Hudvård

Ok, här kommer en bekännelse. Jag är totalt ointresserad av hudvård, hårvård, kosmetika osv. Jag gillar nagellack egentligen men har varit för stressad för att måla naglarna ett par år. Det tar sån jäkla
tid att torka! Sminkat mig har jag inte gjort på mer än fem år skulle jag tro (sminkanekdot: mon mormor sa att jag var snygg nog att gå ytan smink när jag var 18 så jag kör på det) och jag äger liksom inga hudvårdsprodukter mer än handkräm. Sen så kommer man ju inte ifrån att man behöver tvål och shampo och balsam och så så det är ju ett nödvändigt ont. Men ändå, de få produkter man har i sitt badrumsskåp är ju bra om de är schyssta liksom. Jag har iallafall införskaffat mig en giftfri deo!

 

Det finns massa deos som ska vara snällare både mot miljön och kroppen så jag testade den här: True Organic Undercover Agent. Man ser även min aluminiumherrdeo i bakgrunden. Jag är en svettig typ som behöver tungt artilleri. I två dagar var jag jättenöjd med det giftfria men sen började jag lukta svett igen. Efter att ha haft aluminiumskikt i armhålorna är det ovant kan jag säga. Men det kan vara jag som är sjåpig. Jag föredrar ju när man luktar människa framför tvättstuga! Men jag använder ändå denna och det betyder ju lite mindre bruk av giftdeo i alla fall! Men nästa gång ska jag köpa en bättre. Hoppas jag i alla fall eftersom många rekommenderar den. Jag tänkte köpa denna: c/o Gerd unisex. 

Men. Är du intresserad av ekologisk hudvård ska du kolla in min kompis Jennys blogg Ekolust! Det är längesedan det kom ett nytt inlägg nu men hon kommer snart tillbaka hoppas jag.

F/ACT Movement

Bild lånad från F/ACT Movement.

Det pågår ett intressant forskningsprojekt på högskolan i Borås just nu. Där pågår nämligen F/ACT Movement. Projektet är en del av Circular Textile Initiative som drivs av Göteborgsregionen, Re:textile, Wargön Innovation och Swedish Fashion Council. I projektet ingår 10 st s.k. F/activister som ska genomgå en shoping-detox där de inte ska göra några nyköp. De ska helt enkelt få en hållbarare inställning till kläder genom att köpa second hand, använda sig av renoveringstjänster, byta kläder med vänner etc, i ett halvår. Alltså, ett halvår är ju lite mesigt tycker jag som är med i Circular fashion challenge där jag inte får köpa nytt på ett helt år! Nä, skämt åsido, det här är ju ett jätteintressant projekt! Jag såg faktiskt när de sökte sina F/activister. För att kunna vara med skulle man vara lite av en shopoholic vad gäller nya kläder fattade jag det som och där platsar jag ju inte riktigt. Inte längre i alla fall. Renoverar kläder gör jag ju med och bytt kläder med vänner har jag gjort i ca 12 år nu. Det ska i alla fall bli spännande vad projektet utmynnar i! Lite spridning av budskapet med hållbart mode iallafall hoppas jag! Du kan se det inslag i Västnytt (heter det ens så längre?) som sändes tidigare idag här.

Boktips #1 - Grön design

Ibland kan man hitta pärlor på loppis. Som när man hittar den här temaboken från Naturskyddsföreningen för 3.33 kr. På Lindra vid Selma Lagerlöfs torg i Göteborg säljer de sina böcker för fem kr styck men tre för tio nämligen. Som hittat! Den här köpte jag i höstas ihop med ett par andra böcker med hantverkstema. Boken handlar just om grön design, främst inom textil faktiskt. Man kan läsa texter om olika material som hampa och miljöfaran med bomullsodlingarna t.ex. Det finns texter i om textila företag som satsar på hållbarhet som Dem collective (som tyvärr inte finns längre) och Ekelunds linneväveri i Horred. Men man kan också läsa intressanta reportage om passivhus och återbrukat glas. Genom att läsa den här har jag lärt mig att hampa växer utan både bekämpningsmedel och konstgödning, att en sömmerska kan bli gruppvåldtagen på Sri Lanka om hon blir fel och att ett kilo textil orsakar tre gånger så mycket klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Hur mycket man än läser slutar man aldrig förvånas. Det finns alltid mer skrämmande historier från textilfabrikerna att höra, fler ofattbara siffror som visar på klimathotet och fler basala kunskaper som man undrar hur man ha kunnat missa om olika material och fibrer. Jag menar, jag är ju påläst och utbildad! Jag ska iallafall leta fler temaböcker från Naturskyddsföreningen på loppis!

Och apropå Lindra, det är en trevlig second hand-kedja som finns på två ställen i Göteborg, förutom Selma Lagerlöfs torg även på Wieselgrensplatsen. Den på Wieselgrensplatsen är relativt ny då den öppnade i höstas. Den på Selma ska lägga ner dock. 31 maj stänger butiken eftersom huset ska rivas. Trist! Det känns lite som inflation i att lägga ner loppisar just nu. Två Ebbes (Stadsmissionen) har lagt ner det senaste, däribland min närmaste. Tur att det poppar upp nya hela tiden. Även Lindror faktiskt då de ska öppna upp en ny butik i Gårdsten eftersom den i Backa lägger ner. Tur är väl det!

Returer

Är du en sådan som köper kläder via nätet? Brukar du beställa några olika storlekar, prova i lugn och ro och sedan skicka tillbaka det som inte passar? Då bör du genast sluta med det!

Både podden Ecofashionista och tidningen Råd & Rön har uppmärksammat detta på sistone. Jag hade ingen aning om detta iallafall.

Personligen brukar jag inte köpa kläder på postorder. Det är typ helt omöjligt för mig som har en kropp där varenda kroppsdel har en egen storlek. Det är flera år sedan jag köpte något plagg på nätet sist och under mina år har jag knappt skickat tillbaka något. Så mycket meck. I den här artikeln i Råd & Rön avslöjas dock att när vi skickar tillbaka kläder måste de oftast ångas, kanske tvättas, vikas och packas om i en ny jäkla påse och då kan man inte göra det i Sverige utan då måste det göras i ett låglöneland som Polen eller Estland! Tidigare har till och med kläder skickats så långt som till Asien! Helt galet! Det skär dessutom i mig att Estland anses vara ett låglöneland men det är en parentes. Men alltså, detta innebär ju ökade utsläpp av växthusgaser, ökad vattenåtgång, mikroplaster från lastbilarna och massa andra hemskheter! En femtedel av alla kläder vi köper skickas tillbaka, bara för att vi skaffat oss den vanan! Personligen tycker jag att det inte ska vara avgiftsfritt med returer, som det var på en gamla goda tiden. Så dags att sluta upp med detta provrumsbeteende och ta lite ansvar.

Skarpögda kan för övrigt se vad för podd jag lyssnar på just nu.

Favoritöronhängen

Ja, för visst heter det väl öronhängen? I Småland säger vi så. Jag nämnde i senaste inlägget att jag i stort sett enbart köper smycken när jag köper örhängen i en liten designbutik i Tallinn. Jag har köpt några på Etsy med, också handgjorda då, men det var några år sedan nu.

I vart fall, butiken heter Oma Asi och ligger mitt inne i gamla staden, nära rådhustorget på Saiakang 4. Det ligger i ett litet rött gulligt hus i en mysig gränd. Här säljer lokala designers smycken, accessoarer och annat designhantverk av olika slag. Jag älskar örhängena! Här syns ett urval av de jag köpt. Mina favoriter är de laserskurna från Märk Yourself som jag har flera olika modeller av. De första jag köpte var kasettbanden. Men det finns många olika stilar med fina örhängen och för att de finns vid ett besök betyder inte det att de finns kvar nästa. En riktig pärla av butiker alltså som jag verkligen rekommenderar om man besöker Tallinn. Att stödja små lokala designers får ju ändå anses vara hållbart, om de inte gör extremt miljöfarliga grejer dvs.

Och nä, nån sån där snygg blogg med drömmiga rosa fluffiga bilder kommer det här aldrig bli. Jag är inte tillräckligt intresserad av foto för det. Och det är inte heller riktigt jag. Jag är inte heller så intresserad av att visa upp någon glamorös ickeverklighet. Så lakan med hundhår på it is!

Årets nyköp

När jag hoppade på Circular fashion challenge gjorde jag det utan att egentligen tänka att det skulle innefatta accessoarer. Skor absolut men accessoarer som smycken och väskor och sånt är inte någon jag är en storkonsument av. Senast jag köpte en väska var 2013 när jag behövde en lite större till jobbet. Den hänger i än. Smycken använde jag inte bortsett från min förlovningsring och örhängen, som jag förvisso har en fetish för, men jag köper bara nya två gånger om året när jag är i Tallinn. Då köper jag dem i en liten butik där små designers som gör sina prylar själva huserar tillsammans. Inte så himla ohållbart. Och det har jag nog tänkt fortsätta med. Jag är ingen storkonsument av några accessoarer som sagt men jag kommer inte heller gå till nån kommersiell butik och köpa örhängen och väskor bara för att jag får.

Men jag har faktiskt gjort två nyköp redan i år, inom kategorin accessoarer. När jag såg att JohannaN, som ju driver bloggen Slow fashion, meddelade att hon skulle avveckla sitt smyckesmärke fick jag slå till på örhänget jag redan spanat in. Fatta, som är en ideell medlemsförening mot sexuellt våld och för samtycke, oavsett kön eller könsidentitet, och JohannaN har gjort detta smycke, som även finns som halsband och pin, och köper man det stödjer man också föreningen. Lite för bra och viktigt för att låta bli att köpa. Så jag gjorde det och premiäranvände på internationella kvinnodagen. Det är gjort i mässing och helt fabulous! 31 mars stängs webbshoppen ned så skynda in och köp detta smycke, eller något annat du gillar! JohannaN:s smycken är både hållbart och schysst gjorda.

Och som jag nämnt tidigare besökte jag Världskulturmuseet på sportlovet och lyssnade på en föreläsning. Världskulturmuseets butik är också väldigt trevlig och när jag såg det på bilden ovan i där var inte heller valet svårt! Så här står det på lappen ovan:

Den här väskan är är gjord av Världskulturmuseets 

gamla reklamvepor och sydd av oss på Tråd & Trade. 

Vi är nyanläna sömmerskor som använder oss av 

våra yrkeskunskaper för att träna svenska, 

och tillsammans driver vi det sociala företagen Tråd &Trade. 

Vi erbjuder lokal sömnadsprduktion samtidigt som vi jobbar för integration."

Alltså, nyanlända kvinnor integrerar, syr och lär sig svenska tillsammans och de syr saker av sådant som ska kasseras! Återbruk alltså! Vilken grej! Sådant tilltalar mig! Jag valde så klart en necessär sydd av en prideflagga. Annat vore väl märkligt! Jag har dock inte bestämt vad jag ska förvara i den ännu. Det får vara något dyrbart.

Circular fashion challenge 2019

Så var det här med utmaningen då. Jag gick i slutet på förra året med i en utmaning på facebook, med tillhörande grupp, eller två egentligen. Den ena är flygfritt 2019 (inga bekymmer eftersom jag inte flugit sedan 2003) och en om att jag endast ska köpa kläder second hand under hela detta året. Den utmaningen heter Circular fashion challenge och finns på här. Faktum är att jag förra året började köpa kläder second hand igen efter flera års uppehåll. Jag har faktiskt inte köpt så mycket kläder alls de senaste åren efter att jag blivit tjock. Till korta tjocka människor finns det inte jättemycket kläder som sitter bra direkt. Men så har jag en kollega som nästintill bara köper kläder second hand. Hon gör något undantag ibland men det är sällan. Hon har dessutom en härlig retrostil som bara är to die for! När jag var yngre (och smalare) köpte jag en hel del kläder second hand, men jag hade liksom tappat den rutinen i flera år. Men iallafall, förra året tittade jag på begagnade kläder på loppisar och second hand för första gången på flera år och det är inte alls så omöjligt att hitta till min trinda kropp som jag trodde! Jag har under halva 2018 och starten av 2019 gått helt banans med second hand-kläder! Många i gruppen har som mål att knappt köpa några kläder alls, men mitt mål är att fylla upp min garderob. Jag har alltid gillat kläder men sedan jag blev tjock har det känts lite deppigt med kläder och shopping eftersom det finns så lite som passar mig i butikerna. Men varför köpa nya kläder i butik när man kan köpa second hand? Det är billigare, roligare och mer hållbart. Win win win!

Skor

Jag har både sett och hört, både här och där, att folk är av åsikten att skor ska man absolut inte köpa second hand. Det största argumentet är att man ärver den förra ägarens fotproblem. Som om alla människor har fotproblem! I så fall är mitt höga fotvalv och bredd på fötterna. Men visst, flera har berättat att de har sjukdomstillstånd eller andra grejer med kroppen som gör att de inte kan ha redan använda skor eftersom de helt enkelt blir sämre då. Det är ju så klart inget jag protesterar mot, så är det säkert, men det jag vill å det bestämdaste hävda är att allt inte bara är svart och vitt!

Skåda bara dessa skönheter. Budade hem dem på tradera för någon vecka sedan för 150 kr. Med frakt blev det totalt 213 kr och de är använda EN gång. Från början kostade de 999 kr. Det vet jag eftersom prislappen sitter kvar i. Var inte det ett fynd så säg! Och det här är inte första gången jag har lyckats med detta! Jag har vid flera tillfällen köpt skor på tradera som är knappt använda. För flera år sedan köpte jag ett par Adidas superstars som bara var provade inomhus och omkringgådda i i ca 30 minuter. Då kan man väl knappast säga att de är använda va? Och jag skulle tro att de fortfarande håller formen så pass att någon med kinkigare fötter eller hälsoaspekter kan använda dem. Om det är en modell som passar dem dvs. Så allt är inte bara svart och vitt. Man kan hitta i stort sett nya skor eller kläder second hand och jag tycker fortfarande att det räknas som second hand om de är nya men ännu inte använda. Presenter, felköp och ångringar är väl bättre om de får gå vidare och används och älskas tycker jag. Och för mig platsar det i utmaningen jag är med i i år, som innebär jag bara ska köpa kläder second hand i år och inga nya. Men det får bli ett eget inlägg!

Studio Brieditis & Evans och lappning och lagning

I onsdags i förra veckan var jag på en mycket inspirerande föreläsning. Det började egentligen med att jag någon gång i februari insåg att jag har ett alldeles för oinspirerande privatliv. Mina lediga stunder handlar mest om att gå ut med hunden, titta på tv och pilla mig i naveln typ. I en facebookgrupp såg jag då tips om en föreläsning på Världskulturmuseet om Boro och sashiko. Detta är japanska tekniker som enkelt uttryck handlar om lappning och lagning. Jag tog med vän och syster och gick dit. Kände mig nöjd med att ha varit kulturell. Insåg att orken fanns för att det var sportlov. Men nä, jag ska inte såsa till det igen utan försöka fylla min lilla fritid med inspiration, i den hållbara kategorin tänkte jag. Således började jag aktivt leta efter evenemang på temat. Och jag hittade the evenemang av evenemang.

Så alltså, i onsdags kl 18 samlades jag och ett gäng tanter (älskar tanter) på Redbergsteatern för att lyssna på Katarina Brieditis från Studio Brieditis & Evans prata om lappa och laga. Trodde jag! Jag hade visst inte läst eventet ordentligt. Det skulle handla om deras textila arbete OCH lappa och laga. Inte bara lappa och laga. Så första timmen handlade mest om projektet Re Rag Rug, där de skulle göra 12 mattor av trasiga kläder och spillmaterial på 12 månader. Sjukt spännande! Hade hört talas om projektet men visste inget om det. Jag blev särskilt sugen på att virka mattor efter föreläsningen. Min favorit blev nämligen den som heter Re Orient som man ser skymta på bilden ovan. Den är virkad. Kolla in bloggen om projektet!

 Men så till slut, sista halvtimmen, handlade det om att lappa och laga. Jag har väl egentligen alltid lagat mina kläder, och ibland hjälps det inte att lagningen syns, men nu tänker jag att jag kommer sikta på att de ska synas!

Som t.ex. i denna kofta där jag broderat langettstygn runt hål som jag misstänker att mina husdjur pälsängrarna är skyldiga till. Ja ok, inge vidare bild men ni fattar poängen. Jag använder den som varmare jobbkofta men den är rätt fräsig va? Den är dessutom lite fläckig så det kan nog bli mer broderat på den.

Efteråt kunde man även köpa deras nysläppta böcker. Jag hade redan köpt dem. De var en födelsedagspresent till mig själv för pengarna jag fått i present av min mamma. Jag köpte även en bok om bottensömmar som slank med i bilden. Jag är kass på bottensömmar för övrigt. Böckerna är dock fantastiska! Man blir väldigt sugen på att laga fräsigt när man kikar i dem. Man ångrar en och annan "osynlig" lagning dessutom. Det är nästan att jag ska ta upp mina vanliga fullagningar, dvs ihopnästning med sytråd, i en klänning jag köpte begagnad strax efter årskiftet. Den innehöll nämligen 17 hål, men jag fick pengarna tillbaka för den. Men det är en annan historia!

Lite nytt

Så, mer än fyra år sedan jag bloggade senast. Jag tröttnade lite kan jag säga. Jag har inte tröttnat på handarbete men jag tröttnade nog på bloggandet kanske. Jag kände nog, vad skulle min blogg som inte alla andra hundratusen handarbetsbloggar ha? Vad skulle göra den speciell egentligen? Men nu har jag något på g som jag tycker jag har som är speciellt. Inte unikt på något sätt men jag har kunskaper och erfarenheter som jag nog tycker betyder något i det här sammanhanget. Jag kommer omforma bloggen till något mer hållbart. Mer än så vet jag inte ännu. Men jag kommer inte plocka bort allt mitt gamla. Nytt namn och nytt utseende blir det dock inom en snar framtid.

Kan för övrigt meddela att vantarna jag skrev om i senaste inlägget inte är klara ännu. En är klar, bortsett från tummen men sedan sket det sig. Jag stickar långsamt!