söndag 28 juni 2020

Jocelyn

Idag tipsar jag om en småskalig favorit. Jag har inget dåligt samvete när jag handlar bra grejer från små hantverkare som gör det de gör själva eller i liten schysst produktion i Europa. Tidigare i våras tipsade jag om mina favoriter Lille-Lo och Rino.se. Jag tänkte nog att det ska bli en liten följetong. Så idag tipsar jag om Jocelyn.


Ok, den här bilden har ni sett innan men det skadar inte att se mina tegnellisar en gång till. Visst är de fina! Den här våren har jag inte orkat nåt särskilt med mina örhängen utan använt samma gamla handgjorda piercingsmycken från Etsy varje dag. Förutom när jag festat till det lite och använt de här! För de är ju helt adorable!

Jocelyn är utbildad inom grafik och sömnad bl.a. och gör alla sina smycken själv hemma. De görs i polymerlera och de är helt fantastiska! Stora och rejäla med en härlig tyngd i vilket jag gillar. Det passar dessutom utmärkt till mina 2mm hål så de inte drar ihop sig.


Förutom tegnellisarna har jag de här. Jag köpte dem för några veckor sedan vid ett släpp, vilket görs då och då, och då får man vara snabb! Följ och håll koll på instagram. Men det finns alltid fina inne i lager. De här heter Havsglas vilket passade mig ypperligt eftersom jag samlar på havsglas.

Jocelyn gör inget annat än det här så support your local helt enkelt! Just nu, till och med söndag, är det faktiskt 30% rabatt på alla örhängen. Så passa på att haffa ett par du gillar! Jag är sugen på ett helt gäng till ska avslöjas. Webbshoppen hittar du här.

fredag 26 juni 2020

Sommaruniformen

Jag gillar sommar mer än höst och vinter även om våren är min favorit. Men sommar innebär ju ledighet och lättare kläder och det är ju trevligt. Jag har massa fina sommarklänningar som jag använder alldeles för sällan. Jag gillar klänning. Men hur det än är så är rätt casual till vardags på sommaren och då blir det nästan alltid sommaruniformen.


Det här är min sommaruniform. Jag tomtar oftast runt i mina mjukisshorts som från början var ett par långa byxor i herrstorlek. Jag ville ha dem baggy till när jag dansade street och sydde därför i kilar nedtill av det tyget jag klippt av på längden. De var alltså inte baggy nog. Sedan har jag kortat dem till shorts då jag brände hål i dem under en smidesworkshop. De är jättestora och jättesköna och det händer att partnern lånar dem ibland med. Och lite snett har jag klippt dem med. Det är bara charmigt. Jag har haft dem i sådär 13 år bara.

Till detta har jag en tunika i lös och ledig modell i bomull eller viscose i batikmönster från Indiska. Jag har några stycken som jag haft i 7-8 år kanske som används väldigt flitigt under sommaren. De är lagade otaliga gånger och rätt tunnslitna. Men väldigt sköna. Jepp, det är så ni hittar mig den här sommaren. Som alla andra.


Och är det kallt kan jag dra på mig trotjänaren, mitt mest använda plagg, den grå munkjackan från GeKås jag haft ungefär lika länge som tunikorna. Min sommarjacka. Den är 100% bomull, i storlek XL, väldigt lång, väldigt skön och väldigt sliten. Och väldigt lagad. Jag gjorde den årliga renoveringen härom dagen men insåg sedan att dragkedjan har gett med sig. Den funkar att dra upp en bit men sedan delar den sig. Det hjälper inte med stearin heller. Betyder det att jag måste ge upp den nu? Tur att jag köpt en "ny" svart på tjockisloppisen i vintras. Tråkigt nog innehåller den polyester så den är inte lika älskad. Men den kan nog växa på mig! Och resten av sommaren drar jag nog dragkedjan bara halvvägs upp.

onsdag 24 juni 2020

Loppistips #17: Erikshjälpen Frölunda


Så här lagom till semestern tänkte jag tipsa om ytterligare en trevlig second handbutik. Den här staden, dvs Göteborg, innehåller så många. Erikshjälpen finns, förutom i Kortedala som jag tipsat om tidigare, även i Frölunda. Sedan ett tag tillbaka ligger butiken på Victor Hasselblads gata 11, inne i Frej Jonsson huset. Tidigare låg butiken en bit därifrån och då var den också bra. Den här lokalen är dock större och ljusare. Men jag gillade båda.

Där finns det mycket prylar kan jag lova och jag tycker nog att alla kategorier är välfyllda. Själv har jag köpt en hel del glas, lite böcker och annat smått och gott där. Butiken har även bra öppettider då den är öppen tisdag och torsdag 12-18, onsdagar 12-16 och på lördagar 11-15. Det brukar vara en hel del folk där på lördagar och vill man slippa det pga corona eller folkobi eller något kan vardagar vara det bättre alternativet. Buss 82 går dit bl.a. och åker man kollektivt är det Amalia Jönssons gata som gäller.


Klädavdelningen är bra också. Den är rätt bra uppdelad och det finns en hel del utan att det blir för mycket så man inte får någon överblick. Jag har nog dock upplevt att det inte finns lika mycket vintage i Frölunda som i Kortedala, om det är det man är ute efter. Men priserna är bra. Men jag brukar sällan gnälla över priser om jag hittar något jag verkligen vill ha och dessutom har jag svårt att se kritik när det handlar om välgörenhet. Men det är en annan historia.


Några guldkorn har jag hittat där. En klänning i kraftigare bomull för 45 kr, en blommig kjol för 49 kr och ett par örhängen för 19 kr syns på bilden. Jag är lite löjligt förtjust i blommiga kjolar och örhängen av pärlor. Kjolen är lite intressant. Det står M i den, jag tycker inte smocken känns kass eller uttöjd och ändå känns det som att det får plats minst en till Jenny i den. Och folk hävdar att storleken på lappen är relevant! Men som sagt, en bra butik väl värd att besöka.

måndag 22 juni 2020

Ja, second hand är för alla

Så var vi där igen. Det hela började med att Anna-Carin, en av poddmadamerna i Secondhand(b)lusarna skrev ett inlägg på instagram om att alla kan handla på second hand även utan normkropp. Det borde ju inte provocera tänker jag, det är ju ett positivt budskap. Men det gjorde det. Det enda hon skrev var att second hand funkar för alla typer av kroppar under alla skeenden i livet, och fokuserade lite extra på att skriva om hur det är att handla second hand som gravid, vilket hon är just nu. Genast var det flera som skrev att utan normkropp är det typ stört omöjligt att handla second hand. Det pratades till och med om slag i magen och adjektiv som "arg" och "ledsen" användes. Jag tar inte ifrån någon sina upplevelser men att hävda att det är totalt omöjligt att handla second hand som tjock är helt enkelt inte sant.

Ok, detta ska inte bli en upprepning av mitt bejublade inlägg från augusti förra året (det är jag som bejublar det, men det får man när man tycker något man själv gjort är bra) men jag kan ju hänvisa till det. Du hittar det här. Jag listar mina fem bästa tips för hur en tjockis kan hitta kläder på andrahandsmarknaden. Och visst är det svårare än om man är storlek 38. Då är det ju även svårare om man letar nytt i butiker och på nätet. Det görs helt enkelt inte lika mycket kläder för tjocka som för smala. Men att bara nöja sig med att "det finns inget och finns det något är det fult och slitet" tycker jag är en bra bit från sanningen.


Jag anklagas ibland för att inte vara "tjock nog". Nu är det så här att min kropp är rätt oproportionerlig och jag är dessutom kort. Att vara kort och tjock gör det inte direkt enklare. Men jag lyckades ändå att enbart handla second hand under hela förra året. Allt jag behövde hittade jag, även regnjacka och bikini. Det enda jag faktiskt inte vågade mig på att köpa begagnat var gummistövlar, men det har helt andra orsaker. Sedan köpte jag inte bara sådant jag behövde utan även sådant jag gillade och tyckte var snyggt utan att jag hade något livsavgörande behov för dem. Jag ska ärligt säga att jag aldrig handlat så mycket kläder som jag gjorde förra året. Och allt second hand. Jag har dessutom en kompis som är tjockare än vad jag är som också lyckades. Sug på den lite.

Och nästan alltid när jag lite ödmjukt försöker slänga mitt bejublade inlägg i ansiktet på någon kommer kommentaren: "det är ju fint men vi har väldigt olika stil". Stil? För det första vet jag inte om jag har någon distinkt stil men det är ju det som är det fina med second hand: det finns allt möjligt där! Alla kläder på second hand är ju inte min stil heller. Jag tycker inte att allt är snyggt. Det är ungefär lika dumt som  att säga: "jag gillar inte grönsaker" eller "jag gillar inte svensk öl". Alla grönsaker och svenska öl smakar ju inte likadant heller! Alla kläder på second handmarkanden, även de i stora storlekar tilltalar inte mig. Jag tycker t.ex. det finns alldeles för mycket blus och finbyxor som jag inte alls gillar. Jag äger inte en enda blus vad jag vet. Inte finbyxor heller. Däremot har jag hittat ett par helt nya jeans i storlek 50 en gång.


Ok, nu provocerade jag igen. Men sluta nu att hävda att anledningen till att jag hittar kläder second hand och inte du är för att jag har en annan stil. I facebookgrupperna för tjockiskläder jag tipsar om i det bejublade inlägget scrollar jag nog förbi 30 plagg innan jag hittar något som tilltalar mig. Du kanske tycker det är svårt att hitta tjockiskläder second hand men jag tycker inte det. Då får jag väl ändå få vara ett bevis för att det går eller? Så läs gärna mitt inlägg igen och försök anamma det jag skriver där. Kan lova att det både är roligt och fullt görbart!

lördag 20 juni 2020

Begagnat på midsommar


Ni vet att det är helt ute att köpa nya kläder till speciella tillfällen och högtidsdagar va? Julafton, nyår och påsk firades i gamla outfits här. Igår var det midsommar. Det sedvanliga midsommarvädret innebar att maten fick lagas på spisen bakom oss istället för grillen utomhus. Klassiskt. Jag hade på mig en kaftan från Monki (det är mycket Monki nu) jag köpte i en köp- och säljgrupp på facebook förra året. Den har använts innan. Partnern hade en hawaiiskjorta han fått av en kompis för flera år sedan och som har använts flitigt på 80-talsklubb här i Göteborg. T-shirten är från en klädbytardag. Inte så illa va?

torsdag 18 juni 2020

Duckfeet - favoritskorna

Härom dagen rantade jag om Monkis kassa kvalitet. Det ska dock erkännas att jag älskar Monkis kläder ändå. Fast i fortsättningen kommer jag bara handla dem i andrahand, precis som jag gör med Gudrun Sjödén, fast av andra anledningar. Jag handlar i och för sig i regel alltid i andrahand. Men ibland gör jag undantag när det gäller små och hållbara producenter och sådant jag verkligen gillar. Sådana är värda att uppmärksamma här istället för svinpälsarna som sysslar med fast fashion. Idag tänkte jag presentera mitt favoritskomärke - nämligen Duckfeet!


Jag upptäckte Duckfeet när någon jag kände hade köpt ett par och lade upp en bild någonstans. De var köpta i en butik i Göteborg. Jag gick dit men de hade dem bara i storlek 37 och uppåt. Vad är det liksom? Så jag fick beställa dem på nätet istället. Via Duckfeets egen hemsida. Men de finns hos lite återförsäljare här och där, både på nätet och i butik. Det jag gillade, och gillar, med dem är att de är, förutom snygga då, väldigt breda, därav namnet. Jag har alltid gillar breda och rejäla skor vilket är tur eftersom jag har väldigt breda fötter.


Och här kommer lite bra saker med Duckfeet. De är i läder, så ingenting för veganer då, men de är i vegetabiliskt garvat läder. Det står dock något om att de kan vara förgarvade med krom vilket jag inte riktigt vet vad det innebär dock. En liten brasklapp där alltså. Och låt mig enkelt förklara det så här: vegetabiliskt garvat läder = bra för miljön, kromgarvat = dåligt för miljön. Sulorna är av rågummi vilket både har fördelar och nackdelar. Som jag har berättat tidigare är rågummi ett miljövänligt och hållbart material. Vinterkängorna är fodrade med ull (inte heller för veganer) från får från Europa.

Både sulorna och resten av skorna är tillverkade i Europa. Märket Duckfeet är danskt men produktionen sker inte i Danmark längre. Det verkar vara Polen som gäller nu men i sådana här sammanhang får man vara nöjd och glad över Europa. Det är lättare med transparens i Europa och man kan räkna med att arbetsvillkoren i regel är bättre i europeiska läner än i t.ex. Bangladesh.


På hemsidan finns det gott om sköteselråd av skorna vilket alltid är ett gott tecken. Det vittnar om att företaget strävar efter god kvalitet och att skorna ska hålla länge. Själv fick jag dock ett måndagsexemplar en gång. Mina svarta Fyn (alla modeller är döpta efter geografiska platser i Danmark) gick sönder invändigt när jag hade haft dem i ungefär ett år. Jag reklamerade och fick nya utan problem. Tyvärr hade jag inte samma tur när rågummisulan var nedsliten ett tag senare. Jag tyckte kanske att den slets på lite för kort tid men jag fick inga nya skor denna gång. Däremot fick jag nya sulor utan kostnad och fick gå till skomakare själv. Ändå generöst. Men så var det det där med rågummit då... Mina tankar och funderingar om rågummi och skomakare kan man läsa här. Och jag har ändå ett par hela skor nu.


Fyra olika modeller av Duckfeet har jag. De finns i massa fler modeller och jag vill ha ungefär alla. Men det kanske inte är helt nödvändigt. Förutom de ovan, Sjælland och Fyn har jag sandalerna Ringkøbing och vinterkängorna Odense. Och de är så fina och bekväma! Det enda lite jobbiga är att de kan ta lite tid att gå in. Det är riktigt kraftigt läder det handlar om och det kan skava och klämma ett tag. Just nu håller jag på och försöker hårdgå-in sandalerna. Fötterna är ju inte direkt osvullna av värmen nu på sommaren så det blir finfina remmärken på fötterna kan jag lova. Och om du nu inte är vegan, har breda fötter och vill ha kvalitetsskor som är värda att vårda och laga länge rekommenderar jag Duckfeet. De kostar lite men det är värt det. Jag känner mig väldigt som jag i dem.

tisdag 16 juni 2020

De där sommarplanerna och en ny favoritlagning

Så, då var det dags för semester igen. För ett år sedan när jag gick på semester skrev jag ett inlägg om mina stora sömnadsplaner för semestern. Ni kan ju gissa hur det gick med dem. Visst, jag gick ut hårt med lite lagningar ett par omsömnader som blev kjolar och så men sen blev det inte mycket mer. Inte ens den där väskan till vattenflaskan jag skrev om. Men i år kanske det ändå kan bli något när man inte kan göra så mycket annat skoj. Sommarpeppen på att sy finns ändå där. Jag behöver bara städa min syhörna först...


Jag tjuvstartade lite i söndags med att laga de riktigt nötta shortsen partnern har. Jag vägrar ge upp på dem eftersom det är perfekta hundshorts. Ni vet sådana shorts man har när man går ut med hunden. Det blev sedvanlig lappning med maskin och några överbroderade småhål. En snedremsa som förstärkning på insidan av fållen blev det med.


Jag passade även på att testa den där fallskärmsjägarlagningen jag presenterade för några veckor sedan, den där som finns med i Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat. Jag gillade den skarpt! Jag förstärkte med en lapp på baksidan med vilket jag tycker funkade fint. När jag ändå var igång lagades även trekvartshundbyxorna som sliceats upp på morgonpromenaden pga ett räcke. Det går visst att fastna i sådana. Och så lagade jag min Kånken jag också skrivit om tidigare. Det har tidigare gjorts försök att laga den med gaffatejp med inte så lyckat resultat. Det syns. Det blev kanske inte superproffsigt och snyggt men det gör ju jobbet! Den lagningen lär det ju bli igen.

söndag 14 juni 2020

Snabbmodekarma

Förra året upptäckte jag Monkis kaftaner ett lite efter alla andra. Ni vet de där kaftanerna i viscose med bälte som är så oversize att även en tjockis kan ha dem. Eftersom jag 2019 var med i utmaningen Circular fashion challenge var det bara att ge sig på att leta efter dem på andrahandsmarknaden. Jag hittade tre stycken men en sålde jag vidare eftersom jag tyckte M/L var lite väl stort på mig (Monki är beviset på att storleken är sekundär) men de andra två är uppskattade inslag i min garderob. Jag är ständigt lite i span på att hitta fler. Och nu kommer bekännelsen. Min kollega F kommer bli väldigt besviken på mig nu. Men allvarligt, våren har varit för jävla tråkig med all corona och skit och mina loppisrundor har uteblivit. Jag bestämde mig således för att shoppa nyproducerat. Har ni hört va? Bortsett från finplagg från små producenter och några stapelleggings har jag inte gjort det på evigheter. Så jag kände att nu ska jag ändå unna mig för att slippa leta på köp- och säljsidor på facebook. Det kändes både lite lyxigt och lite skamligt. Men jag tänkte att det är plagg jag kommer kunna använda i flera år.


Och jag unnade mig kan erkännas. Jag unnade mig fyra klänningar. Jag köpte en sån lång kaftan som jag ville ha i grönt, två kortare kaftaner och en skjortklänning. Egentligen ville jag ha den korta eller den långa i det svartvita mönstret men den var hopplöst slut. Förra onsdagen hämtade jag mitt paket och det kändes verkligen najs att packa upp. Den gröna långa var fin, de korta kaftanerna, en pastellmönstrad och en svart, kände jag lite tvek inför men skjortklänningen var verkligen klockren. Jag upptäckte dock en liten defekt på bakstycket på den och ena hanken hade lossnat på den långa kaftanen. Den var ju bara att sy på igen och eftersom jag fått för mig att även skjortklänningen i det svartvita mönstret var hopplöst slut bestämde jag mig för att leva med det och inte reklamera. Jag ville ju ha min klänning.

Så, för en vecka sedan provade jag den korta pastellkaftanen igen. Den var inte så oversize som Monki kan vara men jag kände dock att med lite smalare passform blir det lite mer dressat och tycker ändå det är rätt trevligt att inte alltid ha massa böljor runt sig. Men vad paff jag blev när jag såg att den spruckit i sömmen! För lite sömsmån helt enkelt och det var ett rejält hål. Som om inte det vore nog såg jag att det var en tråddragning i den svarta med. Alltså var alla fyra klänningar defekta! Vilken besvikelse. Men inte heller så konstigt när de kostar 250 och 300 kr styck och sömmerskan inte fått vettigt betalt. Jag vet ju detta.


Och även om Monki ägs av H&M, som ju är svenskt, finns det ingen svensk kundservice. Det är dessutom rätt hopplöst att hitta mailadressen på deras hemsida. Jag hade slängt alla papper och påsar och skit eftersom jag skulle behålla allt, och vi vet ju dessutom att retur är kasst. Det har jag gått igenom tidigare i detta inlägg. Jag ville inte skicka plaggen genom halva Europa och eftersom Sellpy har så bra reklamationspolicy tänkte jag att Monki kunde vara lite schyssta med och skicka mig en ny klänning. De andra tre defekterna tänkte jag leva med. Men icke, det enda de kunde erbjuda mig var att skicka tillbaka klänningarna, vänta ca två veckor på att få tillbaka pengarna och sedan beställa igen. Really? Jag talade om för dem vad jag tyckte om det. Det finns ju väldigt stor risk att de plaggen jag vill ha tar slut under tiden och att ligga ute med massa pengar i två veckor var jag inte heller sugen på. Kass service tycker jag!


Så går det alltså när jag man för en gångs skull ska lyxa till det med nya plagg. Karma tog mig helt enkelt. Jag borde ha lyssna på avsnitt 25 av Secondhand(b)lusarna innan jag beställde för där pratar Filippa just om varför man inte ska ge sig in i att shoppa nyproducerat igen. Man kan ju konstatera att jag lärde mig min läxa och att jag inte tänker shoppa på Monki igen. Inte något annat snabbmode heller! Jag fick dock 20% rabatt på alla plaggen. Inte mycket till tröst egentligen men det fick duga. Och jag har lagat det som lagas kan. Det blev inte en supersnygg söm då just den sömmen som spruckit var vändsydd och så vidare men den sitter på axeln så det syns inte så mycket. Förhoppningsvis håller det.


Defekten på skjortklänningen gjorde jag ett tappert försök att brodera över. Inte så snyggt heller men det lär ju inte synas. Och i fortsättningen håller jag mig till andrahandsmarknaden. Plaggen brukar faktiskt vara hela eller prisanpassade till eventuella defekter. Eller så kan man få pengarna tillbaka och få behålla plagget som på Sellpy. Nyproducerat snabbmode är helt enkelt inte för mig. Monkis kassa kvalitet lärde mig det. De 210 kr jag fick tillbaka kan jag avslöja har hamnat på mitt nystartade konto som ska gå till livskvalitet på hög nivå. Men jag håller på den lite.

onsdag 10 juni 2020

Skämmigt med second hand

Det är ju inte jag som tycker det så klart. Men för ett par tre veckor sedan skrev jag att det här med att second hand skulle vara ofräscht bara är trams. Sekelskiftesvillan och Lisa Larsson-hunden är ju inte ofräscha utan det är något man gladeligen återbrukar. Varför skulle den där kjolen från Stadsmissionen vara ofräsch då? Nä, jag tror egentligen det beror på något annat att vissa människor aldrig skulle kunna tänka sig att handla ett par byxor eller en osthyvel t.ex. second hand. Jag tror nämligen det beror på skam.


Förr i tiden, alltså för hundra år sedan och så vidare, fanns det ett helt annat värde i kläder. Innan fast fashion, eller snabbmode som jag numera ska säga egentligen, dök upp var det helt andra pengar i kläder för en vanlig konsument. Att köpa tyg kostade mycket. Tyget skulle ju ändå vävas och färgas, och tråden/garnet skulle spinnas vilket också kräver en del förarbete. Hade man inte råd eller möjlighet att köpa tyget gjorde man allt det där själv. I bondesamhället var tid pengar och råvaran hade man inte obegränsat av heller. Då kunde man inte skaffa fyra nya toppar i månaden utan de kläderna man hade vårdades och användes tills det inte gick längre. Växtes de ur ärvdes de eller syddes om. Blev det slitet tog man tillvara på det gick att tas tillvara på. Och på den tiden var nya fina kläder väldigt värdefullt och tjusigt.


Att nya kläder var så värdefullt kunde även göra att de där ärvda kläderna, som var ett nödvändigt ont, inte var lika roliga. Det syntes givetvis på en och ens kläder om man var rik eller fattig på ett annat sätt än vad det gör idag. Det var kanske inte alltid lika roligt att ha mammas utslitna blus som kjol. Och även om jag gillar synliga lagningar kan jag förstå att det på den tiden symboliserade fattigdom. En riktigt rik person hade ju istället kunnat köpa en ny blus. Och det är detta jag tror lever lite kvar i oss. Det är skam som gör att vi inte vill köpa begagnade bruksföremål som om vi inte hade haft råd med nya. Saker som det finns ett värde i, som den där sekelskiftesvillan och Lisa Larsson-hunden, det är inte pinsamt. För tänk om någon skulle tro att jag inte har råd att köpa nya kläder, hur hade det sett ut?

Ja, vad hade det spelat för roll egentligen? Och i perioder, som när jag pluggade med halvt eller inget studielån, då har jag inte riktigt haft pengar till nya kläder. Och så ser ju livet ut. Min teori är att folk (dvs andra personer än jag) blandar ihop det där skämmiga med det ofräscha. Personligen är jag snarare mer stolt än generad över att jag handlar second hand. Med ett stort intresse för textilier och miljö är det det enda rätta för mig. Det känns toppenbra att ha tagit klivet över till andrahandsvärlden. Jag har nämligen på senare gått på en rejäl nit när det gäller nyproducerat. Vi ska se hur den historien slutar innan jag bekänner min synd. Jag återkommer med det!

tisdag 9 juni 2020

Det är tillåtet att testa

Idag ska jag skriva om något som är bland det bästa med att handla second hand. Det finns ju väldigt mycket som är bra, men det som är bäst med second hand är att det är just second hand, alltså inte nyproducerat. Och då ges det utrymme för så mycket mer. Jag menar inte att man ska köpa mer kläder än om man köper nyproducerat, vilket i och för sig är tillåtet då det inte belastar miljön ytterligare. Nej, jag menar att det ges utrymme för att göra fel och för att testa. Man får prova sig fram helt enkelt.

Alla har vi väl någon gång gjort det där felköpet som skaver? Man köper något för att det är billigt, för att alla andra har det eller för att man tror att det kommer passa. Det har hänt mig mer än en gång att jag provat plagg och känt att det inte riktigt har varit klockrent men tänker att "de blir nog bra ändå" och köper det och det förblir oanvänt. Till slut rensar jag jag ut det och har fortfarande dåligt samvete. Ibland provar jag något som känns kanon och toppen men när jag kommer hem känns det inte alls lika bra eller så är det helt enkelt så att det är plagg jag inte har användning för. De här plaggen skänks givetvis vidare men skavet över att jag lagt pengar och slösat på jordens resurser för något jag aldrig använt finns kvar.


Lösningen är då att köpa second hand. Jag har skrivit det innan och jag skriver det nu igen. Second hand är en enda stor lånegarderob vi betalar lite pengar till för att prova plagg ett tag för att sedan antingen behålla eller skänka tillbaka. Jag har tre exempel här på när det gick mer eller mindre bra för mig. Klänningen på bilden ovan är nog ändå ett av mina mer lyckade prov. Jag köpte den i vintras på tjockisloppisen jag arrangerade av min kompis Anna, för 20 kr. Ja, du läste rätt, 20 kr. Det var tydligen ett experiment, sytt av Anna, som hon inte tyckte blev så bra. Jag gillade tyget och tyckte det var värt att köpa klänningen för tygets skull. Så kom jag hem och provade och insåg att den ju blev helt fantastisk med ett bälte! Så det ska inte sys något nytt av den utan den behålls och kommer användas i många år. Väl värt 20 kr. Och nej, jag är inte gravid på bilden.


Här är också ett fynd från en tjockisloppis, och den är också hemmasydd faktiskt. Jag köpte den på nationaldagen förra året för 50 kr. Det är en kimono antar jag, eller någon form av kaftanjacka? Tyget är fint, den är sval och skön, jag känner mig ändå rätt dressad i den, och det här plagget, liksom det förra, är jag tämligen ensam om att äga. Och det gillar jag. Till saken hör att det var lite ont om speglar på den här tjockisloppisen. Det fanns nog någon inomhus men jag brydde mig inte om att gå in och titta. Så jag köpte grisen i säcken och det blev superbra! Särskilt i år är jag väldigt inne på kaftaner och kimonos. Jag hoppas inte att den fasen går över. Bältet är för övrigt från en klädbytardag och tillhör något annat plagg. Nu är det ett allroundbälte till mina kläder istället.


Och här blev det inte så bra. Här gick jag på den där niten. Jag köpte klänningen, som är från H&M från början, på Reningsborg Angered och den kostade 50 eller 55 kr. Det är ju inte mycket pengar att bråka om men vad skulle jag ha den till? Den var antingen oanvänd eller i stort sett oanvänd men inte så jäkla snygg (lite grå och tråkig och ingen skojig modell direkt) och den är dessutom i fel längd för mig. Den är dessutom i sån där slinkig viscosetrikå som inte är min favorit direkt. Det blir alltid oformligt, noppigt och trist till slut. Så jag har använt den en gång. Häromdagen rensade jag ut den. Den ska få hamna hos någon annan som uppskattar den bättre istället.

Men det fina är nu att det gör ju inget! Reningsborg, där jag köpte den, har en bra verksamhet så pengarna har gått till något bra och eftersom den inte var nyproducerad har inte miljön belastats ytterligare. Det skaver inte i mig på samma sätt att jag har köpt en klänning jag bara använt en gång när den är begagnad. Jag föll för att den passade och var i stort sett ny, vilket jag inte borde gjort. Jag borde fattat att jag inte kommer använda den. Men jag blir bättre och bättre på det där med att hitta vad jag verkligen vill ha och det är ok att öva på second hand. Vi brukar säga på våra klädbytardagar att "jag testar den till nästa gång". Och är man som jag en som gillar att testa olika kläder och stilar och dessutom byter smak lite då och då, ja då är second hand det enda rätta. För mig tar det några gånger och användningar innan jag vet om jag verkligen älskar plagget eller ej. Och så får det vara.

lördag 6 juni 2020

Tredje gången gillt - att reklamera på Sellpy

I höstas skrev jag ett lån, kanske lite för långt till och med, inlägg om hur jag tycker det är att handla och sälja på Sellpy. Jag är i det stora hela nöjd. Jag tycker konceptet är lysande och man kan verkligen hitta superfynd där. Jag blev även nöjd med försäljningen, kanske främst pga ett par vintage Dr Martens.

Men i alla fall, nu ska jag klaga lite. Jag fick utrensat fina och vettiga kläder som inte ansågs värda ens 50 spänn när jag sålde, samtidigt som andra folk verkar skicka in värsta skräpet för försäljning. Lite som på stora klädbytardagar har jag märkt. Att folk kan med!


Flera gånger har jag hittat defekter på plagg som inte har stått med i annonsen. Jag fattar verkligen att Sellpy själva inte kan upptäcka alla detaljer men det känns som att folk tänker: "Det här plagget är kasst, då säljer jag det!". Är det inte meningen att man ska tänka tvärt om tänker jag? Några gånger har defekterna (hål och fläckar), upptäckts efter att jag använt eller tvättat plaggen, några gånger har jag tänkt att skitsamma. Jag kan ju laga ändå. Jag fattar ju att slitna hälar på insidan av sneakers och sömmar som släppt kan vara normalslitage. Plaggen är värda att anväda ändå.

Tre gånger har jag dock ändå känt att nä, det här duger inte. Första gången var när en jerseyklänning i min första beställning hade 17 småhål på framstycket. En gång var när ett par leggings var så tunna att man såg rakt igenom i rumpan. Och så nu senast då, i onsdags, när min nyleverade beställning innehöll en tröja både med hål och fläckar.


Tröjan ifråga kommer från det glada 90-talet skulle jag tro och är av det där tantmärket jag egentligen känner lite missnöje med. Men den var döfin och passar in i min samling av slutet på 80-, början på 90-talströjor jag lagt mig till med. Den kostade lite eftersom den är av det där tantmärket och jag kände att nä, lite får de ändå dra av på priset.

Och här kommer det fina: tre gånger har jag reklamerat på Sellpy och tre gånger har jag fått pengarna tillbaka och behålla plagget. Hur fint är inte det? Och smidigt är det också! Det är bara att klicka in på ordern, klicka på knappen Returnera / reklamera som finns under plagget, beskriva felet och lägga in bilder. Det görs på ett par minuter och svaret kommer i regel inom ett dygn. Och man kan även returnera om plaggen inte passar.


I mailet med reklamationsbeslutet man får har det alla tre gånger jag fått det stått att man får behålla plagget då de inte vill belasta miljön med ytterligare returer. Och så får man återvinna eller göra vad man vill med det. Alla tre gångerna har kläderna fått leva vidare för mig. Klänningen togs på vår senaste klädbytardag här hemma hos mig (med 17 lagningar), leggingsen tänker jag använa tills det är hål rakt igenom och tröjan har lagats och jag ska göra vad jag kan för att få bort fläckarna.


Här hänger den nu på tork men jag tror nog den behöver en omgång i tvättmaskinen med fläckvatten också. Jag tror dock att fläckarna har bleknat något. Men får jag inte bort dem broderar jag maskstygn eller något annat trevligt över dem. Tröjan är fortfarande värdefull för mig!

torsdag 4 juni 2020

Haul och dagens tips


Igår som ett brev på posten, efter en intensiv jobbperiod, kom ett paket från Sellpy levererat till min dörr. Jag beställer från Sellpy lite då och då med lite varierande resultat som man kan läsa om här. Och nu ska jag göra en haul.


Nä, jag skojar bara. Jag är ingen youtuber som visar min överkonsumtion, även om jag skulle ha handlat i andra hand. Dessutom, vad är det för töntigt namn? Haul? Det uttalas tydligen "hål" också. Helt ologiskt. Jag säger haul. Men ett tips till alla som hävdar att man inte kan köpa skor second hand! I nybloggens begynnelse skrev jag ett inlägg och ifrågasatte hur folk tänker när de säger att man inte kan köpa skor second hand. Det går nämligen att hitta helt nya, eller stort sett nya och oanvända, skor i andrahand, både på vanliga loppisar och på t.ex. Sellpy och Tradera. Ibland blir det felköp, som med mina nya älsklingar jag fick hem förra veckan.


Och här kommer då dagens tips. Många second handbutiker och organisationer samarbetar med olika klädkedjor och varumärken och tar emot restlager för att sälja. Det innebär att man kan köpa splitter nya grejer till mycket mindre pris second sand, bara för att det är lite svårsålda grejer eller förra årets kollektion. Mina löparskor (som jag absolut inte springer i men promenaden kräver också sin komfort) börjar bli rätt slitna nu, de ska lagas, men de kommer inte hålla för evigt. Jag köpte då ett par nya av märket Saucony, samma märke som mina gamla, för 295 spänn. Mina gamla köptes på Löplabbet för över 1000. Värt. Jag köpte även ett par till partnern som kan behöva något annat än vandringsskor på hundpromenaderna.


Och nu ska erkännas, jag har fallit för mördande reklam. Förra sommaren i bärbuskarna lyssnade jag på otaliga avsnitt av podden Säker Stil där Emma Kleberg von Sydow dalade sig varm om Birkenstocks. Mitt intresse vad fångat. Sedan hade vår skolsköterska på skolan på sig ett par en dag och jag kände mig lockad. Jag föll för modellen Mayari och vilken tur jag hade att det fanns en Birkenstockoutlet på Sellpy med! Nu är jag dock lite fundersam över storleken. Jag har minimala men breda fötter. Kanske att de är lite stora? Men med sjukt breda ankfötter och höga vrister tror jag nog att storleken mindre inte varit optimal. Så de här får behållas. Det är väl inget som stör va?

Några plagg blev det med, bl.a. en t-shirt från Dedicated till partnern. De är schyssta och hållbara, i bra kvalitet och dessutom riktigt snygga. Enligt annonsen var t-shirten urtvättad, därav priset antar jag. 50 spänn. Det var den inte alls. Det var trycket som skulle vara så. Ibland har man tur! Dedicated får jag berätta mer om en annan gång!

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...