Rädd för färg

Jag snackar inte om mig nu alltså. Men runt mig, i olika sammanhang, springer jag ibland på trevliga människor som säger saker som: "Du har ju alltid så härliga färger på dig och jag skulle ju egentligen vilja men jag är lite rädd för färg.". Ingen skam i det, man måste inte gilla starka färger, men jag tycker att det är lite intressant. Vad är det man är rädd för? Att synas? Att sticka ut? Jag tänker att man kan sticka ut vad man än har på sig, det behöver inte ha med färgerna att göra utan om utstrålning. Men visst, den stora massan kanske är mer diskret och dovt klädd så det är väl lättare att smälta in. Om man vill det. Inget fel i det. Man bör ha kläder man känner sig bekväm i. Jag gillar färg och prints. Nä, jag är definitivt inte rädd för färg. Så här exemplifierar jag det. Kanske kan det inspirera någon att "våga" mer? Om man vill det dvs.

Det blir lätt mönstermix när jag ska färgmixa. Kanske för att jag har så mycket mönstrat. Och färgglatt. Skjortan har jag fått från en kompis på en klädbytardag. Hon köpte den ursprungligen till sin sambo på loppis som inte ville ha den. Tur för mig! Klänningen från Gudrun Sjödén har jag köpt på facebook, leggingsen är gamla, strumporna egenstickade och sjalen egenvirkad. Kombo by accident förresten. För att jag frös. Den blev väldigt lyckad!

Här var jag ju färgglad och fin. Vi hade faktiskt tema orange på jobbet den dagen och den här kjolen är verkligen en pärla. Jag har köpt den på en tjockisloppis för 40 spänn av min kompis Anna och den är hemmasydd av henne. Kimonon hade jag suktat efter ett tag. Jag hade en kaftanklänning i samma tyg men den satt inte som jag ville så jag bytte ut den mot denna istället och den känns mycket bättre. Om ni undrar varför jag pekar på magen är det för att jag fått några skumma fläckar mitt på från ingenstans typ. Mystiskt. Toppen är gammal och lagad. Och numera fläckig. Ett nyköp då det begav sig. Sneakerserna är från Sellpy.

Apropå gult fick jag för mig att klä mig helt i gult i våras. Då fick jag kommentarer om att jag verkligen gillar gult. Eh ja, har det undgått någon? Den ärtigt gula tröjan har jag köpt på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen är från min personal clothing dealer, leggingsen är gamla, strumporna är köpta på Röda Korset i Vänersborg och skorna hittade jag på Majornas megaloppis. Jag har även ett par gula örhängen från Pow Studio om du inte upptäckte det. Men fräsigt va? Det är nog första gången jag haft en helt monokrom look för övrigt, skorna undantaget. Förutom svart då. Det är ju också monokromt.

Och när vi ändå snackar monokromt och teman så har vi teman på jobbet ibland. Innan höstlovet hade vi färgtema en hel vecka och en dag var det grönt. Det är ju kul med monokromt så jag körde all in igen, bortsett från lite ränder på kjolen. Tröjan, Flax light, har jag stickat själv, under har jag en fransk militärundertröja från Kvibergs överskottslager (i Björlanda), kjolen är från Reningsborg i Angered och en riktig vintagepärla enligt mig. Leggingsen är gamla och lagade, strumporna har jag stickat själv och skorna är mina gamla trotjänare till Duckfeet. Även här hade jag ett par Pows faktiskt. Fast gröna då.

Att jag inte känner mig jättebekväm i helsvart (längre), det har jag ju berättat förr, men faktum är att i morgon händer det igen. I morgon har vi svart tema på jobbet och klart jag hakar på. Jag har ju massa fina svarta kläder. Kan jag följa temat så gör jag det. Svart är också en färg, och det är ok. Neutralfärg har min kollega lärt mig att det heter. Det är trevligt med svart med. Det enda som inte är ok är marinblått. Marinblått är inte en färg, det är en styggelse. Sorry alla som gillar marinblått.

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style

Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!

Dagens hållbara outfit #6

Samma jobbspegel som vanligt. Idag har jag haft på mig en Gudrun Sjödéntunika jag köpte på BjörkåFrihet för en hundring i söndags (för second hand är ju Gudrun ok), en kjol jag köpte på Myrorna Järntorget i vintras och mina Clarks jag köpte på Majornas megaloppis i våras. Skorna har även varit en sväng hos skomakaren vilket är en bra investering. Jag tror dessutom att kjolen var ny, den kändes i alla fall som det, men den var ändå trasig. Den hade några småhål upptill så jag prutade lite. Egentligen drar de aldrig av mer än 20% vid hål i plagg sade hon i kassan men hon höll med mig om att tyget är så tunt att den lätt kan gå sönder igen. Men jag gillade den, och kommer ta hand om den och laga den om det behövs så jag köpte den ändå för 75 kr. Jag hade även örhängen som jag gjorde på slöjdutbildningen för massa år sedan, som förvisso inte syns men de är väldigt fina kan jag lova. Och en Irvingsjal som jag virkat själv. Leggingsen har jag köpt nya. Men även där har jag börjat hitta begagnade på Sellpy så jag kommer nog klara mig utan "nya" leggings i framtiden med. Och det är bra.

Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Garnberoendet

Alltså jag blev lite förfärad häromdagen. Jag vet att jag har mycket garn, men så mycket garn! Jag skulle dokumentera mina strumpgarner och samtidigt lägga i dem i ziplockpåsar. Det finns onda små kryp som heter pälsängrar nämligen. Nu är det iofs så att garnerna tar mer plats när de ligger i ziplockpåsar, men ändå! Nu räcker det inte med två plastbackar längre utan jag kommer behöva tre! Detta kan ju inte fortgå! Nu har vi iofs en marknad inbokad (återkommer om detta) men det räcker liksom inte. Jag får göra massa julklappar med. Men både julklappar och marknadsgrejer? Hur ska jag hinna med?

I övrigt kan jag konstatera att jag kommer bryta vartenda jäkla nyårslöfte i år. Jag kommer inte ha lagt in hela min stash (akryl och bomull är tråkigt), jag kommer inte ha gjort klart alla UFO:n (tråkigt) och det kommer inte bli några 14 sjalar inte. Hittills har jag stickat tre sjalar i år, jag har en virkad snäckskalssjal på g och jag har paus från Styltakrobaten eftersom han bråkar med mig. Och Dödergöks sockutmaning fullföljde jag inte heller (ska dock försöka sticka klart koftan, lovar Astrid) Så så är det!

Swing

Jag plockade inte bara åt mig massa fint garn under garnlotteriet i Fattigskogen utan jag fick även tag på en fin virknål! Jag har velat testa Addo swing ett bra tag nu och det fanns faktiskt flera stycken i olika storlekar på lotteribordet. Jag plockade åt mig en storlek 3 för det är en gångbar storlek. Inte minst om man virkar amigurumis vilket jag aldrig gör nu för tiden. I vilket fall ville jag testa den igår och satte igång med en snäckskalsjal som är en sån där poppis sjal som alla virkar. Därför har jag varit lite anti den ett tag men jag har hört att den ska vara rolig så why not! Och den är faktiskt jätterolig att virka! Mönstret är enkelt och sätter sig i huvudet snabbt och det är olika moment på olika varv så man blir liksom inte trött på det heller. Jag tycker det blir rätt najs faktiskt!

Tant Kofta

I helgen var jag, Elisabeth, Lisa och Karin hos Tant Kofta när hon hade öppen koffert och det var himla trevligt får jag säga! Det var mysigt och trevligt att sitta där och fika och sticka (även fast jag inte hade någon stickning med mig) och vilka garner sedan! Jag gick lite bananas både hos Tant Kofta och i Bräckboden som vi åkte till sedan.

Jag gick lös på Tant Koftas handfärgade strumpgarn som jag har köpt tidigare och stickat ett par Socks of Kindness i. Jag är ju svag för gult alltså och jag hade redan bestämt att jag ville ha strumpgarnet i gult. Det var det enda jag planerat redan tidigare att jag skulle köpa så i övrigt hade jag inga planer.

Men när Lisa hade på sig en fantastisk Karusell i Filisilk blev jag väldigt manad. Jag var inne på gult där med men till slut valde jag en lite turkos/petrolblå färg och rosa till kanten samt frostade transparenta pärlor. Garn, pärlor och beskrivning såldes i paket om 330 kr. Som hittat! Det kommer bli kanon!

Jag köpte också garn och beskrivning till Eddys Styltakrobaten som jag suktat efter ett tag med. Där blev det en kanonfin grön färg, men egentligen ville jag ha en ännu mer limegulgrön färg men alla andra tyckte att den var lite too much. Jag föll för trycket och köpte en mer diskret färg. Och den var ju inte ens särskilt diskret. Garnet heter Lifestyle och kommer från Atelier Zitron och jag tycker det verkar riktigt najs! Är riktigt sugen på att sticka denna sjalen nu!

Bilderna på sjalarna är lånade från Eddys och Tant Koftas bloggar.

Multnomah

Tidigare har jag skrivit om att jag stickade en sjal vid namn Multnomah och även att det var ganska tråkigt. Men nu är den i alla fall klar och resultatet blev riktigt najs! Det blev en perfekt vårsjal att ha under jackan och Malabrigo sock är verkligen ett trevligt garn att ha direkt mot huden! Så jag r definitivt nöjd med den och med facit i hand skulle jag faktiskt kunna tänka mig att sticka en till i present till någon eller så. Men det hände ett missöde. När jag höll på och blocka den insåg jag att en maska var tappad en bit ner i feather and fan bården och det var ju massa ihoptagningar så två maskor häll på att smita! Men jag satte nålar där under blockningen och sen fick jag fixa till det när den var torr. Jag snörpte ihop den så att det knappt syns. För att ta upp avmaskningen och göra om, det vägrade jag bara! Multnomah är för övrigt ett county i Oregon. Så nu vet ni det med!

Tråkigt...

Jag kan bara meddela: Multnomah är rätt tråkig att sticka, trots att Malabrigo sock är ett väldigt mysigt garn att sticka med. Jag vet inte riktigt vad det är, jag gillar ju egentligen rätstickning som bara är autopiloten på och nån liten ökning här och där. Men den ska nog bli gjord ändå. Jag vill ju ha den. Och garnet är galet snyggt!

Sjalar...

Det här med sjalar är ju trevligt. Och man måste ju ha typ 20 på sin hatthylla eller något... Sjal 3/14 heter Multnomah och är ett gratismönster man hittar via Ravelry. Den är av en ganska enkel modell med rätstickning och feather and fan-mönster (vad kan det heta på svenska tro? Fjäder och solfjäder? Låter fel). Men den är ack så fin i fint garn. Jag träffade på den hos Garnglädje i Sätila för ett par månader sedan och gillade den och köpte direkt garn till den. Det blev Malabrigo Sock i färgen Persia. Och jag tycker det blir fantastiskt fint! Jag står för att jag gillar flerfärgade/gradienta/melerade garner!

Släpar i golvet

Behöver man en sjal som är så stor att den släpar i golvet? Den blev definitivt större än vad jag planerat, och jag tror att jag blockade den lite för brutalt. Men den blev jättemysig och jag ska nog komma på ett bra sätt att bära den och samtidigt exponera dess finhet.

Gigantiska sjalar

Jag har stickat två gigantiska sjalar.

 

Den översta är Flow av Andrea Rangel som blev klar i februari. Jag har dragit mig för att blocka den eftersom den är så stor. Det gick åt ungefär 100 m mer garn än planerat och jag har stickat fel massor med gånger men det gör inget. Nu ligger den över hela golvet i min etta som jag är sambo i och torkar. Jag är skitnöjd. Och så har jag blivit klar med Rockefeller av Stephen West. Den blev klar igår och blev också jättestor. Större än vad jag hade väntat mig faktiskt. Och när jag provade den fick jag inte till något bra sätt att ha den på sig. Då har jag ändå sett massa bilder på hur man kan ha den men min kroppsform i kombination med den här stora sjalen blev inte riktigt bra. Jag hoppas det blir bättre efter att jag blockat den. Jag måste bara vänta på att de två uppsättningarna av pusselmattor jag har, som inte går att bygga ihop med varandra, blir lediga. Och så är jag sugen på att starta en ny sjalstickning. Jag vill sticka 14 sjalar i år, bara för att!

Sektion 3

Är man hemma och sjuk har man tid att göra i-cordavmaskningar. Det tar en evig tid men blir snyggt men är ganska dötrist. Men är man sjuk funkar det bra med sån där autopilotstickning. Det gick förvånansvärt smärtfritt. Och det blir verkligen bra det här! Jag tycker att Rockefeller är skitsnygg! Men för första gången i det här mönstret har jag inte riktigt förstått hur herr West menat. Jag var tvungen att sticka vissa räta maskor vridna för att det skulle funka, men det går ju bra det med. Så nu är det bara flikarna kvar. Rätstickning bara fram och tillbaka med en och annan minskning tilltalar mig så det här ska nog gå i ett kick.

Vackert

Nu har jag stickat klart del två på Rockefeller. Mönstret är fortfarande lätt att följa och resultatet blir väldigt bra. Bilden ovan visar tydligt vilket trevligt garn jag jobbar i då strukturen och lystern blir så väldigt fin, trots enkel slätstickning och att resultatet inte är blockat ännu. Jag älskar det!

Del 2

Jag har kommit igång med del två på Rockefeller. Jag och Linda kör en egen liten knitalong så då kan det bli lite väntetid. Men idag var det dags och det flyter på bra. Jag är hittills väldigt förtjust i Stephen Wests mönsterskrivning. Dock missade jag att korsa garnet några gånger så på bilden kan man se ett tydligt oönskat hål vid färgbyte. Men skit samma, det går att snörpa ihop.

Men. Jag har ytterligare en åsikt om mina Signature needles som jag ju redan berättat att jag inte är kär i. Kabeln är lite för gummiaktig så maskorna glider inte så bra på den. Flera gånger har jag upptäckt att kabeln har knorvat ihop sig och bildat en ögla mitt i stickningen. Inte så bekvämt. Men det är inte ohanterbart. Och jag ångrar inte att jag köpte dem.

Men så var det det här med flerfärgsstickning. Mitt regnbågspannband är klart. Och det var ju inte min grej. Det blev alldeles för litet. Jag stickade den största storleken men det går inte på huvudet. Det beror nog på tre saker. Dels hade jag mindre stickor än mönstret angav. Dels hade jag kanske lite tunnare garn. Dels har jag nog fått färgbyterna lite väl tighta. Dessutom har jag läst att flera på Ravelry har fått lägga till ytterligare en rapport för att få rätt storlek. Så jag skyller lite på mig själv men lite på mönstret med. Så lyckas jag inte blocka ut pannbandet nu kommer någon av mina vänners eller släktingars barn få ett fint pannband.

Revidering

Jag har ju satt upp ett par nyårslöften. Jag skall stasha in allt mitt garn på Ravelry och det kommer inte bli några problem att få gjort. Men sedan så får jag nog revidera lite. Jag ska verkligen göra vad jag kan för att göra klart alla UFO'n, men det här med att bara ha ett pågående projekt samtidigt, det får jag jag rucka lite på. Just nu har jag två. Rockefeller stickar jag och Linda som en kal (borde hitta på ett annat namn på det, kal låter töntigt) och så är det de där strumporna Timothy. Vad gäller Rockefeller får jag vänta in Linda lite och då har jag bara Timothy kvar och dem borde jag kunna sticka klart rätt snabbt. Då återstår bara Rockefeller och där behöver jag ju vänta som sagt så det här håller ju inte. Jag behöver ett nytt projekt som är roligt. UFO'na är rätt trist ändå. Och jag ska försöka göra klart dem i år, men jag tänker liksom att man ska ju sticka för att det är roligt, inte för att man måste. Lustfylld stickning är den bästa och varför ska jag tvinga mig till något annat? Och det här med nyårslöften är ju rätt töntigt ändå. Har aldrig gillat det egentligen. Varför sysslar jag med sånt för?

I övrigt har jag stickat klart Flow! Jag har bara blockningen kvar nu och den drar jag mig lite för. Den blev så jäkla stor! Det gick åt mer än 100 m garn än vad beskrivningen sade. Men jag tror den blir riktigt najs! Jag har stickat massa fel men jag hoppas det inte kommer synas. Den var faktiskt lite klurig. Inte ett helt passande namn faktiskt, och jag lärde mig faktiskt aldrig diagrammet utantill. Men den var skoj att sticka! Jag återkommer med bilden så fort den är blockad.

Jag är lite otrogen

Jag hade ju lovat mig själv att göra klart alla mina UFO'n och det förutsätter ju att jag inte startar upp så många nya projekt eller har för många igång samtidigt. Jag hade sagt att jag bara skulle ha ett projekt igång samtidigt, men frångick det redan från början eftersom jag redan hade två aktiva projekt igång när året startade. Jag håller med på med Flow av Andrea Rangel och så håller jag även på med ett par strumpor som jag döpt till Timothy som tanken är att jag ska författa ett mönster till. Men nu var det så här att jag och Linda bestämde oss redan i höstas för att vi skulle ha en stickdejt 25:e januari 2014 och att vi då skulle börja sticka Rockefeller av Stephen West. Så då fick det ju bli så helt enkelt. Alltså har jag nu tre projekt igång, förutom mina UFO'n som jag i alla fall ska jobba med aktivt.

Jag blev förälskad i Rockefeller redan när den kom i juli 2012. Jag tycker den är så vansinnigt snygg i alla olika utföranden och bestämde mig redan då för att sticka en. Linda gillade den med, och eftersom jag hittills inte fått tummen ur att göra den bestämde vi oss för att nu var det dags. Jag hade ett estniskt ullgarn hemma som jag köpte på Syfestivalen i Borås 2010 som jag tyckte kunde passa. Det är ett sånt där ullgarn som är så underbart som bara estniska ullgarner kan vara! Jag hade köpt två roströd/orange/bruna färger som är finfina att kombinera. Enligt mönstret ska sjalen stickas med stickor 3.25, men eftersom jag inte har det, eller är en fan av provlappar (no shit) eller gillar att räkna så fick det bli som det blev.

I lördags satte vi igång att sticka. Än så länge har vi egentligen inte stött på några svårigheter i sektion 1. Vissa grejer visste vi inte riktigt vad det innebar, men hans beskrivningar och youtube gör allt väldigt tydligt.

 

Den övre bilden visar hur långt jag kommit i processen, men den undre återskapar färgerna bättre, även fast den inte heller är helt bra. Färgerna är mycket finare i verkligheten! Den är inte alls så brun som den kan verka på övre bilden. Kanske att den blir lite lite gles, men jag vill ju heller inte ha den stabbig så jag tror det blir bra efter att man blött upp den och blockat. Jag kommer inte behöva blocka den så hårt då garnet är ganska oelastiskt. Men det är definitivt en rolig stickning och jag är övertygad om att jag kommer älska resultatet!

Märk väl att jag även använder mina Signature Needles i detta projekt. De är väldigt trevliga, men nej, jag har inte träffat mitt livs kärlek. Det kan hända att jag till och med föredrar mina Knit Pro i trä. För de är faktiskt minst lika spetsiga. Men jag gillar verkligen den mjuka kabeln och att den snurrar fritt i fästet. Kanske att jag köper nåt par till, men som sagt, jag är inte dödsförälskad.

Flow

Någon gång sent i våras/tidigt i somras kunde jag inte somna och låg och mobilsurfade på Ravelry. Jag råkade se mönstret till sjalen Flow och blev kär. Jag var helt enkelt tvungen att sticka den. Dock var inte min ekonomi den bästa då och jag hade svårigheter att hitta det där perfekta garnet jag ville ha. Jag ville ett enfärgat DK-garn som skulle passa till mönstret och jag ville att det skulle vara flertrådigt och gärna innehålla merino. Det var lättare sagt än gjort. Jag hittade en några få sorter som bara säljs utomlands, men inget som var sådär spot on. Jag hittade ett garn som säljs i Sverige som kunde passa men just då var det lite mer än vad min ekonomi tålde. Så Flow fick vänta.

I höstas så hittade jag dock ett garn som verkade perfekt. Och ja, det var billigt garn från Turkiet. Lite omoraliskt jag vet, men det var precis som jag ville ha det. Cashmere Silk från Ice yarns innehåller 50% silke, 30% merino och 20% kashmir. Så jag beställde det och fick hem ett riktigt mysigt garn. Lite senare köpte jag även mönstret på Ravelry.

Det har dock dröjt till nu i mellandagarna innan jag kom igång med stickandet och jag måste erkänna att det var en utmaning för mig. Jag tror att jag repade upp varje gång jag kom till ett nytt varv. Så på 20 varv repade jag upp 20 ggr. Men skam den som ger sig. Vid det här laget har jag kommit in i mönstret men jag kan det inte utantill ännu. Och det är frågan om jag kommer kunna... Här ser vi progressionen från det att jag till slut fått till en halv repetition och stolt var tvungen att dokumentera och sprida detta, till där jag är idag.

Jag har gjort en del fel, det ska erkännas, men det syns knappt. Lite kanske. Men jag var ju så klart tvungen att sticka 4 maskor slätstickning mitt i rätstickningen bara sådär. Men vid det laget hade jag kommit så långt att jag inte iddes göra någonting åt det. Och nu stör jag mig jättemycket på det.

Men jag får väl försöka lägga till 4 maskor slätstickning på andra sidan med, så att det åtminstone blir proportionerligt! Och garnet är väldigt trevligt att sticka i, och resultatet blir kanonfint! Vi får hoppas att det håller formen och inte nopprar sig och blir fult efter lite användning med.

Skev sjal

Antarktis är klar och den blev skev. Lite som Stripe study som jag stickade i somras. Det var inte så jag hade tänkt mig att den skulle bli kan jag säga och jag är inte säker på att det var meningen att den skulle bli det heller... Men nu blev det som det blev av någon anledning och då är det bara att gilla läget. Och den blev gul och mysig. Supersoft mysar ju till sig när man blött det fädigstickade så efter en blockningblev den najs. Men jag tyckte det var jobbigt att blocka nä jag upptäckte att mina två blockningspussel inte passade ihop. Typiskt. Får nog köpa ett till på Gekås för så här kan jag ju inte ha det!

Egostickning

Jag har börjat på en egostickning. Dvs en sådan som är för mig och till mig för mitt eget välmående. I onsdags kväll kände jag att det var dags att komma igång att sticka igen. Har haft en liten svacka nu men fick helt plötsligt lusten tillbaka. Jag kände ett starkt behov av att sticka något till mig själv. Jag ville ha en ganska enkel stickning med mycket räta maskor och jag ville sticka en sjal. En gul sjal.

Jag plockade fram två nystan Supersoft från Magasin Duett som jag köpt på Syfestivalen i Borås tidigare i höst och använde Ravelrys utmärkta sökfunktion för att hitta ett passande mönster. Jag hittade Antarktis och satte igång direkt. Och nu är jag faktiskt redan nästan klar. Här kommer ett par bilder från processen:

Jag har tänkt utöka den lite så den blir lite större. Jag har garn så det räcker och jag tycker inte riktigt om avslutningen på den så då får man lägga till lite. Förhoppningsvis blir jag riktigt nöjd!