Tidigare har jag skrivit om att kläder håller sämre idag än vad de gjorde förr av olika anledningar. Kortare fibrer och glesare väv är två av anledningarna. I detta inlägg kan man läsa mer. Jag har nu kommit hit där jag lagar mer än vad jag gjorde förr. Kanske inte mer som i fler plagg, jag är fortfarande kass på att få tummen ur, men jag lagar liksom längre. Och mer. Sådant som förr fick gå hädan har jag nu gett mig på, om och om igen.
Det här är söndagens skörd för övrigt. En lagning, den som har fått en broderad spindel, är en Monkikaftan jag köpt i en facebookgrupp och den är det nog ingen som ifrågasätter men övriga lagningar är tunnslitna leggings från Indiska som jag har som stapelvara. Förr när de blev tillräckligt tunnslitna, efter några ihopnästningar vid innesömmen på låren, kasserades de. Och jag köpte nya. Jag använder dem i stort sett dagligen så det får vara värt det. Men det stör mig att det går massa hål i inre lårområdet när resten är ok! Nu tycker jag det är värt att lappa och sy små kluster i vallgravsform. Eller hur ska jag beskriva dem. Lagningarna håller rätt bra ändå och jag kan använda dem flera gånger till. Typiskt värt!
Här har vi en annan grej jag tyckte var värt. Jag fick överta en klänning av min personal clothing dealer i vintras som är väldigt tunnsliten. Den är även väldigt tvättpåverkad av sköljmedel men let's not go there. När jag fick den var jag tveksam eftersom den var blå och I don't do blue egentligen. Men jag tycker den sitter bra och jag gillade den! Jag hittade dock en del hål i den, speciellt i mitten på blommorna, i det rosa, vilket är lite lustigt. Jag har lagat den synligt med broderier för att jag kan liksom! Jag kommer nog laga den ett tag till. Det är ju helt klart värt att förlänga livet på ett plagg så här tycker jag!
När vi ändå snackar lagningar har kajsnordin på instagram startat en initiativ att man ska fixa en grej om dagen, lite som min #dagenslagningnovember från i höstas. Jag är inte sen att haka på eftersom jag vill få min hög att minska. Hittills har jag fixat ett par örhängen, en hoodie och ett riktigt tunnslitet linne som nog snart behöver fixas igen. På bilden är dagens fix. En höftväska jag köpte för massa år sedan på Indigo här i Göteborg som jag älskade men hann använda väldigt lite innan jag blev för tjock. Nu kan jag använda den igen med hjälp av lite väskband och ett spänne. Väldigt nöjd! Man kan hitta initiativet under hashtaggen #engrejomdagen.
Vad som är värt att laga eller fixa är väldigt individuellt. Höftväskan var också värd det. Jag tycker dessutom att mina leggings är jättemycket värda eftersom jag använder dem så mycket. Men vet ni vad jag inte riktigt orkar? Det är strumpor. Jag har hittills dragit gränsen där. Jag pallar helt enkelt inte att sitta och stoppa tunna bomullsstrumpor utan de får gå hädan när det är alldeles för stora hål i dem. Och det känns faktiskt helt ok. For now. Numera använder jag dem längre i alla fall. Förr fick de passera så fort ett hål uppstått men nu är jag inte så knusslig. Men jag vet att många lagar sina slitna gamla skräpstrumpor. Jag apploderar er. Jag är inte där än. Men jag kan kanske bli! Vart går din lagningsgräns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar