Den förhatliga Black Friday är över

Men tyvärr fortgår fortfarande Black Week. Och så ska det visst vara någon form av Cyber Monday på måndag med... Vad jag tycker om Black Friday är väl inte så oväntat. Jag tycker det är skräp! Som sagt så överkonsumerar vi ändå så det räcker och julhandeln är riktigt läskig. I år kan vi väl ändå sluta oss till att det inte blir julafton med tjocka släkten. Black Friday behövs inte för vi kommer inte kunna ses ändå och då är väl julklappar sekundärt? Min mamma, som ändå rätt mycket traditionalist, sa för ett par veckor sedan att det blir ju ändå inte att vi ses i år så då skippar vi julklappar och kan sätta in pengar till välgörande ändamål istället. Lyssna på mamma! Vi kan väl klara oss utan 1000 julklappar ett år i alla fall och istället passa på att mysa med dem vi kan och får träffa?

Jaja, jag fattar i år med att rean kan vara viktig för många, att de som i vanliga fall inte har råd med det ena och det andra faktiskt kan köpa det de behöver, mycket billigare denna dag. Got it. Men Black Friday kom jäkligt olämpligt i år när vi ändå inte ska springa i butiker. Jag hoppas verkligen inte det var någon trängsel igår. Nätshopping fick faktiskt duga i år. Och liksom förra året gjorde jag en liten koll på vilka som hakade på och sålde sig till den svarta dagen. Lindex, Indiska och Kappahl hoppade givetvis på och hade rejäla erbjudanden. H&M nöjde sig med att ge rabatt till sina medlemmar. Sedan kan ju vem som helst bli medlem när som helst dock... Nudie var på liksom förra året och liksom förra året är jag besviken. Däremot höll Haglöfs fanan högt i topp med att stänga sin försäljning i år igen samt att Dedicated körde Plant Friday och planterade träd istället. Bra där.

Nu blev det här lite av en upprepning av förra årets inlägg med intet nytt under solen men jag tycker inte att Black Friday ska få så mycket mer uppmärksamhet. Dock reagerade jag på att både Dots'n'bows och Pow Studio, som jag skrivit här om innan, hakade på Black Friday. Alltså, när det gäller småskaliga företag kan jag dock se en poäng i att ha lite drives då och då. All försäljning är viktig och där kan de ändå fylla sin funktion med att någon som egentligen inte har råd att handla faktiskt till slut kan få köpa ett efterlängtat plagg som kommer användas hela livet. Nog så. Och slutligen ska jag dock erkänna att jag för första gången någonsin föll för "riktg" Black Fridayrea och köpte kläder! Fast fashion till och med! När jag kikade in på Indiska såg jag att de hade 30% på allt. Mina leggings sjunger på sista versen så jag passade faktiskt på att köpa två par i olika modeller som används under olika säsonger. Ja, jag är ett as. Men jag står för det. Jag använder leggingsen varje dag och tills de ärbeyond repair. Och de mest hållbara kläderna är ju de vi använder. Så, då var den bekännelsen över och snart är den här hemska svarta veckan över! Lägg ner Black Friday nu!

Circular monday - den vita dagen i november

Så var snart Circular Monday till ända, dvs dagen som 2017-2019 hette White Monday. Men det är ju cirkulär ekonomi och konsumtion det handlar om så det är väl ett lämpligt namnbyte. Jag skrev ett inlägg om dagen förra året i bloggen som jag hänvisar till istället för att upprepa. Handla second hand, hyra, laga och låna handlar det om i alla fall. Och så är det ju en reaktion mot överkonsumtionen kring Black Friday. Jag har för övrigt skamlöst lånat bilden från circularmonday.com.

Jag har inte shoppat någonting idag kan meddelas. Springa i butiker bör man ju inte göra nu ändå och jag har inte heller handlat något i andrahand på nätet, även om jag har spanat lite. Och erbjudanden har funnits. Erikshjälpen har t.ex erbjudit 20% hela dagen på secondhand.se. Sedan så kan man ju konstatera att det inte behövs några erbjudanden för att göra rätt idag så länge man inte shoppar i onödan och ser till att eventuell handling blir cirkulär. För att hitta alla samarbetspartners är det bara att klicka in på hemsidan. Alltid second hand i första hand ni vet.

För att uppmärksamma denna dag har jag som sagt inte shoppat nåt men haft enbart second handköpta eller lagade plagg på mig, det bara blev så, och även lagat ett par leggings. Det dyker visst upp fler och fler hål i dem och jag fortsätter laga. De här kommer jag inte ge upp på länge. Det känns gött att även laga enkla vardagsplagg så här. Och nu ska jag nog ändå spana lite på second handkläder på nätet. Bara för att det är kul.

Att verkligen ogilla elastan

Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!

Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!

Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt. 

Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?

Loppistips #21: Myrorna Järntorget

Parentes 1: Jag ska egentligen inte tipsa om att besöka några butiker alls just nu med de ökade restriktionerna ni vet. Men tipset kan man ju spara för framtiden, när det ser lite bättre och säkrare ut.

Parentes 2: Jag vet att jag kommer göra jättemånga extremt personligen kränkta nu med mitt tips på second handbutik. Jag kommer dela inlägget i en grupp på facebook för att jag gärna vill tipsa om mina favoritbutiker där. De flesta kommer nog inte ens klicka på inlägget innan de kommenterar i sin upprördhet. Då kommer de alltså inte ens läsa det här. Folk kommer skrika (i skrift) "Myrorna-Dyrorna" efter mig men så här det. Det här är min blogg och jag får skriva vad jag vill i den. Temat i bloggen är som bekant hållbart mode och jag ser en poäng i att tipsa om bra butiker ur klädperspektiv. Det är min personliga åsikt och jag tycker faktiskt att butiken är bra. Är det ok så?

Så, idag tipsar jag om ytterligare en av mina favoriter i Göteborg, nämligen Myrorna på Järntorget. Den ligger närmare bestämt på på Järntorgsgatan 10 och är en klassiker vad gäller second handbutiker i stan. Jag har handlat där till och från under alla mina 18 år jag har bott här. Och vill man ha mycket kläder att välja bland ska man verkligen gå hit. Hundar är också välkomna in vilket är väldigt trevligt.

Butiken är enorm och i fyra plan. Kläder brukar finnas på alla fyra planen. Precis när man kommer in brukar det vara en lite mer utställningsyta med något tema precis till höger som brukar kännas väldigt inspirerande och har man tur finns det någonstans på första planet en hörna med kläder med tillbud. Här har jag fyndat inte minst en superfin 90-talströja. I övrigt finns det köksgrejer och prylar och textil på bottenplan. En våning upp samsas herrkläder med barnkläder och prylar och det finns även en stor och bra bokavdelning. Och man ska inte underskatta herravdelningen, även om man är snippbärare, då herrkläder kan vara riktigt snajsiga. Här har jag t.ex. hittat en riktigt fin gul vintagejacka. 

På tredje plan kommer då den stora avdelningen med damkläder och skor. Och här finns det verkligen massor! Det brukar vara rätt bra uppdelat och kategoriserat då de både går efter plagg och har det även lite färgsorterat. Här kan jag rota runt rätt länge när jag orkar. Det känns fräscht och inspirerande. De snålar inte heller med tjockisrutan på det här stället. Senast jag var där i början på oktober fanns det inte mindre än två ganska välfyllda stänger med tjockiskläder. Här har jag faktiskt agerat personal shoppar åt min syster en gång och hittat en hel del åt henne. Annars brukar jag själv mest hitta bland de "vanliga" storlekarna där. Det letar inte sällan in sig större storlekar där med så man ska inte begränsa sig om man är tjockis. 

Och nu kommer vi till det här med Myrorna-Dyrorna. Alltså, jag tycker inte alls att Myrorna på Järntorget behöver vara så onödigt dyrt. Vissa grejer kan säkert anses vara lite för dyra men när det gäller kläder kan man hitta mycket bra till helt rimliga priser. Jag har t.ex. hittat en grå pennkjol för 39 kr. Linnen och kortärmat brukar ligga däromkring också. Jag har hittat klänningar för 59 kr varav en av dem verkade helt oanvänd. Och det tycker jag inte är orimligt dyrt. 

Och så kommer vi till fjärde våningen. Jag låter er glutta lite in i paradiset med denna bild. Om man gillar vintage och sånt då. Den avdelningen kallar man för "Personligare" och visst, här är priserna lite högre. Men ändå inte orimliga. Här kan man hitta fantastiska handstickade koftor för 150-300 spänn kanske. Jag köpte en helt fantastisk färgglad kjol sist för 99 kr. Här fnyser nog många åt mig och mumlar "det är ju inte loppispriser" men det är ok så. Det är ju ändå en välsorterad second hand. Den här avdelningen är mer noga utvald att passa den med lite mer personlig och required taste som inte vill se ut som alla andra. Då kan det få kosta mer. Och let's face it, tycker du det är för dyrt får du helt enkelt låta bli att handla här. Jag gör det gärna eftersom man kan hitta så himla mycket fint!

Här är några av mina favoriter. Tröjan, en annan än den jag köpte på tillbud, var mest pricy. 139 kr från fjärde våningen. För en så fin 90-talsvintage tycker jag det är helt ok! Kjolarna känner ni nog igen från mina beskrivningar i inlägget och den rosa leopardkoftan har jag fått många komplimanger för. Och ok, ni behöver inte hålla med mig, men ni som inte gillar butiken kommer ändå inte få över mig på er sida. Jag gillar det jag gillar. Slut på meddelandet.

Klädhack #6: sy fast resåren

Under v 44 var jag på en väldigt förnöjsam vistelse på Västgötaslätten. Jag passade på att besöka några loppisar precis i skiftet till de nya restriktionerna. Jag shoppade en kjol jag var lite tveksam till om den egentligen var min grej. Jag tror den var det. Jag gillar den hittills. Det är najs när man hittar något tveksamt som blir så himla bra.

Men den hade en grej som inte var så najs, nämligen en vridande resår. Det är så extremt störigt när resåren viker sig på mitten och vrider sig åt fel håll. Jag står bara inte ut med det! Det är extremt obekvämt och blir knöligt och osnyggt. Men där har jag ett mycket praktiskt klädhack som jag ägnade mig åt i dag som dagens fix i min lagningsutmaning.

Man syr helt enkelt fast resåren med en enkel raksöm rakt över kanalen. Superenkelt. Och då håller den sig på plats. Jag har snappat upp det här hacket själv vis av årens erfarenhet. Jag har haft mången vriden resår under åren. Man gör helt enkelt som så att man drar ut resåren såpass att tyget i kanalen ligger slätt över resåren och syr en raksöm på mitten och fäster genom att sy omlott. Busenkelt.

Jag gillar breda resårer och jag gillar när de håller sig på sin plats. Jag syr alltid fast resåren, både på egensydda plagg och på plagg andra sytt åt mig, alltså de som är köpta i andra hand. Tre av de här plaggen har jag sytt själv. Alla fyra är byxor. Personligen tycker jag sömmen gör varken till eller från för utseendet, och den syns för övrigt inte heller då jag typ alltid har överdelen utanpå. Jag har dessutom köpt hemsydda loppisplagg med samma manöver för att hålla resåren på plats. Smidigt tips va?

Halvlek i #dagenslagningnovember

Nu har det gått 15 dagar i november. Nu ska jag alltså ha åtminstone 15 lagade eller fixade plagg lagda till handlingarna. Jag tar #dagenslagningnovember på största allvar och tänker inte misslyckas. Mitt inlägg om själva utmaningen har lästs 683 ggr och det är många. Tyvärr har jag inte sett 683 lagningar där ute men de flesta kanske lagar i lugn och ro i sin egen kammare och basunerar inte ut det på sociala medier? Jag har sett att några joinat mig men poängen var ju att utmana mig själv och få grejerna lagade, hur ensam jag än skulle bli. Och jag lagar på med fanan i topp.

Dag ett gjorde jag faktiskt två, om än väldigt anspråkslösa, lagningar. Jag hade tappat en knapp i kappan första dagen på minisemestern på schlätta och den fick vänta en hel vecka på att bli isydd igen. Och när jag ändå höll på förstärkte jag en annan knapp som hängde lite på sniskan i en annan kappa. Båda kapporna är köpta second hand. Den ena har jag köpt dyrt i en facebookgrupp och den andra har jag köpt billigt av en kompis. Båda är trevliga plagg. 

Energin är ju lite olika olika dagar och man kan ändå konstatera att lagningar kan ta tid och ork. Mitt jobb är rätt ansträngande nowdays så ibland blir det riktiga små fislagningar. Den minsta jag gjort är en väldigt snabb ihopnästning av en slitning på en tröja jag använt jättemycket. Men det räknas också! Den är för övrigt också köpt second hand.

Lite omsömnad har det också blivit. Jag hade en klänning, eller tunika egentligen men den är klänning på mig eftersom jag är så kort, som jag inte riktigt kom helt överens med. Jag tyckte kanske att den var lite i kortaste laget samt att den liksom slimmade sig fast i mina leggings så den kröp upp och korvade sig. Men jag har så mycket klänningar så den var inte oumbärlig. T-shirts är däremot inget jag har mycket av så det var ju lämpligt att korta av klänningen då. Det blev himla bra faktiskt!

Jag måste också säga att jag blev himla nöjd med min containerfyndade hoodie. Jag skäms inte över att jag dumspter dive:ar ibland och den här har legat och väntat på en ny dragkedja sedan förra året. Jag är inget fan av att byta dragkedjor direkt men en fullkomligt i övrigt funktionell hoodie bör få leva vidare. Dragkedjan var den enda som fanns i rätt längd så det blev en röd. Min slöjdlärare från universitetet vänder sig troligtvis i sin grav vid närmare titt på mitt hantverk men det syns fasen inte på! Jag är nöjd och som vanligt är det bättre att det blir gjort än att det blir snyggt. Jag har använt den en hel del sedan makeovern. 

Dagens lagning var rätt omfattande ändå. Min lite-kallare-höst-fast-inte-riktigt-vinter-kappa hade gått sönder i fodret, släppt i min fuluppläggning av ärmarna samt att jag tyckte att den saknade en knapp enligt mig. Alltså det skulle inte vara en knapp till men jag hade velat ha det. Jag gillar inte när det är för öppet för långt upp så man fryser om snippområdet. Fodret i den här historien är skitsyntet som bara fransar sig så jag ville sy på en lapp. Det enda fodertyg jag hade var en snutt jag hittat hemma hos min mormor någon gång efter att hon gått bort. Så den är också återbruk. Och att det blev en annan färg spelar ju ingen roll. Sedan tidigare har jag också ersatt hanken som var en kedja som lossnat med andra kedjor från några loppisfyndade små angry birds (byrackan gillar angry birds). Jag sydde även äntligen på den där agraffen jag köpte för två år sedan, längst ner under knapparna. Att det alltid ska ta sån tid att få tummen ur. Men jag tycker det blev rätt bra ändå!

Hittills har det blivit 19 lagade eller ändrade plagg. Inte så illa! Jag har bl.a. bytt dragkedja på fulvis på sambons gamla skräpjacka så han numera har en ok hundjacka. Jag har även gjort synliga lagningar, lagatskor och leggings. För att nämna några. Jag har dock insett hur himla mycket jag hatar att laga fast fashion! Kläder idag görs inte för att de ska kunna lagas. Ibland känns det som att de med mening sys så att de verkligen blir helt omöjliga att laga! Men det hindrar inte mig. Då får man fullaga på sätt som skulle få sömmerskan att blekna. Men jag gillar det! Jag är klart övertygad om att jag kommer klara den här utmaningen fint! Och kika in på hashtaggen #dagenslagningnovember om ni vill se fler av mina lagningar!

Barnkläder - storleken kvittar

Att jag har små fötter kommer inte som en överraskning för dem som känner mig. Jag är en riktigt kort kortis och fötterna är proportionerligt små. 35-36 har jag, men oftast 36 p.g.a. höga vrister (särskilt höger) och breda ankfötter. Hade de inte varit så rackarns breda hade jag nog kunnat klämma mig i storlek 34 ibland. På flipflops går det! Och just för att jag har så rackarns små fötter har jag genom åren köpt en hel del barnskor. Det finns skitfina barnskor och inte så sällan är de också lite billigare. Jag har dock märkt att de även kan vara i lite sämre kvalitet eftersom kids växer ur sina sko förhållandevis snabbt. Inte alla stannar på fötter i barnsize.

Mina favosneakers som jag snart slitit sönder och samman är garanterat i juniorstorlek. De är numera lite solkiga, men jag har haft mycket kul i dem och de lyft flera outfits med den ärtiga röda färgen. De är rackarns så bekväma med och en lagom platt sula som jag gillar och trivs i. De är köpta på Erikshjälpen i Kortedala för 95 kr och långt förbi 1 kr i PPA då jag använder dem dagligen på hundpromenader i alla fall. Jag är faktiskt ute efter ett par nya om någon sitter på ett par. Och just det, de har fått en makeover medelst tandkräm och varit med i Estland och Lettland De har varit med om mycket helt enkelt.

Ok, nu var det inte barnskor detta skulle handla om utan helt enkelt om barnkläder. Jag har mången gången sagt: "Varför är alltid barnkläder så mycket finare?". Jag har även sagt det om herrkläder faktiskt. Jag tycker damkläder ofta tenderar bli just damiga, blusiga och trökiga. Så, förr i tiden, alltså för mer än 10 år sedan och många kilo sedan köpte jag faktiskt en del barnkläder. Min längd är väl en fördel där men faktum är att min jag känner flera, längre, som har köpt en del barnkläder också, eller som lånar sina kids' kläder. 

Mina favoriter från förr är t-shirtarna från Indiska. Jag hade ett helt gäng i någon av de största storlekarna med kitschiga prints på. Bilden må vara grumlig som attan, det var den enda jag lyckades skrapa fram, men jag tror att poängen är klar nog. Jag hade flera som jag använde massor med fladdermöss, döskallar och annat skoj på. Min favorit var den med dinosaurier som också var den första jag köpte. För mig som student var det toppen med barnkläder eftersom de var lite billigare och jag brukade dessutom passa på på rea. De var i supertrevlig rejäl bomullskvalitet och tappade varken form eller färg och höll i en evighet. De har dock fått vandra vidare på klädbytardagar eftersom jag växt ur dem.

Tja, jag har kanske inga barnkläder i garderoben längre, eller har jag det? Oklart. Men denna tröjan, från märken One We Like, är köpt på Sellpy och dessutom i 100% ekologisk bomull vilket är en bonus. Jag blev rätt förvånad när jag tidigare i höst, en googling senare, blivit upplyst om att One We Like är ett svenskt märke för individer på 0-14 år! Jag är inte det, och min kropp är då verkligen inte det! Nu har jag googlat mig fram till att de har gjort en del kläder i damstorlek och jag köpte den som en vuxentröja. För män visserligen. I storlek XL. Jag må vara tjock men det skulle vara en liten man med korta armar då. Men det är skit samma, jag betalade 35 kr för en urgullig tröja, som verkar vara schysst producerad, i lite bättre bomull och den sitter som jag vill att den ska göra.

Men kom nu inte och säg att "Det finns inte kläder second hand i min storlek!". Du har väl inte en storlek eller? Kläder passar så länge du tycker att de gör det vad det än står på lappen! Det är faktiskt fullt möjligt att köpa kläder second hand för stor, liten, lång, kort osv. På min närmaste second hand finns det faktiskt just nu två par skor i storlek 51.5. Så det så!

Jag har fallit för en trend del 2: Pow Studio

Jag kan ju inbilla mig att jag är en sån som inte faller för trender. Att jag är en sådan som går min egen väg och inte vill ha samma som alla andra. Till en viss del är det sant. När jag gick i ettan på gymnasiet hyste jag negativa tankar om en person som hade likadana orangea Dr Martens som jag. Men det gick över eftersom hon var trevlig. Anyway, i somras visade jag mig vara precis som alla andra två gånger. Jag köpte en likadan klänning från H&M som alla andra verkade ha. Jag köpte den dock begagnad så lite mot strömmen gick jag i alla fall.  

Och så hände visst det här. Jag gick verkligen runt och irriterade mig över att alla skulle ha Pows hela tiden. Örhängena alltså. Jag tyckte det var rätt trökigt att alla bara ska ha samma samma. Jag sa någonting om att jag inte skulle köpa några, men som det brukar vara med mig; när jag matats tillräckligt länge med något hade blir jag övervunnen och jag skulle absolut ha ett par själv. Matas man tillräckligt med något brukar det bli så att man gillar det till slut. Jag fungerar så i alla fall. Så, sagt och gjort, när det var någon form av tillbud en helg beställde jag ett par gula - så klart. Gult är ju min favoritfärg. 

Jag har faktiskt fått en del uppmärksamhet och komplimanger när jag använt dem på jobbet. Så det är tydligen fler som gillar dem. Så lite fakta. Pow studio startade 2017 av illustratören och designern Ida T Rosengren. Ida själv tyckte hon saknade statementörhängen på marknaden som inte var svindyra eller svintunga. Därför bestämde hon sig för att göra egna. Pow har ju så klart med ordet "power" att göra och så som jag tolkar budskapet är att man ska känna positiv makt att vara sig själv med hjälp av färg i öronen. Absolut, det köper jag. Man ska få ta plats och synas, även med örhängen. Alla örhängen sätts ihop för hand av henne själv och en person till eller av personer i kooperativet och integrationsprojektet Yalla Trappan i Malmö. De tillverkas småskaligt och säljs bara från Pow själv online eller på speciellt utvalda ställen, events och pop-ups. Exklusivt och lagom helt enkelt. 

Och vi kan verkligen snacka om att de blivit virala i stilsammanhang på instagram. Det känns verkligen som att de flesta med stilkontonhar ett helt koppel hema. Jag har två par, som synes. Jag slog till på ett par i leopard häromveckan. Jag ska ju inte vara den som är den. Just de i leopard brukar ta slut ganska snabbt och jag uppskattar verkligen idén och filosofin med de här örhängena. Småskaligt är bra att stödja tycker jag. De är precis som beskrivs lätta att bära, men jag som gillar lite tyngre grejer i öronen tycker ändå att de är lagom tunga. De är gjorda i plast, vilket man kanske kan tycka är ett aber, men you win some ni vet. Jag tänker mig att det nog inte är giftig plast i alla fall. Och de har verkligen ett värde på andrahandsmarknaden! De dyker upp då och då i säljgrupper på facebook som Circle of Clothes och Labels We Love och de går alltid åt i en rasande fart! 

Ja, och så finns de i tre olika storlekar med förresten, mini, small och large. De jag har är small. Jag tycker de är lagom men tänker mig att ett par svarta i large skulle vara najs med. De kostar 450 till 695 kr beroende på storlek och utförande och de kan skickas både inom Sverige och till utlandet. Nå, är jag en tråkmåns som är som alla andra nu? Eller är jag kanske till och med lite hipp?

Det är inget skämt att inte kunna sy

Jag har märkt en grej. Det finns någon form av stolthet i att man inte kan eller är dålig på saker. Man ska göra en grej av det. Fast bara om man har snippa då. Inte om man har snopp. Då kan man ju det mesta. Jag lyssnade på en handarbetspodd en gång i tiden där, framför allt den ena av dem i podden, skulle uttala allting fel och sedan skratta åt att hon inte kunde uttala det. Hela tiden. Det var inget som var särskilt intressant att lyssna på. Och nu har jag snappat upp att det finns en grej, någon form av stolthet i att man inte kan sy. Förra året skrev jag att vi alla, som haft svensk slöjd i skolan, bör kunna sy. Om inte slöjdundervisningen varit helt katastrof ska man kunna sy efter sju år med slöjd i skolan. Jag brukar inte låta mina elever gå vidare utan att i vart fall ha lärt sig grunderna. Om inga exceptionella omständigheter råder ska man klara av att lära sig sy i skolan, och allvarligt, att sy är fasen som att cykla eller simma. Har man en gång lärt sig grunderna ska man ändå kunna fixa det mesta basic. Annars är det är lätt att snappa upp igen med hjälp av youtube.

Ok, jag kastar ingen skugga på dem som tycker att de inte kan sy, eller som inte heller är intresserade av att sy, men jag reagerar ändå på att det har blivit någon form av status i att slänga sig med uttalanden som: "Jag kan inte sy, inte ens om mitt liv skulle hänga på det!". Men kom igen, det kan väl ändå inte vara sant? Så du menar att du hellre skulle slänga dig i ett brinnande hål än att sy en raksöm på en symaskin? Du väljer alltså att dö? Tillåt mig tvivla. Och här hörrni, här sticker jag ut hakan. Att kunna sy i en knapp, att laga, att enkelt lägga in eller sy upp, det bör alla kunna klara. Till och med du. Det är faktiskt rätt basic. Jag blir alltid så förvånad när jag ser säljannonser i diverse facebookgrupper där det står: "Jag säljer dessa då de tyvärr är för långa för mig.". Jaha, men det är väl inget problem eller? Det går att lägga upp byxorna. Att korta dem är faktiskt rätt lätt.

Och nejnej, återigen, jag skammar ingen. Jag fattar om man inte är intresserad nog eller tycker att man inte är kunnig nog. Det senaste kan man lätt göra något åt dock. Det är bara att göra det! Ju mer man syr, desto bättre blir man. Enkel psykologi. Och vill man då inte själv sy, då finns det faktiskt andra som vill det. Kanske har man någon i ens närhet med symaskin, kunskaper, vilja och tid som kan hjälpa en. Annars finns det faktiskt de som lever på det. Sömmerskor finns typ överallt, det är bara att söka. Visst kostar det en liten slant men det är i alla fall billigare än att köpa nya byxor. Och jag antar att man köpte dem för att man ville ha dem. Lätt värt. Och läser man nu och tänker: men jag kan ju inte, jag vill ju inte, jag vågar inte etc, och råkar jobba på samma jobb som jag, då kan man ge byxorna som behövs kortas eller tröjan med sömmen som behövs sys ihop till mig. Jag har nämligen en väldigt fördelaktig deal med att jag lagar och du köper vin till mig. Tjänster och gentjänster helt enkelt. Jag kan lätt utöka den dealen till min bekantskapskrets med. Hojta bara!

Slutpoängen är, det är inget att skämta om att du inte kan sy. Jag fattar om du inte vill, men kan kan du. Jag antar att du vill agera hållbart och inte bara använda och slänga eftersom du läser min blogg? Då är faktiskt att laga och ändra vägen att gå. Sy måste någon göra så det kan lika gärna vara du! Eller jag. Mmen då vet du vad det betyder! Och hur går det med #dagenslagningnovember? Tackar som frågar. Det går fint. Jag ligger i fas.

Kanske borde vi överkonsumera ändå?

För mig har hela huvudsyftet med att handla kläder second hand varit att värna om miljön och att inte bidra till etiskt oförsvarbar produktion. Så är det för mig. Jag vill inte direkt bidra till miljöförstöring och slaveri inom textilindustrin och väljer då att inte handla nytt. Själva essensen i fast fashion är att handla ofta och mycket och då behöver inte plaggen vara gjorda för att hålla särskilt länge. Vi svenskar har vant oss vid att överkonsumera kläder och använda dem få gånger innan vi gör oss av med dem på något sätt, för det är helt enkelt så man gör. Det ska hela tiden vara nytt och det ska vara mycket. Det är inte ovanligt att man köper en klänning till en fest och aldrig använder den igen. Jag har gjort det och jag gissar att kanske även du har gjort det? Överkonsumtion kommer inte rädda planeten, det kommer helt enkelt inte hålla så länge till.

Eller? Jag har funderat på om egentligen all överkonsumtion är av ondo. Liksom min agenda från början har varit att välja det hållbara alternativet när jag handlar second hand vet jag att det för många har ett helt annat huvudsyfte och det kan helt enkelt vara att ha råd. För många är second hand det bästa, eller enda, alternativet. Det kan vi inte förneka. För vissa är kläder ett nödvändigt ont, för andra är det kreativitet och ett stort intresse. Men kläder måste vi helt enkelt ha. En sak är dock säkert. Kläder säljer. Kläder säljer på samma sätt som man säger att sex säljer. På alla sociala mediers plattformar kan man dagligen se olika influencers som frossar i nya kläder. Vloggar, instagraminlägg och så vidare svämmar över med uppvisning av nya kläder en masse, dvs så kallade hauls. Många människor gillar att titta på sådana videos för att inspireras och kanske ägna sig åt egen shopping efter tips i videon. Överkonsumtion föder ännu mer överkonsumtion helt enkelt.

Så, hur skulle det här kunna vara något bra? Textilindustrin står för mer utsläpp än flyget och sjöfarten tillsammans och 80% av ett plaggs klimatpåverkan sker vid produktion. Vi behöver helt enkelt hejda oss och inte köpa så mycket, de flesta av oss har ändå mer än vad de behöver. Om det inte handlar om second hand då. Jag har sett flera stilkonton på det cirkulära temat predika om att deras syfte med att visa upp sina second handköp är för att inspirera och visa att man visst kan vara trendig och ha snygga kläder trots att man köper second hand. Och det är ju precis det som behövs! Vi som redan är frälsta behöver visa att second handshopping funkar till alla möjliga tillfällen och är sjukt kul och kreativt!

Jag är rätt övertygad; second handhauls är bra. De vi behöver få med på vår sida är inte de som är lite lagomnointresserade av kläder och som mest handlar det som måste handlas. Risken för överkonsumtion där är i stort sett obefintlig och många skulle nog inte bry sig så mycket om det är nytt eller begagnat så länge det fyller sin funktion. Att förbjuda någon som älskar att shoppa kläder från att just shoppa kläder känns dessutom rätt döfött. Vad vi istället behöver göra är att visa upp hur himla mycket fint vi hittar second hand och att handla begagnat kan vara just så kul, härligt och inspirerande som det är! Vi behöver prata om second handrundor, vi behöver tipsa om bra butiker, vi behöver visa upp alla fantastiska plagg på alla platt formar vi kan! Jag har i alla fall inspirerat min omgivning. Inte bara min sambo som får lyssna på mitt tjat om hållbarhet och kläder varje kvällspromenad med hunden utan jag har även inspirerat vänner, syskon och kollegor till att börja handla mer second hand och jag kan lova att de är väldigt nöjda. Själv blev jag inspirerad att ta upp second handshoppingen igen efter flera år av en kollega. 

Så som sagt, kanske ska vi överkonsumera ändå så länge vi gör det second hand? Om det får någon i vår närhet att välja second hand istället för nytt nästa gång de ska köpa en ny jacka har vi ju vunnit något. Ju mer second handkärlek vi sprider omkring oss desto fler kan vi frälsa och en gladare planet bör vi få. Så, jag rekommenderar mer cirkulering, mer skryt i social media och mer second hand åt folket! Fast kanske inte just nu med de nya restriktionerna... Äh vad fasen, ta det lite lugnt med besöken och håll avstånd och allt det där och passa på att fönstershoppa lite på nätet. Tradera, Sellpy och lite olika facebookgrupper är mina favoriter. Och berätta gärna hur du har inspirerat någon eller själv blivit mer inspirerad att handla second hand! Jag är nyfiken!