onsdag 28 april 2021

När kläderna försvinner

Nu kommer ett dokumentärtips igen. Och jag ska beklaga mig över hur illa det är. Ok, lite bakgrundsfakta först så vi kommer i stämning. Vi svenskar köper i snitt sisådär 14-15 kilo kläder varje år. Kan tillägga att då räknas inte nätshopping från andra länder med i den siffran. Ungefär 7-8 kilo av dessa kläder och textilier vi köper knölar vi ner i soporna. De går till förbränning och blir i bästa fall till energi. Det för bedrövligt ändå, energiutvinningen till trots. Men så är vi duktiga med. Vi skänker 3.8 kilo kläder till välgörenhetsorganisationer varje år. Det är ju bra! Det är klart bättre än att knöla ner det i soporna. Och skänker vi till välgörenhet är vi både snälla och duktiga och då får man köpa mer nya kläder. Eller? Jag är skeptisk. Dessutom är det så att gemene man endast handlar 0.8 kilo varje år på second hand. Det gäller förvisso inte mig, men med tanke på hur mycket jag och många av mina vänner handlar begagnat varje år kan man tycka att det skulle jämna ut sig lite. Icke, det finns nämligen mytomspunna varelser som inte kan tänka sig att handla second hand alls. Märkligt det där.


Vi kan ju konstatera att siffrorna inte alls går ihop. Vi köper asmycket nytt, många kilo mer än vi skänker och vi skänker jättemycket mer än vad vi handlar i andra hand. Jag blir förvirrad bara jag tänker på det. Låt oss en gång för alla konstatera att vi ska sluta handla så förbaskat mycket onödigt nytt, sluta slänga kläder i soporna och handla second hand i första hand. Sedan så får vi också ytterligare en gång slå hål på den fina bilden av att mina kläder hamnar hos en stackars ensamstående morsa i ett fattigt land för så går det väl knappast till? Försvinnande lite av våra utrensade kläder skänks till bättre behövande. Den lilla uträkningen ovan visar ju att välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna får in långt mycket mer än vad de säljer. BjörköFrihet t.ex. får in ca 10 ton kläder och textilier om dagen. Det är rätt mycket det! Mer än vad de kan ta hand om. Ungefär 30-40% hinner de sortera och få ut i sina butiker. Men då skänks det väl vidare till fattiga länder? Nej, det gör det i regel inte det. Vissa organisationer kanske kan ha sådana avtal men det vanligaste är att kläderna säljs vidare, osorterade, till fattigare länder eller länder där det finns en större marknad för begagnade kläder. Där säljs de sedan vidare i lokala butiker, eller bränns upp. Vi är faktiskt inte alls särskilt bra på begagnade kläder här. Och inte på återvinning heller. Men det är en annan historia.

Den fina bilden av den ensamstående mamman i min gamla klänning bleknar mer och mer. Våra gamla kläder hamnar på kommers de med, bara att det sker i andra länder. Det fina i den kråksången är dock att pengarna för de osorterade kläderna ändå hamnar i en verksamhet, som förhoppningsvis gör något gott. Men så har vi en annan sida av myntet. Vi har skänker sådana kopiösa kläder här, och i ett sådant bra skick tydligen, att det har blivit värt för kriminella ligor att etablera sig på den marknaden. Och då skänker vi ändå betydligt färre kläder än vad vi slänger som sagt. Galet. I Uppdrag granskning från 14 april tar de upp detta och gör en rätt avancerad undersökning av det. De fokuserar främst på Human Bridge i reportaget och hänger med en av deras anställda när han ska tömma insamlingsboxarna som står här och var i Storstockholm. Jag blev faktiskt lite chockad när jag såg hur många som länsats helt på kläder. Och det läskigaste av allt är att de inte är uppbrutna, utan att ligorna har nycklar till boxarna. Specialgjorda nycklar som byts ut ofta dessutom för att undvika stölder! Det känns ju som ett insiderjobb. 


Våra avlagda paltor, som uppenbarligen inte är så avlagda alls, är så pass åtråvärda att det har blivit en hel kriminell verksamhet. Vidare i reportaget får vi se hur redaktionen preppar kläder och gosedjur med GPS:er och sedan följer med bil ända till Litauen där de sedan säljs i fina och fräscha second handbutiker. Som jag misstänkt alltså, men jag trodde nog att det skedde på lite mer laglig väg. Visst visste jag att det förekommer stölder från insamlingsboxar, men kanske inte i den utsträckningen. Detta togs för övrigt upp i senaste Ecofashionista och de verkade vara lika förfärade som jag är. Jag kände mig kanske lite naiv när det nämndes i podden att de inte lämnat kläder i boxar på flera år, just för att de inte ska bli förstörda då det sker inbrott och kläderna kan slitas ut i regnet t.ex., utan istället bara lämnar direkt till butikerna. Då undviker man att de förstörs eller blir stulna utan man vet att de hamnar rätt. Förhoppningsvis säljs de även i butikerna sedan och exporteras inte utomlands. Jag brukar lämna i boxar. Men det är lätt att säga. Alla har inte tillgång till bil och just nu i pandemiläget kanske man inte är så sugen på att åka kollektivt bara för att lämna kläder i en butik på andra sidan stan när det finns en box precis utanför huset. men så är det också lätt för mig att säga som har åtminstone tre boxar bara ett par minuter bort på hundpromenaden. I en mindre ort kan det vara skitsvårt att, utan bil, lämna kläderna så de cirkulerar vidare.

Det är för bedrövligt helt enkelt. Hur man än gör är det svårt att få det rätt. Det bästa är dock att från första början undvika överkonsumtion, att återbruka plaggen själv på något sätt och sedan sälja vidare själv via köp- och säljgrupper på Facebook, Tradera eller Sellpy t.ex. Det bästa vore ju om välgörenhetsorganisationerna och second handbutikerna kan ta om hand om allt de får in och slipper skänka, sälja vidare eller i värsta fall, slänga. För allt de får in är inte heller säljbart. Vi behöver ta ett större ansvar från första början över vår klädkonsumtion och inte bara slentrianshoppa utan att reflektera. Jag tänker att om vi, och då menar jag vi som kollektiv och inte individer, värderar våra kläder lite högre och inte har ett sådant överskott i flödet finns det väl ingen lönsamhet i klädstölder? Vi har för mycket, vi slänger för mycket och ja, vi skänker faktiskt också för mycket.

Uppdrag granskning kan du se här fram till 8 november och avsnittet av Ecofashionista finns här. Jag har skrivit några inlägg på temat kläder som skräp, boxar, export och BjörkåFrihets överskott bl.a. tidigare som man gärna får kika in. Vad brukar du göra med dina kläder när de inte platsar i din garderob längre? Tänk till ett extra varv nästa gång tänker jag. Dina kläder är värdefulla.

söndag 25 april 2021

Läget för Fashion Revolution Week i år


I går var det åttaårsdagen för Rana Plaza-katastrofen, dagen då en hel fabriksbyggnad föll ihop i Bangladesh och 1134 människor dog. Modevärlden och textilindustrin vaknade upp lite i och med det och det gick liksom inte att blunda för hur tillverkningen av snabbmode ser ut. Fashion Revolution Week har instiftats i kölvattnet av detta och man, dvs jag, tänker ju att det borde bli bättre med tiden. Vi blir mer och mer upplysta och idag när alla modeföretag pratar hållbarhet borde etisk hållbarhet vara något man strävar efter. Transparens är dödsviktigt och jag tycker liksom inte att de stora modeföretagen kan ducka för när vi frågar #whomademyclothes?. Jag vill ändå vara hoppfull och vill tro att vi är på väg någonstans. Stora snabbmodeföretag inför lappa och lagatjänster, bidrar till forskning och second hand i vanliga butiker dyker upp här och där. Men, till vilken nytta kan jag ibland fundera på?

Efter kollapsen av Rana Plaza togs det fram ett avtal mellan köpande företag och fackorganisationer för att förbättra brand- och byggnadssäkerheten i Bangladesh för att förhindra att historien upprepar sig. 16 svenska klädföretag har skrivit under avtalet. Men. Här kommer haken. Avtalet löper ut 31 maj och hittills har inget av dessa 16 företag skrivit på förlängningen. Ursäkta? Vad är det för trams? Får jag fråga, vad är det att tveka om? Företagen det handlar om kommer bli namedroppade här. De är: Ellos, H&M, Peak Performance, Sandryds, Åhlén, Lindex, Stadium, Intersport, Brothers, Ica (ja, de gör kläder med), Fristads, Polarn o pyret, Gina Tricot, New Wave Profile, Kappahl och Gekås Ullared. Vad håller ni på med?!

Jag har dock koll på vad jag håller på med när jag klär mig i mina bästa småskaliga favoriter. Sjok från Lille-Lo, kaftan från Dots'n'Bows och skjortklänning från Rino.se. Ni har sett dem innan allihop. Exakt vem som har sytt kläderna är kanske lite mer än vad jag vet men jag svarar att de är sydda i antingen Stockholm/Litauen och Östersund. Det är så mina småskaliga favoriter jobbar. Vad jag önskar att jag kunde jobba så med... Med det vill jag bara ha sagt att ansvaret försvinner inte för att åren sedan katastrofen går. Vi har fortfarande ett ansvar att inte Rana Plaza ska upprepa sig! Hur jobbar du för det?

onsdag 21 april 2021

Dagens hållbara outfit #27

Det här är en outfit jag planerade för en vecka sedan. Eller åtta dagar sedan för att vara mer exakt. Det var inte helt enkelt att hitta den men jag tyckte det blev rätt klockrent. Så, låt oss avhandla stilutmaningen först. Jag är med i utmaningen #stilpeppen dirigerad av noppans_bryderier på instagram. Idag skulle klänningen på och det var ju ingen big deal. Klänning har jag var och varannan dag. Den här klänningen är från Vamlingbolaget och köpt i en instabloppis. Den är välanvänd. Till den har jag mina favoritduckfeets och ett par strumpor som till och med är second hand, fast nya, köpta på Röda Korset i Vänersborg.

Så, till det andra. Kimonojackan! Den är uppseendeväckande på mer än ett sätt. Först och främst är den från Remake STHLM, köpt på Stadsmissionen second hand i Arkaden. Den kostade 1500 spänn (värt!) och är, som märket avslöjar, remake av någon form av blåkläder skulle jag tro. Och apropå blåkläder så är den ju blå! Jag använder inte blått. Turkost, isblått och petrol är undantagen. Denimblått kan funka med. Men inte blåttblått. Framför allt inte marinblått. Då fattar ni hur bra den här är! Den är otroligt välgjord och jag tänker hur mycket snyggare med åren och användningen den här kommer bli. Jag uppmärksammade remake och Remake STHLM i synnerhet förra året i ett inlägg. Jag tycker jag har märkt att det poppar upp mer och mer remake som svampar där ute. Och det gillar jag! Jag tror att det är framtiden vad gäller textilindustrin.

söndag 18 april 2021

Handla småskaligt!

Idag ska jag uppmärksamma en form av klädshopping jag tycker att an kan ägna sig ut utan att känna några större olustkänslor för, så länge man gör det med måtta så klart. Detta är inte ett inlägg som förespråkar överkonsumtion. Men jag tycker, att ska man unna sig något nytt plagg någon gång så bör man välja ett småskaligt producerat sådant. Med småskalig produktion menas givetvis att kläderna produceras i liten skala och det är motsatsen till vad snabbmode och fast fashion är. Detta innebär också att för att kunna överleva på det har kläderna skäliga priser och man kan inte köpa en klänning i linnemix för 199 kr utan snarare kanske 1199. Det kanske låter saftigt för många men det är det med rätta. Det rimliga priset är det senare och inte första, om man tänker efter.

Ingen klädproduktion kan egentligen bli miljövänlig. Det går fortfarande åt skitmycket vatten till när bomullen odlas hur ekologisk den än är och även om färgningen sker i ett slutet system och inte släpps rakt ut i närmaste flod är det ändå kemikalier som ska till. Vad det hela handlar om är mängden kläder som produceras. Det produceras så orimligt mycket kläder varje dag världen över och det säljs och slängs lika mängder orimligt mycket. Eftersom snabbmodekläder inte egentligen har något egenvärde spelar det ingen roll om plaggen används få gånger eller inga gånger alls kanske, innan de vandrar vidare ut ur din garderob. Men den där klänningen för tolvhundra spänn, visst skulle det svida om den aldrig användes? Tolvhundra spänn i sjön är inget man gör lättvindligt och jag vill ändå tro att man tänker till lite innan man köper det där plagget för över tusenlappen. Fina plagg som kostar fyrsiffrigt lär man vårda mer ömt och skulle det vara så att de inte platsar i garderoben är det större chans att de säljs vidare än knölas ner i en skänkespåse eller ännu värre, en soppåse. Plaggen har mer andrahandsvärde helt enkelt och därmed mer egenvärde. Det är denna struktur vi ska sträva efter att återkomma till hävdar jag. Kläder ska få kosta. Jag vill härmed ge tips på mina småskaliga favoriter som jag hela tiden återkommer till. Även här på bloggen.


Lille-Lo var min inkörsport i den småskaliga världen. Jag bröt mitt andrahandslöfte 2019 och köpte ett sjok definitivt var värd sin tusenlapp. Den var egentligen ett prov och de som finns att köpa hos Cecilia idag är någon procent olik min men den är ändå magisk! Jag känner mig alltid dösnygg i den och den känns lyxig på något rimligt vis. Sedan dess har jag även införskaffat kaftanklänningen spektakel, en solskärm och ett pannband från Lille-Lo. Nu senaste även en scrunchi faktiskt i andrahand. Jag hade kunnat köpa en av varje sort hos Lille-Lo men där är jag inte just nu. Något jag gillar med sådana här småskaliga producenter är att utbudet hela tiden är föränderligt utifrån tygtillgången. En modell kan finnas i flera år men det blir liksom som små kollektioner genom åren med vilka tyger som finns. Ett tyg kan räcka till kanske fem klänningar och sedan finns det inte mer. Då blir det lite exklusivt. 


Gillar man Lille-Lo ska man definitivt kolla in hennes kompis Rino.se. Här snackar vi också mycket färg och mönster och jag tilltalas särskilt av alla flowy och kroppspositiva plagg. Vill man prova plaggen kan man med fördel besöka Lille-Los och Rinos gemensamma butik, Färgstark butik, som ligger vid Midsommarkransen i Stockholm. Det gjorde jag i februari förra året och köpte världens finaste kimono i feministtyg. Jag har även förälskat mig i skjortklänningen som jag har två av. Förutom den sketsnygga på bilden har jag även en gul i linnemixtyg. Skjortklänningen kostar 1399 och finns i upp till 2Xl. Det är den storleken jag har för övrigt. Och jag känner mig sällan så snygg som jag gör i den här! Och för mer närmare presentation av butiken, Lille-Lo och Rino, kika in här.


När vi ändå snackar flowy och kaftaner har jag helt snöat in på Dots'n'Bows kaftaner. Jag ska erkänna att jag har fyra stycken men en köpte jag i andra hand och en var andrasortering. Och inte skäms jag för det! Min favorit är den gula i Stoff&Stils trantyg jag köpte i höstas. Den var redan uppsydd och såldes ut men i övrigt syr de på on demand. En väntetid på några veckor får man räkna med men det är värt det! Förutom kaftaner har de supersnygga byxor och jumpsuits bl.a. och jag är väldigt sugen på att beställa en hoodklänning. Dots'n'Bows har flaggat för att pandemin har påverkat försäljningen negativt så om man någon gång ska beställa därifrån är det nu, hävdar jag. För mer om Dots'n'Bows finns detta inlägget.


Jag har tidigare tipsat om några örhängesfavoriter vilka alla tål att nämnas igen. Jocelyn Superstar och Kajsaellen gör örhängen i polymerlera och Pow Studio, som ingen kan ha missat pga superhajpad, gör i plast. Alla har har förärats med egna blogginlägg tidigare som sig bör. Jocelyn Superstar gjort mina supersnygga tegnellisar, Kajsaellen har bidragit med mina blingigaste bling och Pow Studio finns numera i fyra exemplar i min örhängessamling. Två par är köpta i andra hand. Och vill ha unika handgjorda örhängen finns det en hel uppsjö där ute. Fajjans Mini Sweets är en annan favorit men jag har även spanat in Lilla Grå, Femmeclay och Marlene Boke. Det finns verkligen hur mycket som helst!

Och för att sticka in lite fler klädtips när jag har chansen så finns relativt nya Kaftanheladan som bara säljer via instagram. Där man man snacka kaftanhimlen! Sysarasyr gör kläder i färgsprakande tyger som andas 70-tal och en hel del tyger är återbruk. Och gillar man retrotyger och återbruk ska man definitivt spana in Hjärtrud som har funnits relativt länge på marknaden. Det började med enbart barnkläder av återbruk och nu finns det även vuxenkläder. Jag var så nära på att köpa ett par omlottbyxor i somras men det blev inget då. Jag har stora planer för denna sommaren istället.

Det finns massor där ute och fler ska det bli hoppas jag! Mina favoriter är inget nytt under solen eftersom jag bloggat om dem mer än en gång tidigare men de tål att omskrivas igen. Det är så här jag vill att textilbranschen ska vara. Det känns så ofräscht med multinationella snabbmodekedjor och efter monkifadäsen förra året skulle jag aldrig handla nytt från dem igen. Köper man däremot från småskaliga eldsjälar är det köp som inte skaver och jag längtar efter en textilbransch helt dominerad av småskaligt och schysst. Men det lär väl inte hända under min livstid. Har du några småskaliga favoriter då? Tipsa mig gärna!

onsdag 14 april 2021

Att samla på kläder...

Det kan hända att jag har påbörjat en samling. Ok, jag har aldrig varit någon minimalist eller så och vem som helst som känner mig och min garderob skulle nog påstå att jag samlar på kläder, punkt. Eller skor. Fråga min sambo. Men nu är det så här att jag lite har börjat samla på specifika plagg. Inte så att jag har flera av samma men av samma kategori. Och har man fastnat för en viss sorts plagg är det ju rätt svårt att gå förbi när man hittar något som passar in i samlingen på loppisen. Jag har embraceat det. Och då är det så att jag helt klart samlar på stora stickade tröjor från slutet på 80- början på 90-talet.  Där skulle jag vilja placera dem i alla fall och jag tycker nog att jag har hyfsad koll.


Det började med den här. Visst är den fantastisk! Jag hade inte trott för några år sedan att jag någonsin skulle vilja ha något 90-ish på mig igen men can you blame me? Denna köpte jag på Myrorna Järntorget våren 2019 och jag har använt den en hel del. Den kan vara favoriten faktiskt. Den är i ett rätt använt skick men det är inget som stör tycker jag. Det gör bara att den är döbekväm. Jag vill minnas att min syster hade något liknande på 90-talet och jag misstänker att jag suktade lite efter den. Den är i 55% rami och 45% bomull. Rami är också något jag förälskat mig lite i. Det är nog främst för att det är en lite udda och okänd fiber. Jag gillar att vara lite unik.


Nr 2 blev den här, också från Myrorna Järntorget. När den första kostade 139 kr kostade denna bara 49! Verkligen som hittat tyckte jag. Den var nedsatt till halva priset och hur denna kunnat bli kvar till tillbudsavdelningen förstår jag inte. Den är ju också fantastisk! Den har skor på sig och innehåller rami den med! Bara en sån sak. Och färgerna hörrni! What's not to like med färgerna!


Den här är förvisso i min favoritfärg men jag har inte använt den jättemycket. Jag tycker ju om den men kanske att den är lite lång för att passa med min vanliga repertoar? Jag älskar den verkligen dock och den kommer användas mer. Massa mer. Och jag brukar få komplimanger för den. Jag köpte den på förra vårens tjockisloppis, pre-corona, för 150 spänn och det gör den till den dyraste tröjan i samlingen. Men den är helt klart värd det. Jag älskar ju gult! Och man skådar ju dessutom någon sorts regnbåge längst ner där. Bara en sån sak. För att använda ett favorituttryck.


Den här innebar förälskelse vid första ögonkastet. Jag hittade den på Sellpy förra våren och den är från Gudrun Sjödén. Den är lite mindre färgglad än de övriga, om man säger så, och det kan ha varit det jag föll för. Den passade in i samlingen helt enkelt. Den här kostade 300 kr och om man är van sellpyare som jag vet man att man lägger till massa plagg i favoriter och sedan låter dem ticka ner till billigt innan man köper dem. Om man har tur att de är kvar dvs. Jag ville inte riktigt vänta på den turen utan kände mig högst tvungen att köpa den när jag ändå skulle köpa några par nya skor till hushållet i slutet på maj. Nu kanske du reagerar på att den här inte räknas som den dyraste när den kostade 300. Hur går det ihop? Det var nämligen så att den hade två rätt svaga fläckar och ett litet hål och jag använde mig av den mycket välfungerande reklamationstjänsten Sellpy har. Det var inte specificerat nämligen och då kan man få sina pengar tillbaka och behålla plagget. Det fick jag. Och den är lysande. Fantastisk kvalitet! Tjock rejäl bomull som jag älskar. Den finns för övrigt i mer färgglatt utförande också. Jag drömmer om att någon gång få lägga till den till samlingen, den med. 


Så, nyast i samlingen. I måndags introducerade jag favoriten Smyrna second hand för en kompis som inte varit där innan och ni kan ju tänka mig att jag inte kunde motstå den här! Den är stickad i lite grövre garn och jag hade ju inte en vit sedan innan. Den är i "one size fits all" för övrigt. Nja. Märket är Mexx och det är ett bra märke påpekade hon i kassan. Det kanske det är, jag har ingen aning, men jag kan konstatera att det här är det närmaste polo jag kommer i min garderob! Jag hatar polo. 69 spänn fick jag ge för den och det var som hittat tycker jag. Den är i väldigt fint skick. Och om ni nu tycker jag jag är lite hoarder vill jag bara påpeka att lät bli den gula och blekt vinröda med sprund och v-ringad hals med en kaktus på som hängde bredvid. Trots samma pris och att den var underbar. Men den var i lite sämre skick och jag har ju redan en gul... Jag ångrar mig inte men jag sörjer den lite. Jag har egentligen en till som kan passa in i samlingen men den är lite trasig och kanske lite liten och jag kanske gör mig av med den. Så den räknas inte just nu. 

Så, bör man samla på kläder? Räcker det inte att man har _en_ galen början på 90-talströja? Nä, man får faktiskt ha flera om man använder dem, och det gör jag. Och mer användning ska det bli. Och varför inte samla på tröjor när andra samlar på frimärken eller tomtar eller vad det kan vara? Jag skrev att den första var en favorit. Men det kan även vara så att Gudruntröjan är en favorit. Och alla är ju fina och fantastiska på sitt sätt. Men vilken är din favorit? Och visst är det ok att samla på kläder?

fredag 9 april 2021

Vetenskapens värld om E-handeln och klädindustrins framtid


Jag sticker in så här på fredagskvällen och tipsar om ett program ni bör se, dvs Vetenskapens Värld från förrförra söndagen. Det avsnittet handlade nämligen då dels om E-handeln och den helt galna utvecklingen som har skett det senaste. De tog upp just det att vi svenskar tar med oss butiken och provrummet hem när vi köper flera plagg i olika storlekar för att testa och bestämma oss hemma. Vi brer på med "kanske-plagg" och har med i planen redan från början att vi ska skicka tillbaka kanske två tredjedelar. Och så det här med att returerna åker fram och tillbaka till olika länder hit och dit. De nämnde att ett par skor t.ex. kan ha varit hemma hos fem personer innan de kommer till sin slutgiltliga användare. Helt galet. Och vad som är ännu mer galet är att vi i Sverige är rätt kassa på E-handel. Vi ligger långt efter Storbritannien som ligger i framkant och har haft skitmycket E-handel i flera år. Sedan nämndes också att det ju egentligen är bättre för miljön att vi beställer på nätet och att massa beställningar samlas i en bil än att vi alla (även om så klart inte alla gör det) tar bilen till flera olika affärer för att göra sina inköp. Inte en lätt nöt att knäcka alltså. 

I programmet finns även ett annat inslag om klädinsudtrins framtid som fokuserar särskilt på återvinning av textilier och hur man kan göra nya textilier. Man kan t.ex. se hur man göra nya jeans av gamla. Problemen med textilåtervinning har handlat om att det är svårt och tidskrävande med handsortering, att sömmar behöver sprättas pga att tråden ofta är i polyester vilket kanske inte övriga plagget är samt att blandmaterial inte har kunnat återvinnas tidigare. Forskningen leder framåt vad gäller blandmaterial och i Vetenskapens Värld får vi även se en maskin vid namn Siptex som finns i Malmö som verkar vara hela lysande! Den känner nämligen av med sensorer vilka material och vilken materialhalt plagget har. Hur fantastiskt är inte det? Det känns väldigt cyber för mig och väldigt bra! Revolutionerande förhoppningsvis. Nu har jag spoilat typ hela programmet för er men det är helt klart sevärt för en textilnörd. En som som jag är alltså. Man kan se programmet här på SVT Play.


Och apropå textilåtervinning. Jag har en påse som ligger och tar plats i min klädkammare. I den finns plagg med permanenta fläckar plus dålig passform plus slitet (en av nämnda orsaker är inte skäl nog att kassera tänker jag), söndersprätta plagg, trasiga strumpor och så vidare. Inget att ha alltså. Jag är tyvärr inte riktigt där än att jag använder mina trasiga strumpor som skurtrasor utan kör på egenvirkade/stickade disktrasor istället, så de här trasorna bör återvinnas. Och det måste fasen bli lättare att återvinna! Lindex, Kappahl och H&M brukar ha återvinning i butik även om det är greenwashing som handlar om att sälja mer. Man brukar nämligen för en rabattkupong på 50 kr om man handlar för över 300 kr. Det bidrar ju bara till ännu mer överkonsumtion och jag är inte så sugen på det. Jag handlar ju ändå inte nyproducerat snabbmode. Men så såg jag att Hemtex också har återvinning i butik och lakan eller handdukar kanske jag hitta något bland. Men så har Hemtex pausat sin återvinning pga covid-19. Så vad ska jag göra med min påse?! Ett ganska allvarligt i-landsproblem ändå. Jag ser fram emot framtiden när vi förhoppningsvis har boxar vid återvinningsstationen. Jag ser den framför mig mellan kartong och klarglas.

torsdag 8 april 2021

Second handhunden

Jag har en second handhund. Ur flera perspektiv tydligen. Dels har jag skrivit tidigare om att hon är second hand. Hon är nämligen begagnad. Innan hon flyttade in hos oss bodde hon på en hundgård i Spanien några veckor och innan det bodde hon på en annan hundgård i Spanien i ungefär ett år. Ingen ville tydligen ha henne. Och innan det bodde hon och hennes syster hos en man som inte var så trevlig mot sina hundar, kan vi anta. Så jag är cirkulär både när det gäller kläder och hundar. Och jag lever helt för devisen "Adopt don't shop!". 

 
Att jag gillar hundvänliga loppisar är inte heller en nyhet. Jag har redan listat flera hundvänliga i Göteborg och jag det kan nog behövas en uppdatering av den listan snart eftersom det både tillkommit och fallit bort några sedan dess. Men här kommer det nya. Min hund älskar också att gå på loppis! Sådan matte sådan hund tydligen. Här kan hon inte ens vänta tills loppisen har öppnat kan man tydligt se. Ibland kan hon streta och gny för att få komma in på loppisen. Jag var på väg att skriva en hänvisning till mitt loppistips om Vännplatsen i Torslanda här på bloggen, men så insåg jag att jag inte skrivit något sådant inlägg! Så det kommer snart.

Här är grejen, min hund är, pga sin bakgrund, en ganska osäker sak. Hon är inte förtjust i främmande människor, särskilt inte män, och kan lätt skälla och morra lite. Eller mycket. Senast idag skällde hon ut en lokalvårdare som tog en paus på Vårväderstorget. Ibland spelar det ingen roll om det är hundmänniskor eller inte, vissa bara frammanar mycket skall från hennes sida. Men hon är ju också en hund. Hon kan även få tokspel på vissa andra hundar vi passerar på gatan. Vissa är hon superglad över att få hälsa på. Hon är rätt lynnig. Däremot sköter hon sig helt exemplariskt så fort vi är inne i en second hand. Det är helt otroligt! Om det är en annan hund där inne kan hon morra ytterst lite, men på loppisar har hon inte skällt ut folk på evigheter. På gatan däremot!


Min ytterst ovetenskapliga teori är att hon älskar att få följa med och hon har så fullt upp med att utforska och lukta att hon inte riktigt hinner engagera sig i andra människor. På loppisar lär det ju finnas extra mycket intressanta lukter att koncentrera sig på. Men lite konstigt är det! Hon har viss tendens att bli rastlös om man uppehåller sig för länge någonstans och det inte händer något, men på en loppis kan han snällt stå bredvid samtidigt som man plöjer igenom DVD-hyllan efter fåniga svenska komedier, som är vår nya grej för övrigt. Det är ändå så att vi varje gång blir lite förvånade över hur himla duktig hon är!


Igår var vi faktiskt inne i stan. Bortsett från ett tandläkarbesök och två visiter till passcentralen har jag inte varit i stan på över ett år. Vi åkte in för att besöka Stadsmissionens nya pop-upbutik i Arkaden som jag kommer få anledning att återkomma till. Den är, liksom den på Vårväderstorget, Mölndals galleria och Kungsmässan en sån där luftig sak med handplockade och utvalda grejer som ska vara lite mer inbjudande än butiker överfulla med grejs. Den var superfin och trevlig och jag gillade den skarpt, även om jag ju faktiskt älskar riktigt junkiga överfulla butiker med!

Och för övrigt, alla råd om hundupfostran, träning och terapi och sådant undanbedes. Det är väldigt lätt att veta bäst och komma med absoluta sanningar om hur man ska hantera sin hund tydligen. Jag tror på att alla hundar är olika jag. Min hund gillar loppis, vad gillar din?

söndag 4 april 2021

Loppistips #23: Röda Korset Vänersborg


Nu är det dags för ett loppistips igen. Idag tar jag mig lite utanför Göteborg nämligen till Vänersborg där det finns lite pärlor. Röda Korset har en second hand som ligger på Sundsgatan 14. Den har legat där i ett par år och den har öppettiderna 12-18 på tisdag, onsdag och torsdag och 10-14 på lördagar. Och den är trevlig! En typisk Röda Korset-butik där det mesta finns. Allt från prylar till kläder till möbler. En lagom butik helt enkelt med helt ok priser. Och textilavdelningen är bra och välordnad. Det är en viktig grej.


Klädavdelningen är rymlig och välordnad vilket ju är bra "i dessa tider". Det känns fräscht och innehåller inte massa avlagda paltor, om man nu är en sån person. Det finns förvånandsvärt mycket kläder från H&M som känns helt nya så jag misstänker något samarbete där. Alla gånger jag har varit där har jag även hittat helt nya strumpor så det kan jag rekommendera om man behöver fylla på med "nytt" fast ändå second hand. Det enda jag kan känna lysa lite med sin frånvaro är vintage om man är lagd åt det hållet. 


Det här är en sån butik där jag tycker dam-, herr- och barnavdelningarna känns ungefär lika välfyllda och det finns definitivt fyndchans. Som sagt, skicket på kläderna känns över lag väldigt nytt och fräscht. Det finns till och med en liten tjockisruta som jag personligen alltid uppskattar. Jag gillar när man tar sig den tiden och åtminstone försöker göra butiken för alla. Även om jag är en sån som tycker att storlekar är sekundärt och ofta hittar lite varstans i alla avdelningar.


Gårdagens fynd, förutom ett par lampor och allmänt krafs, var den här hanstickade ulltröjan med dragkedja. Det här är en sån där härlig sak som är stickad i stycken och monterad så den har nog några år på nacken. Den är välanvänd och lite nopprig och så men det är inga bekymmer! Det är bara att noppra av och fortsätta använda flera år till. Jag är ingen blå person egentligen men jag tyckte den var jäkligt fin och kommer garanterat ha mycket nytta av den i skogen under en vindjacka t.ex. 50 spänn fick jag betala för den vilket är löjligt billigt! Det är verkligen toppen att hitta handstickat på second hand! Så ta dig förbi Röda Korset i Vänersborg om du kan. 30 pers får de ta in i butiken och det är välordnat och det finns handsprit!

torsdag 1 april 2021

Vi är bortskämda!


Jag hittade den här tröjan på second hand i helgen. En tom och rymlig second hand, bara för att försvara mig sådär som man ju gör. Jag tilltalades av leopardprintet som jag uppenbarligen gillar men tvekade lite pga det rödvita kluddet mitt på tuttarna. Jag tyckte det kändes lite fjortis. Men den passade och hade allt det där jag gillar; bra passform, najs print, 100% bomull, tvättad och färdgkrympt osv. Men så slog det mig att texten gör ju sin grej! För om det är någonting vi ändå är, så också jag, så är det bortskämda! När det gäller att handla kläder använder vi ofta det som ursäkt när vi ska motivera våra nyköp av snabbmode, det där med att vi inte har råd annars. Jag skriver "vi" för jag har också gjort det. "Men jag har inte råd att köpa annat än billiga t-shirts från H&M!". Det där är väl ändå en sanning med modifikation för de flesta. Nej visst, du har väl inte råd att köpa sex schysst tillverkade t-shirts för 600 kr styck men du kanske har råd med en? Istället för alternativet att köpa sex inte så schysst tillverkade för 99 kr styck. Det är så jag tänker. 

"Jag har inte tid att springa på second hand och leta för tid är pengar!" sa någon. Vad det hela handlar om är att det är enklare att bara springa in och köpa de där sex t-shirtsen på en gång istället. Men det är det som är problemet, vi är så bortskämda med att det finns jättemycket billiga produkter och vi har både råd och tid att överkonsumera men att köpa få grejer, leta runt lite och vårda och använda länge är de flesta inte så intresserade av. Fast fashion bygger på att vi ska handla mycket och billigt och använda lite innan vi kasserar och konsumerar mycket igen. Nya kläder ska ständigt vara ett flöde in i vår garderob. Det är där problemet ligger och det är där vi alla, konsumenter som politiker som fabriksägare, behöver ställa om. Ansvaret ligger inte bara hos en grupp men det kan inte längre vara försvarbart att köpa mycket och använda lite, sätta för långa priser, tillverka för billig kvalitet, betala sömmerskor för lite, tillåta minimilöner osv. Och vi måste sluta vara så bortskämda och vänja oss av med allt ska vara lättillgängligt och billigt.


Och det här med att hävda att vi inte har råd? Det beror ju helt på hur man ser det. För över tio år sedan kom en hemlös man fram till mig i Malmö och bad om lite pengar. Jag hade tagit tåget till Malmö för att träffa kompisar, gå på musikal, fika, gå på museum osv. Utan att blinka svarade jag "Nej. Ge dig inte på en fattig student." Jag ville liksom ha en ursäkt för att inte ge honom pengar. Han svarade att han var hemlös så han inte heller har det så fett. Då skämdes jag lite faktiskt. Jag menar, även om jag inte var ekonomiskt oberoende direkt hade jag väl ändå råd att ge honom några spänn, om jag verkligen hade velat? Och det där med att jag var student var ju inte ens sant. Jag hade slutat plugga och var timanställd på ett museum just då och hade i regel jobb så det blev över. Jag skulle säga att de flesta ändå både har råd och tid att välja annat än billigt snabbmode. Konsumera hellre mindre och bra och använd och vårda mer. Handlar du second hand är det dessutom billigare än nyproduktion. Det kan man inte komma ifrån. Vill man så kan man. Nästa gång vill jag istället att du är ärlig och säger: "Vet du, jag har inte lust att köpa färre grejer som är schysst producerade. Jag har inte lust att leta second hand.". Då kommer jag ta dig mer på allvar.

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...