lördag 31 augusti 2019

Några miljömärkningar

Det allra bästa för vår miljö vad gäller klädkonsumtion är ju så klart att inte köpa något alls. Men ibland måste man ju. Då är det bästa valet att köpa second hand. På så sätt belastar man inte miljön ytterligare eftersom plagget redan finns. Men om man inte är så sugen på det, eller om man helt enkelt inte hittar det man behöver, kan man ändå försöker göra det bästa möjliga miljövalet. Då finns det ett antal miljömärkningar till ens hjälp. Jag tänkte presentera några här.

Jag hade egentligen velat visa bilder på märkningarna från mina egna plagg. Faktum är dock att jag  knappt inte har några plagg med märkningar i. Varken lite större och "bättre" eller kedjornas egna. Jag har en del plagg som jag vet har varit ett bättre val enligt den avtagbara lappen. Jag har t.ex. ett linne med återvunnen polyester i och en tunika i ekologisk bomull men själva plagget är inte miljömärkt. Är inte det lite kasst?


Global Organic Textile Standard - GOTS
Det här anses vara den "bästa" märkningen. Det är den som är bäst omtalad. Märkningen tar hänsyn till både miljön och det sociala ansvaret i hela produktionskedjan med allt från odling, beredning, produktionen av plagget och även det färdiga plagget. Märkningen gäller naturfiber, logiskt nog, och finns i två nivåer. Det som skiljer nivåerna åt är mängden ekologiska fibrer. Plagget måste innehålla minst 70% eller minst 95% ekologiska fibrer. Man kan alltså inte räkna med 100% ekologisk bomull t.ex. Ändock är det den bästa märkningen som de flesta köper med gott samvete. Jag har inget plagg med denna märkningen, men däremot några tyger.


Fairtrade
Fairtrade är en oberoende organisation som arbetar för odlare och anställdas förbättrade arbets- och levnadsvillkor i utvecklingsländer. Det finns även vissa miljökrav så som minskad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel men inte krav på ekologisk odling. Däremot är ofta fairtrademärkta plagg även märkta som ekologiska. Fairtrade finns inte bara på textilier utan även på kaffe, bananer, choklad mm. Jag själv har inget plagg som är fairtrade men sambon har ett par jeans och flera t-shirts från Dedicated. Jag har även några fairtrademärkta tygpåsar.


EU Ecolabel
EU Ecolabel ställer krav på begränsning av utsläpp i vatten och luft från fabriker samt användning av ämnen i produktionen som kan vara skadliga för miljö och hälsa. Det får inte heller finnas miljöfarliga ämnen i de färdiga textilierna. Denna märkning ser man oftare på andra produkter och tjänster såsom elektronik och hotell t.ex. Jag har inga plagg med denna märkning heller.


Bra Miljöval - Falken
Bra Miljöval är Naturskyddsföreningens märkning man kan se på bl.a. rengöringsmedel men den finns även på textilier. Denna märkning är oberoende och ställer både miljömässiga krav på fiberinnehållet som på processerna därefter såsom färgning och strykning t.ex. Det ställs också krav på arbetsförhållandena då arbetarna ska kunna leva på sin lön. Second handkläder och Re-design kan också märkas med bra miljöval. Man kan tycka att det är kasst att jag inte har någonting med denna märkning så jag kunde ta en egen bild men jag vet att jag definitivt har produkter med denna märkning. Jag har bara inte kvar någon förpackning.


Oeko-tex
Denna märkning finns också i två olika nivåer. Här handlar det inte om någon ekologisk odling utan bara om att textilierna inte ska innehålla något gift. Har en produkt denna märkning ska man vara garanterad att inte utsättas för kemikalierester som kan orsaka allergiska reaktioner och andra hälsoproblem. Detta är Oeko-Tex 100. Det finns en Oeko-Tex 1000 med. Där finns det även vissa krav på produktionen vad gäller miljöfarliga hjälpmedel eller färgämnen. Bilden är på min kudde.

Det finns fler märkningar men de här tänker jag är de vanligaste/mest relevanta. Det är dock vanligt att klädkedjorna har sina egna märkningar. Det är inte ovanligt att man märker upp plaggen med gröna lappar och annat för att locka miljömedvetna kunder. Ibland är det till och med rena lurendrejeriet. För ett par år sedan t.ex. märkte Polar och Pyret upp sina kläder med "ECO". Det är inte så konstigt om man tolkar det som att de kläderna är ekologiska. Det var de dock inte. Inte fullt ut i alla fall. ECO betydde istället Environmentally Conscious Option. Inte riktigt samma sak. Läs mer om den skandalen här.


Här är exempel på hur det kan se ut i kläder. Istället för att märka sina kläder med reglerade märkningar hittar man på sina egna. Man kan ju ana att det handlar om att de inte skulle hålla måttet för en GOTS-märkning t.ex. Och när ett plagg har en märkning med Organic cotton inuti samtidigt som det "bara" står 100% bomull på tvättrådslappen, inte 100% organic cotton, är det verkligen säkert att plagget är i 100% bomull då? Troligtvis inte. Men vi kan ändå sluta oss till att det är bättre att köpa ett plagg med vilken miljömärkning som helst, reglerad eller "påhittad", än ett plagg med ingen märkning alls. Slut på meddelandet.

fredag 30 augusti 2019

Dagens hållbara outfit #4


Jepps. Det är skitsvårt med selfies i spegel. Fast jag sysslar ju egentligen inte med selfies. Men dagens hållbara outfit har temat: färg för fan! Kjolen och linnet köptes för totalt sex euro på second hand i Tallinn i somras, t-shirten är en gammal lagad från Kappahl som panikköptes när jag glömt kläderna till en personalfest en gång och sneakerserna (eller vad det heter) är mina favoriter från DC shoes som jag bloggat om tidigare här och här. Kjolen har fjädrar på sig och kommer från Primark från början. Den var egentligen lite trång men då är det bra att man är sykunnig. Topp!

tisdag 27 augusti 2019

Inställt! Stockholm fashion week


Idag 27/8 skulle Stockholm fashion week 2019 ha startat. Men det blir inget av det. Det är nämligen inställt. Redan i slutet på juni meddelades det att modeveckan skulle ställas in. Anledningarna är många. Enligt den här artikeln är det många som inte är förvånade. Under de senaste eventen har både bokade designers, besökarantal, inköpare och internationell press minskat och det har varit svårt att få showerna fullbokade.

Dock finns det ytterligare två viktiga anledningar till att Swedish Fashion Council har valt att ställa in veckan. Ökade krav på digitalisering är en. Och ökade krav på hållbarhet är en annan. Som sig bör skulle jag vilja säga. I den här artikeln står det t.ex. att branschen inte kan leva upp till de krav på hållbarhet som ställs idag. Så mycket mer står inte. Och jag tycker det är svårt att hitta ytterligare vettigt skrivet om det. Jag hade velat veta mer utförligt vad för krav man tycker inte uppnås. Vad kommer göras för att uppnå dem? Tidsplan på det kanske? Någon som vet mer får gärna förklara för mig. För jag tycker det är väl luddigt. Men ändock ett bra initiativ!

måndag 26 augusti 2019

PPA - pris per använding

PPA är en väldigt bra term för en uträkning alla borde göra på sina plagg då och då. PPA, betyder nämligen pris per användning. Uträkningen är enkel, man tar helt enkelt inköpspriset och delar det med antalet gånger man använt plagget. Börjar man fundera i de banorna är det ganska lätt att inse att man gjort en del icke genomtänkta inköp. Eller jag har gjort det i alla fall. Mer än en gång har jag köpt klädesplagg som aldrig blir använda. Värdelöst! Som tur var fick jag lära mig tidigt av mina föräldrar att man inte slänger kläder. Vi har alltid skänkt kläder vidare på ett eller annat sätt. Jag har även fått ärva massor av mina syskon och mina kusiner.


Men låt oss ta ett exempel. Jeansen på bilden köpte jag i våras på second han. Låt er inte luras av slitningarna. De var nämligen nya med lapparna kvar. Jag har tidigare skrivit om vad jag tycker om att nya kläder slits och lagas, innan de hamnar i butikerna, i detta inlägg. Jeansen kostade mig 125 kr. Jag har använt dem en gång. 125 delat med 1 blir 125. Japp, priset per användning är alltså 125 kr. När jag använde dem insåg jag att jag behövde skärp eftersom de åker ner. Skärp fick jag sedan leta efter på loppis ett jag för att hitta i min storlek. Nu när jag har ett skärp har jag insett att de är för långa så jag måste korta dem. Så fort jag kommit på exakt hur och hur mycket ska jag få gjort det och använda dem. Lovar!


Med dessa vinterkängor är det en helt annan historia dock. Jag kom ner i PPA på ca en krona på bara en månad. Jag hittade dem i början på januari på en av mina favoritloppisar och använde dem sedan i stort sett dagligen tills våren kom. Alltså ligger nog PPA just nu på som mest 50 öre skulle jag tro. Jag hade nämligen supertur när jag hittade dem för 60 kr på en loppis som hade halva priset på allt just då. 30 kr alltså! Och de var knappt använda. Man kan ju bara fantisera om vad PPA kommer ligga på när de är helt uttjänta. Jag kommer kunna använda dem i många år till.

Och hemligheten med ett lågt PPA är inte att köpa så billigt som möjligt utan att använda sina kläder och skor så mycket och så länge man bara kan. Så satsa på bra kvalitet och något ni kan tänka er att använda mycket och länge när ni ska göra nyköp. Sedan skadar det ju inte att man stöter på ett fynd som mina vinterkängor då och då. Har du några plagg med riktigt låg PPA på?

fredag 23 augusti 2019

Klädhack #4: varva skorna

Jag har läst på diverse skomakarsidor osv att man aldrig ska ha samma skor på sig två dagar i rad. Det är dels för att spara skorna och dels för att spara fötterna. Spara, och öka livslängden på skorna ja, och för att inte svetta in dem för mycket. Och believe me, mina fötter luktar inte gött efter en hel dag i skor inomhus. Innetofflor i all ära men jag har alltid haft svårt att hitta sådana som känns riktigt klockrena. Barfota eller skor är bäst enligt mig.

Jag har tidigare ofta haft samma skor varje dag långa perioder i sträck. Då håller inte skorna så himla länge. Ett tag både gick jag i mina skor till vardags och dansade sedan streetdance i dem på kvällarna. Jag fick tvätta och torktumla dem en gång i veckan för att de inte skulle stinka. Inte helt hållbart alltså. Och dessutom min kollega sagt att man ska låta skorna vila minst tre dagar innan man använder dem igen. Och jag tänkte försöka med det.


Jag älskar skor. Jag kan lätt överkonsumera dem. Det är totalt ohållbart dock men det innebär ju också att jag redan har en del sedan tidigare. Så det ska väl bli en enkel match tänkte jag. Här är denna veckan i skor:

Måndag - Mina snajsiga silversneakers från Lottas lada, numera Ladan på Skaftö i Bohuslän. De är i askass kvalitet och sulan har släppt nästan hela vägen runt men de får funka som lite partysneakers lite då och då. Jag har försökt superlimma dem med klent resultat. Jag har haft dem i flera år dock.

Tisdag - Mina bästa skor, dvs Duckfeet Fyn, som fick åka till skodoktorn i våras och få ny rågummisula. Detta är mitt andra par eftersom det första gick sönder efter lite mer än ett år. Då fick jag nya från företaget. Jag fick dock inte nya när sulorna började läcka efter fem månader med de nya skorna. Nya sulor kostnadsfritt och lite skomakare tydligen duga. Måndagsexemplar kanske, but I love them! Jag känner mig verkligen som mig själv i dem.I vegetabiliskt garvat läder dessutom.

Onsdag - En lite mer intensiv dag på jobbet så det fick bli mina löparskor från Saucony som jag köpt på Löplabbet för flera år sedan. Jag har sprungit i dem en gång. Jag har gått i dem massor dock.

Torsdag - Loppisfynd som heter duga. Sneakers från DC shoes som kostade 95 kr på Erikshjälpen. Jag har använt dem dömycket. Mina fötter bruka gilla platta lite mer basic sneakers som de här och Adidas Superstars. Jag har tidigare bloggat om hur jag rengjorde sulan med tandkräm.

Fredag - Alltså idag. Det regnade i morse så mina neonsneakers med nätmesh, eller vad det är, i tån funkade inte. Har lärt mig den hårda vägen. Valde istället Clarksen som jag köpte för 25 kr på megaloppisen i Majorna i våras. De har också fått vara en sväng hos skodoktorn. Vänsterskon läckte. Dammit! Men ok, de får hålla sig till torra dagar. Det är ok det med.

Och nej, jag rekommenderar inte överkonsumtion av skor. Men att ha några att varva mellan är inte så dumt. Och jag tänker att de flesta har flera par som mest står och dammar och inte får luftas så ofta. Aktivera dem istället och spara favoritskorna lite grand. Då håller de längre. Jag får dock se hur det ska gå i vinter när det blir riktigt kallt, snöigt och slaskigt. Jag har inte så många skor som är lämpliga i sådant väder. Men jag ska göra vad jag kan för att hålla detta

tisdag 20 augusti 2019

En liten djupdykning i: Gudrun Sjödén

Det blev inget shoppat i klädväg på min gamla favoritloppis i helgen som jag skrev om häromdagen men jag gick inte lottlös från mitt besök. Jag gjorde ändå den bästa sortens shopping. Jag shoppade i min mammas garderob. Jag kom därifrån med två klänningar från Gudrun Sjödén som är lite av en favorit. Och ett märke som jag dessutom inte alls gillar. Jag får förklara.


Varför står man typ alltid med handen i sidan när man fotar sig själv? Det finns säkert någon smart förklaring som har med slankhet att göra. Jag tycker alltid jag ser så fånig ut när jag står så men ändå gör jag det. Störigt. Men i alla fall, djupdykning i Gudrun Sjödén var det.

Jag var på väg att skriva en liten biografi om själva Gudrun herself men kände att det var sekundärt så jag hänvisar istället till den här wikipediasidan. Klädmärket Gudrun Sjödén kan anses vara lite (eller ganska mycket) kulturtant men jag gillar kulturtant och således gillar jag kläderna. Men jag köper ingenting nytt utan bara second hand, även om jag inte avlagt löfte i Circular fashion challenge (som det känns som om jag hänvisar till i ca alla inlägg). Jag ska berätta varför men jag tänkte börja med lite objektivt om sådant som anses bra med Gudrun Sjödén.


Läser man under fliken miljö på hemsidan får man bl.a. reda på att Gudruns kläder är design med lång livslängd. Det innebär att märket saluför kläder med god slitstyrka och tidlös design vilket gör att man kan använda kläderna tills de är utslitna. Det kan vara det viktigaste vi kan göra inom hållbart mode. Vad gäller material satsar de på mycket ekologisk bomull från Grekland men även på andra material som ger ett förhållandevis litet avtryck på vår planet som t.ex. lyocell och linne. Det står dessutom att de satsar på klorfritt papper, så lite plast som möjligt och att de väljer båttransporter framför flyg. Det står även att de använder så lite kemikalier som möjligt och att bomullen färgas och spinns i slutna system utan att det genererar massa utsläpp. Det står till och med under fliken att de föredrar telefonkonferenser istället för transporter hit och dit, att de ser det som viktigt att så många anställda som möjligt går eller cyklar till jobbet, vilken sorts mat de serverar på under sina event och vilken färg butikerna är målade med. Jag tycker ändå att det känns som att de försöker göra sitt bästa för miljön hos Gudrun Sjödén och hemsidan vittnar om transparens. Plus i kanten för det.


En till positiv sak är att de äntligen har börjat ta betalt för sina tygpåsar de har som kundpåsar. Numera kostar skönheterna på bilden ovan 10 kr styck vilket är fullt rimligt med tanke på miljöpåverkan tygpåsar har, vilket jag har berättat om tidigare. Inte ens en påse i ekologisk bomull bör vara gratis anser jag. Vattenmängden är ju ändå densamma. Jag har köpt samtliga påsar i andrahand givetvis. Vissa har jag haft tur och hittat för en eller två kronor styck. Jag tänker att tyget i dem nog ska få bli något annat en dag.

En annan positiv sak är att det säljs Gudrun Sjödén vintage, dvs second hand i deras butiker. Det är något som ökar värdet på kläderna anser jag vilket jag också skrivit om tidigare.

De redovisar även sin uppförandekod för leverantörer och i regel står tillverkningslandet i plagget vilket jag tycker är viktigt. I uppförandekoden lovar de bl.a. arbetsrättsliga kompensationer, lön och övertidsersättning, föreningsfrihet, förbud mot diskriminering och barnarbete. Huruvida bomullsplockarna och sömmerskorna får rimligt betalt utifrån levnadslön eller ej kan jag dock inte svara på. Men om vi ändå ska sätta Gudrun Sjödén i ett sammanhang  med andra klädföretag tycker jag ändå att de verkar mindre onda än andra. Men jag tänker ändå inte stödja dem genom att köpa nytt. Jag har faktiskt till och med en bojkott på gång. Det är för att (utan inbördes ordning):

1. Gudrun Sjödén saknar kollektivavtal. Jag har sett något skrivelse om att de har andra system som funkar. Skitsnack hävdar jag. Det finns inga ursäkter till att man inte har kollektivavtal. Källa finns här.

2. Gudrun Sjödén har uttalat sig riktigt ruttet om att kvinnor som har låg lön och pension får skylla sig själva eftersom de varit bekväma och inte satsat på sitt yrke. Ursäkta? Vilket borgarkärringsuttalande! Orkar inte ens skrapa på vad som är knas med det uttalandet. Och källa till det härliga uttalandet finns här.

3. Gudrun Sjödén gör handstilsprov på de personer hon eventuellt ska anställa. Hallå! Artonhundratalet ringde! Så omodernt, och ovetenskapligt, så jag storknar. Källa finns här.

Men alltså jag gillar verkligen Gudruns koncept vad gäller kläder. Jag gillar kulturtanteriet, jag gillar att det satsas på slitstyrka, bra kvalitet och material och jag gillar verkligen att designen är tidlös. Även om man ser mode och trender lysa igenom, som med oversize på 90-talet t.ex., så går det att kombinera ett plagg som är 20 år gammalt med ett som är från den senaste kollektionen. Jag gillar att de finns i storlek upp till XXL och jag gillar att samma plagg i regel klär både smala och tjocka människor. Men ovan listade anledningar är ändå något som gör mig inte så sugen på att lägga pengar i Gudruns ficka. Då får jag hålla till godo med second hand-butiker, Sellpy, facebookgrupper som den här och min mammas garderob. Min mamma har för övrigt också slutat köpa från Gudrun Sjödén. Jag har massa fina plagg från Gudrun, men inte ett enda har jag köpt nytt. Och det känns gött.

söndag 18 augusti 2019

Loppistips #4: Loppis på landet - Gnosjö hjälper


I pissigt höstväder (jag hatar höst) besökte jag min gamla second hanpärla från förr igår. Gnosjö hjälper, eller second hand i Gnosjö som man säger till vardags, var en av de första second handbutikerna jag blev tjingis med på slutet av 90-talet/början 00-talet. Det är en stor second hand i tre våningar med enbart voluntärarbetare i röda skjortor. Är man från Gnosjö, som jag är, är det inte ovanligt att det är ens gamla lärare, kollega eller granne som har den där röda skjortan på sig.


Prylar finns det gott om här och priserna är i regel bra. När det gäller kläder och skor märker jag dock en klar skillnad mot i Göteborg där jag oftast huserar. Det finns massa kläder och skor men det är inte riktigt likadant utbud som i stan. Kläderna är inte lika "kedjiga" så att säga. På vilken second hand i Göteborg som helst hittar man mängder av kläder från H&M, Kappahl, Gina Tricot och Monki men så är det inte riktigt här. Det handlar väl om utbudet vad gäller "vanliga" butiker i trakten kan jag tänka. Eller så använder man faktiskt sina kläder bättre här.


Jag vill inte säga att kläderna är mossigare, fulare eller mer omoderna, det är relativt ändå, men det är ändå annorlunda på något sätt. Vilket inte är negativt. Om man kan fynda? Absolut! Man kan helt klart hitta pärlor här! Under mina tonår köpte jag massa fint, bl. a. min favoritkappa i grön ylle, den blommiga blusen från 70-talet och mockakappan med kaninpälskrage. Inget av det där har jag dock kvar längre pga byte av kroppsform mer än en gång. Mest vintage var det som gällde för mig på den tiden och det känns inte som att man blir besviken på den fronten idag heller.

Möbler, köksprylar och inredning finns det gott om här och textilavdelningen är super! Jag köpte för övrigt i stort sett varenda pinal till köket i denna butik när jag flyttade hemifrån. Man hittar alltid nåt najs här tycker jag så har du vägarna förbi Gnosjö rekommenderar jag ett besök. De har öppet på torsdagar och lördagar och vissa söndagar.

torsdag 15 augusti 2019

De perfekta galgarna

Här kommer ett litet tips på hur du får lite ordning och bättre plats i garderoben. Men märk väl, det är inte en uppmaning till hoarding och överkonsumtion!

Jag har helt ärligt alltid lidit av problemet ingen plats i garderoben. Jag kan ha haft en stor garderob, en liten garderob eller tre garderober. Eller en klädkammare som jag har nu. Jag kan ha haft ganska lite kläder och jag kan ha haft ganska mycket kläder. Varför tar kläder alltid så mycket plats?


Så fick jag tipset i våras av min vän Anna att införskaffa the galge. I flertal. Lösningen är ju så klart att man ska ha smala galgar för att få plats bättre! Fina trägalgar och biffiga plastgalgar i all ära men för utrymmets skull är de inte optimala. Jag har helt enkelt bytt ut (nästan) alla breda galgar i min klädkammare mot tunnare i fejksammet. Jag måste dock påpeka att jag givetvis inte slängt några fullt fungerande galgar för denna omorganisation utan enbart omfördelat dem.


Och galgarna då? Jo, de ser ut så här. Ibland finns de i kulörta färger, men vanligast är nog svarta och gråa. Man kan hitta dem på Biltema, Rusta, Jysk och sådana ställen, för ett rimligt pris. Så har du trångt i garderoben och svårt att få plats med kläderna, testa att byta ut några av galgarna mot tunnare. Har man mer plats i garderoben har man bättre koll på vad man har. Således är det inte lika lätt att glömma bort plagg längst in i ett hörn som då har belastat miljön helt i onödan. Kläder ska ju användas! Och när du byter ut galgarna kan du passa på och rensa garderoben samtidigt. Och belöna dig inte med mer shopping efteråt. Slut på meddelandet.

måndag 12 augusti 2019

När man lever på överflöd

Har ni tänkt på en grej? När man som jag, som har avlagt ett löfte i Circular fashion challenge, enbart handlar kläder på second hand är man ju beroende av att andra överkonsumerar. Om inte andra människor runt omkring hade haft ohållbara shoppingvanor och lämnat massor till second hand hade ju jag inte fått tag på det jag vill ha i andrahand. Är det egentligen så himla hållbart?


Exakt hur mycket textilier alla second handbutiken får in landet över vet vi inte, men jag har tidigare nämnt att bara Stockholms Stadsmission får in ungefär 30 ton textilier i veckan, vilket är långt mer än vad de kan ta emot. Och det är bara Stockholms Stadsmission. Vad som händer med överflödet av alla insamlade textilier har jag skrivit om här tidigare. De säljs alltså i regel utomlands för kilopris. Det som blir kvar är det man anser att man kan sälja här i butikerna. Det som rensas ut är inte bara sådant som är smutsigt och trasigt utan det kan vara sådant som är helt och rent men som har dålig kvalitet och alltså har en kort livslängd. Det är troligtvis inte ens second handbutiker intresserade av.

För att jag ska kunna ha ett urval när jag väl går på loppis, och för att jag ska kunna hitta något alls, bygger det på att andra människor köper alldeles för mycket, eller fel, kläder. Kläder som används aldrig eller väldigt lite. I år har jag köpt inte mindre än nio plagg/skodon som var splitter nya på olika sätt på second handmarknaden. Och då räknar jag ändå inte de tre paren nya strumpor jag köpt på loppis. Flera plagg/skodon har varit använda en eller ett par gånger bara. Är inte det galet?

Alltså, hur gött den än är att bara köpa second hand kan det ju inte fortsätta så här. Vad spelar det för roll om vi är några som bara eller delvis handlar second hand om andra konsumerar nytt så det räcker till oss andra med? Det måste bli ett stopp på våra konsumtionsmönster och vi måste börja låna och hyra kläder istället. Man kanske inte behöver köpa nya skidkläder om man åker skidor en vecka om året? Man kanske kan låna istället? Behöver man verkligen en egen smoking till studentbalen eller kan man låna kusinens som ändå har samma storlek och som tog studenten för två år sedan? Troligtvis va?

Second hand i all ära men överflöd och överkonsumtion är inge bra. Om vi shoppar mindre kanske Stockholms Stadsmission faktiskt kan ta hand om alla kläder de får in? Vore inte det härligt?

fredag 9 augusti 2019

Second hand + tjockis = sant

Jag vet inte hur många gånger jag har hört/ läst saker som "Jag kan inte handla på second hand för det finns inte i min storlek.". Eller "Finns det något som passar mig är det ändå fult, omodernt och slitet.". Men nej, så är det faktiskt inte. Jag trodde själv i flera år att imagen som second handshoppare var körd eftersom jag gått och blivit modell större. Jag hade jättefel. Att handla second hand är både smart för miljön och plånboken och här kommer mina bästa tips för tjockisar som vill handla second hand. Och ja, man får säga tjockis.


1. Glöm det där med storlekar

Klänningen på bilden är storlek 40. Det är inte en storlek jag identifierar mig med. Men mode och kläder idag är väldigt dynamiskt. Väldigt mycket är oversize och samma plagg kan passa både på den lilla som den stora. Det hela beror helt på hur man vill att plagget ska sitta. Jag har en t.ex. pennkjol i storlek M som jag hittat på Myrorna som sitter som en smäck. Och man får faktiskt bestämma själv hur man vill att plagget ska sitta. Det finns inga regler enligt mig, det viktigaste är att man själv trivs. Tänk utanför boxen! Tidigare har jag bloggat om att använda tubklänning som kjol t.ex. Vissa riktigt bra butiker, som den jag besökte i Tallinn i somras t.ex. är dock storlekssorterade. Vissa butiker har en liten, med betoning på liten, hörna med större storlekar. Dock har jag hittat mina bästa fynd ute bland de "vanliga" kläderna, så förlita er inte på tjockisrutan på loppisar. Ett tips för den ovane loppisbesökaren är dock att börja med en lite större butik som t.ex. Emmaus/ BjörkåFrihet eller Myrorna som i regel har ett stort utbud. Klänningen på bilden är för övrigt från tjockisloppisen i våras. 50 spänn kostade den.


2. Kom igång och sy!

Jag har tidigare hävdat att alla som haft slöjd i skolan har grundläggande sömnadskunskaper. Jag står fast vid det. Och att kunna sy lite är guld värt om man inte är en strikt storlek 38 eller så. Mitt problem som tjock och kort är att mycket är för långt här och där. Då kan jag enkelt korta själv med en vanlig hushållssymaskin. Eller om paper bag-midjan på kjolen är väl tight man kan sprätta loss den och sy i resår istället. Det är vad som hänt med kjolen ovan, ett Tallinnfynd från i somras. Mycket skönare att ha på sig och att sömmen blivit lite sned stör inte mig eftersom jag alltid har mina toppar utanpå. Dessutom, vem synar mig med lupp i midjan? Eller ja magen. Som om jag skulle ha en midja! Och det är bättre att det blir gjort och blir använt än att det ligger och dammar. Och har man ingen symaskin kan man låna av någon när eller kär, låna på biblioteket eller köpa billig trotjänare på loppis. Guider hur man trär, syr och allt vad det kan vara finns typ alltid på youtube. Och glöm inte att kan man sy kan man även laga, vilket också är bra!


3. Facebookgrupper - en brunn att ösa ur

Andra hand på nätet är ju också second hand. Det finns många härliga facebookgrupper där privatpersoner säljer kläder på nätet, även för oss tjockisar. Fancy Fatshion är min favorit men det finns även den här och den här t.ex. Jag har bl.a. slagit till på den härliga mopströjan med julfeeling i ovan nämnda grupp. Gillar man att leta lite mer finns det givetvis "vanliga" försäljningsgrupper för kläder med som t.ex. Cicle of Clothes och Labels We Love. Den sistnämnda är dock bara massa märkeskläder. Där har jag inte handlat... Andra digitala resurser där man kan hitta kläder i större storlekar (även om vi skulle glömma storleken nu) är t.ex. Tradera och Sellpy och instabloppisar. Det är faktiskt inte alls särskilt svårt att hitta något på nätet när man väl ger sig in i andrahandsvärlden.


4. Passa på på tjockisloppis

Själv har jag varit på tjockisloppis tre gånger varav en gång där jag själv var arrangör. Det är en guldgruva kan jag säga! Tänk dig en klädloppis, där det mesta är i din storlek! Även om man ska handla nytt är det ju knappast så att man har stort urval i en vanlig butik heller. I Stockholm, Göteborg och Malmö kommer det tjockisloppisevent lite då och då, men jag fattar ju att det kan vara ont om det på lite mindre orter. Men varför inte ordna en själv? Kolla intresset i någon av de kroppspositiva grupperna på facebook och dra ihop ett gäng. Eller varför inte en klädbytardag för plus size? Det är lätt att hitta fynd när man är på tjockisloppis. Det kan det här inlägget från i våras vittna om...


5. Glöm inte bort herravdelningen

Ok, let's face it, män har i regel en annan fysik än vad vi gäris har. Kläderna har även ofta bättre kvalitet än vad damkläder har av helt andra anledningar som jag får återkomma till. Men det är faktiskt inte alls skämmigt att ha herrkläder på sig. T-shirts, skjortor och jeans kanske sitter bättre på din kropp än vad dammodellerna gör? Själv har jag bl.a. två jackor (den ena på bilden ovan), ett par tre skjortor och nåt par byxor som är herrkläder "egentligen". Men likaväl som att man kan skita i storlekarna eftersom man får välja passformen helt själv kan man skita i vem plagget från början är designat och producerat för. Och glöm inte det där med symaskinen om det är något som inte är hundra. Och märk väl den begagnade hunden i hörnet på bilden. 

I och med detta tycker jag nog att jag har bevisat att man kan i stort sett helt undvika att köpa nyproducerat även om man har en frodig och härlig kropp som jag har. Inte övertygad än? Testa! Sätt upp ett mål som att bara köpa second hand under en period. Gå in på närmaste loppis, gå med i några grupper på facebook, kolla på Tradera eller Sellpy och se hur det går. För faktum kvarstår, vi kan inte fortsätta producera och konsumera kläder som vi gör idag om vi ska kunna leva kvar på den här planeten. Då kan second handshopping vara ett steg i rätt riktning. Och jag har ännu inte brutit mot mitt mål i Circular fashion challenge i år. Second hand ftw!

onsdag 7 augusti 2019

Filmtips om textilindustrin

Härom dagen bloggade jag om en dokumentär som ligger på SVT play just nu, nämligen Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida. Är man sugen på att se mer om modindustrin kan jag här tipsa om några mer eller mindre lättillgängliga dokumentärer.


årsdagen av kollapsen av Rana Plaza i Bangladesh tipsade jag om filmen Clothes to die for, som man kan se på Dailymotion. Filmen är från 2014 och har tidigare legat på SVT play. Den handlar om just kollapsen av Rana Plaza och är mycket sevärd.


China blue kom jag först i kontakt med när jag för tre år sedan vickade för min kollega i slöjden och jag fick visa just den filmen. Då låg den på SLI (strömmande media för lärare) men togs senare bort tyvärr. Nu ligger dock, vad som verkar vara en kortare version, på youtube och är tillgänglig för alla. Den är från 2005 (enligt IMDB) och handlar om textilindustrin i Kina. I den får man följa en ung textilarbetare och får en klar inblick i arbetarnas arbetsvillkor. Skrämmande och jättebra!


RiverBlue kom 2017 och handlar om föroreningarna av världens floder pga textilindustrin. Den kanadensiske flodkonservatorn Mark Angelo reser världen runt och undersöker och dokumenterar och Jason Priestley är berättarröst. Bara en sån sak! Den har 8.5 i betyg på IMDB och är väldigt sevärd. Den finns att antingen hyra för 35 kr, eller köpa för 52 kr, på Vimeo.


Sist ut är The True Cost som säkert flera av er redan sett. Den fanns tidigare på Netflix men inte längre tyvärr. Numera kan man antingen köpa den digitalt för 9.99 dollar eller på DVD. Filmen, som är från 2015, avslöjar helt enkelt vilka som får betala för avtrycket modeindustrin och våra kläder gör. I filmen kan man bl.a. se intervjuer med Stella McCartney och Livia Firth som är välkända namn inom hållbart mode.

Och, bara en liten parentes, det är fortfarande väldigt lättillgängligt och gratis att se alla säsonger av serien Sweatshop om du inte redan gjort det. Här kan du läsa mer om hur man hittar den.

måndag 5 augusti 2019

Dokumentärtips - Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida


På SVT play just nu finns det en brittisk dokumentär alla bör se. Den heter Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida och är från 2018. Stacey Dooley är journalist och tv-programledare och det finns flera dokumentärer om henne på SVT play just nu, bl.a. om kvinnomisshandel och romska barn i Ungern. Den här dokumentären är 58 minuter lång och innehåller mycket viktiga fakta.


I dokumentären reser Stacey runt en del, bl.a. till Aralsjön i Kazakstan och Uzbekistan. Sedan början på 60-talet har man använt Aalsjön för att konstbevattna bomullsodlingarna i Uzbekistan vilket har gjort att sjön har krympt till oigenkännerlighet. Kika till exempel in på Natural Geographics och den här artikeln för att se minskningen över tid. På bilden ovan reser Stacey och hennes guide på den gamla sjöbotten i flera timmar för att hon ska få ett grepp om uttorkningens utbredning. Aralsjön var en av världens största insjöar tidigare och att en sådan nästan försvinner får ju givetvis sina konsekvenser. Inta bara har djurlivet och växtligheten blivit kraftigt förändrad utan det påverkar ju även människorna och inte bara ekonomiskt eftersom de inte längre kan leva på fiske. Vi får även reda på att temperaturen och sandstormarna har ökat. Allt detta för att vi ska kunna köpa nya jeans.

Jag läste förresten en diskussion i en facebookgrupp om klimatet, vilken jag oftast mest blir irriterad på, att det inte alls är bomullsodlingarnas fel att Aralsjön inte finns kvar. Det är istället Sovjetunionens ledning som valde att använde sjön till konstbevattning. Till bomullsodlingar ja. Vad är skillnaden? Även om det var ett aktivt beslut att tömma Aralsjön och inte bara något som hände är det lika förödande för människor och djur. Punkt.


Stacey besöker även Indonesien och floden Ci Tarum som försörjer flera miljoner människor med vatten. Det är också ett vattendrag där klädindustrierna dumpar sitt avfall. Det finns mängder av textilfabriker i Indonesien, i området som Stacey besöker finns det ungefär 400 stycken och 50 av dem använder Ci Tarum som avlopp. Och man kan verkligen se hur skitigt vattnet är med blotta ögat. Vi får även se de människor som bor vid floden som använder vattnet för att tvätta både sig och sina kläder i och till matlagning. Människorna är medvetna om hur smutsigt vattnet är men de har inget annat vatten att tillgå. Man kan lätt få dåligt samvete över den långa duschen man tog i förmiddags och att att man sköljde disk under en rinnande kran tidigare. Eller inte man, jag.

Inget av det här är dock nyheter för mig, jag har läst och sett så mycket böcker och dokumentärer innan men jag menar att man kan aldrig se det här för många gånger. Man behöver bli påmind om hur det är för att kunna göra en förändring i sitt eget liv kring klädkonsumtion och användande. Jag vet ju att det inte sker i ett trollslag. Men jag blir lite extra glad i slutet av filmen när Stacey Dooley träffar fyra brittiska influencers och modebloggare. Hon visar dem filmklipp från sina resor och låter dem lukta på vattnet från Ci Tarum. De blir märkbart påverkade. De kommer med egna förslag på vad de som influencers kan göra för att påverka och sprida kunskap. Det låter ju som vanligt jättebra, men är det mest tomt prat? Ett snabbt instagramsök visar att åtminstone en av dem har ett konto med en mycket mer hållbar profil numera. Alltid något.

Se dokumentären bums! Den ligger kvar på SVT play till och med 18 november i år och du hittar den här.

söndag 4 augusti 2019

Långa ärmar vs korta armar

Ok, här kommer ett ganska osexigt inlägg om en form av omsömnad jag i stort sett alltid får göra på ett eller annat sätt. Nästan allt jag någonsin köper till överkroppen är för långt i ärmarna. När det gäller tröjor och toppar gör det inte så mycket, jag gillar ändå långa ärmar på kläder, men när det gäller jackor finns det faktiskt gränser. Oelastigt tyg går liksom inte att bara kavla upp. Uppvik kan funka ibland men ibland inte. Och då är det bättre att ta fram symaskinen än att jackan känns fel och inte används.

Jag har tidigare skrivit att alla egentligen kan och bör sy. Alla har vi som har haft slöjd i skolan en sömnadsutbildning. Alla bör vi kunna göra vissa ändringar. Ibland tänker jag dock att jag syr hellre än bra. Trots sömnadsutbildning. Men livet är för kort för perfekta sömmar! Här är exempel på hur jag gör.


Längst till höger är en ursnygg vintagevindjacka som hade gråa manschetter från början, med kardborreband. Jag har tidigare bytt fickpåse i ena fickan som jag skrivit om här. Förra sommaren gick jag runt med jackan ändå med alldeles för långa ärmar och man kan faktiskt inte dra åt kardborren och reglera längden på det sättet när det är alldeles för långt. Det blir som fallskärmar runt armarna. Manschetterna sprättes loss, invik gjordes och en vanlig raksöm syddes. Det kan dock bli lite veck eftersom ärmen är avsmalnad, men det är inget jag orkar bry mig för mycket om. Bättre så här än inte alls!

Den gröna jackan är från Indiska och tyvärr ett något onödigt köp. Jag hade redan två liknande men en är väldigt sliten och inte lagad och den andra var liksom inte helt rätt modell eller färg. Men den här var liksom drömjackan så jag köpte den ändå. Förra året dvs. Jag har inte brutit mitt löfte i Circular fashion challenge i år. Och den har verkligen använts. De här ärmarna var vändsydda med foder och att hålla på och sprätta upp fodret och vända och greja orkar jag bara inte. Jag hade lagt upp dem för hand först men det blev för bylsigt. Snipp snipp med saxen, en sick-sack och en raksöm och så blev det mycket bättre! Men obligatoriska veck som på den förra. Det kan ju vara lite av min grej kanske.

Den svarta jackan som jag köpte på tjockisloppisen i våras för 40 spänn har jag bloggat om innan. Manschetter sprättes bort och ett snyggt band syddes på som infodring. Blev inte så dumt! Bandet syns egentligen inte om man inte viker upp ärmarna, vilket man dock kanske vill ibland.

Den sista bilden är en gul vindjacka i herrmodell från McKinley. Den var på halva priset på min närmaste second hand på torget i vintras och trots att jag redan har en gul vindjacka såg jag behovet av denna. Den är stor i storlek så jag får plats med en tjock stickad tröja under och den är vattentät vilket inte den andra är. Den var också den svåraste nöten för mig att knäcka. Ärmarna var inte raka utan svängda i ärmslutet och jag kände återigen att sprätta foder i ärmen och vränga var för överkurs för mig. Såna här ändringar vill jag ska gå snabbt och smidigt. Så manschetterna sprättes bort och jag gjorde två invik innan jag sydde ihop för hand med kaststygn och satte i resår. Kanske inte blev helt hundra eftersom ena ärmen känns längre än den andra. Men jag börjar misstänka att det är mina armar som är olika långa! Det är bättre än innan i alla fall för nu kan jag använda jackan. Det gick faktiskt inte innan.

Har ni märkt att jag är väldigt bra på att ordbajsa förresten? Det här med kvalitet framför kvantitet och "snygga" artsy blogginlägg är nog inte för mig. Men även om mina kortningar av ärmarna inte är enligt konstens regler och särskilt snygga gör det inte något. Blir man inte nöjd går det faktiskt att göra om. Och som sagt, bättre att plaggen blir använda än ligger och dammar för att de inte passar av någon anledning. Så ta fram symaskinen eller synålen och gör de där ändringarna på plaggen som ligger och jäser någonstans!

fredag 2 augusti 2019

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.


Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.


Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!


Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda ...