Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.

Stöld?

Jag håller på och läser en väldigt intressant bok just nu. Den heter Svinnlandet och är skriven av journalisten Andreas Jakobsson. Kanske känner du igen honom från SVT's Maträddarna som gick hösten 2018. Det är nämligen så att Andreas är en dumpstrare. Med dumpstring menas att man letar i containrar och soprum tillhörande mataffärer efter mat som man sedan äter upp. Faktum är att författaren och hans familj lever helt på dumpstrad mat. Imponerande! Och väldigt inspirerande.

Nu är inte det här en blogg om mat eller matsvinn men boken har ändå fått mig att tänka. Det hävdas nämligen ibland att det är stöld att plocka saker ur containrar som andra har slängt. Någon har alltså gjort sig av med något för förbränning och då räknas det alltså som stöld att ta dem. Trots att de är slängda. Befängt hävdar jag. Senast i helgen fick jag höra från en person att jag gjort mig skyldig till stöld när jag plockat kläder ur containrar tidigare. I senaste avsnittet av Återbrukspodden drar de det till och med så långt att det är förbjudet att plocka med sig grejer från grovsoprummet i ett bostadsområde. I grovsoprummet till vår förra lägenhet fanns det en hylla där folk ställde grejer synligt som andra sedan tog. Så även jag. Jag blev både av med fullt fungerande grejer jag ville ha och plockade med mig både det ena och det andra. Bl.a. ölglas och vhs-filmer som jag sedan vävde av. Det är väl därför den där hyllan finns där eller?

Lagen säger att containerdykning i regel är olagligt och brotten man kan göra sig skyldig till är olaga intrång om man inte har rätt att vara på platsen, stöld eller snatteri eftersom när grejer hamnat i en container tillhör de den som har hand om containern, t.ex. ett bostadsbolag. Men för att det ska räknas som stöld måste dock ägaren har drabbats av ekonomisk skada genom att bli av med grejerna. Detta innebär att grejen måste ha ett värde. Det kan däremot handla om egenmäktigt förfarande vilket innebär att ta eller använda något man inte har rätt till. Jag tolkar det som att det inte är stöld att dumpstra då. För att citera boken ovan:

"Jag ringer Christer Nordström på Uppsalapolisen. Han säger att det aldrig är ett brott att ta sopor från en container. Undantaget är om soporna i fråga har ett uppenbart andrahandsvärde på skrotmarknaden, som bilbatterier och kopparskrot.
- Det är inget brott att gå in i ett olåst soprum eller ta sig in i en låst container - så länge du inte har sönder låset. Det är bara om du förstör något när du tar dig in som det handlar om brott. Fast även då beror ett eventuellt brott på omfattningen och vad du tar. Det skulle kunna rubriceras som stöld om du till exempel tar gamla däck eller andra grejer som kan säljas vidare. Dit räknas inte filmjölk med passerat bästföredatum."

Nog så. Jag fattar ju att kopparskrot i en container på en inhägnad byggplats t.ex. inte är up for grabs. Jag tänker dock inte gå med på att ett helt gäng mer eller mindre trasiga jeans jag fiskade upp ur containern hos oss i slutet på maj skulle göra mig till brottsling. Jag blev i samband med detta även kallad för "klädräddaraktivist" vilket jag givetvis ser som en komplimang. Jag räddar gärna både trasiga och hela kläder från ett öde i brännugnen om jag kan. Kläderna har knappast något stort värde att tala om och några pengar har jag inte tjänat på dem. Kläderna har istället blivit återbruk på jobbet, givits bort till anhöriga, hamnat på klädbytardagar och skänkts vidare till Myrorna. Och jag förstår verkligen inte hur man kan slänga fullt fungerande, fina och även helt nya kläder i en container! Vi har tre klädboxar i närheten och en second handaffär bara några minuter bort. Och så här är det, liksom Andreas Jakobsson, författaren till Svinnlandet, resonerar jag som så att även om det är något olagligt jag gör så tänker jag fortsätta med det med etiken och moralen i ryggen. Vinsten är större för klimatet. Det är inte försvarbart att slänga kläder och alla bör sluta med det om vi ska ha en framtid här. Men jag tyckte precis att jag förklarade varför mina klädräddarinsatser inte är ett brott så... Kalla mig inte för brottsling tack. Jag ser mig själv som en hjälte.

Och vill man veta mer om detta rekommenderar jag givetvis Andreas Jakobssons bok, som finns att köpa på Adlibris bl.a., men man kan också läsa på lite mer här t.ex.

Black friday - som om vi inte redan handlade nog...

Man får väl säga att Black friday är starten på den stora köphetsen fram till jul. En så väldigt onödig dag som bara får folk att konsumera crap de egentligen inte behöver. Förra året landade det på 6.7 miljarder kr på en enda dag. I år lär det väl ligga där med. Och jag tycker det är så himla onödigt.

Black friday är egentligen en amerikansk tradition som vi började med 2013. Jag är inte så förtjust i när vi tar över amerikanska traditioner ska jag erkänna. Just denna dag "firas" som dagen efter thanksgiving. Vi firar ju inte ens thanksgiving här! Behöver vi verkligen ta över alla andra rea- och shoppingdagar som Singles day, Black friday och Cyber monday? Vi har ju vår egen mellandagsrea. Som också leder till onödig konsumtion men det är en annan historia. Nej, jag tycker att denna dag kräver sin bojkott eftersom vår överkonsumtion till slut kommer bli vår undergång.

Själv har jag aldrig riktigt givit mig hän denna dag. Jag har köpt några stickmönster på Ravelry som inte direkt belastar vårt klimat så mycket mer eftersom de är på pdf och ligger i min padda som jag har haft i över fem år nu. Förra året gjorde jag ett Black friday-köp. Jag köpte biljetter till en hundmässa. I år har jag inte köpt någonting mer än festivalbiljetter, fast de var inte på någon rea. Och som flera har påpekat för mig, rean på Black friday kan vara betydelsefull för många. Man kan hitta förbrukningsvaror som man ändå skulle köpt och då förstår jag att man vill spara pengar. Barnfamiljer t.ex. kan hitta julklappar som barnen verkligen vill ha för åtskilliga hundralappar mindre. Julklappar eller andra bruksvaror som de kanske aldrig annars skulle kunna köpa. Jag fattar det. Men det är ju nåt som är knas med samhället så som vi konsumerar och julhandlar. Man kanske inte måste köpa mängder med dyra julklappar? Det kanske räcker med en till varje barn? Den kanske dessutom kan köpas på second hand? Då skulle julhandeln vara mycket mer hållbar.

En snabbkik på nätet visar att de jag konstaterade hade Singles day-rea för bara några veckor sedan har rea idag igen. Lindex, Kappahl, Indiska, Gina Tricot och Ellos har alla Black friday-rea. Och det är inte bara en dag som gäller utan det är black weeks och weekends. Även H&M, som jag inte lyckades hitta någon Singles day-rea hos, har rea idag. Men det finns några som låter bli. Monki, t.ex., som ändå ägs av H&M. Bra där!

Och nu kommer lite gnäll. Jag var ju och hörde på en föreläsning från Nudie jeans i onsdags. Jag gillar dem och det de gör. Men jag blir faktiskt lite besviken på dem här. Jag tycker inte att de, men den hållbara profilen bör ha Black friday-rea. Den konsumtionshets som råder denna dag rimmar illa med deras koncept. Jag vill istället lyfta fram Haglöfs som dagen till ära och stängt sin webbshop och har höjt priset med 100% i samtliga av deras butiker. Det är ett statement som duger! Eller Dedicated som kör Green friday istället där de planterar ett träd för varje hundralapp de får in. Att välja att skänka 10% av dagens inkomster till Naturskyddsföreningen som Science Fiction bokhandeln gör är också bra.

Är du besviken på något företag idag? Eller vet du något annat som tagit avstånd på samma sätt som Haglöfs? Låt mig då få ta del av den informationen! Och är du ändå sugen på att shoppa? Då kan jag rekommendera dig att klicka in och se den här filmen. Den får i alla fall mig att bli väldigt osugen.

2x Slow Fashion

Jag får erkänna att jag har varit på samma föreläsning två dagar i rad. Som om inte måndagens föreläsning om hållbart mode med Anna-Carin Abrahamsson vore nog. Jag tyckte inte det. Kan man någonsin bli fullärd vad gäller hållbart mode? Knappast. Så när Johanna Nilsson, aka Slow Fashion herself, var i stan passade jag på.

I går tog jag pendeln ut till Mölndal och promenerade bort till Lilla Götafors i Kvarnbyn och evenemanget Green Talks som Mölndal energi arrangerade. Det var väl egentligen ett kundevent, och jag är inte kund, men ingen protesterade när jag anmälde mig i alla fall. Jag har faktiskt aldrig varit i Kvarnbyn innan och bara ytterdörren såg ju inbjudande ut. Väl inne i den urmysiga lokalen blev vi bjudna på supergod veganmat och alkoholfri öl ihop med levande musik. Perfekt kombo! Efter maten fick vi gå en trappa upp där vi blev bjudna på kaffe, veganbrownies och popcorn och två väldigt bra föreläsningar.

Johanna Nilsson har jag hört tidigare i höstas på Musikens hus när hon pratade Gör skillnad, men det var första gången jag hörde föreläsningen Slow Fashion. Johanna är en väldigt bra föreläsare och ämnet är för mig så intressant det kan bli ungefär. Vi fick bl.a. veta att vi idag använde våra kläder hälften så länge som för 15 år sedan. Det är ganska galet. 15 år sedan är ju inte ens särskilt länge. Jag var ju ändå vuxen då! Vi fick även reda på att på 60-talet producerades 90% av alla våra kläder i Sverige. Främst i Borås till och med. Idag är 90% tillverkade i Asien. De övriga 10% är knappast från Sverige i alla fall kan jag säga.

Efter föreläsningen och lite frågestund fick vi en föreläsning till från Nudie Jeans. Kevin och David från Nudie berättade om deras koncept och hur de jobbar och känner man inte till Nudie kan jag meddela att de är schyssta. De har bara ekologisk bomull i sina jeans, de är helt veganska, säljer begagnade jeans både i butik och via webben, de har en kollektion med kläder av återvunnet material samt att de även lagar dina Nudiejeans i butik. Förra året lagades faktiskt 55 000 par Nudiejeans. Det är många par jeans som inte slängdes och därmed många många liter vatten som sparades. Bra där Nudie!

Efteråt bjöds på en lagningsworkshop där man både fick råd och tips på hur man lagar för hand och med symaskin samt att de lagade åt en om man hade trasiga jeans med sig. Både Nudie och andra märken. Superbra! Att man gick därifrån med ett reparationskit från dem gjorde ju inte saken sämre. En helkväll helt enkelt! Ett mycket bra arrangerat event från Mölndal energi. Jag måste erkänna att jag blev lite sugen på att flytta till Mölndal.

Idag tog jag då med min syster till Backa bibliotek och fick exakt samma föreläsning igen. Kan meddela att den var precis lika bra idag! Jag blir liksom inte trött på Slow Fashion. Det var tråkigt nog lite lite folk där men varje frälst själ för hållbart mode räknas! Johanna sa att om vi ska ta med oss något från föreläsningen så är det citatet ovan signerat Vivanne Westwood. Så jag passar på att dela det här med. För det är ju så sant som det är sagt. Vi måste verkligen lägga om och köpa mindre, göra mer genomtänkta köp och vårda kläderna bättre. För att citera Johanna: det handlar om en beteendeförändring, och den måste komma nu tänker jag.

Jag kan verkligen rekommendera att gå och höra Johanna Nilsson om du får chansen. För att se vart hon föreläser kan du kika in på föreläsningsschemat på hennes hemsida. Förhoppningsvis kommer det upp lite nya datum där snart.

Jobbdealen

Har jag nämnt tidigare att jag har en deal med mina kollegor på jobbet att om jag lagar deras kläder så får jag vin? Kanske inte. Ok, det är ingen officiell deal, men så är det. Jag har tagit med mig det från mitt förra jobb och det funkar riktigt bra. Det börjar bli lite mer känt i alla fall och jag är nöjd med upplägget. Jag gillar vin.

Det blir mest jeans och andra byxor jag lagar men jag har även sytt ihop en söm i en tröja och bytt resår i en barnkjol en gång. Men i vart fall, ibland kommer kollegor och frågar om man inte kan ställa upp och laga. Och jag gör gärna det. Jag ser hellre att jag lägger lite tid på att laga än att de slänger och köper nytt. Jag kan ju sy och jag tycker faktiskt att det är en tillfredsställelse att laga. Men detta betyder givetvis inte att jag inte själv samlar lagningar på hög innan jag får tummen ur. På bilden ovan ser vi en mycket kär kollegas jeans. Det ena paret var mer slitet och det andra paret hade gått sönder lite vid hällan. Den ena lagningen blev mer välartad än den andra men jag gillar ju när lagningarna syns. Och hon tyckte det var snyggt sa hon! Jag väljer att ta henne på orden.

Det kom sig av att en kollega på mitt förra jobb frågade mig om inte jag kunde fixa fållen på två par byxor åt henne eftersom hon "absolut inte" kunde sy. Jag vill ju hävda att alla kan sy dock vilket jag skrivit om tidigare. Ett av paren skulle jag lägga upp igen då fållen släppt och det andra paret fick jag rekonstruera den på eftersom hon smält den med strykjärnet. Hon sa att hon kunde betala för det eftersom min tid är dyrbar och det landade i att hon köpte rödvin till mig. Fine by me!

Här har vi en annan lagning jag gjorde för några veckor sedan. Det blir inte lika osynligt som när Repamera gör det kan jag säga men jag gillar ju som bekant när lagningarna syns. Och visst, skulle jag verkligen anstränga mig att hitta exakt rätt nyans på sytråd och lagningslapp hade jag också kunnat göra en proffslagning. Men livet är för kort för att göra osynliga lagningar anser jag!

Sedan kan det hända att kollegan har köpt ett blekta jeans i tunt tyg i kass kvalitet som behöver lagas flera gånger. Tre gånger närmare bestämt. Men visst, mer vin till mig! Så efter att ha lagat skrevet smackade jag på en lapp i en annan nyans över mina gamla lagningar som ändå började ge sig. Tjockare och bättre tyg var det med. Jag tycker det är rätt fräsigt ändå! Jag hoppas han håller med...

Kläder med lappar kvar

Inte alltför sällan hittar man kläder med lappar kvar på second hand. Fräscht, kanske man tänker då. Ofräscht tänker jag. Diskussionen huruvida de där plaggen som är helt nya man hittar på second hand verkligen är second hand uppstår då och då. T.ex. skrev Ekomorsan Angelica Zetterström ett inlägg om det förra månaden. Hon frågade sig om hon verkligen kan klappa sig själv på axeln när hon köper nya kläder på second hand. Ja och nej skulle jag vilja svara på det.

Här är tre plagg jag köpt med lapparna kvar på second hand detta året. Totalt kostade de 225 kr. Om jag inte räknar fel har jag köpt inte mindre än nio plagg, varav tre par skor, med lapparna kvar i år. Samt tre par strumpor. Ännu fler plagg har jag köpt där jag misstänker starkt att lapparna enbart är bortklippta och plaggen sedan inte använda. Och då är jag tjock, och har lite svårare att hitta grejer på second hand jämförelsevis med en storlek 38. Ändå finns det massor av nya plagg! Lite knasigt ändå. Varför skänker man egentligen bort kläder som är helt nya och oanvända utan att ens har gjort sig besväret att klippa bort lapparna?

Självklart sker det felköp. Felköp som man sedan kanske inte kan eller orkar leverera tillbaka. Kanske har man fått presenter som inte passar eller uppskattas. Då är det givetvis helt ok att skänka eller sälja dem vidare utan att ha använt dem kan jag tycka. I våras när jag tog in två säckar kläder från containern utanför huset hittade jag massor med nya plagg med lapparna kvar. Där var det alltså en och samma människa som gjorde sig av med de nya kläderna, alltså slängde dem. Så många felköp gör man faktiskt inte. Eller bör inte göra i alla fall. Så allvarligt, det är skärpning som gäller! Allt det är så här beror bara på en enda sak. Överkonsumtion! Sluta köpa massa kläder du egentligen varken behöver eller gillar bara för att det är billigt! Är det billigt är det dessutom nästan alltid fast fashion som sällan håller särskilt länge för användning.

Jag tycker uppenbarligen att det är ok att köpa nya kläder med lapparna kvar på second hand eftersom jag gjort det flera gånger i år. Vandringsskorna ovan t.ex., nya i kartong från Sellpy, som även hamnade på bloggen i går. För att läsa mer om vad jag tycker om Sellpy hänvisar jag till gårdagens inlägg. Men jag kan tycka att det räknas som second hand ändå. Rent krasst så finns ju plagget redan i omlopp och har bytt ägare en gång, vilket gör att jag inte direkt bidrar till att nya plagg produceras med allt vad det betyder för miljö och etik. Hade jag inte hittat jeansen ovan på Reningsborg Frölunda i våras hade jag inte köpt några jeans alls. Men indirekt bidrar jag ju ändå till konsumtionen av fast fashion. Men jag kan tycka att det inte är jag som behöver ändra mitt konsumtionsbeteende utan den som köper nyproducerat i massor utan att reflektera över om det kommer användas. Fast jag kan ju skärpa mig och inte handla så mycket kläder, även fast det är second hand. Jag har ju ändå rätt mycket...

Jag är kluven i detta, det är ju ändå second hand eftersom det byter ägare och är inköpt på en second handbutik. Men så mycket begagnat är det ändå inte. Och fräscht är det verkligen inte! Varken det faktum att det kryllar av oanvänt på second handbutikerna eller plaggen är fulla med kemikalier, nya och otvättade som de är.

PPA - pris per använding

PPA är en väldigt bra term för en uträkning alla borde göra på sina plagg då och då. PPA, betyder nämligen pris per användning. Uträkningen är enkel, man tar helt enkelt inköpspriset och delar det med antalet gånger man använt plagget. Börjar man fundera i de banorna är det ganska lätt att inse att man gjort en del icke genomtänkta inköp. Eller jag har gjort det i alla fall. Mer än en gång har jag köpt klädesplagg som aldrig blir använda. Värdelöst! Som tur var fick jag lära mig tidigt av mina föräldrar att man inte slänger kläder. Vi har alltid skänkt kläder vidare på ett eller annat sätt. Jag har även fått ärva massor av mina syskon och mina kusiner.

Men låt oss ta ett exempel. Jeansen på bilden köpte jag i våras på second han. Låt er inte luras av slitningarna. De var nämligen nya med lapparna kvar. Jag har tidigare skrivit om vad jag tycker om att nya kläder slits och lagas, innan de hamnar i butikerna, i detta inlägg. Jeansen kostade mig 125 kr. Jag har använt dem en gång. 125 delat med 1 blir 125. Japp, priset per användning är alltså 125 kr. När jag använde dem insåg jag att jag behövde skärp eftersom de åker ner. Skärp fick jag sedan leta efter på loppis ett jag för att hitta i min storlek. Nu när jag har ett skärp har jag insett att de är för långa så jag måste korta dem. Så fort jag kommit på exakt hur och hur mycket ska jag få gjort det och använda dem. Lovar!

Med dessa vinterkängor är det en helt annan historia dock. Jag kom ner i PPA på ca en krona på bara en månad. Jag hittade dem i början på januari på en av mina favoritloppisar och använde dem sedan i stort sett dagligen tills våren kom. Alltså ligger nog PPA just nu på som mest 50 öre skulle jag tro. Jag hade nämligen supertur när jag hittade dem för 60 kr på en loppis som hade halva priset på allt just då. 30 kr alltså! Och de var knappt använda. Man kan ju bara fantisera om vad PPA kommer ligga på när de är helt uttjänta. Jag kommer kunna använda dem i många år till.

Och hemligheten med ett lågt PPA är inte att köpa så billigt som möjligt utan att använda sina kläder och skor så mycket och så länge man bara kan. Så satsa på bra kvalitet och något ni kan tänka er att använda mycket och länge när ni ska göra nyköp. Sedan skadar det ju inte att man stöter på ett fynd som mina vinterkängor då och då. Har du några plagg med riktigt låg PPA på?

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.

Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.

Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!

Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

Overshoot day 2019

Så var vi där. Overshoot day 2019 är alltså 29 juli. Det innebär att vi lever som om vi har 1.7 jordklot och det kommer ju inte hålla i längden. Förra året var overshoot day 1 augusti. 2017 var det 3 augusti. 1971 var overshoot day 21 december. Det är lite skillnad. Jag hade hoppats på att dagen skulle infalla lite senare i år med tanke på att det känns som att folk har blivit lite mer medvetna om klimathotet den senaste tiden men tydligen inte...

Overshoot day, eller Den ekologiska skuldens dag som den heter på svenska, innebär att hela världens budget för naturresurser är slut. Vi har helt enkelt gjort åt de resurser vi behöver för att kunna fortsätta leva och lever nu på nästa års naturresurser. Från och med idag. Det är inge bra. Det är inte bra alls. I Sverige dock, är vi ännu värre. Overshoot day i Sverige var 4 april. I Sverige lever vi som om vi hsr fyra jordklot att leva på! Det är tur att inte alla lever dom vi men alla får lida av vårt leverne...

Bilden ovan får symbolisera vår framtid. I en vecka nu har jag plockat kopiösa mängder bär. Vi bor i hyresrätt och på baksidan av vårt hus finns en väldigt trevlig uteplats med plats för grillning. Det finns också pallkragar med odling man kan hyra. Jag gör det ej, trots att jag borde. Odling intresserar mig inte. Eller jo, skörd är najs men att rensa rabatter är det inte. Dock finns det massa bärbuskar som ingen plockar av. Förutom jag då. Så jag fyller frysen så vi överlever vintern så att säga. Lite så känns det faktiskt nu. Svarta vinbär och jostabär har jag plockat idag.

Jag skulle vilja "fira" denna dag med en riktigt hållbar outfit. Det kan jag inte. Jag har haft på mig baddräkt (det är fortfarande 30 grader varmt runt mig) och en klänning från Indiska idag. Båda är nyköpta, om än för flera år sedan. Istället bjuder jag på min senaste lite större lagning. Partnern har ett par stretchjeans som är slitna. Stretch är ju en styggelse. Jag passade på att laga dem med sashiko som jag lärde mig i våras. Nu håller de för fler hundpromenader. Jag har kommit fram till att det är värt att laga även kass kvalitet om man vill fortsätta använda plaggen och gillar det. Gör det du också.

Och så en floskel: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag försöker i alla fall.

Trasiga jeans

Häromdagen såg jag en film som visade hur sweatshoparbetare slipar sönder hela jeans. Galet. Jag menar, ok, jag fattar trasiga jeans. Jag tycker till och med att det är snyggt med trasiga jeans. Det har jag alltid gjort. Jag har inget emot trasiga och slitna kläder. Kläder ska ha lite patina. Men att göra sönder hela och fullt fungerande jeans, redan i fabriken, det är faktiskt galenskap.

Men jag kan berätta om något mer som är galenskap. Det är de här jeansen.

Men vi backar bandet lite. Jag har väl alltid gillat jeans men har alltid tyckt att det har varit svårt att hitta sådana som sitter bra. Jag är lite petig. Det ska inte vara tight och inte nån hög midja. Och ingen jäkla stretch! Och med min nya frodigare kropp är det typ helt omöjligt att hitta jeans som passar. Så jag har inte använt jeans på säg... åtta år? Eller mer. Men när jag hittade ett par helt nya jeans i plusstorlek från Lindex på loppis för 125 kr, då tog jag chansen. Jag är nöjd, de är bra men det är något som verkligen stör mig med dem.

Kan ni fatta att ett par nya jeans redan är trasiga och lagade?! Någon har alltså med nån sorts fil, eller vad det är, gjort sönder ett par nysydda jeans varpå någon annan sedan har lagat dem. Helt galet. Jag tycker ändå att vill man ha trasiga och lagade jeans kan man väl åtminstone sköta det själv? Med tanke på den miljöpåverkan, i och med vattenförbrukning, jordbrukskemikalier och konstgödsel, ett par jeans har är det ju helt orimligt med redan trasiga och lagade. Och eftersom just dessa är redan trasiga kommer de därför att hålla mycket kortare tid. Jag tror knappast att spillet från slipningen återanvänds heller. Hade jag hittat dem på Lindex från början hade jag givetvis aldrig köpt dem. Jag lovar dock att återkomma med lägesrapporter om slitaget på dem. Jag har inga stora förhoppningar.

Klädräddaren

Så var det dags igen. I veckan har vi haft en container utanför vår port och återigen har någon slängt fullt fungerande prylar och framför allt kläder! Det började med att jag hittade flera par lite trasiga jeans (som ej var beyond repair dock). Eftersom vi tänkte återbruka jeans på jobbet nästa läsår fick jag ju rädda dem. Jag hittade även ett par hela och inte ens slitna Lee-jeans jag tänker att någon i min närhet borde kunna ha. Efter det kikade jag varenda gång jag gick förbi (några gånger per dag pga hund) och till slut, caught in the act, ser jag någon trycka ner flera säckar kläder i containern.

Jag kunde så klart inte släppa detta utan satt och grämde mig med ångesten bultande i bröstet. Vem fan slänger kläder liksom! Så jag gick ner och hämtade ett par säckar. Jag kunde inte ta alla och flera låg under grejer och runt låg krossat glas så jag fick ta dem på toppen. I dem fullt fungerande plagg!

Jag sorterade ut hela fem påsar till Myrornaboxen. Ja vi har en sådan ca 30 meter bort så varför kläderna inte hamnade där är ett mysterium. En del plagg lades i min tvättkorg och kommer dyka upp på klädbytardagar i framtiden. Och alla andra jeans räddades till jobbet om ingen annan kan ha dem dvs. Fina och hela plagg ska inte slängas! Flera plagg var dessutom helt nya med lappar kvar! Världen är galen!

Så här hänger de nu på tork (alla fick inte plats dock, har ett helt lass i badrummet med) med en mindre tragisk framtid framför sig. Och till min granne vill jag säga: nästa gång kan du lika gärna lämna dem direkt till mig så ser jag till att de kommer till nytta alternativt lämnar in dem i Myrornaboxen några meter bort, du kanske inte visste att den fanns där? Jag visar dig gärna.

Kurs i sashiko

Det här med att laga trasiga kläder har jag ju typ alltid gjort. Men jag har gått runt och trott att lagningar alltid måste vara så osynliga de kan. Så fel det kan bli! Lagningar är ju snyggt ju! Jag har länge varit fascinerad och intresserad av den japanska broderitekniken sashiko, fast sådär lite på avstånd. Men nu har jag varit på kurs så nu vet jag hur jag ska göra när jag ska laga sambons jeans som det gått hål i - igen.

Är man bekant med mig eller den här bloggen vet man att jag hatar att göra provlappar, vilken teknik det än handlar om! Dock kan jag meddela att det här är första gången jag faktiskt varit road av det! Vi började med att göra en provlapp med just lagningstekniken. Jag kan meddela att kypert inte var det bästa tyget till detta. Men jeans är ju i regel kypert så det var väl lika bra att öva. Och om ni imponeras av den andra lappens precision beror det på att stygnen var förtrycka. Ett utmärkt sätt att känna sig duktig på!

Mycket blått blev det! Mina och min kompis Annas bidrag till den samlingen är de färggladaste. Personligen gillar jag inte blått (mer än vissa nyanser) så jag tänker att jag även i framtiden kommer fortsätta att laborera med färger och mönstrade tyger.

Så kan jag ju inte förneka mig själv genom att bara sitta och brodera provlappar utan jag var ju tvungen att ta med mig ett lagningsobjekt. Den här tygpåsen från Mia Skäringers turné No more fucks to give kan vara den sämsta tygpåsen som någonsin producerats. Min kollega fick den i present, använde den en gång och handlade vindruvor och den gick jättesönder! Jag fick den för att experimentera med. Jag tyckte sashikokursen skulle passa perfekt till detta. Kan meddela att den gick ännu mer sönder av mina händer, nålen och lingarnet jag använde. Med tanke på miljöhotet med tygpåsar som jag skrivit om här tycker jag att det är beklämmande att påsen inte ens håller för en enda användning! Detta måste vara den mest miljöovärda påsen någonsin!

Och apropå tygpåsar publicerade Råd & Rön en artikel om just de omiljövänliga tygpåsarna bara tre dagar efter mitt blogginlägg om detta. De tar även upp andra "miljövänliga varor" som t.ex. vattenflaskor och mandelmjölk. Skrämmande läsning!

Mitt budskap med detta inlägg är: lär dig laga med sashiko! Det blir snyggt, hållbart och det fiffiga är att du inte behöver någon symaskin. Alla kan alltså göra det. Jag hittade min kurs via Studieförbundet vuxenskolan men med en snabb googling hittade jag att det finns eller har funnits i olika delar av landet både via Medborgarskolan och Hemslöjden t.ex. Eller så knåpar du själv med hjälp av youtube. Broderigarner i lin och bomull hittar på loppis. Win-win-win! Förutom sambons jeans blir det en gammal uttjänt jacka som ska få ett nytt liv. Laga mera!

Sömnadskunskaper

Igår skrev jag ett inlägg om tygpåsar och att det bästa är att sy sådana själv i återbrukat tyg. Jag skrev även orden "kan man inte sy..." och det har gnagt lite i mig. Jag ser ofta personer som skriver "Jag kan inte sy." när det handlar om att korta en kjol eller laga ett par byxor t.ex. Detta är ofta i hållbara sammanhang, och jag förstår det helt enkelt inte. Vadå kan inte sy? Hur kan man som född från 1970 och framåt säga så om man har gått i svensk (eller nordisk) skola? 1980 blev nämligen slöjd ett skolämne, ett obligatoriskt sådant. Detta innebär att från och med då ska alla elever ha fått läsa både textilslöjd och trä- och metallslöjd som ämnena hette innan. Från det ska inte längre killar bara fått ha trä- och metallslöjd och ingen textilslöjd och tvärt om. Man ska alltså rimligtvis ha lärt sig att sy. Hur ofta hör man någon säga: "Jag kan inte klockan.", "Jag kan inte läsa." eller "Jag kan inte addition."? Typ aldrig. Man har väl ändå sina grundläggande kunskaper från skolan kvar? Jag t.ex. vet fortfarande att Sofia är huvudstaden i Bulgarien, att Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga och att om man dricker jordgubbssaft och håller för näsan smakar det bara sött.

 

Detta är en bild på ett par av sambons jeans som jag lagat. Han har också läst slöjd i skolan, han skulle kunna göra det själv. Dock kan man behöva lite hjälp på traven med hur man ska göra och det hade jag kunnat hjälpa honom med, eftersom jag har mer erfarenhet av just detta. Jag har i ärlighetens namn även ett större intresse av att just laga. Men han kan sy på symaskin och har sytt en hel del olika grejer. Men snälla, sluta göm er bakom "Jag kan inte sy." för det är inte sant. Det handlar mer om intresse skulle jag säga. Intresse och lathet/bekvämlighet. Så om du har ett intresse för hållbarhet vad gäller textilier och du fortfarande hävdar att du inte kan sy och därmed inte gör dina lagningar eller ändringar utan gör dig av med dessa kläder på ett eller annat sätt - sluta med det! Ta ditt ansvar och börja sy. Du hade slöjd i skolan av en anledning. Så var jag lite provokativ så här på kvällskvisten med. Det känns gött!

Påverkan

Det här med att bara köpa begagnat i år är det bara jag i det här hushållet som kör med. I min familj finns, förutom mig, en sambo och en liten byracka. Byrackan hanterar inte sina egna pengar men sambon gör det och han konsumerar som han vill. För några veckor sedan frågade han mig helt apropå: "Är Turkiet ett bra land?". Jag fattade ju så klart att han undrade om Turkiet är ett bra produktionsland vad gäller kläder! Det fick jag meddela honom att Turkiet är förhållandevis bra om man jämför med t.ex. Bangladesh, Kambodja eller Sri Lanka. Så länge de inte utnyttjar syriska flyktingar då dvs. Men jo, det godkände jag. Han hade nämligen fått en rabattkupong på Dressmann som han ville använda och han behövde ju ändå nya jeans. Och han använder verkligen jeansen till de är utslitna. Så ingen överkonsumtion där. Nu kom han förvisso hem med ett par jeans från Serbien istället men det var ju också godkänt. Men det riktigt positiva var ju att han köpt ett par jeans som inte bara var tillverkade i Serbien, de var fairtrade också! Och det berättade han att han valt medvetet då han inte ens tittat på de som inte var märkta fairtrade. Hur glad blir man inte då? Och lite stolt med! Allt mitt babbel om hållbarhet vad gäller kläder på hundpromenaderna har gjort avtryck. Så nu är det bara resten av världen kvar att frälsa!