När man har funderat över något i tolv år...

Som ett led i slow fashionrörelsen ska man tänka igenom sina köp väl och köpa god kvalitet som håller länge. Kan vi inte komma överens om att ca 12 år är en helt ok betänketid? Jag har nämligen velat ha mitt senaste nyköp i ungefär 12 år men det har liksom inte blivit av ännu.  Jag har köpt en gul mini-Kånken och den är döfin! Jag gillar Kånken.

2008 gjorde jag och min kompis C en happening av att köpa varsin Kånken som vi verkligen ville ha. Jag skulle köpa en gul och C skulle ha en svart eller lila. Vi besökte alla Naturkompaniet som fanns innanför vallgraven i Göteborg (vilket var några stycken) och det slutade med att hon kom därifrån med en svart och jag med en brun istället för en gul. Jag insåg att Kånken mini är snyggast i gul. Den stora kändes mycket bättre i brunt. Sedan dess har jag planerat att köpa en gul mini någon gång men liksom inte fått till det. I torsdags gjorde jag faktiskt en beställning.

Just nu går jag inte direkt på loppis och förutom att supporta ett par locals göra ett par mer eller mindre nödvändiga inköp pga slitage har jag faktiskt inte gjort någon nätshopping. Jag kan ju bara ana att e-handeln hos kedjorna går rätt bra just nu om folk inte vågar gå i butiker. Jag vet att man inte kan shoppa sig lycklig och jag är starkt kritisk till överkonsumtion. Men jag ville ha min Kånken. Det ska tilläggas att jag letade second hand först på Tradera, Sellpy och Marketplace utan att jag hittade någon. Massa andra färger fanns men ingen gul.

Fjällräven Kånken är den ultimata ryggsäcken enligt mig. Förutom att den är dösnygg är det den enda som känns riktigt bekväm på min rygg. Fjällräven grundades 1960 i en källarlokal i Örnsköldsvik och 1978 lanserades Kånken för att förebygga ryggproblem hos skolbarn. Inte underligt att den är så bekväm då. Fjällrävens grej är att tillverka bra grejer som håller över generationer och de uppmanar också till att man ska sköta om och reparera sina grejer. På deras hemsida hittar man t.ex. en hel del om produktvård. Själva Kånken är förvisso gjord i syntet men jag skulle säga att den ändå är gjord för att hålla. Det ser man ju bara på skicket på en 30 år gammal Kånken. Den blir ju bara snyggare och snyggare. Och då får väl till och med jag acceptera lite syntet i livet.

Igår förkunnade jag att det är cirkulent man ska vara och inte konsument. Förra året handlade jag bara second hand och nu har jag alltså köpt en ny väska. Men om man kikar tillbaka på gårdagens inlägg kan man konstatera att jag har värderat kvalitet och gjort ett rejält genomtänkt köp. Det kommer inte bli något prylsvinn här heller eftersom jag kommer kunna ha kvar min Kånken hela livet och den har dessutom ett andrahandsvärde och kommer kunna finnas kvar även efter mig, om jag inte totalt sliter sönder den. Och jag kände ändå ett behov av en lite mindre ryggsäck, även om mitt liv inte stod och vägde på det. Kan man vara cirkulent och konsument samtidigt? Men nu får det vara bra med nyshopping på ett tag.

Karda en hårig jacka och en anekdot

Förra året genomgick jag en smärre renovering av min vinterjacka. Den är från Cassels från början och verkligen inget dyrt och särskilt men den såg för risig ut. Hanken i nacken hade gått sönder, dragkedjan hade lossnat längst ner och en av fickorna hade gått upp i sömmen och hängde på sniskan. Och den var skruffsig. Jag övervägde att köpa en ny men jag hade precis antagit utmaningen i Circular fashion challenge och det kändes fel. Så jag lagade den istället. På med en ny hank och symaskinen löste de andra problemen.

Så var det det där med skruffset då. Jackan är tyvärr större delen syntet och ca en halv procent ull men den är ändå varm och, enligt mig, snygg. Fick tips i en stickgrupp om att ta en karda till en katt och kamma med. Nu valde jag en till en hund men det är sak samma. Den inköptes på Hornbach och var inte särskilt dyr. Funkar utmärkt! Häromdagen var det dags för årliga kardningen och man ser verkligen skillnad!

Förvirras icke av färgen, jag har bara fått till bilderna i olika ljus. Nu håller inte kardningen i all evighet utan den blir skruffsig igen. Dessutom har nötts av på väl valda ställen så som på insidan av armarna men det gör liksom inget. Den duger ändå. Så dagens tips är att karda din håriga jacka. Den blir i alla fall finare!

Jag tänkte passa på att bjuda på en anekdot med från förra årets mellandagar. Vi skulle åka till Tallinn på juldagen jag vill alltid packa så lätt som möjligt. Detta brukar innebära att jag endast har med mig ett par leggings, ett plagg som ingår i min uniform. Jag hade ett par välanvända på mig som jag ansåg skulle hålla ett tag till. Jag insåg mitt misstag under lunchen i Stockholm och jag upptäckte ett stort hål i skrevet. Katastrof! Jag tänkte även i min enfald att Indiska, där mina leggings är inköpta, skulle vara öppet på juldagen. Icke. Jag hittade till slut en öppen sportbutik, jag tror det var Stadium, där jag rusade in och slet åt mig första bästa större par träningstights jag hittade. Träningstights är ingenting som existerar i min ägo och jag hade ingen längtan efter plastbyxor heller. Men nöden har ingen lag. De passade dock, var förhållandevis billiga och hade hög midja och gick över magen vilket passar mig bra. När jag gick förbi hyllan igen fattade jag varför. Det stod "mama" på hängaren. Gravidtights alltså. Men fuck it, det spelar ju ingen roll! De gjorde jobbet under min lilla resa. Nu väntar de dock på att kortas för bästa komfort. Ska ta tag i det snarast möjligt.

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.

Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.

Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.

Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

Sköljmedel - vilket jäkla påfund!

Jag kan faktiskt inte förstå att det fortfarande finns folk som använder sköljmedel. Jag förstår inte att det fortfarande finns på marknaden om jag ska vara ärlig! Själv har jag använt det bara en väldigt kort period av mitt liv. Vi använde det inte hemma när jag växte upp så jag fattade inte riktigt grejen när en f.d. sambo introducerade mig för det. För honom var det helt självklart. Dock var vi fattiga studenter och köpte billigast möjliga så jag tror effekten uteblev. Så onödigt det kan bli.

Om det är någon som inte vet så är sköljmedel ett flytande gegg som man tillsätter när man tvättar kläder i maskin. Poängen är att det ska göra textilierna mjukare, att de ska lukta gott och att det ska minska statisk elektricitet i dem, om man nu använder syntetmaterial. Det som gör detta sistnämnda är katjoniska tensider. Det görs helt enkelt genom att det bildas en vattenavvisande film på fibern. Låter inte helt nyttigt det där. Naturfibrer däremot drar åt sig fukt och det sköljmedlet gör att det binder fukten till fibern. Det är detta som gör att plagget känns extra mjukt. Vi går omkring med fuktiga kläder på oss helt enkelt.

Sköljmedel innehåller också ftalater som också ofta finns i plasttryck för att de ska hålla sig mjuka och inte spricka. Har man en t-shirt med ett extra klibbigt tryck kan man räkna med att det är ftalater i det. Det finns många olika ftalater och flera av dem är förbjudna enligt EU pga att de är cancerframkallande hos djur, hormonstörande och framkallar allergier och hudirritationer. Och varför skulle man vilja ha det i sina kläder? Poängen med sköljmedel är ju dessutom att det ska lukta gott och för det behövs ju parfym. Parfym är inte heller någe vidare för allergiker.

Sköljmedel är helt enkelt en kemikaliecocktail man inte bör ha direkt mot kroppen. Vad brukar man oftast tvätta ihop med sköljmedel? Sängkläder, underkläder och handdukar skulle jag tro.Som man har direkt mot kroppen. Äckligt skulle jag vilja påstå! Att sköljmedel även sliter på kläderna genom att förstöra elasticiteten när man går omkring med fuktiga plagg hela tiden är ju inte heller en hit. Det förkortat klädernas livslängd helt enkelt vilket inte är hållbart ur miljösynpunkt. Dessutom stinker sköljmedel! Parfym är äckligt enligt mig och då är poängen med sköljmedel ganska lika med noll.

Om man ändå vill använda ett mer miljövänligt sköljmedel för att göra kläderna mjukare, mindre statiska och att bli av med eventuell dålig lukt så finns det en lösning. Nämligen ättika. Jag kan tycka att sköljmedel inte behövs alls men jag har ett och annat insvettat plagg som jag tänkte ska få vara försöksplagg.

Och som sista grej vill jag bara säga: sköljmedel är så sjukt omodernt! Precis som rökning. Sluta med det.

Tvätta second hand?

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag i stort sett kan köpa allt i klädväg second hand. Jag är inte så lättäcklad och det går ju ändå att tvätta grejer. Så till den naturliga följdfrågan på detta: tvättar jag alla kläder jag köpt second hand innan jag använder dem? Det finns ett enkelt svar på det och det är: nej. Det gör jag definitivt inte.

I podden Slow Fashion med Johanna Nilsson intervjuades i våras en kille som blivit second handbiten och som både i podden och bloggen presenterade sina second handtips. Bra och vettig lista men när jag kom till nr 4 höll jag inte alls med. Här kommer ett direktcitat: Allt du köper ska direkt ur påsen i tvätten. Men varför då undrar jag? Om det redan är rent och fräscht finns det väl ingen som helst anledning att tvätta det? Det här med att det skulle kunna gömma sig ohyra i kläderna tycker jag är lite onödig nojja. Jag har haft både mal och pälsängrar och dem ser man. Äggen är förvisso jättesmå, men finns det, eller har funnits, larver ser man dem direkt. De är äckliga...

Jag upplever att kläderna man hittar i second handbutikerna i regel är nytvättade. Jag själv skulle aldrig skänka plagg som är insvettade i alla fall. Visst kan de ha legat nedpackade och lukta lite förråd kanske, men då går det oftast att vädra bort. Och vissa butiker, som den jag tidigare bloggat om i Gnosjö och min favorit i Tallinn har egna tvättmaskiner så de kan tvätta textilier om de är sunkiga eller smutsiga. Och det är ju bra!

Jag tror nog ändå att de flesta skulle se till att tvätta eventuella smutsiga kläder innan de skänks iväg. Vi ser alltid till att kläderna är nytvättade på klädbytardagarna vi anordnar regelbundet i kompisgänget. Däremot måste jag erkänna att ett ställe jag haft lite otur med smutsiga, och även trasiga kläder, är Sellpy. Det är märkligt att bara för att de hämtas upp och någon annan sköter försäljningen åt en, då frånsäger man sig allt ansvar. Jag skulle aldrig drömma om att skicka in smutsiga och trasiga kläder till Sellpy! De har däremot en välfungerande reklamationsrätt så det har blivit bra ändå. Men till Sellpy, och vad jag tycker om dem, får jag återkomma till någon annan dag.

Det jag däremot har lite större problem när det gäller second handkläder är lukten av tvättmedel och sköljmedel. Jag är inte på något sätt allergisk men jag tycker personligen inte om starka parfymerade lukter och vill inte gå runt och lukta tvättstuga. Så om det är så att plaggen fullkomligt stinker sköljmedel kan det hända att jag tvättar dem. Förr var jag mer känslig med det och tvättade allt jag tog hem från klädbytardagarna, för att inte gå omkring och lukta någon annans tvättmedel, men nu skiter jag i det. Känns plagget fräscht struntar jag helt i tvätt innan jag själv svettat ned plagget. Det är inget som helst ofräscht i det. Rena kläder ska man inte tvätta och därmed basta! Det går så mycket vatten ändå. Och sliter gör det på kläderna med. Så resonerar jag i alla fall. 

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!

Sneakershack

Vad tycks om mina "nya" sneakers då? Jag tycker de är rätt najs. 95 spänn på Erikshjälpen tyckte jag var helt ok och röda sneakers är ju aldrig fel. Men eftersom de var begagnade var de rätt bruna på det vita så jag testade ett "hack" (hatar egentligen begreppet) jag sett lite här och där. Jag testade tandkräm. Det funkade finfint kan jag säga! Rekommenderar inte eltandborste dock. Men nagelborsten till handfatet gjorde susen! Men orutinerad som jag är tog jag inte någon före-bild. De blev vitare efteråt iallafall, ni får ta mig på orden. Helt klart att rekommendera! Men kom ihåg att använda vit tandkräm!