Varför måste man trösta sig med shopping?

Jag kände tidigt att det här var en riktig skitdag. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, vädret var lika trist som det har varit de senaste fem månaderna typ och dagen utvecklade sig inte direkt i rätt riktning. Det hände liksom inget särskilt men det var en sån där sur och grinig dag som jag bara kände inte kunde bli bra, vad som än skulle hända. Och fy vad sugen jag blev på att shoppa något nytt! Och inte vad som helst utan kläder så klart. Eller skor. Vad som helst inom den kategorin hade funkat där. Varför är det alltid så?

Ok, det finns säkert någon vetenskaplig förklaring till detta som har med hormoner, kickar och endorfiner att göra men sådant orkar jag aldrig sätta mig in i. Jag vet dock bestämt att jag inte är ensam om detta. Jag såg senast i förra veckan en person på instagram som skrev om en skitdag och att hon hade unnat sig tröstshopping på second hand, trots köpstopp. Och hon blev genast gladare. Eller? Jag vill hävda att de där plaggen som kommer av tröstshopping inte blir så himla lyckade. Jag vill hävda att det blir lite påtvingad impulsshopping för att fylla ett behov, bara för att få med sig något hem, och då får liksom vad som helst duga. Så har det åtminstone varit för mig.

När jag för några år sedan jobbade i grannkommunen precis bredvid ett köpentrum, då hände det att jag tröstshoppade en del på impuls. Man kanske inte kan tro det, men jag känner mig inte alltid aspigg och pepp efter en hel jobbdag. Oftast ville jag ju bara hem, men ibland skulle jag ändå in och handla på mataffären och då hände det att jag smet in på exempelvis H&M och köpte fyra par viscosebyxor tillverkade i Kambodja. True story. Jag har precis rensat ut det sista paret ur garderoben för övrigt. De satt ju faktiskt inte så bra. Ett par använde jag aldrig eftersom de inte ens passade trots att de var i samma storlek och samma modell som de andra tre. Ett par använde jag kanske en gång och ett annat par några få gånger. De jag nu rensat ut har jag använt en hel del. Men det spelar ingen roll, inget par användes tillräckligt nog för att det skulle rättfärdiga mitt köp. Nu hoppas jag någon trevlig klädbytande vän gör dem mer rättvisa med sitt användande. De andra tre paren har gått åt där nämligen.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att ge fasen i att tröstshoppa. Jag fattar suget och behovet, men om man är som jag och då köper något för köpandets skull, och inte för att man älskar plagget, då leder det ofast till ett kasst köp som ger dåligt samvete istället. Ett plagg man köpte på de premisserna som istället ligger oanvänt ger ingen tröst. Och jag har inte heller shoppat idag. Jag var sugen på att gå in på Sellpy eller Tradera, second hand hade det ju blivit givetvis, men jag gjorde inte det. Nu, när jag jobbar lite mindre centralt och går till jobbet, passerar jag inget köpcentrum. Den triggern är borta men det är ju svårt när det bästa andrahandssortimentet följer med en i mobilen. Då behöver man en alldeles speciell viljestyrka för att låta bli. Men jag kan bedyra att jag inte har tröstshoppat idag. Den korta lyckan, som ofta går över i olycka, får mig inte längre. Så ofta i alla fall. Jag rekommenderar istället ett lyckopiller som består. Så här ser mitt ut.

Byrackan, och gos med henne, är bättre än tröstshopping. Kan vi inte bara lägga ner det där med ströstshopping? Det leder ju inte till något bra ändå. Och jag säger det igen: adopt don't shop! Apropå byrackan då. För hon är ju ändå second hand.