söndag 24 januari 2021

Utmaningarnas fördelar och nackdelar

Genom att köra två stilutmaningar på raken har jag insett en del grejer. Det finns trevliga vinningar på att vara med i stilutmaningar på instagram men det finns även irriterande nackdelar. De stora fördelarna är givetvis det här med att aktivera garderoben och testa nya kombinationer och jobba med det man har på ett nytt sätt. Det är trevligt och utmanande att ha "regler" att förhålla sig till. Jag har i alla fall insett saker på kuppen och hittat nya favoritkombos och utrönat om jag gillar vissa plagg eller inte.


#tänkomstilchallenge hade olika färger och prints som tema och jag fick verkligen rota långt ner i garderoben vissa dagar. Resultatet är som skådas ovan. Det var lite turligt och oturligt att fem av sju temat kändes väldigt främmande för mig. I kronologisk ordning under veckodagarna skulle jag klä mig i vitt, djurprint, blått, rosa, metallic, rött och grönt. Jag är inte så vänligt inställd till vitt, blått, rosa och rött och metallic är inte något jag brukar ha. Resultater blev att jag fick plocka fram sådant jag sällan använder och lufta. Den vita måndagskjolen gillar jag men använder sällan men fick mycket komplimanger för. Den kommer således få användas mer. Jag valde att tolka "blått" som turkos och petrol och kände mig genast bekvämare än om jag hade tvingat på mig "riktig" blå. Jag hatar blått. Rosa är inte min grej och jag insåg att jag inte riktigt gillar klänningen från i torsdags så den kanske får vandra vidare. Likaså leggingsen från fredagen om jag inte väljer att sy ut dem lite. Att dra i nedkasande leggings hela dagen är inte värdigt! När det var rött igår, lördag, rotade jag fram ett par långkalsonger jag köpte 2009 och i stort sett inte använt sedan dess. Men jag insåg att jag gillar dem och kommer använda dem mer. Bara i tisdags och idag har jag knappt behövt fundera över tänkbar lösning och fick samtidigt möjlighet att använda älsklingsplagg från mina småskaliga favoriter Lille-Lo och Rino.se

Nackdelar då? Hur trevligt det än är att få tänka till och vara kreativ och aktivera gamla garderobsvärmare har jag även drabbats av missöden. Fina favoritplagg passar sig inte alltid i skolmiljö vilket jag bittert fick erfara i fredags när den fina skjortklänningen, en av mina karmaklänningar, fick en fläck av låsolja mitt på! Ibland borde jag faktisk använda mer oömma plagg på jobbet så de fina inte blir förstörda! Ok, plaggen gör ingen nytta om de är för fina för att användas, men någon måtta får det vara! Turligt nog gick fläcken nästan helt bort av massa skrubbande och vanish. Därtill kan jag även tillägga att den rosa klänningen också blev smutsig i veckan.

Jag hoppar inte på någon "officiell" utmaning nästa vecka. Jag vet att de finns men jag behöver en paus. Däremot kanske jag skulle utmana mig själv att använda mer av mina oömma "jobbplagg" som jag dedikerat till detta när de tjänat klart som finare plagg pga slitna och lagade. Jag har ändå en hel korg i min klädkammare. Jag får helt enkelt sluta vara så sjåpig med att klä mig luffsigt på jobbet och sluta jämföra mig med min extremt piffiga vintagekollega. Det blir min utmaning framöver. Jag får väl återkomma om det med någon gång. Och kort och gott: en trevlig och viktig utmaning med bra teman!

söndag 17 januari 2021

Mellan utmaningarna

Eftersom jul och nyår blev så jäkla trist på klädfronten var jag lite pepp på en stilutmaning till denna veckan. noppans_bryderier som är en favorit på instagram hade dragit ihop utmaningen #stilpeppen och jag hoppade på. Jag tycker det är kul med stilutmaningar men jag har verkligen inte ork till alla, för jag skojar inte, det finns åtminstone en stilutmaning varje vecka bland Sveriges hållbara stilinfluencers. Och ibland gillar jag bara inte temana. Den här veckan, dvs vecka 2, gillade jag det dock och det är ju alltid skönt att få lite hjälp på traven med hur man ska klä sig. Temana var som följer.


Jag konstaterade direkt att lördag och söndag skulle bli svåra. Särskilt söndag. Polokrage ägs ingen. Jag har på riktigt fobi för polos. Jag hade ett par när jag var ung, alltså barn och tonåring, men sedan har de lyst med sin frånvaro i det stora hela. Polokrage får mig att känna mig strypt och det är inte najs! Jag hatar helt enkelt när någon sitter över halsen. Sjal och halstub går bra men icke polo. Och utanför min comfort zone... Sådana kläder äger jag ju inte!


Nu sprang jag dock iväg lite här och började med slutet på veckan men jag kan avslöja att måndagen, som var den lättaste dagen, såg ut så här. Jag äger mängder med kjolar och det var den här jag spontant tänkte på när jag såg temat. Den är från förra årets tjockisloppis och jag tycker den är riktigt fräsig. T-shirten har jag fått av en kompis, koftan är gammal och lagad och strumporna har jag stickat själv. Det var för övrigt första gången jag jobbade hemifrån denna pandemi. Det tog bara tio månader. Så är det när man är lärare.


Tisdagens storskjorta visade jag i förra inlägget men jag kan ju även passa på att visa en annan stor skjorta, nämligen min slöjdskjorta! Jag har tagit den på en klädbytardag och den var min kompis exmans, fast då var de fortfarande gifta. Jag älskar färgerna och jag tycker det är rätt najs med en stor skjorta i oversize ihop med pennkjol. Jag är rätt fräsig ändå. Temat den här torsdag var androgynt och jag är inte så bra på det. Jag var bättre förr och gick gärna i cargobyxor och stora munkjackor, vilket får räknas som androgynt men det här med herrigt mode idag är inte riktigt jag. Jag tycker förvisso att alla kläder kan anses vara androgyna eftersom man får gå klädd precis som man vill i kjol eller byxor vare sig man har snopp eller snippa. Så det så. Och för att se övriga dagar hänvisar jag till mitt stilkonto på instagram. Det blir för tradigt att rada upp alla dagar.


Men så kan jag avslöja att det blir stilutmaning nästa vecka med. #tänkomstilchallenge som handlar om att vi ska tänka om vad gäller konsumtionsvanor och beteende. De här utmaningarna går ju ut på att aktivera garderoben och vara kreativa och med så djupa och betydelsefulla teman kan jag inte stå utanför. Men jag erkänner att flera dagar känns lite knepiga. Jag har liksom i regel inte vita kläder, blåa kläder, rosa kläder, metallic eller röda kläder. Det är inte mina färger. Visst, man får tolka det som man vill och när jag konstaterat min brist på nämnda färger har flera påpekat att man kan jobba med kontrastfärger. Men det är tråkigt. Nu råkar det vara så att jag har varit sugen på att testa mer monokromt länge nu så jag ska ändå göra vad jag kan för att få till så mycket som möjligt av färgerna. Jag får återkomma till resultatet om en vecka. Och haka på du med!

onsdag 13 januari 2021

En insikt

Så här en bit in i januari har jag drabbats av en insikt om mig själv. Det är att jag behöver piskan. Alltså, jag behöver något som driver och piskar mig för att få något gjort. I november hade jag en utmaning som gick ut på att göra minst en lagning eller fixning om dagen. Det funkade finfint och jag fick massa gjort. Så kom december: jag fick två grejer fixade. Två. Det var för kasst.


Jag fick i alla fall tidigt kortat ärmarna på den här skjortklänningen som jag köpte i slutet på november i Fancy Fatshion. Enklast möjliga, sprätte bara bort manschetterna, sicksack och en enkel fåll. Bättre än innan när ärmarna var jättelånga. Det behöver inte vara så avancerat och modestrikt hela tiden.


Så, 21 december förlängde jag något istället. Tidigare under året köpte jag en fräsig väska i Circle of clothes. Jag hade dragit ut remmen så mycket det gick men tyckte ändå den var för kort. Jag kände mig inte bekväm. Och jag kan inte med att ha väska annat än tvärs över kroppen. Eller "crossbody" som det tydligen heter. Påfund. Vi hade i vart fall väskband i fräsiga färger på jobbet så det blev orange. Ja, jag vet att det är jävla dåliga bilder men det får duga för nu. Lovar att återkomma med den mer representativ.

Japp, det var allt då. Men lagningshögen har ju bara växt så jag behöver nog ha en #dagenslagningfebruari med. Och mars. Och april. Och maj kanske... Ja ni fattar. Får skärpa mig nu. Jag återkommer på temat.

Och btw, två grejer. Att köpa second hand på facebook och andra delar av nätet var naturligt nog grejen förra året. Och det gjorde jag kan jag säga. Den andra är att storskjortan på bilden som är från igår ingick i en fin stilutmaning. Det blir stilutmaning nästa vecka med! Jag kommer återkomma på det temat också.

lördag 9 januari 2021

Fail!

Jag har failat. Rejält. När jag återstartade denna blogg för snart två år sedan bestämde jag mig för att jag skulle komma med minst 10 inlägg i månaden. Jag skulle inte heller producera mindre än två inlägg i veckan. Det sket sig i december kan jag säga. Jag var oinspirerad, utarbetad, stressad... Ja, ni fellow lärare vet vad jag menar. Så jag sket helt enkelt i det. Det var inte någon planerad paus. Det var inte heller ett statement. Det blev bara så.


Det andra jag har failat med är stilkontot på instagram. När jag startade det i somras hade jag bestämt att jag skulle minst posta en bild om dagen. Jag har hållit det ända till julafton. Sen sket det sig. Återigen, oinspiration och sådant. Och så kom ett annat brev på posten som jag kommer till. Så nä, jag har varit skittråkig på stilfronten det senaste. Det här är min nyårsoutfit för övrigt. Lördagskaftan från Dots'n'bows, mysbyxor och raggsockar. För att få veta vad som finns i papperskassarna - fortsätt läsa.

Och så var det ju så här. Jag var väldigt pepp på mitt jullov. Ledighet med god mat, dryck, kreativitet, långa hundpromenader och utflykter hade jag planerat för. Jag var pepp. Men så kom det där brevet på posten, dvs covid-19. Jag jobbar ju som sagt som lärare och helt ärligt kan inte jag riktigt förstå att det dröjde ända till slutet av december innan jag fick det. Restriktioner och social distancing i grundskolan är ändå ett skämt. Så, jag var "sjuk" helt enkelt. Jag skriver "sjuk" eftersom jag knappt märkte av det. Väldigt milda symptom som jag knappt märkte av. Men testet var positivt så det var ett faktum. Men nu är jag frisk. Men fail på mitt välplanerade jullov. Det har mest varit pyjamas och mysbyxor.

En annan sak jag har failat med är mitt löfte. Nyårslöften är egentligen inte för mig men jag gillar utmaningar. Circlar Fashion Challenge 2019 blev ändå en lyckad historia och förra året hade jag någon form av slow fashion-utmaning samt att jag skulle minska på matsvinnet. Rejält. Det gjordes, även om jag fortfarande slänger alldeles för mycket mat. Men jag är jättemycket bättre. I år, 2021, var jag väldigt pepp på att utmana mig att inte köpa något nyproducerat på hela året. Jag är bra på att köpa second hand och jag tänkte att det kommer jag ju klara fint. Fail! Det kan hända att jag snöade in totalt på Lego under mellandagarna. Jag skyller allt på Lego Masters. Så, när året bara var tre dagar gammalt beställde jag nytt Lego. Även om vi firade nyårsafton med att köpa åtta kilo begagnat via Marketplace, men det är ändå kört. Så, det är bara att glömma den utmaningen nu då. Fast, jag kan ju förvisso fokusera mest på begagnat. Och nyproducerade kläder kan jag ju skita i. Det klarar jag.

Som om inte allt detta vore nog så har jag skokris! Jag, skokris! Kan ni fatta, jag har ju miljarders skor. Men mina skräpsneakers som jag bara brukar ha på korta hundpromenader och oinspirerande dagar på jobbet, de där jag rengjort med tandkräm och som är toppen att bara dra på sig, de faller sönder just nu. Jag har slitit sönder sulan så att småsten kryper in i den och skaver sönder mina fötter underifrån. Typiskt dålig grej. Mina vandringskängor jag köpt på BjörkåFrihet för 150 spänn har visst någon form av slitning på sulorna så de läcker in där. Skitdåligt. Och mina fantastiska vinterkängor som jag köpt på Smyrna second hand för 30 spänn håller inte så bra för väta märkte jag på nyårsafton när jag traskade omkring i en lerig skog. De behöver helt klart impregneras men jag har ingen impregnering! Det är så svårt med impregnering för jag vill ha något bra som inte är skitdåligt för miljön. Vad ska man ta liksom?! Djungel. Vet du nåt bra?

Nä, jag har inte haft min bästa period det senaste men nu får det änna bli bättre! Jag är pepp på mer hållbart mode och kanske en liten tur till en loppis snart. Ja, jag håller avstånd och sköter mig. Jag lovar!

torsdag 24 december 2020

Dagens hållbara outfit #25

Jaha, så var det två veckor sedan jag bloggade senast. Jaja, blabla tristess, blabla corona. Idag har jag i alla fall tagit på mig min finaste tröja! Jultröjan må vara stor men den är skön och den har en mops på sig. Och den är second hand. Jag har köpt den i facebookgruppen Fancy Fatshion. Kjolen har jag sytt själv och finstövlarna har jag fått av en kollega. Och så var det ju sol med! Bara en sån sak!

söndag 13 december 2020

Världens fånigaste ord

Jag stannar bara till så här för att göra en liten reflektion över världens fånigaste ord. Nämligen det töntiga: villhöver. Jag ser det fan överallt nuförtiden! "Jag villhöver den tröjan" och "jag villhöver det garnet". Trams. Det finns väl ingenting som heter villhöver? Jag har egentligen inte så mycket emot att språket förändras och att det dyker upp nya ord men det där är ju bara fånigt. Snippa och hen är jag positiv till men villhöver fyller ingen nodvändig funktion.


Let's face it, det finns vill ha och det finns behöver. Jag har t.ex. leggings på mig nästan varje dag. Jag använder oftast svarta och de går sönder till slut av flitigt användande. Då behöver jag ändå ett par nya eftersom det är ett plagg jag använder och som fyller en funktion för mig. Jag kan behöva nya underkläder när jag nästan bara har trosor med stora hål i och om mina vinterkängor blir slitna och trasiga behöver jag ett par nya för att inte frysa om fötterna på vintern. Fine så.

Jag behöver inte örhängena jag visade i gårdagens inlägg. Jag ville ha dem. Och det kanske kan låta förmätet av mig att vilja ha saker när jordens temperatur hela tiden ökar pga överkonsumtion och flygresor (vilka inte jag står för i alla fall) och människor dör i svält varje dag. Eller krig. Men att jag skulle på något sätt motivera mina köp av nya blingiga örhängen för att jag -höver dem på något sätt är ju bara tramsigt. Det är som det är. Jag ville ha dem.


Hur motiverar jag att jag köper sådant som jag helt enkelt och väldigt egoistiskt bara vill ha då? Jo, det handlar ju ändå om att jag köper nästan allt jag tar på mig i andrahand. Kläderna och accessoarerna finns redan. Det gör inte att jag behöver dem mer men jag har åtminstone inte belastat miljön ytterligare. Köper jag något nytt gör jag i regel det från småskaliga producenter som inte heller belastar miljön nämnvärt om man jämför. Och det händer ändå rätt sällan. Mina småskaliga favoriter använder främst återbruksmaterial och miljömärkta tyger dessutom. Det är ett bättre val alltså. Det handlar inte heller om impulsköp jag kommer tröttna på ett halvår senare utan plagg jag kommer använda länge men jag får återkomma till varför jag gillar småskaligt så mycket vid ett annat tillfälle. Så låt oss sluta tramsa nu och vara ärliga med att det finns sådant man helt enkelt bara vill ha. Jag vill ha.

lördag 12 december 2020

Stora örhängen

Jag tog hål i öronen sent. 26 år gammal var jag och det var hösten 2009. Jag pluggade textila tekniker på folkhögskola då. Jag ville ha lite snyggare piercinghängen så jag gjorde 2 mm hål på en riktigt piercingstudio. Piercearen hette Ville och jag blev lite småkär i honom. Så småkär att jag snodde en reklamskylt med honom på på spårvagnen en natt på väg hem. Men det är en annan historia. Jag tog hålen sent eftersom jag inte hade varit så intresserad innan. När jag växte upp på 90-talet var örhängen rätt tråkiga. Små snirkliga saker i silver och guld som inte tilltalade mig. När jag var 26 år upptäckte jag hur mycket kitsch som finns att hänga i öronen så då var det dags!


Till en början köpte jag en del på lite trashiga fast fashionbutiker och på tradera, jag plockade en del på klädbytardagar och jag har köpt en hel del småskaligt producerade grejer. Jag har dock lärt mig att är örhängena för "vanliga" och tråkiga går de bort snabbt. Jag använder dem helt enkelt inte. Kitsch ska det vara! Och de ska väcka uppmärksamhet. Tråkiga stilrena grejer funkar inte för mig! Och det råkar vara så att jag har snöat in på stora örhängen det senaste. Statementgrejer ska det vara. Jag har dock massa fina små öronpynt men de används sällan. Alldeles för sällan för de är fina! Men jag får nog göra en rensning till. Det är ju bättre att de kommer till användning.


Men vad gör man när man inte kan göra så mycket annat än jobba och... jag inte så mycket mer? Jo, jag erkänner, jag shoppar på nätet. Örhängen har det blivit en hel del. Och det har blivit stora sådana. Här är mina senaste inköp. Behöver jag fler? Nja, behöver och behöver, men jag vill. Och ibland får det vara så. De runda största slog jag till på för ett par tjugor i Circle of clothes på facebook. Tyckte de var stora och kitschiga nog. Och de är verkligen stora! Ansiktena är från samma nämnda grupp och av märket Kina & Tam. De har massa fina modeller. De svarta köpte jag faktiskt nya från Pampas men de är gjorda av rester från deras klädproduktion. De har plagg med sketastora paljetter som är värda att kolla in! Jag älskar småskaligt producerat! Och de här känns verkligen som jag! Jag gillar stora och tunga örhängen. Om jag går utan örhängen eller med vanliga små tunna krokar ett tag drar mina hål ihop sig så att ha lite tyngre hängen löser det. Alla mina favoriter har lite tyngd i sig. 


Och så har jag köpt ett par Pows till i facebookgruppen Labels We Love. De brukar gå åt som schmör när de kommer ut i gruppen  och just svartvita har jag varit sugen på. Ministorleken har jag inte kikat seriöst på innan men jag chansade på att jag skulle gilla dem ändå. De andra paren jag har är i storlek small men nu vet jag att mini faller mig i smaken, de också. Visst är de snygga! Ni ser väl hur nöjd jag ser ut? Och man kan väl säga att mina örhängen matchar min personlighet? Stora och högljudda. Jag är inte den som håller käft. Och det är helt ok.

Utmaningarnas fördelar och nackdelar

Genom att köra två stilutmaningar på raken har jag insett en del grejer. Det finns trevliga vinningar på att vara med i stilutmaningar på i...