stickad i, får man vända sig till en bok. Varför är ens vanten med om ingen beskrivning på den presenteras undrar jag? Likadant är det tyvärr med nålbindningen. Tre hela par nålbundna vantar figurerar på fina bilder, en kort historia om nålbindning presenteras, men man får aldrig veta hur man gör. Det hänvisas till att delta i "någon kurs" hos hemslöjdskonsulenter eller studieförbund. Hade jag skaffat boken för att få lära mig nålbinda hade jag känt mig snuvad på pengarna kan jag lova. Och den korta beskrivningen av hur man nålbinder som ändå finns är något irriterande men jag ger mig inte in på det. Dessutom beskrivs nålbundna plagg som som glesa, elastiska och formbara. Jag tycker det låter som motsatsen till nålbundet jag. Enda sättet att få nålbundna plagg täta ska tydligen vara att valka dem. Mina nålbundna plagg blir varken glesa eller elastiska! Valkar gör jag bara om det blir för stor storlek. Nu finns det ju olika sätt att nlbinda på men att all nålbindning blir gles och elastisk är direkt fel hävdar jag! Och något jag verkligen irriterar mig på på riktigt är ett par vantar med rosor på i boken. De är kanonfina och det är inget fel på dem, MEN det som är lite provocerande är att det även finns med en flickvariant av dessa vantar. Det ses bara som självklart att inte pojkar kan vilja ha sådana vantar. Barnvantar hade jag föredragit om de benämnts som.

Men, jag ska inte vara alltför negativ. Det finns mycket positivt med boken också. Många av de stickade vantarna är som sagt kanonfina, det är fina bilder, mycket estniska vantar och strumpor vilket ju särskilt uppskattas av mig då. Dessutom är slöjdmodern Hulda Lundin nämnd i boken och två av beskrivningarna bygger på vantar hon gjort, och det gillar jag verkligen! Det kan även hända att jag köper den någon gång i framtiden, kanske om den gått ner lite i pris, men inte pga. nålbindningen då, för den korta beskrivning som finns i denna bok hade lika gärna kunnat vara.

Om någon skulle vilja höra någon annans åsikter om denna boken har även Stickpodden recenserat den i sitt femte avsnitt som ni kan hitta här.

Årets sista marknad avklarad

Och vilken marknad sen! Det fanns så mycket fint hantverk! Fina smycken, keramik, textil, återbruk you name it! Men kommersen gick inge bra... Det var liksom inget folk. Jag vet inte om de hade promotat det dåligt, men det sas att det funnits med i GP's kalendarium så jag undrar: vadär det med göteborgare?! För två veckor sedan var det massor med Varbergsfolk ute och rörde sig på julmarknad, men inte denna helg i Göteborg. Är göteborgarna för julklappsstressade eller? Jag hade lätt kunnat hitta julklappar till alla mina nära och kära på den här marknaden. 150 kr fick jag in, och det var enbart pga att andra utställare köpte av mig. Men det var en fantastisk lokal, Villa Överås visade sig vara ett helt underbart hus, det var massa fint att titta på, jag och Linda hade jättetrevligt och vi fick lite hantverkat. Och det var god kakbuffé!

Och som vanligt får man höra någon rolig kommentar. Jag har börjat samla lite på sådana. Det var en dam där och frågade om mina kavel/langettvirkade armband. Jag förklarade för henne men hon förstod inte alls. Hon pratade något om någon ställning, jag vet inte om hon blandade ihop med med gaffelvirkning eller vad hon gjorde. Så fortsatte hon att titta på mina grejer och jag guidade henne lite i vilket hantverk jag har, dvs främst krokat, smygmaskvirkat och nålbundet. När jag förklarade kort vad nålbindning är sade hon: "Ja alltså, jag är slöjdlärare så jag har lite koll". Kommentaren i sig var det väl inget fel på, men sättet hon sa det på! Liksom: "Lilla gumman, du som knappt är torr bakom öronen, jag är minsann slöjdlärare så jag har väl bättre koll än vad du har!". Men då drämde jag till med: "Det är jag också om ett halvår". Lite hånfullt (upplevde jag det som i alla fall) frågade hon om jag sagt "en halvtimme" men då fick jag berätta för henne att jag tar examen till sommaren. Lite gött att drämma till med den! Jag menade inget överlägset med min kommentar utan ville som sagt bara vägleda henne i vad det fanns på bordet och jag kan säga att det är inte sällan, utan snarare kanske 5-10 ggr per marknad jag får frågan "Är det det här som kallas tvåändstickning?" och så pekar de på nålbindningen! De flesta brukar faktiskt inte veta vad nålbindning är och då tycker jag att det är viktigt att informera om det så kunskapen om nålbindning kan sprida sig. I all välmening.

Nålbindning + Eskimo = sant

Jag har nålbundit en hel del i mina dar i flera olika garner och alla har sin charm. Jag började dock att nålbinda mest i Drops Eskimo och nu är jag tillbaka där igen. Drops Eskimo är ett trevligt entrådigt lite tjockare ullgarn, som det egentligen inte är något särskilt med, men varenda gång jag nålbinder i det så är det en ren njutning! Det är inte historiskt korrekt, och finns inte i så många naturliga färger, men ibland vill man ha modern nålbindning och där är Eskimo en ren fröjd att nålbinda i! Det är så pass tjockt att det blir resultat snabbt och strukturen blir finfin! Har ni inte testat att nålbinda i Drops Eskimo så kan jag rekommendera det! Jag gillar det i alla fall!

Bubinga

Bubinga är något slags regnskogsträ som jag inte vet något alls om mer än att man brukar göra gitarrer av det. Jag kom över lite spillvirke på min praktikplats nu och var ju tvungen att testa att göra en nålbindningsnål av det. Det var ett ganska vresigt träslag som var svårt att tälja eftersom det är lite "trådigt" och bara går att tälja åt ett håll om man skall få tillfredsställande resultat. Men efter ett antal timmar med täljkniven och sandpappret blev det en bivaxad nålbindningsnål. Bubingan blev väldigt len och trevlig att nålbinda med, även om just denna kanske blev något för lång för min smak. Men fler nålbindningsnålar i bubinga kommer det bli, förhoppningsvis till försäljning.

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.

Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.

Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra på! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.

Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.

Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!

Sommarens nålbundna mössor

I början på sommaren kom jag på att jag skulle nålbinda mössor på jobbet. Jag har ett bitvis väldigt lugnt jobb och behöver då något att göra med händerna och nålbundna mössor är perfekt! Man behöver inte direkt tänka på nånting, utan händerna går i stort sett mekaniskt. Jag fick 4.5 klara. De två längst till vänster är i Létt Lopi, varav den orangea toppen är egenhändigt växtfärgat med lökskal. Den i mitten är nån sorts växtfärgad loppis-variant, och den blev ganska liten och hård som pansar. Den näst längst till höger är i diverse entrådiga tjocka ullgarner. Den som inte hanns klart (var sjuk min sista dag dessutom) är i ett garn som heter Viking wool och som jag hittat på någon loppis nånstans. Jag blev helt kär i att nålbinda med det! Jag har hittat en hel del på loppis och har alltså flera härvor kvar vilket är trevligt! En av dem har jag dessutom färgat med rölleka och det ser jag mycket fram emot att nålbinda med! Får nålbinda lite annat än mössor snart tror jag. Lena har kommit igång med möbiuskragar och det har jag också funderat på innan. Kanske får bli det snart... Eller är det någon annan som har något förslag på något snajsigt jag kan nålbinda?

Mössor

På mitt jobb har jag ibland väldigt lugna stunder. Och jag klarar inte heller att bara sitta och glo rakt framför mig. Då har jag gärna nåt för händerna och då är det perfekt att nålbinda för det kan jag nästan göra i sömnen. Jag tänkte att jag ska nålbinda mössor på jobbet för det går ju bara runt runt. Så vi får se hur många mössor det har blivit efter 8 veckors heltidssommarjobb. Det här är den första som blev klar idag. Létt lopi är garnet och jag fick påbörja en ny idag i samma garn eftersom jag inte hade något annat garn med mig. Snygg blev den med!

Nålbundet och växtfärgat

Jag har som sagt kommit igång och nålbinda lite på senare tiden igen. Jag fick inspiration igen och band den här mössan:

Garnet var loppisfynd från Saronkyrkans second hand. Det var lite beige/ljusbrunt och kändes handspunnet. Färgen var fin, men jag tänkte att den kan förbättras! Så jag plockade lite björklöv och färgade den. Och då blev den så här!

Jag blev också sugen på att testa något nytt stygn så jag kollade youtube och lärde mig york-stygnet. Jag gillar inte att göra småsnuttar som prov som inte kan bli nåt så jag gjorde en tub till en mössa. Men så blev den väldigt vid... En mössa med häng fick det bli helt enkelt! Och den åkte också i björkbadet. Denna gång var det lite restgarner och Lópi bland annat. Jag är helnöjd faktiskt! Det får nog bli flera såna faktiskt!















Så blev det ju massa färg över i färgbadet så det fick bli både ett andrabad och ett tredjebad. I andrabadet slängde jag i lite småhärvor och en mössa jag redan hade som var nålbunden i Nornornas garns björkfärgade. Det var en jätteläcker grön färg eftersom det var grått garn från början, men den hade tyvärr bleknat lite i solen. Så jag tänkte fylla på färgen lite och nu blev den närmast gul. Jag älskar ju gult så det var ju bra. Men jag är ändå inte helt nöjd med den. Den är lite lite för lång för att jag ska känna mig bekväm i den. Men efter detta badet blev den ännu mjukare och mysigare så jag får nog behålla den. Annars hade jag en fundering på att sälja den men så blir det nog inte nu...

De två härvorna som är till vänster kommer från tredjebadet och övriga är från andrabadet. Jag kände att det fortfarande fanns så mycket färg kvar i tredjebadet att jag inte nöjde mg med det ljusgråa restgarnet i Järbo Gästrike att jag slängde i en liten härva alpackagarn i ljust beiget med. Men den tog nästan ingen färg alls. Kanske att det är svårare att färga alpacka, men jag lät det bara ligga i kallt med över en natt. Kanske hade det tagit mer färg om det värmts upp. Men det var ett experiment. Enligt Jeanette som jag var på växtfärgningskurs med för några år sedan går det lika bra med kallbad, men det får ligga i längre då. Några veckor eller månader kan vara bra. Då luktar det riktigt illa när det är klart med, om det fortfarande är växtdelar i då. Urk.

Så blev jag till slut klar med mina hanledsvärmare med som jag påbörjade i Hjärtlanda förra året. Det blev riktigt bra faktiskt. Men växtfärgningen har gett blodad tand. Helt plötsligt vill jag växtfärga allt!

Ny nålbindning

Jag har kommit igång att nålbinda igen! Det känns mycket bra. Nålbindning går lite i perioder för mig. Jag blev lite peppad av att jag sålde en del i Ale senast så jag fick lite ny inspiration. Just nu håller jag på med två mössor och ett par handledsvärmare. Handledsvärmarna började jag med i samband med marknaden i Hjärtlanda förra sommaren. De är gjorda i Létt lopi och är det arbetet jag har i min väska som får komma fram på föreläsningar och när det är lugnt på jobbet. En mössa är snart klar och är gjord av vad jag tror är handspunnet loppisgarn från Saron. Det sista schabraket är också en mössa men i ett nytt stygn. Jag såg massa bilder på nålbunda grejer i veckan och blev sugen på att testa York-stygnet. Jag hittade ett bra klipp på youtube och fick till det i stort sett direkt. Jag tycker kanske inte att strukturen är lika fin som den jag brukar göra, men det går relativt snabbt och är roligt. Den är gjord i lite grövre restgarner och blir väldigt stor faktiskt. Tror det blir en slackermössa med häng, men man vet aldrig. Kanske blir det inte bra alls, men då har jag testat iaf. Jag tror jag kommer växtfärga båda mössorna med björk så blir det förhoppningsvis lite grönt.

Om prissättning

Jag tänkte skriva lite om prissättning. Detta är ett ämne som kan engagera och uppröra många. Det tas ofta upp till debatt. Jag funderar även själv på det eftersom jag både säljer på marknader och delvis via min blogg, och tar även vissa beställningar. Det är givetvis jättesvårt att prissätta, speciellt om man gör något till en kompis eller släkting.

När jag säljer på marknader är jag oftast ganska "billig". Jag säljer främst smygmaskvirkade handledsvärmare och virkade örhängen och sånt som inte tar särskilt lång tid att göra och det går i regel inte åt särskilt mycket garn heller. Det garn jag har i mina gömmor är främst arvegods, rest-, rea- och loppisgarn. Detta gör att garnkostnaden inte blir så hög. På marknader vill jag få sålt saker och har medvetet valt att tillverka ganska billiga saker som är relativt "lättsålda". Ofta dyker det upp en åsikt att det är "oförskämt" att vara så billig eftersom det sabbar för dem som värdesätter sitt hantverk och försöker leva på det. Jag värdesätter mitt hantverk, men jag försöker inte leva på det. Dock är de extra kronorna jag får in på detta väldigt välkomna då CSN är extra snåla mot mig nu. Jag lever inte på det, men pengarna spelar ändå en relativt avgörande roll för mig. Men jag tycker dock att det är upp till var och en hur de vill prissätta. Om någon vill sälja sitt hantverk nästan gratis är det inget jag kan göra så mycket åt tyvärr. Däremot går det givetvis att påpeka vänligt att "du är alldeles för billig och borde höja priserna". Man ska värdesätta sitt hantverk men jag har full förståelse för att man ibland bara vill ha grejerna sålda.

När det handlar om beställningar tycker jag att det kan vara en annan femma. Vid en beställning blir det ofta så att nytt garn köps in och det blir att man "skräddarsyr" produkten. När jag smygmaskvirkar mina handledsvärmare gör jag det i stort sett i sömnen. Jag brukar inte behöva koncentrera mig så mycket och gör det framför tv'n eller vid dötid på jobbet exempelvis. Stickar jag en mössa på beställning tex. behövs oftast mer koncentration och omsorg. Då kan jag ta mer betalt. Det är mycket mer jobb som läggs ned på en beställning och man får ju även oftast en unik produkt som inte finns någon annanstans.

Men något man skall akta sig för är att kritisera någon för att den säljer sitt hantverk dyrt! Det är enormt förolämpande tycker jag! Som hantverkare har man rätt att värdesätta sitt hantverk högt och jag känner att man vill ju inte sälja sitt omsorgsfullt utförda hantverk till någon som inte uppskattar det ändå.

Jag har ett exempel på ett par vantar jag nålband på beställning. Jag och beställaren kom överens tillsammans om ett garn som skulle passa hennes händers temperatur och att det skulle bli en färg hon gillar. Jag fick en bild av hennes hand och satte igång att nålbinda efter den mallen. Sen tog det iofs sjukt lång tid att göra dem och jag var extremt seg. Jag kände under bindandet att jag inte var alls nöjd men när de till slut blev klara blev de kalasfina! Jag snajsade till och med till dem med lite enkla broderier på. Dock drog sig köparen ur vilket är en annan historia, så jag fick försöka sälja dem på en marknad istället. Många tittade på mina växtfärgade gula vantar med röda broderier och tyckte om dem. Precis på slutet kom så en kvinna och provade dem och sa: "De är jättefina, men jag tycker att de är alldeles för dyra". Fy vad sur jag blev! I vilket universum är det för dyrt undrar jag? Jag vet snarare med mig att det var på tok för billigt! Och hennes ton var väldigt överlägsen dessutom. Sedan fick jag sålt dem på en vikingamarknad till en kompis istället och där vet jag att de uppskattas i alla fall! Nästa gång jag nålbinder vantar tänker jag ta mer för dem. Och om det blir en beställning tänker jag ta betalat i förskott. Och visst blev de kanonfina!

Med detta vill jag säga att det är upp till mig att sätta priserna på mitt hantverk. Tycker man att det är för dyrt vill man inte ha hantverket. Visst kan jag också pruta ibland om det är till någon jag känner och jag har haft produkten liggande ett tag, men det är fortfarande jag som bestämmer.

Slutligen vill jag berätta en liten fin historia som symboliserar detta med prissättning och underskattning och hantverk väl. En bekant kontaktade mig och ville att jag skulle sticka ett par benvärmare till henne. Jag var lite ovan vid att sticka och var osäker på priset och sa att jag hittills bara sålt nålbundna grejer och att jag tar 300 för en nålbunden mössa. Det sa hon var alldeles för dyrt och jag påpekade att nålbindning är en helt annan sak och frågade henne vad hon kunde tänka sig att betala. Högst 100 kr svarade hon då och eftersom jag var lite oerfaren gick jag med på det men påpekade att hon ju får stå för garnkostnade med. Då blev hon väldigt tveksam och undrade vad garn brukar kosta. Informerade henne att det är väldigt olika beroende på material. Tipsade henne att skaffa billig akryl. Det slutade med att hon drog sig ur och skulle försöka få en släkting att förbarma sig över henne och sticka gratis. Lite fräckt tyckte jag.

Men det är verkligen svårt med prissättning. Det är en balansgång mellan att uppskatta det man gör och att vilja få produkterna sålda. Jag kommer dock att försöka uppskatta det jag gör mer i framtiden. Och dela gärna med er av era "skräckhistorier". Jag tycker att det är lite spännande ;)

Gårdagens marknad

Så sålde jag på marknad igår igen. Lärjeåns Kafé & Trädgårdar var det den här gången. En liten mysig marknad där det såldes både massa fint och lite kraffs. Jag hade smygmaskvirkat, nålbundet, krokat, växtfärgat garn mm. Jag sålde lite i alla fall. Inte så att jag blev rik men det var ju roligt också! I och med denna marknad "introducerade" jag även lite nya produkter på mitt bord. Jag hade tex lite langettvirkade armband och några virkade broscher:

Jag hade även med mig mina nålbundna vantar som jag nu till slut har utvecklat en del kärlek till. Många tittade på dem och provade. Jag fick mycket beröm för dem. Men så kom det en person på slutet och tittade på dem, sa att de var fina men att de var för dyra. För dyra? Ursäkta? 300 för ett par nålbundna vantar i växtfärgat garn med broderier är INTE dyrt. Det är snarare billigt! Jag vet att jag kan vara lite billig med vissa saker. Mina smygmaskvirkade handledsvärmare har jag höjt till 80 kr nu vilket fortfarande är billigt. Får jag nog ändå säga. Men dem gör jag nästan i sömnen och när jag gör annat (sitter på föreläsning, tittar på tv, eller mellan samtalen på jobbet) och jag behöver knappt ens titta på vad jag gör. Dem kan jag sälja lite billigare. Men ett par nålbundna vantar behöver man engagera sig lite mer i. Jag har ingen aning om hur mycket tid jag lagt på dem egentligen, men jag får inte ens 10 kr i timmen om jag säljer dem för 300. Så hur kan 300 kr vara dyrt för ett par unika nålbundna vantar. Stackars vantarna får utstå mycket tycker jag. Men de ska nog få komma till ett kärleksfullt hem någon gång. För de är verkligen galet snygga!

Jag fick tipset om marknaden från Maria och hon sponsrade mig med att köpa ett par virkade örhängen. Då sponsrade jag henne med att köpa ett par grytlappar sydda av gamla diskhanddukar. Visst är de döfina!

Sen fick jag en härva ullgarn i en mysig grön färg från Kampes som hon inte ville ha. Jättefint! Tack så mycket Maria för tipset om marknaden, garnet och det trevliga sällskapet igår!

Nålbundna vantar

Precis lagom till att vantarna var klara drog sig köparen ur. Så nu har jag ett par växtfärgade nålbundna vantar med broderade detaljer i stashen som kanske kan passa någon annan i smaken. Typiskt värre.

Småpyssel

Inte för att jag direkt har massa tid nu när jag läser pedagogik, men jag har massa driv att sticka och virka och annat. Här är lite grejer jag gjort. Först ser ni en mössa i Drops Eskimo efter eget mönster. Det visade sig vara mindre smidigt att använda flätsticka med så tjockt garn och så stora maskor (storlek 9 på stickorna) men det blev ganska bra ändå. jag använde samma maskantal som när jag stickar mössor i vanlig resårstickning i Eskimo, men det visade sig bli mindre elastiskt med flätor. Så klart. Men så har jag lärt mig det med.


Sedan har jag kommit på att det här med patentstickade pannband is the shit! Jag trodde jag följde en beskrivning från Drops, men jag insåg att mitt blev mycket bredare, men det blev faktiskt bra! Jag gillar när det inte är ett sådär tunt och tramsigt pannband. Är inte så förtjust i pannband. Men det här gillade jag! Så fler sådana kommer det nog bli, till försäljning på marknader och så, om någon vill ha.


Jag har också blivit av med min mp3-spelare och det var lagom kul. Men då fick jag köpa en ny fin och det var ju trevligt! Det blev en födelsedagspresent till mig själv. Och då fick jag ju nålbinda ett fodral till den med så klart. Den är i växtfärgat restgarn, och räckte inte helt så det fick bli två färger. Men det blev bra.

och så håller jag på med lite beställningar med. Jag ska ta tag i nålbundna vantar jag har beställning på och så dubbelvirkar jag två iphonefodral. Det kommer det nog också bli fler av! Visar upp dem när de är klara.

Nålbundna benvärmare

Så här blev de, mina nålbundna benvärmare. Jag är faktiskt både nöjd och stolt! De tog inte så lång tid man kan tro. Det är mysigt att nålbinda i tunt ullgarn. Garnet är växtfärgat med allt från rödlöksskal till cochenielle. Varma och mysiga är de också.

Medeltidsmarknad

I helgen var jag på en urmysig medeltidsmarknad i lilla Hjärtlanda utanför Sävsjö i Småland. Och det var verkligen urmysigt! Jag blev inbjuden att komma med min nålbindning till denna marknaden i vintras och jag har försökt vara riktigt ambitiös och nålbinda massa sedan dess men det har gått sådär om jag ska vara ärlig. Jag har ju aldrig tid... Men att komma iväg på något sånt här är verkligen inspirerande så jag ska nog nålbinda mer nu efter detta. Jag behöver ju få till ett litet lager. Men jag sålde en del ändå. Jag sålde ett nyckelband (mest kitsch för mer modernare medeltidsmänniskor;) ), ett par handledsvärmare, en nålbindningsnål och två härvor växtfärgat garn. Den ena härvan var en liten jag färgade nu i somras, den andra var en av min vän Lindas garner som jag fått med mig. Handledsvärmarna var dessa jag gjorde tidigt i våras och hon som köpte dem var en trevlig kvinna som sålde riktigt fina tovade saker, och hon var och klämde på dem 3 ggr innan hon till slut köpte dem. Och de satt verkligen som en smäck på henne! Kul att mina saker kan hitta sin maka så! Lena sålde lite med, och även om resan inte gick ihop sig för fem öre så var det en supermysig marknad och det var kul att komma iväg lite! Helt klart värt det! Här är lite av vad marknaden och Hjärtlanda hade att bjuda på för oss:




Hjärtlanda bjöd både på riddare, en medeltidskyrka och en slottsruin. Mys!

Annars har skolan börjat nu och jag känner att det blir mycket den här terminen. Vi börjar med klädsömnad och det är inget jag ägnat mig så mycket åt hittills i mitt liv. Men det är ju något jag gärna vill vara bra på så det är bara till att sätta igång och öva! Jag ska nog presentera mina framtida sömnadsprojekt i veckan,