Linslus

För några veckor sedan taggade en fd kollega mig i en efterlysning på facebook. Efterlysningen var från tidningen GöteborgDirekt och de ville ha tag på någon som bor eller jobbar i Biskopsgården och som ville prata kläder med dem. Ja det ville jag ju! Jag mailade samma dag och snabba ryck blev det för dagen efter mötte två sköna damer från tidningen upp mig på jobbet och snackade lite kläder och fotade mig vid vår snygga vägg.

I helgen kom så tidningen ut och se där ja, jag fick en halvsida! Jag fick även komplimanger för mina färgglada kläder och det är ju alltid positivt. Jag blev fint citerad (även om jag ju inte är textillärare utan slöjdlärare) och bara pratstunden var så trevlig att det var värt det. Jag älskar ju att prata kläder! Tyvärr fick jag inte tidningen själv dock. Det var slarv med utdelningen men snäll kollega gav mig hennes nummer. 

Det blir tyvärr inte bättre än så här när man fötsöker fota grynig tidningsbild. Dagen till ära hade jag min kimonojacka från Remake STHLM, en topp från Reningsborg Angered, en hemmasydd kjol och Vejasneakers köpta i facebookgruppen Circle of clothes. Eftersom jag inte visste att de skulle vilja träffa mig dagen efter var det inte planerat med just denna outfit för tidningen. Men det blev ju bra. Även konstnären S Camilla E Boström, SCEB, har uppmärksammat detta på sin  instagram. Kul! Målningen är ju helt fantastisk! Så, vem vill intervjua mig härnäst? 

Gummistövlar - att kapitulera

Jag har köpt bös. Nyproducerat bös. Jag fick ge upp till slut. Tidigare har jag skrivit om att jag tycker det är så himla svårt med gummistövlar second hand. Jag har till och med proklamerat att det är typ det enda jag aldrig hade kunnat tänka mig att köpa begagnat. Jag har haft otur. Jag har fått gummistövlar som inte passade och tagit över ett par till synes väldigt fina som läckte som två väldigt grovmaskiga såll bara andra gången jag använde dem. 2019 när jag var med i Circular Fashion Challenge gav jag så upp och använde mig av kryphålet att inte köpa nytt genom att "önska" mig ett par av min partner. Han köpte nya jättefina som dessutom verkade vara helt ok ur schyssthetsperspektiv. Och de var väldigt bekväma. Jag har skethöga vrister och får lätt ont i fötterna av gummistövlar som ju inte är särskilt töjbara. Sedan så har jag feta vader så höga stövlar kan också vara svårt. Alltså, här är jag picky. Jag vågar inte begagnat för man vet fasen aldrig om de håller. Det kanske känns som det i butiken men min erfarenhet säger att de kan bli såll rätt snabbt. Jag måste också kunna prova dem så jag verkligen vet att de passar och inte klämmer. Jag behöver således nya från butik. Och när de där fina Kamikstövlarna gått sönder och reklammerats två ggr, vilket innebar att de inte fanns kvar längre så pengarna tillbaka fick det bli, då fick jag helt enkelt köpa nytt.

Nejdå, jag har inte bara köpt second hand i år. Jag har köpt nya strumpor från Lindex (strumpkris) samt att jag köpt lite nyproducerat och schysst från Rino och Lille-Lo samt lite remake, men något så tråkigt som gummistövlar bar mig emot. Så sprang jag på ett par låga, vilket är bra ur vadperspektiv, i en krimskramsbutik i Bohuslän i min favoritfärg. De passade och kändes helt ok liksom. Jag behövde ju ändå stövlar, jag går till och från jobbet varje dag i alla väder samt att man måste ut med hunden ibland trots hällregn, så de används absolut. Ok, de är inte lika snygga som de jag hade innan, och inte heller lika bekväma men de gör sitt jobb. Och om inte annat matchar de mina andra gula plagg! Jag har några eftersom det är min favoritfärg. T-shirten är från en klädbytardag och kjolen har min kompis Anna sytt av en klänning hon själv sytt av ett loppistyg. Jag köpte den av henne på en tjockisloppis.

Jag tycker det är svårt med gummistövlar för det är liksom inte självklart att känna vad som är bra kvalitet. När det gäller kläder är jag rätt bra på att känna på sömmar och tyg om det är bra grejer men med skor och stövlar är svårare. Mina förra som jag fick av partnern kändes riktigt bra och rejäla i kvaliteten men vad hjälpte det? De första jag hade sprack i en söm och läckte i stort sett direkt och de nya jag fick efter reklamationen sprack både i sömmar och gummi efter mindre än två år. Och de trodde jag verkligen skulle vara bra! Partnerns exakt likadana håller dock. Och mina gamlagamla som jag köpte på Coop Forum en gång höll i över 10 år innan de var mer hål än stövlar typ. Jag har dock förhoppningar på de här eftersom svärmor nämnde att hon haft ett par av samma märke, Marine som verkar vara något noname-märke, i typ 10 år. Så hoppas hoppas!

Gummsitövlar är ett nödvändigt ont och ska man ändå ha ett par kan de ju lika gärna vara fräsiga. Och vad är inte fräsigare än knallgult? Jag hade ju velat ha en knallgul regnkappa också men jag får nöja mig med den här blekrosa från Sellpy och låna partnerns gula (också från Sellpy) ibland. Tröjan är från Lindra på Wieselgrensplatsen och Monkiklänningen är från Circle of clothes på facebook.

Så, förhoppningsvis slipper jag köpa fler gummistövlar på ett tag. Det är ju verkligen inte hållbart att behöva skaffa nya gummistövlar hela tiden. Tur att reklamationsrätten fungerar men det är så krångligt och bökigt med stövlar så nu får det vara nog. Och ni som köpt gummistövlar second hand, har det funkat? Eller har de blivit de berömda sållen? Jag skulle vilja men vågar ännu inte...

Dagens hållbara outfit #28

Idag är en sån dag när jag vill berätta lite mer om mina kläder än vad instagram lämpar sig för. Här kan jag vara mer högtravande. Så, utläggning börjar härmed. Den där koftgrejen är från Monki och i polyester, ve och fasa, men överdrivet snygg och lös och flowy så det funkar ändå. Jag har köpt den på Smyrna second hand. Och här har vi återigen beviset på att storleksmärkningen är väldigt irrelevant. Den är i xs/s. Toppen undertill panikköpte jag en dag i Kungsbacka på Kappahl. Det var personalfest och jag hade åkt ifrån mina festkläder. Den är snabbmode i ett nötskal och gick ganska snabbt sönder i tvätten. Men den är lagad och används flitigt, trots att lagningen syns. Den funkar alltid och är i finaste färgen. Kjolen är köpt på Erikshjälpen i Frölunda, är en storlek M men måste vara uttöjd i resåren för den är gigantisk. Ett bevis för att även utnötta plagg har rätt att leva. Mina sneakers köpte jag rätt nyss i facebookgruppen Circle of clothes. De är i min gamla favoritmodell Adidas Superstar och något samarbete med Rita Ora. Skitsnygga om du frågar mig! De var oanvända men än dock second hand. På ett sätt. Jag har även ett par örhängen från nämnda facebookgrupp på bilden. Och så väskan då. Den köpte jag på Åhléns 2013 inför en resa till Talinn. Jag ville ha en väska med både dragkedja och knäppning och hittade denna på rea. Liksom med mina gamla Dr Martens på 90-talet kändes det som att ingen ville ha det orangea lädret nu heller. Konstigt. Den har varit i Tallinn många gånger sedan dess för övrigt.

En parentes är att jag var på BjörkåFrihet Backaplan idag som skarpögda kan se. Jag blev stoppad i trappan och nekad att ta med min korg till nedervåningen. Vad är det för exter? Man får väl börja där nere och ta med sina grejer upp eller? Sånt kan göra mig väldigt off och eftersom jag inte alls fattar syftet halkade denna butik en bra bit ner på listan. Vi ses inte så snart igen. 

Vad är det värt?

Härom veckan fick jag hem ett par nya vandringskängor från Sellpy. Mina förra jag köpt på Björkå Backaplan har gått sönder och jag är faktiskt osäker på om det går att laga dem på ett bra sätt. De har liksom spruckit på sidan av sulan på ett par ställen och tar in vatten. Kanske skulle det gå att gegga på någon plastic padding eller något men jag chansade inte då jag ändå kände att jag behövde ett par lite mer rymliga med en lite mindre slät sula. 

Jag kör i 99 fall av hundra second hand i första hand så det blev de här för 200 spänn. Jag är väldigt nöjd med mina vandringsskor (också från Sellpy faktiskt) av märken Salomon så jag blev väldigt glad att jag hittade ett par i lite högre modell också. Jag går mycket dagligen och mycket i skogen med hunden. Så så här ser de alltså ut. Väldigt fint skick och för det priset alltså! Tyvärr saknade de innesulor men det är ju en enkel biff att fixa så det var ju bara för mig att fixa ett par nya sulor. Jag googlade runt lite och föll för ett par av märket Meindl eftersom jag ville ha en ganska enkel sula, inte i ull (typ enda gången jag inte ville ha ull), och behövde inga krusiduller för ett vettigt pris. Meindl gör också vandringskängor så det kändes ju vettigt. Jag insåg rätt snabbt att sulor kostar en del. De här var förhållandevis billiga men med frakt gick de på mer än vad själva kängorna kostade. Men jag behövde ju sulorna så det fick bli så. Men ja, det kändes lite skumt att ett par enkla innesulor kostar mer än ett par rejäla vandringskängor, på gott och ont. Nu köpte jag ju dem second hand så det är ju inte riktigt applicerbart eftersom man kan komma över riktiga kap i andra hand. Och det gillar jag ju. Men det här fick mig ändå att tänka.

Ett par vandringskängor från Salomon kostar i regel från en tusenlapp och uppåt vilket jag alltså inte betalade för de här. Det skulle inte kännas särskilt konstigt att köpa sulor för 200 spänn till ett par så dyra skor men det känns lite märkligt ändå att sulorna kostade mer än själva skorna. Och det är ju faktiskt inte helt omöjligt att komma över ett sko i kängmodell för 200 spänn. Särskilt inte på rea. Och det är ju inte sulorna som är för dyra utan skorna som är för billiga. Det är väl därför vi är så ovilliga att lägga lite pengar på våra befintliga plagg antar jag. Man kan ju lika gärna köpa ett nytt plagg eller par skor! Detta är en inställning vi måste släppa. Vi måste ta hand om det vi har i första hand och köpa nytt, vare sig det är second hand eller nyproduktion, i andra hand. För miljöns vinning är det alltid värt att laga!

Så här visualiserar Johanna Leymann (fd Nilsson) det. Tänker man på miljön i första hand och ekonomin i andra hand, är det alltid värt att laga. Jag minns ett avsnitt av Ecofashionista från ett par tre år sedan där Angelica pratar om att byta en trasig dragkedja i ett par stövlar hos en skomakare. Jag kollade runt lite efter priser och det ligger i regel mellan 249 - 450 spänn för en dragkedja. Hon konstaterade att, eftersom hon då ville byta båda dragkedjorna så det är samma på båda stövlarna, skulle det kosta långt mer än vad hon betalat för stövlarna. Och det är nog många som backar då. Men nej, det är inte dyrt att anlita en skomakare. Det är skorna som är alldeles för billiga! Mitt råd är att bara köpa sådant man tycker är värt att vårda och reparera. Kanske är det mer värt att köpa ett par jeans från Nudie för över tusenlappen och få dem reparerade (de gör ju det gratis) i flera års tid än att köpa ett par från t.ex. Ellos för 399 kr varje år eftersom det kan vara ungefär så länge de håller. I slutändan lönar det inte sig att köpa billigt om man hela tiden behöver köpa nytt pga kass kvalitet när Nudie har en så pass förmånlig lagningsservice. Den borde fler ta efter tycker jag!

Men jag ska inte sitta här och säga att det inte är värt att laga jeans från Ellos. Sambons har lagts många timmar på och nu behöver de en omgång till då hålen blir fler och fler. Men jag lagar på. Miljön vinner ju ändå på det. Och mitt hantverkskunnande Och har du hittat din favoritmodell hos någon billigare kedja är det förhoppningsvis värt för dig att laga dem, även om de inte var så dyra. Det är faktiskt helt ok att lagningen kostar mer än själva byxan, om du frågar mig i alla fall. Det finns skräddare över hela landet och får man inte nys om någon bra kan man alltid skicka till Repamera som är en skräddare online dit man skickar sina kläder eller skor. Som jag önskar att jag kom på den lysande idén! Så ska man vara krass skulle jag ha försökt laga mina kängor innan jag bytte ut dem. Dåligt av mig. För ja, det är värt att laga. Värt för vår planet! Tänk på det.

Fail!

Jag har failat. Rejält. När jag återstartade denna blogg för snart två år sedan bestämde jag mig för att jag skulle komma med minst 10 inlägg i månaden. Jag skulle inte heller producera mindre än två inlägg i veckan. Det sket sig i december kan jag säga. Jag var oinspirerad, utarbetad, stressad... Ja, ni fellow lärare vet vad jag menar. Så jag sket helt enkelt i det. Det var inte någon planerad paus. Det var inte heller ett statement. Det blev bara så.

Det andra jag har failat med är stilkontot på instagram. När jag startade det i somras hade jag bestämt att jag skulle minst posta en bild om dagen. Jag har hållit det ända till julafton. Sen sket det sig. Återigen, oinspiration och sådant. Och så kom ett annat brev på posten som jag kommer till. Så nä, jag har varit skittråkig på stilfronten det senaste. Det här är min nyårsoutfit för övrigt. Lördagskaftan från Dots'n'bows, mysbyxor och raggsockar. För att få veta vad som finns i papperskassarna - fortsätt läsa.

Och så var det ju så här. Jag var väldigt pepp på mitt jullov. Ledighet med god mat, dryck, kreativitet, långa hundpromenader och utflykter hade jag planerat för. Jag var pepp. Men så kom det där brevet på posten, dvs covid-19. Jag jobbar ju som sagt som lärare och helt ärligt kan inte jag riktigt förstå att det dröjde ända till slutet av december innan jag fick det. Restriktioner och social distancing i grundskolan är ändå ett skämt. Så, jag var "sjuk" helt enkelt. Jag skriver "sjuk" eftersom jag knappt märkte av det. Väldigt milda symptom som jag knappt märkte av. Men testet var positivt så det var ett faktum. Men nu är jag frisk. Men fail på mitt välplanerade jullov. Det har mest varit pyjamas och mysbyxor.

En annan sak jag har failat med är mitt löfte. Nyårslöften är egentligen inte för mig men jag gillar utmaningar. Circlar Fashion Challenge 2019 blev ändå en lyckad historia och förra året hade jag någon form av slow fashion-utmaning samt att jag skulle minska på matsvinnet. Rejält. Det gjordes, även om jag fortfarande slänger alldeles för mycket mat. Men jag är jättemycket bättre. I år, 2021, var jag väldigt pepp på att utmana mig att inte köpa något nyproducerat på hela året. Jag är bra på att köpa second hand och jag tänkte att det kommer jag ju klara fint. Fail! Det kan hända att jag snöade in totalt på Lego under mellandagarna. Jag skyller allt på Lego Masters. Så, när året bara var tre dagar gammalt beställde jag nytt Lego. Även om vi firade nyårsafton med att köpa åtta kilo begagnat via Marketplace, men det är ändå kört. Så, det är bara att glömma den utmaningen nu då. Fast, jag kan ju förvisso fokusera mest på begagnat. Och nyproducerade kläder kan jag ju skita i. Det klarar jag.

Som om inte allt detta vore nog så har jag skokris! Jag, skokris! Kan ni fatta, jag har ju miljarders skor. Men mina skräpsneakers som jag bara brukar ha på korta hundpromenader och oinspirerande dagar på jobbet, de där jag rengjort med tandkräm och som är toppen att bara dra på sig, de faller sönder just nu. Jag har slitit sönder sulan så att småsten kryper in i den och skaver sönder mina fötter underifrån. Typiskt dålig grej. Mina vandringskängor jag köpt på BjörkåFrihet för 150 spänn har visst någon form av slitning på sulorna så de läcker in där. Skitdåligt. Och mina fantastiska vinterkängor som jag köpt på Smyrna second hand för 30 spänn håller inte så bra för väta märkte jag på nyårsafton när jag traskade omkring i en lerig skog. De behöver helt klart impregneras men jag har ingen impregnering! Det är så svårt med impregnering för jag vill ha något bra som inte är skitdåligt för miljön. Vad ska man ta liksom?! Djungel. Vet du nåt bra?

Nä, jag har inte haft min bästa period det senaste men nu får det änna bli bättre! Jag är pepp på mer hållbart mode och kanske en liten tur till en loppis snart. Ja, jag håller avstånd och sköter mig. Jag lovar!

Barnkläder - storleken kvittar

Att jag har små fötter kommer inte som en överraskning för dem som känner mig. Jag är en riktigt kort kortis och fötterna är proportionerligt små. 35-36 har jag, men oftast 36 p.g.a. höga vrister (särskilt höger) och breda ankfötter. Hade de inte varit så rackarns breda hade jag nog kunnat klämma mig i storlek 34 ibland. På flipflops går det! Och just för att jag har så rackarns små fötter har jag genom åren köpt en hel del barnskor. Det finns skitfina barnskor och inte så sällan är de också lite billigare. Jag har dock märkt att de även kan vara i lite sämre kvalitet eftersom kids växer ur sina sko förhållandevis snabbt. Inte alla stannar på fötter i barnsize.

Mina favosneakers som jag snart slitit sönder och samman är garanterat i juniorstorlek. De är numera lite solkiga, men jag har haft mycket kul i dem och de lyft flera outfits med den ärtiga röda färgen. De är rackarns så bekväma med och en lagom platt sula som jag gillar och trivs i. De är köpta på Erikshjälpen i Kortedala för 95 kr och långt förbi 1 kr i PPA då jag använder dem dagligen på hundpromenader i alla fall. Jag är faktiskt ute efter ett par nya om någon sitter på ett par. Och just det, de har fått en makeover medelst tandkräm och varit med i Estland och Lettland De har varit med om mycket helt enkelt.

Ok, nu var det inte barnskor detta skulle handla om utan helt enkelt om barnkläder. Jag har mången gången sagt: "Varför är alltid barnkläder så mycket finare?". Jag har även sagt det om herrkläder faktiskt. Jag tycker damkläder ofta tenderar bli just damiga, blusiga och trökiga. Så, förr i tiden, alltså för mer än 10 år sedan och många kilo sedan köpte jag faktiskt en del barnkläder. Min längd är väl en fördel där men faktum är att min jag känner flera, längre, som har köpt en del barnkläder också, eller som lånar sina kids' kläder. 

Mina favoriter från förr är t-shirtarna från Indiska. Jag hade ett helt gäng i någon av de största storlekarna med kitschiga prints på. Bilden må vara grumlig som attan, det var den enda jag lyckades skrapa fram, men jag tror att poängen är klar nog. Jag hade flera som jag använde massor med fladdermöss, döskallar och annat skoj på. Min favorit var den med dinosaurier som också var den första jag köpte. För mig som student var det toppen med barnkläder eftersom de var lite billigare och jag brukade dessutom passa på på rea. De var i supertrevlig rejäl bomullskvalitet och tappade varken form eller färg och höll i en evighet. De har dock fått vandra vidare på klädbytardagar eftersom jag växt ur dem.

Tja, jag har kanske inga barnkläder i garderoben längre, eller har jag det? Oklart. Men denna tröjan, från märken One We Like, är köpt på Sellpy och dessutom i 100% ekologisk bomull vilket är en bonus. Jag blev rätt förvånad när jag tidigare i höst, en googling senare, blivit upplyst om att One We Like är ett svenskt märke för individer på 0-14 år! Jag är inte det, och min kropp är då verkligen inte det! Nu har jag googlat mig fram till att de har gjort en del kläder i damstorlek och jag köpte den som en vuxentröja. För män visserligen. I storlek XL. Jag må vara tjock men det skulle vara en liten man med korta armar då. Men det är skit samma, jag betalade 35 kr för en urgullig tröja, som verkar vara schysst producerad, i lite bättre bomull och den sitter som jag vill att den ska göra.

Men kom nu inte och säg att "Det finns inte kläder second hand i min storlek!". Du har väl inte en storlek eller? Kläder passar så länge du tycker att de gör det vad det än står på lappen! Det är faktiskt fullt möjligt att köpa kläder second hand för stor, liten, lång, kort osv. På min närmaste second hand finns det faktiskt just nu två par skor i storlek 51.5. Så det så!

Jag hatar hösten!

Förra året kom jag ut som hösthatare. Det ät verkligen så. Jag hatar hösten innerligt. Jag fattar inte alls när folk säger: "Men det är ju så fina färger!". Ja, jag gillar gult, orange och brunt men träden dör ju! Eller, löven dör i alla fall. Jag fattar verkligen inte charmen... Jag kunde dock sträcka mig till att jag gillar höstkläder i förra årets inlägg. Men nu är det ju så här att jag inte har någon särskild höst- eller vårgarderob utan de är ju samma, och våren fullkomligt älskar jag! Kan det vara därför jag gillar höstkläder, för att de är egentligen vårkläder? Jag gillar ändå den där mellanperioden när man får vara lite mer påklädd men det funkar ändå med lite kortare leggings och en tunnare jacka, mest. Sommar är fantastiskt pga ledighet men det är lite för varmt aka avklätt. Sen sommaren/början på hösten funkar ändå rätt bra för mig.

Men nu har vi gått in i den där riktigt äckliga hösten när det mest regnar och är mulet och min bästa gröna jacka är för tunn. Jag har nu gått över till den här kappan. Det kan vi väl kalla den för? För ja, jag är en periodare med jackor. Jag orkar inte byta hela tiden och plocka över hörlurar, bajspåsar, hundgodis och allt som behövs i fickorna varje dag. Kappan fick jag köpa av en kompis efter att ha kastat lystna blickar efter den på tjockisloppisen i vintras. Hon tyckte inte den passade på henne när det kom omkring och erbjöd mig att köpa den. Jag slog till, trots att den är marinblå! Känner man mig vet man att jag hatar marinblått. Men modellen är perfekt så den fick gå ändå. Kanske kanske gör jag ett försök att färga den någon gång dock. Till den har jag en tröja jag stickat själv i alpackaull, en ljuvlig kjol jag köpte på samma tjockisloppis och mina bästa Duckfeets. Strumporna, mössan och halstuben har jag stickat själv. Som sig bör.

Och jag gillar ju förvisso gosiga tröjor och koftor och så men återigen, det kan man lika gärna ha på våren. Eller vintern eller sommaren faktiskt. Vi bor ju ändå i Sverige. Men så här kan jag skrota omkring på jobbet en höstdag. Koftan köpte min kollega, jag tror egentligen till sig själv, men gav den till en annan kollega som inte ville ha den och så fick jag den. Man kan ju undra vad som händer med mig för jag avskyr verkligen blått! Och akryl som den här koftan är stickad i. Men jag gillar den ändå! Funkar finfint på jobbet där det är rätt kallt ibland. Klänningen från Vamlingbolaget har jag köpt på en instabloppis och även lagat den lite. Bältet kommer från Reningsborg i Angered och skorna som skymtar är ett par andra Duckfeet. Strumporna har jag återigen stickat själv.

Jag får liksom peppa mig lite för att överleva hösten med att ha kläder jag gillar. Ett par stickade strumpor kan verkligen lyfta en outfit om du frågar mig. För mig är strumpor, även om det är vanliga köpestrumpor, en accessoar som ska synas. De får gärna avvika i färg och mönster. Till och med om jag har finklänning. Jag minns inte ens när jag hade strumpbyxor sist om jag ska vara ärlig. Leggings och strumpor är det som gäller för mig.

Jaha, nu blev det ett inlägg med fokus på mig igen. Men det är väl ok tänker jag. Det är ju min blogg! Jag fyller den ju med vad jag vill. Men när jag nystartade den för ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig jag skulle lägga ut så många selfies. Är jag influencer nu? Obs, ironi.

Att vara rimligt klädd i skogen

Eftersom jag har hund går jag en hel del i skogen. Jag kanske inte kan tala för alla hundar men min är väldigt förtjust i skogspromenader i alla fall. Då kan man ju fundera över hur man ska göra med vettiga funktionskläder? Och hur får man tag på det på ett hållbart sätt egentligen? Kan man hitta det second hand?

Ingen aning säger jag då, för jag har i alla fall inga! Byxor är inte för mig. Inte just nu i alla fall. Och visst fattar jag att det är vettigt med sådana där funktionsbyxor med svarta fält på benen och knäna och gärna även rumpan med. Men jag har faktiskt inga sådana och jag kan gå i skogen ändå. Så här brukar jag se ut i skogen. Det är klänning där med, i stort sett varje gång. De gånger jag har haft byxor på mig har jag ändå fått gå och dra upp dem hela tiden och det är störigt. Nej för mig funkar det fint med klänning, leggings och lämpligt överdrag till. I somras funkade min stora munkjacka, aka sommarjackan, bra. Klänningen är en omsydd historia från H&M och tröjan har jag köpt på tjockisloppis.

Det funkar till och med att plocka svamp i klänning. Visst kan man fastna i en och annan gren men man kommer ju loss. Jackan må vara av en lite mer funktionell modell, men jag köpte den, second hand givetvis, mest för att ha något som är lite mer regntätt. Är det en sådan jacka som kallas för skaljacka? Jag har ingen aning. Tycker det där med skal låter mystiskt. Jag tänker på nötskal jag. Klänningen på denna bild är en välanvänd och lagad sak från H&M den också, och tröjan, halstuben, mössan och handledsvärmarna har jag stickat själv. De grejerna funkar ju finfint i skogen. Och på jobbet. 

Kängorna på förra bilden må vara av mer skogsmullig typ dock. Det är ett par vandringskängor om jag inte misstolkar dem som jag köpt på BjörkåFrihet på Backaplan för 150 spänn. Väldigt prisvärt. Och när det gäller skor så får jag ändå nämna att där är jag helt med på funktionsbanan. På denna bild har jag vandringsskor från Sellpy. Jag fick tag på dem splitt nya förra året för 400 spänn. Visst hade jag lätt gått ut i skogen med vanliga sneakers med om jag inte haft några andra. Hellre vanliga skor i skogen än ingen skogstur alls, men nu har jag ju dem och då använder jag dem. I skogen. Det är inte lika vanligt att jag har vandringsskor/kängor i stan. Kanske om det är dåligt väder på väg till jobbet någon gång. Men riktigt bra skor i skogen är ändå värt.

Och med detta vill jag säga att det egentligen är lite trams att ha speciella kläder för speciella aktiviteter. Det funkar ju fint med "vanliga" kläder för att gå i skogen om det är det man vill ha. Inte behöver man köpa särskilda kläder för det. Sunt förnuft räcker ju för att välja kläder och jag hade ju knappast haft paljettklänningen på svampplockningen. Om jag hade haft någon. Men om någon vill ha det är det helt ok. Och vill man handla funktionskläder begagnat tycker jag att man ska göra det på Tracks Recycle. Slut på meddelandet.

Dagens hållbara outfit #24: fulmatcha

Dagens, och sista temat, i #hållbarstilchallenge, den riktiga hållbara utmaningen, är "fulmatcha". Jag tänker att fulmatcha är finmatcha! För några år sedan hade jag inte kunnat tänka mig att kombinera olika mönster, prints, rutor, ränder och prickar med varandra. Nu tänker jag typ: ju grällare desto bättre! Jag gillar de olika ränderna ihop! Tröjan fick jag hem i veckan och det är en sån där kulturtantig grej från Gudrun igen. Jag fick den för en spottstyver (älskar det uttrycket) i Circle of clothes. Kjolen innehåller blått. Jag hatar egentligen blått i alla former, förutom petrol och turkos och en och annan isblå. Fast det är ju inte blått, utan petrol och turkos. Och isblå då kanske. Men blått ihop med grönt, det är grejer det! Jag köpte den förra året på Reningsborg i Angered och den är definitivt inte ny. 80-90-tal garanterat och den är made in Denmark. Bara en sån sak. Favoritleggings från Indiska som det brukar bli, och sneakers, Nike Air Force 1 som är mina nya favoriter, köpta på tradera. Strumporna är faktiskt också second hand. Jag köpte dem, om än nya, på Myrorna Järntorget förra året för en tia. Jag älskar när det finns nya strumpor second hand. Och hatar det. För vad är det som gör att de inte kan säljas nya i "vanlig" butik? Det är ju bara strumpor.

Så var då #hållbarstilchallenge till ända. Och fint var det! I mina ögon hade denna utmaning en större genomslagskraft än den som Säker stil arrade, och det glädjer mig. Jag älskar att vi är så många som inte ställer upp på fejkad hållbarhet och greenwashing och faktiskt gör något åt det! Jag är förvisso av åsikten att allt som är ett steg åt mer hållbart är bättre än inget alls men det gör inte att man inte kan ifrågasätta och protestera om det behövs. På instagram har det ändå blivit en liten svallvåg och både här och där påpekas det att det får ju vara hållbarhet på riktigt nu! Johanna Nilsson skrev att det inte är upp till var och en vad hållbarhet är och jag håller verkligen med. Trettiodagarharnovember stack ut hakan med att om man om man har ett större konto med en uttalad hållbarhetsprofil då kan man förvänta sig att man har koll på saker och ting och inte bara gissa sig till "fakta". Jag håller med där med. Det går liksom inte att bara slänga ur sig saker för att sedan ursäkta sig med att "nä jag vet ju inte egentligen" och hävda att man inte är "expert". 

Jag är ingen expert, så är det. Men vad jag däremot kan konstatera är att jag hela tiden när jag läser i social media eller lyssnar på poddar kan slå hål på både det ena och det andra. Nej, det är inte fritt fram att köpa hur mycket nyproducerat som helst bara för att det är GOTS-märkt för GOTS är inte så bra som det verkar. Levnadslöner garanteras ej, bl.a. Det är bara ett exempel på grejer jag reagerat på. Jag är ändå trygg i att jag kan det här, bättre än de flesta. Jag har koll och jag lär mig mer och mer varje dag. Jag tänker inte vara blygsam i det. Jag är bra på vad som är hållbarhet i kläder och jag delar gärna med mig av min kunskap. Fråga och diskutera med mig gärna!

Dagens hållbara outfit #23: kärlek till höst

Har man koll sedan förra hösten vet man att jag inte alls känner någon kärlek till hösten. Jag hatar höst! Det är ju inte jag som valt temat utan det är ju sista dagen i #hållbarstilchallenge. Jag var inne på gult för tredje dagen i rad men jag valde istället lite dov kulturtant. Koftan från Gudrun Sjödén, kulturtanternas kulturtant, och leggingsen har jag köpt på Sellpy och jag ser nu att jag fått lagom rynkiga ben, som sig bör som tant. Klänningen är en flera år gammal från H&M och den är väldigt välanvänd och lagad. Skorna, som är för höga för mitt bästa, har jag köpt på Myrorna Olskroken. Jag har även ett par örhängen under barret som jag gjort själv. Ser jag höstig ut eller? Jag kanske borde ha satsat på gult ändå...

Dagens hållbara outfit #22: lufta garderobsvärmaren

Temat idag är "lufta garderobsvärmaren". Jag har alltid varit bra på att ha garderobsvärmare. Dels för att jag köper utan att tänka. Det blir jag dock bättre och bättre på. Men också dels för att jag är alldeles för nostalgisk med mina kläder och har svårt för att göra mig av med plagg som jag gillar, även om de kanske inte passar längre. Där finns det också förbättringspotential. 

Dagens garderobsvärmare är nog egentligen en tunika, fast det blir ju en klänning på mig, från H&M från början som jag köpte på Reningsborg i Frölunda i våras på min sista riktiga loppisrunda innan the c-word. Jag orkade inte prova den, trots att jag vet att jag ska. Jag tänkte att den passar nog. Det gjorde den förvisso men den är lite stor, och samtidigt lite liten. Ibland undrar jag om det är människor kläderna skapas för? Den är skitsmal över axlar och i ärmarna men stor över bröstkorgen. Och den ska nog ändå vara lite mer slimmad. Men med ett bälte från en klädbytardag funkar det i alla fall ok. Tycker ni att jag ska behålla den?

I övrigt har jag örhängen, skor och jeggings som också behöver luftas lite mer. Örhängena har jag tagit på en klädbytardag och de är väldigt tjusiga men jag tycker de sällan passar in i sammanhanget. Jeggingsen har jag fått av en kompis och de har jag både lagat och kortat. Väldigt bekväma och idag lyckades jag faktiskt lura en kollega att de var jeans. Och skorna är ett par Dr Martens jag fått av en annan kompis som jag använde en hel del för ungefär sju år sedan men som jag inte har lyckats gå in helt ännu. Jag har så himla breda fötter. De är dock ursnygga och jag har även fått beröm för mina bra skor av skomakaren när jag lagade dem. Just nu jobbar jag på att gå in dem på jobbet. Och nu är det bara två dagar av #hållbarstilchallenge kvar!

Dagens hållbara outfit #21: outfit på repeat

Outfit på repeat är temat idag i den riktiga hållbara utmaningen. Jag hade både klänningen och tröjan för ett par veckor sedan, men inte tillsammans. Outfiten som är på repeat är konceptet tröja och klänning tillsammans, som jag har insett att jag älskar! Det är fan den bästa kombinationen. Även om jag älskar kjolar och koftor med. Men inte lika mycket tror jag. Tröjan köpte jag på en liten lätt loppistur för en månad sedan på BjörkåFrihet Backaplan. Jag var lite osäker på modellen först, men materialet (lin och bomull) och färgen avgjorde att den var värd en femtilapp. Den var dessutom på tillbud. Klänningen är också på repeat eftersom jag i dagsläget har två stycken av den. Båda har jag köpt på tjockisloppisar, men den här är ett par storlekar större än den "gamla" och passar därmed bättre så den här behåller jag. Den lite mindre tänkte jag kränga. Skorna har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och de är helt awesome! Örhängen är en historia för sig men jag kan erkänna att jag har fallit för en trend igen. De är från Pow studio. Gult är den bästa färgen enligt mig. Och så vill jag avsluta med att säga att ni kommer att få se mig i tröja och klänning här igen. Outfit på reepeat.

Dagens hållbara outfit #19: lägst PPA i garderoben

Idag är temat i hållbarhetsutmaningen att ha plagg med lägst PPA (pris per användning) i garderoben på sig. Man kan läsa mer om det fenomenet i detta gamla inlägg för övrigt. Jag har förvisso plagg som säkerligen har lägre PPA men de är köpta nyproducerat och det ville jag inte ha på mig idag. Så det blev den här trotjänaren till kofta som köptes på Lindra när det låg i Backa för 80 kr. Den användes fem dagar i rad häromveckan (en annan utmaning) och bara det bättrade ju på PPA:t rejält. Och så mycket som jag har använt den tror jag nog att jag är nere i ca 1 kr per användning. Klänningen kommer från förra årets tjockisloppis och kostade runt en 50-lapp och den har jag också använt mycket. Leggingsen fick tyvärr bli ett par nyproducerade men de är välanvända och skorna från Eriksjälpen i Kortedala (95 kr) är garanterat nere i mindre än en krona per användning. Örhängena, som fick ett eget inlägg för ett tag sedan, kostade 234 kr på Etsy och det känns som att jag har använt dem 2234 kr vid det här laget så de har riktigt låg PPA! Bra jobbat till mig själv.

Och jag har insett det att ett PPA på 1 kr är en bra allmän inställning. Jag har nog undermedvetet tänkt så att om ett plagg kostar 10 kr på loppis ska jag väl ändå kunna använda det 10 ggr. Och om jag investerar i ett lite dyrare second handplagg, för säg 200 kr, då är ändå mitt mål att använda det 200 ggr. Förhoppningsvis duger kvalitet och mina lagningskunskaper till det med. För kläder är ju till för att användas. Eller vad tycker du?

Dagens hållbara outfit #18: köpt i andra hand

Idag var så första dagen i utmaningen #hållbarstilchallenge som jag skrev om igår, som för mig är en slags motreaktion till en annan utmaning där man kan vinna presentkort på nyproducerat. Jag vill inte ha det så jag valde den schyssta utmaningen istället. Dagens tema var "köpt i andra hand" och jag gick in för att försöka ha allt på kroppen begagnat. Jag erkänner att jag misslyckades med linnet, underbyxorna och strumporna. De är från GeKås, Dollarstore och Kappahl tror jag. Koftan däremot har jag köpt på Myrorna på Järntorget och jag älskar den! Leopard och cerise, kan det bli bättre? Toppen och leggingsen är från Sellpy, kjolen från årets tjockisloppis och skorna, som har klack hör och häpna, köpte jag på megaloppisen i Majorna förra året. Till och med örhängena är begagnade från Erikshjälpen i Frölunda. Och jag kan avslöja att jag köpt bh:n i en facebookgrupp. Det som är lite kul med skorna förresten är att jag fick låna ett par likadana av en kollega på en blöt rastvakt härom året. De var för stora men jag gillade dem skarpt och började leta efter dem på Tradera och Sellpy utan resultat. Så stod de bara där i rätt storlek för 30 spänn på ett av de första borden jag tittade på på megaloppisen. Destiny! Kjolen är för övrigt hemmasydd och även om det här inte var det jag var sugen på att ha på mig idag blev jag väldigt nöjd! Får bara öva lite på det där med klackar igen då jag kommit av mig efter att ha vägrat klack i flera år. I morgon får ni se ett nytt hållbart tema!

Är jag en skosnobb?

Jag tror nog inte att någon skulle ge sig på att kalla mig för märkesnörd. Visst finns det klädmärken jag gillar bättre eller sämre dock. Det handlar nog snarare om att jag vet vad som funkar på mig och vissa märken har ju en viss stil som tilltalar mig dock. Monki t.ex. brukar jag gilla pga passform och snitt. Gudrun Sjödén är precis lagom kulturtantigt för mig. Men jag blir inte såld på allt de gör. Särskilt inte eftersom det finns tvivelaktigheter med båda företagen som man kan läsa om här och här. Och jag tror verkligen inte att jag är en sån som skulle köpa en, i mina ögon, asful tröja bara för att den är i ett känt och dyrt märke. Jag tror inte heller att jag inbillar mig att jag gillar saker bara för att det är modernt och/eller dyrt. Eller?

När jag köper kläder (second hand givetvis) spelar det faktiskt ingen roll vad det står i lappen där bak. Noname-märken, handsytt, fast fashion och snobbmärken är alla välkomna hem till mig om jag blir lite kär i plaggen och de passar bra. Det är ju ändå second hand. Men när det gäller skor erkänner jag att jag är lite lite snobbig. Visst finns det noname-skor som kan vara skitsnygga men tyvärr håller de oftast inte måttet utan går sönder rätt snabbt. Som de här, om än väldigt fina, silverskorna jag köpte i en krimskramsbutik i Bohuslän för några år sedan. Jag använder dem inte så ofta dock eftersom de är rena skiten och inte tål användning, uppenbarligen.

Jag skulle säga att vem som helst kan känna på skorna om de är åtminstone ok kvalitet eller ej. Silverskorna känns som papp typ och det är ganska lätt ändå att känna på sömmar och så vidare om de kommer hålla ett tag. Jag har lärt mig den hårda vägen att köper man crap blir de snart det också. Ett par skor ska ju ändå hålla några år när man använder dem. Tycker jag i alla fall. Jag har också köpt "tag tre - betala för två" i den där billighetsbutiken ni vet. Alla de skorna har fallit sönder inom en allt för snar framtid.

Och jag älskar ändå skor! Mina absoluta favoriter genom tiderna är mina orangea Dr Martens som jag köpte i årskurs 8, de där som tog mig tre år att gå in men som jag sedan använde nästan dagligen i tio år innan det gick hål i dem. Jag använde dem ett tag till sedan men nu är de ändå lite för trasiga för att använda. Jag har dock en dröm om att hitta den där skomakaren som vill rädda dem. I vart fall får jag glädja mig över mina andra Dr Martens istället. Jag har två par, båda är begagnade. De på bilden köpte jag på Tradera för 150 spänn och mina andra har jag fått av en kompis. Jag har plan på att skaffa ett par kängor igen någon dag också. Dr Martenskängor är ju ändå den bästa allroundskon enligt mig.

Jag gillar också mina Clarks och jag har två par Nike Air Force 1, alla paren också köpta begagnade. Sneakers är annars lite av ett gissel för mig eftersom jag sliter på dem så mycket. Mina bästa jag haft där var två par (köpte ett par nya och ett par begagnade) Adidas Superstars i vitt och grönt som var nästan lika mycket fastväxta på mig som mina orangea Dr Martens. Adidas Superstars har varit den ultimata sneakern för mig i flera år men jag blir mer och mer förtjust i mina Nike nu. De är ju bra så snygga!

Sedan så är jag väldigt förtjust i mina vandringsskor från Salomon och de fantastiska, men ack så skaviga, skorna från The Last Conspiracy var ju verkligen ett fynd! Mina favoriter alla kategorier är dock mina Duckfeet. Inget av de paren har jag köpt begagnade, helt enkelt för att jag inte hittat några begagnade än. Hittar jag några i min storlek kommer jag nog garanterat slå till. De har en väldigt bra kvalitet och är breda nog för mina fötter samt i vegetabiliskt garvat läder och med rågummisula. Bara bra grejer där alltså. 

Och tycker du nu att det låter som att jag har många par skor så bekräftar jag det. Det har jag. Det har jag nog haft sedan jag började handla mina kläder själv. Jag gillar skor jättemycket helt enkelt, och ja, jag gillar skor av vissa snajsiga märken. Jag är en skosnobb. Lite lagom i alla fall. Och mitt tips till att få skorna att hålla länge, förutom att köpa kvalitet då och lite allmän skovård (som jag tyvärr är askass på) är att varva dem. Använd inte samma skor flera dagar i rad utan låt dem vila 2-3 dagar innan du använder dem igen. Då blir de inte lika insvettade och de håller längre. Och skor second hand är inte alls en big no no som vissa hävdar. Det går att hitta nästan nya eller helt nya på den marknaden med. Så det så.

Aldrig samma kläder två dagar i rad

Det ska erkännas, jag är en tönt. Någon gång i ca 12-årsåldern eller så kom jag på att det var pinsamt att ha samma kläder två dagar i rad. Det är ju så klart inte sant. Folk kan ha samma kläder hela veckan om de vill, jag bryr mig inte och dömer ingen. Men jag har liksom fortsatt på det spåret. Och har man, som jag har, rätt mycket kläder, så är det ju rätt bra att byta varje dag för att få spinn på dem. Och jag tänker att det är lite grand som med skor, plaggen behöver kanske vila och svettas ur lite tills nästa användning. Och så tycker jag ju att det är så kul med kläder att jag vill ha "nytt" varje dag och hitta nya kombinationer, även om jag är urusel på att kombinera. Så härmed tänkte jag presentera hur min vecka har sett ut. För veckan är ju bara fem dagar. På helgen kan det bli sunk och samma för hela slanten. Men det är en annan sak.

I måndags blev det denna pärla av pärlor. Denna klänning har min mycket begåvade kompis Anna sytt i tyg från Skroten och jag köpte den av henne på tjockisloppisen i vintras för 20 kr. Sjukt va? Bältet är från Stadsmissionen second hand vid Stigbergstorget och kostade 30 kr. Skorna är från Freeport och således nyköpta, men jag har haft dem i typ fem år. Och de är lika fina fortfarande.

Tisdag då. Nyköpt karmaklänning från Monki. Den största lärdomen jag gjort. Kläder ska inte köpas nya. Defekterna hopar sig. Men jag gillar den ändå. Printet och modellen är helt upp vmin alley. Skorna är mina favoriter som behöver rustas upp av skicklig skomakare. Jag letar fortfarande efter den där som ill rädda skor. Vet du någon? De har redan lagats men behöver mer kärlek. Jag köpte dem för 25 kr på megaloppisen i Majorna förra året. Och så har jag leggings från Indiska. Mina vanliga som jag har på mig varje dag. Modellen alltså. Inte just det här exemplaret. Dock kan jag använda samma par flera dagar i rad. Det där är ju en accessoar. Underkläder, you name it.

I onsdags kände jag för flowy kaftan. Den här pärlan från Dots'n'bows fick visas upp för offentligheten. Jag trodde inte jag gillade den här modellen så mycket men det gjorde jag! Den är krympt medelst tvättmaskin eftersom jag är en kortis. Skorna är köpta på Tradera och under har jag faktiskt en kjol från Smyrna second hand. Jag gillart!

Men jag tyckte det var lite kallt i onsdags och nu är den jävla hösten på intågande så jag pälsade på mig lite mer i torsdags. Jag tog på mig en klänning jag köpt i en facebookgrupp för tjockisar för 30 kr och en tjockare tröja från Gudrun Sjödén. Tröjan köpte jag från Sellpy i våras men den var både fläckig och lite trasig så jag reklamerade den och fick 300 kr tillbaka. Den kostade 300 från början. Så. Himla. Bra. Det funkar alldeles utmärkt att reklamera från Sellpy och jag har skrivit ett helt inlägg om det här. Såna där leggings ni vet hade jag också och skorna jag fyndade i våras i facebookgruppen Circle of clothes. De är så jäkla fina och jag älskar dem! Men de skaver som fan. Får hårdanvända dem lite mer. 

Och så igår, fredag. Jag har liksom någon bild om att man måste äga jeans. Men det funkar ju inte på mig! Jeansen i fråga plockade jag på mig på klädbytardagen på Frilagret i vintras och de passar typ, men jag klär ju inte alls i det! Jag gjorde det en gång i tiden, när jag var "smal", men det här... De både åker ner så jag får dra i dem hela tiden och de klämmer på magen så jag får ont i den. Konstigt! Men de får stanna ändå. De får väl gå till vardags. Jag har dessutom kortat dem med mitt favorittrick, dvs satt i resår. Jag hade ett linne på mig som jag köpt på en annan tjockisloppis och koftan är från Lindra när de fanns en butik i Backa och den är ett av mina mest använda plagg. Den funkar fan till allt! Till och med jeans trots allt. Sneakersen är från Erikshjälpen Kortedala och är numera mina skitskor för hundpromenaderna. De är också väldigt använda. Och trasiga. Och byrackan är begagnad som vanligt. 

Så, det var det det. Idag har jag helt andra kläder på mig. Hur göt du då? Samma kläder flera dagar i rad eller icke?

Dagens hållbara outfit #16

Förra veckan hade jag en dag på mig två plagg som det skilde 1090 kr emellan i inköpspris. Det ena plagget var begagnat, det andra var nytt. Idag har jag haft två begagnade plagg där det ena kostade tio gånger så mycket som det andra. Ni kan säkert gissa hur det ligger till. Klänningen undertill köpte jag på vinterns tjockisloppis för 40 kr. Jag älskar den! Precis så basic och casual som jag gillar ibland. Fast jag gillar ju over the top med. Klänningen är från Ellos från början och supermjuk. Tycker jag i alla fall. Den är så najs att jag inte ens störs av de fyra procenten elastan som samsas med bomullen och viscosen i tyget. Väldigt värd sina 40 kr kan jag säga.

Ovanpå den har jag den där kaftanen jag skrivit om och visat tidigare som är i det förhatliga materialet polyester. Men som jag konstaterat innan funkar det i detta plagget. Plagget köpte jag således för 400 kr på Sellpy. Jag gissar att kaftanen kostade 250 kr ny på Monki men det är skitsamma tycker jag. Om jag verkligen vill ha något kan det få kosta lite mer även om det är begagnat. Och jag ville verkligen ha den här just då. Så så kan det bli. Skorna är också från Sellpy och deras utförsäljning av Saucony. Jag har egentligen inga belägg för det men jag gissar att jag inte köpte dem för överpris i alla fall.

Stilutmaningar

Sedan jag började följa lite stilkonton, med hållbar profil givetvis, på instagram har jag suttit lite vid sidan av och kikat på när andra har haft det roligt. Både enskilda användare och poddar och organisationer som Säker stil och F/ACT Movement har kommit på olika teman för varje veckodag som man sedan ska klä sig efter i en veckas tid. Syftet med detta är att inspirera, aktivera och kombinera antar jag. Eller om man har något annat syfte. Det är väl lite upp till var och en. Den här veckan har northstyle.ish en stilutmaning man kan hitta under taggen #northstylechallenge. Och jag bestämde mig för att inte sitta bredvid den här gången. 

De teman som gällt denna vecka är följande. Det är fri tolkning som gäller och inte särskilt pretentiöst. Och har man lagt upp och taggat har man blivit repostad i northstyle.ish's stories, om man vill ha lite fame. Och så är det kul att titta på hur andra tolkar och blir inspirerad. Och här kommer, enligt mig, mina höjdpunkter.

I tisdags var temat "På café i Paris". Jag har inte varit i Paris någon gång och jag känner inte att jag identifierar mig med french chic direkt, men croissant gillar jag! Byrackan fick ett ben under vårt "cafébesök". Kjolen kommer från Reningsborg i Angered och toppen har jag köpt av en kompis för en tjuga. Och byrackan vet ni ju att den är begagnad.

Igår var temat "mönstermix deluxe". Det gillar jag och är bra på, om jag får säga det själv. Jag passade på att lufta två av mina guldkorn i garderoben som visade sig passa finfint ihop, dvs skjortklänningen från Rino.se som jag tokgillar och den extremt härliga kaftanen från Dots'n'bows som jag gav mig själv i sommarpresent i år. Småskaligt tillverkade kläder får man unna sig tycker jag. Visst är färgerna najs ihop!

Och så dagens. Lager på lager. Det är min standarduniform. Jag gillar inte ett lager kläder. Jag känner mig naken och får lårskav. Så så här ser jag ofta ut. Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, t-shirten är Gudrun Sjödén från en facebookgrupp och skorna är från Sellpy. Linnet är gammalt. Och stapelvaran mina sedvanliga leggings. Men det är på tok för varmt för detta kan jag meddela. 

Imorgon är temat "Min favoritbakelse". Jag har nog aldrig funderat över vad som är min favoritbakelse. Men jag har en idé. Och det var rätt kul med en sån här utmaning, även om jag inte är superbra på det här med att visa upp mig själv så här. Men det är bra övning! Det kan hända att det böir fler sådana här utmaningar. 

Alla bra plagg borde ju ha fickor

Det tycker jag i alla fall. För det är ju så enormt störande när man saknar fickor på sina kläder! Ett tag när jag mest gick runt i trikåtunikor, läs klänningar på mig obs kortis, hade jag så få plagg med fickor, och armbandsur är det väl ingen som använder idag (inte jag i alla fall) så jag började lägga mobilen i bh:n. Ni vet, man måst ha mobilen med sig och så behöver man bära på någonting så då hamnar mobilen lätt där. Även på jobbet. Smidigt men inte så bekvämt eller smickrande kanske.

Men det här med fickor alltså. Det är ju lite av ett måste. Inte för att man behöver stoppa dem fulla och gå med putande knölar på kroppen men just när man bara behöver lägga ifrån sig det man har i händerna och samtidigt bära med sig något, då är de väldigt lämpliga. Varför har inte alla damkläder det egentligen? Jeans har ju det absolut men jag har haft så många par byxor, kjolar och klänningar som varit helt ficklösa till ingen nytta. Jag är ingen kuvertväskmänniska direkt och bara en sån grej som att stoppa händerna i fickorna så där lite bekvämt. Det är najs.

Jag fattar ju att alla plagg inte är ficklämpade men jag skulle nog säga att ungefär nästan alla underdelar och klänningar jag har är det. Snittet på mina kläder liksom påbjuder fickor. Fickor på marknaden är dock lite svårare att hitta så jag får liksom passa på när jag hittar ett bra plagg med fickor. Om jag gillar plagget. På second hand givetvis. Som den här kjolen t.ex. Jag hittade dem för 50 spänn på tjockisloppisen i vintras och den är även hemmasydd. Bara en sån sak! Enkel, fin och även praktisk - för den har ju fickor.

Hemsydda plagg har ofta en tendens att ha fickor. Visst, det är lite bökigare att sy fickor, men när man ändå ska göra det och lägga ner den tiden kan man ändå se till att det blir bra. Det kan vara dekorativt med fickor dessutom. Utanpåfickor är ofta snyggt. Den här sitter på drömklänningen, också hemsydd, som jag införskaffade på samma nämnda tjockisloppis. Det här är liksom fickor när de är som bäst.

Utanpåfickor i utförandet ovan är inte alltid den mest praktiska modellen dock. Det får liksom inte plats så mycket i dem. De duger till att bära mobilen i givetvis men ska man bära både mobilen, nycklarna, läppsylen (jo, det heter så i min värld) och kanske ett par bajspåsar och lite hundgodis, då kan den här praktiska fickan vara bra. Lite som en bälgficka och med den här modellen och materialet i kjolen kan det gärna puta lite. Kjolen i fråga kommer från Indiska från början och jag har nog haft den i ungefär tio år nu. Och jag har lagat den med en bit uttjänt lakan. Jag sydde faktiskt ihop en söm som släppt alldeles nyss när jag skulle ta den här bilden. Plagg får gärna ha lite lagningar och patina.

Jag älskar verkligen klänningar med fickor, som den jag hade på mig häromdagen, och jag tycker nog att det kommer mer. Gudrun Sjödén (som jag har lite aber mot) har det ofta, ibland bara en dock vilket jag upplever är lite märkligt. Monki har ganska ofta fickor med, tre av fyra av mina skämmigt inköpta har det, och även alla mina tre Rinoplagg samt sjoket från Lille-Lo. Men där fattar ju kreatörerna verkligen vad som gäller. Fickor är bra. Och Rino.se och Lille-Lo är väldigt bra. Nu blev det mycket länkar här.

Men det här förstår jag liksom inte. Bröstficka på en damtopp i linnetrikå, vad är poängen? Bröstfickan är väl ändå till för att förvara en bröstnäsduk i eller? Jag planerar inte att förvara något i den där fickan, mobilen skulle bara ramla ur och vill man verkligen ha mer volym direkt över bröstvårtorna? Det måste ju vara någon form av designgrej. En märklig sådan i alla fall. Om materialet och modellen tillåter brukar jag sprätta bort fickan, eller som här där jag har sytt igen den med langettstygn. Det är nåt bös mitt på där, inte en fläck. Fyi.

Dagens fickiga outfit bestod av kort kaftanklänning från Monki, nyköpt som folk som har hängt med här vet, och således även lagad eftersom nyproducerade nätshoppade kläder tydligen innebär defekter för mig. Men det blev ju mer hållbart att behålla och laga än att skicka tillbaka i alla fall. Leggingsen är från Indiska, också nya för i år eftersom jag sliter ut dem med jämna mellanrum. Sandalerna är ett par år gamla och från Duckfeet. En helt nyproducerad outfit alltså. Inte det vanligaste när det gäller mig. Men byrackan är i alla fall begagnad. Det känns tryggt.

Somliga går med trasiga skor - det stora tabut

Två gånger den senaste tiden har folk gett mig på moppo för att jag har "trasiga" skor som jag dessutom gett mig på att laga. Jag skriver "trasiga" då jag ändå menar att det är en definitionsfråga. Och just det här med skor är visst ett känsligt ämne.

Jag har tidigare skrivit om att det här med skor second hand är en vattendelare. Många som handlar det mesta second hand skulle aldrig köpa skor i andra hand. Jag förstår att det finns omständigheter, som vissa tillstånd eller sjukdomar t.ex., som inte tillåter vilka skor som helst eller att skorna är slitna. Men då menar jag återigen att allt inte är svart eller vitt utan att man kan få tag på helt nya skor second hand som bara är provade eller gådda i i någon halvtimme kanske. Inte värre än att köpa ett nytt par i en skoaffär som provats några gånger alltså. Skorna på bilden köptes på Myrorna Olskroken förra sommaren, och de var helt nya.

Nu var det var inte det detta skulle handla om utan vilken "dödssynd" jag verkar ha begått som faktiskt lagat skor själv. Missförstå mig inte nu, jag går mycket gärna till skomakare som kan sina grejer och det kan få kosta lite men ibland kan jag faktiskt själv. Mina löparskor ovan till exempel. Jag skriver löparskor eftersom det är det de är tilltänkta som även om jag bara gått och promenerat i dem. Löpning är inget jag brukar ägna mig åt. Jag har i vart fall breda fötter och mina småtår tittar inte sällan ut på sidan efter ett tag.

I övrigt funkar de fortfarande för det de är till för. Gå ut med hunden till exempel. Så kort och gott gjorde jag en liten lagning med lite pärlgarn för att de skulle hålla ihop lite bättre  och inte lilltån luftas för mycket. Jag visade stolt upp mitt mästerverk på instagram och direkt fick jag bannor för att jag lagade skor för det ska man ju inte. Personen i fråga skammade mig genom att skriva att hen aldrig skulle gjort så på sina löparskor eftersom hen är rädd om sina joints. Nu springer jag ju inte och jag kan inte se hur en liten pyttelagning precis vid lilltån skulle kunna påverka mina joints negativt.

Tidigare i våras blev jag även ifrågasatt över hur jag kunde påstå att det var hållbart att laga dessa vandringskängor med gaffa. Det viftades visst med någon titel i ansiktet med... Jag hade fått dem gratis i en lokalgrupp på facebook och jag visste om skadan redan då. De hade gått sönder på insidan av hälen, vilket skor rätt ofta gör pga att man inte tar på och av dem rätt (jag är väldigt skyldig till detta själv), men de dög ju till mig att ha som extraskor på jobbet vid blöta rastvakter. Lagningen blev faktiskt rätt bra vilket man inte kan påstå om min insmorning. Den blev milt sagt ojämn. Men nu kommer de i alla fall till användning och jag slipper bli blöt och kall om fötterna vid väderbyte om jag skulle ha modell snyggskor på jobbet. Win-win.

Så, nu har jag bekänt mina synder och jag tänker inte skämmas över det. Men det är märkligt det där, sådant skammande har jag inte stött på när man lagar sina kläder själv istället för att gå till en skräddare. Jag vill desdutom meddela att mina fötter och min kropp mår finfint, även med lagade skor.