lördag 24 oktober 2020

Jag hatar hösten!

Förra året kom jag ut som hösthatare. Det ät verkligen så. Jag hatar hösten innerligt. Jag fattar inte alls när folk säger: "Men det är ju så fina färger!". Ja, jag gillar gult, orange och brunt men träden dör ju! Eller, löven dör i alla fall. Jag fattar verkligen inte charmen... Jag kunde dock sträcka mig till att jag gillar höstkläder i förra årets inlägg. Men nu är det ju så här att jag inte har någon särskild höst- eller vårgarderob utan de är ju samma, och våren fullkomligt älskar jag! Kan det vara därför jag gillar höstkläder, för att de är egentligen vårkläder? Jag gillar ändå den där mellanperioden när man får vara lite mer påklädd men det funkar ändå med lite kortare leggings och en tunnare jacka, mest. Sommar är fantastiskt pga ledighet men det är lite för varmt aka avklätt. Sen sommaren/början på hösten funkar ändå rätt bra för mig.


Men nu har vi gått in i den där riktigt äckliga hösten när det mest regnar och är mulet och min bästa gröna jacka är för tunn. Jag har nu gått över till den här kappan. Det kan vi väl kalla den för? För ja, jag är en periodare med jackor. Jag orkar inte byta hela tiden och plocka över hörlurar, bajspåsar, hundgodis och allt som behövs i fickorna varje dag. Kappan fick jag köpa av en kompis efter att ha kastat lystna blickar efter den på tjockisloppisen i vintras. Hon tyckte inte den passade på henne när det kom omkring och erbjöd mig att köpa den. Jag slog till, trots att den är marinblå! Känner man mig vet man att jag hatar marinblått. Men modellen är perfekt så den fick gå ändå. Kanske kanske gör jag ett försök att färga den någon gång dock. Till den har jag en tröja jag stickat själv i alpackaull, en ljuvlig kjol jag köpte på samma tjockisloppis och mina bästa Duckfeets. Strumporna, mössan och halstuben har jag stickat själv. Som sig bör.


Och jag gillar ju förvisso gosiga tröjor och koftor och så men återigen, det kan man lika gärna ha på våren. Eller vintern eller sommaren faktiskt. Vi bor ju ändå i Sverige. Men så här kan jag skrota omkring på jobbet en höstdag. Koftan köpte min kollega, jag tror egentligen till sig själv, men gav den till en annan kollega som inte ville ha den och så fick jag den. Man kan ju undra vad som händer med mig för jag avskyr verkligen blått! Och akryl som den här koftan är stickad i. Men jag gillar den ändå! Funkar finfint på jobbet där det är rätt kallt ibland. Klänningen från Vamlingbolaget har jag köpt på en instabloppis och även lagat den lite. Bältet kommer från Reningsborg i Angered och skorna som skymtar är ett par andra Duckfeet. Strumporna har jag återigen stickat själv.


Jag får liksom peppa mig lite för att överleva hösten med att ha kläder jag gillar. Ett par stickade strumpor kan verkligen lyfta en outfit om du frågar mig. För mig är strumpor, även om det är vanliga köpestrumpor, en accessoar som ska synas. De får gärna avvika i färg och mönster. Till och med om jag har finklänning. Jag minns inte ens när jag hade strumpbyxor sist om jag ska vara ärlig. Leggings och strumpor är det som gäller för mig.

Jaha, nu blev det ett inlägg med fokus på mig igen. Men det är väl ok tänker jag. Det är ju min blogg! Jag fyller den ju med vad jag vill. Men när jag nystartade den för ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig jag skulle lägga ut så många selfies. Är jag influencer nu? Obs, ironi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...