onsdag 1 april 2020

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda så är det ändå viktigt för mig, på ett personligt plan, att det är mycket business as usual. Annars orkar ju ingen gå upp på dagarna. Men visst funderar man ändå. Dock är mitt mål att bloggen ska, som vanligt, fokusera på hållbart mode och textilier och inte corona.

Men. Faktum är att för väldigt många individer just nu är det inte business as usual. Jag oroar mig just nu ganska mycket för ekonomin och företagsamheten. För mig, på det där personliga planet igen, vore det väldigt tråkigt om mina favoritbryggerier och favoritcaféer går omkull nu i och med detta. Många nystartade rörelser kommer gå i graven innan de ens har fått en chans. Och det är fruktansvärt. Personer i min närhet kommer behöva använda sina undanstoppade resurser för att gå runt och rädda det som räddas kan. För många kommer det bli mer ansträngt nu, och ganska lång tid framöver.


För vissa är dock läget just nu än mer akut och kritiskt. Det finns de som inte har någon buffert, inga skyddsnät och ingen plan b. Handel, konsumtion och transport av något så ytligt som kläder står ganska, i jämförelse med det "normala", rätt så still just nu. I Asien har sömmerskorna fått lämna sina jobb från ena dagen till den andra utan någon möjlighet till fortsatt försörjning. Innestående löner har inte betalats ut och någon buffert finns inte. Ofta är sömmerskorna och textilarbetarna redan skuldsatta över öronen eftersom lönen de får är minimilön eller mindre, och inte levnadslön som faktiskt går att klara sig på. Där produktionen ändå fortgår är troligtvis arbetsmiljön så pass dålig att personlig hygien och social distancing inte är möjlig. Likadant i de trånga arbetarbostäderna. De arbetare som blivit av med sina jobb och inte får bo kvar i arbetarbostäder kanske inte har någonstans att ta vägen då all kollektivtrafik står stilla och det är långt till hemmet i en annan del av landet.

Sömmerskor världen över får nu betala priset för för den ohållbara fast fashionindustrin. Det är extra tydligt just nu hur sårbart hela det här systemet är. Ett system som bygger på snabb produktion, dåliga löner och villkor, kass kvalitet och mycket nya kläder hela tiden som vi sedan slänger och en pandemi där folk dör går helt enkelt inte ihop. Frågan är hur modeindustrin kommer klara detta? Frågan är om vi kommer ha en annan inställning till mode och kläder när krisen har dragit över? Värdesätter vi kläder mer då? Kan vi tänka oss att betala mer för kläder som vi är villiga att använda längre? Den som lever får se, sa hon lite morbidt.

Bilden kommer från boken Slow Fashion av Johanna Nilsson och Jennie Johansson. Det är en bra bok. Och nästa inlägg kommer inte handla om corona.

lördag 28 mars 2020

Färgstärk med Lille-Lo och Rino!

Så, här kommer mina högst personliga tips på support your locals. Om du bor i Stockholm då, eftersom båda varumärkena, samt butiken jag kommer tipsa om, ligger i Stockholm. Jag bor i Göteborg. Men jag tänker att local kan räknas som Sverige just nu. Man får liksom bestämma själv.


Först tänkte jag, med en sån där inte så smickrande hallspegelbild, bara presentera det där köpet som fick mig att bryta Circular fashion challenge, som fick mig att falla precis på målsnöret. Faktum är att jag föll bara några dagar innan året var slut. I och för sig, hela tio dagar. Det kunde varit värre. 21 december 2019 beställde jag faktiskt ett nyproducerat plagg. jag köpte nämligen detta, sjoket. Sjoket, eller kaftanen, kommer från Lille-Lo och är faktiskt ett provplagg. Efter att denna, och några till, hade sytts upp förändrades designen en liten aning och dessa såldes således ut lite billigare. Den kostade 1000 kr istället för 1299 som den annars kostar. Jag erkänner, jag impulsköpte något jag "egentligen" inte behövde. Eller? Jag älskar den i vart fall! Funkar både hemma och på fest känner jag. Ett väldigt värt köp.

För här kommer storheten med hela grejen. Lille-Lo, eller Cecilia som hon egentligen heter, startade med att själv sy barnkläder i vintagetyger från 70-talet, lite vid sidan av. Med tiden har det blivit mer och mer vuxenkläder samt mer och mer nya tyger. Sedan en tid tillbaka satsar hon på heltid med detta och driver även, tillsammans med en annan trevlig företagare, butiken Färgstark, som jag återkommer till senare. Tanken har varit att det bara ska handla om ekologiska tyger, men utbudet på detta är väldigt litet så det verkar i stort sett vara en omöjlighet. Däremot är alla tyger ökotexmärkta. Plaggen är uppsydda på ett litet skrädderi i Litauen som Lille-Lo har en nära och direkt kontakt med där sömmerskorna själva meddelar hur mycket de vill ha för att sy upp ett plagg. Som et ska vara helt enkelt. Tanken är att plaggen ska vara lättburna, bekväma, tidlösa och trivsamma så att de kan användas om och om igen i åratal. Är ändå inte det så lång ifrån fast fashion man kan komma?


Och jag erkänner, efter att jag öppnade den dörren till att köpa nyproducerade plagg har jag inte stängt den. Mitt mål med detta året är dock att fortsätta med begagnat som förra året, men att jag tillåter mig att köpa några väl genomtänkta plagg som är småskaligt och schysst tillverkade. Så här kommer ett till från Lille-Lo. Den här fantastiska skapelsen kallas för ett spektakel och jag var faktiskt i butik och provade ut den, så jag köpte inte grisen i säcken där. Den är dock för lång för en sån liten kortis som jag är. Men sykunnig som jag är kommer jag sy upp den. Och jag fnular på att använda den på en speciell tillställning som förhoppningsvis blir av i år.


Här har vi butiken då. Färgstark butik ligger ligger på Svandammsvägen 9 vid Midsommarkransen i Stockholm. Och vilken butik sedan! Jag kom lite grand in i himmelriket när jag var där i februari. Jag älskar färgglatt och mönster och ville ha i stort sett allting som hängde där. Sambon som var med var ett ypperligt smakråd och ett stort plus för att vår byracka var välkommen med in. Det var Lille-Lo herself som stod i butiken den dagen och servicen var grym.


Jag menar, titta vilket trivsamt ställe! Jag gillar dessutom att plagg i nya tyger hänger blandat med kläder i vintagetyger. I butiken kan man även hitta lite andra plagg som koftor, skor och accessoarer från mindre svenska och europeiska märken. Jag var väldigt sugen på en städrock i gult 70-talstyg från Lille-Lo med men det blev ingen sådan. Den var lite trång i ärmarna, men det är ju också något man kan lösa känner jag så det kommer säkerligen bli en sådan i framtiden.

Jag kan avslöja att jag köpte två plagg, spektaklet och kimonon jag bloggat om innan från Rino.se som är den andra som huserar i butiken. Två plagg som gjorde att konton var i stort sett tomt när jag skulle handla folköl på Folk&Friends senare på kvällen. Värt kan jag säga! Jag hade på min lista att jag ville ha en kimono och/eller ett spektakel och/eller en städrock. Två av tre alltså. Jag var väldigt sugen på att köpa kimonon från Rino med tuttar på men kände att den gröna feministkimonon var mer användbar och lite bekvämare faktiskt. När jag stod och skulle betala sneglade jag dock åt skjortklänningarna från Rino som är så himla snygga och ångrade i efterhand att jag inte provade en...

Ok, lite om Rino.se då. Rino, som heter Carina egentligen, skriver på sin sin hemsida att tanken med Rino är lekfull slow fashion och glada kläder med lång hållbarhet. Check. Det är Carina själv som designar kläderna och många av tygerna som många av dem även kan köpas som metervara. Precis som för Lille-Lo började det med med kläder sydda av återbrukade vintagetyger men har senare gått över till att mer handla om nyproducerade tyger, alla tryckta i Europa och ökotex-certifierade. Rinos kläder är, precis som Lille-Los, också sydda i Litauen. Europeiskt betyder, om inte något gått väldigt fel, alltid schysstare än Asien då man har strängare regler och lagar här.


Jag ångrade som sagt att jag inte provade skjortklänningen. Sen blev det ju så här att corona och social distancing kom och våra svenska företag går på knäna. Både Lille-Lo och Rino slog då till på fri frakt och jag slog då till på en illrosa skjortklännning i leopardmönster. Det gäller ju att supporta sina favoriter och jag kände verkligen att jag ville hjälpa till. Och så ville jag ha detta fantastiska plagg i min garderob. Och här kan vi snacka om kärlek vd första provningen! Jag kände mig så fab i den! Så himla fin! Och så kan det hända att det är vårrea just nu och att jag har beställt en till. En helgul i linneblandning den här gången. Jag är liksom bara så kär i den här klänningen. Och jag tycker att är det några kläder man ska köpa är det sådana här småskaligt och schysst producerade som svider det lite mer i plånboken av. De här plaggen kommer jag bära, älska och vårda och om jag inte använder dem fortfarande om tio år kan du skälla på mig. Och härmed invigs damen jag fick tidigare i veckan. Bilderna blir dock inte roligare för det när hemmet är en tråkig bakgrund. Men jag gillar tråk också.

Men. Nu ska jag faktiskt komma med lite blygsam kritik mot kläderna hos Färgstärk, Lille-Lo och Rino. Spektaklet och sjoket är lite storleksutmanande men annars är det lite så att storlekarna är lite små. De flesta plaggen finns upp till storlek XXL men då är det en XXL i min storlek. Större personer kommer inte kunna ha skjortklänningen eller kimonon. I butiken provade jag dessutom en kjol i XXL som inte gick att knäppa runt min midja. Och jag är bara lagom tjock. Jag kan tänka mig att det finns större personer som gärna hade haft kläder från Lille-Lo och Rino. Så det är något att utveckla i framtiden tänker jag.

Så, med detta inlägg vill jag bara säga, vill du ha superfina och färgglada kläder som du kommer kunna älska länge ska du köpa kläder av Lille-Lo och Rino. Tyvärr har butiken fått stänga tillfälligt under coronaskiten men webbshopparna är öppna och det är snabb service! Jag brukar inte uppmana till konsumtion men; köp köp! Och så redovisar du för mig vad du köpt sen. För jag vill veta!

torsdag 26 mars 2020

Min nya kompis


Nu har jag inte bloggat på några dagar. Ovanligt länge för att vara jag faktiskt. Jag hade egentligen ett planerat inlägg i söndags men man kan väl säga att coronadepressionen slog mig. Tråkigt och tröttsamt. Inlägget kommer dock, om inte imorgon så i övermorgon. Under tiden kan jag visa min nya kompis jag var och hämtade idag. När någon flyttar från större till mindre kan man få skatter tydligen! Nu kanske inte alla mina bilder på kläder behöver vara kassa selfies i kassa speglar eller platta plagg på golvet längre. Jag firar detta med att ta en kass bild på damen dock. Och japp, den återbrukade byrackan är med på ett hörn igen. Tack snälla Berith för damen! Hon kommer komma till användning!

lördag 21 mars 2020

Rocka sockorna är hållbart!


Idag, 21 mars, är ju lite som gjort för att göra ett hållbarhetsstatement. Ok, det är inte huvudsyftet, Internationella Downs syndromdagen är ju grejen. Sedan 2006 finns denna dag och sedan 2015 har vi rockat sockorna efter Natheas fina initiativ. Jag jobbar inom skola och där känns det som en självklarhet både bland lärare och elever. Och om du nu inte är som jag och tycker att det är skitsamma om du har två matchande strumpor eller ej, är det här dagen du ändå bör/ska/helst vill ändå går med omatchande strumpor. Så nästa gång det har gått hål på en strumpa i ett par och den andra fortfarande är hel, då gör du dig bara av med den trasiga och behåller den hela. Det är ju totalt onödigt att slänga eller återvinna den hela. Snart har du då ett omatchande par som du åtminstone kan använda en gång om året. Jag har flera "par" som egentligen inte är par utan enstaka som har blivit ensamma. Idag valde jag dock två som har hela makar men de är hållbara på annat sätt. Jag har nämligen köpt dem på second hand, fast nya. Jag älskar när second handbutikerna fått in restlager någonstans ifrån och säljer strumpor billigt. Dessa kommer från Röda korset i Vänersborg och Myrorna på Järntorget i Göteborg. 10 kr paret känns som hittat. En bonus, som tyvärr inte syns på bilden, är att det är taxar på de gråa. Jag har även likadana svarta. Och sköna är de med! Bra och billigt, som min gamle arkeologikompis Micke skulle ha sagt! Och skorna är från Tradera.

fredag 20 mars 2020

Support your locals

Japp, det kommer bli rätt krisigt ett tag framöver. Nu när folk karantänar och isolerar sig går inte handeln super. På ett sätt tycker jag det är rätt gött att konsumtionen går ner, för behöver vi fler prylar egentligen? Men det är ju egentligen inte de multinationella onda företagen som lider mest i det här, utan det är ju de små aktörerna. Därför har ett upprop startats om att vi ska supporta våra locals. Vi ska helt enkelt supporta de vi vill ha kvar mitt ibland oss, och nu är det viktigare än någonsin!


I lördags tipsade jag om min närmaste second handfavorit, nämligen Kyrkbytorgets second hand. Jag var där och stödshoppade lite och fick reda på att det var lite knackigt och att han funderade på att stänga ett tag. Men vad jag har förstått både på sociala medier och vänners inköp så har de fortsatt öppet. Och jag tror verkligen inte att det är farligare att handla second hand än mat just nu. Så fortsätt besöka din favoritsecond hand, om du själv är frisk dvs. Och gillar loppis, men vem gör inte det egentligen?

Och apropå second hand så fick jag se en post i veckan hur du på ytterligare ett sätt kan stödja din favoritsecond hand på, förutom att handla eller lämna in då. Nästan alla välgörenhetssecond hander drivs av pensionärer, dvs vår största riskgrupp. Utan dem har de inte så mycket personal och det är ju problematiskt när pensionärerna ska hålla sig hemma. Ett sätt att hjälpa din favoritsecond hand på är då att erbjuda din hjälp i butiken eller varför inte på lagret! Om du är frisk dvs.

Vissa second handaktörer har lite fler vägar till försäljning dessutom. Fairfashionfilippa på instagram (som har podden Secondhand(b)lusarna) tipsade om en av hennes favoriter, Second hand Gåsebeck, och att de gör viss försälning även via instagram. Hur bra är inte det egentligen? Särskilt nu! Mer sånt tycker jag! Och igår lade även mina remakefavoriter Remake Stockholm upp några plagg till försäljning på instagram. Så nu sitter jag bara här och väntar på att de ska lägga upp storskjortor för en sådan vill jag ha! Och i annan färg än vit eller blå helst.

Men det har faktiskt inte varit så mycket action här det senaste. Vi köpte dock mat från en trevlig krog i närheten igår som lite support. Ställena är ju i regel öppna och behöver sina kunder. Många ställen erbjuder dessutom hemleverans eller takeaway just nu vilket kan vara väldigt värt! Så har du möjlighet tycker jag du ska göra det. Vi planerar även lite stödinsatser till några favoritöl-bryggerier det närmaste. Jag såg en uppgift idag att 28 av Göteborgs härliga mikrobryggerier räknar med att lägga ner inom två månader om det här fortsätter. Så gillar du öl, köp några extra på systemet eller stöd en krog som har dem. Viktigt. Om du gillar öl och är frisk dvs.

Jag har faktiskt gjort en insats och supportat ett företag jag verkligen gillar och köpt ett dyrt, men väldigt värt och ack så fancy plagg jag kan ha hela livet! Men jag håller lite på den ett par dar. Det finns så mycket att säga om detta att det får bli ett eget inlägg. Men jag kan avslöja att det handlar om Rino.se och Lille-Lo i alla fall.

måndag 16 mars 2020

Hasan Minhaj och The ugly truth of fast fashion

Ok, det är mycket corona nu. Och det känns som att jag inte kan posta ett vanligt inlägg utan att skriva om corona för tänk om ni tror att jag har missat hela skiten. Eller inte bryr mig. Men så är det inte. Jag tycker bara att livet rullar på och this too shall pass. Fast man kan passa på att stödshoppa lite av företag man vill ska finnas kvar. Så, nog om det.


Eller ok, lite till då. Om du sitter i någon sorts karantän eller inte vågar gå ut har du säkert massor du vill eller ska göra. Men om du inte riktigt lyckas fylla din tid och vill skratta lite kan jag tipsa om ett specifik avsnitt av Patriot act with Hasan Minhaj som finns på Netflix. Det aktuella avsnittet är närmare bestämt avsnitt 3 i säsong 5 och det heter The ugly truth of fast fashion. Hasan Minhaj är en amerikansk komiker som gjort lite ditten och datten och då bl.a. denna serie. Serien är en form av talk show/stand up kan man säga där han tar upp olika mer eller mindre aktuella ämnen och gör humor av det. I avsnittet jag tipsar om tar han fast fashion, givetvis. Det är både roligt och skrämmande eftersom det finns allvar i ämnet. Jag tyckte speciellt det var obehagligt att se hur mängder med kläder slutar sin cirkel i ett land som importerat dem, rensat ut dem för att sedan göra landfill eller bränna dem. Kolla vetja och skratta och förfäras! Finns som sagt på Netflix.

Sedan har en kollega, så tillika hälsocoach just nu, lite beordrat mig att titta på Next in fashion som är någon sorts Project Runway:ig historia. Jag är inte så svårövertalad eftersom programmet hostas av Tan France från nya Fab 5. Han är fantastisk!

lördag 14 mars 2020

Stödshopping och loppistips #14: Kyrkbytorgets second hand

Hysteri, hoarding och finanskris. Japp, det är ändå hysteri. Visst bör man vidta försiktighetsåtgärder och inte utsätta våra riskgrupper för onödiga risker men fullständig lockdown? Hoarding av toapapper och pasta? Nja. Jag bestämde mig för loppis idag i alla fall. Det blev den närmaste.


Kyrkbytorgets second hand ligger ett par minuter från mitt hem så det händer att jag är där ibland. Den har funnits sedan 2016 och är en privat butik, dvs utan någon välgörenhetsorganisation i botten. Här finns det mesta då de köper upp mycket dödsbon. Möbler, köksutrustning, prylar, böcker och kläder. Det är ruljans på varorna och butiken är alltid trevlig att besöka.


Och om folk tycker loppis är äckligt i vanliga fall tror jag absolut inte de skulle våga besöka en nu. Jag är inte en av dem. Och det var inte så tomt som det ser ut på bilden. Det var en hel del folk där inne och flera handlade. Jag hittade en hel del! Glas (jag har en liten fäbless), porslin som min kompis samlar på och lite smått och gott. Tidigare har jag hittat massa bestick av serierna jag och kompisen samlar på med. Jag passade även på att fråga när jag betalade om han har märkt en minskning i besökare. Jo, det hade han. Igår kom första betalande kunden kl 13 och en vän nämnde att han hade sagt att han funderar på att hålla stängt några dagar. Tråkigt men förståeligt får man nog säga.


Jag gillar för övrigt klädavdelningen här. Jag gillar när det finns lite begränsat så man inte blir överväldigad, och allt hänger lite huller om buller här. Då får man leta lite för att finna guldkornen. Det fanns flera plagg med loggan Kungälvs dragspelsklubb idag som kallade på mig. Dock inte min storlek, tyvärr. Det hade varit kitschigt annars.


Just idag var det 50% på alla kläder vilket det är då och då. Den här tröjan/toppen fick det bli för en tjuga. Jag tyckte den var lagom kitschig och i tjock bomullskvalitet. Jag har som bekant en förkärlek för bomull. Dock satt den inte helt hundra på mig så jag tog chansen till lite remake som jag är sugen på. För 20 spänn är det värt att experimentera lite.

Som jag så ofta skriver, så är den här butiken en liten favorit. Jag har tidigare bl.a. köpt en gul regnjacka, också för halva priset, och vår säng kommer även härifrån. Vi tyckte det var värt att uppgradera oss från 160 till 210 när sängen var så gott som ny och kostade 3000 kr. Den var från Mio och hade kostat över 25 000. Värt.


En bonus. Passade på att gå in på Coop på torget med. Det fanns toapapper kvar, om än utplockat på en hylla. Så har du kris och bor i Kyrkbyn vet du vart du skall finna. Passa på att gå in på second hand då med och stödköp lite. Jag tycker det känns sådär om massa butiker och företag måste slå igen pga nån sorts frivillig karantän.

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda ...