Akryl - äckligare än polyester

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag ogillar polyester och att jag har få plagg i det förhatliga materialet. Det finns dock ett syntetmaterial jag ogillar ännu mer och det är akryl. Fy vad otäckt det är! Det är dock ett väldigt vanligt material i kläder nu för tiden. För ca 11 år sedan gick jag en textilutbildning på folkhögskola och snöade in lite på olika material när vi läste materiallära. Jag brukade roa mig med att gå runt i Nordstan här i Göteborg och klämma på stickade plagg och kika på materiallappen för att se vad det var i dem. Det var bl.a. så jag blev riktigt bra på att känna material i fingrarna. Jag kan avslöja att ca 99% av alla stickade tröjor och koftor var i akryl eller delvis i akryl. Det var så jag mindes det i alla fall. 

Akryl, eller polyakryl som det ibland kallas, en syntetfiber som är kort och gott oljebaserad plast. Olja är skitdåligt att göra kläder av eftersom det är en icke förnybar resurs. Akrylfibern är en svag elastisk fiber men som påverkas väldigt lite av solljus vilket gör att den funkar bra ute. Den funkar dock inte att ha på sig om du frågar mig. Den är framtagen för att likna ull vilket den inte alls gör om du fortsätter fråga mig. Visst finns det akryl och akryl, men läskigare fiber får du ändå leta efter. Den är plastig, gnisslig och svettig. Jag kan inte ha akryl på mig utan att känna mig väldigt obekväm och svettas som en gris. Står det akryl i materiallappen provar jag inte plagget. Deddutom blir det jäkligt noppigt.

Jag fick raida både min egen och sambons garderob för att hitta ett akrylplagg att fota av lappen på. Jag hittade två. Jag ville ha 100% akryl men inte ens det lyckades jag uppbringa. Eftersom akryl anses vara elastiskt kan jag inte förstå varför det ska vara så lite som 1% elastan i som i plagget ovan. Vi späder alltså ut en elastisk fiber med en ännu mer elastisk fiber så det blir blandmaterial och det inte går att återvinna. Bra där. Men när jag tittar på lappen slår det mig att en fördel till med akryl kan jag ändå komma på. Akry tål höga temperaturer och är alltså lätt att tvätta i maskin. Vilket behövs då om man, alltså jag, svettas i det. Men då släpps i och för sig mikroplaster ut så det var ingen fördel ändå.

Två plagg i akryl kom jag fram till att jag själv har. Det ena är den här mössan som jag stickat själv i begynnelsen av mina stickkunskaper. Detta var vid tiden för samma ovan nämnda folkhögskola. En kompis från skolan kunde inte alls förstå mitt färgval utan kommenterade enbart "Men färgen?!" när jag visade den, stolt över mitt första vettiga färdiga stickprojekt. Jag har använt den jättemycket och den håller både formen och färgen så på det sättet är den bra. Jag har två damer i grannskapet som komplimerar mig ofta för den och undrar vart min snygga mössa är när jag har en annan på mig. Så just de två gillar färgen i alla fall. Idag hade jag aldrig valt ett garn i 100% akryl till en mössa till mig själv eftersom det är otrevligt att sticka i och ull är så mycket bättre i en mössa på alla sätt. Men just då funkade det som ett bra nybörjargarn.

Så till dagens bekännelse. Jag har ett plagg till som är delvis i akryl. En blommig kofta har jag som var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag började bli stammis på loppisarnas klädavdelningar igen efter flera års bortavaro. Jag fick på något sätt för mig att den var i 83% lin och 17% akryl istället för tvärt om. 17% är möjligt att stå ut med tänkte jag men hur jag fick till det i mitt huvud vet jag inte. Den känns dock inte så akrylig och jag brukar se till att bara använda den dagar när jag misstänker att det inte blir så svettigt och klibbigt. Och tur att koftan är fin i alla fall. Vad har du för inställning till akryl? Är du obotlig syntethatare som jag eller tycker du att det är helt ok?

Att verkligen ogilla elastan

Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!

Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!

Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt. 

Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?

#blommigt

Jag är verkligen inte en person som gillar blommor - sådär i verkliga livet. Jag tyckte om att plocka blommor när jag var liten men det var nog själva "samlandet" som var grejen där. Jag har inga blommor hemma (inte en enda krukväxt) och jag blir inte jätteupphetsad av att se en fin blomma ute. Jag har länge hävdat att jag inte ens har en vas, men nu har jag visst fått en i present. Så ok, får jag blommor någon gång har jag möjlighet att sätta dem i vatten i annat än en flaska eller en degbunke som jag har gjort tidigare.

Men jag älskar blommiga kläder! Både storblommigt och småblommigt är fint. Kjolen på bilden i fråga fyndade jag tidigt i år på Lindra vid Wieselgrensplatsen för en 50-lapp. I samma veva lyckades jag även välta en provdocka så hon tappade armen. Permanent. Lite pinsamt. Men kjolen är helt ljuvlig! Den har fickor, vilket vi ju vet att jag gillar, är i ett härligt vävt bomullstyg och den är riktigt klädsam. När jag köpte den var den dock i en rätt missklädsam längd på mig vilket var enkelt åtgärdat med en sax och en symaskin. Tur man är sykunnig.

Gölliga blommor va? Och även om blommor är mest förknippat med sommaren tycker jag helt klart att blommor är lämpligt att använda hela året. Blommigt är skitsnyggt även på vintern. Men jag är som bekant inte ett fan av kapselgarderober och tycker det är trevligt när man kan använda samma plagg under alla årstider. En blommig kjol funkar ju både till linne och en tjockare kofta. I like it.

Och apropå blommiga kjolar så har jag några stycken. Hur många blommiga kjolar behöver man? Det är främst kjolar och klänningar som finns i min garderob men jag har även ett par riktigt fräsiga blommiga byxor. Och så har jag ett par linnen och koftor och så. Sedan är det ju jäkligt snyggt med blommiga skjortor med. Det mesta är snyggt blommigt faktiskt. Och jag tycker det går fint att mixa och matcha olika blommiga plagg. Missmatch är najs.

Jag är ledsen att behöva erkänna det, men återigen har jag nyproducerat på mig. Både leggingsen och klänningen har jag köpt på Indiska, men för några år sedan. Men klänningen är en riktig favorit! Den är dessutom längre bak än fram. Bara en sån sak. Men koftan mina vänner, den är i alla fall köpt second hand! Den, och några plagg till, startade min nya second hand-epok för ett par år sedan. Den kostade 100 kr på BjörkåFrihet på Backaplan och den är finfin, trots att den har en hel del akryl i sig dock blandat med lin. Men att det är akryl känns knappt faktiskt. Så den fick bli ett undantag. Jag undviker annars oftast syntet. Jag har dessutom bytt ut knapparna på den för de var sketfula. Det är najs att sätta sin egen touch på ett second handfyndat plagg.

Jag har dock kommit på att jag inte har någon blommig långkjol. Jag skulle gärna ha det. Så, dags att scouta lite på begagnatmarknaden kanske? Eller sy en själv. Eller så har jag nog kanske någon mindre smickrande klänning jag kan sy om. För något nyproducerat blir det inte!

Polyester - inte min favorit

Dagens understatement. Jag kan inte med polyester. Varken fysiskt eller psykiskt. Och det tråkiga är att det finns så mycket fina polyesterkläder. När jag scrollar på olika second handsiter, i facebookgrupper eller går på second hand ratar jag plagg efter plagg enbart pga materialet. Jag är lite av en materialnörd och kollar alltid lappen innan jag provar. Står det 100% polyester eller bara en allt för stor del polyester (20% och uppåt är tok för mycket), får plagget inte ens följa med in i provrummet.

Lite fakta då. Polyester är en konstfiber, alltså syntet, som är gjord av fossil olja eller naturgas, alltså inte en förnybar resurs. Det hade kunnat räcka för mig där. Bara den lilla meningen kan få mig att avstå. Polyester är alltså plast gjord av olja eller gas, alltså skitdålig för miljön. Den kan därför inte brytas ner naturligt och både utvinningen av råmaterialet samt tillverkningen av polyester är väldigt energikrävande. Det krävs tre gånger så mycket energi att producera polyesterfibrer som bomull, och vi vet ju att bomull kräver rätt mycket det med. Mer om bomull i detta inlägg.

Inte nog med all energi som krävs vid utvinning och tillverkning, när tyget är klart och har blivit ett plagg fortsätter det förpesta vår miljö. Polyester släpper en hel del mikroplaster som hamnar i våra vattendrag och ställer till bekymmer, även om det skulle vara återvunnen polyester. Och apropå återvunnen polyester, det är ju inte alls så bra som man kan tro med tanke på att man tar pantningsbara petflaskor till detta och måste tillverka mer och mer flaskor istället. Mer om det i detta inlägg. Man kan minska utsläppen av mikroplaster genom att använda någon form av uppsamlare vid tvätt, som t.ex. en guppyfriend, men det hjälper bara delvis. Det bästa är istället att inte tvätta sina polyesterplagg så släpps inga mikroplaster ut.

Är det bara skit med polyester då? Finns det inga positiva egenskaper? Det beror givetvis på vem man frågar, många gillar polyester i t.ex träningskläder vilket jag inte förstår. Träna i en hinna av plast... De tvättas ju rätt ofta dessutom, bara en parentes. Men fördelar med polyester är i alla fall att det är ett slitstarkt och tåligt material, ett plagg kan hålla väldigt länge utan att bli uttvättat eller tappa formen, det skrynklar knappt, är lättvättat, torkar snabbt och krymper mycket lite. Till skillnad från t.ex. bomull eller silke skulle man kunna ha ett polyesterplagg i stort sett hur länge som helst och det är lika fint som när det var nytt.

Dock är polyester enligt mig väldigt oskönt. Jag svettas som en gris i det och jag gillar inte den plastiga känslan av polyester. Det blir väldigt lätt statiskt och ger stötar, noppar lätt och det kan dessutom smälta vid för hög temperatur. En fleecetröja (som släpper skitmycket mikroplaster) vid lägerelden är inte så himla smart. Polyester blandas dessutom ofta upp med andra material för att få "rätt" egenskaper. Det kan låta bra för det är liksom inte bara polyester i skjortan, men det är faktiskt också skitdåligt. Blandmaterial kan nämligen, ännu, inte återvinnas. Återvinningen av textil är försvinnande liten men man kan räkna med munkjackan i bomull och polyester bränns när den hamnar i slutet av kedjan.

Har jag inga polyesterplagg då? Jo, det finns en del plagg med några procent polyester i min garderob. Ibland slinker det med även om jag försöker undvika det och helst använder naturmaterial eller regenatfiber som viscose. Kjolarna ovan är lite undantag då jag liksom "kan med" plast i en kjol. Jag svettas inte nämnvärt om höfterna. Jag tvättar inte heller kjolar särskilt ofta. Samtliga är dessutom förvärvade second hand. Sedan har jag ju den där monkikaftanen jag köpte på Sellpy förra sommaren. Den var dock ett noga övervägt köp då jag hade suktat efter den länge och dessutom forskat i, dvs frågat min kompis Anna, om det funkar med polyester i ett sådant plagg. Vi är båda överens om att i ett så pass löst och fladdrigt plagg går det bra med polyester även om jag hade föredragit ickeplast.

Nä, jag är verkligen ingen syntetmänniska. Plast mot huden är big no-no. Tyvärr känner inte alla i mitt hushåll likadant. Men smaken är som baken. Vissa gillar polyester, andra inte. Jag tycker dock det är viktigt att vara medveten om vad polyester innebär för vår miljö. Men som vanligt, second hand i första hand, och det får ändå vara ok att handla sina polyesterplagg på second hand. Om man inte tvättar dem för ofta. Klart slut.

När man har funderat över något i tolv år...

Som ett led i slow fashionrörelsen ska man tänka igenom sina köp väl och köpa god kvalitet som håller länge. Kan vi inte komma överens om att ca 12 år är en helt ok betänketid? Jag har nämligen velat ha mitt senaste nyköp i ungefär 12 år men det har liksom inte blivit av ännu.  Jag har köpt en gul mini-Kånken och den är döfin! Jag gillar Kånken.

2008 gjorde jag och min kompis C en happening av att köpa varsin Kånken som vi verkligen ville ha. Jag skulle köpa en gul och C skulle ha en svart eller lila. Vi besökte alla Naturkompaniet som fanns innanför vallgraven i Göteborg (vilket var några stycken) och det slutade med att hon kom därifrån med en svart och jag med en brun istället för en gul. Jag insåg att Kånken mini är snyggast i gul. Den stora kändes mycket bättre i brunt. Sedan dess har jag planerat att köpa en gul mini någon gång men liksom inte fått till det. I torsdags gjorde jag faktiskt en beställning.

Just nu går jag inte direkt på loppis och förutom att supporta ett par locals göra ett par mer eller mindre nödvändiga inköp pga slitage har jag faktiskt inte gjort någon nätshopping. Jag kan ju bara ana att e-handeln hos kedjorna går rätt bra just nu om folk inte vågar gå i butiker. Jag vet att man inte kan shoppa sig lycklig och jag är starkt kritisk till överkonsumtion. Men jag ville ha min Kånken. Det ska tilläggas att jag letade second hand först på Tradera, Sellpy och Marketplace utan att jag hittade någon. Massa andra färger fanns men ingen gul.

Fjällräven Kånken är den ultimata ryggsäcken enligt mig. Förutom att den är dösnygg är det den enda som känns riktigt bekväm på min rygg. Fjällräven grundades 1960 i en källarlokal i Örnsköldsvik och 1978 lanserades Kånken för att förebygga ryggproblem hos skolbarn. Inte underligt att den är så bekväm då. Fjällrävens grej är att tillverka bra grejer som håller över generationer och de uppmanar också till att man ska sköta om och reparera sina grejer. På deras hemsida hittar man t.ex. en hel del om produktvård. Själva Kånken är förvisso gjord i syntet men jag skulle säga att den ändå är gjord för att hålla. Det ser man ju bara på skicket på en 30 år gammal Kånken. Den blir ju bara snyggare och snyggare. Och då får väl till och med jag acceptera lite syntet i livet.

Igår förkunnade jag att det är cirkulent man ska vara och inte konsument. Förra året handlade jag bara second hand och nu har jag alltså köpt en ny väska. Men om man kikar tillbaka på gårdagens inlägg kan man konstatera att jag har värderat kvalitet och gjort ett rejält genomtänkt köp. Det kommer inte bli något prylsvinn här heller eftersom jag kommer kunna ha kvar min Kånken hela livet och den har dessutom ett andrahandsvärde och kommer kunna finnas kvar även efter mig, om jag inte totalt sliter sönder den. Och jag kände ändå ett behov av en lite mindre ryggsäck, även om mitt liv inte stod och vägde på det. Kan man vara cirkulent och konsument samtidigt? Men nu får det vara bra med nyshopping på ett tag.

#whatsinmyclothes

Till årets Fashion Revolution Week har det lanserats en ny hashtag, dvs #whatsinmyclothes. Från början startade veckan för att försvara mänskliga rättigheter, som en reaktion på olyckan i Rana Plaza. Schyssta arbetsvillkor och att vara schysst mot miljön och klimatet när kläder produceras går dock hand i hand. I och med hashtagen ber Fashion Revolution Week producenterna att välja material ansvarsfullt och att ha en god miljöpolicy i företaget. Det handlar bland annat om så små miljöpåverkningar som möjligt vad gäller bomullsodling, inte för mycket kemikalieutsläpp vad gäller viscose, så lite plast som möjligt i hela produktionsledet och att skydda våra hav från mikroplaster. Produktionsprocessen med bomullsodling, färgning, tryck och olika behandlingar av tyget är genererar stora mängder kemikalier och utsläpp, om det inte handlar om ekologiska och schyssta kläder då. Men det finns det förhållandevis väldigt få av. Och detta har vi direkt mot huden. Man kan ju bara föreställa sig hur skadligt det är för oss. Plagget med lappen ovan, som är ett finfint tjockisloppisfynd, innehåller för övrigt en liten del lin. Lin är lite av ett favoritmaterial som inte alls är särskilt dåligt för miljön. Jag hade önskat att det var mer än 15% dock. Dessa blandningar.

Jag har rätt bra koll på vad som finns i mina kläder får jag ändå säga, och jag är rätt trygg i att det inte är för mycket bös som är skadligt för mig. Jag hatar syntet och köper nästan uteslutande naturmaterial och eftersom i stort sett alla plagg jag köper är second hand och redan tvättade räknar jag med att de skadliga kemikalierna är urtvättade. Jag tittar alltid i materiallappen direkt innan jag ens provar plagget, vare sig det är ett nytt eller ett andrahandsplagg. Faller inte materialinnehållet mig i smaken provas det inte ens. Lappen ovan är väldigt ovanlig i min garderob. Typ utrotningshotad. Polyester är det mest förhatliga materialet enligt mig så ska det kvala in i min garderob ska de vara något alldeles speciellt. Som en gul kaftan/sjok från Monki t.ex. som inte sitter åt någonstans och bara böljar runt en som en dröm. Den är dessutom köpt på Sellpy så den är begagnad. Och jag hade forskat ordentligt (dvs frågat oraklet Anna) huruvida det skulle vara bärbart, trots plast. Skarpögda läsare ser dessutom att det är polyester i plagget ovan. Där handlar det dock om foder och där är det typ stört omöjligt att undvika. Trist.

Så här trivs jag allra bäst. 100% bomull. Jag är fullt medveten om att bomull är en väldigt smutsig fiber rent miljömässigt, men jag älskar, älskar att ha det på mig. Då är det helt ok att vara bomullofil om man bara handlar second hand. Man kan för övrigt läsa mer om vad jag tycker om bomull här och lite om vad jag tycker om fibrer och material här.

Men frågan är, är du medveten om vad du har i dina kläder? Vet du vilka material dina byxor innehåller och har du någon aning om hur mycket vår planet har fått betala för att tillverka dem? Det är värt att tänka på menar jag. Vi har ett ansvar när vi köper nya kläder, och därför tycker jag att vi ska köpa gamla kläder istället. Hur man än gör så är det alltid bäst att köpa kläder som redan finns för second hand i första hand är alltid det mest miljövänliga valet. Så börja med att ta reda på vad du har i dina kläder och fundera lite över det. När man väl börjar nörda ner sig i olika fibrer och material är det rätt skoj faktiskt.

Ett enkelt knep

Hur vet man att man ska göra rätt val när man handlar kläder, oavsett om det är i second hand eller nytt i butik? Hur vet jag vad som är bästa materialet att köpa? Vad är egentligen mest hållbart? Det är lätt att snöa in på att man ska köpa det mest miljövänliga materialet när man vill vara en bra världsmedborgare som är snäll mot vår jord. Och det är inte fel att tänka så. Men man behöver anstränga sig lite först.

Faktum är, vilket är allmänt känt om man rör sig i hållbarhetskretsar, att de mest miljövänliga kläderna är de du använder, och de du använder tills de bokstavligen faller i bitar. Vad du behöver göra då är att underlätta för dig själv att göra det valet när du ska handla kläder. Du bör alltså handla sådana plagg som du kommer att använda, och älska, tills de är slut. Och då är materialvalet väldigt essentiellt enligt mig. Visst ska plagget vara av ett visst snitt du gillar, samt att du ska känna dig snygg i det. Men det bör framför allt vara behagligt att ha på sig för att jag ska trivas. Komfort framför allt. Och det finns vissa material jag inte kan med. Så är det säkert för dig med. Och här kommer en liten utmaning: välj ut dina favoritplagg och kolla vad det är för material i dem. Hädanefter ska du satsa på att främst köpa kläder i de materialen.

Jag är lite av en materialnörd. Jag gillar materiallära och har nördat ner mig så pass att jag ofta känner i fingrarna när jag tar på plagget vilken fiber det består av. Man behöver dock inte vara så nördig som jag för att kunna ta reda på vilken fiber som finns i garnet i en tröja. Man kan nämligen kolla i lappen. Lappen sitter oftast i vänstra sidosömmen på ett plagg men kan även sitta bak i nacken eller rumpan. Och för att jag ska bli riktigt glad och varm inombords ska lappen lyda som bilden ovan. 100% bomull. Ok, bomull är skitdåligt för miljön, vilket jag tagit upp tidigare, men för att jag ska trivas i en t-shirt eller ett linne t.ex. ska det vara 100% bomull. Jag handlar nästan uteslutande second hand och kan därför handla bomullsplagg med gott samvete. Men även om jag inte hade gjort det hade jag valt bomull framför t.ex. viscose eller den förhatliga polyestern ändå eftersom det skulle bli mer använt. Alltså är det det bästa valet för mig. För dig är det kanske något annat?

Dock ser det ofta ut så här. 9% viscose, 39% rami och 32% bomull. Det må vara trevliga fibrer det handlar om men rena material är alltid bättre än blandningar. Det är så av den enkla anledningen att det just nu endast är rena material som kan återvinnas. Nu återvinns mindre än 1% kläder ändå i nuläget men det forskas för fullt inom området och jag hoppas att vi inom några år kommer kunna köpa en hel del kläder i återvunnet material. Och då tänker jag inte på polyester eftersom återvunnen polyester inte alls är särskilt miljövänligt. Och apropå viscose, som ju är en regenatfiber, är det en rätt så kemikaliekrävande process att tillverka vilket gör att det inte är så himla bra. Trots att det kanske är gjort av trämassa eller bambu. Inte så bra hur bekvämt det än är att ha på sig. Det finns dock bättre alternativ där det tillverkas i slutna system. Viscose är dock väldigt vanligt i kläder så det är rätt svårt att undvika. Jag tycker det lätt blir noppigt och tappar formen så det är inte en favorit hos mig.

Och det här är ju det värsta. Polyester och elastan i en härlig cocktail. Plast och plast helt enkelt. Jag gillar inte att ha på mig plast. Men, jag kan göra vissa undantag. Kjolar av det lite mer vippiga och kortare slaget funkar. Runt knät så där. Polyester släpper som bekant ut massa mikroplaster men en kjol behöver man inte tvätta särskilt ofta. Och är den inte hellång blir det inte heller kvävningseffekt på det som finns där nere. Jag hade dock aldrig köpt ett plagg i polyester nytt i butik. Kjolen, som den här lappen sitter i, kommer från en klädbytardag och är ett av mina mest använda plagg. Då är det ok.

Det här är dock den mest förhatliga lappen av dem alla. Jag hatar när jag hittar ett bra plagg som jag gillar, och jag känner med fingrarna att det är bomull i, men så avslöjar lappen att det även innehåller 5% elastan. Eller 3%. Eller 2%. Jag förstår inte varför det alltid ska i massa plast och förstöra?! Jag har hört i en podd på temat hållbart mode att det måste vara några procent elastan i för att plaggen ska få bra fall och komfort. Jag skulle vilja hävda att det är lögn. Personligen tycker jag att det blir flimsigt och slinkigt. Jag föredrar lite robustare tyg och tycker alltid att det blir bättre passform. Och syntet får mig att svettas. Men jag vet att man ibland får offra sig och ta lite elastan. Även om det bär mig emot. I den hör tröjan t.ex. förstår jag inte hur det har fått till det eftersom den har ca noll stretch. Vad gör ens elastanet där?

Ja, jag vet att smaken är som baken. Vissa älskar polyester med elastan i, och det kan väl få vara så om du använder de plaggen massor. Och tvättar ganska lite då pga mikroplaster. Och så är det ju det att det är gjort på råolja då... Men, man får gilla vad man gillar. Använd och slit ut och satsa alltid på favoritmaterialen när du handlar, vare sig du handlar second hand eller nytt. Risken för felköp minskar då. Och det är ju bra.

Återvunnen polyester är bara crap

Jag är verkligen en syntethatare. För mig finns det liksom inget positivt med akryl, polyester och nylon. Jag använder faktiskt inte ens nylonstrumpor längre och jag föredrar inte elastan i kläder. Inom den hållbara bubblan får man ibland höra eller läsa att ett plagg är hållbara eftersom det ju ändå är återvunnen polyester. Tji fick ni för i förra veckan kom Råd & Rön med en artikel som förklarar att återvunnen polyester inte alls är hållbart. Läs gärna artikeln själva men jag ska försöka sammanfatta det här.

Ok, det låter ju himla bra med att träningstightsen eller vad det nu kan vara är av återvunnen polyester vilket ju är bra eftersom polyester kommer från fossil olja vilken ju inte är förnybar. Eller? Enligt artikeln gör den "miljövänliga" polyestern inte alls någon skillnad. När jag gick i mellanstadiet kom fleecen och jäklar vad häftigt man tyckte det var att en tröja kunde vara gjord av gamla petflaskor. Och visst, är det så att man har rensat haven från gammal plast och petflaskor, då finns det klart en mljövinning i det men så är i regel inte fallet. Eller om gamla obrukbara polyesterplagg blir nya polyesterplagg. Så är det inte heller. Istället handlar den återbrukade polyestern om petflaskor so borde bli nya petflaskor, men som istället mals ner och blir kläder. Vad innebär det? Jo att man behöver tillverka nya petflaskor, eftersom de pantade flaskorna inte räcker till, och då behöver man bryta råolja igen. Totalt värdelöst alltså.

Och faktum är att den största andelen av ett plaggs klimatpåverkan när textilier tillverkas, varesig det handlar om polyester, bomull eller vad det nu kan vara. När plagget produceras, dvs spinns, vävs, färgas och sys, då ger de mest utsläpp. Produktioner sker dessutom oftast i länder där fossila källor står för energin. Då spelar det liksom inte så stor roll om det är ny eller gammal polyester det handlar om. Enligt textilforskaren Sandra Roos vid Rise kan vi inte ens veta om den återvunna polyestern ens är alls bättre än den helt nya. Då känns det väl faktiskt ganska meningslöst med återvinning. Det känns mer som greenwashing eftersom det där med återvunnen känns hållbart och är i tiden. Sedan har vi ju det där med att alla syntetplagg släpper ut mikroplaster vid tvätt vilket gör att det känns väldigt olämpligt med träningskläder i polyester vilka rimligtvis tvättas ofta.

Ok, det är faktiskt inte möjligt att jag ändå sjunger polyesterns lovsång och ändå kommer mer lite hopp här på slutet. Jag gillar som sagt inte polyester. I min garderob finns det extremt få polyesterplagg, varken ny eller återvunnen. Ett linne med återvunnen polyester i äger jag, om jag inte minns helt fel från när jag köpte det. Det kan hända att jag föll lite för greenwashingen där och köpte det lite därför. Dock ska sägas att jag har älskat och använt det mycket. Tyvärr är det sånt där konstigt nätigt material med bomullsskruffs intuftat i som har nötts bort så nu är det nästan helt genomskinligt och tunt som en strumpbyxa. Jag har dock plan på att sprätta upp det och använda delarna som mönster när jag syr ett nytt likadant linne. Modellen gillar jag ju ändå. Jag har ett par träningstights som jag köpte i panik förra julen som man kan läsa om här och en kjol som är helt i polyester. Sen är det inte mycket mer. Och här kommer mitt enda råd till dig om du är polyesterälskare. Köp second hand eller byt till dig plaggen på klädbytardagar som jag gjorde med kjolen. Eller slakta second handplagg och sy nya. Faktum är att syntetplagg släpper mest mikroplaster vid de fyra första tvättarna och har man då inhandlat det second hand har rimligtvis oftast de tvättarna redan avklarats. Det är ju bättre än att köpa nya plagg i alla fall som bidrar till mer mikroplaster! Och så tycker jag att du ska fundera över din polyesterfäbless. Det känns inte helt hälsosamt...

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.

Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!

Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.