tisdag 31 december 2019

Nyår och dagens hållbara outfit #10


Idag, nyårsafton till ära, har jag dragit fram en gammal trotjänare. Jag lyssnade på ett gammalt avsnitt av podden Säker stil härom dagen där de listade några plagg man måste ha i sin garderob till festliga tillfällen. Högst upp på listan kom "den lilla svarta". Jag kände mig nöjd tills de sa att den inte ska vara i trikå. Äh, fuck it, tänkte jag! Jag har ju typ bara trikågrejer så det här är min lilla svarta. Rrsterande lista var inte lika klockren i min garderob. Nä, jag har ingen kostym. Jag har haft den här klänningen i flera år och den är från Ellos. Och jag har använt den dömycket. Jag känner mig alltid både snygg och bekväm när jag har den. Så jag är väldigt nöjd med mitt val idag. För inte köper man väl en ny klänning bara för att det är nyår? Leggingsen är dessutom från Sellpy. Det här var min hållbara nyårsklädsel. Din då?

Får erkänna att svart klänning, kolmörkt ute och mobilkamera inte gör mästerverk. För inte är det fel på motivet eller fotografen! Men vad gör väl det. Gott nytt år!

lördag 28 december 2019

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.


Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!


Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.

onsdag 25 december 2019

Mellandagslaga istället för att mellandagsshoppa!

Tidigare i höst har jag ondgjort mig över tramsiga shoppingdagar som Singles day och Black friday. Mellandagsrea accepterar jag dock. Mellandagsrean är en klassisk tradition och någon rea finns det nog ändå fog för. Om det bara hade varit den och inte 1000 reor till på ett år! Ytterligare hets till överkonsumtion helt enkelt.

Nä jag tycker man bör ägna mellandagarna till att laga istället för att shoppa! Det finns nämligen en rörelse och ny tradition som heter Mellandagslagningen som startar imorgon med tillhörande facebookevent. Vilket lysande initiativ! Rörelsen startade 2014 och finns som community på facebook.


Jag är, liksom förra året, inte hemma under mellandagarna men supportar ändå. Hade jag varit hemma hade jag så klart lagat massor. Jag har dock, liksom förra året, kompenserat detta genom att laga dagarna innan jul istället. Jag har bl.a. bytt knappar och förstärkt partnerns jacka. När knapparna lossnat en efter en har de på ett par ställen även tagit med sig lite tyg. Jag letade upp en restbit ullfilt som jag sydde på småbitar av med kaststygn innan jag sydde på de "nya" knapparna. Knapparna är köpta för 2 kr styck på BjörkåFrihet vid Backaplan. Winwin! Och är man en sån som jag som gillar att laga kan jag även rekommendera gruppen Mellandagslagare året om på facebook. Mer lagningar åt folket!

Så, om det inte är något du absolut verkligen behöver på mellandagsrean i år föreslår jag att du stannar hemma och lagar dina kläder istället. Det är snällare mot både plånboken och miljön! Och jag kan garantera en tillfredsställelse som varar längre än den som kommer av onödig shopping.

tisdag 24 december 2019

Dagens hållbara outfit #9 - julvarianten som varken är ny eller röd

Det har surrats en del, som det väl gör alla år, här och där om den där juloutfiten. I kroppspositiva grupper på facebook har det visats upp nyköpta klänningar hela hösten och folk har bett om smakråd och tips. Det är tydligen en grej det där med juloutfit. Jag har inget emot att man vill vara lite fin på julafton, även om jag är lite lagom julhatare. Jag har väl själv alltid klätt upp mig när det ska firas jul, även om jag lätt hade kunnat göra det i pyjamas med sällskap av bara sambon och hunden. Däremot ogillar jag tanken på att det köps en massa nya klänningar och annat som används en gång och sen aldrig mer. Jag vet att det går till så. Jag har gjort det själv. Men det är ju också ett jäkla påfund att man måste ha nya kläder på sig på julafton och att man inte kan ha samma klänning på flera olika fester. Det är ju inte det minsta hållbart.


Så det här är min juloutfit. Klänningen jag hade på mig är förvisso förhållandevis ny för mig eftersom det bara är andra gången jag hade den på mig. Den är dock köpt i andra hand på tjockisloppisen jag arrangerade i våras och jag använde den även på påskafton. Jag är inte för kapselgarderob som jag har skrivit om här, och jag gillar när man kan använda samma plagg under hela året, därför blev det den här. Och den behöver ju användas mer. Och bortsett från strumporna, som jag stickat själv i vanlig ordning, hade jag inget rött på mig. Jag tycker det går lite till överdrift att man till varje pris ska ha rött på sig på jul. Kan man inte bara välja något man känner sig fin och bekväm i? Måste det vara rött bara för att det är jul? Kan dock meddela att partnern valde röd hawaiiskjorta idag. Hawaiiskjorta är ju alltid rätt dock. Att han gillar hawaiiskjortor är tydligt i detta inlägg. Koftan på bilden är från Smyrna second hand och i lin. Det är alltid varmt i båda hemmen där jag firade jul så jag valde ett lite svalare material.

De pratade faktiskt om det där med att det köps så mycket nya outfits till jul i senaste avsnittet av Ecofashionista. Så himla onödigt. Julen är ju så fruktansvärt traditionsbunden i övrigt, varför kan man inte ha en tradition kring vilka kläder man har på sig? Så köp inga nya juloutfits utan använd något du redan har och passa på att skapa en ny tradition om du gillar det. Och i min värld är det helt ok att fira jul i mysbyxor med.

söndag 22 december 2019

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.


Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.


Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.


Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

fredag 20 december 2019

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style


Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!

torsdag 19 december 2019

Hundvänligt

Jag har tänkt på en grej. Inte för att komma med någon kritik eller så, men jag tycker nog att fler second handbutiker och loppisar borde vara hundvänliga. I våras när vi var på Holmens marknad var det en man som uttryckte för personalen att han inte tyckte hundar skulle få följa med in. Och det var en direktreaktion på att vår byracka skällde lite på en annan hund. Han tyckte man skulle tänka på allergiker. Men let's face it, är man väldigt allergisk mot hundar, pälsdjur och annat bös är det rätt svårt med second hand i allmänhet. Det finns inga garantier för att grejerna man köper där är fria från djurhår. Hur nya och fräscha de än ser ut.


Vi är sådana hundägare som helst vill ta med vår tredje familjemedlem överallt. Det fattar vi ju att vi inte kan, men vi uppskattar när det går. Och jag skulle faktiskt önska att fler loppisar var hundvänliga. Utomhusloppisar som Majornas megaloppis ovan är ju tacksam, även om det kan bli lite trångt ibland dock. Men det här med hundförbud i alla lokaler till varje känns för mig ibland lite förlegat. Något som är från tiden när man köpte valpen i fönstret liksom. Så jag hoppas vi kommer längre och längre ifrån det. Ok, jag fattar om man inte vill tillåta hundar om man ogillar hundar som butiksägare t.ex. Eller om man är hundrädd så klart. Men annars, vad är det som hindrar?


Det finns i vår just nu väldigt gråa och tråkiga stad Göteborg en hel del second handbutiker och loppisar som är hundvänliga. På vissa har de dock tittat på mig som om jag är dum i huvudet när jag frågat. Men jag tänkte istället hylla de som tillåter hundar! På de större butikskedjorna Myrorna och BjörkåFrihet är hundar välkomna, även om jag hört historier om att Järntorget ibland har varit lite kinkiga med det. Även i de två Lindrabutikerna får hundar följa med in, likaså på Kvillehyllan och Hyllis som jag skrev om för några veckor sedan här och här. På Holmens marknad som jag nämnde innan och Vännplatsen i Torslanda är hundar mer än välkomna har jag fått uppleva, och på min närmaste, Kyrkbytorgets second hand, går det fint att ta med hund.

Det var de ställerna som jag besökt med hund eller åtminstone sett hund i butiken. Det finns säkert fler! Kommentera gärna om du vet någon bra. Både i Göteborg och på andra orter. Hund på loppis is the shit.

måndag 16 december 2019

Är det ok med begagnade julklappar?

Gillar man inte julstress och trängsel kan jag tipsa om vart man ska handla sina julklappar. Jag gjorde nämligen en spaning i lördags på min lilla loppisrunda. För i second handbutikerna var det i alla fall inte fullt. Inte ens på Reningsborg i Angered som bara är öppet onsdagar och lördagar och alltid är välbesökt var det någon trängsel. Det var ovanligt lugnt i alla de tre butikerna jag besökte. Det får att undra: köper inte folk julklappar på second hand?


Förra årets julklapp var det återvunna plagget. Det innebar plagg tillverkade av återbrukat material eller plagg köpta på second hand. En bra julklapp. Helt rätt i tiden. Årets julklapp är en mobillåda. Jag antar att det ligger i tiden med eftersom vi/jag/de flesta skulle behöva lägga ifrån sig mobilen lite mer. Men enligt min spaning handlar inte de flesta julklappar i andrahand. Jag kan bara förutsätta att det var mycket mer folk, trängsel och julstress i Nordstan i lördags. Jag antar att det köps jättemycket julklappar i år med, och att nästan alla är nytillverkade.

Förra året genererade julhandeln 21 miljarder kr. Det är galet mycket pengar det handlar om. Det köps sjuka mängder julklappar och överkonsumtionen av nyproducerat är total. Jag skulle önskar att vi drog ner på julklapparna och det blir mer ok att köpa begagnat. För även om jag fått mycket julklappar från mina föräldrar och syskon som är köpta second hand, som glas, broderade kuddar och böcker, tror jag kanske inte att det ser ut så överallt. Fast är det verkligen ok att köpa något som är begagnat? Ja, svarar jag då! Det är mer än ok!


Kan vi inte bara en gång för alla bara bestämma att second hand inte är äckligt? Det äckliga är att köpa nya grejer som säkert är fulla med kemikalier ändå. Och helt ärligt, mycket av julklapparna som ges bort är väl plikttroget köpta och inte särskilt genomtänkta? Så mitt råd inför nästa år är att vara ute i god tid och försöka hitta eller hitta på något som garanterat kommer bli uppskattat. Tanken är inte att hitta något pliktskyldigt på second hand heller. Hitta den perfekta second handprylen eller plagget, ge bort något du redan har hemma, ge bort en tjänst som t.ex. lagning, baka eller laga något gott eller hantverka ihop något själv istället. Eller köp av någon annan hantverkare. Det är fräscht tycker jag. Och jag känner mig mycket mer nöjd än om jag köpt nåt bös mttagaren säkert ändå inte vill ha.

Många jular har jag gett bort helt egentillverkade grejer såsom stickade strumpor eller virkade handledsvärmare. Det brukar alltid bli uppskattat. Sjukt mycket trevligare och kärleksfullt än en pliktskyldig juicepress som aldrig används t.ex. Jag önskar mig second hand eller handgjort i år. Det är från de kategorierna mina julklappar som jag ger bort kommer från med. Jag hoppas fler är med mig!

lördag 14 december 2019

Dela ditt lucialinne!


Lucia. En stämningsfull tradition i en klass för sig. Så många luciatåg som finns att beskåda varje år på skolor, ålderdomshem, företag och torg. En tradition som kräver sin dräkt för att det ska räknas. Men vilken onödig grej egentligen! Inte själva tåget eller de stämningsfulla sångerna, men att vi alla måste äga de där lucialinnena, tomtedräkterna och eventuella peppakakskläderna. Men vem orkar leta på loppisar och bland bekanta för att få tag på ett linne, det är väl lika bra att bara gå in i närmaste butik. Eller?


Kan meddela att det finns en hel del lucialinnen på loppisar där ute. Även så här dagen efter lucia. Jag borde så klart ha bloggat igår men än är väl inte alla luciatåg över eller? När jag var liten hade vi en hel uppsättning lucialinnen i storlek liten till vuxen. Jag misstänker att det var i stort sett arvegods alltihop. Men jag minns att vi lånade ut till de som behövde. När lucialinnet kanske bara används en gång per år är det väl rätt onödigt att äga det själv? Vi kan väl lika gärna dela, oavsett om det är köpt på second hand eller nytt i butik? Låna är det bästa tänker jag, som min kollega gjort som synes på den första bilden, av vår fd chef. Är inte det hållbart så säg? Jag har även glatt mig åt att jag sett annonser i bl.a. min lokalgrpp på facebook om att låna eller köpa lucialinnen och tomtekläder istället för att köpa nytt. Och jag tror faktiskt att alla fått napp.

En annan bra grej är något H&M gjorde i år. I sin kampanj För traditionen vidare har man kunnat lämna in urvuxna lucialinnen till dem som då skänker 10 kr per inlämnat linne till Rädda Barnen. Köper man då ett begagnat lucialinne hos H&M kostar det 50 kr som går oavkortat till Rädda Barnen det med. Alltså 60 kr till Rädda Barnen per inlämnat lucialinne, om det blir sålt dvs. Inte så dumt va? Kritiska ögon skulle nog vilja hävda greenwashing här, med tanke på att H&M är ett företag som bygger på fast fashion och överkonsumtion, men jag tänker att varje liten grej är ändå betydelsefull. Så, nu kanske det är lite sent, men till nästa år, köp inget lucialinne va? Låna ett istället! Det finns nog linnen så det räcker till alla.

torsdag 12 december 2019

Broschen - återkomsten

Jag använder inte direkt smycken. Jag har en ring på vänster ringfinger som jag är rätt förtjust i och så använder jag örhängen. Och det är väl egentligen allt. Fast igår fick jag helt plötsligt en ingivelse. Jag kom på att det är ju ändå rätt fräsigt med brosch! Jag har inte riktigt fattat det innan. Det här med att bara ha en brosch på bröstet på en blus eller kavaj, nja... Men det måste ju finnas andra bra sätt att använda dem. Jag använder för övrigt inte blus. Äger inte ens någon. Nä, jag får hitta mina egna sätt att bära brosch. För det finns väl ändå inget rätt och fel?


Sagt och gjort, imorse rotade jag fram min enda brosch. Denna har jag fått av min kompis i Estland och hon har gjort den själv. Jag tycker den är amazing! Min favoritfärg och ett fint hantverk. Hon har liksom tovat ihop bollar som hon sedan klippt upp och broderat på. Och eftersom jag inte kom på nåt annat snitsigt sätt att bära den blev det på bröstet ändå. Och på en handstickad kofta tycker jag ändå att det funkar. Så det får det nog bli fler gånger.

[foto Erika Kvarnlöf]
Ett annat sätt att använda brosch är så här. Jag känner att det lär ju finnas massa fina broscher på loppisar som bara vill bli använda. Jag misstänker nämligen är brosch inte är the it thing just nu. Eller? Men det är ju riktigt fint att använda brosch på en mössa så här som Erika Kvarnlöf gör. Erika har gentilt nog låtit mig använda en av hennes bilder här på bloggen. Hon har dessutom skrivit ett helt inlägg om att använda broscher ihop med linne. Det finns dock risk att mina framtida broscher inte kommer hamna på mina brutalt hängiga mössor. Det blir nog inte samma siluett då. Däremot använder jag stickad eller virkad sjal/halstub nästan alla dagar om året utom de varmaste. Det kanske kan vara något? Eller på en väska kanske? På något sätt tänker jag att det är dags att starta broschens återtåg. Vem är med mig?

måndag 9 december 2019

Second hand(b)lusarna - ny podd om hållbart mode

När Ecofashionista inte har uppdaterat på över en månad, Sustainable Fashionistas har paus på obestämd tid och inte heller Slow Fashion har kommit med en ny säsong i höst kan man hålla tillgodo med en ny podd. Nämligen Second hand(b)lusarna med Anna-Carin Abrahamsson som jag var och hörde på White monday för ett par veckor sedan och Filippa Nielsen aka Fairfashionfilippa på instagram. Första avsnittet kom 18:e oktober och det har redan hunnit komma åtta avsnitt varav två i förra veckan.


Podden kan vara lite svårare att hitta har jag märkt men tricksar man lite finns den där poddar brukar finnas. Eller så kan man lyssna via poddtoppen, spotify, itunes eller via poddens egen hemsida. Podden handlar om kläder. Nu är poddarna själva mer eller mindre inbitna second handshoppare själva så då blir det mycket second hand. Men denna podd kanske inte, ännu i alla fall, har en lika tydlig koppling till hållbart mode som ovan nämnda. Det finns dessutom två avsnitt som handlar om kläder och stil i frikyrkan vilket inte egentligen alls har med second hand att göra. Och jag som kommer från bibelbältet själv har fått mina fördomar lite besannade. Men strunt samma, ett tips är i vart fall att besöka och följa både Anna-Carin och Filippa på instagram där de är väldigt inspirerande om man gillar kläder och second hand och så. Och det gör ju jag.

Om ni undrar lite över namnet förresten får man i podden reda på att det kommer ifrån den här artikeln från i somras. Tidningen Dagen hävdar att man kan få vägglöss av second handkläder. Ovan nämnda poddare svarade på den artikeln som man inte kan läsa om man inte prenumerar på tidningen digitalt. Nu för tiden kan man ju inte läsa några artiklar alls utan att betala förresten. Snålt tycker jag. Svaret kan man dock läsa här. Jag har då aldrig fått några vägglöss av loppiskläder.

Kan dock meddela att Återbrukspodden going strong och har dessutom på senaste tiden haft lite extra fokus på hållbart mode vilket jag gillar. Avsnitt 34 innehåller t.ex. både intervjuer med Maria Lagerman som tidigare jobbade med Remake Sthlm och Per Bolund som är vår finansmarknads- och bostadsminister. Väldigt intressant!

söndag 8 december 2019

Guilty pleasure: merchandise


Vi var på en helt magisk spelning med Jakob Hellman på Göteborgs Konserthus igår. Där gick jag snabbt förbi mitt guilty pleasure. Circular fashion challenge gäller ju fortfarande. Jag tyckte dessutom att det var så pinsamt att gå nära och fota merchbåset så jag klickade av en snabb bild på håll. Därav kvaliteten. Men jag är ju ingen mästerfotograf direkt.

Nu är ju inte det här någon musikblogg men jag bedyrar er att spelningen var riktigt, riktigt bra! Och jag satt en trappa upp och sippade på lite bubbel och tittade lystert efter de gröna tygpåsarna med Jakobs siluett på. Jag gillar ju som bekant tygpåsar riktigt mycket och det är ju ändå väldigt speciellt att få köpa med sig en fin t-shirt eller tygpåse som minne av spelningen. Jag skulle dock säga att, om man tänker på det att de mest hållbara kläderna är de vi använder, så är nog inte merch så dumt. Jag skulle säga att den vanligaste uniformen på de musikevent jag besöker är en bandtisha från valfritt band eller turné ihop med valfria byxor. Jag skulle vilja hävda att jag tror att dessa t-shirts oftast blir använda. Dessutom är blir det mer och mer vanligt att de är i ekologisk bomull eller märkta med Fairtrade t.ex. Så de kan vara mindre dåliga också. Och en riktigt bra band t-shit gör ju inget om den är gammal och sliten. Det ligger ju ändå litet status i att ha sett det där bandet den där gången för länge, länge sedan.


Men så finns ju det här med. Crappet. En kollega fick en tygpåse i present från förra varvet av Mia Skäringers "No more fucks to give" som gick sönder vid första användningen av ett paket vindruvor. Dessa plastförpackningar kan förvisso vara vassa men inte så vassa väl? Hon reklamerade så klart och jag fick den för att göra något kul med den. Jag bestämde mig för att öva sashiko på den på kursen jag var på i våras. Kan meddela att den gick sönder ännu mer av min beröring! Att det ens finns tygpåsar i så dålig kvalitet är ändå rätt skrämmande. Och då blir ju det fina minnet från föreställningen helt obrukbart och alltså extremt ohållbart. Det gäller att tänka till och känna efter vad gäller kvalitet och användningsgrad på samma sätt vad gäller merchandise som när man köper vanliga kläder.


Så kan det ju vara så här också. Jag har flera fina t-shirts från spelningar som har blivit måttligt använda men som ändå är fina och en del nostalgiska. Men de har blivit för små. Eller, jag har blivit för stor snarare. Jag försökte ge bort dem eftersom jag vill att de ska få ett bra hem. Jag lyckades inte. Jag har då bestämt mig för att de ska få ett nytt liv som kjolar. Jag har sett fina kjolar sydda av gamla t-shirts på pinterest som inspiration. Jag ska bara få tummen ur också...

Så kontentan av detta pladder är nog att det är helt ok att köpa den där t-shirten om du verkligen kommer använda den tills den faller i bitar, och när den gör det syr du en kjol eller ett lapptäckte t.ex. som jag ser att en del har gjort. Men håll dig borta från merch i kass kvalitet. Man lär sig känna kvalitet i fingrarna när man blir riktigt nördig. Det är en bra egenskap!

torsdag 5 december 2019

Loppistips #10: Mölndals second hand


Ok, ska man vara riktigt noga heter den som ni ser Pingskyrkans Biståndscenter Second Hand Mölndal. Men det orkar ingen säga, eller hur? Det här är en favorit. Jag skulle vilja påstå att de flesta loppisarna är mina favoriter på ett eller annat sätt. Men den här är bra, på riktigt!

Den ligger på Södra Ågatan 10 i Mölndal och dit tar man sig bäst med spårvagn till Möldals sjukhus. Jag gillar den nog egentligen bäst för sin väldigt bra textilavdelning. Jag hittar alltid något fint tyg, broderigarn, nån gammal spets eller fint broderi man kan återbruka. En hel del handarbetsböcker har jag köpt där med, samt lite gosedjur till hunden och annat krimskrams.


Men de är väldigt bra på kläder med. Det finns en stor klädavdelning där det är bra uppdelat i olika sorters plagg för sig, samt att det en lite färgkodat som ni kan se på bilden. Det känns fräscht och det finns inte bara massa bös. Det finns massa skor och både mycket dam och herr. Barnkläder tittar jag aldrig efter så det kan jag inte riktigt uttala mig om men det välfyllt ut där med. Fynden för mig har uteblivit men min kollega som är en riktig loppisfantast har hittat mycket här. Jag tänker att det bara är en tidsfråga för mig med.


Denna fantastiska butik har öppet onsdag 11-18 och lördag 11-14. Priserna är bra här tycker jag och det finns mycket av det mesta. En sån där riktigt bra kyrkloppis helt enkelt. Åk dit om du inte redan varit där är mitt råd. Har du det bör du åka dit igen. Jag insåg att det var alldeles för länge sedan jag var där nu.

måndag 2 december 2019

#gogudrun!


Japp, vi knyter väl ihop den där Gudrunsäcken då. Tidigare i år har jag bloggat om vad jag tycker om Gudrun Sjödén. Gillar men ogillar helt klart. Gillar kläderna men ogillar etiken. Och i förra veckan kunde Fair Action avslöja att Gudrun Sjödén är det minst transparenta företaget av nio modeföretag som undersöktes. Gudrun Sjödén vill inte under några omständigheter avslöja vilka fabriker de syr sina kläder i, och gör de inte det, kan vi konsumenter aldrig någonsin få reda på om sömmerskorna har det bra. Om de får skälig lön och har bra arbetsförhållanden helt enkelt. Och det vill vi ju veta.

Gudrun Sjödén har sedan starten 1976 byggt upp ett rykte om att hålla god kvalitet, värna om miljön och ha schyssta villkor. Och ha kroppspositiva kläder för starka kvinnor. Men är detta bara ett spel för gallerierna? Ja, det är svårt att veta. Därför behöver ni bli mer transparenta, Gudrun. Jag vet att ni kan! Så här skriver Fair Action i sin kampanj som de lanserade idag:

GO GUDRUN!
Vi gillar dina färgstarka kläder för kvinnor som vågar synas. Du gör din grej och har lyckats bygga ett modeföretag med kunder i fler än 70 länder.

Nu hoppas vi att du använder ditt mod och härliga driv och berättar i vilka fabriker kläderna tillverkas. På så sätt kan vi få reda på hur sömmerskorna har det, vilka löner de får och hur långa dagar de jobbar.

Var med och peppa Gudrun Sjödén Scandinavia att #GoTransparent! Skriv din hälsning i kommentarfältet här nedanför och tagga genom att skriva @ + Gudrun Sjoden Scandinavia

Go Gudrun! 

Istället för att skamma Gudrun peppar vi i det här fallet! Vi vill ju påverka företagen till det positiva! Och det funkar liksom inte att bara gömma sig under en sten. Jag är medlem i ett par facebookgrupper på temat Gudrun Sjödén. I ena av dem känns det som att medlemmarna står bakom Gudrun i allt hon gör. Bortsett från när de började ta betalt för tygpåsarna man tidigare fick vid köp för då blev folk förbannade... Men annars ropas det "häxjakt" och "drev" så fort någon nämner eller ifrågasätter avsaknaden av kollektivavtal eller det faktum att Gudrun tycker att fattiga människor får skylla sig själv. Och allvarligt talat vänner, ifrågasättande och kritik är _inte_ samma sak som häxjakt! I det här fallet verkade de flesta inte ens förstå varför transparens behövs utan skrev mest "Jag bryr mig inte vart kläderna är sydda". 

Men vet ni va? Det gör jag! Jag bryr mig om att de som syr mina kläder ska kunna leva på sin lön, få gå på toa på arbetstid och slippa bli gruppvåldtagna om de syr fel. Jag tror ändå inte att det ser ut så i de fabriker där Gudrunkläderna sys. Då vill vi veta det också! Jag har sedan länge insett att Gudruns värderingar inte funkar med mina. Därför köper jag helst inte mina Gudrunkläder nya i butik utan köper dem second hand, som alla andra kläder i år. Men jag tänker att för att inte tappa fler kunder kanske ni faktiskt kan ta åt er av Fair Actions kampanj?

Och jag gillar uppenbarligen Gudrunkläder eftersom mina tre senaste inlägg med #dagenshållbaraoutfit innehåller Gudrun. Men nu hoppas jag att nästa gång jag nämner Gudrun ska vara för att jag har något positivt att skriva. Dela gärna kampanjen och kommentera på Facebook och instagram! Go Gudrun! Go transparent!

fredag 29 november 2019

Black friday - som om vi inte redan handlade nog...

Man får väl säga att Black friday är starten på den stora köphetsen fram till jul. En så väldigt onödig dag som bara får folk att konsumera crap de egentligen inte behöver. Förra året landade det på 6.7 miljarder kr på en enda dag. I år lär det väl ligga där med. Och jag tycker det är så himla onödigt.


Black friday är egentligen en amerikansk tradition som vi började med 2013. Jag är inte så förtjust i när vi tar över amerikanska traditioner ska jag erkänna. Just denna dag "firas" som dagen efter thanksgiving. Vi firar ju inte ens thanksgiving här! Behöver vi verkligen ta över alla andra rea- och shoppingdagar som Singles day, Black friday och Cyber monday? Vi har ju vår egen mellandagsrea. Som också leder till onödig konsumtion men det är en annan historia. Nej, jag tycker att denna dag kräver sin bojkott eftersom vår överkonsumtion till slut kommer bli vår undergång.

Själv har jag aldrig riktigt givit mig hän denna dag. Jag har köpt några stickmönster på Ravelry som inte direkt belastar vårt klimat så mycket mer eftersom de är på pdf och ligger i min padda som jag har haft i över fem år nu. Förra året gjorde jag ett Black friday-köp. Jag köpte biljetter till en hundmässa. I år har jag inte köpt någonting mer än festivalbiljetter, fast de var inte på någon rea. Och som flera har påpekat för mig, rean på Black friday kan vara betydelsefull för många. Man kan hitta förbrukningsvaror som man ändå skulle köpt och då förstår jag att man vill spara pengar. Barnfamiljer t.ex. kan hitta julklappar som barnen verkligen vill ha för åtskilliga hundralappar mindre. Julklappar eller andra bruksvaror som de kanske aldrig annars skulle kunna köpa. Jag fattar det. Men det är ju nåt som är knas med samhället så som vi konsumerar och julhandlar. Man kanske inte måste köpa mängder med dyra julklappar? Det kanske räcker med en till varje barn? Den kanske dessutom kan köpas på second hand? Då skulle julhandeln vara mycket mer hållbar.

En snabbkik på nätet visar att de jag konstaterade hade Singles day-rea för bara några veckor sedan har rea idag igen. Lindex, Kappahl, Indiska, Gina Tricot och Elloshar alla Black friday-rea. Och det är inte bara en dag som gäller utan det är black weeks och weekends. Även H&M, som jag inte lyckades hitta någon Singles day-rea hos har rea idag. Men det finns några som låter bli. Monki, t.ex., som ändå ägs av H&M. Bra där!


Och nu kommer lite gnäll. Jag var ju och hörde på en föreläsning från Nudie jeans i onsdags. Jag gillar dem och det de gör. Men jag blir faktiskt lite besviken på dem här. Jag tycker inte att de, men den hållbara profilen bör ha Black friday-rea. Den konsumtionshets som råder denna dag rimmar illa med deras koncept. Jag vill istället lyfta fram Haglöfs som dagen till ära och stängt sin webbshop och har höjt priset med 100% i samtliga av deras butiker. Det är ett statement som duger! Eller Dedicated som kör Green friday istället där de planterar ett träd för varje hundralapp de får in. Att välja att skänka 10% av dagens inkomster till Naturskyddsföreningen som Science Fiction bokhandeln gör är också bra.

Är du besviken på något företag idag? Eller vet du något annat som tagit avstånd på samma sätt som Haglöfs? Låt mig då få ta del av den informationen! Och är du ändå sugen på att shoppa? Då kan jag rekommendera dig att klicka in och se den här filmen. Den får i alla fall mig att bli väldigt osugen.

torsdag 28 november 2019

2x Slow Fashion

Jag får erkänna att jag har varit på samma föreläsning två dagar i rad. Som om inte måndagens föreläsning om hållbart mode med Anna-Carin Abrahamsson vore nog. Jag tyckte inte det. Kan man någonsin bli fullärd vad gäller hållbart mode? Knappast. Så när Johanna Nilsson, aka Slow Fashion herself, var i stan passade jag på.


I går tog jag pendeln ut till Mölndal och promenerade bort till Lilla Götafors i Kvarnbyn och evenemanget Green Talks som Mölndal energi arrangerade. Det var väl egentligen ett kundevent, och jag är inte kund, men ingen protesterade när jag anmälde mig i alla fall. Jag har faktiskt aldrig varit i Kvarnbyn innan och bara ytterdörren såg ju inbjudande ut. Väl inne i den urmysiga lokalen blev vi bjudna på supergod veganmat och alkoholfri öl ihop med levande musik. Perfekt kombo! Efter maten fick vi gå en trappa upp där vi blev bjudna på kaffe, veganbrownies och popcorn och två väldigt bra föreläsningar.

Johanna Nilsson har jag hört tidigare i höstas på Musikens hus när hon pratade Gör skillnad, men det var första gången jag hörde föreläsningen Slow Fashion. Johanna är en väldigt bra föreläsare och ämnet är för mig så intressant det kan bli ungefär. Vi fick bl.a. veta att vi idag använde våra kläder hälften så länge som för 15 år sedan. Det är ganska galet. 15 år sedan är ju inte ens särskilt länge. Jag var ju ändå vuxen då! Vi fick även reda på att på 60-talet producerades 90% av alla våra kläder i Sverige. Främst i Borås till och med. Idag är 90% tillverkade i Asien. De övriga 10% är knappast från Sverige i alla fall kan jag säga.


Efter föreläsningen och lite frågestund fick vi en föreläsning till från Nudie Jeans. Kevin och David från Nudie berättade om deras koncept och hur de jobbar och känner man inte till Nudie kan jag meddela att de är schyssta. De har bara ekologisk bomull i sina jeans, de är helt veganska, säljer begagnade jeans både i butik och via webben, de har en kollektion med kläder av återvunnet material samt att de även lagar dina Nudiejeans i butik. Förra året lagades faktiskt 55 000 par Nudiejeans. Det är många par jeans som inte slängdes och därmed många många liter vatten som sparades. Bra där Nudie!


Efteråt bjöds på en lagningsworkshop där man både fick råd och tips på hur man lagar för hand och med symaskin samt att de lagade åt en om man hade trasiga jeans med sig. Både Nudie och andra märken. Superbra! Att man gick därifrån med ett reparationskit från dem gjorde ju inte saken sämre. En helkväll helt enkelt! Ett mycket bra arrangerat event från Mölndal energi. Jag måste erkänna att jag blev lite sugen på att flytta till Mölndal.


Idag tog jag då med min syster till Backa bibliotek och fick exakt samma föreläsning igen. Kan meddela att den var precis lika bra idag! Jag blir liksom inte trött på Slow Fashion. Det var tråkigt nog lite lite folk där men varje frälst själ för hållbart mode räknas! Johanna sa att om vi ska ta med oss något från föreläsningen så är det citatet ovan signerat Vivanne Westwood. Så jag passar på att dela det här med. För det är ju så sant som det är sagt. Vi måste verkligen lägga om och köpa mindre, göra mer genomtänkta köp och vårda kläderna bättre. För att citera Johanna: det handlar om en beteendeförändring, och den måste komma nu tänker jag.

Jag kan verkligen rekommendera att gå och höra Johanna Nilsson om du får chansen. För att se vart hon föreläser kan du kika in på föreläsningsschemat på hennes hemsida. Förhoppningsvis kommer det upp lite nya datum där snart.

tisdag 26 november 2019

Underkänt, Gudrun Sjödén!

I morse hade jag fått ett mail från Fair Action. Jag har som vana att kolla mail och diverse sociala medier när jag gör min morgontoalett. Och det var ingen rolig läsning. Idag offentliggjorde nämligen föreningen Fair Action sin senaste rapport där de har granskat nio svenska företags offentlighet vad gäller vilka fabriker deras kläder sys i. Och det blev underkänt för två av de stora.


Det ena företaget är GeKås, och det andra är, hör och häpna, Gudrun Sjödén. Fast egentligen är jag inte så häpen. Jag har tidigare skrivit om vad jag tycker om Gudrun Sjödén i detta inlägget. Och faktum är att jag gillar kläderna. Min inre kulturtant trivs i kläderna som är, enligt mig, snygga, så har bra kvalitet och stilen och kläderna känns kroppspositiva. Men, som jag skrivit i mitt inlägg, så har Gudrun själv en unken människosyn. Företaget saknar kollektivavtal för sina anställda, Gudrun tycker att man får skylla sig själv för att man är gammal och fattig eftersom man inte skaffat ett bättre jobb och hon förlitar sig på handstilsprov när hon eventuellt ska anställa folk. Omodernt så det förslår. Och inte särskilt fräscht. Och det här gör ju inte saken bättre.

Fair Action är en ideell förening som arbetar för att få företag att ta ansvar för människor och miljö och hur deras arbete påverkar dem. En väldigt bra förening som jag stödjer. Granskningen har visat att fyra företag ger detaljerad information om sina leverantörer, dvs. så kallade leverantörslistor. De är H&M, Lindex, Åhléns och RNB som äger Polarn o Pyret. Kappahl har ofullständiga uppgifter som innebär att de publicerar namn och adresser till leverantörerna men inte mer. De kommer dock komplettera från och med maj nästa år. Ellos och Nelly lämnar ingen information om leverantörer i dagsläget men har lovat att göra detta under nästa år. So far so good ändå. Det är ju ändå en bit på väg i rätt riktning.


Men Gudrun Sjödén och GeKås lämnar ingen information om leverantörer och har heller ingen plan på att göra detta. Så himla ovärdigt ändå! Särskilt när Gudrun Sjödén är ett företag som profilerar sig med att vara hållbara både när det gäller miljö och etik. På hemsidan stoltserar de ändå med sin uppförandekod och listar bl.a. arbetsrättsliga kompensationer, lön och övertidsersättning, föreningsfrihet, förbud mot diskriminering och barnarbete. Det låter ju tjusigt men eftersom de inte tänker gå ut med sina leverantörer kan ju vi konsumenter aldrig någonsin kontrollera detta. Det kan ju i praktiken vara bluff och båg. Gör om gör rätt här Gudrun!

Varför vill de inte offentliggöra sina leverantörer då. I den här artikeln i Expressen berättar Gudrun herself att det handlar om att de inte vill bli plagierade. De menar att det är en alldeles för stor risk för dem som ett litet företag att publicera sina leverantörer. Jag köper inte det eftersom andra mindre företag som Nudie jeans och Asket kan vara helt transparenta vad gäller leverantörslista, vilket Fair Action påpekar i artikeln. Fast de företagen jobbar väl med hållbarhet på riktigt tänker jag... Så nä. Nu köper jag aldrig några Gudrunkläder i nyskick, jag köper ju inga kläder i nyskick alls förvisso, men det här var ju ändå ett lågvattenmärke. De Gudrunkläderna jag har tycker jag ju ändå om, och kommer fortsätta använda, även om jag måste erkänna att de fått en liten unken touch. Det blev inte en Gudrunklänning i morse kan jag säga.

För att läsa mer om detta hänvisar jag till Expressens artikel, detta inlägg av Slow Fashion och till Fair Action själva givetvis. Och gå med i Fair Action du med om du är för rättvisa och lika villkor!

måndag 25 november 2019

Klädbyte för en hållbar garderob


Japp, så här firade jag White monday. Jag har varit på föreläsning och klädbyte i Saronkyrkan här i Göteborg. Jag är inte alls kyrklig av mig men klädbyte är alltid kul och när jag såg att Anna-Carin Abrahamsson, en av f/activisterna från F/ACT Movement, skulle föreläsa om hållbart mode ville jag inte missa det. Eventet var ett samarrangemang av Diakoniaaktivisterna, studieförbundet Bilda och God Jord.

Jag är ledsen att jag inte fick till en bättre bild Anna-Carin, men ljuset var inte riktigt optimalt. Som bakgrund kan jag bara nämna att F/ACT Movement är ett forskningsprojekt, som jag skrivit om här tidigare, där poängen var att få klädshopoholics att få en annan inställning till konsumtion och kläder genom att handla second hand, låna och byta t.ex. Anna-Carin hade en klar och tydlig föreläsning om textilindustrin och konsumtion och vad det gör med oss och vår planet helt enkelt. Och det är verkligen skrämmande på att tänka på att klädkonsumtionen har fördubblats under perioden 2000-2015. Helt sjukt. Och när hon berättade att BjörkåFrihet får in 10 ton textilier om dagen gick det ett sus genom publiken.


Efter föreläsningen, som kunde avnjutas med hembakt fika, var det dags för klädbyte. Och det var väldigt lagom måste jag säga. När jag var på Världskulturmuseets klädbytardag i våras var det rätt hysteriskt ändå. Rörigt och för mycket folk. Men här hade arrangörerna hade hängt och lagt upp allt väldigt fint och inbjudande och det hade inte bara lämnats in massa bös. Jag såg flera gå runt med plagg jag haft med mig (där flera av dem kom från min containerräd i våras) vilket kändes toppen. Jag själv gick inte dit med förväntningar om att hitta något direkt utan var nöjd att bara titta och insupa atmosfären. Alla verkade nöjda i alla fall och jag kom därifrån med två tygpåsar, vilket man uppenbarligen aldrig kan ha för många av...

Ett bra evenemang av arrangörerna, en bra föreläsning med en bra retoriker (det märks att hon är van att prata inför folk) och ett steg i rätt riktigt för en mer cirkulär konsumtion! Det jag främst tar med mig från föreläsningen av det Anna-Carin sa om att man måste ta tillbaka makten över sin konsumtion och det tyckte jag var så himla bra uttryckt. Jag misstänker även att flera kan ha varit på ett klädbyte för första gången ikväll och det är en vinst bara det. Klädbytardagar ftw! Vill du ordna en själv med vänner hänvisar jag till detta inlägg där jag delar med mig av mitt bästa recept!

söndag 24 november 2019

Fira White monday i morgon

Härom veckan skrev jag om Singles day, på fredag är det Black friday, men i morgon är det White monday, och det är en dag att uppmärksamma! Och fira tycker jag. Det tänker i alla fall jag göra.

Inte hört talas om White monday? Inte så konstigt ändå med tanke på att det bara är tredje året denna dag existerar. Sedan 2017 har Black friday-veckan inletts med en White monday, för det är ju numera en vecka. Vansinne. Initiativtagaren till denna dag är Henning Gillberg, grundaren av lagningstjänsten Repamera, och syftet med det hela är cirkulär konsumtion. Om Singles day, Black friday och hela julhandeln handlar om att köpa så mycket som möjligt, handlar White monday om att inte göra det. Inte nyproducerat i alla fall. Poängen med denna dag är att du, om du ska handla något, ska handla second hand, men det handlar också om att hyra, låna, lappa och laga, och jag är ju redan hemma för länge sedan. Det här är en dag helt i min smak!


Det handlar inte först och främst om att värna om miljön eller att vara hållbar. Även om det faktiskt går hand i hand. Men att ha hand om sina grejer och att laga i första hand har människan gjort i alla tider, inte för att spara på miljön, utan för att man inte hade obegränsade resurser. Och det har vi ju inte idag heller, vi måste bara påminna oss om det! Därför tycker jag att White monday är så viktigt. För två år sedan var 30 olika företag och organisationer involverade i evenemanget, i år är det 180, i åtta olika länder dessutom. Bra där! För att få delta i White monday ska man låta bli att ha Black friday-erbjudanden och istället erbjuda second handvaror, reparationer, uthyrning eller återvunna produkter. Företag som är med är bl.a. Myrorna, Blocket, Tradera och Sellpy. Det finns garanterat någon särskild happening nära dig också för att uppmärksamma temat. Här i Göteborg där jag bor har bl.a. Smyrnakyrkans second hand, som jag skrivit om här tidigare, extra öppet från kl 14 och man kan även få hjälp med lagningar och sömnadstjänster i butiken. Toppen! Själv tänkte jag besöka en klädbytardag arrangerad av Diakoniaaktivisterna i Saronkyrkan på kvällen.


Om du vill uppmärksamma White monday men inte har något event att besöka i morgon kan jag tipsa om att Myrorna kommer ha ett upprop via instagram för att uppmärksamma det hela. Man ska ta på sig en vit outfit (som helst är second hand), ta en bild och lägga upp på instagram och hashtagga #myrornastil och #whitemonday. Myrorna kommer sedan reposta bilder under veckan för att sprida budskapet. Just detta kommer jag dock inte göra eftersom jag inte har några vita kläder helt enkelt. Eller jo, jag har ett par vita linnen och något par vita trekvartsleggings. Inte klätt enough för november om ni frågar mig. Vita kläder förblir inte vita i min ägo så vis av erfarenhet har jag lagt ned det. Är dessutom inte särskilt förtjust i vitt...

För att läsa med om White monday hänvisar jag till denna artikel som även är min viktigaste källa till detta inlägg.

lördag 23 november 2019

Sköljmedel - vilket jäkla påfund!

Jag kan faktiskt inte förstå att det fortfarande finns folk som använder sköljmedel. Jag förstår inte att det fortfarande finns på marknaden om jag ska vara ärlig! Själv har jag använt det bara en väldigt kort period av mitt liv. Vi använde det inte hemma när jag växte upp så jag fattade inte riktigt grejen när en f.d. sambo introducerade mig för det. För honom var det helt självklart. Dock var vi fattiga studenter och köpte billigast möjliga så jag tror effekten uteblev. Så onödigt det kan bli.


Om det är någon som inte vet så är sköljmedel ett flytande gegg som man tillsätter när man tvättar kläder i maskin. Poängen är att det ska göra textilierna mjukare, att de ska lukta gott och att det ska minska statisk elektricitet i dem, om man nu använder syntetmaterial. Det som gör detta sistnämnda är katjoniska tensider. Det görs helt enkelt genom att det bildas en vattenavvisande film på fibern. Låter inte helt nyttigt det där. Naturfibrer däremot drar åt sig fukt och det sköljmedlet gör att det binder fukten till fibern. Det är detta som gör att plagget känns extra mjukt. Vi går omkring med fuktiga kläder på oss helt enkelt.

Sköljmedel innehåller också ftalater som också ofta finns i plasttryck för att de ska hålla sig mjuka och inte spricka. Har man en t-shirt med ett extra klibbigt tryck kan man räkna med att det är ftalater i det. Det finns många olika ftalater och flera av dem är förbjudna enligt EU pga att de är cancerframkallande hos djur, hormonstörande och framkallar allergier och hudirritationer. Och varför skulle man vilja ha det i sina kläder? Poängen med sköljmedel är ju dessutom att det ska lukta gott och för det behövs ju parfym. Parfym är inte heller någe vidare för allergiker.

Sköljmedel är helt enkelt en kemikaliecocktail man inte bör ha direkt mot kroppen. Vad brukar man oftast tvätta ihop med sköljmedel? Sängkläder, underkläder och handdukar skulle jag tro.Som man har direkt mot kroppen. Äckligt skulle jag vilja påstå! Att sköljmedel även sliter på kläderna genom att förstöra elasticiteten när man går omkring med fuktiga plagg hela tiden är ju inte heller en hit. Det förkortat klädernas livslängd helt enkelt vilket inte är hållbart ur miljösynpunkt. Dessutom stinker sköljmedel! Parfym är äckligt enligt mig och då är poängen med sköljmedel ganska lika med noll.

Om man ändå vill använda ett mer miljövänligt sköljmedel för att göra kläderna mjukare, mindre statiska och att bli av med eventuell dålig lukt så finns det en lösning. Nämligen ättika. Jag kan tycka att sköljmedel inte behövs alls men jag har ett och annat insvettat plagg som jag tänkte ska få vara försöksplagg.

Och som sista grej vill jag bara säga: sköljmedel är så sjukt omodernt! Precis som rökning. Sluta med det.

fredag 22 november 2019

Loppistips #9: Röda korset Härlanda


En ny pärla jag har hittat är den här! En rätt oansenlig sak från utsidan men härlig på insidan. Det finns två second hand som drivs av Röda korset i Göteborg. Den ena ligger på Första Långgatan och har öppet alla dagar utom söndag och måndag. Den här ligger på Lagmansgatan 1 i Härlanda och har enbart öppet på onsdagar 10-13 och varannan lördag 10-13. Enligt hemsidan i alla fall. Det är lite mer kryptiskt på dörren. En butik man inte kan besöka när som helst alltså. Jag passade på på höstlovet när jag ändå var ledig. Och det var det värt!


Det är en liten butik i en källarlokal. Det är ett gäng söta damer som driver den och man kan hitta det mesta där. Det finns böcker, köksgeråd, prydnadsprylar, textilt, elektronik osv. Bara inte så himla mycket av det. Men det gör inget. Det finns även lite nyproducerade stickade strumpor, vantar och mössor och lite nysydda tygpåsar. De de gör damerna själva antar jag. Bra priser också.


Kläder då? Jodå, det fanns en hel del. Det här är en sån butik som jag gillar där det både finns vintage och fast fashion. Jag tycker det är najs när det finns både "nytt" och gammalt. Och det känns som en sån butik där man verkligen kan fynda. Det är inte en större kedja som Myrorna och BjörkåFrihet där det rensas ut plagg på löpande band. Inte för att jag klagar på ovan nämnda kedjor, men ändå. Här kan man hitta lite vad som helst.

Jag köpte dock inga kläder. Mitt urval är ju som bekant lite mindre, även om jag inte alls har svårt att hitta kläder second hand som jag skrivit här, så det är inget jag alltid räknar med. Jag hittade däremot massa finfina fynd på textilavdelningen. Jag köpte bl.a. ett påbörjat tvistsömsbroderi, lite broderigarn, en virknål och lite annat. Jag ser också fram emot att besöka den igen. Bara tanterna är värda det!

måndag 18 november 2019

Dagens hållbara outfit #7


Dagens hållbara outfit är på resande fot. Jag är i Flensburg i Tyskland och hänger med danska tyskar, andra danskar, norrmän och finnar. Jag passade på att klicka en bild i hissen i morse. Jag har en kofta från Sellpy som har några år på nacken. Dock sa en kollega att flätstickat är modernt i år om jag nu skulle bry mig om det. Men den är i bra kvalitet och en svart kofta är ju ändå en svart en svart kofta. Klänningen kommer från Gudrun Sjödén och är köpt via en instabloppis och kortad för att passa mig bättre. Strumpor är hemstickade som vanligt och så har jag mina sedvanliga Duckfeet.

Jag har hört i podden Säker Stil att man aldrig ska ha ett nytt plagg när man ska hålla föredrag eftersom det kan hända att man inte känner sig bekväm i ett plagg man inte gått in ännu. Jag tänker att det gäller på resan med så jag anammar det. Jag reser i tjänsten men kan glädja med att vi åkte tåg.

lördag 16 november 2019

Greenwashing

Det är väl allmänt känt att miljömedvetenhet, hållbarhet och ECO är inne just nu? Många svenska företag, vad de än håller på med, vill gärna profilera sig som gröna. Det är jäkligt omodernt att inte tänka på miljön helt enkelt. Men betyder det att allt grönt egentligen är bra för miljön? Jag det är frågan...


Det finns nämligen någonting som kallas för greenwashing. Greenwashing, eller grönmålning eller gröntvättning som det ibland kallas för på svenska, handlar egentligen om att en verksamhet utgör sig för att vara grönare än den egentligen är. Ett företag skulle kunna marknadsföra och kampanjera något speciellt de gjort som miljövänligt samtidigt som resten som företaget gör är ganska miljövidrigt. Man plockar liksom pluspoäng och utger sig för att vara miljömedvetna i och med någon detalj, samtidigt som att resten av produktionen kan vara skitkass för miljön. Värdelöst helt enkelt.

Enligt mig är H&M:s, Kappahls och Hemtex:s återvinningsverksamhet där man kan lämna in påsar med kläder för återvinning greenwashing. Återvinning av textil finns i stort sett inte i Sverige utan kläderna hamnar antingen på second handmarknaden (vilket iofs är bra) eller blir isolering, stoppning eller eventuellt bilklädsel. Nån vidare återvinning som pantburkar som blir pantburkar igen handlar det alltså inte om, vilket jag tänker att många tror. Vad det egentligen handlar om är att kedjorna, med sin rabattkupong på 50 kr om man handlar över 300 kr, ska sälja ännu mer kläder. I klädvärde mätt hade man lika gärna kunnat lägga de hela och dugliga kläderna i en Myrornabox direkt. Det blir i alla fall färre mellanhänder då.

Greenwashing kan även ibland innebära rena lögner. Färgen grön på en lapp får oss konsumenter lätt att associera till miljövänlighet. För ett par år sedan hade Polarn o Pyret en märkning på sina kläder som hette ECO som icke betydde ekologisk. Det är ju annars det man tror. ECO brukar ju betyda ekologiskt. Men Polarn o Pyret kom på den smarta idén att märka kläder med ECO som egentligen betydde Environmentally Conscious Option. Vad betyder det då? Inte att det är ekologiskt i alla fall. Det betyder bara att det är lite bättre än alla andra kläder som inte är märkta så. Hur lite bättre det är, det vet ingen. De fick ta bort den märkningen sedan pga kritik. Det kan jag förstå.

Är det bara kass med greenwashing då? Nä visst, rent krasst betyder ju greenwashing att företaget gör något lite lite bättre ändå. Polarn o Pyrets ECO-märkning var ju i alla fall bättre än ingenting. Måste man verkligen köpa ett nytt plagg är det väl bättre med ett greenwashat plagg än ett som är helt konventionellt och giftigt. Men man ska inte låta sig luras av snygga märkningar utan att läsa på lite först. För att läsa mer om greenwashing rekommenderar jag detta inlägg av Johanna Nilsson/Slow Fashion och konstaterar än en gång att det är säkrast med second hand ändå.

onsdag 13 november 2019

Stil

Här kommer ett inlägg om stil. Eller icke-stil kanske? Jag tycker nämligen att det där med stil är lite svårt...

För ett par veckor sedan skrev jag om en microkurs via mail jag hade hoppat på från Myrorna. Kursen går ut på att man med hjälp av dem ska lära sig hur man handlar på second hand. Kursen är mer riktad mot de second handrädda personerna som finns där ute, men jag tänkte att jag nog kunde lära mig en del av den ändå. I samband med detta hittade jag också en annan kurs via Myrorna. Den kursen handlar om att aktivera sin garderob. Målet med kursen är att få en välorganiserad och anpassad garderob, efter ens egna behov. Jag kan inte påstå att jag har en sådan så jag tänkte att den är nog bra för mig! Tidigt i båda kurserna ska man få syn på sin stil och göra album och collage med bilder och sådant. Och där fastnade jag. Jag har väl ingen stil eller? Vad tycker jag är snyggt egentligen?


Jag har faktiskt en pinterestalbum med outfits jag gillar. Den enda gemensamma nämnaren man kan hitta där är väl att jag gillar lager på lager och asymmetriskt. En hel byxor med dropped crotch man kan hitta med. Så sådant gillar jag i alla fall. Ofta öppnar jag dock min klädkammare (för jag har faktiskt en walk in closet, femtiotalshus ftw!), tittar runt en stund och så slutar det med att jag går som ovan till jobbet. Eller till ölhänget. Eller på loppisrundan. Det blir oftast leggings, trikåkjol, linne och någon lagom skön tröja. Också i trikå. Eller en kofta kan det vara. Mycket basickläder blir det. Och jag gillar det! För har jag egentligen någon specifik stil? Jag kan verkligen fascineras av dem som kör rockabilly eller punk fullt ut. Och titta lite längtansfullt efter dem. Men så inser jag att det är tråkigt.

I perioder har jag haft mer en stil. De kläder jag har använt har varit i samma stuk och har jag köpt något nytt har det blivit liknande plagg och färger. Men så inser jag att jag tycket att något annat är supersnyggt och så leder jag in min garderob på ett annat spår. Det finns ju så mycket olika grejer som är snygga på olika, och man känner sig ju ändå inte lika piffig varje dag. Så jag uppskattar att min garderob kan innehålla både pinglan och ruggugglan, beroende på vem jag är just idag.


Just nu har jag dock en väldigt kulturtantig stil. Jag gillar jordnära färger och enkla snitt, samtidigt som jag gillar starka färger, form och galet. Jag tycker ändå att min garderob kan få rymma allt det där. På bilden har jag egenstickade accessoarer, svarta leggings, loppiskofta och loppisklänning. Att klänningen kostade 40 spänn skadar ju inte heller. Och en skön jacka och mina bästa Duckfeet i vegetabiliskt garvat läder.

Nu kanske det inte syns på bilderna att jag är så schizofren som jag är i min klädstil. Men jag tror inte heller att man kan hitta så mycket röda trådar i min garderob. Det finns både nytt och vintage, neon och plain, enfärgat och kitschiga mönster. Måste man verkligen begränsa sig till en stil när det finns så många snygga? Blir jag mer tagen på allvar då? Kommer jag ha en bättre garderob? Blir det roligare med kläder om jag nischar mig? Och kommer jag vara lyckligare om jag har en enda specifik stil? Nä, jag tror knappast det. Jag gillar olika. Vad gillar du?

måndag 11 november 2019

Singles day - shoppa inte i onödan

Så var vi där igen. Ett kommersiellt jippo som enbart är till för att vi ska shoppa, och således överkonsumera, ännu mer. Konsumtion ger ett hutlöst klimatuttryck och inte nog med att vi har Black Friday och den enormt omfattande julhandeln, idag är ytterligare en sådan dag.

Jag syftar idag på Singles day. Denna dag är egentligen en kinesisk festivaldag som har firats sedan 1993. Vad den går ut på är att unga kinesiska medborgare är stolta över sitt civilstånd, dvs över att vara singel, varpå de firar med festival och vilodag. Dagen firas alltid den elfte november, dvs 11/11, där siffran 1 syftar till att vara ensam, alltså singel. Många yngre människor firar denna dag och det har visat sig att nätshopping är extra blomstrande i och med detta. Logiskt va? Eller helt knasigt tycker jag! En dag för att fira att man är singel blir en av de största nätshoppingdagarna i världen. Jag ser liksom inte riktigt kopplingen där.


I Sverige upplever jag att Singles day-kampanjer är en relativt ny företeelse. Jag gjorde en snabb googling och kom fram till att många svenska klädkedjor givetvis har hoppat på detta också, bl.a. Lindex, Kappahl, Indiska, Gina Tricot och Ellos. Behöver vi verkligen en dag till för överkonsumtion? Så klart vi inte gör! Vi överkonsumerar nog med kläder ändå utan rabatt. För mig är det inte svårt att låta bli de där dealsen med 11, 20 och 30% rabatt på kläder jag inte behöver idag. Visst låter väl du också bli?

Bilden är lånad från en annons jag fick upp på insta. Totalt bortkastat på mig kan jag säga.

söndag 10 november 2019

Fars dag - skippa skjortan och slipsen!


Idag ska tydligen alla pappor firas. I veckor nu har vi matats med reklam på nätet, tv och i tryckt form om allt bös vi tydligen måste köpa för att kunna uppskatta våra fäder på denna dag. I min familj kan jag inte påstå att firat särskilt storslaget under min uppväxt. Lite extra gott fika kanske det har blivit, eller någon chokladkartong. Det räckte gott. Eftersom enbart består av två vuxna och en hund, alltså inga barn, i min nuvarande familj firas inte sådana här dagar. Det köps inte heller det obligatoriska skjort- och slipspaketet.

För, liksom så många andra dagar runt omkring oss, har även fars dag blivit ett kommersiellt jippo väldigt mycket går ut på ytterligare konsumtion. Och här är min åsikt: man måste faktiskt inte köpa en nyproducerad skjorta som framställts på icke-ekologiskt och etiskt vis. Visst kan man då välja ett alternativ som är bättre för miljön och där arbetarna fått skäligt betalt. Eller ännu hellre, köp skjortan på second hand om du nu prompt ska ge bort en. Eller köp inget alls. Pappsen behöver väl inte prylar för att känna sig uppskattad? Man kanske kan visa uppskattning på annat sätt? Jag kommer ringa min pappa senare. Och så skriver jag det här inlägget. Jag tror inte pappa behöver någon skjorta. Jag tror han vet att han är skitbra ändå!

onsdag 6 november 2019

Jobbdealen

Har jag nämnt tidigare att jag har en deal med mina kollegor på jobbet att om jag lagar deras kläder så får jag vin? Kanske inte. Ok, det är ingen officiell deal, men så är det. Jag har tagit med mig det från mitt förra jobb och det funkar riktigt bra. Det börjar bli lite mer känt i alla fall och jag är nöjd med upplägget. Jag gillar vin.


Det blir mest jeans och andra byxor jag lagar men jag har även sytt ihop en söm i en tröja och bytt resår i en barnkjol en gång. Men i vart fall, ibland kommer kollegor och frågar om man inte kan ställa upp och laga. Och jag gör gärna det. Jag ser hellre att jag lägger lite tid på att laga än att de slänger och köper nytt. Jag kan ju sy och jag tycker faktiskt att det är en tillfredsställelse att laga. Men detta betyder givetvis inte att jag inte själv samlar lagningar på hög innan jag får tummen ur. På bilden ovan ser vi en mycket kär kollegas jeans. Det ena paret var mer slitet och det andra paret hade gått sönder lite vid hällan. Den ena lagningen blev mer välartad än den andra men jag gillar ju när lagningarna syns. Och hon tyckte det var snyggt sa hon! Jag väljer att ta henne på orden.

Det kom sig av att en kollega på mitt förra jobb frågade mig om inte jag kunde fixa fållen på två par byxor åt henne eftersom hon "absolut inte" kunde sy. Jag vill ju hävda att alla kan sy dock vilket jag skrivit om tidigare. Ett av paren skulle jag lägga upp igen då fållen släppt och det andra paret fick jag rekonstruera den på eftersom hon smält den med strykjärnet. Hon sa att hon kunde betala för det eftersom min tid är dyrbar och det landade i att hon köpte rödvin till mig. Fine by me!


Här har vi en annan lagning jag gjorde för några veckor sedan. Det blir inte lika osynligt som när Repamera gör det kan jag säga men jag gillar ju som bekant när lagningarna syns. Och visst, skulle jag verkligen anstränga mig att hitta exakt rätt nyans på sytråd och lagningslapp hade jag också kunnat göra en proffslagning. Men livet är för kort för att göra osynliga lagningar anser jag!


Sedan kan det hända att kollegan har köpt ett blekta jeans i tunt tyg i kass kvalitet som behöver lagas flera gånger. Tre gånger närmare bestämt. Men visst, mer vin till mig! Så efter att ha lagat skrevet smackade jag på en lapp i en annan nyans över mina gamla lagningar som ändå började ge sig. Tjockare och bättre tyg var det med. Jag tycker det är rätt fräsigt ändå! Jag hoppas han håller med...

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda ...