Microkurs från Myrorna

Nu ska jag lära mig hur man handlar second hand. Eller, det kan jag ju redan, men jag såg av en händelse att Myrorna erbjuder en sex dagars microkurs på hur man handlar second hand. Under sex dagar kommer jag få ett mail som innehåller både teori och praktik samt stiltips och fakta om kvalitet och material. Det låter toppen tycker jag! Och det står faktiskt i beskrivningen att kursen även riktar sig till den mer rutinerade second handkonsumenten som vill ha inspiration och nya idéer. Så, jag återkommer om sex dagar då med en utvärdering! Någon mer som vill haka på? Följ då denna länken.

Göteborgs garderob och Philip Warkanders kostym

Det finns en väldigt trevlig utställning just nu på Göteborgs Stadsmuseum. Den heter Göteborgs garderob och så här beskrivs den på hemsidan:

I vår nya modeutställning gläntar vi på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Vad kan ett enskilt plagg berätta? Vad kan modet avslöja om sin tid? Och hur kan museets modesamling påverka oss idag?

Låter rätt lovande va? Jag kan avslöja att den är superfin! Utställningen fokuserar på tiden 1880-1930 och visar kläder från tiden då klädfabriker och modeindustrin börjar ta få form i staden. I utställningen kan man se hattar skor, klänningar, en yllebaddräkt, underkläder etc etc. Min favorit var den lilla barnjackan som nämns i texten ovan.

Och det är sånt här jag går igång på! När kläder har använts, älskats, sytts om och lagats i år innan de till slut får ett annat syfte. Här hade plagget både ett värde och ett andrahandsvärde, även om det bara slutade som tätning. Uttjänta kläder idag slutar väl i bästa fall som fjärrvärme. Jag hann dock tyvärr inte nörda in mig ordentligt på utställningen då alldeles för lite tid fanns. Jag har dock chansen att återkomma eftersom den står kvar till och med 22 augusti 2021. Det finns gott om tid alltså. Det kostar 40 kr att gå på Stadsmuseet och då får man en biljett som gäller året ut på förutom Stadsmuseet även på Röhsska museet, Konstmuseet och Naturhistoriska museet. En bra deal helt enkelt!

I samband med utställningen arrangerar Göteborgs Stadsmuseum ett gäng intressanta föreläsningar. Tisdagsklubben, sker givetvis på tisdagar, kl 15.00. Då jobbar dock jag så jag har missat massa intressant denna höst. Idag fick jag dock lov från min chef att förkovra mig och turligt nog var det Philip Warkander, Sveriges första doktor i modevetenskap, föreläste om kostymens historia och om kostymen och makt, manlighet och mode. Ett väldigt intressant föredrag och jag kände direkt att jag vill läsa på mig om modehistoria. Jag gillade dessutom herr Warkander stenhårt. Han berättade bl.a. att han blev väldigt fattig när han köpte en Guccikostym för 16 000 kr till sin disputation 2013. Detta eftersom han bara hade 16 200 kr totalt på kontot. En lite rolig anekdot så där. Han hade för övrigt just den kavajen på sig på föredraget.

Prova innan du köper!

Härom dagen skrev jag ett inlägg om huruvida kläder som är oanvända och har lapparna kvar på second hand verkligen är second hand. Jag hade egentligen inget smart svar där men jag konstaterade att felköp kan ske, men att det i det stora hela ändå handlar om att vi överkonsumerar något grovt. Och här kommer mitt, vilket egentligen borde vara, självklara råd: prova innan du köper!

Näthandel är vida utbrett och alla har inte ett lika stort utbud som jag har en kort kollektivtrafiksresa bort. Jag fattar att det är svårt att pricka rätt varje gång när man handlar på nätet, eller postorder som man sade förr, och att en hel del felköp kan ske. Att skicka tillbaka är inte heller helt oproblematiskt eftersom returer ofta hamnar utomlands för ompacketering, vilket jag skrivit om tidigare. Min lösning på detta problem är återigen att sluta överkonsumera. Tänk till först och köp bara det du verkligen verkligen vill ha eller behöver så minskar nog risken för felköp och returer.

Handlar man i butik ska man alltid prova. Alltid. Jag lever dock inte som jag lär. Jag kom fram till, att fysiskt i butik/upphämtning (second hand så klart) har jag köpt fem plagg i år (jag räknar inte de tre paren strumpor jag köpt) utan att prova. Tre kjolar, en klänning och två par byxor. Den gemensamma nämnaren för alla dessa fem plagg är: elasticitet. Jag har lyckats rätt bra ändå får jag säga. Om jag ska vara så lat så jag inte provar först får det ju vara något som är ett säkert kort med resår och jearseytyg, helst rätt oversize. Kjolen på bilden ovan skulle nog rymma en till av mig faktiskt. Och då är den i storlek M! Från H&M dessutom, så det är ingen plus size direkt. Men jag kan mina snitt och material skulle jag vilja hävda. Jag vet vad som oftast funkar för mig.

Dock rättfärdigar jag inte mitt beteende. Ofta blir det så att jag ser ett billigt plagg, lite basic, inget speciellt, som jag tänker att "det funkar nog". Tidigare när jag köpt mest nytt har jag tänkt: "det är ju så billigt, passar det inte så hamnar det på klädbytardag". Och så ska man INTE resonera! Då bidrar man till överkonsumtionen ändå. Och att världen går under pga klädindustrin. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag har åtminstone köpt de där plaggen jag inte provat på second hand så inget nytt plagg har producerats för min skull i alla fall. Man kan se det som att jag lånar plagget från ett stort klädbibliotek, och sedan lämnar tillbaka det om det inte passar. På så sätt kan jag ha kvar mitt störda konsumtionsbeteende. Men jag ska jobba med det. Lovar.

Och ibland går det bättre och ibland sämre när jag gamblar. För ett par månader sedan slängde jag i bara farten ner en klänning från Gudrun Sjödén i kundkorgen på BjörkåFrihet. Jag var osäker på storleken och på färgen dessutom eftersom den är blå. Men när jag kom hem visade det sig att den var super! Dessutom bidrar den till kroppspositivism eftersom den sitter tightare över magen än vad jag brukar ha men jag tycker den är awesome! Att den bara kostade 40 kr skadade ju inte. Och när vi ändå snackar blått kan ni ovan se ett mindre bra impulsköp som inte provades. Kjolen införskaffades på tjockisloppis i början av sommaren och när jag kom hem insåg jag att den var lite väl kort för mig. Då spelade det ingen roll om det var snyggt tyg och den bara kostade 20 kr om jag inte kan använda den. Jag vägrar faktiskt visa stjärten.

Jag har även gjort ett och annat mindre bra köp via nätet i år. Konstiga snitt och passformer har införskaffats samt några plagg som faktiskt inte passade mig. Jag har dock en plan för allt det där så det inte har inköpts i onödan. Plagg som inte passar mig ska få nya ägare då jag redan har en och annan plan. Konstiga snitt och passformer ska sys om och kassa kläder som visat sig vara trasiga (all Sellpy tyvärr) har antingen redan lagats eller så ska tyget användas till annat. Kjolen ovan ska faktiskt sys om så den passar mig. Tur att man är sykunnig!

Kläder med lappar kvar

Inte alltför sällan hittar man kläder med lappar kvar på second hand. Fräscht, kanske man tänker då. Ofräscht tänker jag. Diskussionen huruvida de där plaggen som är helt nya man hittar på second hand verkligen är second hand uppstår då och då. T.ex. skrev Ekomorsan Angelica Zetterström ett inlägg om det förra månaden. Hon frågade sig om hon verkligen kan klappa sig själv på axeln när hon köper nya kläder på second hand. Ja och nej skulle jag vilja svara på det.

Här är tre plagg jag köpt med lapparna kvar på second hand detta året. Totalt kostade de 225 kr. Om jag inte räknar fel har jag köpt inte mindre än nio plagg, varav tre par skor, med lapparna kvar i år. Samt tre par strumpor. Ännu fler plagg har jag köpt där jag misstänker starkt att lapparna enbart är bortklippta och plaggen sedan inte använda. Och då är jag tjock, och har lite svårare att hitta grejer på second hand jämförelsevis med en storlek 38. Ändå finns det massor av nya plagg! Lite knasigt ändå. Varför skänker man egentligen bort kläder som är helt nya och oanvända utan att ens har gjort sig besväret att klippa bort lapparna?

Självklart sker det felköp. Felköp som man sedan kanske inte kan eller orkar leverera tillbaka. Kanske har man fått presenter som inte passar eller uppskattas. Då är det givetvis helt ok att skänka eller sälja dem vidare utan att ha använt dem kan jag tycka. I våras när jag tog in två säckar kläder från containern utanför huset hittade jag massor med nya plagg med lapparna kvar. Där var det alltså en och samma människa som gjorde sig av med de nya kläderna, alltså slängde dem. Så många felköp gör man faktiskt inte. Eller bör inte göra i alla fall. Så allvarligt, det är skärpning som gäller! Allt det är så här beror bara på en enda sak. Överkonsumtion! Sluta köpa massa kläder du egentligen varken behöver eller gillar bara för att det är billigt! Är det billigt är det dessutom nästan alltid fast fashion som sällan håller särskilt länge för användning.

Jag tycker uppenbarligen att det är ok att köpa nya kläder med lapparna kvar på second hand eftersom jag gjort det flera gånger i år. Vandringsskorna ovan t.ex., nya i kartong från Sellpy, som även hamnade på bloggen i går. För att läsa mer om vad jag tycker om Sellpy hänvisar jag till gårdagens inlägg. Men jag kan tycka att det räknas som second hand ändå. Rent krasst så finns ju plagget redan i omlopp och har bytt ägare en gång, vilket gör att jag inte direkt bidrar till att nya plagg produceras med allt vad det betyder för miljö och etik. Hade jag inte hittat jeansen ovan på Reningsborg Frölunda i våras hade jag inte köpt några jeans alls. Men indirekt bidrar jag ju ändå till konsumtionen av fast fashion. Men jag kan tycka att det inte är jag som behöver ändra mitt konsumtionsbeteende utan den som köper nyproducerat i massor utan att reflektera över om det kommer användas. Fast jag kan ju skärpa mig och inte handla så mycket kläder, även fast det är second hand. Jag har ju ändå rätt mycket...

Jag är kluven i detta, det är ju ändå second hand eftersom det byter ägare och är inköpt på en second handbutik. Men så mycket begagnat är det ändå inte. Och fräscht är det verkligen inte! Varken det faktum att det kryllar av oanvänt på second handbutikerna eller plaggen är fulla med kemikalier, nya och otvättade som de är.

Utvärdering av Sellpy

Vid årsskiftet fick jag upp ögonen för Sellpy och deras koncept. Jag tvekade ett tag innan jag "vågade" handla där men så läste jag om många som var nöjda och jag tyckte själv om idén av sättet de arbetar på så jag testade att både handla och sälja därigenom. Det här blir en liten recension kan man säga.

Sellpy startade 2014 pga att en person insåg att han hade för mycket grejer i sitt pojkrum som inte kom till användning. Tillsammans med två andra kompisar testade de att sälja på Tradera för att testa marknaden och sedan startade de Sellpy som en tjänst för försäljning av second hand på distans eftersom de tyckte att det saknades på marknaden. Och jag måste säga att jag tycker att konceptet är lysande! Personligen tycker jag både att det är tråkigt och jobbigt att sälja grejer på Tradera och liknande då det är ett sånt himla meck med foto, beskrivningar och frakt. Då är det ju perfekt att det finns någon annan som gör det åt en!

I våras hade jag massa grejer över från klädbytardagar som jag ändå tyckte var fina och bra som jag tänkte att man kanske kunde få något för, så jag skickade två påsar till Sellpy med skor och kläder i april. Det började med att jag beställde påsarna 2 april och de kom ett par dagar senare. Redan när jag beställde påsarna stod det på hemsidan att det tog ca fyra veckor från det att de fått in grejerna tills de skulle komma ut till försäljning så jag var beredd om att det kunde ta lite tid. Man kunde själv boka in tid när de skulle hämta påsarna dessutom och det skedde ca två veckor senare. Det var jättesmidigt att bara sätta ut påsarna utanför dörren och de kom med lådcyklar och hämtade dem vilket ju är ett plus ur miljösynpunkt. 20-23 maj sedan lades mina grejer ut för försäljning.

I mina påsar låg det 23 plagg och par skor och 14 av dem lades ut till försäljning. Och här kommer något lite tråkigt. Som jag tidigare bloggat om dög inte alla mina kläder till försäljning. Jag var väldigt noga med att bara skicka hela och rena plagg och fina sådana om jag får säga det själv. Jag hade bl.a. ett par helt oanvända skor som de rensade ut och "kasserade". Deras policy är att bara lägga upp sådant som de kan sälja för minst 50 kr och värderar de något till mindre än det läggs det inte ut. Då får man välja att antingen skänka det till välgörenhet, be att få det omvärderat eller lägga ut ändå, men till ett lägre pris då antar jag. Jag valde att skänka det utrensade. Det kändes minst bökigt. Och en konstig sak. Jag hade skickat med två rutiga skjortor, en från Kappahl och en från Lindex. Den från Lindex tyckte jag både var snyggare och i bättre kvalitet och jag vet att den blivit mindre använd än den från Kappahl. Kappahlskjortan lades ut för 50 kr, Lindexskjortan rensade ut. Lite knasigt ibland vilka olika uppfattningar man kan ha. Jag tycker det är tråkigt att kläder anses vara skräp när det är fullt dugliga plagg. Det hade varit spännande att se hur de gör sitt urval någon gång!

Sex dagar senare hade jag sålt mitt första objekt. Det var ett par träskor som var ett sånt där dåligt impulsköp jag gjorde bara för att de var billiga och att jag ville komma upp i fri frakt. Så jäkla dåligt att göra så! Det blir ju oftast ändå dyrare eftersom de där impulsköpen sällan blir nåt bra. Nu kom de i alla fall till nytta någon annanstans. Hoppas jag i alla fall. Och sedan rullade det på. I början sålde jag av en del grejer snabbt, sedan saktade det ned lite. Och en lite kass grej till. När de inte får sålt grejerna sänker de priset gradvis. Jag hade gärna fått en notis om det, så man har lite mer koll på sina grejer.

10 oktober sålde jag till slut sista plagget för 10 kr efter att det hade legat ute i nästan ett halvår. Totalt fick jag in 1327 kr. Och jag måste säga att det var över förväntan. Men det var främst för att jag hade med en väldigt fin jacka från Haglöfs som såldes för 750 kr och ett par vintage Dr Martens för 1000 spänn! Blev helt paff! Jag hade dessutom köpt dem begagnade för 250 kr, tror jag det var, så jag tjänade lite på dem. Men man får ju så klart inte hela beloppet. Man får 40% av värdet på varje såld sak om de inte säljs för mer än 500 kr, då får man 90%. Sedan tar de även 10 kr i annonsavgift. Fullt rimligt tycker jag. Man ska enligt vad de säger aldrig gå minus men jag fick besked om att jag fick minus 6 kr när min Space Invaderströja såldes för 10 kr häromveckan. Jag ser dock inte på min sida någonstans att jag ska betala dessa 6 kr så jag vet inte hur det går ihop. Man kan välja att få pengarna utbetalade eller som Sellpy credits som man får handla för vilket jag gjorde. Också smidigt. Då fick man dessutom några kronor i bonus.

I det stora hela är jag jättenöjd som säljare. Jag fick mer än vad jag någonsin trodde och det var väldigt smidigt att någon annan gör det åt en. Det tog dock väl lång tid att få upp sina försäljningar men det är ändå något man får räkna med när det görs för hand så att säga. Lite notiser om sänkning av pris som sagt och kanske lite mer andrahandsvärdestänk på prylarna hade varit önskvärt. Men att kläder saknar andrahandsvärde är ju egentligen inte Sellpys fel.

Jag har även köpt kläder på Sellpy vid några olika tillfällen. Igår var jag faktiskt helt klädd i Sellpy, från topp till tå. Leggings, kofta, linne och kjol kostade 30-75 kr och sitter finfint. Och har i det stora hela varit nöjd. Jag tycker att förbättringspotential finns vad gäller information om material i kläderna dock. Jag mailade faktiskt Sellpy i vintras och föreslog att det skulle skriva med det i sina annonser. Jag fick svaret att de kunde vara bättre på att fota tvättlappen vilket de även blivit och det är ju positivt. En bra sak i annonserna är att de är förhållandevis bra på att skriva ut mått. Skicket beskrivs ofta lite intetsägande dock, men det kan man som säljare gå in och kommentera.

Det har varit lite olika snabb leverans men oftast får man vänta ca en vecka. Två grejer jag tycker är lite negativt dock. Sellpy lägger ut plaggen till försäljning både på Tradera och till fast pris på Sellpy market. Och de krånglar förbaskat mycket med frakten. Ropar man in ett plagg på Tradera läggs det automatiskt i ens varukorg. Sedan har man två dagar på sig att ropa in fler auktioner eller fylla på från Sellpy market. So far so good. Kommer man upp i 999 kr ska det vara fraktfritt, men då kan man inte ha ropat in Traderaplagg i samma order för att få det utan då blir det frakt på just det plagget. Lite snopet ändå. Och köper man ett plagg med fri frakt, vilket lite dyrare och finare plagg kan ha ibland, då får man ändå betala frakt för resten av ordern. Lite bökigt. Man tänker ju ändå att fri frakt är fri frakt och att det ska gälla hela ordern om den sampackas.

Och här är nästa grej. Vid flera tillfällen har jag fått trasiga och smutsiga plagg. Att Sellpy inte ser varenda fläck eller hål och redovisar det förstår jag, men varför skickar folk in en klänning med 17 hål i eller en topp som inte är tvättad? Jag fattar inte! Känns det mer ok när någon annan hanterar plaggen? Det borde vara tvärt om tycker jag! Däremot har de en väldigt väl fungerande reklamationsrätt. Jag har reklamerat två ggr och fått det godkänt och fått behålla plagget för att undvika frakt hit och dit. Det är bra service. Men skärpning säljare!

Kort och gott, jag gillar Sellpy! Allt är inte perfekt med konceptet är bra och man kan hitta bra grejer. Jag har bl.a. köpt vandringsskor och en regnkappa där som funkar finfint. Och om detta får folk att återbruka mer är det bara bra tycker jag. Är du nyfiken på mer om hur Sellpy funkar och hur de jobbar med miljön rekommenderar jag att lyssna på det här avsnittet av Ecofashionista där de intervjuar Sellpys hållbarhetschef. Och fortsätt återbruka.

Loppistips #8: Smyrna second hand på Ringön

Idag tipsar jag om en av mina äldsta och bästa second handfavoriter. Smyrna second hand är verkligen en pärla bland pärlor. Jag har besökt den i över tio års tid och jag har hittat massor med fina grejer. Ofta på textilavdelningen. För de har verkligen en superbra textilavdelning. Ibland hittar man massa billigt, men ibland tycker man, alltså jag, att det är alldeles för dyrt. Priserna skiftar lite i perioder. Vilket är helt ok. Det är ju inte som att jag är i desperat behov mer tyg eller sytråd egentligen.

Faktum är att jag ofta brukar gilla "små" välgörenhetsbutiker bäst, dvs inte de som tillhör en kedja som t.ex. Myrorna. Och här tycker jag verkligen att de har lyckats med att ha ett brett sortiment. Förutom på textilavdelningen har jag hittat mycket bra till köket, som t.ex. vinglas, gryta, teburkar och annat. Bokavdelningen är bra och de har alltid massa fina möbler.

Men, då var ju det här en blogg om hållbart mode. Och vill man köpa sina kläder second hand tycker jag man har en god chans att hitta bra grejer här. Smyrna second hand har den perfekta mixen av nyproducerat och vintage och man kan både hitta lite "finare" märken och fast fashion från kedjorna. Jag tänker att när det handlar om en välgörenhetsbutik som en kyrka driver har de inte samma urvalsprocess som t.ex. BjörkåFrihet måste ha eftersom de får in 10 ton kläder om dagen! Det är helt galet. Och det här med andrahandsvärde, som jag skrivit om tidigare, anser jag är i betraktarens ögon. Bara för att någon anser att ett plagg inte är bra nog betyder inte det att alla andra känner likadant. Jag gillar när någons bös blir någon annans vintlott. Jag har t.ex. hittat en fläckig och trasig klänning som jag tänkt fixa till, eftersom modellen tilltalar mig. Jag gillar när den chansen finns. Jag ska bara få tummen ur också...

Och man kan verkligen hitta fynd här. Speciellt när de har halva priset på allt som de har ett par gånger om året. Jag har t.ex. köpt mina vinterkängor för 30 kr här, som jag skrivit om i det här inlägget. Jag hittade även en välbehållen basickjol från H&M för 20 kr vid samma tillfälle. Men även när det är fullpris är det rimligt, som t.ex. ett par knappt använda sneakers för 40 kr som jag hittade i våras. Jag upptäckte dessutom igår att de höjt priset på tygpåsarna från 2 kr till 5 kr, vilket är fullt rimligt. Så många fina tygpåsar jag hittat där för inga pengar alls!

Ett tips från coachen dock. Smyrna second hand ligger på Ringögatan 3 i Göteborg och är öppet på måndagar 16-18 och lördagar 10-14. Och vill man ha det så här lugnt som på mina bilder ska man gå på måndagar. På lördagar är det helt galet mycket folk och allmänt stressigt. Men det kan ju också ha sin charm att trängas.

Vilket är ditt bästa fynd på Smyrna second hand?

Boktips #6: Modeslavar

I veckan har jag läst ut boken Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom. Boken, som beskrivs som ett reportage om en industri med mycket att dölja på baksidan, kom ut 2016 på Leopard förlag. I tolv kapitel kan vi läsa reportage med beskrivningar av textilindustrin i Asien, men även på lite närmare håll från oss då det görs en återblick till 1900-talets textilindustri i Borås samt att vi kan läsa om den förre VD:n för H&M och hans "erövringar" på den brittiska landsbygden. Det visar sig att han äger en hel by bl.a. Och det är faktiskt de kapitlen jag tycker är mest intressanta. Kanske för att det är lite mer close to home, men kanske även för att jag inte kände till så mycket om detta innan. Att vi mer eller mindre hade sweatshops i Sverige på 1900-talet är kanske inget som är så vida känt.

Boken har i övrigt som sagt specifikt koncentrerat sig på Asien och innehåller reportage från Burma, Kambodja och Bangladesh. Och det är inte bara textilindustrin som tas upp utan även den smutsiga läderindustrin med kromgarvning och allt vad det innebär i miljö- och hälsofara. Det står t.ex. i boken att Hazaribag i Bangladesh, som är ett centrum för lädergarvning, rankades 2013 som en av världens tio giftigaste platser, i samma liga som Tjernobyl alltså. Det är ju helt galet! I boken intervjuas även textilarbetare som varit med i Rana Plaza-katastrofen 2013, hur de upplevde katastrofen och hur deras liv är idag. Inte som före olyckan kan man konstatera.

Det är en väldigt gripande och intressant bok. Jag blev ofta upprörd och förfärad när jag läste den och lärde mig mycket, även om jag sedan tidigare vet mycket om textilindustrin i Asien. Och skrämmande reportage om detta anser jag dock att man inte kan få för mycket av. Man blir liksom inte fullärd och om man har ett intresse för hållbart mode och textilindustrin är detta helt klart en bok man ska läsa. Men. Om det är någonting jag ska framhålla som lite negativt med boken kan jag tycka att en korrläsning till hade varit på sin plats. Den innehåller tyvärr en del språkfelaktigheter och stavfel. Det går dock att bortse ifrån.

Boken finns fortfarande att köpa i pocket på Bokus och Adlibris för 55 kr. Så passa på att göra det om du ännu inte gjort det, eller låna den på bibblan.

Gör Skillnad! med Johanna Nilsson

Ikväll har jag varit på en väldigt trevlig föreläsning på Musikens hus med slow fashion-idolen Johanna Nilsson. Hon var där i egenskap av en av grundarna av Klimatklubben som finns på instagram och facebook och hon pratade om den färska boken hon skrivit tillsammans med Emma Sundh och Maria Soxbo. Jag hade inte införskaffat mig boken innan detta och tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att få inspiration och bra lektyr på samma gång.

Men först och främst vill jag bara kort slå ett slag för Musikens hus arrangemang. Det är alltid lika trevligt och bra där! Bandet Stråf spelade före och efter föreläsningen (superduktiga och bra), personalen är alltid lika trevlig och fikat är jättegott! Ett perfekt ställe att ha en klimatrelaterad föreläsning på.

Boken heter då Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft och handlar just om det. För att det inte ska gå käpprätt åt skogen helt enkelt måste vi göra någonting just nu, vi måste göra skillnad för klimatet. Något hon tog upp var att vi måste prata om det för att påverka vår omgivning. Det gör jag ganska mycket redan men blev pepp på att göra det ännu mer. Vi måste visa var vi står och protestera för politikerna finns där för att lyssna på oss. Hon tog också upp lite skrämmande och viktiga siffror om resor, mat och konsumtion som nog gav alla i rummet en tankeställare. Ingen kan ha gått därifrån oberörd helt enkelt.

Jag köpte som sagt boken, som jag har suktat efter ett tag nu, och fick den även signerad. I världen av hållbart mode kan man också bli lite starstruck och jag fick presentera mig och berätta vem jag är eftersom vi har kommunicerat en del via kommentarsfältet i Johannas blogg. Och jag kan avslöja att Johanna är lika trevlig i verkligheten som i kommentarsfältet. Det ska bli jättespännande att läsa boken och jag får återkomma om den här vid ett senare tillfälle. Och om du har chans att gå på någon av Johannas föreläsningar ska du ta den! Du kommer inte ångra dig!

Tvätta second hand?

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag i stort sett kan köpa allt i klädväg second hand. Jag är inte så lättäcklad och det går ju ändå att tvätta grejer. Så till den naturliga följdfrågan på detta: tvättar jag alla kläder jag köpt second hand innan jag använder dem? Det finns ett enkelt svar på det och det är: nej. Det gör jag definitivt inte.

I podden Slow Fashion med Johanna Nilsson intervjuades i våras en kille som blivit second handbiten och som både i podden och bloggen presenterade sina second handtips. Bra och vettig lista men när jag kom till nr 4 höll jag inte alls med. Här kommer ett direktcitat: Allt du köper ska direkt ur påsen i tvätten. Men varför då undrar jag? Om det redan är rent och fräscht finns det väl ingen som helst anledning att tvätta det? Det här med att det skulle kunna gömma sig ohyra i kläderna tycker jag är lite onödig nojja. Jag har haft både mal och pälsängrar och dem ser man. Äggen är förvisso jättesmå, men finns det, eller har funnits, larver ser man dem direkt. De är äckliga...

Jag upplever att kläderna man hittar i second handbutikerna i regel är nytvättade. Jag själv skulle aldrig skänka plagg som är insvettade i alla fall. Visst kan de ha legat nedpackade och lukta lite förråd kanske, men då går det oftast att vädra bort. Och vissa butiker, som den jag tidigare bloggat om i Gnosjö och min favorit i Tallinn har egna tvättmaskiner så de kan tvätta textilier om de är sunkiga eller smutsiga. Och det är ju bra!

Jag tror nog ändå att de flesta skulle se till att tvätta eventuella smutsiga kläder innan de skänks iväg. Vi ser alltid till att kläderna är nytvättade på klädbytardagarna vi anordnar regelbundet i kompisgänget. Däremot måste jag erkänna att ett ställe jag haft lite otur med smutsiga, och även trasiga kläder, är Sellpy. Det är märkligt att bara för att de hämtas upp och någon annan sköter försäljningen åt en, då frånsäger man sig allt ansvar. Jag skulle aldrig drömma om att skicka in smutsiga och trasiga kläder till Sellpy! De har däremot en välfungerande reklamationsrätt så det har blivit bra ändå. Men till Sellpy, och vad jag tycker om dem, får jag återkomma till någon annan dag.

Det jag däremot har lite större problem när det gäller second handkläder är lukten av tvättmedel och sköljmedel. Jag är inte på något sätt allergisk men jag tycker personligen inte om starka parfymerade lukter och vill inte gå runt och lukta tvättstuga. Så om det är så att plaggen fullkomligt stinker sköljmedel kan det hända att jag tvättar dem. Förr var jag mer känslig med det och tvättade allt jag tog hem från klädbytardagarna, för att inte gå omkring och lukta någon annans tvättmedel, men nu skiter jag i det. Känns plagget fräscht struntar jag helt i tvätt innan jag själv svettat ned plagget. Det är inget som helst ofräscht i det. Rena kläder ska man inte tvätta och därmed basta! Det går så mycket vatten ändå. Och sliter gör det på kläderna med. Så resonerar jag i alla fall. 

Något jag aldrig skulle köpa second hand...

För exakt en månad sedan bloggade jag om mitt dilemma med gummistövlar. Jag nämnde till och med att gummistövlar är något jag inte skulle köpa second hand. Inte pga nån fräschhetsfråga eller något utan mer för att jag har gått på för många nitar med gummistövlar. Gummistövlar ska få kärlek för att hålla och det är inte säkert att stövlarna i second handbutiken fått. Ett par till synes fina stövlar kan läcka som såll och den risken tar jag inte. Är det något annat jag inte skulle kunna tänka mig att köpa second hand?

Jag har även tidigare bloggat om att skor är något andra kan ha aber med. Jag har full förståelse för att vissa har speciella behov vad gäller fötter och andra tillstånd som gör att ingådda skor är inget för dem. Jag har dock inga sådana aber och jag menar även att det inte är svart eller vitt. Man kan hitta nya eller i stort sett nya skor på second hand och det borde funka för alla. Skorna på bilden, som är använda men fina, köpte jag för 30 spänn på Majornas megaloppis i våras. Så inte skor heller alltså...

Badkläder då? Jag är egentligen en baddräktsperson men i somras insåg jag nyttan med bikini. En kombinerad hundpromenad och badutflykt kan innebära att man inte kommer ur badkläderna på ett tag och det kan innebära otrevligheter i längden. Och att krångla av sig hela baddräkten bakom en handduk på badplatsen är bökigt. Då kan bikini vara smidigt. Det underlättar dessutom toabesök. Så jag slog till på en helt ny bikini-bh som bara var provad i en facebookgrupp och efterlyste underbyxor i en annan. Jag fick napp på de svarta som synes på bilden nedan. De var använda men i bra skick. 50 spänn fick jag ge för dem. Som hittat. Och inte det minsta äckligt med använda bikinitrosor enligt mig.

Men underkläder då? Där går väl min gräns? Jag läste faktiskt en kommentar någonstans tidigare i år om att köpa underkläder second hand inte är värre än att sova i hotellakan. Det är även något de pratar om i andra avsnittet av Återbrukspodden. Och det finns en poäng i det! Jag menar, det är ju tvättat! Förra månaden köpte jag faktiskt hela sex bh:ar i en facebookgrupp. Jag har inte köpt nya bh:ar på flera år och de jag har är mer eller mindre trasiga och lagade. De funkar ett tag till men det kommer behövas köpas nya inom en överskådlig framtid så jag passade på när jag hittade fina och begagnade i min storlek för 100 kr styck. Jag har en på mig i detta nu faktiskt. Den sitter jättebra. Två av dem satt lite mindre bra men de kommer få gå vidare till någon som de passar bättre på. I en av poddarna om hållbart mode jag lyssnar på sade en av dem att hon aldrig kunde tänka sig att köpa begagnade bh:ar. Men varför inte? Om man kan köpa andra kläder second hand menar jag? Bh:ar är ju tvättningsbara och jag är då inte äcklig på brösten i alla fall! Trosor skulle också funka om jag hittade lite finare och fräschare enligt mina preferenser. Är jag äcklig nu?

Så alltså, det finns knappt nåt jag inte skulle köpa second hand. Men ok, jag kan känna lite äckel över vissa grejer. Matrester är inget jag uppskattar. Så lite solkiga textilier med misstänkta matfläckar på kan få lämnas därhän, om jag känner att det känns lite blä. Men det är inte ofta jag känner så. Det där med att second hand är äckligt är bara en fix idé som sitter i ens huvud menar jag. Någon där emot?

Sustainable Fashion Week

Nu är det Fashion Week! Visste ni inte det? Jag har tidigare skrivit om att Stockholm Fashion Week blev inställd p.g.a. lite dålig ekonomi och även lite hållbarhetsskäl, men nu har vi Östersunds Fashion Week istället. De har nämligen en modeveckan helt i hållbarhetens tecken! Jag är lite missnöjd över att jag inte är där. Men Göteborg och Östersund ligger inte så nära varandra... Hoppas det blir ett årligen återkommande event och att jag får möjlighet att åka dit någon annat år!

Det verkar verkligen helt fantastiskt! Kolla programmet här. Det anordnas modeloppis, utställningar, föreläsningar, workshops med lappa och laga, sömnadskurs, klädbyte och modevisning. Bland gästerna hittar vi bl.a. Slow Fashion herself; Johanna Nilsson och Houdini. Även Per Holknekt från Odd Molly besöker eventet. Jag har lite dålig koll på hållbarhetsaspekten vad gäller Odd Molly dock. Får nog forska lite.

Men kort sagt, det verkar helt awesome! För att veta mer kan man lyssna på detta korta radioinslag från i måndags. Det finns även en hel del artiklar i olika lokalblaskor som jag inte får läsa eftersom man måste prenumerera. Snålt.

Bomull - bästa och värsta fibern

Det här inlägget handlar om bomull. Det är mitt favoritmaterial, trots allt. Om jag fick välja ett material som alla mina kläder skulle vara i hade jag bomull, alla dar i veckan. Trots att bomull är kass. Hur går det ihop?

Vi kan ju börja med att bomull är ett naturmaterial. Naturmaterial går före syntet för mig - alltid. För dem som inte vet det växer bomull på en buske i varmare länder som Kina, Indien, Turkiet och Peru bl.a. Bomullsväxten ingår i familjen malvaväxter och finns i ca 50 arter. Det vi gör garn och tyg av är fröhåren som finns i frökapseln som vi ser på bilden nedan. För att kunna göra något vettigt av det måste fluffet först plockas (för hand eller med maskin), rensas och separeras från de klibbiga fröna, kardas, kammas och sträckas. Sedan spinns det, tvinnas, vävs eller stickas, tvättas och bleks. Och kanske färgas. Och tvättas igen. Och efterbehandlas. Sedan är det tyg vi kan sy kläder av.

Bomullens positiva egenskaper är att det lätt drar åt sig fukt varpå plagget hjälper till att svalka kroppen under varma dagar vilket gör att plaggen känns svala och sköna. Bomullen i sig är mjuk och skön och det är väldigt ovanligt att man är allergisk mot bomull vilket man kan vara mot ull t.ex. Det är även ett slittåligt material. Därtill tål det hög värme vilket gör att man både kan tvätta, torktumla och stryka ett klädesplagg i bomull utan att det för den delen förstörs. En liten krympmån kan dock förekomma. Jag fick faktiskt lära mig när jag gick en textilutbildning på folkhögskola att bomullsplagg bör tvättas lite varmare, ca 60 grader, för att bli helt rena. Tvättar man plaggen i 40 grader blir de alltså inte helt rena och krymper bara en liten del varje gång man tvättar istället för att krympa klart direkt. Detta gör att man som konsument inte märker den gradvisa krympningen på ett tag utan inser kanske ett år senare att tröjan inte passar längre vilket man kan tolka som att man gått upp i vikt. Man ska istället köpa bomullskläder i en storlek för stora och tvätta i 60 direkt så de krymper klart. Om detta är en absolut sanning är jag dock lite osäker på.

Sedan finns det så klart nackdelar med bomull med. Det skrynklar relativt lätt och det är inte särskilt tåligt för nötning. Du vet hålen på insidan av låren på jeansen... Och det blir relativt lätt smutsigt jämfört med ull t.ex. Så var det ju det där med miljöpåverkan med... Vattenåtgången, say no more! Odlingarna finns oftast i torrare områden och konstbevattning krävs och hela områden kan torka ut. Jag har sett siffror på att så mycket som 29 000 liter vatten kan krävas för att odla ett kilo bomull. Fattar ni, 29 000 liter! Det är galet mycket. Dessutom använder man stora mängder konstgödsel och jordbrukskemikalier vid konventionell odling av bomull. Kemikalierna hamnar i omgivningarna och kan göra både människor och djur sjuka och sterila och de som jobbar på fälten och vad de utsätts för kan vi knappt föreställa oss! Jag har förstått att cancerförekomsten är hög här. Dessutom är det dåliga arbetsförhållanden och riktigt dåligt betalt för bomullsplockare. Detta är ju inget man vill vara med och bidra till själv genom konsumtion av bomull som fast fashion. Hade vi inte shoppat så mycket kläder hade det inte krävts sådana enorma mängder bomull.

Hur kommer man då runt detta om man är bomulls-lover som jag är? Att köpa kläder i ekologisk bomull är en grej man kan göra. Vid ekologisk bomullsodling används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel. Det är dock inte lika enkelt med ekologisk bomullsodling då mer arbete för en mindre skörd kan krävas. Det finns inte heller samma efterfrågan på ekologisk bomull, vilket är lite knasigt. Och det som är ännu mer knasigt är att om det står att det är ekologisk bomull i ett plagg, så betyder det bara att bomullen är ekologisk. Det säger ingenting om att resten av plagget är ekologiskt och giftfritt. Färgningen av tyget, eller om det har ett tryck, kan vara sprängfyllt med gift. Tyvärr. Sytråd och andra detaljer likaså.

Kläder, framför allt de plagg som är närmast kroppen, såsom underbyxor, t-shirts och linnen ska helst vara bomull för mig. Basplagg som man använder mycket och ofta tappar lätt formen och slits ut på ett mindre bra sätt om de är i syntet eller blandmaterial enligt min erfarenhet. Bomull håller helt enkelt bättre, även de i tunnare kvalitet. Jag försöker att inte tvätta dem för ofta och lagar om det behövs. Jag har många plagg jag haft i flera år som funkar fint fortfarande och om min garderob fylls på med "nya" bomullsplagg är de återbrukade, dvs köpta i andra hand. Som högen randiga bomullströjor ovan. Nej jag hoardar inte, jag råkar bara gilla randigt. .En är köpt i en grupp på facebook, de andra tre är köpta i olika second handaffärer för 30-50 kr ungefär. På så sätt belastar jag inte miljön ytterligare med min bomullsfetisch. Bra va?

För att läsa mer om bomull, olika märkningar och negativa konsekvenser hänvisar jag till detta inlägg av Johanna Nilsson (Slow Fashion). Där står allt du vill veta om bomull och lite till.

Dagens hållbara outfit #6

Samma jobbspegel som vanligt. Idag har jag haft på mig en Gudrun Sjödéntunika jag köpte på BjörkåFrihet för en hundring i söndags (för second hand är ju Gudrun ok), en kjol jag köpte på Myrorna Järntorget i vintras och mina Clarks jag köpte på Majornas megaloppis i våras. Skorna har även varit en sväng hos skomakaren vilket är en bra investering. Jag tror dessutom att kjolen var ny, den kändes i alla fall som det, men den var ändå trasig. Den hade några småhål upptill så jag prutade lite. Egentligen drar de aldrig av mer än 20% vid hål i plagg sade hon i kassan men hon höll med mig om att tyget är så tunt att den lätt kan gå sönder igen. Men jag gillade den, och kommer ta hand om den och laga den om det behövs så jag köpte den ändå för 75 kr. Jag hade även örhängen som jag gjorde på slöjdutbildningen för massa år sedan, som förvisso inte syns men de är väldigt fina kan jag lova. Och en Irvingsjal som jag virkat själv. Leggingsen har jag köpt nya. Men även där har jag börjat hitta begagnade på Sellpy så jag kommer nog klara mig utan "nya" leggings i framtiden med. Och det är bra.

Visa lagningarna!

Vem har sagt att lagningar inte får synas egentligen? Vad är det för fix idé om att våra kläder ska se ut som om de är nya? Jag, som är gammal wannabe-punkare (jag vågade aldrig ta steget fullt ut kan man säga, har kanske aldrig riktigt anammat det där men jag inbillar mig att många människor aldrig skulle ta på sig ett plagg som uppenbart är lagat. Om det inte handlar om ett par nya jeans då, som jag har skrivit om här tidigare.

Trams, menar jag. Jag gillar när kläderna ser använda ut och har lite patina. Då stör det inte heller mig om människor runt omkring mig ser att jag har ett trasigt, och lagat plagg. Som här t.ex., en kofta i ullblandning från Indiska jag haft i flera år som någon liten rackare har tuggat på. Eller några kanske, eftersom de där otäcka krypen gärna kommer i flock. Jag hade ett lagom stort hål på ryggen som jag gärna ville täppa till varpå jag nu använde boken Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller som jag tidigare bloggat om här. Den här sortens lagning kallas för langettstopp och innebär att man syr langettstygn runt runt i hålet för att fylla det helt. Jag valde ett lite tjockare lila garn för att det skulle synas extra mycket. Nu har jag en bra och varm kofta på jobbet.

Och apropå jobbkofta har jag en till kofta i ullblandning, som även den är från Indiska, som de där husdjuren tuggat på. Eller om den har vittrat sönder på något sätt, jag är lite osäker. Här är det också langettstygn som gäller men jag har bara kantat hålen och låtit dem vara kvar i övrigt, för att framhäva dem lite. Vem har sagt att hål i kläder behöver vara något negativt? Den här använder jag också mest på jobbet. Jag tänker att det är ju bra att vara en lagningsförebild för ungdomarna.

När jag lagar min sambos slitna byxor brukar jag nog främst ta sytråd som är nära i färg men det är ju svårt att lyckas helt. Resultatet är att lagningen syns ändå, vare sig han vill eller inte. Jag tycker även att lite maskerade lagningar är tjusiga, för de syns ju ändå på nära håll.

Det viktigaste är ju att lagningarna blir gjorda, vare sig de är synliga eller ej, men varför inte stoltsera lite med sina sömnadskunskaper och sin miljömedvetenhet genom att låta lagningarna synas? Jag tänker att jag kommer laga mer synligt i framtiden. Hur gör du när du lagar? Lagar du ens? Om inte bör du göra det! Jag har skrivit lite om värdet med att laga sina kläder tidigare i det här inlägget och vill du ha inspiration rekommenderar jag att du kikar på hashtaggarna #visiblemending och #lagningsaktivisterna på instagram. Sedan är det bara att sätta igång!

Loppistips #7: Kvillehyllan

Här kommer en till loppispärla, dvs Kvillehyllan! Kvillehyllan ligger som man kan ana i Kville, närmare bestämt vid Kvilletorget 16. Kvillehyllan slog upp för tre år sedan och har samma koncept som Hyllis som jag tipsade om för ett tag sedan. Kvillehyllan har öppet ons-tors 11-17 och lör-sön 11-15. En hylla kostar 260 kr för en vecka och det tillkommer 20% kommission.

Kvillehyllan är särskilt nischade på vintage men det går även att sälja nyare prylar eller sådant man skapat själv av retromaterial t.ex. Och om går igång på detta kan man faktiskt köpa Kvillehyllan. För ett tag sedan gick Melisa, som har Kvillehyllan, ut med att butiken är till salu. Och om ingen köper butiken kommer den lägga ner. Det får ju inte ske! Vad jag vet har i alla fall ingen köpt den än så passa på om du drömmer om en egen vintagebutik! Dessutom med ett bra koncept.

 

Och vi kan verkligen snacka vintage heaven! Kolla det här drömmiga! Hittills har jag inte slagit till på något plagg, vintage finns ju sällan i min storlek, men lite prylar har det blivit. Och längst fram i disken finns det ofta lite smycken och krimskrams som små designers och hantverkare gjort till överkomliga priser. Passa på att besöka butiken innan den lägger ner, eller helst: köp den! Och fortsätt vara hundvänliga tack!