onsdag 29 januari 2020

Varför måste man trösta sig med shopping?

Jag kände tidigt att det här var en riktig skitdag. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, vädret var lika trist som det har varit de senaste fem månaderna typ och dagen utvecklade sig inte direkt i rätt riktning. Det hände liksom inget särskilt men det var en sån där sur och grinig dag som jag bara kände inte kunde bli bra, vad som än skulle hända. Och fy vad sugen jag blev på att shoppa något nytt! Och inte vad som helst utan kläder så klart. Eller skor. Vad som helst inom den kategorin hade funkat där. Varför är det alltid så?

Ok, det finns säkert någon vetenskaplig förklaring till detta som har med hormoner, kickar och endorfiner att göra men sådant orkar jag aldrig sätta mig in i. Jag vet dock bestämt att jag inte är ensam om detta. Jag såg senast i förra veckan en person på instagram som skrev om en skitdag och att hon hade unnat sig tröstshopping på second hand, trots köpstopp. Och hon blev genast gladare. Eller? Jag vill hävda att de där plaggen som kommer av tröstshopping inte blir så himla lyckade. Jag vill hävda att det blir lite påtvingad impulsshopping för att fylla ett behov, bara för att få med sig något hem, och då får liksom vad som helst duga. Så har det åtminstone varit för mig.


När jag för några år sedan jobbade i grannkommunen precis bredvid ett köpentrum, då hände det att jag tröstshoppade en del på impuls. Man kanske inte kan tro det, men jag känner mig inte alltid aspigg och pepp efter en hel jobbdag. Oftast ville jag ju bara hem, men ibland skulle jag ändå in och handla på mataffären och då hände det att jag smet in på exempelvis H&M och köpte fyra par viscosebyxor tillverkade i Kambodja. True story. Jag har precis rensat ut det sista paret ur garderoben för övrigt. De satt ju faktiskt inte så bra. Ett par använde jag aldrig eftersom de inte ens passade trots att de var i samma storlek och samma modell som de andra tre. Ett par använde jag kanske en gång och ett annat par några få gånger. De jag nu rensat ut har jag använt en hel del. Men det spelar ingen roll, inget par användes tillräckligt nog för att det skulle rättfärdiga mitt köp. Nu hoppas jag någon trevlig klädbytande vän gör dem mer rättvisa med sitt användande. De andra tre paren har gått åt där nämligen.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att ge fasen i att tröstshoppa. Jag fattar suget och behovet, men om man är som jag och då köper något för köpandets skull, och inte för att man älskar plagget, då leder det ofast till ett kasst köp som ger dåligt samvete istället. Ett plagg man köpte på de premisserna som istället ligger oanvänt ger ingen tröst. Och jag har inte heller shoppat idag. Jag var sugen på att gå in på Sellpy eller Tradera, second hand hade det ju blivit givetvis, men jag gjorde inte det. Nu, när jag jobbar lite mindre centralt och går till jobbet, passerar jag inget köpcentrum. Den triggern är borta men det är ju svårt när det bästa andrahandssortimentet följer med en i mobilen. Då behöver man en alldeles speciell viljestyrka för att låta bli. Men jag kan bedyra att jag inte har tröstshoppat idag. Den korta lyckan, som ofta går över i olycka, får mig inte längre. Så ofta i alla fall. Jag rekommenderar istället ett lyckopiller som består. Så här ser mitt ut.


Byrackan, och gos med henne, är bättre än tröstshopping. Kan vi inte bara lägga ner det där med ströstshopping? Det leder ju inte till något bra ändå. Och jag säger det igen: adopt don't shop! Apropå byrackan då. För hon är ju ändå second hand.

måndag 27 januari 2020

Dagens hållbara outfit #11


Imorse hade jag plan på att ha en hängsleklänning på mig jag köpte på tjockisloppisen från förra våren. Tydligen har jag mycket kläder för jag hittade inte den bland alla galgar. Jag är inte en morgonmänniska så jag har inga marginaler på morgonen. Då gällde det att hitta nåt nytt snabbt. Den blev en favoritklänning från H&M som jag haft i kanske sex år eller nåt sånt. Det är en rätt basic grej som jag dock alltid känner mig bekväm i. Den är klädsam på sitt sätt. Mycket välanvänd och även lagad. Småhålen dyker ju alltid upp i flimsig jersey. Så blev det en tröja över, för att jag inte använt den på ett tag och för att den låg överst då den nyss kommit från tvätten. Tröjan är från Reningsborg i Angered som jag bloggade om härom veckan, den är från Monki från början och den kostade 50 kr.

Och det här är lite av grejen med varför second hand är så najs! Den där svarta blobben fanns både på plagg och som gosedjur förr, den tilltalade mig med den här tröjan. Jag tyckte den var skitgullig på den tiden då det begav sig men införskaffade aldrig någon varken i ena eller andra formen. Nu finns inte blobben kvar i Monkis sortiment men jag kan ändå komma över den idag. Och grejer man inte tyckte var snyggt förr när det begav sig kanske man gillar idag. Gött att man kan få en chans till då.

I övrigt hade jag leggings från Sellpy och en halstub som jag stickat själv enbart i små snuttar restgarner. Kängorna är en väldigt osexig historia jag köpt på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Eftersom jag går till och från jobbet får det bli praktiskt istället för snyggt. Det slits en del på sulorna har jag märkt. De kostade 150 spänn och är bra men jag köpte dem egentligen motvilligt. Jag behövde nya gummistövlar eftersom mina gamla höll på att falla sönder och frågade oraklet facebook efter tips påstövlar  skulle hålla ett tag. Då sa nästan alla att jag skulle köpa kängor istället. Alltså, varför gör folk så? Det är ungefär som att man ber om råd om bästa preventivmedlet och folk säger: men skaffa barn istället, det är kul! Det var ju inte kängor jag frågade om! Bara några dagar senare sprang jag ändå på dessa och tänkte att kängor kanske kan vara bra med. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det blev ändå gummistövlar senare på lite okonventionellt sätt som man kan läsa om här. Fick ju inget bra tips och jag kan avslöja att mina nya har spruckit. Så kan det gå!

lördag 25 januari 2020

Ecofashionistautmaningen - vi snackar brosch igen

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att broschen borde göra återkomst. Jag tänkte väl att den inte är the it-thing men att den borde vara det. Inte anade jag då att jag hade rätt, broschen är en stor trend till våren! Jag är egentligen inte intresserad av trender utan tycker att det rimliga är att man har på sig det man själv gillar, men välkomnar ändå den här trenden. Jag tycker broschen är värd det!


Jag blev rätt nöjd när jag såg på Go Kväll, tror jag att det var, att broschen spås vara trendaccessoaren i vår och tänkte att ni läste det hos mig först. Men jag är ju så klart inte först på bollen. Erika Kvarnlöf, som jag även hänvisar till i mitt broschinlägg från December, har rockat brosch i flera år. Bra där! Och som ett led i detta har Ecofashionista startat ecofashionistautmaningen som uppmuntrar till att använda brosch, gärna på olika sätt och även att raida anhörigas smyckesskrin på fina broscher. Jag raidade min egen påse till klädbytardag och drog fram denna, rätt anspråkslösa brosch som syftar till mitt förnamn. Jag tror jag har fått den av mamma någon gång. Jag testade min idé att använda brosch till stickad, slamsig sjal, som jag så klart stickat själv, och den gjorde jobbet! Den får stanna hos mig helt enkelt.


Inte nog med det, igår rotade jag fram en brosch till. Jag trodde att jag bara hade en, den tovade från min estniska kompis Kristiin, men där hade jag alltså fel. Denna blaffa tog jag på en klädbytardag en gång med planen att göra något annat med den. Den har legat orörd och nu fick den då leva vidare som brosch. Jag testade brosch och kimono vilket funkade fint. Är dock osäker på om kimono är min grej. Tycker mest den glider runt på min kuperade kropp. Den är för övrigt köpt på second hand, som sig bör.


Jag tycker du ska hoppa på utmaningen du med genom att rocka brosch och hashtagga #ecofashionistautmaningen på insta. Brosch är ju rätt kul! Och ok då, googlar man lite verkar det som att det är främst blombroscher det handlar om. Petitesser tänker jag! Men för säkerhets skull letade jag upp ytterligare en brosch (jag har alltså fyra broscher) som jag både virkat och monterat själv. Och växtfärgat. Men blaffa på bröstet är nog ändå inte min grej...

onsdag 22 januari 2020

Loppistips #11 - Reningsborg Angered


Den här loppisen må se oansenlig ut men det är den inte kan jag säga. En av mina absoluta favoriter är Reningsborg i Angered. För det första är butiken enormt stor och för det andra är den enormt bra! Man kan på riktigt hitta i stort sett vad som helst där. De har en stor möbelavdelning, massa prylar, alla köksgrejer man kan önska och en riktigt bra klädavdelning. Textilavdelningen är dessutom super. Det enda man, jag, saknar är en ordentlig bokavdelning. En liten bokhylla i ett hörn är lite fattigt tycker jag...


Reningsborg drivs av en ideell hjälporganisation och kristen förening som inte bara har second handbutiker utan även sysslar med arbetsträning, har en verksamhet med däck och tvätt, driver någon form av utbildning för gymnasiestudier, har trygghetsvärdar på skolor, sysslar med konferens och catering samt driver vandrarhem och studentboende. De är dessutom samarbetspartner med Göteborg Hockey Club. Väldigt omfattande verksamhet kan man säga. De har tre second handbutiker i Göteborgsområdet och förutom den i Angered finns det en i Frölunda som öppnar igen 8 februari efter en brand i somras och en i Partille. Den i Angered ligger på Angeredsvinkeln 9 och har öppet onsdagar 13-16 och lördagar 10-14.


Så till klädavdelningen. Det finns verkligen enorma mängder och jag skulle säga det finns något för alla. Damavdelningen består både av nyare kläder och en hel del vintage. Min kollega har vittnat om att de ibland får in ett hela garderober från välklädda damer med bra stil och då blir man (hon) stressad av hovrar runt i lokalen och letar. Om man gillar vintage dvs. De får in mycket dödsbon vilket märks. Det kan erkännas att de i regel har så mycket kläder att det kan bli lite trångt på klädställningarna och mängden gör att man får leta och rota så gillar man inte det kanske inte det här är drömbutiken direkt.


Men för mig är det det! Förra året, när jag var lite second handhoarder på kläder köpte jag en hel del här. Klänningar, tröjor och kjolar främst. Jag konstaterar att jag köpte 12 plagg där på tre besök. Så vill/behöver man uppdatera sin garderob cirkulärt och hålla sig till en butik rekommenderar jag den här. Priserna är bra också. Jag tror att mitt bästa fynd här är en rätt ordinär klänning från H&M (som ligger i tvätten nu så ni slipper bild på den) som jag har använt massor. Det är en sån klänning som jag både kan känna mig snygg och casual i, året om. Drömklänningen helt enkelt. 55 kr kostade den. Som hittat. Har du varit där och gjort några riktigt bra fynd?

måndag 20 januari 2020

Stöld?


Jag håller på och läser en väldigt intressant bok just nu. Den heter Svinnlandet och är skriven av journalisten Andreas Jakobsson. Kanske känner du igen honom från SVT's Maträddarna som gick hösten 2018. Det är nämligen så att Andreas är en dumpstrare. Med dumpstring menas att man letar i containrar och soprum tillhörande mataffärer efter mat som man sedan äter upp. Faktum är att författaren och hans familj lever helt på dumpstrad mat. Imponerande! Och väldigt inspirerande.

Nu är inte det här en blogg om mat eller matsvinn men boken har ändå fått mig att tänka. Det hävdas nämligen ibland att det är stöld att plocka saker ur containrar som andra har slängt. Någon har alltså gjort sig av med något för förbränning och då räknas det alltså som stöld att ta dem. Trots att de är slängda. Befängt hävdar jag. Senast i helgen fick jag höra från en person att jag gjort mig skyldig till stöld när jag plockat kläder ur containrar tidigare. I senaste avsnittet av Återbrukspodden drar de det till och med så långt att det är förbjudet att plocka med sig grejer från grovsoprummet i ett bostadsområde. I grovsoprummet till vår förra lägenhet fanns det en hylla där folk ställde grejer synligt som andra sedan tog. Så även jag. Jag blev både av med fullt fungerande grejer jag ville ha och plockade med mig både det ena och det andra. Bl.a. ölglas och vhs-filmer som jag sedan vävde av. Det är väl därför den där hyllan finns där eller?

Lagen säger att containerdykning i regel är olagligt och brotten man kan göra sig skyldig till är olaga intrång om man inte har rätt att vara på platsen, stöld eller snatteri eftersom när grejer hamnat i en container tillhör de den som har hand om containern, t.ex. ett bostadsbolag. Men för att det ska räknas som stöld måste dock ägaren har drabbats av ekonomisk skada genom att bli av med grejerna. Detta innebär att grejen måste ha ett värde. Det kan däremot handla om egenmäktigt förfarande vilket innebär att ta eller använda något man inte har rätt till. Jag tolkar det som att det inte är stöld att dumpstra då. För att citera boken ovan:

"Jag ringer Christer Nordström på Uppsalapolisen. Han säger att det aldrig är ett brott att ta sopor från en container. Undantaget är om soporna i fråga har ett uppenbart andrahandsvärde på skrotmarknaden, som bilbatterier och kopparskrot.
- Det är inget brott att gå in i ett olåst soprum eller ta sig in i en låst container - så länge du inte har sönder låset. Det är bara om du förstör något när du tar dig in som det handlar om brott. Fast även då beror ett eventuellt brott på omfattningen och vad du tar. Det skulle kunna rubriceras som stöld om du till exempel tar gamla däck eller andra grejer som kan säljas vidare. Dit räknas inte filmjölk med passerat bästföredatum."


Nog så. Jag fattar ju att kopparskrot i en container på en inhägnad byggplats t.ex. inte är up for grabs. Jag tänker dock inte gå med på att ett helt gäng mer eller mindre trasiga jeans jag fiskade upp ur containern hos oss i slutet på maj skulle göra mig till brottsling. Jag blev i samband med detta även kallad för "klädräddaraktivist" vilket jag givetvis ser som en komplimang. Jag räddar gärna både trasiga och hela kläder från ett öde i brännugnen om jag kan. Kläderna har knappast något stort värde att tala om och några pengar har jag inte tjänat på dem. Kläderna har istället blivit återbruk på jobbet, givits bort till anhöriga, hamnat på klädbytardagar och skänkts vidare till Myrorna. Och jag förstår verkligen inte hur man kan slänga fullt fungerande, fina och även helt nya kläder i en container! Vi har tre klädboxar i närheten och en second handaffär bara några minuter bort. Och så här är det, liksom Andreas Jakobsson, författaren till Svinnlandet, resonerar jag som så att även om det är något olagligt jag gör så tänker jag fortsätta med det med etiken och moralen i ryggen. Vinsten är större för klimatet. Det är inte försvarbart att slänga kläder och alla bör sluta med det om vi ska ha en framtid här. Men jag tyckte precis att jag förklarade varför mina klädräddarinsatser inte är ett brott så... Kalla mig inte för brottsling tack. Jag ser mig själv som en hjälte.

Och vill man veta mer om detta rekommenderar jag givetvis Andreas Jakobssons bok, som finns att köpa på Adlibris bl.a., men man kan också läsa på lite mer här t.ex.

lördag 18 januari 2020

Stor klädbytardag tarva sin ordning

Idag har jag varit på en offentlig, och stor, klädbytardag. På ett sätt kan jag tycka att sådana klädbytardagar är lite bortkastat på mig. Jag är inte average size. Jag är tjock och dessutom kort. På riktigt, inga kläder i världen är skapade specifikt för min kroppsform. Man kan dock konsumera enbart cirkulärt även om man är tjock vilket jag redovisat i detta inlägget. På klädbytardagar finns det inte asmycket kläder för tjockisar. Jag och min syster tog oss ändå till Frilagret idag, för att det är trevligt, och sedan måste ju även vi tjockisar börja gå på sådana tillställningar, om det ska finnas kläder för oss där. Och det var trevligt.


Dock var kön in mindre trevlig pga vädret. Och kön var lång. Jag har förstått det som att det har varit lång kö under hela eventet. Ok, det här är inget klagoinlägg. Jag tycker sådana här event är enormt bra och viktiga! Extra glädjande var att just det här eventet, arrangerat av Röda korsets ungdomsförbund, hade väldigt stort intresse. 3542 personer klickade sig som intresserade på facebook vilket är enormt!. Det är ju väldigt roligt och viktigt att folk vill byta kläder med varandra. Men. Det var alldeles en alldeles för liten lokal. Lokal tillät bara 50 personer åt gången. Vi var ute i god tid och ställde oss i kön innan öppning men fick ändå stå ca 30 minuter i kö. Då fick vi ändå lite förtur eftersom vi hade lämnat in kläder i förväg. Jag läste dessutom att de slutade släppa in folk en halvtimme innan eventet var slut pga de långa köerna. Jag hade ju tyckt att en förlängning av eventet hade varit på sin plats.


Väl inne reagerade jag på att det var, just en liten lokal, och ganska glest bland kläderna. Med så mycket intresserade människor och två tillfällen för inlämning i förtid borde det kunna vara packat med kläder förställde mig jag. Jag hyser hopp om att nästa gång, för jag hoppas verkligen att det blir en nästa gång, att är det är en större lokal där man kan hänga ut allt samtidigt och ta in mer folk på en gång. För sådana här event ska ju vara en folkfest tänker jag! Och förhoppningsvis är dam- och herrkläder uppdelade i olika avdelningar, vilket det inte var idag. Annars var det bra arrangerat med att man kunde lämna in i förväg samt att man då kunde få två extra biljetter förutsatt att man hade sju eller fler plagg då. Annars var det fem plagg in och fem plagg ut som klassiska stora klädbytardagar brukar vara.


Annars, som sagt för det var ju inget klagoinlägg, var det ett fint arrangerat evenemang med bra ordning och uppdelat i storlekar vilket alltid är uppskattat. Jag gillar verkligen inte när det ligger i högar där folk river och sliter i grejerna. Volontärerna gjorde ett jättebra jobb. 


Men. Och nu kommer det stora gnället. Jag kom därifrån med fyra plagg. Helt klart nöjd med skörden. Min syster hittade tyvärr ingenting men hennes biljetter fick en söt person i kön istället. Bättre att det kommer till användning. Men. Kan folk sluta lämna in crap på klädbytardagar! Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot lite slitna och trasiga kläder, de förtjänar kärlek också. Jag kan lätt förbarma mig över trasiga plagg och laga dem om det är så. Lagningar är bra och kan vara snyggt men jag tycker verkligen inte att det hör hemma trasiga, solkiga och smutsiga plagg på en sån här stor offentlig klädbytardag. När jag var på Naturskyddsföreningens förra våren reagerade jag på hur mycket crap folk lämnat in. Mycket nopprigt, solkigt och smutsigt. Kläder helt utan andrahandsvärde. Och jag blev inte jättenöjd när jag upptäckte att byxorna jag fått med mig hem idag hade hål i sig. En reva i tyget är inte ok enligt mig. Mitt råd är därför: Ta inte med dig kläder du själv inte hade velat ta med dig därifrån! Och det ansvaret ligger faktiskt hos inlämnaren, inte volontärerna. Sedan är det ju alltid lite svårt med provning och så vid sådana tillställningar och jag insåg att byxorna satt riktigt illa på mig när jag kom hem. Så det blir att de lagas och tas med på en klädbytardag med vänner i framtiden. Vid sådana tillställningar kan jag ta med lagade kläder. Lagade kläder behöver inte vara dåligt och jag hade lätt kunnat ta med mig ett lagat plagg hem från en sådan sammankomst enligt det här receptet. Då är det mer lösa bobbiner och man är bland vänner.

Så, en stor offentlig klädbytardag är inte ett tillfälle när du ska göra dig av med crap och komma därifrån med finplagg. Skärpning! För övrigt tog vi en sväng till Myrorna på Järntorget efteråt och handlade lite cirkulärt efteråt. Jag köpte två plagg men den ömma systern köpte fem! Jag är lite stolt och känner mer och mer att personal shopper på second hand vore nåt för mig!

onsdag 15 januari 2020

Second hand i första hand

Det tycker jag är en bra policy. Om det är något man behöver, eller vill ha (vägrar använda det hemska uttrycket villhöver, blurk) bör man faktiskt se om man kan hitta det second hand i första hand. Det är totalt onödigt att belasta miljön med ytterligare köp av nyproduktion när det finns grejer på andrahandsmarknaden i totalt brukligt skick. Inte alltför sällan hittar man helt, eller nästintill, helt nya grejer utan att ens behöva leta särskilt länge. Bara man vet vart man ska leta. Och inte är för picky med exakt modell och färg tänker jag.


I somras var jag ute efter ordentliga vandringsskor och jag hade fått för mig att Salomon var märket jag skulle ha. Jag hade egentligen planerat att köpa dem på Tracks Recycle som jag besökte tidigt i somras men jag kom inte iväg och helt plötsligt fick jag en ingivelse om att jag behövde dem just då. Då hittade jag på Sellpy, både till mig och partnern för 400 styck. Mina var helt nya och partnerns var använda men hela och fina. Bra va?


Och livet med hund innebär promenader i alla väder. Nu gillar inte vår byracka regn över huvud taget men ibland har hon inget val. Då behövs bra regnkläder. Ibland behöver man dem nyss. En lite längre regnjacka i finaste färgen hittades också på Sellpy. Den är partnerns men jag har så klart också en gul, inköpt på närmaste loppisen på torget för 75 spänn. Bra deal tyckte jag.

Det här med second hand i första hand är egentligen inte alls nytt för mig. När jag skulle flytta hemifrån köpte jag i stort sett hela min köksutrustning (möblerat studentrum i övrigt) på second hand. Det var helt enkelt så det gick till hemma hos oss. Behövde vi en ny soffa köpte vi den second hand. Soffbord likaså. Böcker brukar jag titta efter på andrahandsmarknaden först. Diverse prylar med. Efter ett år av bara second handkläder kan jag lugnt säga att jag alltid letar kläder på second hand först. Det känns bra. Att leta second hand i första hand är både bättre för miljön och plånboken. Jag fattar faktiskt inte varför alla inte gör det...


Som en bonus får ni en bild på mig och partnern som firar 10 år idag. Vi gillar hockey och båda våra matchtröjor har jag köpt på Tradera. Min var rätt sliten och trasig men den modellen och årgången jag ville ha och har nummer 1 på baksidan. Ni som vet vet. Partnerns mössa är dessutom från en klädbytardag. Eftersom sådana plagg är av idel polyester och akryl känns det särskilt bra att inte bidragit till extra slöseri med resurser. Second hand i första hand är det bästa helt enkelt!

måndag 13 januari 2020

Köpstopp

Man skulle ju kunna tycka att jag borde ha lite köpstopp så här i januari efter min shopping spree på second handkläder förra året. Jag har sett att många köp- och klädutmaningar som handlar om hållbart mode börjar just med det, en månads totalt köpstopp. Men se det har inte jag! Jag tror inte riktigt på köpstopp. Köpstopp innebär förbud, och jag känner att det är något som är laddat med skam och krav på en, och jag tycker det verkar så himla tråkigt. Liksom löften, som jag skrivit om här. Och jag känner att köpstopp är lite dömt att misslyckas. På något plan i alla fall.

Missförstå mig inte nu, jag beundrar verkligen de som lyckas med köpstopp. Vissa, som Erika och Angelica som gör Ecofashionista, har lyckats med ett helt år, Erika hela två gånger! Sjukt imponerande. Och jättebra, om det kommer något gott ur det. För många är nog det där köpstoppet ett sätt att avgifta sig från överkonsumtion och det är ju jättebra. Och om man nu lär sig något på det där året, halvåret eller månaden man har avstrikt köpstopp, alltså att man inte får köpa något i klädväg (bortsett från ett och annat nödköp av underbyxor kanske), och sedan slår av på takten och tänker sig för innan varje köp, då har man ju så klart åstadkommit något. Jag tror absolut på att förändringar som känns och plågar en lite behövs för att man ska få nya vanor och bli mer medveten. Men jag tror också att om man går från att vara en shopoholic till inte få köpa något alls, då finns det nog större chans för återfall i överkonsumtionen när väl köpstoppet är slut. Man tycker att man har varit duktig och ska unna sig något och sedan handlar i stort sett som man gjorde innan köpstoppet. Man går tillbaka till de dåliga vanorna helt enkelt. Ungefär som att banta. Min kompis Anna berättade för mig idag att 90% av alla som bantar går upp i vikt igen. Någon vetenskapliga studie med källa bakom den uppgiften har jag inte letat upp men jag tycker det låter rimligt. Jag tror inte på bantning heller.


Sedan så tror jag också på att alla är olika och att något som funkar för mig inte nödvändigtvis måste funka för andra. Vill man ge sig på köpstopp tycker jag att man ska det. Men jag tänker att ett absolut köpstopp av kläder inte alls funkar för mig. Inte när jag ju gillar kläder! Därför var Circular fashion challenge där enbart second hand tilläts var en bra grej för mig. Jag ville ju ändå handla mer second hand, alltså var jag peppad. Då kan jag även avslöja att jag i lördags gjorde årets första second handköp av kläder och allt vad som hör till den kategorin. Behövde jag örhängena ovan? Knappast. Ville jag ha dem? Svar ja. Och inte har de belastat miljön mer heller eftersom de redan fanns och är det så känns det helt ok att köpa krimskramsiga örhängen i något oidentiferat bösmaterial. Sedan kan det hända att jag kom hem med två kjolar med. Båda köpte jag utan att prova, vilket jag tidigare fördömt, och båda kostade 40 kr. Den ena var egentligen tänkt till en annan person men till hen var den för stor och på mig satt den perfekt. Tänkte dock försöka sätta i någon resår så vi kan använda den båda två. Både en av kjolarna och örhängena åkte på i morse och jag kände mig smashing på jobbet.

Japp, du kan se second hand som en stor lånegarderob om du vill. Du köper hem plagg du gillar för en liten slant, använder dem ett tag och testar stilen, gillar du dem inte lämnar du tillbaka dem till second hand igen. Cirkulärt helt enkelt. Jag önskar att fler gjorde så här istället för att "låna" nya kläder från H&M eller Kappahl t.ex. I värsta fall "lämnas de tillbaka" till soporna. Vi kan väl alla komma överens om att vi ska sluta slänga kläder?

lördag 11 januari 2020

Tjockisloppis på gång


Jag kan meddela att om tre veckor är det dags för tjockisloppis igen. En mycket trevlig tillställning som tar fram mina sämsta shopoholicsidor. För sex år sedan när jag var på min första (jag har varit på tre) köpte jag i och för sig bara åtta grejer. Flera av de plaggen har blivit riktiga favoriter som jag använt hur många gånger som helst. I våras var jag arrangör till loppisen som resulterade i 24 inköpta plagg. Oops...

Men nog om det, lördag 1 februari arrangerar jag och min kompis Anna tjockisloppis igen, eller plus size-loppis som vi kallar det lite mer politiskt korrekt på Sally bazar studio, Ånäsvägen 9 i Göteborg. Det kommer vara flera olika säljare och om man, som jag, drar kläder med lite större volym tyg i finns det stora fyndchanser! Kl 11-16 har vi öppet och alla är välkomna, tjock eller ej, att komma och hänga med oss, äta snask och shoppa kläder. Om man är riktigt sugen kan det hända att man får ett glas vin. Om man har några frågor, eller kanske till och med att sugen på att sälja, är det bara att höra av sig här eller i eventet. Jag hoppas vi ses!

onsdag 8 januari 2020

Thrift & Thrive


Idag har jag varit på baluns. Ikväll har jag nämligen varit på plats när Thrive lanserade sitt nya koncept Thrift & Thrive. Thrive är en konceptbutik som ligger i Haga i Göteborg som säljer respektfullt, veganskt och hållbart mode. Och nu har de även ett second handkoncept! Är inte det lysande så säg!


Man inser ju att man är på the place to be när man behöver stå i kö i 15-20 minuter för att ens komma in i butiken. Det var ett välbesökt evenemang som sig bör när det vankas klädbyte. För det hade det med ikväll. Man fick ta med sig två fina och fräscha plagg av god kvalitet som för den delen inte behövde vara köpta hos dem. Det var väldigt mycket folk i butiken och det är ingen stor butik så det var väldigt trångt, men när jag slog mina getögon mot klädbytarhörnan såg man att det var fina kläder folk hade tagit med sig. Inte bara massa bös och det såg väldigt trevligt ut. Jag var dock inte med och bytte idag. Fina kläder av god kvalitet har jag, men återigen, jag är inte direkt average size. Och man måste faktiskt inte vara med och byta varje gång.


Att det bjuds på tilltugg vid sådana här tillfällen är ju också uppskattat. Det fanns veganskt snacks och HUJ var där och bjöd på veganska pålägg. Den rökiga pastejen var verkligen en hit kan jag säga! När jag var vegetarian för över tio år sedan var Tartex det enda man kunde hitta i den kategori. Det är förvisso gott men det här var något helt annat. Påläggen tillverkas i Alingsås och finns i ett 20-tal butiker i Göteborg med omnejd berättade de. Och det kändes faktiskt lite skumt att gå omkring i en klädbutik och kolla på kläder med dryck i handen för det fick vi också. Och här kommer en bekännelse, jag har verkligen inte fattat storheten med kombucha. Jag tycker mest det smakar bös. Den här från Hasselson var dock bättre än de jag provat innan. Det var ju ändå ingefära i den. Och så här är det, jag kan vänja mig vid och lära mig att uppskatta all sorts dryck tror jag. Rödvin och te lärde jag mig dricka i min kompis Lindas lägenhet vid Vågmästareplatsen samtidigt som det producerades arkeologisk text för ca 16 år sedan. Nu håller jag på och lär mig dricka gin och tonic. Går rätt bra ändå! Så jag lovar att fortsätta öva på kombucha.


Så till huvudattraktionen för mig, den lilla second handhörnan! Den var liten men väldigt tilltalande. Thrift & Thrive är kläder som antingen är köpta från Thrive eller kommer från något av de varumärken de saluför som nu får en andra chans. De säljs i "befintligt skick", som är ett uttryck det fnissas en del åt i Återbrukspodden, och kan givetvis innehålla en del defekter. Det är ju så med second hand. Och det är det här gott folk som är så bra som får mig att bli lite till mig. Deras kläder håller så god kvalitet att Thrive tycker det är värt att fixa till och laga dem, i den mån de har möjlighet, för att de ska kunna säljas, och leva, vidare. Det är det här man kan kalla andrahandsvärde! De har t.ex. just nu en jacka till salu där dragkedjan är trasig som de säljer för 300 kr. Nypris för en sådan är 3000. Väldigt värt att köpa den då och antingen byta dragkedja på själv eller göra det hos en skräddare. Jag fortsätter applodera. Thrift & Thrive finns även på webben och de har planer på att utöka detta koncept. I butik ska ni hålla utkik efter lappen som det står "second chance" på. Väldigt rimliga priser handlar det om också. Jag hoppas att fler butiker och varumärken med hållbar profil tar efter detta koncept.

Thrive öppnade sin butik på Södra Allégatan i oktober 2015 och de finns även på webben som sagt. En butik väl värd ett besök om man är i Göteborg. Fredrik, som är en av grundarna, berättade även för mig att de kommer i vår satsa på fler sådana här kvällar med socialt häng med olika teman som t.ex. lagningsverkstad och liknande. Låter mycket trevligt! En annan grej jag gillar med Thrive är att de inte delar in sina kläder i "dam" och "herr", utan "feministiskt" och "maskulint". Det känns fräscht och väldigt rätt. Och sist men inte minst - hatten av för Thrive som genomförde detta så bra efter att de hade inbrott i helgen. De är mycket dedikerade helt enkelt.

måndag 6 januari 2020

Den stora garderobsrensningen

Januari är en nystart för många. Vid årsskiftet lovar man sig själv att börja träna, äta nyttigare, shoppa mindre osv osv. Och januari innebär för många att rensa garderoben. I alla fall om man är intresserad av mode och kläder. Nyårslöften och utmaningar om kläder verkar hett just i år. I olika grupper på facebook har jag sett många skriva om hur de ska förändra stil och konsumtionsvanor till det bättre, till något de trivs med. Då börjar det som oftast med en garderobsrensning. Jo visst, årsskiftet är ju in med det nya och ut med det gamla. Det är väl ganska naturligt.

Nej, detta kommer inte bli en guide till hur man ska rensa sin garderob. Jag kommer inte komma med mina fem, sju eller tio bästa tips på hur man rensar bäst helt enkelt för att jag är rätt kass på att rensa garderoben själv. Varenda gång jag själv läst hur man ska rensa garderoben i olika kanaler såsom mikrokurser från Myrorna, böcker om slow fashion eller annat uppmanas man att vara väldigt brutal. Allt ska ut ur garderoben och allt ska provas ordentligt innan det eventuellt hängs in igen. Och om man inte har använt kläderna det senaste halvåret eller året kanske, lite olika vad som rekommenderas, ska det ut. Lite överdrivet tycker jag. Jag gör aldrig så. Varför skulle jag behöva prova klänningen jag hade på mig förra veckan som jag senast då kände mig stunning i? Och jag erkänner, jag har kläder i min garderob som inte använts på evigheter och det är inte omöjligt att de får hänga kvar oanvända (fast inte helt oanvända då så klart) ett par år till. Fast jag försöker bli bättre.


Missförstå mig inte nu, det är säkert skitbra att göra så som jag beskriver ovan. Det är bara inte min grej. Jag personligen gillar att ha mycket i min garderob, jag gillar att låta plaggen hänga kvar och marineras ett tag och finnas möjliga för användning. Använder jag inte dem av olika anledningar rensas de ut tids nog. Eftersom jag har klädbytardagar regelbundet är det oundvikligt till slut. Jag menar, jag måste ju ha någonting med mig. Och eftersom jag handlar (nästan numera) helt uteslutande på second hand är det faktiskt inte så skadligt om jag har lite mycket kläder som inte används så mycket i min garderob. Kläderna finns ju redan. Och jag har faktiskt alltid en påse med klädbytardagskläder stående som fylls på löpande, innan jag gör ett mer rejält rensningsrejs precis innan bytardagen.

Vad väntar mina kläder som rensats ut nu på då? Vi som brukar byta har ingen ny klädbytardag planerad i nuläget (men det är verkligen dags) men däremot tänkte jag besöka en offentlig klädbytardag arrangerad av Röda Korsets ungdomsförbund i Göteborg. Den är planerad till lördag 18 januari kl 12 på Frilagret. Som jag skrev härom dagen så behöver ju även vi tjockisar gå dit om det någonsin ska finnas kläder för oss att hitta på sådana arrangemang.

söndag 5 januari 2020

ReusedRemade


Innan jul kom jag över en sån här skönhet på Systembolaget efter att ha letat ett tag. Jag antar att de är populära. Jag har införskaffat mig något så lysande som en tygpåse, i formen av en vanlig systemetpåse, sydd av gamla hotellakan! Bakom denna lysande uppfinning står företaget ReusedRemade och påsen kostar 49 kr på Systembolaget.


ReusedRemade har funnits sedan 2016 och har fler kunder än Systembolaget på sin lista. Man kan även beställa påsar direkt från deras hemsida. Och jag måste bara understryka igen, det här är verkligen lysande! Hotellakan kasseras i förtid, trots att de är fullt fungerande för att de fått en liten fläck eller slitning. De kasseras eftersom kunden vill sova i vita och fräscha lakan som om de är helt nya. Det kan man givetvis tycka både det ena och det andra om men faktum är att lakanen, som är av riktigt bra kvalitet, kasseras och antagligen bränns, trots att det finns massa bra tyg kvar i dem. ReusedRemade räddar dem då från tvätterierna (eftersom det är tvätterierna som äger lakanen och leasar ut dem till hotellen) och i fabriker i Litauen sys de upp till väldigt hållbara tygpåsar. Man har till och med testat dem i laboratorium och kommit fram till att de klarar att bära 14 kilo och de håller bokstavligt talat hur lång tid som helst.


Vill man veta mer om detta fantastiska företag kan man läsa mer på deras hemsida eller lyssna på avsnitt 27 av Återbrukspodden, en podd som jag skrivit om flera gånger innan. Den är också lysande tycker jag. Och när man läser detta inlägg kanske man kan tro att detta är någon form av betalt samarbete jag har med ReusedRemade, så översvallande positiv som jag är. Men jag sysslar inte med sådant, jag tycker bara att detta är återbruk i sin bästa form! Och förresten, skarpsynta läsare kan se att Josefine, som är en i duon bakom ReusedRemade, spelar en hubbot i Äkta människor.

torsdag 2 januari 2020

Nyårslöften och utmaningar

Jag är inte för nyårslöften. Varenda gång jag har fått för mig att ha ett har det gått åt skogen. Om det är ett nytt beteende som ska till kan man väl börja med det när som helst och inte just vid ett årsskifte tänker jag. Och det här med löften alltså... Det känns så definitivt. Dömt att misslyckas. För ett par år sedan hade jag dock ett riktigt nyårslöfte. Jag lovade att sy mer kläder under året. Jag sydde inte ett enda plagg. Det får symbolisera hur bra jag är på nyårslöften.

Utmaningar däremot går jag med på! En utmaning känns mer peppande än ett löfte gör. Förra året hoppade jag på en sådan och det var Circular fashion challange som innebär att jag inte fick köpa några nyproducerade kläder under hela 2019. Underkläder var undantaget. Vilket jag har köpt. Viktiga grejer som man behövde och helt enkelt inte hittade second hand borde ha funkat med. Så mina gummistövlar jag myglade min sambo att köpa i höstas hade jag nog fått köpa själv egentligen, men jag ville ändå inte göra något undantag. Och nu är 2019 slut. Och det har verkligen gått jättebra! Jag hade inget jättesug efter att köpa nya kläder när året började, pga icke storleksnormskropp och därmed har svårt att hitta kläder. Så mitt mål med den här utmaningen var väl egentligen att börja köpa kläder igen, fast på second hand den här gången. Och man kan säga att jag hängav mig. Under de första månaderna på året köpte jag nog mer kläder än vad jag gjort de senaste fem åren. Kanske mer till och med. Tjockisloppisen i mars var nog höjdpunkten med 24 plagg rätt in i garderoben. Men jag har ändå köpt vettiga grejer som jag gillar och som känns jag. Vissa plagg har jag använt hur mycket som helst. Och jag kan lugna er med att jag har sansat mig under andra halvan av året. Men här kommer en bekännelse. Dock föll jag lite på målsnöret. I december införskaffade jag faktiskt ett nytt plagg! Men, jag tänker att det kanske inte var en alltför stor synd för jag har ändå hela tiden haft fint hantverk och småskaligt i tanken som möjliga undantag. Jag får återkomma till det plagget i ett eget inlägg. Och det kan hända att jag fick en mössa i julklapp med...


Många som hakar på sådana här utmaningar gör det lite som avgiftning. Särskilt om det handlar om köpstopp. Jo, jag behöver kanske avgiftas lite nu och absolut inte gå in i det här året på samma sätt som förra. Och hur tänker jag då gå vidare 2020? Blir det Circular fashion challenge i år igen? Jag kommer fortsätta i stort sett som förra året. Det blir second hand för nästan hela slanten igen. I år kommer nog nog dock i större utsträckning tillåta mig småskaligt hantverk och schysst produktion. Jag var ändå lite snål med det förra året. Samt att jag kommer göra mer genomtänkta köp och inte bara köpa utan eftertanke även om det är second hand. Jag ska försöka att mer aktivt hitta det som saknas i min garderob och sedan leta efter specifikt det. Jag har t.ex. hittat ett behov för en speciell modell Dr Martens. Jag hoppas jag slipper köpa dem nya. Annars fortsätter jag med klädbyten med jämna mellanrum som de senaste 10+ åren plus att jag tänker försöka besöka fler offentliga sådana, även om min storlek oftast inte finns. Jag menar, vi tjockisar måste ju också våga oss dit för att det ska finnas kläder i den kategorin med. Och jag kan redan förvarna om att det kan hända att det inköps en kaftan från Monki om de kommer med nya i min favoritmodell. Annars går det fint att hitta dem i andra hand med. Jag hittade två förra året.

Lite så tänker jag mig. Det blir mer eftertänkt slow fashion helt enkelt, och alltid second hand i första hand! Second handkläder har blivit en nygammal passion för mig och jag känner att jag har hittat tillbaka mer till mig själv. Övriga utmaningar jag ska jobba med är det där med maten. Jag fick Portionen under tian i julklapp och känner mig väldigt pepp på att bättra mig med maten. Jag ska äta bättre och mer klimatsmart mat och skärpa till mig med matsvinnet. Jag tänker att både klimatet och min plånbok blir gladare av det. Och jag ska sticka mer. Jag har i ett par år haft en borttappad stickmojo så jag hoppas den är tillbaka igen. Själv då? Är det utmaningar eller nyårslöften som gäller? Jag tänker att det blir ett bra år i alla fall!

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...