Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!
Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!
Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt.
Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar