tisdag 31 december 2019

Nyår och dagens hållbara outfit #10


Idag, nyårsafton till ära, har jag dragit fram en gammal trotjänare. Jag lyssnade på ett gammalt avsnitt av podden Säker stil härom dagen där de listade några plagg man måste ha i sin garderob till festliga tillfällen. Högst upp på listan kom "den lilla svarta". Jag kände mig nöjd tills de sa att den inte ska vara i trikå. Äh, fuck it, tänkte jag! Jag har ju typ bara trikågrejer så det här är min lilla svarta. Rrsterande lista var inte lika klockren i min garderob. Nä, jag har ingen kostym. Jag har haft den här klänningen i flera år och den är från Ellos. Och jag har använt den dömycket. Jag känner mig alltid både snygg och bekväm när jag har den. Så jag är väldigt nöjd med mitt val idag. För inte köper man väl en ny klänning bara för att det är nyår? Leggingsen är dessutom från Sellpy. Det här var min hållbara nyårsklädsel. Din då?

Får erkänna att svart klänning, kolmörkt ute och mobilkamera inte gör mästerverk. För inte är det fel på motivet eller fotografen! Men vad gör väl det. Gott nytt år!

lördag 28 december 2019

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.


Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!


Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.

onsdag 25 december 2019

Mellandagslaga istället för att mellandagsshoppa!

Tidigare i höst har jag ondgjort mig över tramsiga shoppingdagar som Singles day och Black friday. Mellandagsrea accepterar jag dock. Mellandagsrean är en klassisk tradition och någon rea finns det nog ändå fog för. Om det bara hade varit den och inte 1000 reor till på ett år! Ytterligare hets till överkonsumtion helt enkelt.

Nä jag tycker man bör ägna mellandagarna till att laga istället för att shoppa! Det finns nämligen en rörelse och ny tradition som heter Mellandagslagningen som startar imorgon med tillhörande facebookevent. Vilket lysande initiativ! Rörelsen startade 2014 och finns som community på facebook.


Jag är, liksom förra året, inte hemma under mellandagarna men supportar ändå. Hade jag varit hemma hade jag så klart lagat massor. Jag har dock, liksom förra året, kompenserat detta genom att laga dagarna innan jul istället. Jag har bl.a. bytt knappar och förstärkt partnerns jacka. När knapparna lossnat en efter en har de på ett par ställen även tagit med sig lite tyg. Jag letade upp en restbit ullfilt som jag sydde på småbitar av med kaststygn innan jag sydde på de "nya" knapparna. Knapparna är köpta för 2 kr styck på BjörkåFrihet vid Backaplan. Winwin! Och är man en sån som jag som gillar att laga kan jag även rekommendera gruppen Mellandagslagare året om på facebook. Mer lagningar åt folket!

Så, om det inte är något du absolut verkligen behöver på mellandagsrean i år föreslår jag att du stannar hemma och lagar dina kläder istället. Det är snällare mot både plånboken och miljön! Och jag kan garantera en tillfredsställelse som varar längre än den som kommer av onödig shopping.

tisdag 24 december 2019

Dagens hållbara outfit #9 - julvarianten som varken är ny eller röd

Det har surrats en del, som det väl gör alla år, här och där om den där juloutfiten. I kroppspositiva grupper på facebook har det visats upp nyköpta klänningar hela hösten och folk har bett om smakråd och tips. Det är tydligen en grej det där med juloutfit. Jag har inget emot att man vill vara lite fin på julafton, även om jag är lite lagom julhatare. Jag har väl själv alltid klätt upp mig när det ska firas jul, även om jag lätt hade kunnat göra det i pyjamas med sällskap av bara sambon och hunden. Däremot ogillar jag tanken på att det köps en massa nya klänningar och annat som används en gång och sen aldrig mer. Jag vet att det går till så. Jag har gjort det själv. Men det är ju också ett jäkla påfund att man måste ha nya kläder på sig på julafton och att man inte kan ha samma klänning på flera olika fester. Det är ju inte det minsta hållbart.


Så det här är min juloutfit. Klänningen jag hade på mig är förvisso förhållandevis ny för mig eftersom det bara är andra gången jag hade den på mig. Den är dock köpt i andra hand på tjockisloppisen jag arrangerade i våras och jag använde den även på påskafton. Jag är inte för kapselgarderob som jag har skrivit om här, och jag gillar när man kan använda samma plagg under hela året, därför blev det den här. Och den behöver ju användas mer. Och bortsett från strumporna, som jag stickat själv i vanlig ordning, hade jag inget rött på mig. Jag tycker det går lite till överdrift att man till varje pris ska ha rött på sig på jul. Kan man inte bara välja något man känner sig fin och bekväm i? Måste det vara rött bara för att det är jul? Kan dock meddela att partnern valde röd hawaiiskjorta idag. Hawaiiskjorta är ju alltid rätt dock. Att han gillar hawaiiskjortor är tydligt i detta inlägg. Koftan på bilden är från Smyrna second hand och i lin. Det är alltid varmt i båda hemmen där jag firade jul så jag valde ett lite svalare material.

De pratade faktiskt om det där med att det köps så mycket nya outfits till jul i senaste avsnittet av Ecofashionista. Så himla onödigt. Julen är ju så fruktansvärt traditionsbunden i övrigt, varför kan man inte ha en tradition kring vilka kläder man har på sig? Så köp inga nya juloutfits utan använd något du redan har och passa på att skapa en ny tradition om du gillar det. Och i min värld är det helt ok att fira jul i mysbyxor med.

söndag 22 december 2019

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.


Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.


Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.


Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

fredag 20 december 2019

Dagens hållbara outfit #8 - julavslutning style


Jag brukar titulera mig själv som julhatare. Jag hatar stress, onödig konsumtion, onödiga traditioner och massa förväntningar. Jag brukar sträcka mig till att jag gillar julmat (i måttliga mängder), juldryck (glögg och öl är ju gott), julmusik (inte det smöriga dock) och julledighet så klart. På senare tid har jag kommit på att jag gillar julfilm med. Och så klart ugly christmas sweaters! Så jag kanske inte hatar jul ändå... Men jag är i alla fall löjligt nöjd med min ugly christmas sweater jag köpte i facebookgruppen Fancy Fatshion i våras! Jag älskar mopsar, men sa nej till att skaffa en eftersom de inte kan andas. Så det blev en liten spansk byracka med nos istället. Hon är söt. Och ovan ser man hur jag såg ut på årets julavslutning på jobbet. Förutom mopströjan, som är rejält stor men jag gillar oversize, har jag en kjol jag sytt själv, strumpor och sjal jag stickat själv och ett par leggings jag haft i några år som dessutom blivit lagade två gånger. Och mina favoriter Duckfeetsen. Häpp!

torsdag 19 december 2019

Hundvänligt

Jag har tänkt på en grej. Inte för att komma med någon kritik eller så, men jag tycker nog att fler second handbutiker och loppisar borde vara hundvänliga. I våras när vi var på Holmens marknad var det en man som uttryckte för personalen att han inte tyckte hundar skulle få följa med in. Och det var en direktreaktion på att vår byracka skällde lite på en annan hund. Han tyckte man skulle tänka på allergiker. Men let's face it, är man väldigt allergisk mot hundar, pälsdjur och annat bös är det rätt svårt med second hand i allmänhet. Det finns inga garantier för att grejerna man köper där är fria från djurhår. Hur nya och fräscha de än ser ut.


Vi är sådana hundägare som helst vill ta med vår tredje familjemedlem överallt. Det fattar vi ju att vi inte kan, men vi uppskattar när det går. Och jag skulle faktiskt önska att fler loppisar var hundvänliga. Utomhusloppisar som Majornas megaloppis ovan är ju tacksam, även om det kan bli lite trångt ibland dock. Men det här med hundförbud i alla lokaler till varje känns för mig ibland lite förlegat. Något som är från tiden när man köpte valpen i fönstret liksom. Så jag hoppas vi kommer längre och längre ifrån det. Ok, jag fattar om man inte vill tillåta hundar om man ogillar hundar som butiksägare t.ex. Eller om man är hundrädd så klart. Men annars, vad är det som hindrar?


Det finns i vår just nu väldigt gråa och tråkiga stad Göteborg en hel del second handbutiker och loppisar som är hundvänliga. På vissa har de dock tittat på mig som om jag är dum i huvudet när jag frågat. Men jag tänkte istället hylla de som tillåter hundar! På de större butikskedjorna Myrorna och BjörkåFrihet är hundar välkomna, även om jag hört historier om att Järntorget ibland har varit lite kinkiga med det. Även i de två Lindrabutikerna får hundar följa med in, likaså på Kvillehyllan och Hyllis som jag skrev om för några veckor sedan här och här. På Holmens marknad som jag nämnde innan och Vännplatsen i Torslanda är hundar mer än välkomna har jag fått uppleva, och på min närmaste, Kyrkbytorgets second hand, går det fint att ta med hund.

Det var de ställerna som jag besökt med hund eller åtminstone sett hund i butiken. Det finns säkert fler! Kommentera gärna om du vet någon bra. Både i Göteborg och på andra orter. Hund på loppis is the shit.

måndag 16 december 2019

Är det ok med begagnade julklappar?

Gillar man inte julstress och trängsel kan jag tipsa om vart man ska handla sina julklappar. Jag gjorde nämligen en spaning i lördags på min lilla loppisrunda. För i second handbutikerna var det i alla fall inte fullt. Inte ens på Reningsborg i Angered som bara är öppet onsdagar och lördagar och alltid är välbesökt var det någon trängsel. Det var ovanligt lugnt i alla de tre butikerna jag besökte. Det får att undra: köper inte folk julklappar på second hand?


Förra årets julklapp var det återvunna plagget. Det innebar plagg tillverkade av återbrukat material eller plagg köpta på second hand. En bra julklapp. Helt rätt i tiden. Årets julklapp är en mobillåda. Jag antar att det ligger i tiden med eftersom vi/jag/de flesta skulle behöva lägga ifrån sig mobilen lite mer. Men enligt min spaning handlar inte de flesta julklappar i andrahand. Jag kan bara förutsätta att det var mycket mer folk, trängsel och julstress i Nordstan i lördags. Jag antar att det köps jättemycket julklappar i år med, och att nästan alla är nytillverkade.

Förra året genererade julhandeln 21 miljarder kr. Det är galet mycket pengar det handlar om. Det köps sjuka mängder julklappar och överkonsumtionen av nyproducerat är total. Jag skulle önskar att vi drog ner på julklapparna och det blir mer ok att köpa begagnat. För även om jag fått mycket julklappar från mina föräldrar och syskon som är köpta second hand, som glas, broderade kuddar och böcker, tror jag kanske inte att det ser ut så överallt. Fast är det verkligen ok att köpa något som är begagnat? Ja, svarar jag då! Det är mer än ok!


Kan vi inte bara en gång för alla bara bestämma att second hand inte är äckligt? Det äckliga är att köpa nya grejer som säkert är fulla med kemikalier ändå. Och helt ärligt, mycket av julklapparna som ges bort är väl plikttroget köpta och inte särskilt genomtänkta? Så mitt råd inför nästa år är att vara ute i god tid och försöka hitta eller hitta på något som garanterat kommer bli uppskattat. Tanken är inte att hitta något pliktskyldigt på second hand heller. Hitta den perfekta second handprylen eller plagget, ge bort något du redan har hemma, ge bort en tjänst som t.ex. lagning, baka eller laga något gott eller hantverka ihop något själv istället. Eller köp av någon annan hantverkare. Det är fräscht tycker jag. Och jag känner mig mycket mer nöjd än om jag köpt nåt bös mttagaren säkert ändå inte vill ha.

Många jular har jag gett bort helt egentillverkade grejer såsom stickade strumpor eller virkade handledsvärmare. Det brukar alltid bli uppskattat. Sjukt mycket trevligare och kärleksfullt än en pliktskyldig juicepress som aldrig används t.ex. Jag önskar mig second hand eller handgjort i år. Det är från de kategorierna mina julklappar som jag ger bort kommer från med. Jag hoppas fler är med mig!

lördag 14 december 2019

Dela ditt lucialinne!


Lucia. En stämningsfull tradition i en klass för sig. Så många luciatåg som finns att beskåda varje år på skolor, ålderdomshem, företag och torg. En tradition som kräver sin dräkt för att det ska räknas. Men vilken onödig grej egentligen! Inte själva tåget eller de stämningsfulla sångerna, men att vi alla måste äga de där lucialinnena, tomtedräkterna och eventuella peppakakskläderna. Men vem orkar leta på loppisar och bland bekanta för att få tag på ett linne, det är väl lika bra att bara gå in i närmaste butik. Eller?


Kan meddela att det finns en hel del lucialinnen på loppisar där ute. Även så här dagen efter lucia. Jag borde så klart ha bloggat igår men än är väl inte alla luciatåg över eller? När jag var liten hade vi en hel uppsättning lucialinnen i storlek liten till vuxen. Jag misstänker att det var i stort sett arvegods alltihop. Men jag minns att vi lånade ut till de som behövde. När lucialinnet kanske bara används en gång per år är det väl rätt onödigt att äga det själv? Vi kan väl lika gärna dela, oavsett om det är köpt på second hand eller nytt i butik? Låna är det bästa tänker jag, som min kollega gjort som synes på den första bilden, av vår fd chef. Är inte det hållbart så säg? Jag har även glatt mig åt att jag sett annonser i bl.a. min lokalgrpp på facebook om att låna eller köpa lucialinnen och tomtekläder istället för att köpa nytt. Och jag tror faktiskt att alla fått napp.

En annan bra grej är något H&M gjorde i år. I sin kampanj För traditionen vidare har man kunnat lämna in urvuxna lucialinnen till dem som då skänker 10 kr per inlämnat linne till Rädda Barnen. Köper man då ett begagnat lucialinne hos H&M kostar det 50 kr som går oavkortat till Rädda Barnen det med. Alltså 60 kr till Rädda Barnen per inlämnat lucialinne, om det blir sålt dvs. Inte så dumt va? Kritiska ögon skulle nog vilja hävda greenwashing här, med tanke på att H&M är ett företag som bygger på fast fashion och överkonsumtion, men jag tänker att varje liten grej är ändå betydelsefull. Så, nu kanske det är lite sent, men till nästa år, köp inget lucialinne va? Låna ett istället! Det finns nog linnen så det räcker till alla.

torsdag 12 december 2019

Broschen - återkomsten

Jag använder inte direkt smycken. Jag har en ring på vänster ringfinger som jag är rätt förtjust i och så använder jag örhängen. Och det är väl egentligen allt. Fast igår fick jag helt plötsligt en ingivelse. Jag kom på att det är ju ändå rätt fräsigt med brosch! Jag har inte riktigt fattat det innan. Det här med att bara ha en brosch på bröstet på en blus eller kavaj, nja... Men det måste ju finnas andra bra sätt att använda dem. Jag använder för övrigt inte blus. Äger inte ens någon. Nä, jag får hitta mina egna sätt att bära brosch. För det finns väl ändå inget rätt och fel?


Sagt och gjort, imorse rotade jag fram min enda brosch. Denna har jag fått av min kompis i Estland och hon har gjort den själv. Jag tycker den är amazing! Min favoritfärg och ett fint hantverk. Hon har liksom tovat ihop bollar som hon sedan klippt upp och broderat på. Och eftersom jag inte kom på nåt annat snitsigt sätt att bära den blev det på bröstet ändå. Och på en handstickad kofta tycker jag ändå att det funkar. Så det får det nog bli fler gånger.

[foto Erika Kvarnlöf]
Ett annat sätt att använda brosch är så här. Jag känner att det lär ju finnas massa fina broscher på loppisar som bara vill bli använda. Jag misstänker nämligen är brosch inte är the it thing just nu. Eller? Men det är ju riktigt fint att använda brosch på en mössa så här som Erika Kvarnlöf gör. Erika har gentilt nog låtit mig använda en av hennes bilder här på bloggen. Hon har dessutom skrivit ett helt inlägg om att använda broscher ihop med linne. Det finns dock risk att mina framtida broscher inte kommer hamna på mina brutalt hängiga mössor. Det blir nog inte samma siluett då. Däremot använder jag stickad eller virkad sjal/halstub nästan alla dagar om året utom de varmaste. Det kanske kan vara något? Eller på en väska kanske? På något sätt tänker jag att det är dags att starta broschens återtåg. Vem är med mig?

måndag 9 december 2019

Second hand(b)lusarna - ny podd om hållbart mode

När Ecofashionista inte har uppdaterat på över en månad, Sustainable Fashionistas har paus på obestämd tid och inte heller Slow Fashion har kommit med en ny säsong i höst kan man hålla tillgodo med en ny podd. Nämligen Second hand(b)lusarna med Anna-Carin Abrahamsson som jag var och hörde på White monday för ett par veckor sedan och Filippa Nielsen aka Fairfashionfilippa på instagram. Första avsnittet kom 18:e oktober och det har redan hunnit komma åtta avsnitt varav två i förra veckan.


Podden kan vara lite svårare att hitta har jag märkt men tricksar man lite finns den där poddar brukar finnas. Eller så kan man lyssna via poddtoppen, spotify, itunes eller via poddens egen hemsida. Podden handlar om kläder. Nu är poddarna själva mer eller mindre inbitna second handshoppare själva så då blir det mycket second hand. Men denna podd kanske inte, ännu i alla fall, har en lika tydlig koppling till hållbart mode som ovan nämnda. Det finns dessutom två avsnitt som handlar om kläder och stil i frikyrkan vilket inte egentligen alls har med second hand att göra. Och jag som kommer från bibelbältet själv har fått mina fördomar lite besannade. Men strunt samma, ett tips är i vart fall att besöka och följa både Anna-Carin och Filippa på instagram där de är väldigt inspirerande om man gillar kläder och second hand och så. Och det gör ju jag.

Om ni undrar lite över namnet förresten får man i podden reda på att det kommer ifrån den här artikeln från i somras. Tidningen Dagen hävdar att man kan få vägglöss av second handkläder. Ovan nämnda poddare svarade på den artikeln som man inte kan läsa om man inte prenumerar på tidningen digitalt. Nu för tiden kan man ju inte läsa några artiklar alls utan att betala förresten. Snålt tycker jag. Svaret kan man dock läsa här. Jag har då aldrig fått några vägglöss av loppiskläder.

Kan dock meddela att Återbrukspodden going strong och har dessutom på senaste tiden haft lite extra fokus på hållbart mode vilket jag gillar. Avsnitt 34 innehåller t.ex. både intervjuer med Maria Lagerman som tidigare jobbade med Remake Sthlm och Per Bolund som är vår finansmarknads- och bostadsminister. Väldigt intressant!

söndag 8 december 2019

Guilty pleasure: merchandise


Vi var på en helt magisk spelning med Jakob Hellman på Göteborgs Konserthus igår. Där gick jag snabbt förbi mitt guilty pleasure. Circular fashion challenge gäller ju fortfarande. Jag tyckte dessutom att det var så pinsamt att gå nära och fota merchbåset så jag klickade av en snabb bild på håll. Därav kvaliteten. Men jag är ju ingen mästerfotograf direkt.

Nu är ju inte det här någon musikblogg men jag bedyrar er att spelningen var riktigt, riktigt bra! Och jag satt en trappa upp och sippade på lite bubbel och tittade lystert efter de gröna tygpåsarna med Jakobs siluett på. Jag gillar ju som bekant tygpåsar riktigt mycket och det är ju ändå väldigt speciellt att få köpa med sig en fin t-shirt eller tygpåse som minne av spelningen. Jag skulle dock säga att, om man tänker på det att de mest hållbara kläderna är de vi använder, så är nog inte merch så dumt. Jag skulle säga att den vanligaste uniformen på de musikevent jag besöker är en bandtisha från valfritt band eller turné ihop med valfria byxor. Jag skulle vilja hävda att jag tror att dessa t-shirts oftast blir använda. Dessutom är blir det mer och mer vanligt att de är i ekologisk bomull eller märkta med Fairtrade t.ex. Så de kan vara mindre dåliga också. Och en riktigt bra band t-shit gör ju inget om den är gammal och sliten. Det ligger ju ändå litet status i att ha sett det där bandet den där gången för länge, länge sedan.


Men så finns ju det här med. Crappet. En kollega fick en tygpåse i present från förra varvet av Mia Skäringers "No more fucks to give" som gick sönder vid första användningen av ett paket vindruvor. Dessa plastförpackningar kan förvisso vara vassa men inte så vassa väl? Hon reklamerade så klart och jag fick den för att göra något kul med den. Jag bestämde mig för att öva sashiko på den på kursen jag var på i våras. Kan meddela att den gick sönder ännu mer av min beröring! Att det ens finns tygpåsar i så dålig kvalitet är ändå rätt skrämmande. Och då blir ju det fina minnet från föreställningen helt obrukbart och alltså extremt ohållbart. Det gäller att tänka till och känna efter vad gäller kvalitet och användningsgrad på samma sätt vad gäller merchandise som när man köper vanliga kläder.


Så kan det ju vara så här också. Jag har flera fina t-shirts från spelningar som har blivit måttligt använda men som ändå är fina och en del nostalgiska. Men de har blivit för små. Eller, jag har blivit för stor snarare. Jag försökte ge bort dem eftersom jag vill att de ska få ett bra hem. Jag lyckades inte. Jag har då bestämt mig för att de ska få ett nytt liv som kjolar. Jag har sett fina kjolar sydda av gamla t-shirts på pinterest som inspiration. Jag ska bara få tummen ur också...

Så kontentan av detta pladder är nog att det är helt ok att köpa den där t-shirten om du verkligen kommer använda den tills den faller i bitar, och när den gör det syr du en kjol eller ett lapptäckte t.ex. som jag ser att en del har gjort. Men håll dig borta från merch i kass kvalitet. Man lär sig känna kvalitet i fingrarna när man blir riktigt nördig. Det är en bra egenskap!

torsdag 5 december 2019

Loppistips #10: Mölndals second hand


Ok, ska man vara riktigt noga heter den som ni ser Pingskyrkans Biståndscenter Second Hand Mölndal. Men det orkar ingen säga, eller hur? Det här är en favorit. Jag skulle vilja påstå att de flesta loppisarna är mina favoriter på ett eller annat sätt. Men den här är bra, på riktigt!

Den ligger på Södra Ågatan 10 i Mölndal och dit tar man sig bäst med spårvagn till Möldals sjukhus. Jag gillar den nog egentligen bäst för sin väldigt bra textilavdelning. Jag hittar alltid något fint tyg, broderigarn, nån gammal spets eller fint broderi man kan återbruka. En hel del handarbetsböcker har jag köpt där med, samt lite gosedjur till hunden och annat krimskrams.


Men de är väldigt bra på kläder med. Det finns en stor klädavdelning där det är bra uppdelat i olika sorters plagg för sig, samt att det en lite färgkodat som ni kan se på bilden. Det känns fräscht och det finns inte bara massa bös. Det finns massa skor och både mycket dam och herr. Barnkläder tittar jag aldrig efter så det kan jag inte riktigt uttala mig om men det välfyllt ut där med. Fynden för mig har uteblivit men min kollega som är en riktig loppisfantast har hittat mycket här. Jag tänker att det bara är en tidsfråga för mig med.


Denna fantastiska butik har öppet onsdag 11-18 och lördag 11-14. Priserna är bra här tycker jag och det finns mycket av det mesta. En sån där riktigt bra kyrkloppis helt enkelt. Åk dit om du inte redan varit där är mitt råd. Har du det bör du åka dit igen. Jag insåg att det var alldeles för länge sedan jag var där nu.

måndag 2 december 2019

#gogudrun!


Japp, vi knyter väl ihop den där Gudrunsäcken då. Tidigare i år har jag bloggat om vad jag tycker om Gudrun Sjödén. Gillar men ogillar helt klart. Gillar kläderna men ogillar etiken. Och i förra veckan kunde Fair Action avslöja att Gudrun Sjödén är det minst transparenta företaget av nio modeföretag som undersöktes. Gudrun Sjödén vill inte under några omständigheter avslöja vilka fabriker de syr sina kläder i, och gör de inte det, kan vi konsumenter aldrig någonsin få reda på om sömmerskorna har det bra. Om de får skälig lön och har bra arbetsförhållanden helt enkelt. Och det vill vi ju veta.

Gudrun Sjödén har sedan starten 1976 byggt upp ett rykte om att hålla god kvalitet, värna om miljön och ha schyssta villkor. Och ha kroppspositiva kläder för starka kvinnor. Men är detta bara ett spel för gallerierna? Ja, det är svårt att veta. Därför behöver ni bli mer transparenta, Gudrun. Jag vet att ni kan! Så här skriver Fair Action i sin kampanj som de lanserade idag:

GO GUDRUN!
Vi gillar dina färgstarka kläder för kvinnor som vågar synas. Du gör din grej och har lyckats bygga ett modeföretag med kunder i fler än 70 länder.

Nu hoppas vi att du använder ditt mod och härliga driv och berättar i vilka fabriker kläderna tillverkas. På så sätt kan vi få reda på hur sömmerskorna har det, vilka löner de får och hur långa dagar de jobbar.

Var med och peppa Gudrun Sjödén Scandinavia att #GoTransparent! Skriv din hälsning i kommentarfältet här nedanför och tagga genom att skriva @ + Gudrun Sjoden Scandinavia

Go Gudrun! 

Istället för att skamma Gudrun peppar vi i det här fallet! Vi vill ju påverka företagen till det positiva! Och det funkar liksom inte att bara gömma sig under en sten. Jag är medlem i ett par facebookgrupper på temat Gudrun Sjödén. I ena av dem känns det som att medlemmarna står bakom Gudrun i allt hon gör. Bortsett från när de började ta betalt för tygpåsarna man tidigare fick vid köp för då blev folk förbannade... Men annars ropas det "häxjakt" och "drev" så fort någon nämner eller ifrågasätter avsaknaden av kollektivavtal eller det faktum att Gudrun tycker att fattiga människor får skylla sig själv. Och allvarligt talat vänner, ifrågasättande och kritik är _inte_ samma sak som häxjakt! I det här fallet verkade de flesta inte ens förstå varför transparens behövs utan skrev mest "Jag bryr mig inte vart kläderna är sydda". 

Men vet ni va? Det gör jag! Jag bryr mig om att de som syr mina kläder ska kunna leva på sin lön, få gå på toa på arbetstid och slippa bli gruppvåldtagna om de syr fel. Jag tror ändå inte att det ser ut så i de fabriker där Gudrunkläderna sys. Då vill vi veta det också! Jag har sedan länge insett att Gudruns värderingar inte funkar med mina. Därför köper jag helst inte mina Gudrunkläder nya i butik utan köper dem second hand, som alla andra kläder i år. Men jag tänker att för att inte tappa fler kunder kanske ni faktiskt kan ta åt er av Fair Actions kampanj?

Och jag gillar uppenbarligen Gudrunkläder eftersom mina tre senaste inlägg med #dagenshållbaraoutfit innehåller Gudrun. Men nu hoppas jag att nästa gång jag nämner Gudrun ska vara för att jag har något positivt att skriva. Dela gärna kampanjen och kommentera på Facebook och instagram! Go Gudrun! Go transparent!

Nu betalar någon annan priset

Ja alltså, nu blir det ett inlägg om corona igen. Det rullar ju ändå på, även om folk blir sjuka, och även om världen just nu är annorlunda ...